Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
På jakt efter intellektualiserad politik (2)
Dilsa Demirbag-Sten: Vänstern vädjar till offermentalitet – Ledare – www.gp.se: ”Så enkelt det blir, när man inte längre behöver se individer, inte ta hänsyn till vad dessa individer gör, inte analysera ekonomiska och sociala förhållanden utifrån fakta och siffror. Det räcker med att placera människor i på förhand givna fack och sedan vet man vem som är offer och vem som bär skuld. Vem du är, inte vad du har gjort. Var du kommer ifrån, inte vart du vill gå. Var det inte sådana omvärldsanalyser som vänstern brukade förknippa med reaktionärt tänkande? Nu är de höjden av progressivitet. Och så undrar man varför vänstern inte kan hävda sig intellektuellt?”
(Hittat via Knuff.)
Dilsa Demirbag-Sten har en mycket viktig poäng – för mycket ord, för lite tanke. Lite störande dock att det alltså inte är inom rörelsen sådan klokskap odlas utan på borgarpressens ledarsidor när jag nu letar vidare efter intellektualiserad politik. Hamnar några år tillbaka i tiden, men med viss aktualitet får man väl säga, hos Kajsa Ekis Ekmans kritik av just identitetspolitiken såsom den gestaltades i Arena. Med Anders Svensson vill jag säga att
Jag är oense med Ekman på en enda punkt, det handlar om att den ”intellektuella vänstern” i Bang och Arena enligt min uppfattning inte är vänster alls. Ekman tycks snarare anse att det är en vänster som fokuserar på fel frågor, ställer fel frågor och inte ger några svar. Jag menar att de gör detta då de inte är vänster alls. Det beteende och de skriverier som Kajsa Ekis Ekman beskriver är inget annat än konsekvensen av en fokusering på postmoderna identitetspolitik, dvs exakt samma sak som Bo Rothstein nyligen kritiserade i EfterArbetet. Och Ekis Ekman gör också exakt samma fel som Rothstein. Hon kallar dessa åsikter vänster, när de i själva verket är höger.
Hittar sedan ett litet bottennapp hos min inspiratör (att söka en intellektualiserad politik) Bengt Göransson. Häromveckan skrev han i sin krönika i Helsingborgs Dagblad som kommentar till metoden att använda surfplattor (läsplattor skulle nog vara svårt) för att skriva sig till läsning:
Jag är därför skeptisk inför den nya modellen.
Mycket ord, lite tanke – läser sedan Anders Lindbergs försvar för att uppgradera Jas 39 Gripen som ÖB föreslagit. Har svårt att ta ställning i sak eftersom förespråkarna gärna kör med argument typ att en 30-årig dator naturligtvis måste uppgraderas. Helt fel tänker jag – en sådan eller en lika gammal bil, mobil eller annan teknisk pryl redan borde ha skrotats för så där en 20-25 år sedan. Problemet med Lindbergs artikel gälller snarare NATO-kopplingen. Under åtminstone det senaste decenniet har ju Sverige snarast agerat lydstat till USA oaktat att vi inte är medlemmar i NATO. Vi deltar/har deltagit i flera krig. Det är vårt stora problem, inte varifrån vi köper våra plan. Får man tro Lindberg själv torde väl för övrigt Sukhoi PAK FA vara ett fullgott alternativ och ryssarna torde väl vara intresserade av att sälja. Kineserna borde väl ha något också?
Inte så framgångsrikt letande efter intellektualiserad politik idag alltså.
Mer på Knuff
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Anders Lindberg, Bengt Göransson, Dilsa Demirbag-Sten, Netroots, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Agenda, Bo Rohtstein, NATO
Skriva sig till läsning i Södertälje
Skriva sagor med inspiration från Joelsagan | Write to Read med iPads: ”Efter den gemensamma inledningen och ett kort samtal om vad sagan handlade om, fick eleverna sina läsplattor med uppgiften att fritt hitta på en egen saga. Några startade direkt medan andra gick till Joelsagan i sin egen läsplatta och lyssnade på den igen. De eleverna som lyssnade igen skrev en saga på samma tema, till exempel ’Det var en gång en lång man som åkte tåg och buss’. Andra valde att skriva helt utifrån sin fantasi. Sagorna varierar förstås mycket i kvalitet eftersom eleverna ligger på olika nivåer i sitt skrivande.”
