Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Bildt vill ha försvar mot infrastrukturen
Fri med FRA 5: "En aspekt som Ingvar Åkesson berör men som knappast funnits i debatten är betydelsen av att ha ett fungerande försvar mot hela den infrastruktur för vårt samhälle som är beroende av inte minst internet.
–—-Att klara dessa utmaningar handlar inte bara om de spanings- och underrättelseinsatser som FRA står för. Det försvaret kräver – och har – flera olika inslag.
Men utan den möjlighet som den nya lagen skulle ge oss skulle våra möjligheter till försvar – och motåtgärder – mot ett av den moderna tidens snabbaste växande hot vara tydligt svagare."
Carl Bildt rubricerar en serie inlägg “Fri med FRA”. Det får väl anses vara höjden av hån, eftersom frågan ju handlar om hur ofri (i termer av övervakning) medborgaren kan vara och man fortsatt kan hävda att de mänskliga fri- och rättigheterna respekteras. För Bildt finns tydligen ingen sådan gräns – åtminstone inte när det gäller rätten till privat korrespondens, för Bildt gäller att ändamålet helgar medlen.
Det är naturligtvis ett skrivfel när samme Bildt (citerat ovan) anser att det behövs ett försvar mot infrastrukturen men man undrar efter att ha läst Ingvar Åkessons drapa (en del generaldirektörer borde nog avstå från at delta i debaten), som Bildt refererar, hur herrarna tänker. Åkesson har en lista med fall som han tydligen anser vara argument för att samla in och söka igenom all kabelburen trafik som passerar Sveriges gränser (och mot de som hävdar att enskilda medborgares kommunikation faktiskt inte alls skall få genomsökas med mindre än att brottsmisstanke föreligger), bl.a.:
• Ska signalspaning inte kunna användas när det gäller it-attacker utifrån mot svenska kommunikationer förrän brottet faktiskt begåtts och skadan är skedd?
Sveriges allt mer omfattande deltagande i fredsfrämjande internationella insatser såsom till exempel i Afghanistan innebär växande krav på att försvarsunderrättelseverksamheten kan bidra med information.
• Ska svenska regeringen inte ha ett självständigt underlag inför beslut om svenskt deltagande i en internationell insats eftersom brottsmisstanke saknas?
• Ska skydd av den svenska personalen på plats i form av signalspaning mot lokala fientliga grupperingar som planerar sabotage, kupper eller terrordåd inte vara tillåten förrän brotten har begåtts?
Om man med signalspaning menar genomsökning av all trafik så skall den förstås inte användas när det gäller it-attacker. Om man däremot med signalspaning menar riktad spaning mot trafik till/från personer som kan misstänkas planera it-attacker så är det förstås ok (om vanliga regler för avlyssning respekteras, typ domstolsbeslut).
Ingen har väl argumenterat mot att försvaret kan tänkas ha behov av signalspaning på plats i Afghanistan (vad vi nu har där att göra). Vanliga afghaner har dock rätt till skydd av sin personliga integritet precis som vi och sådan spaning får naturligtvis inte bedrivas så att den innebär genomsökning av all kommunikation där heller. Innebär detta sådana inskränkningar av möjligheterna att skydda svenska ockupationssoldater bör förstås själva insatsen avbrytas.
Åkesson har förstås rätt i att Europakonventionen tillåter inskränkningar i våra fri- och rättigheter med hänvisning till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd, förebyggande av oordning eller brott, skydd för hälsa eller moral eller skydd för andra personers fri- och rättigheter. Problemet gäller faktiskt inte att så får göras utan var vi skall dra gränsen. På samma sätt som det nog överhuvudtaget inte skulle vara politiskt möjligt att förespråka att all snigelpost skall få öppnas och genomsökas efter vissa sökbegrepp (oavsett deras precision) så demonstrerar debatten om FRA att vi medborgare inte accepterar att vår elektroniska kommunikation utsätts för sådan granskning – vi kan alltså se var en gräns skall gå!
Med Åkessons/Bildts logik borde väl t.ex. all mobiltrafik avlyssnas för att förebygga oordning, då kan man ju veta när t.ex. ungdomar samlas och vad de tänker göra. Avlyssning av mobiltrafik skule väl även kunna tänkars skapa möjlighet att komma åt en del omoraliskt beteende. Möjligheterna är oanande och varför skulle man stana vid Åkessons lista på saker att bekämpa?
