Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Lärares professionalism
Jag följer men deltar i mycket begränsad omfattning i de ofta livliga diskussioners lärare emellan som numera närmast rasar på Twitter. Det är ju onekligen ett mycket positivt och intressant tecken på att en yrkeskår fått ett forum (gäller förstås också andra sociala medier) där de förhoppningsvis kan utveckla sin professionalitet. En sak som definitivt fortfarande saknas är ett gemensamt språk vilket bland annat diskussionen om läxor visar (t.ex. Läxduellen – directors cut del 1, Stoppa häxjakten på läxor i skolan och Läxor skapar onödig stress. Här slår man varandra i huvudet med forskning samtidigt som det fortfarande framstår som rätt oklart vad en läxa egentligen är (tror inte det finns definierat i läroplanen).
Nåja, i min ambition att eventuellt någon gång få sorterat alla mina samlade papper (det är ingen liten mängd) gjorde jag idag en liten ansats och fann ett PM jag skrivit 1992-01-07. Kan ha varit underlag för ministers tal eller för något anförande jag själv skulle hålla – det är skrivet i en slags talform. Rubriken är Lärarnas professionalism och här kommer ett citat som jag tror fortfarande äger giltighet:
Läraryrket uppfyller idag inte de kriterier man vanligen ställer på en profession. Orsakerna till detta är flera. Bl.a. är en lärare utbytbar, dvs läraren kan ersättas av en outbildad vikarie, och gruppen saknar också en gemensam kunskapsbas med vilken följer ett gemensamt språk för att beskriva yrkespraktiken.
Jag skriver vidare:
För att stärka professionalismen hos lärarna krävs en ökad självständighet hos kåren. Den fortgående decentraliseringen kräver också en hög grad av lojalitet mot målen för verksamheten. Dessa till synes motstridiga krav måste bilda utgångspunkten för professionaliseringen.
Tar för övrigt upp en del om lärarutbildning och avslutar med lite diskussion kring legitimation/certifikat:
Certifikat som bara ersätter examensbevis är bara semantik. Poängen bör vara att bidra till yrkets professionalisering. För att uppnå detta bör lärarna som kår få inflytande över certifieringen.
Det sista kanske som ett lite apropå när det gäller lärarlegitimationerna alltså tänkt för nästan precis 22 år sedan.
Tweets från seminariet om Svensk forskning om 1:1
Seminarium om skolbibliotek
Dagen ägnades åt skolbibliotek. Skolverket stod som värd för dagens evenemang föredömligt ordnat av kollegan Anette Holmqvist som tillsammans med mig modererade övningen. Stor bredd med såväl nationellt, huvudmanna och lokalt verksamhetsperspektiv. Elever ska ha tillgång till skolbibliotek – vad betyder det egentligen idag och i morgon. Nedan en Storify av tittandet mestadels direkt från seminariet under hashtaggen #skolbib1009. Väl värt att ögna igenom. Det kommer också blogginlägg på Omvärldsbloggen och annan dokumentation.
Nordahl Grieg vidaregående skole
Oystein Johannessens blog: Og det skjedde i de dager i Londinum – Ed World Forum, BETT og Scandinavian Session: ”I sin innledning la Stephen stor vekt på at dersom man gir elever verktøy, rom og tillitt er det ingen grenser for hva de kan få til. Dette er et av hans kjernebudskap, og han prøver ikke bare å si halleluja, men også gjøre det. Et annet utsagn som mange merket seg er at skolen på mange områder er i utakt med sin samtid og omverden.
Det første skolecase var fra Nordahl Grieg videregående skole i Bergen. Fra Nordahl Grieg var det fire elever som presenterte skolecaset, og elevene gjorde en fantastisk jobb. Trygge, relevante, stø i engelsk og med praktiske eksempler. Jeg var på deres vegne stolt som en hane da jeg gikk opp for å introdusere neste case. Nedenfor er videoen som er laget fra skolen. ”
Intressant rapport från Ed World Forum, BETT och Scandinavian Session skriven av Oystein Johannessen.
