Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Hörde ni tystnaden?
Hörde ni tystnaden? – Politism: ”Märkte ni hur tyst det var? Kompakt ointresse. Fritt från engagemang. Ingen brydde sig. Vad jag pratar om?”
(Hittat via Politism.)
Det är Eric Rosén som ställer frågan och han citerar sedan DN som skrev:
”Vad som beskrivits som efterkrigstidens största flytande kyrkogård kom på torsdagen in i en hamn på Sicilien. Fiskebåten som förliste för över ett år sedan har troligen fortfarande över 300 döda flyktingar ombord.”
Hävdar man att vi, ett av världens rikaste länder, inte har möjlighet att ta emot ens den bråkdel av världens flyktingar som tog sig hit förra året innebär det också att man blundar för konsekvenserna. Förstår man inte vilka dessa är även när man konfronteras med nyheter som dessa är man illa ute. Förstår man inte att det viktigaste är att skapa lagliga vägar för flyktingar saknar man ryggrad. Förstår man inte att människor på flykt dör på grund av att vi tycker att det är besvärligt att visa solidaritet – behöver man andrum är man inte skickad att leda landet.
Saker jag inte förstår – den havererade flyktingpolitiken
En humanitär appell till Riksdagens ledamöter | Anne Rambergs blogg: ”När det gäller lagförslaget om ”Tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige” som riksdagen ska rösta om den 21 juni, uppges syftet vara att anpassa de svenska reglerna till den miniminivå som följer av EU-rätten och av olika konventioner. Redan utgångspunkten är utmanande. Förslaget mötte också samstämmig och mycket allvarlig kritik från en lång rad remissinstanser som JK, Migrationsverket, Uppsala universitet, Röda korset, Rädda barnen och Advokatsamfundet bara för att nämna några. Lagförslaget ansågs just strida mot såväl folkrättsliga åtaganden som svenk rätt.
Tidsbegränsade uppehållstillstånd ska som alla vet bli huvudregel. De med flyktingstatus ska få ett tre-årigt uppehållstillstånd. Den stora gruppen alternativt skyddsbehövande ska endast beviljas 13 månaders uppehållstillstånd. Hit hör 80 procent av de som flyr väpnade konflikter t.ex. syrier. Denna grupp ska heller inte kunna få återförenas med sin familj. Flertalet av dem som lämnats kvar är barn och kvinnor. De med flyktingstatus ska kunna få permanent uppehållstillstånd och då återförenas med familjen, under förutsättning att de kommer att kunna försörja sig och familjen.”
Förra sommaren uppfattade jag att det i takt med ökade flyktingströmmar pågick en mobilisering av många engagerade människor. Den rörelsen var tydligen dåligt förankrad då regeringens handlande senare under hösten inte väckte några större protester. Tvärtom föreföll det som om de överenskommelser som gjordes bara avslöjade att de vackra ord vi tidigare hört från ledande företrädare för de etablerade partierna om vårt ansvar för att hjälpa till i en extrem situation bara var fernissa. Numera låter ju alla som de tidigare så avskydda Sverigedemokraterna.
Detta kan jag inte förstå och heller inte acceptera. Jag kommer att meddela det socialdemokratiska partiet at jag inte längre önskar kvarstå som medlem.
När ett av världens rikaste och mest välmående länder lägger sig på lägsta (o)tänkbara nivå, där flyktingars möjlighet att ta sig hit och få sin sak prövad närmast omöjliggörs – då har en gräns passerats. Till detta läggs försämrade förutsättningar för de som ändå lyckas ta sig hit och få sin prövning ges försämrade förutsättningar att etablera sig, att återförenas med familj – det är vidrigt.
Jag tror fortfarande på Frihet, jämlikhet och solidaritet, inte begränsat till nation utan globalt giltigt. Känner mig dock alltmer ensam.
Jag har många problem – här ett till
För ungefär ett halvår sedan påbörjade jag en lite serie betecknad Jag har många problem. Dags att ta itu med ett annat – rasismen!
Kanske borde skriva kampen mot rasism men det är just den jag har problem med. Under hela efterkrigstiden (efter andra världskriget som slutade 1945 för den som missat) har utbildningsväsendet byggts ut i de flesta länder. Vi har därmed rimligen en alltmer välutbildad befolkning. Detta till trots verkar rasistiska uppfattningar inte minska, tvärtom verkar rimligare att hävda. Frågan blir då om tesen att ökad kunskap skulle skydda mot förenklad och fördomsfull världsbild är falsk – vi har väl ändå hyst förhoppningar.
