Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Det liberala projektet har redan nått vägs ände
Anti-FRA – den nya liberalismen | Debatt | Aftonbladet: “Förklaringen finns att hämta i det faktum att FRA-lagen inte är en höger-vänsterfråga. Den är istället något så ovanligt som en fråga om mänskliga fri- och rättigheter, om den västerländska liberala demokratimodellen, vars innehåll verkar gått upp i rök i alliansregeringens behandling av de senaste veckornas händelseförlopp, som liknar hur vatten blir till ånga hos ett ånglok från helvetet.
FRA-motståndet är väsensskilt från många andra sakfrågedebatter och ligger långt ifrån sextioåttarörelsernas vilja att rycka upp något gammalt och orättvisst för att ersätta det med något nytt och utopiskt. Nu finns ingen vilja att skapa enhet, att ställa upp på principer eller att anklaga kapitalism, kommunism eller andra politiska fågelskrämmor som orsaker till kontrollsamhällets acceleration.”
Utan att uppenbarligen förstå det pekar Christoffer Kullenberg (om vilken jag ingenting vet annant än att Aftonbladet anger att han är doktorand i vetenskapsteori) på det som är, eller i alla fall kommer att bli, FRA-motståndets akilleshäl – avsaknaden av analys av vilka krafter i samhället det är som tjänar på, verkligen står bakom inskränkningar av de demokratiska fri- och rättigheterna. Det är sant att man kan betrakta försvaret av den personliga integriteten och därmed motståndet just mot FRA-lagen som ett genuint liberalt projekt men då får man vara tämligen historielös. Det liberala projektet är nämligen, kanske en överrraskning för Kullenberg och andra s.k. libertarianer , avslutat för så där nu en hundra år sedan. Man kan säga att det kulminerade med införandet av allmän rösträtt. Därefter har den progressiva kraften funnits att hämta hos de organisationer vi vant oss vid att kalla vänster.
Vänsterns väg, när det gäller att förvalta det liberala arvet, är emellertid rätt krokig. Orsakerna till detta är flera men väldigt förenklat skulle man kunna säga att fram till just den allmänna rösträttens införande sammanföll det man skulle kunna kalla det socialistiska projektet helt med det liberalas höjdpunkt. Därefter har åtminstone när vi talar om den demokratiska socialismen framförallt förvaltarskapet (innehav av regeringsmakt) inneburit att den frihetliga linje som var och är den naturliga fortsättningen ofta hamnat i minoritetsställning i förhållande till just förvaltande, systemtrohet, fostrande, moraliserande, statskramande och allehanda andra frihetsinskränkande praktiker – man kan faktiskt tala om ett övertagande av den gamla mer konservativt formade dagordningen där den obemedlade, okunniga massan skall formas/styras/fostras/kontrolleras.
Så hur ser då en analys av spelet bakom FRA-lagen (som symbol) ut? Sannolikt är det rimligt att å den ena sidan ta i beaktande den frigörande kraft som ligger i den informationsera vi lever i som bemyndigar (empower) allt större grupper runt om i vår värld och å den andra sidan betrakta den senkapitalistiska och i stor utsträckning imperialistiska striden om relativt begränsade resurser om råvarutillgångar och fortfarande i viss mån arbetskraft, och av specifikt intresse energitillgångar typ olja. Motorn i det senare är fårstås det USA-baserade kapitalet som fortfarande kan kommendera ut världens största krigsmakt för att säkra kontrollen över just olja som exemplet Irak visar. Den striden kommer de förstås långsiktigt inte att vinna men en väsentlig komponent i det Bush kallar kriget mot terrorism och som vi andra kallar imperialistiskt erövringskrig (och ockupation) är förstås att bryta den makt som informationseran ger folken i världen. Metoden är, som vi nu alla känner, ökad övervakning, avlyssning, inskränkande av rättssäkerhet, öppet användande av tortyr och fängslande utan rättegång osv.