För övrigt tror Åkesson att sökbegreppen utformas med så hög precision med inriktning på utländska mål att de därför inte träffar inrikes trafik (avdelning det är ju ändå bara muslimer som skriver på arabiska).
I trakten av Hagfors sitter förresten en överhetens papegoja som blivit skogstokig – Göran Ericsson tillhör de som inte förstår att bara för att en konvention ger vissa möjligheter att inskränka fri- och rättigheter så blir det inte rätt att göra det hur som helst. Att han dessutom har en fullständigt naiv bild av hur information kan komma att hanteras gör förstås inte saken bättre:
Skälvklart är det så att det som FRA övervakar blir inte offentligt. Det är något av det dummaste jag hört. Det förblir hemligt och kan inte lämnas ut till allmänheten.
“
Jag blir så nyfiken när rubrik och den lilla frestande presentationen så uppenbart inte passar ihop. Rubriken som också är länken leder till en ledarkrönika som inte med ett ord nämner sexuella tjänster och prostition utan fokuserar helt på de små lånen. Till slut upptäcker jag förstås att det är presentationen av gårdagens ledare signerad Joakim Jakobsson som står kvar kategoriserad under mänskliga rättigheter. Några sådana vill emellertid Joakim Jakobsson inte tilldela den som frivilligt tillhandahåller sexuella tjänster. Hans nymoralistiska ådra blommar istället ut i påståenden som att
“Diskussionen om prostitution handlar nästan alltid om de som säljer sex och sällan om de som köper.”
Detta alltså i ett land där just köparen begår en kriminell handling och åtminstone teoretiskt kan dömas till 6 (sex) månaders fängelse. Mannen forstsätter med
"Kriminaliserandet av sexköp 1999 var en viktig reform. Samhället kan inte tillåta att människor exploaterar varandra.
Nu är det kanske dags att även införa ”grovt sexköp”.
Är det rimligt att en man som vid upprepade tillfällen betalar för att ha sex med en kvinna som han vet är offer för människohandel ska straffas med böter? Den utredning av sexköpslagen som nu görs skulle kunna föreslå skärpta straff eller en gradering av brottet.“
Resonemanget tycks bygga på antagandet att efterfrågan minskar ju hårdare sexköparen straffas. Några frågor till den gode Jakobsson skulle kunna vara:
Eftersom jag själv saknar personlig erfarenhet av frågan (det kanske Jakobsson har) så söker jag kunskap. En sådan källa är t.ex. ”http://www.beehive.govt.nz/release/act+helps+health+and+safety+sex+workers+report+says">Act helps health and safety of sex workers, report says, som jag för övrigt fann hos Isabella Lund. Hon skriver med anledning av det pressmeddelande den Nya Zeeländska regeringe skickade ut (men sådan når förstås inte Aftonbladets ledarredaktion):
Det är riktigt roligt att läsa pressmeddelandet från den Nya Zeeländska regeringen, det är nästan så att man jublar när man t.ex. läser att rapporten visar att den allmänna uppfattningen om sexbranschen är baserad på stereotyper och bristande information. Biträdande justitieminister, Lianne Dalziel, säger att rapporten krossar flera vanliga myter om sexbranschen, t.ex. att tvång är vanligt förekommande.
Vidare säger hon att det inte finns någon uppenbar länk mellan prostitution och kriminalitet som man så ofta tjatar om här i Sverige. Hon tar också upp att det är mindre än 17 % av alla sexarbetare som arbetar för att finansiera någon form missbruk. Siffran är dock högre bland gatuprostituerade (45%). Hon berättar också att siffror för antalet minderåriga inom prostitution har varit kraftigt överdrivna och att det inte finns något samband i Nya Zeeland mellan vanligt sexarbete och sexuell människohandel.
Tänk om man kunde få höra en svensk politiker säga sådana saker istället för de vanliga radikalfeministiska lögnerna om prostitution.
Nu är förstås Joakim Jakobsson inte ensam om att sakna grund för sina åsikter. Regimens utspel i frågan, i form av en "debatt"artikel i DN signerad av Nyamko Sabuni, Beatrice Ask och Maria Larsson,
och som Björn Fridén påpekar saknas t.ex. förmåga att skilja på prostitution och sexslaveri.
