Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Upp till kamp
Currently playing in iTunes: Nantucket Sleighride (To Owen Coffin) by Mountain
Det nakna klassförkaktet på frammarsch: “Hotell- och restauranganställdas förbund (HRF) har ca 60 000 medlemmar. En majoritet av medlemmarna är restaurangbiträden men förbundet organiserar också t ex bingovärdinnor, hotellstäderskor, dörrvaktmästare och liftskötare. En majoritet av medlemmarna är kvinnor, många har utländsk bakgrund. Cirka 30 procent av medlemmarna har tillfälliga anställningar och lönerna ligger runt 15 000 i månaden för heltid.
Detta är alltså denna maffia som luf, cuf och muf – ivrigt påhejade av borgerliga riksdagsledamöter och mediala tyckare – nu trappar upp kriget emot. Genom att framställa facket som en överhet som av nåt slags osund makthunger försöker tvinga stackars företag att teckna avtal döljer de effektivt vad saken handlar om: en helt legitim kamp för hyggliga och likvärdiga villkor på jobbet för några av dem som faktiskt tjänar allra minst och sitter allra lösast på arbetsmarknaden.”
(Via Esbatis kommentarer.)
Det är inte utan att man har en viss förståelse för Josefin Brinks syn på saken, inte minst efter att ha tagit del av en Fredrick Federleys åsikter i DN “Cuf-ordföranden tycker inte att facket ska kunna gå in i konflikter på arbetsplatser där de inte har några medlemmar. Likaså retar han sig på fackets rätt att vidta sympatiåtgärder som gör att en tredje part drabbas. Går det inte på något annat sätt vill Federley förbjuda det i lag.”
Det intressanta med detta är proportionalitetsfrågan. Vore kul om Federley utvecklade sin syn på hur arbetare skall kunna vidta stridsåtgärder som å ena sidan är verksamma mot arbetssäljaren och å den andra inte drabbar någon annan. Att klassföraktet skulle bli så tydligt kunde man förstås vänta efter den överväldigande valsegern för högeralliansen, men finns ingen historisk kunskap, lärde sig inte centerpartister något under 1900-talet? OBS Jag klagar inte på skolan då den aldrig varit särskilt väl skickad att diskutera maktrelationer på arbetsmarknaden utan snarare på den politiska skolningen inom i detta fall högerpartierna.
Riktigt roligt blir det faktiskt (eller är patetiskt en mer adekvat beteckning?) när man finner att nämnde Federley tycks ha för avsikt att köpa någon salladsbar i Göteborg tillsammans med Dominika Peczynski (som driver mobbingsajten Förbannelse.se), enligt en artikel av den senare publicerad i Sourze.
Eller som utifrån ett mera globalt perspektiv Rosemari Södergran uttrycker det: “Globaliseringen rymmer enorma möjligheter för alla oss som tror på internationell solidaritet.
Frihandel utifrån rättvisa och gemensamma regler kan vara ett kraftfullt verktyg för både tillväxt och välstånd. Men ekonomi och välstånd måste bygga på folkligt inflytande och demokratisk påverkan.
Globalisering borde bygga på demokrati och mänskliga rättigheter, inte på ökade klyftor mellan människor och länder.
I en globaliserad värld måste arbetstagare ha rätt att sluta sig samman och samarbeta för bättre villkor. Både i Sverige och i övriga världen.”
Själv tar jag strid i det lilla, stöd mitt försök att få Södertälje kommun att bli ledande när det gäller löner i kvinnodominerade sektorer!
PS Twinglyeffekt 1 DS
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, DN, Solidaritet, Södertälje, Ekonomi, Rosemari Södergren, Avtalsrörelse, Kommunal, Lägstalöner, Ali Esbati, Arbetarekommun, Fredrick Federley, Dominika Peczynski, Sourze
Var kommer de ifrån?