Generellt kan man väl konstatera (och jag känner inte till forskning som motbevisat) att den höjda kunskapsnivån inte skapat människor som förmår se bortom den egna gruppens särintresse. Inte ens den påtagliga globaliseringen, ökat resande, migration har inneburit någon större ändring på det. Inte heller aldrig så ambitiösa kampanjer har haft någon märkbar effekt – t.ex. ”Om detta må vi berätta” verkar inte ha märkbart minskat antisemitismen. Så frågan blir om det kan vara så att kampanjer har en tendens att få motsatt effekt?
Intressant är ju också att notera att under senare år har kampen mot rasism ofta riktats mot högerextrema grupper till vilket jag räknar SD. Sådan kamp har ofta förts i form av motdemonstrationer, försök att störa möten, under en period genom att försvåra hyrandet av lokaler, isolering etc. Finns det något stöd för att det varit en framgångsrik strategi? Har vi inte snarare kunnat notera en direkt motsatt effekt – ju mer militant motståndet varit desto framgångsrikare har rasistiska ideologier blivit.
Rasism är ett utmärkt exempel på motsättningar inom underklassen som gynnar överklassen. Såväl rasismen som sådan som antirasismen tenderar att bli ofarliga rörelser (sett ur överklassens perspektiv) därför att de tilldrar sig som strider inom underklassen. Egentligen handlar alltså frågan om att bekämpa rasism snarare om att bekämpa bristen på jämlikhet och solidaritet i samhället. Tror att ett politiskt arbete för att ena folk i arbetet för att skapa drägliga levnadsvillkor för alla skulle vara långt effektivare för att utrota rasism en aldrig så ”vällovliga” kampanjer, initiativ, insatser…. Ett samhälle där alla faktiskt har likvärdiga förutsättningar att bygga ett liv, klara sin försörjning, fixa sitt boende, ge sina barn en framtid at se fram emot!
Vad är detta?
Tittar mig omkring och konstaterar att det hos mig och hos mina grannar bor det idag betydligt färre personer per hus än det gjorde när de flesta av oss hade barn hemma. Har någon frågat om några av oss kan hyra ut till en flykting?
Tittar mig omkring när jag är ute och går eller åker bil och ser mängder med fritidshus där ingen vistas i veckorna och många där ingen alls vistas så här års. Har någon frågat alla dessa husägare om de kan hyra ut till flyktingar?
Tittar på Blocket bostad och hittar just nu 6 959 bostäder att hyra. Har någon kollat uppe dessa?
Så j-a svårt kan det väl inte vara att ragga fram fler tillfälliga tak-över-huvudet.
Även om det skulle komma 200 000 flyktingar i år så motsvarar det inte ens 2 % befolkningsökning – det måste man väl klara av.
Det är och får aldrig ens antydas att det är vår ”kapacitet” som sätter gränser för solidariteten. Det är uteslutande behovet av skydd för flyktingar som avgör den gränsen. Tänk bara tanken att du själv skulle fly och på vägen möta en (med)människa som säger ”Nej vi har inte plats för dig – återvänd”. Det är kris i de länder folk flyr från – inte här!!
Jag har många problem – här är ett
Av någon anledning är jag helt tillfreds med att vara en biologisk varelse, Med det menar jag att jag är ett med det andra ofta refererar till som naturen och då menar de något skilt från sig själv, något man kan besöka, iaktta, något annat än mänskliga aktiviteter etc. Därför är inga aktiviteter utförda av människor eller andra varelser per definition onaturliga. Förstås kan de vara biologiskt irrationella men det är ju en annan fråga. De kan ofta vara kontraproduktiva men fortsatt inte onaturliga.
Detta leder ofta till problem för mig och det har nästan lika ofta med den ena ändan av att vara en biologisk varelse att göra – allt ska dö. För det första så är alltså döden en fullständigt ”naturlig” företeelse – alla dör förr eller senare. Det går därför inte att hävda att någon dött för tidigt – ett fullständigt horribelt påstående. Man kan förvisso dött ung (eller gammal) men aldrig för tidigt, likväl som man inte kan dö för sent. Man kan förstås – om man t.ex. drabbas av demens – som yngre önskat att man sluppit uppleva det.
För det andra kan man inte kommunicera med den döde – att dö är att avsluta sin existens. Man kan alltså inte tillönska den döde typ ”vila i frid”, den döde kan nämligen inte ta emot denna önskan. Det är också rätt orimligt att så som numera i ökad omfattning verkar vara det vanliga höja den döde till skyarna, en fantastisk människa, den mest kärleksfulla, den bästa, den felfrie, den oskyldige etc. Den döde är oftast en helt vanlig människa med fel och brister, kanske i vissa fall t.o.m. allvarliga brister. Den döde har ingen glädje av att skönmålas – för oss efterlevande leder det till historieförfalskning och att lura sig själv är aldrig nyttigt.
