Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Affärsetik?
An open letter to Steve Ballmer: “Then, your people get in the game and the deal got more competitive. I would not say it got dirty, but someone could have said that. Your team fought and fought again the deal, but still the customer was happy with the CMPC and Mandriva.
We actually closed the deal, we took the order, we qualified the software, we got the machine shipped. To conclude, we did our job. And, the machine are being delivered right now.
Now, we hear a different story from the customer : “we shall pay for the Mandriva Software as agreed, but we shall replace it by Windows afterward.”
Wow! I’m impressed, Steve! What have you done to these guys to make them change their mind like this? It’s quite clear to me, and it will be to everyone. How do you call what you just did Steve? There is various names for it, I’m sure you know them.”
Min vän Fredrik Paulsson tipsade om denna artikel på Mandrivas blogg. Kände at frågan faktiskt bör ställas till Microsoft worldwide – vad ligger bakom denna affär och hur agerar egentligen Microsoft i länder som Nigeria? Alltså enkelt uttryckt hur kan resultatet av en upphandling så att säga upphävas i efterhand och hur har den nigerianska staten råd att betala två gånger?
Lärande versus inlärning
Bryt med flumpedagogiken: “Men dessa värden har skjutits åt sidan av den nya pedagogiken. Det är inte längre ansträngning utan elevens omedelbara tillfredsställelse som räknas.
I skolan ser unga varje dag hur regler åsidosätts. Med andra ord lär skolan att samhället är svagt, att unga kan sätta regler ur spel och att skyldigheter egentligen inte finns.
Att återupprätta respekten för inlärning, för lärare och för skolan som institution löser inte alla problem, men många.”
(Hittat via knuff.se.)
Inger Enkvist har lösningen på många problem om än inte på alla. Återupprätta lärarens auktoritet (med auktoritära metoder får man anta) och lämna all kunskap om hur lärande går till på historiens sophög verkar vara denna – nästan – universella metod.
När hon beskriver sitt förslag som en kritik av den “nya pedagogiken” blir man lätt förundrad. Det som Enkvidt rubricerar som ny pedagogik verkar vara det som väl i filosofiska termer kan härledas från Rousseau över Dewey och Vygotskij (tidigt 1900-tal) och framåt. Den rörelsen kan ju bara delvis sägas har nått klassrumsverkligheten idag. Den nya pedagogiken på 2000-talet representeras egentligen bättre av
Hittat via Rickard Gatarski som har denna video som en av “fyra fruktansvärda filmer”, allihopa värda en titt.
Lite IT i skolan-läsning
Øystein Johannesen är på väg till Harnessing Technology-konferensen i Birmingham – tänk om man hade Øysteins oceaner av tid att delta i konferenser:-)
Han ger oss lite lästips som sannolikt kan vara av stort intresse.
: “Konferansen inngår i britiske myndigheters satsing på IKT. Hjemmeleksen før konferansen (ingen rangel i kveld, kun seriøs lektyre på rommet):
Harnessing Technology: learning in the 21st century: call to action – which outlines the processes of strategic revision leading up to the conference.
Harnessing Technology Review 2007: summary report – which is a summary on the progress and impact of technology in education.
2007 Annual review – which sets out Becta’s objectives for 2007-08”
Till kritiken av En ny skolpolitik (4)
Avsnittet 3 En skola med valfrihet och mångfald – åtgärder för en sammanhållen skola adresserar ett av problemen som ligger i kombinationen stor valfrihet för elever (och föräldrar) och en sammanhållen skola. Jag har länge funderat på detta och diskuterat det en del bl.a. hos Erik Laakso (där jag hamnade i polemik med en Johan som använde sin egen högst personliga erfarenhet som argument).
Rådslagsgrupens förslag utvecklar ett rätt bra resonemang om behovet av en sammanhållen skola för alla där faktiskt elever med olika bakgrund möts i det dagliga arbetet. Jag tror faktiskt att det är viktigt och vi vet ju att det är precis som framhålls i materialet:
Skolsystem som inte tidigt sorterar eleverna efter bakgrund når i internationella jämförelser bättre resultat för alla elever.
Generellt är ansatsen i detta avsnitt ytterst sympatiskt – lika vilkor, inga hinder egentligen för skolor med annan huvudman än kommunen (förstår inte varför också vi skall envisas med att kalla dem fria – ingår man i en skolkoncern är man oftast inte ett dugg friare än en kommunal skola). Alla skolor skall tillhöra det “gemensamma nationella svenska (tautologi? min anm.) skolsystemet”.