Göran Collste, professor i tillämpad etik, har en intressant liten betraktelse på Brännpunkt i SvD. Mot bakgrund av hur Noziks bok Anarki, Stat och Utopi som utkom 1974 och som kan sägas lägga grunden till den nyliberalism som format rätt många moderater diskuterar han dels följderna av denna “filosofi” men visar också att Nozik själv omprövat sin uppfattning. Det senare verkar varken de som deltog i moderaternas marsch in i nyliberalismen eller de som nu förespråkar den i skrifter som Neo gjort.
Nya moderaterna sliter sönder samhället: “Nozick var filosof och beredd att ompröva sina teser och argument. 15 år efter publiceringen av Anarki Stat och Utopi ger Nozick ut en ny bok. Här ifrågasätter han sin tidigare teori. Ett samhälle är en politisk gemenskap med gemensamma mål, hävdar Nozick nu. Det uttrycker band av solidaritet och ömsesidighet. Det är bland annat genom beskattning som de gemensamma målen kan förverkligas.
I ett samhälle där människor inte betalar skatt för gemensamma ändamål bryts den sociala sammanhållningen sönder.
Ett sådant samhälle kan knappast bestå, menar Nozick.
Men är det inte just ett sådant samhälle som ligger i förlängningen av de skatte- och avgiftssmitande moderata ministrarnas handlande?
Det som håller samman samhället; tilliten, solidariteten och det ömsesidiga förtroendet urholkas.”
(Via SvD.)
Technorati Tags:
Politik, Socialdemokraterna, Högeralliansen, SvD, Nyliberaler, Göran Collste, Linköpings Universitet
Barbro Hedvall – Dum och lurad
DN – Ledare – Dum och lurad.: “Jag och – jag gissar – väldigt många andra väljare röstade för vad som i europeiska sammanhang brukar etiketteras en centerhögerregering. Regeringsbildaren var också noga med att poängtera att han ville se sin regering som hela Sveriges regering, att det handlade om att överbrygga klyftor och övervinna utanförskap.
Så långt är jag med, men vad jag definitivt inte röstat för är en regering med ett kulturpolitiskt program skrivet av marknadsfundamentalisterna i Timbro. Inte heller hade jag röstat för ministrar med ett så barnsligt förhållande till regler och avgifter att de låter bli att betala. Än mindre hade jag väntat mig att en svensk regering 2006 skulle var så likgiltig och okunnig om jämställdhet mellan kvinnor och män att den anförtror detta område åt en person som förespråkar tvångsåtgärder mot flickor av ett slag som manssamhället praktiserade mot prostituerade kvinnor för hundra år sedan.
Ett är jag dock väldigt säker på. Hade Fredrik Reinfeldt presenterat sin ministerlista veckan före valet, hade åtminstone jag inte känt mig lika dum och lurad i dag.”
(Via DN.)
Idag finner jag, återkommen från ett tvådagarsmöte i Bryssel, att Barbro Hedvall känner sig dum och lurad. Denna känsla har hon fått då hon efter några veckor med den av Fredrik Reinfeldt ledda högeralliansens regering, mera specifikt dess politik på kulturområdet och deras något lättsamma förhållande till regler och avgifter upptäckt den politik de kommer att föra. Jag har förstås betydligt svårare att förstå Hedvalls otroliga naivitet inför den politik vi kan förvänta oss av högeralliansen. Det är ju dessto märkligare eftersom hon som ledarskribent på DN borde ha en rätt bra utsiktspunkt och dessutom rätt stor erfarenhet av politik.
