Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Öka stödet til palestinierna
Citatet: “Jag tycker att den samlade vänstern i Sverige borde rannsaka sig själv när det gäller det förbehållslösa stödet för palestiniernas sak. Kallblodigt mördande kan aldrig accepteras och antisemitismen måste bekämpas!”
(Hittat via s-bloggar.)
Visst är det oerhört enkelt att ta avstånd från – fördöma om man så vill – de som sköt ihjäl ett antal israeliska ungdomar på en skola i Jerusalem i veckan. Varför det också skulle innebära att man – som bl.a. Mikael Abramsson vill – skulle avstå från att stödja palestiniernas sak är väl kanske inte riktigt lika lätt att förstå. Jag skulle t.o.m. vilja hävda att just den desperation som kännetecknar en del palestiners val av metod för att bekämpa den israeliska statsterrorismen faktist borde leda till motsatsen – ett allt starkare stöd för palestiniernas sak (som ju är att få rätten till sitt eget land).
Anders Svensson skrev häromdagen klokt om de val som finns i denna konflikt.
Hade lite fel om Gaza
Peter Karlberg : Dick Erixon försvarar mördare: “Vet inte, och jag menar verkligen vet inte, förstås inte, kan inte ens föreställa mig, hur människor som Dick Erixon är funtade. Gaza är ett landområde på 365 km2 med en befolkning 2004 på 3 600 000 människor. Till yttermera visso ett blockerat land som alltså saknar möjlighet till försörjning av de mest elementära behov – terrorstaten Israels verk.
För att få en uppfattning om vad denna befolkningstäthet innebär så kan man jämföra med Stockholms stad som består av 188 km2 och har en befolkning på 743.703 (1999). Befolkningstätheten i Stockholm är alltså runt 4000 per km2 och i Gaza straxt under 9900 (ca 9863 år 2004).”
Tack vare en kommentar på det citerade inlägget blev jag uppmärksammad på att jag använt en felaktig siffra när det gäller antalet boende i Gaza. Jag hade slarvat och inte uppmärksammat att Sida slår ihop Västbanken och Gaza när det gäller denna uppgift. Via den Palestinska myndighetens motsvarighet till SCB får jag en annan och då förstås betydligt lägre siffra – det bodde 2006 alltså 1 443 814 människor i Gaza. Detta leder till att också min beräkning av befolkningstätheten blir fel – rätt siffra skall alltså vara 3955 dvs nästan precis som i Stockholm. Så för att förstå hur situationen när det gäller möjligheterna att skjuta raketer från obebodda delar av Gaza kan man alltså jämföra den tillgängliga ytan med hur Stockholms kommun ser ut (självfallet är inte geografi och spridning av folk densamma).
Är folket ivägen – fördriv dem
Israel vill ha nya fördrivningar
: “Israels försvarsminister Ehud Barak vill nu starta ytterligare en fördrivning och etnisk rensning av palestinierna. Planen är att ta över marken i de norra delarna av Gaza och slänga ut alla palestinier därifrån. Den israeliska tidningen Haaretz skriver:“Statliga rättsexperter säger att det är svårt att bestämma om Israel kan flytta palestinska civila från de områden i norra Gaza från vilka raketer avfyras mot Israel. De säger att internationell rätt är baserad på prejudikat och i Israels fall saknar ärendet på många sätt motstycke. […] Rätts experterna blev ombedda att förbereda ett alternativ för “gradvis evakuering av befokningen” i Gaza från stridsområdena.”
Det är naturligtvis inte sant att fördrivning av palestinierna skulle sakna motstycke. Ej heller att det skulle saknas prejudikat. Israel har en lång historia av fördrivning: (klicka på länken ovan för att läsa mera)”
(Hittat via knuff.se.)
Kanske är det lite överdrivet att i detta sammanhang använda begreppet etnisk rensning – det som verkar planeras är att flytta palestinier (de är ju bara araber) från sina hem i norra Gaza så att man (dvs Israel) får lättare att beskjuta raketramper där och minska risken att samtidigt döda civila vilket ju ger en del dålig press(!).
