Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Årets 1:a maj i Södertälje
Kanske var vi något färre än väntat på årets 1:a majdemonstration och parollerna lite bleka men det kändes ändå bra att som vanligt delta i tåget. På grund av något missförstånd fanns inte heller fanan jag skulle burit på plats.
Tal hölls förstås – ett hyfsat av Ylva Johansson även om jag tycker att det man kanske skall fokusera mer på vad vi vill och mindre på allt man kan kritisera högeralliansen för. Underhållningen – någon slags folkmusik – förstod jag inte heller och under den försvann också många så när SSUs ordförande tog till orda var nog bara hälften kvar. Hon vill ha fler kvällsöppna affärer – i alla fal vill hon ha ett mera levande Södertälje med högre kvalitet.
Både Ylva Johansson och förstås den palestinska föreningens talare tog upp Palestina-frågan. Den borde haft en mycket större plats i vårt demonstrationståg liksom kampen mot den USA-ledda ockupationen av Irak och Afganistan.
Technorati Tags:
SSU, Socialdemokraterna, Politik, Solidaritet, Södertälje, Maria Norbell, Ylva Johansson, 1:a maj
1:a maj 2007 i Södertälje
Avmarsch från Stora torget kl. 12:15 till Stadsparken. Tal, musik och underhållning. Beräknad avslutning kl. 13:45.
Huvudparoll för Första maj-firandet är Alla ska med alla behövs.
Underparoller är:
Ja till ett modernt arbetsliv. Nej till sänkta löner!
Alla behövs. Ingen ska diskrimineras!
Välfärd för alla – oavsett plånbokens tjocklek!
Internationell solidaritet. Alla behövs!
Huvudtalare är fd. vård- och äldreomsorgsminister Ylva Johansson (s).
12:00 Samling Stora Torget
12:15 Avmarsch med Wasa Brass och Nykvarns Musikkår
12:30 Ankomst Stadsparken – sång, Internationalen
Tal av Bo Ohlson, socialdemokraternas ordf i Södertälje
Tal av Ylva Johansson
Underhållning med bandet Näcken
Tal av Maria Norbell, SSU:s ordf i Södertälje
Apell från Palestinska Föreningen
Tal av Christina Labus, ordf LO-sekt. Södertälje Nykvarn
13:45 Avslut”
Själv kommer jag förstås att vara där, i år med det ärorika uppdraget att bära Mörkö arbetarekommuns fana! Vore inte detta min uppgift skulle jag som vanligt försöka sälla mig till den del av tåget som uttrycker solidaritet med det palestinska folket.
Technorati Tags:
SSU, Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Solidaritet, Södertälje, Mörkö, Maria Norbell, Mötesfrihet, Ylva Johansson
Ryan Ghadban: Mitt brev till kongressen!
Ryan Ghadban: Mitt brev till kongressen!: “However, I strongly oppose the fact that you see the Hamas as the greatest obstacle for peace. As much as I do not support their values nor their ideological beliefs, one has to accept the fact that in the last, democraticly held elections, they were the winning party. They are actually the choice of the people. One can go on and on denouncing them, however it will not bring about peace, it will only further isolate an already exhausted and opressed people. In true means of achieving peace, one also has to learn and try to understand why a party like Hamas was elected in the first place. One has to look at the core essence of the reasons. And one of the greatest reasons would indeed be the illegal, and brutal Israeli occupation. The people want change, yet for the last 30 years the Fatah party, with its scandals and corruptionscemes, has been ruling, with no change or very little, for the daily lives of the people.
In denouncing the elected party in occupied Palestine, and as has been done until now, isolating them from the world, what message do we give to the people? ‘Democracy is only good, if you vote for what we want you to vote for’”
(Via Ryan Ghadban.)
Ryan Ghaban ger sig i kast med att inte bara skriva väl underbyggt om situationen i Palestina och konsekvenserna av den israeliska statsterrorismen, han agerar också som i det ovan citerade brevet till Keith Ellison. Ellison är nyligen vald till ledamot i USAs kongress och Ghaban har kollat upp hans inställning till Israels ockupation, vägar till fred i området m.m.
