Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Prostitution en mänsklig rättighet?
Juanita Henning: Kriminalisering bygger på en feministisk villfarelse: “På den politiska agendan för rörelsen för ett fritt, klokt och självmedvetet samhälle står därför det juridiska accepterandet av prostitution, rätten till en reglering av anställningsförhållandena inom prostitutionen samt arbetstagarskydd och socialförsäkringsskydd. De prostituerade behöver rättigheter – inte för att ta sig ur prostitutionen utan för att utöva den under människovärdiga omständigheter. Prostitution är en mänsklig rättighet.
För att motarbeta denna sociala önskan framförs i media offentligt ofta åsikten att prostitution är oskiljaktigt förknippad med våld, tvång, exploatering och människohandel. Denna livslögn i det borgerliga samhället beror på otillåtlig generalisering och dramatisering av enstaka fall. Man förtiger att våld är resultatet av samhällets marginalisering av prostitution och inte av prostitutionsverksamheten som sådan.
Kriminaliseringen av kunderna som går till prostituerade skyddar dessa inte mot våld utan är en primitiv strategi för diskriminering av prostitutionen. Ingen skulle komma på den absurda idén att skydda taxichaufförer, kioskinnehavare eller bensinmacksföreståndare mot deras kundkrets.
Strategin för en kriminalisering av dem som är kunder hos prostituerade beror på feministernas stora missuppfattning, att prostitution är patriarkalisk och kvinnofientlig. Det är en villfarelse. Det är inte prostitutionen som är patriarkalisk utan männens exklusiva rätt att utnyttja sexuella tjänster inom ramen för prostitution.
Emancipation skulle innebära att båda könen kunde göra anspråk på en sådan rättighet. Den nuvarande alliansen mellan konservativa feminister och statsmakten innebär inte ett historiskt perspektiv som pekar mot framtiden. Alliansen äger inte bara rum på de prostituerades och deras kunders bekostnad utan siktar till samhällets kontroll över kvinnans sexualitet och hennes konceptionsförmåga, bland annat i syfte att höja födelsetalet.
”
(från Aftonbladet.)
Juanita Henning, en socialarbetare (enligt Aftonbladet) som är initiativtagare till Dona Carmen, en förening för de prostituerades sociala och politiska rättigheter i Frankfurt, argumenterar för legalisering av prostitution. Hon och Aftonbladet för därmed en diskussion som är långt ifrån politiskt korrekt i vårt land. Det är därför ett tilltalande tilltag bara genom att det reser en fråga som nästan inte får diskuteras.
För en heterosexuell medelålders gift man som lever i ett monogamt (tror jag) förhållande och som fostrats i den allmänt rådande “enheten mellan sexualitet och kärlek” är hennes argument dessutom rätt provocerande.
De prostituerade behöver rättigheter – inte för att ta sig ur prostitutionen utan för att utöva den under människovärdiga omständigheter. är t.ex. ett rätt rimligt krav – ett krav som vi uppfattar som självklart vid all annan “yrkesutövning”.
Enheten mellan sexualitet och kärlek som har favoriserats av det borgerliga samhället har sedan länge varit utsatt för en erosionsprocess, som bland annat är dokumenterad vid övergången från livslång monogami till seriell monogami. är ju en odiskutabel iaktagelse av sakernas tillstånd men känns lite främmande när man varit gift (med samma kvinna kanske skall tilläggas) i mer än 25 år. Skvaller- och kvälspress lever ju dock ganska högt på att sälja den serialiserade monogamin bland kändisar vilket ju stödjer Hennings argument.
Det är inte prostitutionen som är patriarkalisk utan männens exklusiva rätt att utnyttja sexuella tjänster inom ramen för prostitution. Emancipation skulle innebära att båda könen kunde göra anspråk på en sådan rättighet. är ju också egentligen helt logiskt men svårsmält då historien så entydigt beskriver hur just kvinnor utnyttjats och förnedrats. Å andra sidan är det ju möjligt att idag uppnå betydande kändisskap genom att “sälja” sig till ekonomiskt valbärgande män (företrädesvis) och dessutom göra stora pengar på att sälja historien.
Alliansen äger inte bara rum på de prostituerades och deras kunders bekostnad utan siktar till samhällets kontroll över kvinnans sexualitet och hennes konceptionsförmåga, bland annat i syfte att höja födelsetalet. är ju också svårt att köpa för en sexbarnsfar som ju då agerat samhällets redskap och bidragit mycket aktivt till höjandet av födelsetalen.
Frågan är – om man väljer att bortse från den mer extrema feministiska argumenteringen mot prostitution – om det via en legalisering är möjligt att uppnå det Henning eftersträvar: På den politiska agendan för rörelsen för ett fritt, klokt och självmedvetet samhälle står därför det juridiska accepterandet av prostitution, rätten till en reglering av anställningsförhållandena inom prostitutionen samt arbetstagarskydd och socialförsäkringsskydd.
Frågan är också om hennes argument att Man förtiger att våld är resultatet av samhällets marginalisering av prostitution och inte av prostitutionsverksamheten som sådan. är riktigt?
Technorati Tags:
Moralpanik, Prostitution
NEO om censuren i tunnelbanan
SL och censuren: “Nog borde väl SL erbjuda sin censur som en extrareklamtjänst?
Nu har Lindex annonserna med det litet taffliga “we love boobs” figurerat i kvällstidningarna och det har skrivits om kampanjen överallt. Imorse hade det listiga företaget bilden som omslag till Metro – med den för SL så besvärliga texten, förstås- och Metrotidningarna trumpetade ut, i SL:s lokaler, vad SL:s ängsliga ledning velat censurera.
Summa summarum: god investering för Lindex. Som skattebetalare önskar man stillsamt att om SL nu skall uppträda som en censurerande monark från 1600-talet så kan de väl åtminstone ha vett att ta betalt för den enorma extra uppmärksamhet som detta innebär för annonskampanjerna i fråga.
Jag föreslår i all enkelhet två annonspriser, med och utan uppseendeväckande omotiverad censur.”
(från NEOblogg.)
Den här typen av kommentarer gillar jag. Det är för det första fullständigt obegripligt att SL accepterar Lindex bilder på bröst iklädda en BH men inte tål texten “We love boobs”. Någon måste ha ett allvarligt fel i……..
För det andra lyckas Nicklas Lundblad som har författat ovanstående kommentar sedan med sin lite ironiska ton påvisa att just denna censurering förmodligen drastiskt ökat Lindex-kampanjens värde. Lite extra komiskt är det ju också att de kringgick censuren genom annons i Metro.
Tyvärr är väl SLs reaktion bara ytterligare ett resultat av moralpaniken vi nu upplever och vars högljudda företrädare gjorde H&Ms julkampanjer så framgångsrika under flera år.
Technorati Tags:
Moralpanik
Senaste kommentarerna