Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Vilka bevis
USA och Kanada förbjuder Boeing 737 Max 8 och Boeing 737 Max 9 | Aftonbladet:
Beslutet i USA fattas efter att man tagit del av bevis från Etiopien
Det jag förväntar mg av journalister är att de tar reda på vilka bevis som är aktuella. Kan de inte det kan de faktiskt låta bl att skriva. Denna typ av artkel är ju helt intetsägande.
Vilka passagerares intressen väger tyngst
Hade anledning att fundera lite över detta idag. För några år sedan flög jag med airBerlin från New York och landade i Berlin någon halvtimme försent för att hinna med förbindelsen till Stockholm. Det innebar att vi fick vänta i stort sett en hel dag i Berlin (på flygplatsen eftersom det kändes osäkert att förflytta sig därifrån). I kväll hade jag en ”kritisk” förbindelse på vägen hem från Budapest. Enligt tidtabell var det ett uppehåll i Berlin på ca 40 minuter. Vi landade dock före tidtabell så allt verkade grönt. Då får jag besked via den utmärkta tjänsten Tripit.com om att planet till Stockholm är 30 minuter försenat.
Trots detta släpps vi ombord bara 10 minuter efter utsatt tid för boarding vilket ju är ganska normalt. Väl ombord och efter särskilda påpekanden om att det är en fullbelagd flygning sitter vi – nästan alla – och väntar. Då meddelas att vi kommer att bli 10-15 minuter sena då ett 30-tal passagerare väntas från sent inkommande plan. I själva verket innebär detta att vi kommer iväg mer än 30 minuter sent. Inget att bråka om kan man tycka men då planet skulle ha lämnat Berlin 21.25 och ankomma till Arlanda 22.55 har det ju viss betydelse.
Funderar alltså över AirBerlins principer för att prioritera passagerarnas intressen. När jag fick vänta en hel dag var det uppenbart inte mitt intresse att kunna hinna med en förbindelse som prioriterades. I kväll var det däremot ett stort antal passagerare som kan tänkas fått allehanda problem på. Grund av att andras intresse prioriterades. Vore kul att veta hur övervägandena ser ut – risk för kostnader för hotell?
Kan Södertälje lära av Malmökommissionen
”Hälsa och välfärd måste ses som investeringar, inte som kostnader.” – Opinion – Sydsvenskan-Nyheter Dygnet Runt: ”Kommissionens första övergripande rekommendation är att det behövs en social investeringspolitik som kan utjämna skillnaderna i levnadsvillkor och göra samhällets olika system, som utbildning, arbete, inkomst och hälso- och sjukvård, mer jämlika.
Människors utveckling och hälsa måste sättas i centrum för samhällsutvecklingen. Satsningar på hälsa och välfärd ska ses som investeringar, inte som kostnader.”
(Hittat via Knuff.)
Svaret på frågan i rubriken är väl sannolikt ja. Funderar dock på vad man t.ex. menar med ”ses som investeringar, inte som kostnader” som väl sannolikt har sin grund i det faktum att kommuner förväntas finansiera drift med de löpande intäkterna och investeringar genom lån. Undrar då om lån alltså inte är att betrakta som kostnader (om än framtida sådana). Påminner lite om att myndigheter måste finansiera IT-utveckling som investeringar dvs uppta lån för detta. Gör att kostnaden alltså skjuts lite på framtiden men den försvinner faktiskt inte. Vanligt, åtminstone i min kommun har varit att man investerat i nya byggnader men sällan faktiskt kalkylerat med den ökade kostnaden som dessa leder till framgent.
Att se sociala satsningar som investeringar verkar då förnuftigare om man gör antagandet att det leder till faktiskt minskade kostnader framgent. Ett exempel skulle kunna vara att satsningar på att fler får en bra skolgång faktiskt leder till att de har större chans till arbete i vuxen ålder. Det skulle kunna innebära minskade kostnader för t.ex. försörjningsstöd. Problemet med kalkylen torde vara att de minskade kostnaderna faktiskt inte inträffar i närtid (då investeringen ska betalas, blivit en kostnad) utan om kanske 10 – 20 år.