Att fördriva palestinier är emellertid ingen bra idé, det har Israel en lång historia av och det har såvitt jag kan bedöma inte fört frågan om fred i regionen ett enda spår närmare sitt svar. Rimligen borde man också beakta att Israel redan sett till att Gaza är ett mycket tätt befolkat område som jag visade häromdagen. Hus och stora delar av infrastrukturen i Gaza har israelerna också redan förstört – en fördrivning skulle ju knappast enkelt kunna hanteras i resterande delar av Gaza.
Det fortsatta mördandet i Gaza upprör, inte bara mig utan också t.ex. Anders Svensson. Några av mina partikamrater – men långt ifrån tillräckligt många – uttrycker också tydligt sin avsky, upprördhet. Bland dem finns förstås Catharina Ullström och glädjande också Christina Meltin Westerlund.
Dick Erixon försvarar mördare
Hamas ansvariga för döda i Gaza och Israel: “Därför angriper Israel avfyringsramperna för Hamas missiler. Och eftersom Hamas placerat dem i bostadsområden, är det Hamas som gjort dessa bostadsområden till militära mål.
Till Reuters säger Ehud Barak, Israels försvarsminister och tidigare premiärminister för Labourparitet, Hamas responsible for civilian Gaza deaths:
Vi är inte glada över att civila drabbas i Gaza. Men Hamas och de som avfyrar missilerna mot Israel är ansvariga och de kommer att få betala priset.”
(Hittat via knuff.se.)
Vet inte, och jag menar verkligen vet inte, förstås inte, kan inte ens föreställa mig, hur människor som Dick Erixon är funtade. Gaza är ett landområde på 365 km2 med en befolkning 2004 på 3 600 000 människor. Till yttermera visso ett blockerat land som alltså saknar möjlighet till försörjning av de mest elementära behov – terrorstaten Israels verk.
För att få en uppfattning om vad denna befolkningstäthet innebär så kan man jämföra med Stockholms stad som består av 188 km2 och har en befolkning på 743.703 (1999). Befolkningstätheten i Stockholm är alltså runt 4000 per km2 och i Gaza straxt under 9900 (ca 9863 år 2004).
Det vi talar om är alltså Israels krigföring mot det palestinska folket i Gaza som altså skulle kunna jämföras med om resten av Sverige började kriga mot Stockholms kommun – och då har Stockholms kommun inte ens hälften så tät befolkning. Man undrar var de närmast försvarslösa palestinierna skulle sätta upp ramper – i Egypten kanske – så att de skall slippa kallas fega av Erixon och hans gelikar? Palestinier som saknar egentlig armé, som saknar flygvapen och som saknar flotta.
Men förstås – i Dick Erixons värld, och i Baracks, så får de som avfyrar raketer från Gaza betala priset (skylla sig själva) genom att se civila urskiljningslöst dödas av en fullständigt övermäktig av USA stödd krigsmaskin. Säg det till barnen som dödas.
Men de är ju bara araber!
Dags att mobilisera för palestiniernas sak
22 döda i israeliska attacker mot Gaza: “Enligt sjukvårdskällor i Gaza var minst 11 av de 22 dödsoffren civila”
(Hittat via Aftonbladet.)
Reuters har rapporterat att en biträdande israelisk försvarsminister använt uttryck som associerar de israeliska planerna med Förintelsen. Då springer förstås israelkramarna fram och hävdar att de felöversatt/inte förstått. För oss som iaktagit den israeliska politiken gentemot palestinierna under lång tid känns det väl mer som om man hittat någon som talar klartext också publikt.
Rawia Morra lägger lite pussel – pratet om förintelse, USAs marina uppladdning, 150 miljoner dollar till Abbas:
Amerikanerna kommer till Libanons territorialvatten, inte för att stödja några libaneser eller för att garantera stabiliteten. Man kommer dit för att se till att om några libaneser och palestinier i Libanon inte skulle orka stå och se på en förintelse, så ska de hållas på plats av USS Cole och USS Nassau.
Har vi beredskap att, om detta blir verklighet, åtminstone blockera Israels och USAs ambassader här hemma. Kanske dags att avisera demonstrationer utanför dessa? Eller skall vi nöja oss med att kräva att vår regeringen säger något? Det är ju ändå bara araber vi talar om!