Men och det finns förstås några sådana. När man skriver att
“Vi vill, oavsett framtida system, genomföra ett antal omedelbara åtgärder; det handlar om tydliga regler som reglerar enskilda kommuners möjlighet att sälja ut kommunala skolor, att alla friskolor ska vara skyldiga att återinvestera sin vinst tillbaka till skolan,….”
tycker jag att man demonstrerar en märklig syn eftersom man ju alltså därmed hävdar att någon som vill starta en skola och därför investerar i lokaler m.m. inte skall kunna få avkastning på sin investering. Då borde ju kommuner vara förbjudna att lånefinansiera skolbyggnader (för att ta ett exempel). En skola som kan bedriva verksamhet uthålligt och till lägre kostnad än vad bidraget från kommunen ger skall naturligtvis vara fri att göra vad de önskar med eventuellt överskott.
Det hela blir än mer ologiskt när man skriver att
“Vi vill se en särskild lagstiftning som reglerar hur skolor får marknadsföras. Att locka till sig elever genom att erbjuda fri dator och gratis fjällresor är inte acceptabelt. ”
Alltså en skola som är förhindrad att göra vinst (eller i alla falla att dela ut den till ägarna) skall heller inte få göra det som rimligen alla skolor kommer att göra inom 5 år, nämligen förse sina elever med det för alla andra i samhället mest naturliga arbetsredskapet (eller i alla fall inte tala om at man gör det). Lite tidigare har man också sagt att “Det är inte acceptabelt att elever tvingas gå i skolor med undermåliga skollokaler där det exempelvis saknas utegårdar, idrottshallar, bibliotek eller moderna läromedel.” Man skulle sålunda inte få ha någon alternativ modell för idrottsundervisning, man får inte bedriva utomhuspedagogik för då riskera man antagligen att klassa ssom havandes undermåliga lokaler, man måste ha ett skolbibliotek (duger inte folkbiblioteken) och man måste ha moderna läromedel, dock inte datorer till alla elever.
Till kritiken av En ny skolpolitik (2)
En Skolpolitisk Framtid: “Ansatsen i den nya plattformen är god och följer en socialdemokratisk idétradition om livslångt lärande och ett osvikligt krav om att varje elev oavsett bakgrund och ekonomiska förutsättningar ska kunna förverkliga sina drömmar och nå sina mål.”
Äve vännen Erik Laakso intresserar sig för den nya skolpolitiska plattformen (förslaget därtill). Han uppmärksammar den retorik som förslaget innehåller och den är precis som han noterar väl i linje med vad jag uppfattar som omistliga delar i den mer ideologisk baserade värdegrund vår skolpolitik måste stå på. Så långt är vi nog alla överens och parollen En skola för alla håller, en skola som ger alla oavsett bakgrund och andra förutsättningar lika möjligheter.
Sen blir förstås både Laakso och även rådslagsgruppens förslag inte helt fokuserade på hur detta skal uppnås – jag kallar det ett teknokratiskt perspektiv. Man blandar lätt ihop förslag som pekar ut den önskade riktningen på skolans utveckling för at säkerställa allas lika möjligheter med läsårsdata och/eller nationella råd eller andra rätt detaljerade förslag kring hur saker skall organiseras.
Men först med anknytning till avsnitt 1 av min kritik: En mer noggrann läsning av förslagets första del “1 Kunskap för en ny tid – åtgärder för att förbättra resultaten” gör att jag upptäcker at man visst tar upp frågan om informationsteknik. Man gör det dock genom att använda en anglisism som nog är tillåten isvensak men som jag alltså missade att söka efter; informationsteknologi. Teknologi är läran om teknik. Dock, detta kan förstås ses som ordklyveri (men det finns flera sådana inte oväsentliga språkligheter att fundera överi med anledning av förslaget), och långt viktigare är förstås att fundera över vad som avses och på vilket sätt det behandlas. Rådslagsgruppen skriver:
Vi vill ge alla barn gedigna kunskaper i att läsa, skriva och räkna. Samtidigt kräver kunskapssamhället så mycket mer. Insikter om globalisering, klimathot och informationsteknologins utveckling är exempel på ny kunskap som bör få större utrymme i skolan tillsammans med ”nyckelkompetenser” som självständigt tänkande, kreativt skapande, arbete i grupp, kommunikativ förmåga och entreprenörskap.
