Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Aftonbladet: Helle Kleins blogg
Aftonbladet: Helle Kleins blogg: “Det är absurt.
Här har det palestinska folket genomfört ett av de mest demokratiska valen i Mellanöstern, något som våstvärldens valobesrvatörer hyllade (bland andra Carl Bildt och Jimmy Carter). Bara för att folket valde “fel” ur Israels synvinkel ska nu folket straffas.”
(från Aftonbladet.)
Det är verkligen lätt att hålla med Helle Klein i hennes analys. Det är lika lätt att var upprörd över att Sverige låtit sig dras med i denna – för att använda Kleins ord – absurda politik.
Helle Klein refererar också till en utmärkt artikel av Carl Bildt som tar upp denna fråga. Bildt skriver:
Still, the European Commission on Friday decided to suspend all payments to the PA. Israel has previously decided not to give the PA the tx income that rightly is theirs. And on Sunday Norway decided to follow the European lead and stop all payments.
If carried through fully this policy will lead to an economic and social meltdown in the occupied territories. Different forms of humanitarian aid will simply not be able to compensate for the collapse of the public authorities and their services.
The political consequences of such a meltdown are of course highly uncertain, but the chance that it will lead to popular opinion loving Israel and the Western world more is, to put it mildly, not too large. In all probability, the contrary will be the case.
Saknar verkligen Europas utrikesministrar varje förmåga till analys av konsekvenserna av sina beslut?
Technorati Tags:
Israel, Hamas, Fatah, Democracy, Palestine, Swedish, EU, Utrikespolitik, Politik, Socialdemokraterna
Israeler är grovt rasistiska?
Israelerna framstår som gravt rasistisk: “Det är ett dystert men kanske inte helt överraskande besked att den israeliska befolkningsmajoritetens rasism är i tilltagande. En mer än halvsekellång konflikt mellan israeler och palestinier gör förmodligen sådana tendenser oundvikliga. De antijudiska känslorna bland palestinierna har säkert ökat i samma takt som de antiarabiska känslorna bland israelerna.
I en undersökning som det israeliska Centret mot rasism nyligen publicerade framstår dock en majoritet av israelerna som gravt rasistiska. 68 procent skulle vägra att bo i ett hyreshus där det fanns en arab. 63 procent anser att araberna utgör ett “demografiskt hot” (föder för många barn, blir för många) och ett hot mot statens säkerhet. Och 40 procent stöder tanken på en total etnisk rensning i Israel.”
(från Aftonbladet.)
Jan Guillou refererar en nyligen publicerad rapport från det israeliska Centret mot rasism och delger oss de rätt uppseendeväckande men inte helt förvånade resultaten. Han passar också på att kritisera den undersökning om antisemitismen i Sverige som Forum för levande historia låtit Henrik Bachner. Guillou är ju långt ifrån ensam om sin kritik av den undersökningen. Själv har jag inte fördjupat mig i metodiken som använts – riggade frågor – men tyckte spontant att Bachners resultat var märkliga och inte möjliga att känna igen i verkligheten.
Guillous krönika rekommenderas till läsning!
Technorati Tags:
Israel, Palestine, Socialdemokraterna
Förvalta Palmes solidaritet
Förvalta Palmes solidaritet: “Vi minns Olof Palme främst för hans internationella engagemang, där han orädd med stor intellektuell skärpa och integritet kritiserade de starka staternas behandling av de svagare, fattiga staterna.”
(från SvD.)
Ovanstående hämtas från en artikel av Sten Andersson och Lena Hjelm-Wallén (och någon Peter Welderud) från Broderskaparna) på SvD.s brännpunkt som jag först nu uppmärksammat. Den publicerades i måndags men då fungerade inte tidningsutdelningen här på Mörkö.
Andersson/Hjelm-Wallén skriver bland annat:
Det internationella engagemanget är inte mindre i dag hos svenskarna. Det ser bara annorlunda ut. Svenskarnas massiva demonstrationer mot USA:s invasion av Irak för tre år sen var på samma nivå som Vietnamdemonstrationerna.
Detta folkliga fredsengagemang måste åtföljas av ett tydligare politiskt engagemang från regeringens sida. Sverige och EU måste våga uttala tydlig kritik och protestera mot USA:s utrikespolitik i frågor som invasionen av Irak, Guantánamolägret och Abu Ghraib-fängelset.