Ghaban agerar också i andra fall, så har han t.ex. följt nyhetsrapporteringen kring det senaste mer flagranta exemplet på israelisk statsterrorism – beskjutningen av Beit Hanun – och inte bara noterat att vissa tidningar såsom DN och Expressen hade en “oförklaring” fördröjning av sin rapportering utan också gjort sig besväret att ringa upp respektive redaktion. Intressant läsning.
Ghaban refererar också till en läsvärd artikel i SVD skriven av Jamila al-Shanti. Artikeln har också varit publicerad i The Guardian.
Yesterday at dawn, the Israeli air force bombed and destroyed my home. I was the target, but instead the attack killed my sister-in-law, Nahla, a widow with eight children in her care. In the same raid Israel’s artillery shelled a residential district in the town of Beit Hanoun in the Gaza Strip, leaving 19 dead and 40 injured, many killed in their beds. One family, the Athamnas, lost 16 members in the massacre: the oldest who died, Fatima, was 70; the youngest, Dima, was one; seven were children. The death toll in Beit Hanoun has passed 90 in one week.
Technorati Tags:
Demokrati, Israel, Hamas, Palestine, Utrikespolitik, Politik, Socialdemokraterna, DN, SvD, Ryan Ghadban
Aftonbladet: Nu vet vi att de ljuger
John Pilger: Nu vet vi att de ljuger: “Under researcharbetet för en ny dokumentärfilm har jag tittat på arkivbilder från 1980-talet, en epok som präglades av Ronald Reagan och hans “hemliga krig” mot Centralamerika. Det som slår en är det oupphörliga ljugandet. Ett lögndepartement inrättades under Reagan och gavs det missvisande namnet “myndigheten för offentlig diplomati”. Dess uppgift var att sprida “vit” och “svart” propaganda – lögner – och att smutskasta journalister som berättade sanningen. Nästan allt som Reagan själv sade i ämnet var falskt. Om och om igen varnade han amerikanerna för ett “överhängande hot” från de pyttesmå, utfattiga nationerna på näset mellan det västra halvklotets två kontinenter. “Centralamerika ligger alltför nära och dess strategiska vikt är alltför stor för att vi ska ignorera faran med regeringar som tar makten och upprättar militära förbindelser med Sovjetunionen”, sade han. Nicaragua var “en sovjetisk bas” och “kommunismen håller på att ta över Västindien”. Förenta staterna, sade presidenten, “är engagerat i ett krig mot terrorismen, ett krig för friheten”.
Hur välbekant låter inte allt detta. Byt bara ut Sovjetunionen och kommunismen mot al-Qaida så är det precis samma sak som sägs i dag. Och alltihop var en fantasi. Sovjetunionen hade inga baser i eller avsikter mot Centralamerika; tvärtom avvisade ryssarna obevekligt alla önskemål om hjälp. De löjeväckande bilder av “missilförvaringsutrymmen” som amerikanska regeringsföreträdare presenterade inför FN var föregångare till de lögner som Colin Powell uttalade i sin ökända föredragning om Iraks icke-existerande massförstörelsevapen i säkerhetsrådet 2003. Medan Powells lögner banade väg för invasionen av Irak och minst 100 000 människors våldsamma död, tjänade Reagans lögner till att dölja hans angrepp på Nicaragua, El Salvador och Guatemala. När hans två ämbetsperioder var till ända hade 300 000 människor dött. I Guatemala beskrevs hans krigiska ombud – beväpnade och utbildade i tortyrmetoder av CIA – av FN som skyldiga till folkmord.”
(Via Aftonbladet.)
Visst har Pilger rätt – också när han konstaterar att fler människor idag har möjlighet att se igenom dessa lögner. Tyvärr har denna utbredda insikt ännu inte tagit så organiserad form att de ljugande presidenterna, premiärministrarna åker ut.
Technorati Tags:
Demokrati, Israel, Palestine, Solidaritet, Utrikespolitik, Politik, Socialdemokraterna, Aftonbladet, Libanon, John Pilger
I de militärt utsatta länderna som Libanon, Irak m.fl. bedrivs dock motstånd och Pilger förmedlar lite hopp baserat just på detta:
Den libanesiska motståndsrörelsen, den beväpnade och den obeväpnade, springer ur samma källa som andra folkliga rörelser runtom i världen. Alla har de lärt sig att lägga sina inbördes skillnader åt sidan eftersom de hotas av en gemensam fiende – den otyglade imperiemakten och dess ombud.