Det här är lite kul. Norrmännen beslutade 2004, om jag minns rätt, att digital kompetens skulle ingå bland de basfärdigheter ett barn skall få möjlighet at utveckla under sin skoltid – alltås helt jämställt med läsa, skriva, räkna. Dit har inte rådslagsgruppen nått utan stannar vid att man behöver insikter om. Det här tror jag är ytterst allvarligt och bristen på insikt i partiet på detta område (om nu rådslagsgruppens förslag får antas vara representativt) gör att vi faktiskt inte befinner oss på banan. Det är inte bara norrmännen som ordentligt slår oss på fingrarna. Inom Eu har man också definierat nyckelkompetenser som ala medborgare behöver, det blev 8 stycken varav förstås digital kompetens är en, men vi står vid sidan om! Och då har jag inte ens berört frågan om informationsteknikens betydelse för lärandet och måluppfyllelsen utan bara som kompteensområde i sig.
Nu lämnar i och för sig rådslagsgruppen öppet för fortsatt diskussion kring innehållet i skolan:
Vi vill ge den nya 10-åriga grundskolan en ny läroplan och nya kursplaner anpassade till dagens och morgondagens samhälle. Vi vill öppna upp för nya ämnen och nya kunskaper men behålla de grundläggande värden som präglar dagens läroplan.
Det är förstås mycket bra men det hade behövts mycket mera utvecklade resonemang om utgångspunkterna för detta. Man kan inte överlåta detat till ett nationellt expertråd med de främsta forskarna (som vi ju vet slåss med näbbar och klor för just sitt ämne/områdes traditionella plats och innehåll på skolschemat) att tillsammans med företrädare för arbets- och samhällsliv utarbeta förslag.
Av materialet framgår att man gärna ser ett tydligare professionellat ansvar för måluppfyllelsen, dvs att politken skall fokusera på resultaten och professionen på metoderna. Det låter ju bra. Det skall dock inte ske hur som helst utan under ledning av ett av någon obestämd inrättat nationellt råd för vetenskapsbaserad metodutveckling som skall – likt Socialstyrelsen verkar det, ge ut tydliga riktlinjer och rekommendatioer om vilka metoder som ger dokumenterat resultat. Engagerad lärare (inte nödvändigtvis utbildad) som tror på sin egen metod tror jag brukar vara det vi vet ger bäst resultat – kanske en första rekommendation:-)
Själv tror jag betydligt mera på en lokalt driven skolutveckling som baserar sig på självvärdering (som kan stödjas av nationellt framtagna instrument), reflektion, kollegialt samarbete i form av utbyte av kunskap, ett vad man skulle kunna kalla forskande arbetssätt där man mera systematiskt, gärna i form av forskningscirklar eller liknande, kollektivt utvecklar metodkunskap. allt detta förstås med en relation till forskningen men inte i form av riktlinjer och rekommendationer utan i form av utbyte av kunskap och erfarenheter – men så tror jag ju på människors egen förmåga, också lärarnas.
I samband med 1994 års läroplan fanns en rätt spännande diskusion kring bildningsbegreppet. Det känns som om man borde damma av den och kanske särskilt läsa Broadys bidrag till läroplanskommittens betänkande igen. Rådslagsgruppen föreslår nämligen att
“Vi vill ge det klassiska bildningsbegreppet en tydligare plats i en modern och framtidsinriktad skola. Att kunskaper och bildning ger oss möjlighet till personlig utveckling, självförtroende, makt och frihet att styra våra liv. Att skolan är en del av det vi valt att ha gemensamt för att hålla ihop vårt samhälle och som står upp för värderingar om allas lika värde, demokrati och delaktighet.”
Här preciserar man bildningsbegreppet genom att ange att det är det klassiska man avser. Finns dock ingen precisering av vad man menar med klassisk (latin, grekiska på schemat?).
Skolmyndighetsutredningen | SOU 2007:79
Skolmyndighetsutredningen | SOU 2007:79: ”
Informationsspridning och informationsteknik
MSU har till uppgift att stödja kommuner och andra huvudmän när
det gäller användningen av informationsteknik. Inom ramen för
detta arbete har myndigheten byggt upp en ansenlig IT-kunskap.
CFL har till uppgift att inom vuxenutbildning och folkbildning
utveckla och sprida kunskap om arbetssätt och metoder vid
användningen av medieburet material som stöd för ett flexibelt
lärande. Verksamheten har gett CFL en hög kompetens inom området.
Skolverket har redan i dag huvudansvaret för att sprida information
om skolväsendet, förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen.
