Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Frihetlig var ordet sa Bull
Popcornsocialism | 之乎者也: “Den hårda socialdemokratiska modell som gäller, den med utopiska nollvisioner för allt, är nämligen ett ideologiskt missfoster som aldrig kan realiseras. Ju förr man inser det, desto snabbare kan socialdemokratin formulera en ny samhällelig frihetsvision av samma dimensioner som i fornstora dagar.”
Man kan förhålla sig till det socialdemokratiska partiets uppenbara kris på många sätt. “Åter till rötterna” är ett sådant som låter lockande men kan antingen – som dessvärre ofta blir fallet – leda till s.k. återställarpolitik (som om krisen kan jämföras med en baksmälla) eller – och mera konstruktivt – kunna leda till en formulering av partiets politik baserat på en analys av dagens samhälle utifrån den “historiska uppgiften”. Som medlem med en stark känsla för de grundläggande socialdemokratiska värdena som kan sammanfattas i frihet, jämlikhet och solidaritet är det det senare som tilltalar. Tilltalar därför att det erbjuder nya möjligheter att formulera politik som faktiskt innebär att människor får utrymme att växa utifrån sina egna val (frihet) i ett samhälle där alla har lika livschanser (jämlikhet) och där ingen lämnas utanför (solidaritet).
Niklas Dougherty / 倪阔乐 pekar på några områden där det egentligen är ganska självklart i vilken riktning vi bör gå. Det intressanta med detta är att att han gör det utifrån dvs inte är en medlem, att han ändå väl uppfattat de ideologiska utgångspunkterna och att här dessutom konturerna av ett politiskt spelrum framstår. Efter 5 år med högeralliansen ser vi ju att friheten för människor i vårt land inte ökar samtidigt som ojämlikheten ökar och solidaritet med utsatta sätts på undantag.
En konsekvent politik byggd på dessa grundläggande värderingar behövs. Utrymme på den politiska spelplanen finns för en sådan. Allt vi behöver göra är att formulera den – sakta men säkert beta av område efter område.
Skadereduktionism verkar vara en bra utgångspunkt – inte minst när det gäller drogpolitiken (och precis som Dougherty påpekar finns det ju exempel från andra områden där vi använt det framgångsrikt)
En politik som faktiskt skapar förutsättningar för tillväxt (som bland annat är en förutsättning för utveckling av gemensamt finansierade lösningar) är också nödvändig, verklig frihet har också bara den som kan försörja sig själv. Betyder t.ex. riktigt låga skatter för de med riktigt låga löner. Problemet är inte de arbetslösa utan bristen på jobb.
Utbildningssystemet måste säkra likvärdighet. Bort med återvändsgränder, Resurser efter behov. Likvärdig standard oavsett val av skola. Alla ska få utveckla den kompetens som behövs i framtidens samhälle.
Kampen för ökad frihet måste föras på många plan, allt från den enskildes utrymme att efter eget gottfinnande forma sitt privatliv till alla människors rätt till frihet från övervakning, krig och förtryck. Så hänger frihet ihop med solidariteten. Så blir ockupation, militär intervention åter förhatliga begrepp och otillständiga metoder.
Tillsammans i olika konstellationer kan välfärd byggas, byggas på gemensamt engagemang och egen kraft. Ett formulerande av ett folkrörelseideal för vår tid behövs där just engagemanget kan få utlopp, tas tillvara. Där fria människor tillsammans skapar lösningar som passar de egna behoven.
Technorati Tags:
Framtiden, Frihet, Jämlikhet, Narkotikapolitik, Niklas Dougherty, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Utbildning, 之乎者也
Licens att stjäla
Daily Kos: License to Steal: " Asset Forfeiture, a government issued license to steal, backed up by a crew armed to the teeth, and divisions of consiglieres and judges all in on the take that would make any old style Mafia Capo look like an amateur. Some reported examples are appalling:
Police stopped 49-year-old Ethel Hylton at Houston’s Hobby Airport and told her she was under arrest because a drug dog had scratched at her luggage. Agents searched her bags and strip-searched her, but they found no drugs. They did find $39,110 in cash, money she had received from an insurance settlement and her life savings; accumulated through over 20 years of work as a hotel housekeeper and hospital janitor. Ethel Hylton completely documented where she got the money and was never charged with a crime. But the police kept her money anyway.