En bra blogg att följa om man är intresserad av att skriva sig till läsning. Kul att se att man jobbar så i Södertälje, fast jag har inte klart för mig hur utbrett det är.
Mindre roligt att notera från hemkommunen är att Liljevalchs Internationella Läroverk, som presenterar sig som en skola i tiden, inte ens har ett trådlöst nät. Man undrar vilken tid som avses, men användandet av läroverk i namnet antyder ju typ 50-tal eller tidigare.
Technorati Tags:
Pedagogiskt Centrum Södertälje, Skola, varsin
Time spent in school
In Sweden 9 years of schooling is compulsory. Some of the practice is regulated by law. This is true for the timetable. So during this 9 years the pupils get tuition during 6 665 hours. Sounds like a lot, but it really is not even if one has to add time spent on homework. In 1993 I did the following calculation when I was responsible for developing the timetable for compulsory schools at the Ministry of Education.
So lets assume that all children sleeps 8 hours per day. That leaves us with 16 hours per day awake. Every year is 365 days which gives us 5 840 hours to spend per year and subsequently 52560 hours during these 9 years. This means that children actually spend about 13% of their waken time in school (6665/52560=0,1268). To make it easier to remember and taking into account that some probably sleeps more than 8 hours I usually use 15%. Of this I am always reminded when it comes to discussions about “what else” that should be the responsibility of schools, when we evaluate what is achieved, when we blame it (i.e. the school, teachers) for shortcomings and so on.
Recalls this because me referencing Nicklas Lundblads thoughts about teaching coding, not for the purpose of making everybody a programmer but for to empower children with the concepts, tools and theorems and possibly also their problem solving skills, started some discussions both on Twitter and on Google+. If we wanted to spend some time on coding should we add this (expensive) or replace some other subject or part thereof.
Technorati Tags:
IT i skolan, Nicklas Lundblad
Stretchadhet – utsträckt verklighet?
Lärandets stretchadhet: "Kroksmark beskriver hur lärarens roll är att skapa förutsättningar för lärande – att verka så att alla elever utvecklar motivation för något som den enskilde eleven inte omedelbart ser vare sig glädjen eller lyckan i.
Det är med andra ord viktigast att en lärare är duktig på att motivera varför något ska göras och inte så mycket att läraren måste ha alla faktasvar i ämnet. Kroksmark fortsätter med att konstatera att lärare generellt inte har någon strategi för hur detta ska ske, de har inga teorier som de kan hänvisa till när de utövar sitt yrke och de vet inte varför eller hur en elev tar till sig något eller vet varför just ett speciellt tillvägagångssätt är bättre för en elev."
Lars Thim har på ett utmärkt sätt sammanfattat Tomas Kroksmarks artikel om Lärandets Stretchadhet (publicerad i Didaktisk tidskrift). Rekommenderad läsning för den som vill följa forskning om vad en allt mer digitaliserad (läs en-till-en) skola betyder för arbetet i skolan, för undervisningen och för lärandet. Väl värt att läsa direkt från källan – Kroksmark studerar Vittra men refererar också till studier från Maine. Han redogör också för utvecklingen i Falkenberg (vars resultat fallit något efter en initial förbättring) utan att dock ha någon underbyggd tes om orsaken därtill.
Både Thim och Kroksmark refererar Ruben Puenteduras modell – bra för att utveckla en-till-en-baserad undervisning.
Technorati Tags:
1 – 1, 1 till 1, 1 to 1, IT i skolan, Skola, Ruben Puentedura
Hur många förlorade årskullar
“Lika självklar som pennan”: "För några år sedan medverkade jag i en film som Apple gjorde på temat 1-1. Det som nu håller på att bli verklighet för allt fler elever i svenska kommuner och enskilda skolor. “En pedagogisk rörelse mot ett modernt lärande där alla elever har en egen dator som används med en utklarad pedagogisk tanke och lärstrategi”. "
Fredrik Svensson har skrivit ett läsvärt inlägg om 1 – 1 (one-to-one), alltså om det uppenbara och självklara att alla i skolan borde ha tillgång till moderna verktyg. Och moderna verktyg är inte penna och papper (även om man kanske kan hitta något användningsområde också för dessa). Moderna verktyg för lärande är bärbara datorer till alla elever, projektorer i alla rum och trådlösa nät.