Technorati Tags:
IT i skolan, Skola, Utbildning, Oystein Johannessen
Skolverket på 2000-talet
Skriver detta i affekt, kunde inte somna. Har faktiskt varit upprörd sedan jag i jobbet mottog ett mail i slutet på förra veckan.
Min arbetsgivare Skolverket är en av landets viktigaste myndigheter. Viktigast därför att myndighetens agerande när det gäller utfärdande av och informerande om dokument som förväntas styra verksamheten i skolan inte bara kommer att prägla mer en 1 miljon elevers dagliga verksamhet, över 200 000 pedagogers dagliga värv utan faktiskt lägger grunden till alla dessa barn och ungdomars framtid. Det gäller barn och ungdomar vars yrkesverksamma liv kommer att sträcka sig fram emot 2070 – 2080 (mitt äldsta barnbarn är 8 år, han kommer att lämna gymnasiet runt 2023 och vara 70 år 2074)
Hur ser alltså den tid vi nu lever i ut och vad kan vi veta om den verklighet som kommer.
Låt oss börja med att föreställa oss att vi 1912 befann oss i samma situation. Vad var rimligt att tänka om läroplanens innehåll och hur den skulle tillgängliggöras för de verksamma i skolan (vet att det inte fanns någon nationell läroplan dom vi har nu då). Böcker, tidningar var etablerade och de enda kända formerna för spridning av budskap. Film hade gjort entré men ingen kunde ännu föreställa sig radio och TV. Elektricitet var faktiskt inte tillgängligt överallt. Telefoner var fortfarande relativt sällsynta.
Låt oss förflytta oss 50 år framåt i tiden – 1952 är två år före min födelse. Böcker och tidningar dominerar fortfarande som kanal för informationsspridning även om radion konkurrerar starkt. Många har telefon men det kommer att ta 10 år innan TV börjar bli vanligt. Nationell läroplan implementeras (60-tal) och hyllmeter av läroplaner och kommentarmaterial produceras.
Nutid: För 20 år sedan blev Internet ett relativt känt begrepp. Några år senare började Internet vara en betydande informationskälla. Nu är Internet den totalt dominerande källan. Kanske lite tidigare gjorde den mobila tekniken entré med oerhört klumpiga mobiltelefoner. Idag är de var mans (elevs) egendom. Idag kan en smartphone samma saker som en relativt avancerad dator kunde för 10 – 15 år sedan. För bara några år sedan hade ingen – verkligen ingen – hört talas om iPad, en surfplatta (strunta förresten i alla korkade andra benämningar såsom lärplatta, läsplatta osv.). Hänger vi med?
För bara något 10-tal år sedan var vi ett fåtal som kände till begreppet 1-1 trots att skolan nästan är det enda område där man inte självklart har en egen ”device”. Information, budskap, förmedlas inte längre via böcker och tidningar utan med hjälp av digital teknik i olika former. För 10 år sedan var vi ett fåtal som fattade vad den nya tekniken skulle erbjuda för möjligheter. Nu borde det vara uppenbart för alla. Hänger vi med?
Den digitala tekniken skapar fantastiska möjligheter när det gäller att relatera, när det gäller att relatera olika typer av information till annan. Man kan således koppla ihop styrdokument med bedömning. styrdokument med resurser (läromedel), styrdokument med kommentar- och stödmaterial, styrdokument med…. Hur dessa relationer byggs bestäms av vem som utformar relationerna, vem som ”märker upp”. Hänger vi med?
Den digitala tekniken skapar lika fantastiska möjligheter att kommunicera – en till en, en till många, många till en. Förutsättningarna för att vara en myndighet med ansvar för utveckling och implementering av styrdokument har dramatiskt ändrats. Lärare twittrar, facebookar som en viktig del av sin kompetensutveckling. Hänger vi med?
Lika mycket förändras verkligheten i klassrummen. Information är tillgänglig på ett radikalt annorlunda sätt än bara för några år sedan. Kommunikationen mellan elever och lärare, mellan hem och skola förändras lika radikalt. Borta är lapparna o ryggsäcken istället används epost och sms. Undervisningen kan ges den autenticitet som tidigare generationer saknat. Resultat av arbetet kan dokumenteras och kommuniceras. Hänger vi med?