Asset Forfeiture comes stamped with the kind of genuine bipartisanship that’s suddenly so in season these days. The proponents of the abominations include folks like Sen. Orrin Hatch and Vice-President elect Joe Biden. On the side of civil liberties is also a bipartisan collective including none other than Instapundit:
The drug war has been a massive failure: a waste of money, of lives and of time. It’s also been accompanied by extensive inroads on traditional American freedoms: property forfeitures, ‘no-knock’ searches, expanded wiretap authority, and the destruction of financial privacy, to name just a few. These are inroads that have served the agendas of bureaucrats but that haven’t done anything to solve the problem that was claimed as their justification. And the drug war’s combination of intrusiveness, corruption and ineptitude calls into question the government’s ability to carry out the war on terrorism.
The original motive behind asset forfeiture was sincere: deter drug traffickers and other organized crime kingpins by ‘hitting them in the pocketbook.’ But the road to hell is paved with good intentions, eh? "
(Hittat via Daily Kos.)
Vi verkar importera betydligt mer än McDonalds och CocaCola från den stora “demokratin” i väster.
Dessutom är det väl faktiskt dags att ompröva den svenska narkotikapolitiken – avkriminalisera bruk och innehav för eget bruk, sälj narkotika på Apotek och lura alla kriminella drogditributörer på profiten.
Politik som dödar
Svensk narkotika- politik skördar fler dödsfall än narkotikan: “En skademinimerande strategi är mer flexibel och därför mer realistisk, den kan också uttryckas som motsatsen till en skadeökande strategi. Den senare förnedrar, kränker, kriminaliserar och stigmatiserar drogbrukare, vilket inte bara skadar individen utan även som konsekvens samhället.
Den stigmatiserande synen på människor har haft en djup påverkan på vårt samhälle. Den har effektivt motverkat en förnuftig och medmänsklig politik under många år. För att kunna hålla fast vid visionen om det narkotikafria samhället måste “knarkaren” både demoniseras och omyndigförklaras på en och samma gång.Demoniseringen innebär att “knarkaren” ses som en samhällsfara, ett virus, som måste kontrolleras och åtgärdas. Omyndigförklarandet är en effekt av demoniseringen där “knarkarna” behandlas som om de själva inte förstår sitt eget bästa.”
(Hittat via knuff.se.)
Berne Stålenkrantz och Louise Persson har skrivit en läsvärd artikel i Expressen. I den tar de upp det faktum att svensk narkotikapolitik som omhuldats sedan 60-talet skördar fler offer än narkotikabruket i sig gör. Då är det något funamentalt fel på politiken, tyvärr har den ju kommit att vara omöjlig att diskutera precis så som diskussionen om den förödande sexköpslagen är idag.
Den analogin förde mig till Isabella Lund som kommenterade Stålenkrantz/Perssons artikel så här:
Jag älskar harm reduction strategier, dvs att man alltid ska arbeta pragmatiskt och försöka minska skadeverkningar. Det är mänskligare och bra mycket mer effektivt än att sträva efter utopier. Jag kan t.ex. inte förstå varför det bara finns sprutbytesprogram här ner i Skåne. När jag fick reda på att det inte fanns i Stockholm blev jag faktiskt chockad.
Andra som kommenterat!
Spännande debatt ikväll – lyssna på Lund
Den lyckliga horan – finns hon? Debatt ställer frågan till feminister och prostituerade.: “Eskorterna vill inte längre kallas offer utan entreprenörer. Det hävdar 45-åriga Isabella Lund, bloggande, universitetsutbildad tvåbarnsmamma och sexarbetare.”
(Hittat via knuff.se.)