För dyrt säger somliga – bullshit frestas jag att svara. Våra barns lärande är mycket viktigare än några kronor hit eller dit. Faktiskt är det så att kostnaden för att utrusta alla i skolan med bärbara datorer kan beräknas ligga i häradet 5% av totalkostnaden.
Skulle vilja se mitt parti utarbeta en strategi för hur skolan skall få tillgång till verktyg som gör att elever får med sig det som kallas 21st century skills och inte fastnar i en skolverklighet som var passé redan på Björklunds tid. Nu är man beroende av att bo i rätt kommun (t.ex. Falkebarg) eller valt rätt skola – det är faktiskt en skam. I Maine genomförde man detta för motsvarigheten till årskurs 7 och 8 för länge sedan väl medvetna om att det är en mycket viktig förutsättning för att rusta eleverna för vår (deras) tid.
Dessutom var också jag med i filmen Fredrik refererar till:-)
BRM om MLR part 1 framgångsrik
En del av mitt liv ägnar jag åt arbete (rätt stor faktiskt). Nu senast har jag ägnat en vecka åt en mycket viktig – men för den oinvigde förmodligen helt obegriplig – fråga, näligen om nästa generations stadard för metadata om lärresurser. Projektet att få fram en sådan har pågått under flera år (snart fem tror jag) och har varit kantat med en hel del diskussioner. Nu börjar vi emellertid se ”ljuset i tunneln). Det möte från vilket jag rapporterat om på Mjuk infrastrukturbloggen (också publicerat nedan) var sett ur ett svesnkat perspektiv mycket famgångsrikt och i nästa omgång av processen (inom ISO skickar man ut förslag til ny standard för omröstning i flera omgångar, varje gång efter att dokumentet reviderats i enlighet med de kommentarer som kommit in):
MLR Abstract Model: ”Ambjörn Naeve har modellerat den abstrakta modell vi vill ge MLR i det för ändamålet utmärkta verktyget Conzilla.”
Den gångna veckan har jag ägnat åt att diskutera alla de kommentarer (500+) som inkommit under omröstningen om det aktuella förslaget till ramverk för metadatastandarden för lärresurser (MLR). Under det senaste året har vi tillsammans med norska, tyska, australienska och nyazeelänska experter/nationella standardiseringsorgan försökt introducera en med semantisk teknologi kompatibel abstrakt modell – och nu har vi i huvudsak lyckats.
Vid mötet som hölls på Superlec i utkanten av Paris beslutades att modifiera det förslag som varit ute för omröstning så att det mer explicit uttrycker den modell standarden bygger på och att den modellen, även om den inte använder RDF-terminologi och heller inte direkt refererar DCMI Abstract Model, gör att MLR kommer att bli ”semantic enabled”.
Resultatet av mötet i Paris kommer att publiceras för kommentarer i slutet av december (en s.k. sneek peek FCD) för att sedan slutligt fastställas på och skickas ut för omröstning efter SC36-mötet i Wellington i mars 2009. Lyckas det – vilket verkar troligt – kommer det att finnas en färdig standard i form av ett ramverk (framwork) i början av 2010.
Intressant läsning
En av de myndigheter sokm omfattades av förändringarna av den statliga skoladministrationen (läs lagts ner) är CFL – Centrum för flexibelt lärande. Ibland kan man ju undra om nedläggningar av det slaget också indikerar att vi inte skall ha något flexibelt lärande i vårt land framgent – men så skall man förstås inte tänka:-)
I april i år blev jag intervjuad av Ingrid Anderson Pavlasevic inför framtagandet av en artikel om Framtidens lärande som CFL höll på med. Slutresultatet finns “bevarat” genom att det numera finns tillgängligt på Skolverkets webbplats IT för pedagoger under rubriken Lär dig mera.
För den som är intresserad av att mera direkt ta del av just intervjun med mig finns den sammanställd här.