Technorati Tags:
IT i skolan, Skola, Skolverket
Lider svensk skola av GERM
How GERM is infecting schools around the world? | Pasi Sahlberg Blog: ”Ten years ago — against all odds — Finland was ranked as the world’s top education nation. It was strange because in Finland education is seen as a public good accessible to all free of charge without standardized testing or competitive private schools. When I look around the world, I see competition, choice, and measuring of students and teachers as the main means to improve education. This market-based global movement has put many public schools at risk in the United States and many other countries, as well. But not in Finland.
You may ask what has made Finland’s schools so extraordinary. The answer has taken many by surprise. ”
Sahlbergs artikel är också publicerad i Washington Post
Pasi Sahlberg förklarar varför det finska skolsystemet är framgångsrikt (i internationella mätningar) och hur GERM infekterar andra skolsystem runt om i världen – vilket drabbat inte minst det svenska om man tänker efter.
Vad är GERM
GERM står för Global Educational Reform Movement, något Sahlberg beskriver som en epidemi som like ett virus angriper skolsystem och orsakar att skolor blir sjuka, lärare mår dåligt och barnen lär sig mindre. Det finns några karaktäristiska symptom:
Konkurrens
Det första symptomet är konkurrens mellan skolor. Med det följer inspektioner, mer tester (prov) och utvärdering av lärarnas effektivitet. Sådan konkurrens sker på bekostnad av samarbete mellan skolor.
Skolval
Det andra symptomet är ökade möjligheter att välja skola. Därmed inför man en marknadslik tävlan mellan skolor när de försöker framstå som attraktiva föräldrar. Resultat försämrade resultat i akademiska termer och ökad segregation mellan skolor.
Standardiserade tester
Det tredje symptomet är standardiserade tester, baserat på en tro att ökat fokus på mätningar ger förbättringar. Resultatet blir att undervisningen inriktas på testerna, att läsning och matematik dominerar innehållsligt och att undervisningen reduceras till mekanisk instruktion.
Sahlberg konstaterar att frisk skolsystem had motståndskraft mot GERM. Däremot beskriver han hue get finska skolsystemet hämtat inspiration från andra länder oct exemplifierar med
The United States has been a special source of inspiration to Finland since John Dewey a century ago. Such American educational innovations as cooperative learning, problem-based teaching and portfolio assessment are examples of the practices invented by teachers and researchers in the United States that are now commonly found in many Finnish classrooms.
Känns som om han därmed beskriver delar av den så förhatliga svenska flumskolan. Frågan är hur djupt svensk skolpolitik egentligen drabbats av GERM och om det går att påskynda tillfrisknandet genom lämpliga åtgärder i termer av minskad kontroll, minskad konkurrens och ökad autonomi för skolan. Och vem skriver i så fall ut receptet?
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Education Reform, Flumskolan, Netroots, Politik, s-bloggar, Skola, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Utbildning, Pasi Sahlberg, GERM
Lite tänkande en lördagkväll
Tänkande kan få troende att vackla – DN.SE: ”Analytiskt lagda personer är mindre benägna att vara troende än de som brukar gå på magkänsla. Det visar en kanadensisk studie som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Science.
En del människor med religiös övertygelse upplever sin tro som bergfast. Men en ny studie visar att personer som uppmanas att tänka analytiskt kan börja vackla i sin tro, om än bara lite.”
(Hittat via Knuff.)
Hittar ovanstående i mitt sökande efter lite tankestimulans så här en lördagskväll. 酩酊老翁 menar t.o.m. att religiösa (som väl kan likställas med troende) är oförmögna till logiska resonemang och refererar också till forskning refererad i Wikipedia. Göran Rosenberg däremot lyckas – kanske inte så övertygande – i en understreckare i SvD argumentera för mera religion i politiken
”Habermas hoppas för sin del att ett sådant möte kommer att väcka till liv ”sedan länge undertryckta, glömda, obrukade intuitioner som ligger begravda någonstans”. Taylor hoppas för sin del på en sekulär stat som inte gör skillnad på religiösa och icke-religiösa opinioner och värderingar. I dialogen mellan de båda filosoferna formas en ny förståelse för religionens roll och betydelse i det postsekulära samhället.”