Isabella Lund kommer i kväll kl. 22 att delta i Stina Lundberg Dabrowskis debattprogram. Det skall bli spännande. Lund skriver själv inför debatten
I SvD idag skriver Per Hagwall (m) och Erik Svansbo (fp) att sexköpslagen är en flopp! Det är enormt roligt att se att politiker vågar ifrågasätta den koncensus som råder i Sverige om den här frågan. Vi behöver våga vara oense i den här frågan och bryta koncensus och hegenomin i debatten, för debatten om prostitution handlar inte om vilken partifärg man har, om man är för eller emot prostitution som ett fenomen. Den handlar i grunden om vilken syn på människor man har, vilken syn man har på kvinnor, män och sex och människors lika värde.
Hagwall och Svansbo påpekar att om man tar del av Petra Östergrens forskning, socialstyrelsen senaste rapport samt den norska utredningen som leddes av professor Ulf Stridbeck så kan man konstatera att sexköpslagen har förvärrat situationen för sexsäljarna.
Övriga deltagare i kvällens debatt är författaren Petra Östergren, riksdagsledamoten Josefin Brink (v), ETCs redaktör Andreas Gustavsson och Bo Svennecke från prostitutionsgruppen Göteborg. Värt att notera är möjligen att justitieminister Beatrice Ask inte är med men så har hon ju fällt de bevingade orden om Europarådets rekommendation att låta prostituerade komma till tals (lånat från Josh):
Det är en främmande syn, en ståndpunkt som är väldigt svår att förena med den syn på prostitution som jag tycker att man ska ha.
Den här frågan – alltså om huruvida sexköpslagen har de önskade effekterna och, eftersom den uppenbarligen slår inte bara mot de kriminaliserade köparna utan ju indirekt också mot säljarna, frågan om prostitutionens reglerande är ju svårdiskuterad. Många gör ju misstaget att sätta likhetstecken mellan prostitution å ena sidan och missbruk, vild och kriminalitet å den andra. Min partikamrat Ann-Christin Furustrand tillhör dessa. Hon skriver bl.a. Därtill skall man komma ihåg hur nära kopplingarna är mellan sexhandeln och narkotika och vapenhandeln.
Sådana kopplingar finns förstås eftersom de alla kriminaliserats. Om alternativet är att t.ex. både vad avser prostitution och narkotika helt enkelt legalisera och därmed kunna ha samma kontrollmekanismer för försäljning av dessa tjänster/produkter försvinner ju utrymmet i stort för kriminella aktiviteter i sammanhanget.
Jag tror – och numera alltmer tror mig veta – att sexköpslagen är kontraproduktiv om vår avsikt är att minska antalet prostituerade och/eller att skydda dessa från våld och från att vara utelämnade till kriminella (typ hallickar). Det verkar ju som vilket framgår av Hagwalls/Svansbos debattartikel som om
Sexköpslagens mål var att hjälpa sexsäljarna, att förändra folkets attityder och att lagen skulle sprida sig till andra länder. Men av tillgängliga fakta att döma har den förvärrat situationen för sexsäljarna
.
Eller som Blogge Bloggelito uttrycker det
Det enda man med säkerhet kan veta om svensk prostitution är att verksamheten flyttat till mindre upplysta domäner och ytterligare beblandats med kriminella element, samt att graden av trafficking för sexuella ändamål därmed har ökat (förekomsten av fler hallickar tyder på det), det vill säga det som förespråkarna för sexköpslagen i all sin naivitet trodde att lagen skulle minska.
Detta är resultat som är välkända i den akademiska litteraturen, eftersom det i världen finns och har funnits många tillfällen att studera effekterna av olika åtgärder mot prostitution. De entydiga resultaten är därvid att prostitutionen aldrig minskar, utan att den flyttar på sig lika smidigt som ett gummiband när förutsättningarna ändras, att repression främst drabbar sexsäljare, att repression ökar förekomsten av kriminell verksamhet eftersom allt som görs olagligt naturligt fångas upp av sådana element, och att legalisering har den omvända effekten att stöta bort kriminalitet. Därtill kommer att smittspridning inte utgör något som helst problem i en legaliserad miljö, medan det omvända gäller i en repressiv – minns den så kallade HIV-kvinnan i Göteborg för något år sedan, där klienterna av rädsla för rättsliga repressalier undvek att ge sig till känna.