Att vårda minnet av en död innebär inte att man okritiskt hyllar den döde. Det innebär snarare att man tar lärdom. Det innebär att verklig vård av ett arv är att använda det för att själv utvecklas, inte att fira dödsdagar (eller för den delen förra födelsen av). Som exempel – jag vårdar minnet av min far som dog för några år sendan genom att dra nytta av vad han lärde mig och undvika saker som var mindre bra, men ägnar ingen tid åt att celebrera hans födelsedag eller dagen när jaan dog. Tänder heller inga ljus på hans grav (skulle det för övrigt varit helt mitt beslut så skulle jag nog inte ordnat gravplats).
I den mån man skulle kunna tala om att jag lever vidare så är det genom den eventuella (och förhoppningsvis i någon mån positiva) påverkan jag haft på mina barn och på utvecklingen inom de områden jag verkat. Det senare blir jag dock alltmer tveksam till; blir närmast förtvivlad när jag ser hur politiken utvecklas – särskilt aktualiserat av hur nu retoriken kring mottagandet av flyktingar övergått från ett hyfsat språkbruk och självklar ambition att erbjuda bästa möjliga mottagande till att handla om hur stort problem de utgör. Om jag räknat rätt utgör nuvarande inströmning 2% ökning av antalet människor i vårt land per år – det kan väl inte vara någon större svårighet att klara av!
Kampen mot rasismen kan bara bli framgångsrik om….
Tankar kring reaktionerna på SD-kampanjen i tunnelbanan… | e:sense: ”Det perspektiv jag vill lägga handlar om varför vi inte istället ser kreativa politiska kampanjer som vill stötta utsatta, minska segregationen, sänka trösklarna. Varför vi inte drabbas av konstruktiva budskap på annonspelare i tunnelbanan… som sedan sprids i sociala medier och väcker människors engagemang, mod och vilja till medskapande…. och nyskapande.
Vi pratar om att vi är oroliga för att rasism blir normaliserat. Det perspektiv jag vill lägga handlar om att VI (det etablerade politiska Sverige) borde se vad det är vi redan normaliserat… nämligen segregationen, de höga trösklarna på arbetsmarknaden, de höga ekonomiska trösklarna på bostadsmarknaden, de höga sociala trösklarna i våra gemenskaper, separerade samhällsstrukturer och komplexa regelsystem som knappast gagnar någon annan än de som avlönas för att upprätthålla regelverken.
Det vi kallar rasism kan säkert i vissa fall vara rasism. Låt oss fortsätta kämpa mot rasism. Men jag ser minst lika ofta att det etablerade ’goda’ makt-sverige omvandlar relevant samhällskritik till ’rasism’ för att få fortsätta leva i illusionen om att man är på ’de godas sida’ .. och sakta glida ur ansvaret för att situationen är som den är.”
Daniel Lundqvist har skrivit ett mycket tänkvärt inlägg på sin blogg. Det finns bara ett sätt att vinna kampen mot rasism och det är att undanröja missförhållanden.
Jag tror att vi alla vill ha bort tiggandet på våra gator och usla boendeförhållanden som drabbar dessa. Det bör ske genom att vi tar bort behovet av att tigga och ser till att alla människor har tillgång till bostäder. Saknas tillräcklig mängd bostäder (och det gör det ju uppenbarligen så får vi se till att bygga ifatt. Nu (och inte om fem år när nya planer antagits).
Segregationen är ett stort problem som bland annat kan motverkas genom att många fler arbetstillfällen skapas inom såväl offentligt finansierade som privata verksamheter. Självfallet behövs andra åtgärder också som att se till att vi får sammanhållna skolor och att boendeformer blandas, stadsdelar byggs ihop m..m.
Jag skulle precis som Daniel vilja se kampanjer i t.ex. tunnelbanan på teman som (gärna konkretiserade)
Bostäder till alla
Arbete åt alla
En sammanhållen skola
Neoliberalism As Water Balloon med Tim McCaskell
Neoliberalism As Water Balloon from Tim McCaskell on Vimeo: ””
Tim McCaskell förklarar på ett tydligt sätt inte bara vad neoliberalismen går ut på utan lyckas också beskriva klassamhället och hur olika grupper som kvinnor och minoriteter förhåller sig till detta. Det gör ju också att man förstår hur ofruktbart det är att ställa sådana grupper (de vertikala linjerna i McCaskells beskrivning) mot varandra. Nyliberalism illustrerat som en vattenballong är ju brilliant (om än med några år på nacken).
Neoliberalism As Water Balloon from Tim McCaskell on Vimeo.