Har inte hunnit studera de konkreta förslagen i Malmökommissionens rapport. När det gäller vad som bör göras i Södertälje så kan man ändå resonera om det med utgångspunkt i kommunens specifika förhållanden. Några saker är rätt uppenbara:
Bygg ihop staden dvs bygg framförallt bostäder så att ytterområdena (Hovsjö, Ronna m.fl.) blir en del av en sammanhängande stadsbild, inte isolerade satelliter.
Bygg ut kommundelscentra, dvs bygg främst hyresbostäder så att dessa mindre orter får en mer socialt blandad befolkning
Lokalisera skolor så att de får naturligt blandade upptagningsområden, dvs se till att inga skolor automatiskt blir segregerade genom att de ligger inbäddade in vissa avgränsade områden.
Förtäta de centrala delarna av staden dvs bygg fler bostäder i central delar av staden så mycket det bara går (för att säkra underlag för folkliv och handel där – kanske t.o.m. få underlag för biograf).
Levandegör centrum dvs se till att alla tillgängliga butikslokaler används till just butiker och/eller restaurang/cafe-verksamhet (kör bort mäklare, banker m.m. från gatuplanet).
Underlätta besök i centrum dvs öppna all tillgänglig gatumark för parkering.
Subventionera hyror dvs se till att vanligt folk (inkl nyanlända) har råd att bo i nyproducerade lägenheter.
Profitera på mångfalden dvs se till att restaurangutbud och matutbudet i butiker återspeglar de fantastiska förutsättningar som mångfalden utgör. Se till att kulturutbud m.m. återspeglar mångfalden.
Det var den lätta biten, återstår det som också skapar sammanhållning, goda livsvillkor och framtidshopp – arbete. En kommun kan bara i begränsad omfattning skapa arbete – genom att se till att de kommunala verksamheterna har en bemanning som ger dessa reella förutsättningar att göra ett bra jobb. Genom att konsekvent säkerställa att kommunen som kund kommer att kunna välja lokala företag kan man också medverka till att antalet dessa växer och därmed kan anställa fler. Man kan förstås också aktivt arbeta för att företag etablerar sig – då krävs mycket smidigare hantering av allt från tillstånd, tillsyn (inriktad på hjälp inte stjälp), mark- och lokalförsörjning och en massa andra åtgärder för att höja attraktiviteten. Typ – bygglov inom 10 dagar (om nämndbeslut krävs längst till nästkommande sammanträde), utskänkningstillstånd samma dag, flexibel hyressättning på kommersiella lokaler så att inga står öde längre än 3 månader.
Vad gör att växande företag kommer till alternativt stannar kvar i kommunen? har vi stödjande strukturer för spelindustrin, mode, musik och andra framtidsbranscher?
Technorati Tags:
Skola, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Södertälje, Malmökommissionen
Liberaliseringen snabbast i Sverige – och vad har vi vunnit på det
Liberaliseringen snabbast i Sverige – DN.SE: ”Sverige är det land med avancerad ekonomi där liberaliseringen gått snabbast i världen när det gäller avregleringar, privatiseringar och valfrihetsreformer, konstaterar tankesmedjan The Heritage Foundation”
(Hittat via Knuff.)
Roligt när vi (Sverige) hamnar i topp på listor för det är ju så vi bygger vår självkänsla. Hamnar vi lite längre ned i någon internationell undersökning/ranking så använder vi det gärna som underlag för att utdöma våra lösningar alldeles oavsett – resultaten blir snabbt slagträ i mer eller mindre enfaldig politisk debatt.
Som 酩酊老翁 skriver:
Man påstår idag i gammelmedia att Sverige har liberaliserats snabbare än något annat västland. Till stöd för detta infantila påstående hänvisar man till en amerikansk ”tankesmedja”, varvid man undrar om det då är den amerikanska definitionen av ”liberal” (= socialistisk) som avses.
I vilket fall som helst ingår i ”beviskedjan” ett knippe socialliberala ytterst måttliga ”vafrihetsreformer” och några avregleringar. Oaktat dessa kan man än i denna dag inte handla vin och huvudvärkstabletter i livsmedelsaffären på samma sätt som i andra länder i Europa och Nordamerika, utan tvärtom består det statliga detaljhandelsmonopolet och den abnorma straffskatten på alkohol, liksom statligt monopol på spelverksamhet med mera. Liberalt?