Läs hela Pilgers artikel!
Inte Perssons fel!
Så här på säker distans från den svenska verkligheten känns det ändå viktigt att påbörja en valanalys:
Jag tillhör förstås dem som beklagar utgången av valet. Nu är ju finessen med demokrati att väljarna är suveräna attt rösta som de finner för gott – det gäller faktiskt också palestinier! Regeringar utsedda direkt eller indirekt baserat på fria, hemliga val är i den demokratiska traditionen alltid legitima och måste respekteras som sådana oavsett på vilket program de gått till val.
Lite svårare blir det när man skall försöka analysera ett valresultat. Man kan välja att utgå från ett mera neutralt perspektiv och då konstatera att den sidan vann som presnterade ett trovärdigt alternativ som tilltalande flertalet. Det kan ju jag då tycka är lite förbluffande – hur kan så många ha köpt högeralliansens budskap. Det finns förstås flera förklaringar till detta – ett torde vara själva alliansen – ett relativt snillrikt drag som säkert planerats väl och som skapade intryck av ett faktiskt regeringsdugligt alternativ. Detta trots att alla väljare borde ha reagerat på den utslätning mot mitten som blev följden och att flera ingående partiers egen plitik i viktiga frågor strök med (Maud, centern och kärnkraften kanske det tydligaste exemplet.
Ett annat torde vara det socialdemokratins fullständigt obegripliga uppgivande av kontrollen över frågan om kampen mot arbetslösheten. Detta uttryckt just på detta sätt för att illustrera att den passivitet som trots allt speglat politiken ända fram till valmanifestet är ofattbar i ljuset av den bild som människor har av problemet. Problemet gäller såväl unga som människor med någon form av utländskt påbrå och existerar i människors medvetande oaktat statistiken – ändå kan Reinfeldt “hävda” arbetslinjen med framgång för att inte vi täppt till det politikområdet.
Technorati Tags:
Demokrati, Stockholm, Södertälje, Bodström, Kontrollsamhälle, Palestine, Rättssäkerhet, Politik, Socialdemokraterna, Övervakning, Intellectuell property, Annika Billström
Och detta leder förstås över till ett annat perspektiv – nämligen självransakan:
Det finns flera områden där det vi gick till val på haltar. Människor är t.ex. mycket mer bekymrade över tillgång till sjukvård (inte så bra med turbulensen runt Södertälje sjukhus under mandatperioden) än vem som äger/driver densamma. Så länge de tror på budskapet att även privatiserade sjukhus skall skattefinansieras är de flesta inte särskilt bekymrade – att det finns en möjlig mindre attraktiv förlängning av privatiserandet är för abstrakt för att oroa. Personligen har jag heller inget till övers för “principer” i detta sammanhang – alltså när det gäller driftsform.
Överhuvudtaget fick man en bild av att vi – socialdemokrater – inte tog människors problem på allvar. Det gäller som jag tidigare nämnt arbetslösheten men i lika hög grad elpriserna, fastighetsskatten, bensinpriset osv. Hela 1900-talet har vi ägnat åt att förbättra folks levnadsstandard särskilt för de sämst lottade. Varje steg på den vägen har inneburit att fler fått del av det som tidigare var förbehållet de härskande klasserna. Vi har inte nått vägs ände!
Den omställning som behövs när det gäller energiförbrukningen borde vi t.ex.stimulera fram – med mp som samarbetspartner har vi tagit fram piskan. Den s.k. gröna skatteväxlingen slår mot många då den bara i ett nationellt perspektiv balanseras av skattesänkningar – för många med små marginaler blir det inget kvar! Lappkast såsom i frågan om biltullar borde vi i demokratins namn avhålla oss ifrån oavsett hur väl de kan tänkas falla ut i praktiken.