Eller är det kanske på Mäster Samuelsgatan vi skall demonstrera – där finns ju uppenbarligen åtminstone en som försvarar folkmord som metod – vilket djävla borgarsvin (för att använda ett uttryck som roar densamma):
Förhandlingar med Hamas kommer inte att leda någonstans. Kritik av Hamas våldsapparat kommer inte att leda någonstans. De enda som kan bota regionen från farsoten Hamas är palestinierna själva, som måste överge våldsideologin och välja fredens, frihetens och demokratins väg. I väntan på det uppvaknandet är det inte ett dugg orimligt att Israel svarar “oproportionerligt”.
Palestina är ett påhitt
Kulturrådets bidrag (25/1) till antisemitism: “Föreningen Fred i Mellanöstern (FiM ) har fått reflektioner i frågan om propagandan och förfalskningen av historien – Försåtligt språkbruk – från Karin Rebel, publicerat nedan.”
(Hittat via knuff.se.)
Även om jag inte vet vem Karin Rebel är så tycker jag alltid att det är intressant att analysera språkbruk – bland annat i termer av hur makthavare gärna använder ett sådant som syftar till att dölja vad saker egentligen handlar om.
På MXp, som jag förstås aldrig hittat utan knuffs eminenta tjänst, publiceras Rebels “reflektioner” i sin helhet, jag nöjer mig här med ett litet citat:
En oberoende arabisk (palestinsk) stat i “Palestina” har aldrig existerat. Araberna (palestinierna) utgjorde inte en separat politisk enhet. Den enheten skapades av Arafat, själv egyptier, som efter 1967-årskriget döpte araberna i området till palestinier i syfte att förgöra den judiska staten.
Det var början till en försåtlig propaganda med ett speciellt språkbruk taget från judarnas historia. Förintelsen upprepas nu fast med omvända roller. Palestinier förintas av Förintelsens överlevande.
Idén om en nation “Palestina” med utgångspunkt i det Heliga landet är ett falsarium. Där har aldrig funnits en uttrycklig palestinsk kultur eller språk, ingen stat med en palestinsk regering.
Här blir jag lite förvirrad – uppväxt som man är med den från Nya testamentet hämtade bilden av Palestina som den sta,t om än ockuperad av romarna, i vilken Jesus verkade. Karin Rebel hävdar emellertid att någon sådan aldrig funnits och jag vänder mig till Wikipedia för att få någon klarhet.
Det första historiskt kända folket i Palestina var kanaanéerna som var ett stadscentrerat folk (och många av dagens storstäder i området härstammar från den tiden). Under den senare delen av det andra millenniet före Kristus trängdes deras civilisation undan av filistéerna (hebreiska pelishtim) – från vilka romarna gav Palestina dess nya namn – och hebréerna, vilka också kom att absorbera flera kanaanéiska kulturella drag.
En period av krigståg inleddes och först omkring 1000 f.Kr. kunde hebréernas kung David upprätta ett israelitiskt storrike i regionen, vilket dock snart kom att delas i två, nordriket Israel och sydriket Juda. Nordriket övergick snart till att bli ett assyriskt lydrike, och de nordliga stammarna assimilerades förmodligen. Detta har gett upphov till legender om de försvunna stammarna. År 586 f.Kr. erövrade den babyloniske kung Nebukadnessar både det assyriska riket och sydriket där även Jerusalem ingick. Nebukadnessar fördrev judarna till Babylon. Efter den persiske kungen Kyros den store erövrande av Babylon 559 f.Kr. (som lät judarna återvända till Jerusalem med omnejd) tillhörde Palestina det persiska väldet fram till 330 talet f.Kr., då Alexander den store gjorde sig till herre över medelhavsvärlden, för att senare övergå i det romerska väldet.
År 70 e.Kr., efter ett judiskt uppror, beordrade den romerske befälhavaren i Palestina, Titus, Jerusalems förstöring. Efter ännu ett judiskt uppror år 135 ändrade den romerske kejsaren Hadrianus namnet från den romerska provinsen Syriska Judea till Syriska Palestina, och många judar flyttade eller tvingades att flytta.Under 600- och 700-talet inlemmades så området i den muslimska kulturkretsen under kalifernas styre. Detta inledde en period på 1300 år då Palestina var en integrerad del av den arabiska kulturvärlden. En sådan stabilitet är unik i Palestinas historia. Området delades så småningom in i fem distrikt, under samlingsnamnet jund Palestina.