Blogge Bloggelito förklarar rätt väl graden av moralism i regimens och stora delar av oppositionens linje i denna fråga – att han fortfarande är lite snurrig när det gäller vad som är marxism gör inte så mycket:-):
Appendix: Graden av moralism i regeringens ambitioner kan ganska lätt påvisas genom att betrakta ett helt annat exempel. Tre män har svart anställt ett större antal personer från Thailand och Ukraina att plocka bär. Visserligen dömdes de tre männen, men inte för trafficking utan för skattebrott. Hade anställningen handlat om försäljning av sexuella tjänster istället för bärplockning hade myndigheterna tillämpat en helt annan lagstiftning, trots att förutsättningarna är identiska i övrigt. Bärplockare anses inte vara offer för trafficking, utan sociala turister.
Trafficking, likväl som människohandel, förekommer annars till 75% i andra näringar än sexbranschen, framförallt inom bygg- och restaurangbranschen, men problemen behandlas med helt olika metoder och med helt olika synsätt. Det är alltså inte trafficking i sig, eller ens människohandel, som primärt är föremål för regeringens agenda, utan prostitutionen som sådan – kopplingen till människosmuggling och människohandel har en symbolisk, retorisk och semantisk innebörd och används bara som ett hjälpmedel. Vilket skulle bevisas.
För övrigt vill jag bara, som jag tidigare lovat Laakso, ansluta mig till skaran (Se Under strecket) av snuskgubbar!
Kan vi ta ut segern i förskott?
Fp-ledamöter tänker riva upp FRA-lagen: “Vid årskiftet träder lagen i kraft men redan nu kan signalspaningen ha stött på patrull – i form av borgerliga riksdagsledamöter.
Folkpartisterna Birgitta Ohlsson, Agneta Berliner, Maria Lundqvist-Brömster, Camilla Lindberg, Cecilia Wikström och Solveig Hellquist säger till SVT:s Aktuellt att de är villiga att gå emot regeringen i frågan om FRA-lagen.
Rösta som oppositionen
Regeringen ska i höst göra ändringar av den genomröstade lagen, men de ändringarna tycker de sex ledamöterna inte är tillräckliga.
Om minst fyra borgerliga ledamöter röstar som vänsterblocket kan FRA-lagen rivas upp. För att detta ska ske krävs att en motion skrivs. Folkpartisten Birgitta Ohlsson säger sig till och med vara villig att skriva en sådan själv – om det innebär att lagen stoppas.”
Man kan ju inte låta bli att undra var dessa kvinnor fanns under debatten inför riksdagsbeslutet men det är kanske i dagsläget ovidkommande. Väsentligt är att behålla trycket i frågan ända fram till den dag riksdagen faktiskt fattar ett beslut om att riva upp lagen. Undrar hur partistrategerna i högeralliansen tänker, hur de skall klara sig ut detta med någon slags heder i behåll?
Regimens unga förstår inte världen
Alliansregeringens 40-talister förstår oss inte: "Tvärt emot vad vänsterpartiernas studentförbund skrev på SvD Brännpunkt den 13/7 är den unga generationen inte alls vänster i sina värderingar.
Vi har inte märkt detta ute på skolorna och undersökningar ger samma bild. 90-talisterna som nu är på väg in i den högre utbildningen ser världen som full av möjligheter och vill ta del av dessa både i privat- och yrkesliv. Fler vill starta företag och den egna karriären är viktig.
Det är inte oss unga det är fel på, det är politikerna och deras val som är problemet. Regeringen har inte gjort tillräckligt för de studerande. Fortfarande straffas de som jobbar extra under studierna. Överbeskattningen av kunskap kvarstår och vallöftet om att ta bort straffskatten på höga inkomster tänker finansminister Anders Borg bryta.
När alliansen inte längre verkar bry sig föredrar studenterna vänsterns bidragslöften.
Det är inte bara i detaljerna som alliansen hamnat fel. Ungas världsbild skiljer sig markant från regeringens 40-talistperspektiv. Istället för att värna ett fritt och öppet internet ska fildelare jagas och allas kommunikation ska skickas för avlyssning till FRA."
(Hittat via knuff.se.)