Intervjun tycks ha avslutats med följande resonemang om behovet av en nationell strategi:
Det finns ett stort behov av ett nationellt initiativ. Danmark och Norge och definitivt England ligger bättre till i detta avseende. När jag träffade företrädare för Becta i samband med BETT i januari berättades att de drar igång en reklamkampanj, för att få föräldrar och näringsliv att ställa krav på skolornas IT-användande. Det finns checklistor på nätet. Ring till din skola och fråga! Gör de det här och det där? Alltså ett ”pushande” på ett helt annat sätt än vad vi har.
Egentligen är jag mest ute efter en nationell strategi, ett nationellt mål, att uttrycka något slags vision eller riktning som många skulle uppfatta som rimlig och riktig. Jag tror inte att det handlar om stora nationella pengar i första hand, för utförandet måste ju ske på varje skola. Det är mycket viktigare att det är nationellt uttalat att vi ska vara en ledande kunskapsnation och att det betyder att vi ska ha ett framstående nyttjande av modern teknik för att understödja lärande, så att bilden av vad det egentligen betyder blir tydlig.
I Main i USA, som jag besökte för något år sedan, har en guvernör fått till stånd att hela delstaten satsar på en dator till varje elev. Detta baseras på en politisk vision att den här delstaten behöver, för att kunna stå sig i framtiden i konkurrens med resten av världen, elever
som har tillgång till den bästa kunskapen och de bästa verktygen och så får han en uppslutning på det och så blir det en idé som lärare och andra kan förhålla sig till.I Sverige har det inte funnits något nationellt initiativ egentligen sedan början på 2000-talet. Det var ju ITIS-satsningen som representerade detta. Den lärarsatsning som nu görs av KKstiftelsen
är inte samma sak. Jag skulle vilja ha det uttalat av Riksdagen eller i en visionär proposition från Utbildningsdepartementet hur IT ska fungera som en dragmotor i utvecklingen av Sverige.
En dator till varje elev – en europeisk översikt
Insight Blog: Laptop programmes for students, an overview through Europe and beyond: “The country that just launched (at the end of July 2008) the biggest ever laptop campaign for students is Portugal, with the Magellan initiative (”Iniciativa Magalhães"). The Magellan scheme will provide 500,000 laptops to primary school pupils starting from the beginning of this school year, thanks to a partnership with Intel. A similar programme is likely to be launched also in Venezuela. In Greece since last year a pool of experts has been working on the behalf of the Ministry of Education for setting up a pilot programme in order to provide students with laptops.
Another interesting initiative is “Be mobile – Learn anywhere”, launched in Switzerland in December 2006, in order to provide cut-price laptops and appropriate software for pupils and teachers in upper secondary schools. Three companies were involved: ACER, Apple and Dell"
(Hittat via Insight blog.)
Och jag bara undrar – var finns det svenska utbilningsdepartementet, den svenska utbildningsminstern och den svenska regeringen på en skala…..? Frågan kan/borde kanske också ställas till svenska utbildningspolitiker i alla partier och på alla nivåer – varför inte till Thomas Johansson, ordförande i utbildningsnämnden i Södertälje.
Reinfeldt flirtar med de främlingsfientliga
Maud Olofsson stod för kvällens riktiga lågvattenmärke: “Men kvällens riktiga lågvattenmärke stod Maud Olofsson för, när hon anklagade socialdemokraterna för att vara ekonomiskt oansvariga i sin skuggbudget.
– Ni spräcker utgiftstaken med 35 miljarder!
Det fick Mona Sahlin att bita tillbaka.
– Det du säger är fullkomligt fel. Vårt utgiftstak är högre eftersom vi har större intäkter än er i vår budget. Du borde gå hem och läsa på, du är oseriös.”
Joakim Jakobsson missade nog en del av debatten (det gjorde jag också – så rolig var den inte). Det enda riktiga klavertrampet gjordes av vår käre statsminister Fredrik Reinfeldt och det handlade om socialbidragen. Han gjorde i samband med det en kommentar som antyder att han tillskriver flyktingmottagandet de ökande socialbidragskostnaderna. Det borde den rätt svaga programledaren (Anna Hedenmo) huggit på, men hon lät det förstås passera.
Johanna Melén på Aftonbladet har inte heller uppmärksammat detta. En fullständigt meningslös analys står Lena Melin på samma tidning för. Inte heller Arvid Falks bloggkoll pekar på den enda riktigt intressanta frågan.