Så långt är artikeln mycket bra och pekar på ett politikområde som vår nuvarande regering missat. Sverige framstår inte längre som internationellt engagerat och definitivt inte som principiella försvarare av alla folks rätt till självbestämmande.
När Andersson/hjelm-Wallén däremot försöker balansera på slak lina i t.ex. mellan östern-frågan “Samtidigt måste vi vara tydliga i vårt fördömande av ockupation, förtryck och terrorism. Israel har rätt att skydda sin befolkning, men inte att ockupera eller begå övergrepp på palestinskt område. Palestinierna har rätt att försvara sig mot Israels ockupation, men inte med våld mot civila på israeliskt område.” uppstår problem. Här vågar inte doun(/trion) entydigt fördöma anstiftaren/aggressorn vilket förhindrar ett entydigt solidariserande med den svage, den ockuperade. Palme hade kanske kunnat vara klarare i den frågan.
När får vi se internationell solidaritet som huvudtema för ett tal av statsministern (eller för all del utrikesministern)? När får vi visionen om en bättre, rättvis värld uttryckt som vägledande för vårt partis politik?
Technorati Tags:
Palestine, Swedish, Utrikespolitik
Civilisationernas kamp?
Aftonbladet: Helle Kleins blogg: “Vill bara påminna om Olle Svennings viktiga söndagstext i dagens Aftonbladet.”
(från Aftonbladet.)
Läser Olle Svennings text efter detta tips från Helle Klein, som för övrigt på sin blogg inte med ett ord berört frågan om svenska myndigheters censurering av hemsidor – som ju enligt DN skedde efter att
– Vi har varit i kontakt med internetleverantören och presenterat våra hotbilder för dem. Hur dessa ser ut är hemligt, säger Säpochefen Klas Bergenstrand.
Han anser inte att Säpo utövat påtryckningar mot Levonline och han vill inte heller kommentera att webbhotellet nu släckt ned Sverigedemokraternas sajter.
vilket ju är lite anmärkningsvärt.
Jag har lite svårt att förstå det viktiga i just denna text av Svenning. Han meddelar att “Segern går bara till våldets predikanter” och rapporterar att
Kanske lever vi ändå i en tid av civilisationernas kamp.
Alltsedan Napoleon kolonialiserade Algeriet har västvärlden fortsatt missionera i den muslimska världen: brutala krig, massmord, gaskrig. Allianser upprättas gärna med auktoritära härskare som i Saudiarabien, shahens Iran eller Mubarak i Egypten.
Pia Kjaersgaard knyter an till traditionen. I sitt senaste veckobrev beskriver hon muslimer som ogräs. Gallringen i Danmark, försäkrar hon, klarar vi själva. Däremot behöver hon hjälp med Palestina, Iran, Syrien och andra länder med muslimer.
I den civilisationernas kamp som möjligen pågår vinner två europeiska politiker stora framgångar: Kjaersgaard och Jean- Marie Le Pen. Medan kampen om teckningarna pumpar upp dem till vår civilisations frontfigurer grubblar samvetsömma demokrater över den stora utmaningen: Måste vi i tryckfrihetens namn solidarisera oss med Jyllands-Posten?
Jag har sagt det tidigare: Det är inte något problem att försvara Jyllands-Postens rätt att publicera och samtidigt ta avstånd från det de valt att publicera. Det går utmärkt att försvara Pia Kjaersgaards rätt att hysa sina sanslösa åsiktedr om muslimer och samtidigt ta avstånd från dem (och bemöta dem i diskussion). Lite obehagligt är det dock att Svenning tycks mena att detta är en tid av civilisationernas kamp för på vems sida skall vi då ställa oss?
Frågor av det slaget ställer också Svenning i artikeln när han refererar Ramzy Baroud:
”En av de största och bäst samordnade kampanjer araber organiserat sedan kriget 1973”, skriver Ramzy Baroud i Al-Ahram om demonstrationerna. Han ställer de rimliga frågorna: Varför har alla försök till bred mobilisering mot USA:s krig i Irak och mot det villkorslösa västliga stödet till Israel misslyckats? Varför bojkottas danskt smör medan arabiska länders marknader svämmas över av israeliska produkter? De stora, svåra, dödliga konflikterna suddas ut, skuggas av kampen mot det danska. Upproret mot Fogh Rasmussen och hans mejeriprodukter är lättare än det mot Bush och hans massförstörelsevapen.