Det är bara om vi ser vad/vem som är fiende och vad/vem som är vän som man mera långsiktigt kan föra kampen mot FRA till ett framgångsrikt slut. Tror man att det bara är några (tyvärr lite för många) obegåvade politiker till höger i den svenska riksdagen så kommer man att bli besviken. Den nuvarande regimen i Sverige utför ett beställningsjobb, betalda lakejer är väl ett passande epitet. Blir rätt tydligt då man t.ex. läser Anders Svenssons text om avtalet med USA.
Regimens förakt uttryckt av en minister
Björklund: “Jag är självkritisk”.: " Vi överraskades av debatten. I en första omgång togs ju exakt samma lag i riksdagen för ett år sedan. Vi var väl många som trodde att det skulle bli ungefär samma debatt igen. Men den blev mycket mer uppskruvad.
Tidigare i veckan visade Expressens och Demoskops undersökning att en majoritet av svenska folket vill riva upp signalspaningen. Enligt mätningen är folkpartiet det parti inom den borgerliga alliansen där oppositionen mot lagen är som störst.
"(Hittat via Expressen.)
Jag är som alla vet ingen stor fan av Jan Björklund, den nuvarande regimens (det är ju så man betecknar regeringar i bananrepubliker) mest populistiska partiledare och oneliner-mästare. Detta mästarskap har han utvecklat inom sin speciela nisch, skolan. Nu sätts den förmåga förstås allt oftare på prov utanför den smala nischen och då visar den sig ha stora begränsningar. När det gäller FRA så räcker förmågan inte till alls. Dels hamnar Björklund helt fel i sak, han skall ju föreställa ledare för ett liberalt parti, dels saknade han uppenbarligen alldeles den fingertoppskänsla som populistiska politiker behöver – man måste känna vart folket går att leda.
Till Björklunds heder skall dock sägas att han enligt Expressen är självkritisk. Det är en viktig egenskap även hos en partiledare om än svårt. Björklunds självkritik är dock av ett lite oväntat slag. Han är alltså inte självkritisk mot det ställningstagande hans parti gjort i sak (personlig intigritet är alltså ingen viktig princip i ett liberalt parti). Istället är han självkritisk när det gäller den egna förmågan att bedöma FRA-motståndets utveckling, att detta utelämnat vanligt folk till motståndarnas kritik vilket i sin tur lett till – “den stora kretsen väljare […] väl bara tagit del av debatten i medierna”.
När Björklund sedan enligt samma Expressenartikel menar
att det är absurt att påstå att FRA ska ägna sig åt massavlyssning av svenska folket.
– Det här handlar om att Sverige ska skydda sig mot främmande makter, mot främmande spionage, utländska terroristhot, och att vi ska hålla koll på utvecklingen i Ryssland och den ryska krigsmakten. Det är det som det i grunden handlar om. Det är det som Sverige har gjort sedan andra världskriget, och det ska vi göra i fortsättningen också.
så framstår ju skälet till att FRA-anhängarna lämnat fältet fritt för motståndarna i medierna. Argumenterar man för (ljuger kallas det på vanlig svenska) att lagen i sin nuvarande utformning inte innebär massavlyssning så har man ju helt enkelt inte fattat innebörden av det lagförslag man lagt fram – FRA-anhängarnas okunskap börjar bli riktigt obehaglig.
Anders Svensson kallar Björklunds (och Reinfeldts) linje för föraktets linje:
Jan Björklunds försvar i frågan är på samma linje. Föraktets linje. I hans fall går dock resonemanget på en lite annorlunda bog. […] Björklund menar att om bara regeringen förklarat bättre skulle folk ha förstått och accepterat lagen. Kritiken skulle självdött om man förklarat bättre. Men herregud, har Jan Björklund legat gömd i en grotta den sneaste tiden. Person efter person har ju gått ut och “förklarat”. Vare gång har deras så kallade förklaringar smulats sönder av oss kritiker.