Själv undrar jag förstås om hela kedjan med övervakningsreformer helt förbisetts av den amerikanska tankesmedjan The Heritage Foundation som själva presenterar sin verksamhet så här:
Founded in 1973, The Heritage Foundation is a research and educational institution—a think tank—whose mission is to formulate and promote conservative public policies based on the principles of free enterprise, limited government, individual freedom, traditional American values, and a strong national defense.
Så att det inte är medborgarens frihet som står i första rummet när The Heritage Foundation rankar liberala stater verkar rätt sannolikt, det skulle väl vara rätten att bära vapen då. Isobel Hadley-Kamptz skriver under rubriken Välkommen till ett nytt DDR
Om teknikutveckling gör att makt försvinner från den mäktige kommer hen försöka ta igen makten på andra områden.
Om tekniken gör det möjligt för den som redan har makt att få ännu mer kommer hen söka göra det också.
Så ser vi hur nätet med dess maktförskjutningar och -förstärkningar bidragit till ökad övervakning från såväl stat som arbetsgivare.
Ystra teknikevangelister påstår att vi numera alla har kontroll över våra produktionsmedel.
Marxismen genomförd! Det kallas humankapital och syftar ytterst på arbetssäljarens hjärna.
Men de som tidigare kontrollerade de fysiska produktionsmedlen försöker nu bara hitta nya styrningsmedel, arbetsgivare kräver arbetssökande på facebook-loginuppgifter för att kontrollera deras privatliv, kräver mobilen på dygnet runt, kräver att den anställde ska ”leva varumärket”.
Det är – förutom då kritiken mot detta kontrollsamhälle i vilken jag helt instämmer – värt att notera att det Hadley-Kamptz blottlägger är statens roll som kapitalets (de som kontrollerar produktionsmedlen) förlängda arm. Det är bara till ringa del som Annie Lööf förvandlats från ”ung och principfast till tyst och följsam partiledare” för att hon blivit regeringsmedlem (är kåt på makten) utan för att hennes roll därmed ändrats från att vara idealistisk ungdomspolitiker till att vara förvaltare av den borgerliga statens roll som övervakare/upprätthållande av den rådande produktionsordningen.
Men åter till sakfrågan – har de reformer som nu renderar oss denna framtående plats i rankingen av liberaliserade länder gett positiva resultat, alltså har vi medborgare i staten Sverige fått det bättre, blivit lyckligare. Svaret är dessvärre inte enkelt. Att fler människor nu kan komma hit och jobba måste ju ses som positivt både för de enskilda människor som därmed ges en utkomst och för att fler människor därmed bidrar till vår tillväxt (försåvitt de inte tvingas till usla arbetsförhållanden och svältlöner). Att vi inte fått bättre tågtrafik får väl ses som rätt negativt och väl belagt. Frågan om huruvida skolan faktiskt blivit bättre diskuteras men mer eller mindre välargumenterade rop på att åter reglera den mera statligt tyder ju på att många i alla fall drar slutsatsen att liberaliseringen också på det området misslyckats. Att vi har flera mobilnät varav inget egentligen har fullständig täckning tyder väl på att också telekom är ett område där vi ännu inte kunnat skörda frukterna av liberaliseringen. Frågan är om det finns några områden där vårt land fått ökad internationell konkurrenskraft genom de genomförda reformerna. Tvärtom verkar det väl mera som om vi öppnat för (vilket inte alltid men ofta innebär försämringar kanske) fler globala aktörer, tänker på drift av kollektivtrafik som exempel.