Runt tusentalet kom delar av området tillfälligt under kristen kontroll i samband med korstågen. Detta varade i omkring 100 år, och sedan tog Saladin över och gjorde området muslimskt igen.
På 1600-talet tog Osmanska riket över och namnet Palestina slutade användas. På 1800-talet kallades området Arz-i Filistin, Filistéernas land. Efter att ha tillhört Osmanska riket i tre hundra år blev det, efter första världskriget, deklarerat som en internationell zon under brittisk och fransk kontroll.
Palestina. (2008, januari 8). Wikipedia, . Hämtad 19.42, januari 24, 2008 från http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Palestina&oldid=5701105.
Det förefaller som om den, enligt Rebels uppfattning, historieförfalskning Arafat skulle gjort sig skyldig till baseras på att området alltså bara kallats så sedan romarna ändrade namn på provinsen till just Syriska Palestina år 135 e.Kr. Området tycks dock ha varit ett självständigt rike en period efter år 1000 f.Kr för att därefter splittrats och sedemera erövrats av assyrier, babylonier, persier för att så hamna hos romarna. Från 6-700-talet utgjorde området en del av kalifernas styre och kallades Palestina frm till 1600-talet. Efter 1:a världskriget administrerades området av britterna
Palestinamandatet var ett område som åren 1920-1948 stod under Storbritanniens NF-mandat
Palestinamandatet. (2007, september 22). Wikipedia, . Hämtad 19.57, januari 24, 2008 från http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Palestinamandatet&oldid=5013866.
Så det Palestina som Rebel anser inte har existerat har alltså – om än oftast ockuperat av något imperium – funnits som beteckning på området mer eller mindre obrutet sedan 135 e.Kr (om man kan lita på den citerade Wikipedia-artikeln) och också utgjort en mer eller mindre sammanhållen administrativ enhet av dessa imperier – bara under det ottomanska väldet från 1600-talet och fram till 1:a världskriget hade området ett annat namn. Så frgan uppstå i mitt huvud – vem är det som bedriver “en försåtlig propaganda med ett speciellt språkbruk”?
Israel fylls av krigsförbrytare
De israeliska övergreppen mot palestinierna fortsätter. Denna omgång är kanske inte så våldsam – om man räknar antalet dödade palestinier – men egentligen ett fruktansvärt övergrepp mot en och en halv miljon männsikor vars vardag förstås slås sönder genom den helt orättfärdiga blockaden av Gaza. Såvitt jag kan förstå kan aktionen bara vara kontraproduktiv – utsattes jag/vi för motsvarande behandling av en överlägsen militärmakt skulle jag vara beredd att vidta i stort sett vilka aktioner som helst för att slå tillbaka – och jag skulle inte glömma.
Gaza stannar av elbrist: “I ett försök att få stopp på palestinsk raketbeskjutning mot israeliskt territorium stängde Israel i torsdags alla gränsövergångar till Gazaremsan. Införsel av varor och människors rörlighet hade redan begränsats sedan Hamas tog makten över området i juni.
De senaste dagarna har Israel också intensifierat sina flygattacker mot Gaza, med 39 människors död som följd, 18 av dem militanta Hamasanhängare.
Sedan i tisdags har palestinier skjutit 200 raketer mot Israel vilket lett till att tio människor skadats.”
Finns likalydande också i Aftonbladet, Expressen och lite egenproducerat i DN
Det bedrövliga är ju att omvärlden i form av det internationella samfundet uppenbarligen inte bryr sig om palestinier. Till intet förpliktigande uttalande hjälper föga – mot Israel krävs uppenbarligen maktspråk och det finns det tyvärr ingen som vill tala. Såväl den israeliska regeringen som dess krigsmakt kan inte betraktas som annat än krigsförbrytare!
Enligt Jinge är Carl Bildt i Israel för att diskutera Israels säkerhet – hur f-n kan man göra det när samma land bedriver vad som närmast kan kallas folkmord mot palestinier?
Bra video om Israel
Israel, landet som tillåter sig mörda: “De senaste dagarna har vi hört mängder av rapporter om angrepp mot Gaza, nu senast hörde jag (Ekot) att åtta-nio hade dödats varav fem var civila. Jag tycker att det känns fruktansvärt att Sverige inte uppmärksammar Israels brott mot de mänskliga rättigheterna, Genèvekonventionen och FN:s samtliga resolutioner. Möjligen beror medias relativa tystnad på att de är rädda för att få antisemitismspöket kastat på sig, i vart fall gäller det säkert ett par tidningar.”