Vem skall besvara dessa frågor?
Avslutningsvis tar Svenning upp Hamas seger i det palestinska valet – som ju föranledde EU och andra att hota med indraget ekonomiskt bistånd – och ser deras sannolika val av USA-utbildade teknokrater till regeringsledamöter som ett framsteg för civilisationen (vilken undrar man):
Det välorganiserade arbetet mot fattigdom, usel utbildning och vård byggde förtroendet för Hamas. Det folkliga stödet omvandlades till en demokratisk valseger. Omvärlden fasade för demokratins nyckfullhet men ingen rekommenderade en algerisk lösning: att ogiltigförklara valet.
Hamas förbereder regeringsbildningen. Jamel al Khudiari, ingenjör och affärsman, väntas bli premiärminister. Ziad Abu Amro, statsvetare från prestigefyllda Georgetown, tar hand om utrikesaffärerna. Och Salam Fayyad, ekonom från Texas och Valutafonden, blir finansminister.
Kompetenta teknokrater, övertygade demokrater och troende muslimer. Ett framsteg för civilisationen.
Jag förstår inte riktigt.
Technorati Tags:
Demokrati, Hamas, Palestine, Swedish
Satiriska teckningar av Berglin och Shujaat
Satir i världsklass: Jinge har hittat två riktigt bra satiriska teckningar, den ena roar oss på SSUs och Anna Sjödins “bekostnad”, den andra som är lite mera seriös siktar träffsäkert in sig på USAs förhållande till palestinierna.
Technorati Tags:
Israel, Hamas, Palestine
Bildt knows what the Palestines voted for
Bildt Comments: Earthquake in Palestine: “But is must be recognized that the Hamas vote was less a vote for its Islamist social program, or for its refusal to recognize the reality of Israel, than a protest against a Fatah rule seen as inefficient and corrupt. Fatahs inability to secure order or to deliver result in the peace process undoubtedly played in, as did a reaction against the daily injustices of life under occupation.”
(från Bildt Comments.)
It is truly interesting to see how politicians and selfappointed experts have opinions about what the Hamas overwelming victory in the Palestine elections really means. It is also interesting to see if the Western world will except the Palestines votes or if they will – as some said in advance – only respect their votes if they vote “right”.
The quote above from Mr Bildts shows that at least he concider himself in the position to judge. He has a ready opinion about what they really voted for/against, evidently not for Hamas political agenda but just against Fatahs failure.
Technorati Tags:
Israel, Hamas, Fatah, Democracy, Palestine
Demonstrera mot Israel på 1:a maj
Palestinsk satsning på ordning – Nu är det lag och ordning som gäller på Västbanken och i Gazaremsan. Mahmud Abbas Palestinska myndighet lovar fler poliser på gatorna för att stävja den ökande brottsligheten. Den nya satsningen ska inledas på söndagen. [Nyheter från SvD]
Av artikeln framgår vidare att “Israel i sin tur kräver att Abbas ska ta i med hårdhandskarna mot de militanta grupperna innan det kan bli tal om betydande israeliska eftergifter som den internationella färdplanen för fred kräver. Bland fredsplanens krav finns ett totalt stopp för all utvidgning av bosättningar på ockuperad mark.
Israel ska utrymma samtliga bosättningar i Gaza i sommar, men på Västbanken växer enklaverna vidare i oförminskad takt.” Sett ur ett folkrättsligt perspektiv är det märkligt hur omvärlden ofta ställer krav på palestinierna som naturligtvis har mycket svårt att hålla tillbaka de ockuperades vrede och önskan att slå till mot israeliska mål samtidigt som samma omvärld inte tvingar Israel att omedelbart utrymma alla ockuperade områden.
I morgon skall jag försöka leta upp en plats i första maj-tåget där jag kan visa min solidaritet med det palestinska folket och min avsky för den israeliska statens agerande mot detta!