Technorati Tags:
Demokrati, Politik, Socialdemokraterna, Högeralliansen, DN, Barbro Hedvall
För alla med det minsta intresse för att studera och kommentera politiska skeenden är det naturligt att inte nöja sig med de mer högtidliga proklamationer som görs t.ex. i form av de gemensamma utspelen från högeralliansens sida under valrörelsen. Man tittar bakom, kollar deras “trackrecord” i form av motioner i riksdagen, partiprogram m.m. Någon sådan hemläxa tycks Hedvall alltså inte gjort. Kan inte låta bli att undra vad hon baserade sin tro på en annan kulturpolitik på. De få gånger som frågor med anknytning till detta område togs upp hade ju t.ex. Reinfeldt betydande svårigheter (t.ex. angående avgiftsbelagda lån på bibliotek). Att de skulle ta bort fritt inträde på muséer var ju helt klart.
I stor utsträckning kan den nuvarande regeringen göra precis så som den tidigare också gjorde dvs istället för att kompromissa och ge inflytande i relation till de i majoriteten ingående partiernas storlek köper man och säljer, ger bort hela politikområden i utbyte mot full kontroll av något annat. Detta förfarande har mycket lite med demokrati att göra enligt min uppfattning.
Ett seminarium att besöka
Själv är jag i Bryssel men annars hade fredagen den 13.e självklart vikts för Metamatrix seminarium om Web 2.0 – kul att Metamatrix tagit sig dit:-)
Ser fram emot fredagen den 13:e: “På förmiddagen den 13 oktober 2006 arrangerar Metamatrix//Interfolio ett halvdagsseminarium om “Web 2.0”!
Vi har engagerat Nicklas Lundblad – en lysande talare – för att tala om lyssnande. Webben blir ju mer och mer ett mångriktat medium, och den som kan ta tillvara på “the wisdom of crowds” kan nå långt.
Rosemari Södergren håller just på med slutfinishen på sin bok om bloggande. Hon kommer att prata om läget i Bloggsverige 2006. Vad gör en blogg populär? Hur kan jag på bästa sätt hänga med i detta pågående samtal?
Själv ska jag försöka ge en överblick av hela det spretiga men spännande området som av vissa kallas för “Web 2.0”, och min kollega Petter Schaffer kommer att visa på konkreta steg för den som vill ta till sig av nätets nya möjligheter”
(Via Metamatrix tankesmedja.)
Trist att Metamatrix inte använder en vettig programvara för sin blogg utan valt blogspot.com – man saknar t.ex. trackback-möjlighet. Typo hade varit ett trevligare alternativ:-)
Jag delar inte riktigt Pär Lannerös, som skrivit bloggposten om seminariet, entusisam över Nicklas Lundblad. Inte för att Nicklas är en dålig talare för det är han inte och inte heller för att han som jurist analyserat fildelningsfrågan ganska utförligt och väl utan för att jag tycker han saknar intellektuell integritet när det kommer till mer politiska frågor.
Technorati Tags:
Politik, Socialdemokraterna, Metamatrix, Nicklas Lundblad
I en artikel i Captus Tidning nyligen skrev Nicklas t.ex.
Visst – det ter sig uppenbart att facken kommer att ta sig en större roll i politiken efter det att det socialdemokratiska partiet närmast raderat ut sig självt med ett alltför lomhört ledarskap, och mycket riktigt flaggar bland annat LO för att konfliktvapnet nu skall bli ett partipolitiskt substitut för socialdemokratisk opposition (DN 23/9 2006).
Jag har svårt för den typen av resonemang (se min kursivering i citatet ovan) som ju med tanke på att det socialdemokratiska partiet är landets största även efter valet (i särklass skulle man väl dessutom kunna säga fortfarande) förefaller ytterligt inskränkt. Det gör att det är svårt att ta fortsättningen på allvar. När han sedan fortsättert och lyckas producera teorin att fackföreningsrörelsen kommer att överleva därför att den skulle representera den enda fungerande infrastrukturen för klassresor i Sverige känns det ju mest som om han skämtar.
Dessto mer spännande är att Pär själv kommer att prata om Web 2.0 och att Rosemari Södergren kommer att tala om bloggandet.