Nyheten har också kommenterats bl.a. av Martim Moberg och Peter Högberg. Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Ideologi, Isobel Hadley-Kamptz, Kapitalet, Kommunalisering, Kommunikationer, Martin Moberg, Peter Högberg, Politik, Skola, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Utbildning, Yttrandfrihet, 之乎者也, Hans Bergström, Per Thullberg
Självklarheter
Ska uttrycka några självklarheter:
ett demokratiskt uppbyggt välfärdssamhälle är bättre än alla tänkbara alternativ
ett demokratiskt samhälle är något mer en bara en man en röst (vart fjärde år eller så)
i ett demokratiskt samhälle härskar absolut yttrande- och åsiktsfrihet
i ett demokratiskt samhälle råder skydd för den personliga integriteten och råder rättssäkerhet (oskyldig tills motsatsen bevisats) i alla lägen utan undantag
i ett demokratiskt samhälle kan inte kapitalägare utöva oinskränkt makt över egendomslösa
ett välfärdssamhälle är ett samhälle där alla kan leva drägligt på sin lön och där de som saknar egen försörjning också kan leva ett drägligt liv (kallas solidaritet/solidariskt)
i ett välfärdssamhälle består välfärden av både resurser som disponeras helt efter eget gottfinnannde (huvuddelen) och av resurser som fördelas efter demokratiska beslut
i ett demokratiskt välfärdssamhälle spelar det ingen roll i vems regi en verksamhet anordnas – det som spelar roll är hur den finansieras/styrs/kontrolleras
solidaritet är inte ett geografiskt avgränsat begrepp
frihet är inte ett geografiskt avgränsat begrepp
jämlikhet är inte ett geografiskt avgränsat begrepp
i ett välfärdssamhälle kan man bli rik men inte på bekostnad av andras möjlighet att försörja sig drägligt
Hörde på radion idag att dagens unga är de första som ser fram emot en tid där de får det sämre än sina föräldrar – vilket nonsens. Det finns massor av saker som behöver förbättras för att vi ska uppnå det solidariska, demokratiska välfärdssamhälle jag drömmer om. Ingenting ska bli sämre.
vi har en bostadsstandard som vida överstiger tidigare generationers – ändå kan den bli bättre, fler bostäder behövs (och det kan vi bygga) och gamla rustas upp
ser vi till att väg och räls byggs ut i takt med befolkningstillväxt och att energi produceras hållbart kommer vi att få en bättre kommunikationsmiljö som skapar än mer möjligheter (och jobb i transportrelaterad industri inkl. SAAB)
toalettpapper är lika viktigt för välfärden som dagisplatser – efterfrågan blir inte mindre så utrymme för produktion är oändliga
den kommunikationsteknik vi förfogar över idag ger oss obegränsade möjligheter när det gäller det demokratiska samtalet, när det gäller lärandet, när det gäller sociala relationer
Världen går inte under i morgon – mänskligheten förfogar över såväl resurser som förmåga att lösa de problem vi ställs inför – den ljusnande framtiden är vår!
Allt längre köer i Stockholmstrafiken – DN.SE
Allt längre köer i Stockholmstrafiken – DN.SE: "I snitt tog det 33 minuter att köra E 4 från Bredäng i söder till Kista i norr i morgonrusning (klockan 7 till 9) mellan den 1 januari och den 31 maj i år. Motsvarande period fem år tidigare, år 2006, tog sträckan 24 minuter – vilket innebär en ökning med 37,5 procent.
Förändringen är tydligast i rusningstrafiken, men märks även generellt över hela dygnet. Sträckan från Bredäng till Kista tog i snitt cirka 2,5 minuter längre tid att köra.
– Storstockholm har vuxit i decennier. Ur ett sådant perspektiv blir det trängre och trängre – vårt vägsystem har inte utvecklats lika snabbt som befolkningsutvecklingen, säger Leif Carlsson, planerare vid Trafikverket.
Att söderifrån köra E4 in mot stan på morgonen tar mycket längre tid. Delsträckan Bredäng och Lilla Essingen har i år tagit i genomsnitt 60 procent längre tid jämfört med år 2006. För en person som pendlar till jobbet 225 dagar om året innebär det cirka 26 timmar längre tid i köer än år 2006 – alltså över ett dygn. Då är inte hemresan medräknad."