Skolverkets uppdrag behöver alltså inte förändras i denna
del när MSU och CFL avvecklas. Däremot innebär strukturförändringen
att det samlade ansvaret för informationsinsatser på
skolområdet koncentreras till Skolverket. Det kan t.ex. röra sig om
implementering av nya reformer eller i samband med andra aktiviteter
som kräver en nationell insats.” (sid 107)
Jag är lite imponerad av den Forsellska utredningen av myndighetsstrukturen. Självfallet läser jag den med lite professionelt färgade ögon – IT i skolan är ju så att säga en slags röd tråd i mitt yrkesverksamma liv sedan 80-talet faktiskt. Ovanstående följs av:
Till detta kommer det ansvar för
generell skolutveckling och generellt IT-stöd som ska övergå till
Skolverket från MSU och CFL. Dessa uppgifter är viktiga och
kvalificerade och ställer krav på utveckling och förnyelse.(sid 108)
Alltså skall det nya Skolverket överta ansvaret för detta område – utmärkt!
Statistisk uppföljning av verksamhetens förutsättningar, kostnader och resultat blir en fortsatt viktig uppgift för Skolverket. För
att skapa ett empiriskt underlag för inriktningen av utvärdering, kursplanearbete och rektorsutbildning är det av avgörande betydelse
att myndigheten har tillräcklig kapacitet för analys av uppföljningsresultaten.
Det är också angeläget att den kompetens som
i dag finns på de skilda skolmyndigheterna tas till vara i Skolverket
och förstärks, särskilt på IT-området.
Här ligger väl ett implicit erkännade av vårt arbete bland annat med mer infrastrukturella frågor relaterade till användandet av IT i skolan, väldigt bra tycker jag.
Följande uppgifter bör betraktas som sådana kärnuppgifter som
bör ankomma på staten och som utredningen anser ska inordnas i
Skolverket:
• generella utvecklingsinsatser inom prioriterade områden och
därmed sammanhängande uppgifter som hantering av statsbidrag,
• ansvaret för statlig rektorsutbildning,
• viss kompetensutveckling, och
• stöd till användning av informationsteknik.
(sid 116)
När utredaren mer specifikt redogör för vad som skall föras från nuvarande MSU till skolverket återkommer som synes just stödet till användandet av informationsteknik. Detta utvecklas vidare:
När det gäller uppgiften att stödja användningen av informationsteknik bedömer utredningen att detta är en vital och angelägen fråga på skolområdet som staten bör ta ett ansvar för.
Myndigheten har bl.a. byggt upp ett antal webbplatser som kan tas tillvara. Viss verksamhet och kompetens på området bör därför
föras till det nya Skolverket (se avsnitt 4.3.3).(sid 117)
Undantaget är eTwinning som förs till Internationella Programkontoret. Sammantaget och vid denna snabba scrollning av förslaget just på detta område alltså ett rätt bra resultat. Nu skall jag bara ta reda på hur ansvarig minister, herr Björklund, kommenterar detta.
Till kritiken av En ny skolpolitik (1)
Som ett resultat av ett pågående rådslag angående skolan har Rådslagsgruppen under ledning av Marie Granlund och Ulla Lindqvist nu producerat ett förslag kallat “En ny skolpolitik – för kunskap, respekt och lust att lära”. Jag har tidigare kritiserat utgångspunkterna för rådslaget (ibland får man för sig att ansvaraiga för de senaste årtiondets visionslösa socialdemokratiska skolpolitik också medverkat både i frågeformulerandet och i författandet av förslaget men det är väl inte möjligt?) och formerna för själva rådslaget under vilket ingen diskussion förts annat än i relativt slutna grupper – inte dem emellan. Nu skall tydligen inte heller förslaget diskuteras brett utan antas av förtroenderådet om någon/ra veckor. Det presenterades faktiskt som vår nya skolpolitik i partiets monter på Skolforum de senaste dagarna – det tyckte jag faktiskt var lite uppseendeväckande men eftersom jag var där i min professionelal egenskap fanns inget utrymme att diskutera (för mig).
Partiet hade idag ordnat två minihearingar på Skolforum med mycket få lyssnande, en med Svenskt Näringsliv och en med Barnverket. För Rådslagsgruppen fanns Marie Granlund på plats och tillställningarna modererades av förre statssekreteraren Johnny Nilsson. Granlund och Svenskt näringsliv var så långt jag lyssnade rörande överens, Barnverket försvarade snarast den skola som den nu gällande läroplanen borde ha gett. Men jag lyssnade å andra sidan bara en liten kort stund på båda övningarna.
Vad finns då att säga om förslaget?