Hela Rosenbergs resonemang (och sannolikt de båda refererade ”filosofernas”) framstår som rätt bisarrt.
En invändning mot Rosenberg (Habermas/Taylor) är förstås för alla uppenbar – religion har ett betydande inflytande i den sekulära staten (om vi t.ex. tar vårt eget land som utgångspunkt). Religiösa människor deltar utan problem och i betydande omfattning i det politiska livet. Lagstiftning och sedvänjor präglas i mycket hög grad av religion. I mitt eget parti är de religiösa t.o.m. organiserade i en egen partiorganisation. Om jag inte misstar innehåller vår konstitution krav på statschefens religionstillhörighet – bara som exempel.
En annan invändning som åtminstone jag har är att religionen ofta är organiserad, kapitalstark och därmed tar stor plats i samhällslivet – ofta helt oproportionerligt mot antalet aktivt engagerade. Religion är ett så väletablerat fenomen att Skatteverket effektuerar religiösa samfunds medlemsavgifter. Sekulära människor är av helt naturliga skäl inte organiserade på samma sätt. Det finns inga företrädare för de sekulära som staten/politiken kan samtala med.
En annan aspekt som pockar på uppmärksamhet i sammanhanget, men som ligger lite vid sidan av frågan om relationen mellan religion och politik är huruvida man kan/borde tala om vad som i de mer sekulära samhällena ibland ersätter religion. Mitt resonemang i det följande bygger på tesen att religion under stora delar av mänsklighetens historia fyllt flera funktioner – att hålla folk i herrans tukt och förmaning, kanalisera engagemang, erbjuda tröst i en eländig värld och hopp om något bättre (om än efter döden).
Att t.ex. arenaidrotterna och supporterskap fått ersätta både religiöst engagemang och blivit substitut för hoppet om en bättre värld är ju uppenbart. Men faktiskt är det så att nästan vad som helst kan ersätta ”tron” – det kan vara den egna kroppen (träning), det kan vara att man vet hur bra undervisning är och det kan vara bekännandet till en politisk idé`(eller faktiskt t.o.m. en bestämd organisation).
Det senare var en fundering jag fick i samband med läsandet av Anders Nilssons Hur länkar man till tystnaden?
Sen finns det förstås i politiska organisationer ofta en grund, en ideologisk bas som kan anammas utan att den blir trossatser. Socialdemokratins frihet, jämlikhet och solidaritet är sådana som måste få sin uttolkning i envar tid och alltså inte betyder exakt detsamma oavsett. Att jämlikhet dock i alla lägen betyder respekt för alla människors lika värde är förstås självklart. Inte heller demokrati dvs en man – en röst såväl i parti som på olika nivåer i styrandet av stat, kommun etc behöver vara en trossats utan ett rationellt val enligt devisen – bästa möjliga (såvitt vi nu vet). Tvekan om det är något jag personligen ser som svårförenligt med att ”få” kalla sig socialdemokrat.
Technorati Tags:
Anders Nilsson, demokrati, DN, Elitism, Frihet, Integritet, Johan Westerholm, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Wikipedia, Göran Rosenberg
På jakt efter intellektualiserad politik (2)
Dilsa Demirbag-Sten: Vänstern vädjar till offermentalitet – Ledare – www.gp.se: ”Så enkelt det blir, när man inte längre behöver se individer, inte ta hänsyn till vad dessa individer gör, inte analysera ekonomiska och sociala förhållanden utifrån fakta och siffror. Det räcker med att placera människor i på förhand givna fack och sedan vet man vem som är offer och vem som bär skuld. Vem du är, inte vad du har gjort. Var du kommer ifrån, inte vart du vill gå. Var det inte sådana omvärldsanalyser som vänstern brukade förknippa med reaktionärt tänkande? Nu är de höjden av progressivitet. Och så undrar man varför vänstern inte kan hävda sig intellektuellt?”
(Hittat via Knuff.)