Ann-Catrin Brockman har för övrigt en fin bildsvit från gårdagens Bananrepublikfest.
Trafikkaos i bananrepubliken
Två stora bilolyckor på E4:an: “Långa köer i södergående riktning
Först en stor krock med fem personbilar inblandade.
Sedan en frontalkrock.
E4:an har drabbats av två stora olyckor i dag, båda i närheten av Södertälje.
Första larmet kom klockan 17.07.
Fem personbilar hade krockat en kilometer från trafikplats Salem.
Ingen person kom till skada, men resultatet blev långa köer.
19.17 kom andra larmet.
En man körde i mycket hög hastighet i fel färdriktning på E4 i Södertälje på torsdagskvällen.”
Jag “råkade” ut för båda dessa olyckor i den meningen att jag dels runt en och en halv timme efter den första olyckan var på väg säderut från Stockholm (efter att ha deltagit i dagens Bananrepublikfest mot FRA-lagen), dels besökte mina föräldrar i Södertälje på vägen hem och då hamnade i kön pga av den andra olyckan också runt en och enhalv (till två) timmar efter att den inträffat. I båda fallen vill jag uttrycka min irritation över att bärgningsarbetet tar så f-t lång tid – det är faktiskt inte rimligt.
Att svenska bilister i allmänhet saknar den känsla för samverkan och anpassning som präglade trafiken i Frankrike (som jag skrev om häromdagen) blir också extremt tydligt. I den kö som uppstod före avfarten till Södertälje Syd var det förstås ett antal som använde vägrenen för att tränga sig före – fullständigt oacceptabelt osolidariskt!. Flera skall förstås också byta fil och därmed orsaka dragspelseffekter (men vad f-n, viktigast är ju att jag kommer fram först!).
Sen inträffade det som är legio i stockholmstrafiken – folk ligger kvar i vänsterfil trots att högerkörfältet är fritt. Idag hamnade jag bakom PBN 615 som inte lyckades flytta på sig förrän mer än 2/3-delar av sträckan till Järna avverkats – och då talar vi om hundratals meter av ledigt utrymme i högerkörfältet). Två-tre gånger demonstrerade jag detta genom att självklart gå över i höger körfält när det blev fritt – helt utan effekt. Använd gärna backspegeln känns väl som den snälla varianten av uppmaning.
Bananrepublikfesten var för övrigt lyckad. Lite lite folk kanske jag tyckte men så lite som ett hundratal som Daniel räknat var det inte – det var åtminstone ett större antal hundra som var där runt halv fyra när jag anlände, enligt Aftonbladet några hundra. Jag saknade dock alla socialdemokratiska vänner, kanske inte alla, men främst lite mer namnkunniga personer och en mer “officiell närvaro”. Nog borde partiet kunna masa sig till att delta i denna form av aktioner (Ulvskog, upp på barrikaderna!) och inte överlåta till Piratpartiet att ta alla poängerna, även om miljöpartiet också försöker. DN såg/hörde t.ex. bara miljöpartister och vänsterpartister trots att vi var ett antal socialdemokrater närvarande om än alltför få.
Nästa gång vill jag ha partistyrelsens uppdrag att bära partiets fana – behövs talare kan både jag och andra som Laakso och Brockman säkert ställa upp. Även om jag gav Bodström rätt igår så är han inte en lämplig person i dessa sammanhang (risken är stor att han blir utbuad).
Protestera mot FRA idag!!!!