Regimens ungdomsförbund angriper den för dess brist på förståelse för de ungas värderingar t.ex. när det gäller FRA och fildelning. Hela argumenteringen utgår från att det är en generationsfråga och problemet tycks vara att 40-talisterna i regeringen inte förstår de unga. Fick mig att fundera på ålderna hos regeringens ledamöter (vilken det är lite pyssel att ta reda på):
En genomsnittlig minister är född 1959
Den äldsta ministern är född 1947
Den yngsta ministerna är född 1973
Fyra av ministrarna är födda på 40-talet
Åtta av ministrarna är födda på 50-talet
Nio ministrar är födda på 60-talet
En minister är född på 70-talet
Jag tror faktiskt inte det är åldern som är problemet. Jag tror inte heller att FRA-frågan, fildelningsfrågan m.fl. egentligen kan eller bör ses som generationsfrågor, men i dessa identitetspolitiska tider så är det förstås effektivt att dölja de verkliga motsättningaran bakom fiktiva motsättningar mellan grupper. Jag tror dessutom att Joakim Lundblad, vice ordförande Fria moderata studentförbundet, Kristina Isaksson, ordförande Centerstudier, Pär Gustafsson, ordförande Liberala studenter och Aron Modig, ordförande Kristdemokratiska studentförbundet har helt fel när det gäller ungas val av politiska preferenser. Idag står ju uppenbarligen vänstern för det (enda) verkliga försvaret av de demokratiska fri- och rättigheterna, inte de s.k. liberala partierna i högeralliansen.SvD
McCain har en gammal karta
Daily Kos: McCain re-draws EU borders: ""And I regret some of the recent behavior Russia that has exhibited, and I’ll be glad to talk about that later on including reduction in oil supplies to Czechoslovakia after they agreed with us on a missile defense system, etcetera," said the presumptive Republican nominee at a New Mexico town hall Tuesday."
(Hittat via Daily Kos.)
Man brukar ju göra narr av medborgare i USA som har bristande kunskaper om geografi utanför USAs gränser. Det finns kanske därför ingen anledning att bli förvänad över att en av presidentkandidaterna, John McCain, behöver en lektion i geografi:-)
Det är kanske också förklaringen till att trupp från USA också har svårt att veta var de skall fälla sina bomber.
USA:s militär dementerade först kategoriskt uppgifterna om civila dödsoffer efter förra veckans flygattacker mot misstänkta talibankrigare.
Nästan omedelbart efter det att USA:s militär rapporterat två framgångsrika slag mot talibangerillan den 4 och 6 juli, kom uppgifter som gav en helt annan bild av händelserna.
Ögonvittnen och lokala tjänstemän berättade om döda och sårade civila.
Nu slår två utredningar fast att 64 civila dödats.
Finns för övrigt en del svenskar som har betydande svårigheter med at få ihop geografi (och Internet). Några av dessa är Ingvar Åkesson, Håkan Styrén och Karin Enström. Dessa tror att svenska soldater i Afghanistan skyddas genom att FRA tillåts signalspana på alla trafik som passerar Sveriges gräns. Visserligen är det så att Internet-trafiken går snabbaste väg mellan två punkter vilket bland annat innebär att mail mellan svenskar i Sverige kan passera gränsen, men att kommunikation mellan personer som planerar att attackera ockupationsmakten i Afghanistan (som ligger i Asien!!) skulle passera den svenska gränsen är rätt långsökt (om nu sådan planering överhuvudtaget görs över Internet, okrypterat). Och dessa personer är alltå i nämnd ordning chef för FRA, överbefälhavare och ledamot av Försvarsutskottet.
Möjligen är det så att information insamlad här i Sverige kan användas för att byta till sig information från andra som faktiskt spanar på rätt ställe. Om så är fallet är det ju uppenbarligen helt galet – varför skall Sverige behöva byta till sig sådan information från antagligen allierade i Afghanistan?
Uanför vadå?
Hur mäter man utanförskapet?: "Utanförskap har visat sig vara ett vinnande koncept i den politiska retoriken, men det finns en rad problem förknippade med att använda sig av regeringens mått på utanförskap som indikator på framgångsrik sysselsättningspolitik.
