Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Proletariatet har inget fädernesland
Diderot – Portvin, folklig kultur och sodomi. Del 4.: ”Om människor blir trygga, lugna och glada av att definiera sig i huvudsak som tillhöriga en nation så kan de väl få göra det. Jag bryr mig inte. Det känns bara så fattigt när någon gör det. Som om de frivilligt kastrerade sig. Hur kul har man utan sina kulor.
Världen har rört sig framåt och ständigt blivit en allt bättre plats inte därför att människor krampaktigt slutit sig samman i sina inbillade gemenskaper, världen har rört sig framåt därför att människor rört sig – över geografiska, klassmässiga och sociala gränser.
När Karl Marx konstaterade att proletariatet inte har något fädernesland så visade han att han stod mitt i den upplysningens tradition, den tradition vars bärare såg som kosmopoliter. Det är en tradition som går på tvärs mot det vi ser i dag i Europa – en nationalistisk, separatistisk rörelse som vill bryta sönder nationalstaterna – en del vill göra det från vänster, andra från höger – men oavsett vilken riktning de kommer ifrån så är det fel riktning. Europa behöver inte fler gränser.”
(Hittat via Diderot.)
Boris Benulic skriver bra om rörlighet som drivkraft för utveckling. Också bra om den något märkliga situation som nu råder där identitetsskapandet i allt högre grad tycks utgå från nationalitet, etnicitet och andra ”tet”er i en värld där motsatsen vore det önskvärda. I en värld där detligger i folkens intresse att riva gränser och bekämpa nationalism. Istället bidras till sönderfall genom separatism – märkligt.
Technorati Tags:
Boris Benulic, Etnicitet, Frihet, Ideologi, Klass, Politik, Religion, Diderot
Öppna gränser är vänsterpolitik – håller med
Öppna gränser är vänsterpolitik Dagens Arena: ”Visst, partier till vänster pratar om ’human’ flyktingpolitik, men det skapar främst bilden av den gode Väst. Vad har hänt med visionen om en värld utan gränser och arbetare världen över förenen eder? I takt med att Sverigedemokraternas stöd ökar är det viktigare än någonsin att tala om öppna gränser. Rasisternas invandringsproblem finns för att gränser finns.”
(Hittat via Dagens Arena.)
Helt överens med Roya Hakimnia – fast jag skulle vilja formulera det i termer av att riva gränser. Frågan är ju vilka intressen som tjänar på att vi upprätthåller nationalstater och dess territoriella gränser. Kapitalet har ju sedan länge slutat att använda dessa som skydd, numera tjänar de mest som ett instrument för att kontrollera människor. Alla borde vi förstås betraktas som världsmedborgare, något som hittills bara varit överklassen förunnat.
Kapitalet förlägger sin verksamhet där det för ögonblicket passar bäst. Genom upprätthållandet av gränser är detta möjligt då lågavlönade i delar av världen förhindras att skapa bättre villkor genom att flytta på sig. Arbetare i alla länder förenen eder är precis som Hakimnia påpekar en mycket aktuell paroll. Lägg bort alla diskussioner om etnicitet, nationalitet etc. Fokusera på världsmedborgarskap.
Det vi borde diskutera är hur vi skapar demokratiska strukturer i en gränslös värld.
Technorati Tags:
Dagens Arena, demokrati, Flyktingpolitik, Ideologi, Kapitalet, Politik, Socialdemokratiska Arbeterepartiet, Socialism, Solidaritet, Roya Hakimnia
Sån e jag också
Ljus över landet: Hegemoni och sodomi: ”Jag finner dock de här frågorna intressanta i ett sammanhang – och det gäller individens frihet – varje försök att inskränka människors rättigheter på grundval av att de idkar samlag iförda ett kroppspansar av klisterstela kokosflingor gör mig vansinnig. Fast jag blir förstås vansinnig av alla försök inskränka människors frihet, men det bidrar till att frågan inte varit så viktig för mig i ett svenskt perspektiv – det är inte så fasligt många i Sverige som förföljs på grund av sin sexuella läggning.
Fast det finns ännu ett skäl till att jag drar mig undan dessa diskussioner – och det är att jag aldrig riktigt kunna placera in frågan om gay och queer i ett klassperspektiv (det har jag för övrigt inte lyckats med när det gäller kvinnofrågan heller).”
Word, Benulic!
Slog mig under dagens meditativa hemfärd att jag nog är mentalt helt beroende av mitt bilpendlande som erbjuder 1 timmes eftertanke, omtanke i varje riktning till lite slött P1-lyssnande. Slog mig också att jag fullständigt saknade förmåga att idag aktivera lyssnandet till något pretentiöst diskuterande av Knausgårds Min kamp. Blev heller inte det minsta lockad att läsa. Nu när jag kollar att jag stavar namnet rätt hittar jag det bl.a. hos Bokhora. Att de använder begreppet hora som vi ju alla avskyr när barn och ungdomar använder om och till varandra är ju rätt intressant – detta tydligen ett helt acceptabelt sammanhang.