Jag har hittills bara skummat texten och tänker närma mig den på lite olika sätt. Saknade dock i mer generela termer en vision – vad vilja socialdemokraterna på skolområdet? Svaret på den frågan är förstås inte vårt sedvanliga lite teknokratiska perspektiv kryddat med lite retorik utan måste ges i ljuset av vad skola och utbildning har för roll en bra bit in på 2000-talet. När nuvarande läroplan fastställdes 1994 hade vi precis börjat se fenomenet Internet men via modem (om någon minns), inte många ungdomar hade mobil, ingen hade mobilkamera, ingen hade hört talas om iPod än mindre podcast och videocast. Ingen hade börjat blogga och Wikipedia fanns såvitt jag minns inte ens som företeelse (men där kan jag ha fel). När man i rapportens andra stycke alltså talar om att “Dagens unga lever i en ny tid.” så är det ett understatement. Vi lever alla i en ny tid och dagens unga skiljer sig från oss vuxna genom att de är digitala infödingar – och vi är de digitala immigranterna. Att så är fallet bekräftas ju t.ex. av den taffliga hanterigen av rådslaget där de digitala möjligheterna inte missbrukats för det hade man kunnat leva med utan inte brukats vilket är pinsamt.
Mot denna akgrund börjar jag min läsning/granskning. Första frågan är hur förslaget behandlar denna nya tid ungarna lever i och jag söker därför efter användandet av ordet “digital” och NeoOffice svarar “Search key not found”. Inte möjligt tänker jag och söker på “Digital” trots att jag vet att NeoOffice redan vid den första sökningen borde hittat detta – “Search Key not found) får jag igen. Försöker med IT och får samma resultat. Försöker med “teknik” och får tre träffar (och blir förstås förhoppningsfull) som dock vid närmare granskning inte alls rör skolans tillgång till, användande av den för våra barn fullständigt naturliga tekniken de omges av (och om 10-15 år säkert kommer att använda ännu mer och på för oss nu obekanta sätt i helt nya typer av produkter och miljöer).
Blir trött och avbryter granskningen för denna gång.
Digitala lärresurser för svensk skola
Digitala lärresurser – möjligheter och utmaningar för skolan: “Översikt med info om vad digitala lärresurser är och hur de kan användas i undervisningen”
I morgon kommer Chrsitina Szekely, kollega på myndigheten, Jan Hylén, författare till skriften och jag att ha ett seminarium på Skolforum (kl. 11.30 – välkomna). Seminariet kommer att behandla digitla lärresurser i svensk skola och innehåller bland annat en presentation av den skrift som beskrivs ovan (och som altså kan beställas från MSU). Vi kommer också att berätta om Spindeln som jag skrev om tidigare idag.
Analys av forskning om effekter av IT i skolan
IT har positiva effekter på lärandet: “Ökad användning av IT i skolan har positiva effekter på lärandet. Det framgår av en analys av aktuella studier och forskningsrapporter som Myndigheten för skolutveckling har låtit göra.
En omfattande brittisk översikt kring forskning och studier inom området visar på ett tydligt positivt samband mellan IT och kunskapsinhämtning i nästan alla ämnen i den nationella läroplanen. Tydligast är sambandet i engelska, matematik och naturvetenskap. I dessa kärnämnen har man också gjort stora investeringar för att ta fram ämnesspecifika digitala lärresurser som främjar inlärning och utbildning.
Olika europeiska studier kring effekterna av användningen av IT i skolan visar på ett antal viktiga övergripande fördelar med IT kopplat till lärande. Studierna visar bland annat att IT har positiva effekter på elevers motivation och färdigheter, självständighet och grupparbete. Ökad motivation leder till ökad uppmärksamhet och engagemang under lektionerna vilket främjar lärandet.”
Ovanstående är hämtat från myndighetens pressmeddelande. Rapporten presenterades idag på Skolforum av författaren Torbjörn Skarin. Den är så färsk att den ännu inte finns i tryckt format men här (pdf) kan man hitta en preliminär version. Den är alltså inte slutligt designad och därmed inte heller slutligt korrekturläst men för den otålige…
Individuella utvecklingsplaner – bank att ösa ur!
IUP-banken: “Den nationella IUP-banken innehåller omdömesunderlag och IUP-material från hela landet. Idén är att inspirera och underlätta kommuners och skolors kontinuerliga vidareutveckling av IUP-material, genom att göra riktigt material från alla delar av landet lätt tillgängligt.”
Gustaf har emellertid missat att rapportera en del andra nyheter från MSU. Nu lanseras också IUP-banken i vilken det redan finns massor med material och där man alltså kan ta del av och dela med sig av mallar för individuella utvecklingsplaner. Där finns för övrigt myndighetens andra blogg (och fler kanske det hinner bli).
Senaste kommentarerna