Den kanske främsta invändningen är att utanförskap faktiskt inte mäter frånvaro från arbetsmarknaden i någon generell bemärkelse. Det som mäts är i princip enbart sådan frånvaro som kompenseras med ekonomisk ersättning från socialförsäkringssystemen. All arbetslöshet ingår inte, utan bara den arbetslöshet som omfattas av ersättning.Det innebär att om ersättningsperioderna i a-kassan förkortas – eller arbetsvillkoret för ersättning skärps – blir resultatet rent mekaniskt att antalet personer i utanförskap minskar även om sysselsättningen förblir opåverkad. Om ersättningsperioderna förlängs – så som skedde i Sverige 1974 – kommer “utanförskapet” automatiskt att öka.
En indikator på utanförskap som baseras på ekonomisk ersättning kan lätt manipuleras för politiska syften. Regeringen kan minska utanförskapet enbart genom att förkorta ersättningstiderna eller skärpa kvalifikationskraven, alldeles oavsett vilka effekterna blir på faktisk sysselsättning, arbetslöshet eller sjukfrånvaro."
(Hittat via knuff.se.)
Professor Bertil Holmlund dissekerar på ett förtjänstfullt sätt begreppet utanförskap och problematiserar hur regimen valt att definiera det. Till detta finns inte så mycket att tillägga annat än att begreppet som sådant i mer semantisk betydelse också är exkluderande dvs också ger sken av att t.ex. en sjukskriven befinner sig utanför samhällsgemenskapen.
Andreas Bryhn konstaterar som kommentar till Holmlunds artikel att
Man räknas däremot inte med i “utanförskapet” om man är fattig, sjuk eller funktionshindrad och inte lyckas få ut någon ersättning.
Johan Sjölander gör följande reflektion:
Vad borgerligheten har gjort är nämligen att de har definierat problemet inte som att människor faktiskt befinner sig ”utanför” (saknar jobb, lever på marginalen, inte får delta i samhället fullt ut), utan som att människor är försörjda av gemensamma trygghetsystem. Problemet blir alltså försörjningen, inte själva orsaken till att du är i behov av försörjning av gemensamma medel.
Låt oss alltså avstå från att använda begreppet så länge det har denna av regimen påbjudna betydelse och huvudsakligen används för att manipulera vår syn på verkligheten.
Pirater och partipiskor
Kampen mot FRA-lagen (och andra uttryck för Bodströmssamhälet) är i huvudsak är en utomparlamentariskt kamp, det är på gator och torg, på arbetsplatser, i fikarum och särskilt på nätet den manifesterat sig. Först när den fått tillräckligt stort stöd i opinionen blev den också en fråga för traditionella medier. Inför omröstningen i riksdagen den 18 juni kom fokus att ligga på att förmå några av regimens soldater (riksdagsmän9) att frondera då de valts på tydliga frihetliga mandat. Nu lyckades inte det, partipiskorna ven med full kraft över deras ryggar och de vek ner sig.
Nu tror jag att varje regering hade gjort i stort sett likadant alldeles oavsett fråga – man tar helt enkelt in te nederlag i parlamentet särskilt väl, man tror att det är att visa svaghet, att man kommer att kallas regeringsoduglig. För att bli riksdagsman krävs egentligen i alla partier en mer eller mindre explicit uttalad lojalitetsdeklaration till partiet/partiledningen, inte till väljarna eller till grundläggande principer/ideologi Så borde det inte vara!
Blogge Bloggelito diskuterar/spekulerar lite kring den situation som kan uppstå i riksdagen efter nästa val under den förstås självklara förutsättningen att väljarna kommer att straffa den sittande regimen åtminstone på grund av FRA-lagen (jag tror ju de förlorar lika mycket eller mer på en rad andra frågor men…)
FRA-lagens parlamentariska innebörd: “FRA-frågan kommer att leva vidare, ända in i valrörelsen – och alternativen då är kanske inte de som Reinfeldt föreställer sig, utan hur många mandat exempelvis piratpartiet kan sno åt sig, samt huruvida kristdemokraterna, centern eller folkpartiet åker ur riksdagen och eventuellt ersätts med kristfascister från sverigedemokraterna. Det är inte en särskilt tillfredsställande ”http://www.eriklaakso.nu/blog/?p=707">parlamentarisk situation, och den illustrerar också väldigt väl hur FRA-lagen – som enväldigt regleras av regeringen – passar synnerligen illa in i systemet."