Funderade för övrigt på att sälla mig till kretsen av kränkta vita män, bara jag kunde komma på vad som kränkt mig. Uppfyller ju i övrigt kriterierna för kategorien med tillägg för medelålders/gammal, har ju faktiskt hunnit bli 58. Denna aktningsvärda ålder innebär att jag å den ena sidan och precis som Boris avskyr inskränkningar av människors frihet å den andra sidan förstår att den gode Erik Laakso stör sig på vänsterns märkliga dubbelmoral – frihet och solidaritet versus begränsningar av människors fria rörlighet. Att Laakso däremot tror att Centerpartiets nya idéprogram vilar på en stabil liberal ådra i det partiet kan vi väl ursäkta honom 🙂
En mening i programmet om Knausgård som fastnade var när en av deltagarna refererande till Grizzly Man och Werner Herzog hävdade att vi (människor) inte är djur. Det förhåller sig ju precis tvärtom och det är nog för att vi ofta glömmer det som en del rätt märkliga företeelser uppstår. Att vi inte, som Timothy Treadwell möjligen tänkte, är björnar är ju en helt annan sak.
Minns inte nu var men läste nyligen att vi människor egentligen fysiskt lever för länge dvs egentligen har fullgjort vår djuriska uppgift när vi reproducerat oss och därefter är rätt överflödiga (och dras med en massa åldersrelaterade krämpor). Det senare låter ju lite trist men innebär för mig att ha ett njutbart liv och vara lagom nyttig för min avkomma och för samhällsutvecklingen. Förhållandet till livet blir då rätt odramatiskt. Sörjer förstås nära och kära som dör men inser samtidigt att så är tingens ordning och det är därför rätt oproblematiskt.
Technorati Tags:
Boris Benulic, Erik Laakso, Framtiden, Ideologi, Klass, Liberalism, På Uppstuds, Socialdemokratiska Arbeterepartiet
Modernisera S
”Största förnyelsearbetet på 20 år ska modernisera S” – DN.SE: ”Ny strategi för partiet. Fler unga på valbar plats, en bättre mix av olika kompetenser och ny strategi för samarbeten med näringsliv och den akademiska världen.”
Förmodligen ett ålderssymptom men ibland blir jag mycket trött. Det är ingen förnyelse att införa ytterligare en kvotering när det gäller valbara platser samtidigt som man inför någon form av kompetensprofiler. Det är bara ett sätt att i ännu högre grad än idag göra politik till en karriärväg. Självklart ska våra valda företrädare vara kompetenta – på politik, på utveckling av politiken, på att framföra politiken. Ålder, kön, utseende och andra ovidkommande faktorer ska naturligtvis inte ens diskuteras än mindre avgöra. Skäms faktiskt en del när jag hör vår kära partiledare i radion helt misslyckas med att förklara varför inte också andra medfödda faktorer ska utgöra grund för listornas sammansättning.
Vi behöver inte mera identitetspolitik i vårt parti, i vårt land eller i världen. Den utgör grunden för splittring mellan människor som egentligen har gemensamma intressen. Den saboterar den grundläggande solidariteten som arbetarrörelsen bygger på – den mellan mer eller mindre maktlösa människor och ersätter den kollektiva kampen, den kollektiva kraften. Hade väntat något helt annat av en fackföreningsman.
Vi har faktiskt både nationellt och internationellt betydande problem med separatism och splittring med nationalitet som symbol. Etnicitet och religiös tillhörighet utnyttjas alltmer för att så splittring, försvaga folks kamp för bättre liv, frihet och mänskliga rättigheter.
Undrar för övrigt över ambitionen ”För att modernisera skolan vill Socialdemokraterna investera i ett ”nationellt forskningsinstitut för lärande” som också markerats idag. Baseras väl på förslag beskrivet i artikel den 24 augusti (återanvändande kallas det kanske) av Baylan. I den talas om modernisering av skolan utan att med ett enda ord nämna digitaliseringen – obegripligt, uttryck för kompetens – knappast. Uttryck för förmåga att formulera en slagkraftig utbildningspolitik – knappast.
Peter Högberg har för övrigt kommenterat samma utspel.