När man läser artikeln i DN får man intrycket att Kristoffer Örstadius och de som tagit fram siffrorna överhuvudtaget inte har åkt de refererade sträckorna. Om de gjort det skulle de upptäckt att det sedan ett par år pågår omfattande vägbyggen som påverkar just de sträckor de valt att redovisa. Visst kan det vara så att trafikmängden ökat under perioden men huvudskälet ill de långa restiderna genom Stockholm är ombyggnaderna vid Norra Stations-området. Motsvarande gäller sedan något/ra år söderut på E4:an mellan Hallunda och Södertälje där man tar flera år på sig att skapa en tredje fil (så intensivt är dock inte arbetet – man blir rätt irriterad när man ser hur få av dygnets timmar som utnyttjas).
Det som dessa trafikstörningar leder till och som Örstadius möjligen faktiskt visar är den mycket stora kostnad som trafikanterna drabbas av under tiden som vägarbeten pågår. Vem kan man skicka räkningen till?
Technorati Tags:
Södertälje, Kommunikationer, Trafik, Stockholm
Partiapparat versus bloggare
Vadå bloggkamp?: “Om man vill ”http://www.metro.se/se/article/2008/11/06/20/2318-57/index.xml">”vinna bloggosfärens sympatier” finns i princip bara en sak att göra, nämligen att driva en politik som bloggosfären gillar.
–—-Och för att anknyta till resonemanget i det första stycket är det i första hand det politiska innehållet i Obamas plattform som gjorde susen, speciellt ställt i kontrast till de katastrofala år som varit under Dubya. It’s the politics, stupid. Politics first, och en bloggstrategi kan bara användas som komplement till en kristallklar politisk struktur som har möjlighet att vinna gehör.
–—-Nyckelordet är ”change”, inte att konservera sig i mittens rike à la svenskt femtiotal. Ställ till med ”change” i politiken, och bloggarnas stöd kommer med automatik. Ty det bloggarna är ute efter är just ”change”, i annat fall skulle vi inte blogga. ”Change” i kalla kriget-mentaliteten och den Dubya-inspirerade terrorkampen. ”Change” i fildelnings- och upphovsrättsfrågorna. ”Change” i sex- och moralpolitiken. ”Change” i konstitutionella frågor och politikens maktdelning. ”Change” speciellt i de många frågor som inte har med ekonomi att göra, utan mer anknyter till livsstil och personlig frihet. Det är där slaget om bloggarna måste stå, och det är där partierna måste engagera sig – genom deltagande och interaktivitet, genom att låta flödet gå i båda riktningarna, att påverka och låta sig påverkas, att forma politiken live.
"
Blogge Bloggelito har rätt och jag tror att det är ytterst få av de politiska partiernas ledare som fattar detta. Jag tror att de (i bästa fall) tror att bloggosfären kan användas, jag tror at de tror att det kan vara ytterligare en kanal för i huvudsak envägskommunikation av traditionell modell. Så är inte fallet.
Vi ser ju också att vällovliga försök att närma sig bloggare haltar – det är kommunikatörer som anlitas, kontakterna baseras på försök att ge exklusive information – när det borde vara ledande politiker som kommunicerar med, debatterar med.
Kanaler som YouTube missbrukas genom publicerandet av TV-liknande produktioner istället för att generera hypade klipp som är nytänkande, har självinsikt, distans, är kul.
Bloggare (och jag menar då enskilda bloggare – bloggosfören är inget kollektiv när det gäller åsikter m.m.) kan tänkas engagera sig för en politik om de tror på den. Ett sådant engagemang kan jämföras med de traditionella frivilliga (ej arvoderade) valarbetare som knackar dörr, står i valstogor.
Det som skiljer bloggarna från de traditionella valarbetarna (förrutom att de bl.a. är aktiva 24/7/365) är att de inte finner sig i att basunera ut budskap som de inte personligen gillar och att de förväntar sig att deras synpunkter skall tas emot, tas om hand och få betydelse i formandet av politiken.
Det senare tror jag faktiskt borde vara tyndpunkten i ett politikst partis bloggstrategi – alltså hur skall partiet kunna använda sig av alla “kärleksfulla kritiker” som numera syns och hörs. Tidigare har ju alla dessa åsikter i bästa fall filtrerats fram genom en hierarkiskt uppbyggd partiorganisation – nu har vi kapat alla mellanled. Det är inte partiledningar som blir obsoleta utan snarare så blir mellanleden obsoleta i egenskap av den enda förbindelsen mellan väljare, vanliga medlemmar och ledningen.