Blogge tror alltså att Piratpartiet kommmer att kunna passera 4% och få mandat. Gott så om man ser det i ljuset av deras framträdande plats i kampen mot FRA-lagen, de skall ha all heder av den insatsen och de kommer säkert att spela en betydande roll även framgent. Helt oproblematiskt är dock inte detta, vilket Ann-Catrin Brockman uppmärksammar. Å ena sidan belyser hon ju bara enfrågepartiers generella problem, å den andra pekar hon ju på något oerhört motsägelsefullt (omoget kanske). Piratpartiet har liksom vi andra försökt få ett antal riksdagsmän att följa sin övertygelse och vägra följa partilinjen samtidigt som man alltså tänker sig att det egna partiets företrädare skall uppträda som precis så som dessa ryggradslösa kryp gjorde.
Piratpartiets attacker på uppgörelsen mellan socialdemokraterna och miljöpartiet när det gäller att riva upp lagen efter valet 2010 smakar lite illa mot den bakgrunden. Erik Laakso kommenterade det så här:
Piratpartiet ska ha all heder av att ha varit starkt bidragande till, kanske till och med lok, i protestaktionerna men när de går ut och protesterar mot två partier som lovar konkret politik på området så måste frågan ställas; I vems intresse ligger de reaktionerna? Jo naturligtvis i Piratpartiets egna intresse. Det pekar på att det är riksdagsplatserna som trots allt är viktigast, inte framgång i de frågor de driver.
Också kapitalet är emot – vem företräder FRA-anhängarna egentligen
Investerare flyr FRA-Sverige: "Statsminister Fredrik Reinfeldt talar om att kyla ner – och ser ingen anledning till oro. Men tyvärr finns det goda skäl att vara orolig för vad FRA-lagen medför. Inte enbart för svenska medborgares personliga integritet utan lika mycket för de affärsmässiga konsekvenser som drabbar en hel bransch och allvarligt riskerar Sveriges goda rykte som en framstående kunskaps- och IT-nation. "
(Hittat via DN Debatt blåste artikelförfattare. Artikeln finns sålunda också på DN)
Om det inte vore så att “de affärsmässiga konsekvenserna” med nödvändighet ytterst drabbar oss alla som konsumenter så är det förstås lite överdrivet att jämställa dessa med grundläggande principer i en demokratisk rättsstat – att få ha sin personliga sfär skyddad och inte utsättas för tvångsmedel annat än vid misstanke om brott och först efter domstolsprövning. Oaktat detta så får man ju ändå verkligen ge dessa vd:ar (se nedan) en eloge – ett mycket bra och viktigt initiativ och ett bra inspel i en dabatt som kommer att följa oss ända tills lagen avskaffats.
Innebär nu detta tydliga besked från bolag som representar 85 % av den svanska marknaden för bredband att vi nu kan påräkna dessa bolags muskler i kampen – de kan göra mycket som t.ex. att driva frågan rättsligt i Europadomstolen, lobba såväl nationellt som internationellt men också mera praktiskt obstruera/krångla till insamlandet av data, erbjuda sina kunder kryptering (och hjälpa folk både förstå nyttan och hur man gör), stöd till manifestationer mot lagen etc.
De skyldiga:-)
Anders Bruse, TeliaSonera Sverige
Anne-Marie Fransson, IT&Telekomföretagen
Tomas Franzén, Com Hem
Lars Glarborg, TDC Sverige
Johan Lindgren, Telenor Sverige
Niclas Palmstierna, Tele2 Sverige
Peder Ramel, Hi3G
Roger Söderberg, BT Nordics
J.N skriver också om den företagsfientliga regim vi utrustats med och riktar beröm till Mona Sahlin. Pär Ström rapporterar från ett knökfullt seminarium om FRA i Almedalen och berömmer Anna Pettersson från stoppaFRAlagen.nu
Sahlin om FRA – steg i rätt riktning
PRESSMEDDELANDE: Miljöpartiet sviker i FRA-frågan: "Socialdemokraterna och Miljöpartiet gick tidigare idag ut med att FRA-lagen ska rivas upp och göras om först efter ett eventuellt maktskifte i valet 2010. FRA-lagen ska då göras om efter en utredning. Under tiden blir det fritt fram för FRA att koppla in sina kablar och börja massavlyssna svenska folket.