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
demokrati, DN Debatt, Ibrahim Baylan, Ideologi, IT i skolan, Peter Högberg, Politik, Religion, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Stefan Löfven, Utbildning
Arbetslinjen – ett utslag av sinnessjukdom
Hittar detta på Facebook 
och det citerande är ju oerhört centralt (och träffsäkert formulerat). Att vi skulle leva för att (löne)arbeta är ju absurt – vi arbetar för att leva och behöver förstås så stor frihet som möjligt att disponera våra liv (läs vår tid).
Samtidigt är det ju så att det finns en mängd saker som måste göras för att vi ska kunna leva väl – saker som med långt gången arbetsdelning kan klassificeras som arbete vare sig det utförs av lönarbetare eller i egen regi. En hel del sådana sysslor ger också utrymme för – i varierande grad – kreativitet, skapande. Gränsdragningen är oftast inte skarp men man kan nog identifiera en hel del sysslor där det kreativa inslaget i stället är begränsat, där det egna skapandet inte får särskilt stor plats inom ramen för arbetet.
Därför måste vi fortsatt arbeta för en arbetstidsförkortning – ”6 timmars arbetsdag” verkar vara en paroll att damma av. Först bör detta genomföras när det gäller lågavlönade arbeten med begränsat utrymme för egen kreativitet som är repetitiva, fysiskt och/eller mentalt slitsamma. Bibehållen lön självklart då det i sig skulle innebära en välbehövlig uppgradering av sådana jobbs värde. I ett slag skulle vi nog läsa de framtida problem vi annars kommer att få med att rekrytera personal till t.ex. älvdreomsorgen, delar av vården, tung industri m.fl.
Technorati Tags:
6-timmarsdag, Frihet, Ideologi, Klasskamp, Mer tid att leva, Politik, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Ernst Wigforss
Intressant kritik av meritokrati
Is Meritocracy A Sham? | Via Meadia: ”But, and this is what Hayes is pointing out, there are a couple of problems with meritocracy in practice. The first is, evidently, that it doesn’t always work as advertised. The ‘best and the brightest’ organized the financial market reforms of the Clinton years that led to the Bush bubbles and the Obama doldrums, and neither the wars in Vietnam by the Kennedy era Great Meritocrats nor the Bush and Obama era wars were triumphs of social engineering.
The second problem is that in the end, meritocracy doesn’t promote democracy. The meritocrats may have won their positions through an open competition and their kids (with some advantages to be sure) are still going to have to struggle to make it into top colleges and so on, but once they win — they’re an elite. And their perceptions about how hard they competed and how fair the competition was makes them more smug and more entitled than the old elites ever were.
The new elites don’t feel guilty about their power; they didn’t inherit it. They earned it. They are smarter than everybody else and they deserve to rule — and in their own minds at least, they also deserve the perks that power brings. Money, fame, access: bring it on.
Wealth and entitlement corrupts the meritocratic elite. Members of this elite can no longer see society easily from the perspective of ordinary people and so their decisions increasingly reflect their own interests rather than those of the people they are supposed to represent. They lose the ability and perhaps also the will to be impartial arbiters between the masses and power; they identify with power and start to use their own influence to tilt the system farther and farther away from the populists and toward the old power centers.
I’m not of course doing justice to Hayes’ book here; if I could it would have been a blog post not a book. But this critique of the meritocratic ideal from the left speaks also to the populism of the right; indeed, while Hayes loathes what he understands of the ideology and political program of the Tea Party as much as any left intellectual in America, he has far more emotional sympathy for its hatred of the überclass than many writers on his side of the spectrum.”
Walter Russell Mead kommenterar på sin blogg Twilight of the Elites: America after Meritocracy av Christopher Haye. Fram till det ovan citerade stycket är det riktigt intressant, sedan förlorar sig Mead i ett resonemang som går ut på att ateister löper större risk än religiösa att utvecka den arrogans och andra meritokratins fallgropar som Hayes beskriver i sin bok. Denna senare del lämnar jag helt därhän.
Poängen är att meritokratin som uttryck för en teknokratisk samhällssyn står i viss motsättning till en (vad Meads kallar social populism) demokratisk sådan baserad på jämlikhetsbegreppet. Skulle kunna ses som lite förvirrande då just meritokrati ofta framställs som ett sätt att komma ifrån åtminstone ärvda privilegier men den teknokratiska samhällssynen såsom den beskrivs av Mead undergräver definitivt demokratin.
Såhär i sommartider känns det lite skönt att kunna ägna lite tid åt denna typ av diskussion – liksom om fascism som jag kommenterade häromdagen. Under Almedalsveckan då man hör våra ledande politiker hålla visionslösa tama tal där det mest uppmärksammade blir korporativistiska förslag om jobbpakt bekräftas ju att det åtminstone behövs en väsentligt fördjupad diskussion om hur vi vill forma vårt samhälle baserat på en lika fördjupad analys av hur det nuvarande faktiskt ser ut i termer av verklig demokrati, verklig frihet och verklig jämlikhet.