Dilsa Demirbag-Sten har en mycket viktig poäng – för mycket ord, för lite tanke. Lite störande dock att det alltså inte är inom rörelsen sådan klokskap odlas utan på borgarpressens ledarsidor när jag nu letar vidare efter intellektualiserad politik. Hamnar några år tillbaka i tiden, men med viss aktualitet får man väl säga, hos Kajsa Ekis Ekmans kritik av just identitetspolitiken såsom den gestaltades i Arena. Med Anders Svensson vill jag säga att
Jag är oense med Ekman på en enda punkt, det handlar om att den ”intellektuella vänstern” i Bang och Arena enligt min uppfattning inte är vänster alls. Ekman tycks snarare anse att det är en vänster som fokuserar på fel frågor, ställer fel frågor och inte ger några svar. Jag menar att de gör detta då de inte är vänster alls. Det beteende och de skriverier som Kajsa Ekis Ekman beskriver är inget annat än konsekvensen av en fokusering på postmoderna identitetspolitik, dvs exakt samma sak som Bo Rothstein nyligen kritiserade i EfterArbetet. Och Ekis Ekman gör också exakt samma fel som Rothstein. Hon kallar dessa åsikter vänster, när de i själva verket är höger.
Hittar sedan ett litet bottennapp hos min inspiratör (att söka en intellektualiserad politik) Bengt Göransson. Häromveckan skrev han i sin krönika i Helsingborgs Dagblad som kommentar till metoden att använda surfplattor (läsplattor skulle nog vara svårt) för att skriva sig till läsning:
Jag är därför skeptisk inför den nya modellen.
Mycket ord, lite tanke – läser sedan Anders Lindbergs försvar för att uppgradera Jas 39 Gripen som ÖB föreslagit. Har svårt att ta ställning i sak eftersom förespråkarna gärna kör med argument typ att en 30-årig dator naturligtvis måste uppgraderas. Helt fel tänker jag – en sådan eller en lika gammal bil, mobil eller annan teknisk pryl redan borde ha skrotats för så där en 20-25 år sedan. Problemet med Lindbergs artikel gälller snarare NATO-kopplingen. Under åtminstone det senaste decenniet har ju Sverige snarast agerat lydstat till USA oaktat att vi inte är medlemmar i NATO. Vi deltar/har deltagit i flera krig. Det är vårt stora problem, inte varifrån vi köper våra plan. Får man tro Lindberg själv torde väl för övrigt Sukhoi PAK FA vara ett fullgott alternativ och ryssarna torde väl vara intresserade av att sälja. Kineserna borde väl ha något också?
Inte så framgångsrikt letande efter intellektualiserad politik idag alltså.
Mer på Knuff
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Anders Lindberg, Bengt Göransson, Dilsa Demirbag-Sten, Netroots, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Agenda, Bo Rohtstein, NATO
Skriva sig till läsning i Södertälje
Skriva sagor med inspiration från Joelsagan | Write to Read med iPads: ”Efter den gemensamma inledningen och ett kort samtal om vad sagan handlade om, fick eleverna sina läsplattor med uppgiften att fritt hitta på en egen saga. Några startade direkt medan andra gick till Joelsagan i sin egen läsplatta och lyssnade på den igen. De eleverna som lyssnade igen skrev en saga på samma tema, till exempel ’Det var en gång en lång man som åkte tåg och buss’. Andra valde att skriva helt utifrån sin fantasi. Sagorna varierar förstås mycket i kvalitet eftersom eleverna ligger på olika nivåer i sitt skrivande.”
En bra blogg att följa om man är intresserad av att skriva sig till läsning. Kul att se att man jobbar så i Södertälje, fast jag har inte klart för mig hur utbrett det är.
Mindre roligt att notera från hemkommunen är att Liljevalchs Internationella Läroverk, som presenterar sig som en skola i tiden, inte ens har ett trådlöst nät. Man undrar vilken tid som avses, men användandet av läroverk i namnet antyder ju typ 50-tal eller tidigare.
Technorati Tags:
Pedagogiskt Centrum Södertälje, Skola, varsin
Senaste kommentarerna