Massiv protestaktion mot FRA torsdag den 3 juli: “På torsdagen den 3 juli mellan kl 15:00-19:00 samlas ungdomsförbund, politiska partier, privatpersoner och organisationer till en gemensam manifestation mot FRA-lagen på Mynttorget i Stockholm. Det är en fest för Bananrepubliken Sverige som gäller för att visa att vi kan ha kul samtidigt som vi protesterar mot FRA-lagen. En sambaorkester finns på plats och bananer kommer att delas ut till deltagarna. Utöver detta så kommer tal att hållas av de deltagande organisationerna (för talarlista se slutet av pressmeddelandet). Bland de deltagande organisationerna återfinns Ung Vänster, SSU, Piratpartiet, Grön Ungdom, Liberala Ungdomsförbundet, Centerpartiets ungdomsförbund, Stekare mot FRA, Vänsterpartiet, Miljöpartiet samt Moderaterna.”
Initiativet till denna manifestation får nog tillskrivas Piratpartiet men man behöver inte ha några som helst partisympatier för att vara välkommen till festivationen. Lysande idé att visa att motstånd mot inskränkningar av demokratiska rättigheter inte behöver ske i stela, tråkiga former. Ta alltså med lite festkänsla och dra till Mynttorget i Stockholm kl. 15 idag så ses vi!
Traditionell moralism i förklädd
Kampanjer för moralisk upprustning: "Det som fick droppen att rinna över var en tecknad film på TV som barnen kollade. Det var ”Kejsarens nya kläder”. Kejsaren var oerhört fet och jag klappade mig själv på magen för att kolla hur lika vi var.
Men jag kom raskt på andra tankar. Jag upptäckte att kejsaren på TV inte alls var naken. Han hade ett höftskynke runt skrevet så att snoppen inte skulle synas.
Då insåg jag att skynket ritats dit för att slippa blockad av Syndikalisterna. Som Piteåborna upptäckt är det nämligen dags för en moralisk upprustning av staden. OK Q8 har beslutat sig för, efter en facklig tvist med Syndikalisterna och deras sommarjobbare, att ta bort ”porrtidningarna” från bensinmackarnas hyllor.
Och nu ska Piteå göras porrfritt.
Kanske kan man passa på när FRA ändå är framme och fipplar med nätet. Och lägga in ett speciellt litet porrfilter för Internetanvändare i Piteåtrakten. Det går säkert att ordna med lite samarbete med tekniker från Kina och Iran. De är bra på sådant! "
(Hittat via knuff.se.)
Noterade under semesterresan i Frankrike att det pågick någonslags märklig strid i Piteå – om försäljning av “porr” på en OKQ8-mack. Stig-Björn Ljunggrens kommentar, i form av en krönika som Piteå-Tidningen som densamma inte ville publicera, är lysande. Efter att Ljungren sagt upp sig från tidningen har man dock ändrat sig och den kommer i morgon – heder åt Ljunggren, skämmigt för tidningen och bra för Pite-borna som nu i alla fall frå höra andra argument än de patetiska som uppenbart framförts av Syndikalisterna och numera också av vd:n Mikael Åström för OK däruppe.
Sanna Rayman har också diskuterat frågan och skriver
Ja, jag skrev raljant och ironiskt. Det beror på att jag helt enkelt inte tror på att Niklas Svenlin haft en klump i magen varje dag på sitt sommarjobb sedan 2004.
OM han verkligen har haft det så tror jag (och snälla missförstå mig inte – nu menar jag verkligen INTE detta ironiskt eller nedlåtande) att han behöver någon sorts terapi eller hjälp, för då är hans känslighet något som i längden kan bli väldigt jobbig för honom, då porr och herrtidningar trots allt finns lite varstans ute i samhället.
Jag tror dock mer på min förra teori, det vill säga att Niklas faktiskt inte haft en klump i magen i fyra år, utan att han bedriver en politisk kamp,vilket styrks av det faktum att han även ordnat bort Slitz från campuskiosken i Umeå. Det får han naturligtvis göra, men då förbehåller jag mig också rätten att argumentera emot.
Hela diskussionen förefaller lite lätt absurd. Varför skulle en enskild person (vars moralpanik tycks mer än uppenbar) ha rätt att med stöd av sin fackliga organisation bestämma vilka produkter som säljs i den verksamhet han/hon är anställd? Vad blir i så fall nästa steg – skall man med samma rationalitet få förhindra försäljning/tillverkning/service av allehanda slag för att man inte gillar dem?