Släpp cannabisen fri!
Helvetets egen ondska: “Säga vad man vill om Expressens ledarsida, men i den odebatterbara narkotikafrågan så är tidningen med sitt frispråkiga mod landets viktigaste aktör. Isobel Hadley Kamptz tar i dag upp fallet med den MS-sjuka kvinna som dömts till ett års fängelse för att hon självmedicinerat med cannabis. Det som framgår i artikeln får mig att tro att Djävulen faktiskt existerar, och att han bosatt sig i det svenska rättssystemet”
(Hittat via knuff.se.)
Jag vill bara tipsa om att det finns goda skäl att läsa Isobels Hadley Kamptz ledare i Expressen som hade rubriken 080123: Ett övergrepp. Ett övergrepp är det och frågan behandlas också väl av Johan Ingerö från vilket citatet ovan är hämtat.
Jag kan dock inte avhålla mig från att citera ytterligare ett stycke ur Ingerös artikel:
I domskälen framgår att hennes sjukdom är en – håll i er nu – försvårande omständighet. Eftersom hon är så sjuk finns nämligen inget som tyder på att hon “är motiverad att börja leva ett drogfritt liv”, enligt rättens ordförande.
Detta konstaterande gör alltså denna (jubelåsna) till ordförande i rätten efter att den MS-sjuka kvinnan suttit häktad (varför?) utan tillgång till sin bromsmedicin och efter att han medverkat till en fängelsedom. Shuka hjärnor finns det tyvärr lite för gott om.
Vi har nu alltså ett rättsväsende som inte klarar av att hantera den organiserade brottsligheten som ibland hotar människor till liv och lem (bomber m.m.) men som utan vidare används till att begå övergrepp mot en av sjukdom dödsdömd kvinna. Vore jag polis och gavs i uppgift att ingripa mot en sådan kvinna skulle jag vägra, vore jag åklagare och gavs en sådan utredning skulle jag lägga ner åtalet, vore jag domare i ett sådan mål skulle jag frikänna. Men civilkurage saknas – var det inte någon från kd som ville lagstifta om sådant:-)
Och årets politiska blogg…
fär väl sägas ha två vinnare. Isaballa Lund på första plats och Blogge Bloggelito på andra, men de båda är i en klass för sig (runt 300 poäng före trean). Båda tillhör mina favoriter.
Isabella Lund har visat att bloggen går att använda som verktyg för att ge röst ut åtminstone en representant för en grupp som vårt samhälle gör sitt bästa för att osynliggöra (med hycklande DN i spetsen). Hon bloggar också med en ständig risk att det skall slå tillbaka mot henne privat varför Isabela Lund är en pseudonym och under året fick vi uppleva hur hon hotades med exponering av sitt verkliga namn. Hon skriver dessutom bra. Grattis säger jag och instämmer i Bloggen Bents ord:
Och priset för Årets Politiska Blogg 2007 går till….: “Det är med stor glädje och stolthet som jag kan säga det som jag kommer att säga nu. För första gången på mycket länge i svensk politik, så var det horan som vann.
Den stora vinnaren av Årets Politiska Blogg 2007 är med andra ord, Isabella Lund!”
Blogge Bloggelito tar också strid i viktiga frågor som yttrandefrihet, sexualitet, droger, upphovsrätt m.fl. utifrån en extemt libertiansk ståndpunkt. Han är dessutom en stor Kina-vän och kännare vilket även det tilltalar en gammal maoist:-) Det är befriande och leder ofta – när han inte hänger sig åt socialismbashing där han missar grovt – fram till ståndpunkter som jag delar.