Säg vad du vill – men riskera inte bara kritik utan att bli hängd
Emanuel Karlsten: Säg vad du vill – men var beredd på kritik – Kultur & Nöje – Göteborgs-Posten: ”Situationen anses så kritisk att några av landets mest profilerade mediemän börjat agera i informella aktionsgrupper. Skapar provokationer med syfte att rädda Sverige från ängslighet. Det var så komikern Henrik Schyffert förklarade det efter att han på internet skrev att han ville bajsa folk i ansiktet och sexuellt angripa människors ändar på olika sätt. ‘Om allt fler ropar bajs och kiss kanske ängsligheten lägger sig’, svarade han till SVT.”
Sanslöst meningslöst inlägg av Karlsten och lika löjliga ”provokationer” av Schyffert och andra. Kiss och bajs kombinerat med sex är inte frågan. Det handlar heller inte om att få kritik som Karlsten tycks tro utan om att bli attackerad, få schavottera, exkluderas för att man uttrycker en annan åsikt än den gällande. Hävdar man t.ex. att det är rimligt att kalla negerbollar för just det eftersom det är ett traditionellt namn på en produkt (som aldrig använts för att uttrycka rasism/missaktning) så blir man hudflängd. På samma sätt som det kan kännas tveksamt att uttrycka åsikter om benägenheten att anse att staten ska bestämma (genom utformandet av försäkringssystem) hur familjer hantera sin vardag dvs att vara för är ok men att vara emot kan rendera en kampanj.
Ibland lockas jag att tro att Jan Sjunnesson har en poäng
”Men vänd på frågeställningarna och fråga om svensken vågar vara kritisk till HBTQ-vurmen, multikulturalism, alla småbarn i förskola eller mot abort – då riskerar vi att bli mobbade av medier och kanske kan ha svårt att hävda oss på arbetsmarknaden. Riktiga fritänkare och dissidenter tolereras inte i det progressiva toleranta Sverige”
men tas ur det snabbt
Redan rasblandat och är lika trogen SD Min svensk- indiska dotter https://t.co/IAyTZeNwPv @janxikallio @westernreviews
— Jan Sjunnesson (@sjunnedotcom) June 20, 2015
Hur är det – har du rasblandat något idag? En renodlat rasistisk föreställning enligt min uppfattning.
Just när jag ska trycka på publicera undrar jag – får man säga detta i det här landet 🙂
Vad har vi lärt oss @oisincantwell
Kanske har vi inte lärt oss någonting | Oisín Cantwell | Kolumnister | Nyheter | Aftonbladet: ”Nu ville han (Tobias Rawet min anm.)varna. ’Om vi än en gång börjar dela in människor efter etnicitet, religiös tillhörighet, sexuell läggning eller något liknande så inleder vi färden till helvetet’.
Vad har vi egentligen lärt oss?”(Hittat via Aftonbladet.)
Är osäker på om att högtidlighålla specifika händelser bidrar till att vaccinera oss mot allt det extrema vi människor uppenbarligen är kapabla att göra mot varandra. Ibland undrar jag om det överhuvudtaget är möjligt att impregnera människor mot sådana handlingar ens genom att få dem att minnas, att aldrig glömma.
Funderar ofta på detta då vi uppenbarligen är beredda att spendera miljoner på att informera, på kampanjer, på program riktade till skolor. Har något av detta utvärderats i termer av eventuella förändringar av attityder? Minskade stödet till rasistiska organisationer efter bildandet av myndigheter som Forum för levande historia? Har antisemitismen minskat under dess existens?
Oisin Cantwell undrar
Vad har vi egentligen lärt oss? Balkan, Rwanda. Syrien och Irak.
och då räknar han bara upp en del av de senaste årtiondenas händelser som präglats av samma ofattbara extremism. Ibland behöver det inte ens karaktäriseras som extremism – tänk Gaza, Vietnam, Guantanamo, Chile, Kambodja …….
Läs gärna citatet från Tobias Rawet en gång till
Om vi än en gång börjar dela in människor efter etnicitet, religiös tillhörighet, sexuell läggning eller något liknande så inleder vi färden till helvetet
och fundera på vilka som har intresse av att vi delar in folk efter dessa (och en del andra kategorier), vilka som genom olika attribut arbetar för att dessa kategorier inte ska gå att förbise, vilka som tjänar på att folk ställs mot folk.
Tänker jag rätt
Kvällsfunderingar:
Huvudmotsättningen i världen går mellan arbete och kapital
Kapitalet och staten sitter i samma båt
Överheten har alltid använt allehanda distraktioner för att avleda kampen för verklig demokrati (dvs sådan som också omfattar kapitalet)
Distraktioner kommer i en lång rad skepnader – identitetspolitik i allmänhet och i synnerhet motsättningar mellan kön, etnicitet, ras, religion….
Under de senaste årtiondenas globaliseringen som borde varit de undertryckta klassernas guldålder i kraft av internationell solidaritet har överheten briljerat i distraktioner – klimatet, kön och det senaste årtiondet religion (igen).
Lider förmodligen av en depression……..
Senaste kommentarerna