Alexandra på HBT-sossen, som jag hittar via Erik Laakso, citerar Marita Ulvskog:
Marita Ulvskog till Metro: Vi förlitar oss på vårt folkrörelseengagemang. Vi känner till drygt 500 socialdemokratiska bloggare och dem har vi såklart kontakt med. Partiet har en tjänst vikt för arbetet med bloggkontakter och som hanterar vårt öppna bloggnätverk. Bloggare vill inte vara megafoner utan ha saklig information och därefter göra en egen bedömning.Vi har kontinuerligt sedan 2006 haft seminarier, träffar, gjort bloggintervjuer på YouTube, arrangerat möten mellan ledande företrädare och bloggare. Bloggande är för oss folkrörelsearbete i en ny tappning. […]
Bloggosfären bidrar till ett bredare medielandskap och ger alla möjlighet att göra sin röst hörd och delta på ett annat sätt. Jag tror att bloggosfären kommer vara en etablerad del av valrörelsen 2010.
Uppenbarligen har Ulvskog förstått åtminstone 50% av frågan. Som synes saknas resonemang kring frågan om hur bloggarna kan bidra till formandet av partiets politik. Det är de resterande 50%-en:-)
Packade sillar
Färre sittplatser testas i t-banan: “För att minska trängseln i t-banan gör SL nu ett försök med vagnar med ståplats. I januari ska fyra ordinarie tunnelbanevagnar möbleras om, och gå på prov i tunnelbanans röda linjen.”
(Hittat via knuff.)
Intressant – för att minska trängseln försöker man öka antalet passagerare i vagnarna!!
Detta är väl bara ett ytterligare steg i ambitionen att avhumaniserar kollektivtrafiken. Sedan tidigare är toaletter en sällsynt företeelse i buss- och tunelbanetrafiken liksom pendeltågen. Vanlig tågtrafik tillåter inte längre hanterandet av bagage. Nu skall folk inte heller kunna sitta ner. Vad blir nästa steg – packare som i Japan?
Mattias Ericsson, uppenbarligen en klimatalarmist, skiter i det. Packet skall packas och de som väljer att åka bil har förstås inga legitima skäl till det, de sitter ju bekvämt och bör straffas för det. Ericsson lyckas t.o.m. bli upprörd över att borgarna lägger ner en plantskola – en uppenbarligen ur miljösynpunkt viktig kommunal verksamhet.
LasseB tycker att
Dessa vagnar visar bara vilken syn på resenärerna som SL och politikerna i Stockholms läns landsting har på det stora flertalet i befolkningen, de ser dessa människor som boskap som skall transporteras på billigaste sätt.
Dessa vagnar är ett hån och inget annat mot Stockholms redan i dag hårt prövade kollektivtrafikresenärer.
Sahra Vaggeryd är bitter hela tiden och undrar
Hur mycket större intäkter måste SL ha, för att kunna ha råd att rusta upp perrrongerna t.ex. genom att inglasa dem?
apropå att fler passagerare borde generera mer intäkter och inglasade perronger skulle rädda liv.
Sid på Alltid vaken tycker att deta är
Ett mycket bra förslag, välkomnar det verkligen!
och vill för övrigt ha plats för sin barnvagn. Det tycker däremot inte GreenSweden som är mycket negativ till boskapsvagnaran och vill införa avgift för dem med “vräkiga” barnvagnar
Dessa kunde betala en trängselavgift på t ex 100 kr eller förbjudas i rusningstid. Kloka föräldrar håller sig med en enkel smal modell lämpad för bussar och tåg.
Newsdesk, del i den mer sociala webben
Newsdesk kopplar ihop bloggare med 7000 företag: “I natt lanserade ”http://www.newsdesk.se/">Newsdesk både “kommentarer” och “Twingly blogstream” på Newsdesk. Det betyder två saker: Dels så kan vem som helst i dag kommentera all den information som publiceras på Newsdsesk. Dels så kommer alla de blogginlägg som länkar till informationen också visas i anslutning till den."
(Hittat via knuff.)