Johanna Nylander frågar sig om porrfrihet är eftersträvansvärt:
I stället borde det intressanta vara att i dag, år 2008, upprörs fortfarande människor av både herrtidningar och porrtidningar. Att nakna kvinnor fortfarande kan vara någonting provocerande, och att ett par bröst på bild kan orsaka en facklig blockad. Givetvis har var och en rätt att inte tycka om porr, det är inget fel i ens den allra prydaste prydheten (det är säkerligen minst lika sunt som motsatsen så länge det är frivalt), men är verkligen porrfrihet i sig någonting värt att sträva efter?
Finns det inte en massa andra kamper som är värda att slåss och vinna först, även på jämställdhetsområdet?
För mig är det självklara svaret på Nylanders frågor att 1) nakenhet i alla dess former förstås måste få förekomma också i tryckt form (och digitalt), 2) att porrfrihet inte i sig är eftersträvansvärt och 3) att det finns betydligt viktigare frågor att kämpa för som lön som det går att leva på även i kvinnodominerade yrken.
Catharina Ullström får på något konstigt sätt ihop rätten att som enskild anställd använda sig av fackliga stridsmedel för att, som i detta fall bekämpa visst utbud, med arbetsmiljö, yttrandefrihet och konsumentmakt.
Jag är principiell censurmotståndare, samtidigt som jag är stark konsumentmaktsivrare. Vill varken kunder eller ägare ha porr, varför ska porren då vara där? Utbud och efterfrågan, eller hur var det nu?
Om det vore så att i detta fall OKQ8 beslutade sig för att ändra sortiment baserat på försäljningssiffror så är det förstås helt OK;-) dock med den reservationen att utbudet av olika former av tryckta medier faktiskt ytterst bland annat är en yttrandefrihetsfråga om distributionen inskränks alltför mycket. Att utbudet skulle styras av nymoralism tycks mig helt främmande och jag blir lite förvånad över Ullströms ställningstagande här. Om en enskild anställds preferenser alternativt organiserade kampanjer inskränker mina möjligheter att konsumera vissa varor förstår jag inte rationaliteten – tvärtom blir jag lika förbannad varje gång jag upptäcker att mina val inte längre är möjliga att göra för att andra konsumenter inte gör samma val i tillräcklig utsträckning. Mitt medlemskap i Konsum och stora köptrohet mot COOP (särskilt Forum) hotas t.ex. nu av att jag inte längre kan köpa Lapsang och COOPs eget iste.
Bilister i Frankrike versus i Sverige
Bussarna stannade vid midnatt | Nyheter | Aftonbladet: “Omkring 250 000 resenärer är drabbade av busstrejken som inleddes i Stockholm natten till onsdagen.
– Det gäller att improvisera och ta hjälp av varandra i det här läget, säger Max Landergård, pressekreterare vid SL.”
Nyss hemkommen från en kombinerad semester/jobb-tripp till Frankrike möts jag av rubrikerna om att bussförartrejken brutit ut. I Frankrike mötte jag en annan sorts protester:
På vägen från Avignon upp mot Paris igår hamnade vi plötsligt i en omfattande trafikstockning lite söder om Lyon (tror jag det var). Eftersom vår franska kanske inte är vad den borde vara hade vi inte nåtts av någon information men konsekvensen vara att två av tre körfält på den avgiftsbelagda motorvägen norrut var helt blockerade nägra mil före en betalstation – alltså inte bara några mil före utan just i flera mil. Väl i närheten av den mötte vi också en slags karavan som blockerade alla tre körfälten i motsatt riktning – det var långtradare som ledde karavanen i mycket maklig takt med en ensam “förryttare” i en liten personbil med blinkande varningsljus.