– Miljöpartiet sviker med detta den medborgarrättsliga linje som man tidigare drivit, säger Rick Falkvinge, ledare för Piratpartiet. Maria Wetterstrand, miljöpartiets språkrör, sade på en manifestation i torsdags att det var ett absolut krav för ett framtida regeringssamarbete, att FRAs allmänna avlyssning inte ska förekomma. Nu har mp svikit den linjen och kan tänka sig en avlyssning av svenska folket, bara det går igenom en utredning först. Så slåss man inte för medborgarrätt. Det gick tydligen väldigt lätt att kompromissa med de ideal man presenterat som absoluta."
(Hittat via knuff.se.)
Visst går det at läsa in en del taktik i Mona Sahlins utspel ihop med Miljöpartiet. Svagt att t.ex. inte kunna ta kontakt med Lars Ohly (han har väl sannolikt både telefon och mail).
Att som Piratpartisterna gör – låta bli att se det positiva och möjligheterna att “låsa in” socialdemokratin i en för frågor om den personliga integriteten riktig position är dock en smula obegåvat. Kan kanske förklaras med bristande politisk tänkande/erfarenhet.
Att som Piratpartiet och Vänsterpartiet (i form av Alice Åström) ställa upp en motsättning mellan att ta eventualla möjligheter att förhindra/stoppa FRA-lagen under hösten innan den trätt i kraft och att lova att riva upp den efter nästa val är ju nästan löjligt. Nog om detta.
Erik Laakso skriver:
FRA-lagen är igenomröstad i riksdagen, en massiv opinion har gjort att regeringen i vild panik gör allt för att skvätta mycket och dyr parfym över skiten men den är igenomröstad och det ska oerhört mycket till för att den ska försvinna på deras initiativ. Nu är det alltså så att om inget oförutsett händer så kommer lagen ligga fram till nästa val och då är det väl bra att den rivs upp om vänsterblocket vinner valet? Om det under resten av mandatperioden kommer motioner som också behandlar ett upprivande av FRA-lagen så förutsätter jag att partigruppen röstar för sådana motioner men ni kan hoppa upp och sätta er på att nya cirkuskonster kommer skådas från allianspartiernas ledamöter och eniga partigrupper röstar för att regeringens lag ligger.
Jag är som vanligt överens med herr Laakso, också när det gäller inställningen till socialdemokratin något tveksama track record när det gäller avlyssning, övervakning m.m. Möjligen har vi nu nått en vändpunkt, om så måste den tas tillvara och inte bara misstänkliggöras. Blogge har förstås rätt:
Nåå? Mona lovar att riva upp FRA-lagen och tillsätta en bred parlamentarisk utredning kring det verkliga behovet av signalspaning, och hon får miljöpartiet med sig – de verkar samtidigt taktiskt ha mobbat undan Ohly. Visserligen är det ett fett lockbete, men hur vet vi att man menar allvar? Ett, för att miljöpartiet, som tillhör de ärliga och starkaste kritikerna av lagen, är med på noterna. Två, för att sossarna inte har några planer på att hamna i samma sits som alliansregimen om man i slutändan kommer dragande med ett lika illaluktande förslag.
Detta, kära vänner bloggare och andra, innebär att det nu är dags att bekänna färg – ska vi bli sossar nu, eller skådat mitt vänstra öga ett visst knorrande, vridande, kliande och hostande i bänkarna? När det kommer till kritan, kommer alla kritiker då att dra konsekvensen av vad som nu har presenterats?
Mitt svar är att tillräckligt många kommer att göra det, att socialdemokraterna har en stabil seger inom räckhåll – för all del inte bara på grund av FRA-lagen. De kritiker som inte ämnar rösta med Mona kan för övrigt rösta på miljöpartiet eller piratpartiet (som inte verkar gilla utspelet – surprise, surprise) eller helt enkelt rösta blankt och ändå gå ur dramat med hedern i behåll. Men de borgerliga väljare som är starkt kritiska till FRA-lagen som – givet att omständigheterna består – ändå kommer att ramla hem i säkra kvarter när det väl gäller kommer att framstå som lika stora hycklare som någonsin Federley et al. Sanning och konsekvens.
Jag menar att valet egentligen är lätt – alltså hur skulle något av allianspartierna kunna återupprätta förtroendet i frågor som gäller mänskliga rättighter, medborgerliga friheter. Bara en fullständig omsvägning skulle kunna göra detta möjligt och priset för en sådan tycks i dagsläget högt i termer av förlorade positioner, förlorad makt. Man undrar dock om inte Schlingman och hans kamrater sitter och vrider och vänder på möjligheterna!