Newsdesk tycks ha 7000 företag registrerade som alltså använder deras tjänster. De nya möjligheterna att i direkt anslutning till pressmeddelanden från dessa företag kommentera respektive ge synlighet till bloggkommentarer är förstås intressanta och välkomna men…
Vill företagen ha sin interaktion med kunderna hos Newsdesk – vore det inte rimligare att ha den “hemma” (dvs på den egan webbplatsen)?
Kommer företagen att i verklig mening utnyttja de nya tjänsterna dvs gå i svaromål kanske både på Newsdesk och hos de bloggar som kommenterat?
Eftersom företagen inte har någon kontroll över den konversation som uppstår kommer de att bli försiktigare när det gäller vilka pressmeddelanden som går denna väg?
Kan krishantering skötas via Newsdesk?
Nåja, nyheten väcker en del frågor – samtidigt är det ju förstås ur Newsdesk perspektiv en lysande idé. Deras tjänst blir nu mycket mera intressant för t.ex. folk som bloggar.
Jag hittar allFairs pressmeddelande då jag besöker Newsdesk. De, allFair, gratulerar Svenska Spel som utsetts till världens mest ansvarsfulla spelbolag av sina branschkollegor.
Jag gillar inte spel personligen och är därför allmänt negativ till sådan verksamhet. Att ett statligt bolag får pris för visst ansvarstagande (det är ju bara relaterat till andra motsvarande företag med tillstånd) är väl knappast särskilt märkvärdigt – motsatsen vore värd mera uppmärksamhet. I synnerhet som Svenska Spel (bortsett från trav) har monopol, åtminstone formellt. Svenska spel omsätter sådär en 21 miljarder. Av det utgör vinsten över 5 (miljarder). Större delen av vinsten går direkt in i statskassan, resten fördelas till idrottsverksamhet. Hur mycket som är omkostnader har jag inte riktigt koll på men det är mindre än 3000 spelare som blir miljonärer varje år. Ansvarsfullt????
Rosemari Södergren har också kommenterat liksom Richard Gatarski.
Polisen får redan avlyssna folk utan konkret misstanke om brott.
FRA-lagen i dess olika varianter innebär att en stor del av våra data- och telekommunikationer kommer att överföras till staten för analys.
I morgon klubbas lagstiftning som uttalat ger Säpo rätt till avlyssning och övervakning på politiska grunder.
Den piratjägarlag som regeringen överlämnat till lagrådet innebär att information om enskilda internetanvändare kan lämnas ut till privata aktörer, i syfte att bekämpa ett skitbrott.
Under våren kommer lagen om teledatalagring. Den innebär att staten kan få ut information (trafikdata) om alla våra telefonsamtal, SMS, MMS, e-postmeddelanden och internetuppkopplingar. Lagrad positionsdata för våra mobiltelefoner gör att staten kan få reda på var du har befunnit dig vid en viss tidpunkt.
Snart kommer även lagen om hemlig dataavläsning – som ger staten rätt att installera spionprogram i din dator.
ACTA-avtalet kan komma att leda till att myndigheterna får rätt att snoka i din dator och i dina digitala lagringsmedia när du reser in i eller ut ur till exempel EU och USA."
Varje gång någon, i detta fall Henrik Alexandersson, väljer att göra en uppräkning av aktuela lagar som hotar medborgarnas integritet, som minskar rättssäkerheten blir man en aning uppgiven. Det verkar som om det inte längre finns någon hejd på rörelsen mot Bodströmsamhället. Idag har riksdagen en ny möjligheten att tvärbromsa denna rörelse, vilket vore rimligt i avvaktan på att kunna ta ett helhetsgrepp om dessa frågor.
Gun Svensson kallar det En flora av lagar som skapar en djungel. Anders Löwdin skriver på Arvid Falk
Högerregeringen måste vara minst svensk mästare i att kasta ut dimridåer. Onsdag 22 oktober tänker de rösta igenom ännu en lag som ökar avlyssningen av landets invånare. Samtidigt ser de till att få mediers uppmärksamhet på något helt annat, de träder fram och talar om att de fyra partierna ska samverka ännu tajtare och dessutom satsa stort inför valet med både tidning och sajt.
Senaste kommentarerna