(Hittat via Jinge.)
Jinge illustrerar sitt inlägg med en tankeväckande video:
Jinge beskriver den som partisk och det kan man förstås göra. Långt viktigare är att den såvitt jag kan bedöma är korrekt dvs redovisar en mängd för staten Israel ganska obekväma fakta. Undrar hur undervisningen i den svenska skolan ser ut när det gäller detta?
Bojkott – när, hur och för vad?
Om olympiska och andra bojkotter
"Sverige har aldrig någonsin bojkottat de olympiska spelen. Inte 1976 i Montréal, då halva Afrika tillsammans med Irak (!) och Guyana bojkottade spelen för att IOK vägrade utesluta Nya Zealand – landet i fråga hade skickat ett rugbylag till Sydafrika, som på den tiden var utsatt för en global bojkott för dess apartheidpolitik.
Inte 1980, då Sovjetunionen nyss hade invaderat Afghanistan och satt igång hela den kedja som än idag påverkar världspolitiken i form av terrorism från al-Qaeda. USA, Kanada, halva Sydamerika, Tyskland, Norge och ett antal asiatiska länder vägrade infinna sig i Moskva – däribland Kina, som nyss hade beviljats återinträde i IOK.
Inte 1984, då Los Angeles bojkottades som ett svar på bojkotten mot Moskva – det kommunistiska Sovjetunionen med vänner utkrävde revansch. Apropos ingenting fanns inte Kina bland de bojkottande länderna.
Idag talas det om att bojkotta de olympiska spelen i Beijing 2008. Inte för att Kina har invaderat något land, utan för att Kina inte har lagt sig i grannlandet Myanmars affärer – Kinas officiella utrikespolitik stavas annars med ett ord ickeinblandning. Man kunde lika gärna ha krävt att Kina invaderar Nordkorea, ett minst lika ohemult krav, som aldrig någonsin har ställts på andra nationer."
För den som fortfarande lockas av tanken på att bojkotta OS erbjuder Blogge Bloggelito en utmärkt argumentation – emot! Här ovan citeras inledningen på hans artikel – läs hela är min uppmaning.
Frågan är om och när bojkotter kan/bör vara en del av arsenalen att befrämja mänskliga rättigheter eller bkämpa krig. Bloggelitos tes tycks vara att detta bara kan användas mot stater som har den institutionella kapaciteten – han använder Sydafrika som det enda positiva exemplet. När inte dessa förutsättningar gäller menar han att bojkotter får motsatt effekt och pekar på en rad länder där isoleringen knappast befrämjat utvecklingen. Är hans tes riktig – vilket mycket talar för – är ju förstås Birgitta Ohlssons krav på att Reinfeldt skall bojkotta mötet med Mugabe inte särskilt produktivt.
Frågan blir dock om man inte med Bloggelitos argumentering borde kunna inrymma Israel bland de stater som uppfyller kriterierna för en potentiellt framgångsrik bojkott. De har ju de institutionella förutsättningarna. Själv avstår jag redan från att köpa produkter därifrån av solidaritet med det palestinska folket.
USA terroriststämplat
Iran terrorstämplar USA: "215 av de 290 ledamöterna ställde sig bakom beskrivningen av den amerikanska militären och underrättelsetjänsten som terrorister. Som exempel på USA:s terror nämndes “stödet för den rasistiska sionistregimen” Israel och “tortyrplatserna Guantánamo, Abu Ghraib och Amerikas hemliga fängelser i diverse länder”."
Irans parlament har ställt sig bakom en beskrivning av USAs militär och underrättelsetjänst som terrorister. Samtidigt som det förstås bara är ett svar på att kongressen i USA stämplat det iranska Revolutionsgardet som en terroristorganisation är det ju faktiskt med sanningen helt överensstämmande.
På samma sätt som EU och Sverigen är beredda att efterleva USAs terroriststämplar borde vi förstås också efterleva iranska sådana. Någon självständig prövning verkar vi ju inte behöva!
Senaste kommentarerna