På område efter område har vi låtit andra sätta agendan. Vi svarar på högerns krav om skärpta straff just med att fylla våra fängelser – istället för att gå till botten med de problem som gynnar brottsligheten och satsa på en fungerande kriminalvård. Vi svarar på högerns krav på ordning i skolan just genom att stifta fåniga lagar om ordningsregler – istället för att slå vakt om och vidareutveckla flumskolan (som ju är ett föredöme när det gäller de egenskaper som arbetsmarknaden efterfrågar typ samarbetsförmåga, initiativförmåga etc). Vi svarar på ropen om bekämpande av grov brottslighet och terrorism med att inför integritetskränkande okontrollerbar övervakning – istället för att utnyttja moderna brottsbekämpningsmetoder under 100%tig kontroll mot att oskyldiga övervakas. Vi svarar på påtryckningar från USA – oaktat om det gäller att ta ifrån enskilda deras mänskliga rättigheter eller att attackera fildelar med att helt rättsvidrigt beröva människor möjlighet till försörjning eller genomför (uppenbarligen sanktionerade) övergrepp mot företag där servrar som används vid fildelning finns.
Vill man sedan hårdra kritiken så fanns det en tendens att “köpa” röster. Billström m.fl. med gratis förskola som ett bra exempel. Jag tycker att vi har hamnat i en mycket underlig position. Vi har – igen under 1900-talet kämpat hårt för att folk skall få det bättre, högre lön, bättre bostad, minskad arbetstid. Nu har vi en politik som inte andas ett ord om fortsatt arbetstidsförkortning, som inte utlovar några radikalt höjda löner (ens för lågavlönade kvinnliga kommunalanstälda – vilket i sig är ynkligt) och som utgår från att både män och kvinnor – oavsett om de har familj eller inte – skall jobba 8 timmar om dagen. Vi accpeterar också att det inte längre går att leva drägligt på en lön om man har familj (vilket det gjorde för 50 år sedan). Vi lyckas t.o.m. göra vissa, men bara vissa, tjänster som folk skulle kunna tänkas efterfråga för att hantera denna “tröstlösa” tillvaro till något avskyvärt, föraktligt.
Vem/vilka är då ansvariga för den förda politiken som uppenbarligen inte förmådde attrahera flertalet? Att reducera det till en fråga om en enskild person faller på sin egen orimlighet. Alla vi som är aktiva partimedlemmar delar förstås ansvaret men det vilar tyngre ju högre upp i hierarkierna vi kommer. De som verkligen har anledning att ompröva både sitt uppdrag och kanske framförallt sin politik återfinner vi i partiets verkställande ledning nationellt, regionalt och lokalt!
För övrigt vill jag tillägga att jag möjligen kan tänka mig Margot Wallström som partiledare men det förutsätter ju att hon ger tillkänna sina åsikter som partimedlem, är dessutom inte säker på hennes ledaregenskaper. Thomas Bodström bör återgå till sin advokatpraktik för vilken jag tror han passar:-)
Linus Hellman om antisemitism
Hittade ett rätt bra resonemang om användandet av begreppet antisemitism hos Linus Hellman. Han konstaterar att de ivrigaste försvararna av den israeliska terrorn är väldigt snabba med att karaktärisera kritiker av samma terror som antisemiter. Det leder till att begreppet urholkas och att det framstår som om antalet antisemiter ökar i takt med at staten Israels politik väcker folks vrede.
Urholkande av begreppet antisemitism: “Det är förfärande hur diverse krafter – bombhögern, Israelhögern, USA-fanatiker, Israels regering och dess diplomater och Simon Wiesenthal-centret, för att ta några exempel – sedan ett antal år tillbaka har valt att använda det viktiga begreppet antisemitism på ett sätt som fullkomligt devalverar den sprängkraft begreppet fortsatt borde få ha.
Så fort någon är öppet kritisk mot staten Israel eller dess regering, eller bara omvänt tydligt deklarerar stöd för någon av dess motparter i konflikterna, såsom exempelvis palestinierna eller Libanon, ja då fördöms dessa omgående och stämplas som antisemiter. Pro-israelers och/eller judiska intressegrupper har tagit detta till sitt allra främsta vapen, och använder det närmast maniskt i sin kamp för att tysta all form av kritik. Vem vill bli stämplad som något så vedervärdigt som antisemit? Det är en cynisk och kotraproduktiv taktik.”
(Via i hell-mans värl.)
Tyvärr är det ju så att det inte bara är de av Hellman uppräknade grupperna som använder den här kontraproduktiva strategin. Det gäller i lika hög grad en del av mina partikamrater som ju förstås har en omöjlig uppgift i att (av för mig fullständigt obegripliga skäl) försvara de israeliska övergreppen mot araber i allmänhet och palestinier i synnerhet.