Joshua beskriver det hela med stor klarsyn:
Den styrande juntan i bananrepubliken Sverige har redan förlorat kampen. De har bara inte förstått det ännu. Anledningen till att de inte har förstått det ännu är att de sitter i en bubbla och samtalar med sig själva och därför fullkomligt missar vilka vindar som blåser utanför bubblan. Nu har man dessutom förstärkt bubblan med ett plank för att hålla pöbeln borta. Ett plank vars dörr saknar handtag på utsidan, som den skarpsynte Erik Laakso noterade.
PS Min sena kommentar i denna fråga beror bara på att jag numera sliter med att få ordning på Kantro Store DS
Pinsamt, stolpskott, underkänt, dumbom, diktatur, avlyssning
Pinsamt Björklund!: “Ikväll har partiledare Björklund debuterat i som talare i Almedalen. Jag säger bara pinsamt! Och pinsamt igen. Större delen av ”http://www.folkpartiet.se/FPTemplates/ListPage____77770.aspx">hans tal är klippt och klistrat från talet på kommunkonferensen i Västerås i april som kan läsas här och anförandet i partiledardebatten i juni som kan läsas här."
(Hittat via knuff.se.)
Almedalsveckan kanske inte är den viktigaste händelsen i Sveriges politiska liv men den bidrar ändå till att politiken får lite utrymme så här under juli. Lite spännande är det ju också att se hur partiledarna hanterar den möjlighet som den extra uppmärksamhet av deras tal ger. Björklund gör ju uppenbarligen inte detta, som Hammarqvist konstaterar.
Nu kan han ju ha avvikit från manus, det är till det länken ovan leder, men jag kan inte låta bli att undra hur man är funtad när talet saknar referenser till den fråga som tagit mest plats i den politiska diskussionen under den senaste månaden. Enligt Expressen ger Björklund inte mycket för hur högeralliansen hittills skött FRA-frågan, han tycks dock inte ha några ambitioner att själv bidra till att förbättra hanteringen.
Någon hjälp från cheferna för landets underrättelsetjänster respektive försvarsmakt tycks ju inte regimen kunna påräkna. Man kan väl säga att det är tvärtom, läs t.ex. gärna Blogge Bloggelito som under rubriken Dum, dummare, ÖB sågar Håkan Syrén jäms med fotknölarna.
Syrén föreställer sig här att kommunikation mellan Mujahedin och al-Qaida angående en missilattack mot en C-130 i luften 1) kommuniceras via trådbunden kommunikation snarare än kortvågsradio, och att 2) denna trådbundna kommunikation tar omvägen via Sverige så att FRA kan snappa upp den och 3) ögonblickligen kan avkryptera och tolka meddelandet eller eventuellt lista ut vad som ska ske genom att betrakta mottagare och avsändare så att 4) Syrén kan beordra en skvadron F-16 i närheten att lyfta för att avvärja missilhotet.
Förklaringen ligger i linje med vad som tidigare angivits av Sten ”Tomhylsan” Tolgfors, men till skillnad från den dumbommen (som väl likt Littorin har en examen i graviditet och kosmetologi från universitetet i Lingonskogen) borde en överbefälhavare ha åtminstone något slags verklighetsförankring i sina bedömningar kring hot och tekniska möjligheter. Det har han alltså inte – det är ett stolpskott utan dess like som görs av Syrén.
FRA-lagen handlar inte om Afghanistan, utan om att sälja/byta information om svenskbaserade irakier och andra till USA. I förlängningen riskerar FRA-lagen att bli utsatt för samma slags ändamålsglidning som utan undantag sker med varje politiskt beslut. Det är de små stegens tyranni – och vår uppgift är att döda barnet i sin linda. Ty det är ett missbildat barn som stinker diktatur.
Tur är det väl att vi har Nyamko Sabuni som kan ge lugnande besked, speciellt till de 68% 18-24-åringar som enligt Demoskop/Expressen vill riva upp lagen:
– Debatten i den här frågan har kommit till på ett konstigt vis, säger ungdomsministern.
Hon menar att många missuppfattat vad lagen egentligen handlar om.
– Det har varit att alla ska avlyssnas. Det finns inte teknik för det. Och jag skulle inte rösta för en sådan lag.
Alltså, vad f-n menar hon:
Senaste kommentarerna