Fördöm Israel
Idag kan man igen konstatera att Israel utövar terrorism. Angrepp på andra staters territorium kan inte beskrivas som något annat. Förvånad finns det dock ingen anledning att bli. Israel har sedan lång tid bedrivit en politik där terror mot palestinier oaktat var de befinner sig anses legitimt. Vore detta bara den israeliska statens uppfattning skulle frågan kanske kunna hanteras av FN och andra internationella organ.
Tyvärr är så inte fallet. Tvärtom görs det palestinska folket till skyldiga bara för att vissa palestinska grupper desperat försöker försvara sig mot ockupanten Israel genom s.k. självmordsbombningar. Det är också så att den palestinska myndigheten görs ansvarig för dessa handlingar trots att den inte med några som helst rimliga krav kan anses ha kontroll över vare sg sitt folk eller sitt territorium. Israel gör ju också sitt bsäta för att destabilisera den lilla kontroll myndigheten har/haft genom allt från ekonomisk krigföring, avrättningar på öppen gata till mer omfattande militära angrepp och byggandet av muren.
Just muren gör i alla fall mig särskilt upprörd eftersom den inte lett til mer omfattande fördömanden från vare sig Sverige, EU eller FN. Det finns obehagliga historiska referenser till denna typ av försök att skilja befolkningsgrupper åt och att isolera specifika sådana.
Ett obehagligt inslag också i den svenska utrikespolitken är att Israel tillsammans med USA så effektivt lyckats sammankoppla staten Israels terrorism med självmordsbombningarna. Idag hör man ingen politiker klart och tydligt fördöma den israeliska politiken utan att samtidigt rikta krav mot den palestinska myndigheten och ofta specifikt mot Arafat (den helt av Israel fysiskt isolerade folkvalde ledaren för palestinska folket) på att stoppa själmordsbombningarna. Detta är ett orimligt krav och syftet med att etablera denna problembeskrivning är förstås att för evigt legitimera terrorn mot det palestinska folket.
Mordet på Anna Lindh
Tiden straxt före och efter folkomröstningen har präglats av mordet på Anna Lindh och två märkliga tendenser i samband med rapporteringen kring detta. Den ena präglas av ett närmast förhärligande av personen Anna Lindh. Hon är värd all respekt och hennes såväl politiska som personliga egenskaper är imponerande – ändå blir det för mycket när man får intrycket att alla oavsett inställning i övrigt nu sällar sig till hyllningskören. Normalt finns det ju omfattande kritik mot de idéer och tankar Anna Lindh stod för t.ex. från politiska motståndare i andra partier. Nästan 57 % av den svenska befolkningen hade helt annan uppfattning i den kampanj som Anna Lindh faktiskt bedrev in till sin sorgerliga död.
Den svenska utrikespolitiken under de senaste åren har också i vissa avseende, enligt min mening, varit svag och/eller otydlig. Det gäller framförallt Irak-frågan där vi borde agerat betydligt kraftfullare för ett FN-fördömmande av USA:s krigsförberedelser och efter invasionen fortsatt och med hög röst protesterat mot densamma. Vårt stöd för palestinernas sak borde också vara tydligare – det finna en mängd exempel på israeliskt agerande som också borde utlöst kraftfullare publika fördömanden t.ex. byggandet av muren, förödmjukande behandling av palestiner i allmänhet och deras president i synnerhet och annat.
Den andra tendensen jag finner märklig är såväl polisens agerande såsom det framstår i pressen och medias sätt att förhålla sig till polisens arbete. Det verkar som om utredningen präglas av ett behov av att utan egentliga indikationer framställa någonslags gärningsmannaprofil och sedan leta efter de som passar in istället för att utifrån de spår som finns/borde säkrats leta efter densamme. Därmed bäddas för de senaste dagarnas fullständigt sanslösa rapportering om en person som misstänks som det verkar nästan utan konkreta bevis. Denna person betraktas i media som den sannolika gärningsmannen och han beskrivs på ett sätt som gör att alla som någon gång träffat honom lätt kan identifiera vederbörande. Ponera att han är oskyldig? Vem skall betala skadestånd – sannolikt staten (och i alla fall inte utredarna som spridit informationen)?
Senaste kommentarerna