Technorati Tags:
Israel, Palestine, Politik, Socialdemokraterna, Statsterrorism, Libanon, Linus Hellman
Inser inte dessa människor att deras användande av begreppet antisemitism gör att de förringar dess värde och lämnar oss utan möjlighet att använda det korrekt och för det som begreppet faktiskt står för – förföljelse av judar, en rasistisk ideologi.
Avklädd nyhetsrapportering
För den som inte förstår att den dominerande bilden av konflikten i mellanöstern styrs av nyhetsbolag som förmedlar en mycket ensidig och vad man lite förenklat skulle kunna kalla proisraelisk version kan kanske intervjun med den brittiske parlamentsledamoten Galloway vara upplysande. På Prison Planet.com rubriceras en artikel om denna intervju “Galloway wipes the floor with Sky News anchor” och det är väl faktiskt inte en alls felaktig beskrivning. Faktiskt riktigt uppfriskande att se Galloways mycket offensiva uppträdande!
Det Galloway gör är att avslöja hur nyhetsankaret genom sina frågor röjer sin syn på konflikten och när Galloway på slutet påpekar att hon (nyhetsankaret) inte har intresse eller kunskap om de palestinier som drabbas men i stort sett kan namnge de israeler som drabbats framstår rasismen bakom nyhetsvärderingen i all sin prakt.
Se och lyssna själv!
Hittat via Jinge.
Technorati Tags:
Israel, Palestine, Utrikespolitik, Politik, Socialdemokraterna, Jinge, Hezbollah, Libanon, Sky News
Dubbelmoral i svensk utrikespolitik?
En utmärkt artikel om det tveksamma (moraliskt oursäktliga) svenska agerandet:
Mattias Gardell om hur Sverige hukar för Israel: “Regeringen anför två skäl för sin bristande respekt för de demokratiska spelregler den säger sig vilja värna: För det första att Hamas inte erkänt staten Israel. Att Kadima inte erkänt staten Palestina betraktas dock inte som ett skäl att avbryta förbindelserna med den valda israeliska regeringen.
För det andra anförs att Hamas är en “terroristorganisation”. Nationalencyklopedin definierar terrorism som “politiskt betingade våldshandlingar som syftar till att påverka samhället eller ett lands politik utan hänsyn till om oskyldiga drabbas”.
Enligt Förenta staterna, vars definition ligger till grund för terroriststämplingen av Hamas, är “internationell terrorism” politiskt motiverade våldshandlingar som avser att 1) skrämma eller pressa en civilbefolkning 2) påverka en regerings politik genom samma metoder 3) påverka en regerings uppträdande genom mord eller kidnappning.
Dessa definitioner av internationell terrorism framstår som exakta beskrivningar av Israels agerande i Palestina och Libanon.”
(Via SvD.)
Technorati Tags:
Israel, Hamas, Palestine, Utrikespolitik, Politik, Socialdemokraterna, Statsterrorism, Jan Eliasson, Mattias Gardell
Statsterrorism är statsterrorism
Jan Guillou har i gårdagens Aftonblad under rubriken Därför kallas inte Israels massmord för terrorism försökt reda ut varför vi kallar vissa som dödar civila för terrorister – andra inte.
Han skriver att
“Skillnaden mellan palestinier som blir terrorister om de mördar civilbefolkning i politiskt syfte och amerikaner som inte blir terrorister när de mördar civilbefolkning i politiskt syfte är blott och bart psykologisk och ekonomisk.
Den som använder dyrbara metoder, Apachehelikoptrar, Hellfiremissiler eller F 16-attackflygplan vid massdödandet är icke terrorist. I all synnerhet inte om han har ljusblå eller marinblå uniform på sig vid brottets utövande. Den som inte har råd med avancerade mordvapen och därtill en enklare klädstil är däremot terrorist. Så primitivt enkel är vår uppdelning i goda och onda mördare.”
Guillous iaktagelser är förstås riktiga. I den officiella retoriken används terroristbegreppet just på detta obestämda sätt. Riktigt obehagligt blir det när begreppet används så som Bodström gör i citatet Guillou hittat nedan.
“Eftersom kriget mot terrorismen således är vår tids ödesfråga borde alla dessa krigets banerförare kunna säga exakt vad som menas med terrorism. Man kan ju inte föra krig utan en exakt definierad motståndare.