Socialdemokratin vill forma ett samhälle
grundat på demokratins ideal och alla
människors lika värde. Fria och jämlika
människor i ett solidariskt samhälle är den
demokratiska socialismens mål.Varje människa ska vara fri att utvecklas
som individ, råda över sitt eget liv och påverka
det egna samhället. Frihet handlar
både om frihet från yttre tvång och förtryck,
hunger, okunnighet och fruktan för
framtiden och om frihet till delaktighet
och medbestämmande, till egen utveckling,
trygg gemenskap och möjlighet att
styra sitt liv och välja sin framtid.(SAPs partiprograms inledande stycken)
Gratis heroin till narkomaner
Aftonbladet: Gratis heroin till narkomaner: “Redan i mitten av 90-talet började diskussionen om heroin ordinerat av läkare. I våras la Socialdemokraterna och tre småpartier fram ett förslag om statssubventionerat heroin till de tyngsta missbrukarna. För dyrt, ansåg hälsovårdsmyndigheter medan politiska motståndare såg förslaget som en statslegalisering av tunga droger.”
Det är lite skillnad på inställningen på ömse sdor om Sundet. Svensk Folkepartis motivering till sin omsvägning i frågan är intressant i kontrast till svensk extremism i narkotikafrågor:
Det finns en grupp medborgare i det danska samhället som lever en så eländig tillvaro, och som har så lite värdighet i livet. Det är vår plikt som politiker att se vad vi kan göra för att förbättra deras villkor, sade Karin Nödgaard, talesperson i missbruksfrågor för Dansk Folkeparti
Drogbruk – en kulturfråga
Blogge Bloggelito tar under rubriken Du ska dricka alkohol, neger! upp en rad aspekter på drogbruk och argumenterar väl för en förändring av vår (svenska) syn på olika typer av droger. Alldeles särskilt tänkvärd är följande rätt provocerande tankegång:
Den svenska staten har det drogfria samhället som mål. Det är en social renhetsutopi som saknar motstycke i resten av världen, där man istället ofta förnuftigt konstaterar att människan nyttjar droger och försöker begränsa skadeverkningarna av detta nyttjande. I exempelvis Holland och Storbritannien ser man ingen poäng med att förbjuda kat, då skadeeffekterna är minimala.
Men den svenska staten har också det multikulturella samhället som mål. Multikultur är uppenbarligen bra så länge det handlar om tillskott som kebab och falafel, men hur man egentligen har tänkt vad gäller andra kulturella uttryck är mer tveksamt. Det gamla synsättet var att invandrarna ska anpassa sig till svenska normer, men detta har successivt kommit att ändras – anpassningen ska ske ömsesidigt.
För droger gäller dock den svenska linjen orubbad. Flyktingar och andra invandrare från exempelvis Somalia ska inte få tugga sitt kat. Istället ska de fogas in i den svenska alkohol- och nikotintraditionen. Negern ska läras att supa och röka, att bruka vodka istället för att missbruka den mycket mildare drogen kat – ty med svenska statens språkbruk, som medierna gärna använder av någon anledning, är all hantering av de droger staten anser olagliga missbruk per definition. Samma resonemang gäller andra kulturella subgrupper, inklusive inhemska sådana (till exempel ravekulturen med dess milda hallucinatoriska preparat).
Att den svenska politiken när det gäller narkotiska preparat är misslyckad torde vara uppenbart för var och en. Magnus Linton skrev 2002 en utmärkt artikel om densamma där han försöker härleda uppkomsten av den “massiva politiken” ur vilket jag citerar en liten bit:
Självfallet måste den massiva politiken också ses i ljuset av de höga ambitionerna med det svenska välfärdsprojektet som sådant. Viljan att vara en förebild för andra länder präglar denna mer än kanske någon annan fråga och under 80-och början av 90-talet blir narkotikafrågan ett område där partierna bjuder över varandra i att visa handlingskraft. Bevekelsegrunderna skiftar, men frågan är användbar för alla: socialdemokraterna vill visa att ”i vårt Sverige tillåts ingen falla ur”, vänster- och miljöpartiet gör inför folkomröstningen 1994 drogliberalism synonymt med EU, kristdemokraterna ser ”knarkets utbredning” som ett tecken på att skolan svikit i kristen fostran, moderaterna som ett bevis för att polisen behöver mer resurser, för folkpartiet ligger en fortsatt absolut politik i linje med folkpartiets rötter i nykterhetsrörelsen medan centern pekar på urbaniseringens förfärande konsekvenser. Ny demokrati, som väljs in i riksdagen 1991, är kanske de som har allra störst användning av frågan: knarket väller in med invandrarna.