Kälvemark klär av nyliberala ”medieanalytiker”
Torsten Kälvemark gör en intressant analys av Näringslivets Medieinstituts skribenter/medarbetare/chef. Kälvemark klär fullständigt av dessa och ställer viktiga frågor om Näringslivets medverkan till denna enfaldiga propaganda för främmande makt de ägnar sig åt.
Aftonbladet: Har ni sett vad de skriver?: “Dessa tre fantastiska män (Billy McCormac, Mikael Nussdorf, Michael Moynihan, min anm.) har nu alltså fått ansvaret för en viktig del av näringslivets medieanalys. Det vill säga, någon verklig analys finns knappast på deras sajt. Den är mest en korrekturläsning av texter som de från sin utsiktspunkt på högerflygeln tycker illa om.
Och deras skriverier på senare tid har i betydande utsträckning handlat om att försvara The USA Patriot Act – ett intresse som vi utomstående trots allt har svårt att koppla till det svenska näringslivets mest angelägna behov.
Ta till exempel den näst senaste krönikan av Michael Moynihan. Den handlar om det uppmärksammade fallet Al-Arian, den palestinska professorn som åtalades av Bush-regimen men som trots en mammuträttegång blev frikänd av en jury förra året. Trots att åklagaren åberopade enorma mängder av avlyssnade telefonsamtal ansåg sig juryn inte kunna koppla Al-Arian till något våldsdåd.
Moynihans poäng är nu att fiaskot för det amerikanska justitiedepartementet noterades i svenska medier men att den fortsatta utvecklingen – där Al-Arian sökt förlikning med åklagaren genom att på en punkt erkänna ett samarbete med Islamiska Jihad – däremot inte rapporterats. I skottgluggen för hans kritik står bland andra Aftonbladet.
Som så ofta förr missar dock Moynihan poängen genom att vara dåligt påläst och totalt okritisk. Dessutom är processen långt ifrån slut. Al-Arian har överklagat domen eftersom domaren i strid med förlikningsavtalet kopplat hans agerande till våldshandlingar.
Att det därutöver handlar om en process med starka politiska övertoner understryks av något som amerikanska kommentatorer påpekat. Hur kom det sig till exempel att justitieminister Alberto R. Gonzalez i egen hög person dök upp i Tampa, Florida, fem dagar innan slutlig dom i målet skulle avkunnas där den 1 maj?
Men Moynihan vill ju framför allt försvara The Patriot Act och han måste då försöka hävda att den inte spelat någon roll i målet. Men faktum är att Gonzalez företrädare John D. Ashcroft redan 2003 framhöll åtalet mot Al-Arian som “an early victory for the USA Patriot Act”. Och i december 2005 skrev Los Angeles Times om just detta påstående: “The setback for the government is likely to result in further scrutiny of Justice Department claims that the tools are vital to defend the country.”
Ingen kan vara okritisk mot Al-Arian som person eller politisk aktivist men när Näringslivets Medieinstitut ger en ensidig bild av en uppmärksammad amerikansk rättegång med drag av en ny McCarthyism har det inget med seriös medieanalys att göra.”
(från Aftonbladet.)
Technorati Tags:
Demokrati, Swedish, Politics, Politik
Kälvemark avslutar med:
Men den allvarligaste fråga som måste ställas till ledningen för Stiftelsen Fritt Näringsliv och Timbro – huvudmännen för NMI – är ändå denna: Hur kan man låta sin mediepolitik kapas av ett gäng extrema nyliberaler som mest är ute för att försvara en främmande stormakt?
I styrelsen för stiftelsen sitter ju ändå personer som borde känna ett visst samhällsansvar, som Göran Tunhammar och Agneta Dreber. Vet de inte vad de när vid sin barm? Och ligger det verkligen i deras intresse att främja en politisk världsbild som även med amerikanska mått ligger till höger om den traditionella högern?
Detta har också många andra kommenterat.
Senaste kommentarerna