Mona Sahlin gjorde förresten ett habilt intryck. Att hon som Jonas Morian berättar möttes av applåder när hon kom till partihögkvarteret får väl antas väntat. Inte krossade hon motståndet men..
Inför det fortsatt debatterandet skulle jag vilja ge följande råd:
Vi socialdemokrater kan uppvisa ett enastående trackrecord när det gäller framgångsrikt regerande.
Vi socialdemokrater kan uppvisa en enastående förmåga när det gäller att hantera statsfinanser m.m.
Vi socialdemokrater kan uppvisa en enastående förmåga att regera även i minoritetsställning.
Vi socialdemokrater har ett mycket starkt stöd för en politik som inkluderar alla, där tillgång till vård, skola och omsorg ges till alla lika.
Vi socialdemokrater har hittills lyckats formulera och driva en politik som gynnat folkflertalet.
Vi socialdemokrater kommer att kunna utveckla lösningar för 2000-talet som tillvaratar folkflertalets intressen, som utvidgar utrymmet för egna val och möjligheter att reelt forma det egna livet.
Vi socialdemokrater inser betydelsen av att ge alla människor i vårt land möjlighet att leva ett rikt liv inkluderande möjligheter att kommunicera vare sig det handlar om fysiska transporter eller digital närvaro.
Vi socialdemokrater står för en skola för alla som utbildar för och med framtiden dvs ger den kunskap och färdighet som framtiden kräver.
Vi socialdemokrater ber om ett eget mandat men är beredda att samarbeta.
Sexhundra kronor om dagen utan protest | weconverse
Sexhundra kronor om dagen utan protest | weconverse: "En metod som man kan använda för att peka på vikten av området, är att snacka pengar Jag brukar därför säga saker som att
en tvåbarnsfamilj idag lägger i storleksordningen 600 kronor om dagen på sina barns skoltid.
Det är en trubbig siffra, skapad genom att ta en uppskattad skolpeng om 2 × 60000 kronor/år och dividera det med 200 skoldagar om året. Med all sannolikhet är sedelbunten underskattad. Sen är det en (politisk) parantes att pengarna går via skatter och inte den egna plånboken."
Richard Gatarski har skrivit ett tänkvärt inlägg om skolan. Han avslutar med att ställa några frågor:
Förmodligen utgör “skolan” den största ekonomiska sektorn i vårt land. År 2007 stog förskola och grundskola för nästan hälften av de svenska kommunernas kostnader. Nästan etthundranittio (190) miljarder kronor. (Källa: Skolverket).
Vad får vi för dom pengarna?
Vad vill vi göra i stället för dom pengarna?
Låt oss börja med pengarna. 2007 kostade grundskolan (Skolverket) 75,3 miljarder vilket motsvarar 30% av kommunernas budget. Det motsvarar också en kostnad om 79 200 kr/inskriven elev. Räknar man som Gatarski om detta till kostnad per dag och bara de dagar skolverksamheten pågår så hamnar man på 396 kr/dag och för två barn som är Gatarskis exempel alltså på nästan 800. Så är emellertid orimligt att göra – de flesta kostnaderna är jämt fördelade över årets alla dagar – lokalkostnader, löner till personal etc varför ett hanterligt och mera begripligt mått torde vara de 79 200 fördelade på 365 dagar. Vi får då fram att varje elev i grundskolan kostar 217 kronor per dag, för två barn följdaktiligen 434 kronor.
Även 217 kronor om dagen är dock en del och Gatarskis fråga gällande vad vi får för dessa pengar kan ju bland annat besvaras med att vi får våra barn förvarade, de får tak över huvudet, de får en lunch så de svälter knappast, de får en undervisning som för de flesta ger ett hyggligt resultat etc. Enkelt uttryckt – oaktat alla försök att av främst politiska skäl svartmåla svensk skola så är den jämförelsevis riktigt bra.
Frågan om vad vi vill göra med pengarna istället är förstås roligare. Själv har jag ett
mycket radikalt förslag
– ta 8 av de 217 och se till att alla elever har tillgång till moderna verktyg för sitt lärande. Det är ungefär vad det skulle kosta att utrusta alla elever med en MacBook. Då får alla alltid tillgång till, precis som Gatarski påpekar, den mängd med lärresurser som finns på nätet som komplement och/eller ersättning till mer traditionella läromedel.
Senaste kommentarerna