Missbruksforskaren Leif Lenke söker den absoluta politikens rötter i religion. Framväxten av västvärldens nykterhetsrörelser under förra seklet fick en snabb uppdelning i två grenar – en radikal och en moderat – där den förra sprang ur de frikyrkliga väckelserörelserna. Hos dem fanns ett starkt etiskt element i alkoholkritiken och därför krävde de, skriver Lenke, ”total avhållsamhet från alla alkoholhaltiga drycker och förespråkade med en terminologi från drogdebatten ’ett alkoholfritt samhälle’” (Sociologisk Forskning 4/91). Den moderata grenen – för vilka problemen gällde folkhälsa och inte moral – hade inga invändningar mot öl och vin utan menade att det var starkspriten som skulle bekämpas. Länder i den frikyrkliga grenen – som Sverige, Finland och USA – prövade senare drastiska åtgärder som totalförbud eller motbokssystem medan den moderata – typ Holland, Västtyskland och Danmark – försökte hantera alkoholproblemen via skatter och andra restriktioner.
Traditionerna lever. Dels har de radikala länderna i dag en lägre total alkoholkonsumtion men ett mer problematiskt dryckesmönster medan den moderata grenen har en högre totalkonsumtion men ett mindre problematiskt dryckesmönster. Och dels, vilket är Lenkes huvudpoäng, lägger traditionerna ett tydligt raster över dagens europeiska narkotikadebatt; i de länder vars alkoholkritik bottnade i folkhälsa är skadelindring (harm reduction) en självklarhet medan varje sådan tanke är mycket kontroversiell i länder vars alkoholkritik tog avstamp i moral.
Vi har alltså skapat ett problematiskt dryckesmönster som vi vill tvinga på människor som kommer från andra kulturer där ett sådant inte finns – givet förstås att vi accepterar premissen att människor har och kommer att ha behov, vilja att i rimlig omfattning bruka droger. Missbruk har som de flesta också förstår andra orsaker än bara bruk – sociala problem brukar vara de mest uppenbara.
Sprutbytesprogram räddar liv
SvD: S vill starta sprutbytesprogram: “Starta ett program där missbrukare kan få byta till sig rena sprutor – nu dammar socialdemokraterna i Stockholms läns landsting av sitt gamla förslag i en ny motion. Men förslaget har tidigare kallats “en tragedi” av m-företrädare.”
(Hittat via Bloggportalen.)
Mina partikamrater har dammat av förslaget om att införa ett sprutbytesprogram i Stockholms län. Det är utmärkt och man kan undra varför vi inte redan har ett sådant. Som är väl känt innebär dagens delande av sprutor att såväl hiv som hepatit sprids vilket leder till stort lidande och död. Sprutbytesprogram skulle minska spridningsrisken och kanske också möjliggöra acceptans av vårderbjudande från en del.
Faktiskt förfärligt att läsa att moderater och folkpartister säger nej – hur många liv vill de ha på sitt samvete?
Läs för övrigt gärna Morians betraktelse i ämnet liksom Peter Anderssons eller varför inte Åsiktskanonen.
Technorati Tags:
Jonas Morian, Socialdemokraterna, Politik, Solidaritet, SvD, Narkotikapolitik, Peter Andersson
Bara betalande läsare behöver veta
Aftonbladet har tydligen kartlagt narkotikaanvändandet bland journalister. Artikeln man kan läsa på aftonbladet.se är emellertid mycket kort och vill man veta mer måsta man ansluta sig till deras betaltjänst. Rubriken blir ju därmed närmast parodisk.
Läsarna behöver inte veta: “Vi frågade tio kända journalister på Sveriges stora tidnings- och tv-redaktioner varför de knarkar. Och hur kokain går ihop med deras yrkesroll.
Läs hela dokumentet – bli medlem i Plus.
”
(Via knuff.se.)
Technorati Tags:
Aftonbladet, Mediekritik, Narkotikapolitik
Senaste kommentarerna