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Aftonbladet, demokrati, Elit, Elitism, Fascism, Frihet, Netroots, Politik, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Staten, Tekonokrati, Meritokrati
Lite tänkande en lördagkväll
Tänkande kan få troende att vackla – DN.SE: ”Analytiskt lagda personer är mindre benägna att vara troende än de som brukar gå på magkänsla. Det visar en kanadensisk studie som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Science.
En del människor med religiös övertygelse upplever sin tro som bergfast. Men en ny studie visar att personer som uppmanas att tänka analytiskt kan börja vackla i sin tro, om än bara lite.”
(Hittat via Knuff.)
Hittar ovanstående i mitt sökande efter lite tankestimulans så här en lördagskväll. 酩酊老翁 menar t.o.m. att religiösa (som väl kan likställas med troende) är oförmögna till logiska resonemang och refererar också till forskning refererad i Wikipedia. Göran Rosenberg däremot lyckas – kanske inte så övertygande – i en understreckare i SvD argumentera för mera religion i politiken
”Habermas hoppas för sin del att ett sådant möte kommer att väcka till liv ”sedan länge undertryckta, glömda, obrukade intuitioner som ligger begravda någonstans”. Taylor hoppas för sin del på en sekulär stat som inte gör skillnad på religiösa och icke-religiösa opinioner och värderingar. I dialogen mellan de båda filosoferna formas en ny förståelse för religionens roll och betydelse i det postsekulära samhället.”
Hela Rosenbergs resonemang (och sannolikt de båda refererade ”filosofernas”) framstår som rätt bisarrt.
En invändning mot Rosenberg (Habermas/Taylor) är förstås för alla uppenbar – religion har ett betydande inflytande i den sekulära staten (om vi t.ex. tar vårt eget land som utgångspunkt). Religiösa människor deltar utan problem och i betydande omfattning i det politiska livet. Lagstiftning och sedvänjor präglas i mycket hög grad av religion. I mitt eget parti är de religiösa t.o.m. organiserade i en egen partiorganisation. Om jag inte misstar innehåller vår konstitution krav på statschefens religionstillhörighet – bara som exempel.
En annan invändning som åtminstone jag har är att religionen ofta är organiserad, kapitalstark och därmed tar stor plats i samhällslivet – ofta helt oproportionerligt mot antalet aktivt engagerade. Religion är ett så väletablerat fenomen att Skatteverket effektuerar religiösa samfunds medlemsavgifter. Sekulära människor är av helt naturliga skäl inte organiserade på samma sätt. Det finns inga företrädare för de sekulära som staten/politiken kan samtala med.
En annan aspekt som pockar på uppmärksamhet i sammanhanget, men som ligger lite vid sidan av frågan om relationen mellan religion och politik är huruvida man kan/borde tala om vad som i de mer sekulära samhällena ibland ersätter religion. Mitt resonemang i det följande bygger på tesen att religion under stora delar av mänsklighetens historia fyllt flera funktioner – att hålla folk i herrans tukt och förmaning, kanalisera engagemang, erbjuda tröst i en eländig värld och hopp om något bättre (om än efter döden).
Att t.ex. arenaidrotterna och supporterskap fått ersätta både religiöst engagemang och blivit substitut för hoppet om en bättre värld är ju uppenbart. Men faktiskt är det så att nästan vad som helst kan ersätta ”tron” – det kan vara den egna kroppen (träning), det kan vara att man vet hur bra undervisning är och det kan vara bekännandet till en politisk idé`(eller faktiskt t.o.m. en bestämd organisation).
Det senare var en fundering jag fick i samband med läsandet av Anders Nilssons Hur länkar man till tystnaden?
Sen finns det förstås i politiska organisationer ofta en grund, en ideologisk bas som kan anammas utan att den blir trossatser. Socialdemokratins frihet, jämlikhet och solidaritet är sådana som måste få sin uttolkning i envar tid och alltså inte betyder exakt detsamma oavsett. Att jämlikhet dock i alla lägen betyder respekt för alla människors lika värde är förstås självklart. Inte heller demokrati dvs en man – en röst såväl i parti som på olika nivåer i styrandet av stat, kommun etc behöver vara en trossats utan ett rationellt val enligt devisen – bästa möjliga (såvitt vi nu vet). Tvekan om det är något jag personligen ser som svårförenligt med att ”få” kalla sig socialdemokrat.
Technorati Tags:
Anders Nilsson, demokrati, DN, Elitism, Frihet, Integritet, Johan Westerholm, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Wikipedia, Göran Rosenberg
Senaste kommentarerna