Men det är det ingen som kan. Inte George W Bush eller Tony Blair, inte Göran Persson eller Thomas Bodström. Den senare tycks bara ha en vag idé om att fiender i vart fall består av svartskallar. För när han skulle förklara nödvändigheten att reformera de svenska terroristlagarna så att de ska gälla alla människor i Sverige, även svenska medborgare och inte som nu blott utlänningar, blev han både vag och otäckt precis: ”Många av dom här människorna har ju gått och blivit svenska medborgare”.
Men ”dom här människorna” duger inte som terroristdefinition. Vi kan bara gissa oss till att Bodström syftade på svartskallar av mer eller mindre muslimsk typ.
Vår justitieminister är visserligen inget ljushuvud men han är sannerligen inte ensam i sin oförmåga att definiera krigets fiende, terroristen.”
(Citaten från Guillouskrönika i Aftonbladet.)
Technorati Tags:
Israel, Bodström, Palestine, Utrikespolitik, Politik, Socialdemokraterna, Jan Guillou, Göran Persson, Statsterrorism, Aftonbladet, Libanon
Själv kallar jag Israels krigföring riktad mot palestinier och libaneser för statsterrorism. Jag använder då den definition som man kan finna i Wikipedia:
Statsterrorism är terrorism som styrs eller har sitt ursprung från en statsledning, det vill säga att en stats regering arrangerar terrordåd eller stödjer terroristgrupper verksamma mot den egna eller andra länders befolkningar.
Detta kan exempelvis ske genom våld, genom att döda/skada oskyldiga eller hålla folk i förvar under lång tid utan rättegång, eller med fejkade rättegångar eller genom att konfiskera eller frysa deras egendom utan anledning och utan rättegång inom rimlig tid.
Kända exempel på statsterrorism är Nazitysklands, Storbrittaniens och USAs terrorbombning av storstäder under andra världskriget. Den brittiska luftmarskalken Sir Arthur Harris kallade strategin för “de-housing” d.v.s. avhusifiering. Som annan statsterrorism resulterade inte terrorbombningen i några större militära vinster utan stärkte snarare än försvagade den civila motståndsviljan.
Termen är kontroversiell och saknar juridisk definition, och termen används också som politiskt nervärderande ord.
Författaren Noam Chomsky, professor emeritus i lingvistik, har fått uppmärksamhet på senare tid för att ha använt termen i sin kritik av bland annat USA:s krig mot terrorismen.
Laakso och propaganda
Erik Laakso, som enligt min mening i stort är en klok partikamrat, hemfaller åt ett mycket märkligt försvar av den israeliska statsterrorismen. Inte nog med att han som så många andra “vänner” till Israel (personligen är jag inte vän med stater) hela tiden försöker smyga in antisemitismstämpeln på kritiker av staten Israels fruktansvärda övergrepp, han vill också påskina att vi skulle leva i en värld där Hezbollah och andra fiender till Israel kontrollerar informationsflödet. Det är så barockt att jag först tänkte avstå från att kommentera men sen kände jag just att det är så förvrängt att det måste påtalas.
Ogräset växer sakta, under ytan: “I krig är det ju alltid värt att fundera över vem som leder propagandakriget, och här hos oss rapporteras endast de uppgifter som libanesisk polis uppger gällande antalet döda och skadade i Libanon, nu senast, 54 civilister, i huvudsak handikappade och barn. Ska vi okritiskt tro på det? Javisst, lika väl som vi okritiskt kan ta till oss att kirurgiska bomber inte dödar någon som inte förtjänade det. Lite balans i rapporteringen och lite eftertanke i analyserandet efterlyses alltså.”
(Via Erik Laakso | På Uppstuds.)
Technorati Tags:
Israel, Palestine, Solidaritet, Utrikespolitik, Politik, Socialdemokraterna, Statsterrorism, Erik Laakso, Hezbollah, Libanon
Nyhetsflödet i världen är i huvudsak helt kontrollerat av stora multinationella nyhetsbyråer/TV-bolag. Deras monopolliknande ställning utmanas idag förstås av Internet och några få andra nyhetskanaler som säkrar att också andra kommer till tals. Fanns inte alternativa kanaler skulle vi sannolikt vara helt utelämnade – i den pågående attacken på Libanon – åt den israeliska krigspropagandan.
Senaste kommentarerna