Sannolikt var det en protest mot höjda priser på diesel – väl att märka är att dieseln ändå kostar ca € 0,05 mindre än 95-oktaning bensin överallt i Frankrike (till skillnad mot här där den är nästan 1 krona dyrare – hur f-n kan det komma sig). Prisnivån låg mellan € 1,49 och 1,56 för dieseln.
Att köra bil i Frankrike var för övrigt en intressant upplevelse. Fransmän ligger t.ex. inte kvar i vänsterkörfältet (som otroligt många svenskar tycks anse att man ska, åtminstone balnd de som kör på E4:an mellan Järna/Södertälje och Stockhom) utan går snabbt in i det körfält till höger som har plats. De har också en förbluffande uppsikt både bakåt och framåt vilket ger, på motorvägarna, en mycket smidig trafik trots den relativt höga farten – 130 är den vanliga begränsningen på dessa vägar.
Till och med i Paris gick det bra att köra. Det tycks finnas en slags symbios mellan den mycket hetsiga rytmen och ett mera, nästan flegmatiskt förhållningssätt. Tog mig sålunda igenom några av de stora och helt linjebefriade rondellerna med uppåt en 10 olika utfarter (tag den 7 utfarten r rondellen säger den vänliga GPS-rösten) utan missöden vilket bygger på en slags kollektivt samarbete i konkurrens. Mycket fascinerande.
Att vakna upp på hotellrummet i Paris alldeles vid en halvstor korsning med medföljande ljudvolym inklusive ett rätt ivrigt tutande, när inte framförvarande är snabb nog, är dock lite annorlunda än att vakna upp här hemma på Mörkö. Samtidigt är det ju något som faktiskt hör den pulserande storstaden till. Bilarna får ta lite plats och det går att köra ända intill Eiffeltornet.
Mest fascinerande var dock de vespa- och motorcykelburnas framfart. Kändes som om de kostymklädda herrarna och de klänningförseddda damerna saknade all känsla för fara. De dök upp i hög fart emellan körfälten (mellan det vänstra och det näst yttersta körfältet tycktes alla skapa en lite extra yta för dessa) och kastade sig fram mellan bilarna på godtyckligt vald sida även på mindre gator. Detta beteende som väl här hemma antagligen är olagligt betraktas uppenbarligen som helt normalt.
Det måste rimligen vara så att Frankrike har en något högre olycksfrekvens i trafiken än vi har. Intensiteten är så mycket högre. Ändå såg vi bara någon incident på de ca 240 mil vi åkte – på väg till och från Stockholm känns det ju som om det händer saker som påverkar trafiken nästan varenda dag.
Toppar google när det gäller irakisk porr
irakisk porr: “Personligt Resultat 1 – 10 av ungefär 66 000 vid sökning efter irakisk porr. (0,25 sekunder)”
Upptäckte just att den senaste besökaren här har sökt på “irakisk porr” och att denna blogg alltså toppar Googles sökresultat på den ordkombinationen. Rätt skönt att kunna få ett gott skratt innan man går och knyter sig:-)
Det här är “sammanfattningen” som Google rapporterar:
1 aug 2007 … Antalet döda irakier. Just Foreign Policy Iraqi Death Estimator …. Plötsligt så är tydligen porr (mot vilken jag inte har några …
och sidan som alltså renderar detta sökresultat är denna.
Detta ger alltså bland annat utslag i rankingen på nätet som Anders Svensson kommenterade häromdagen. För oss som bryr oss mer om vem som läser våra alster än hur många är detta ju riktigt kul:-)
Hyckleriet en global företeelse
Äckligt hyckleri hos Centern: “Centerpartiet har nu lagt upp ”http://www.centerpartiet.se/defaultnormal.aspx?id=63630">en sida där de dunkar sig själva i ryggen för FRA-lagen. Sidan har titeln – håll i er – “Ja till ett starkare integritetsskydd”.
På sidan intervjuas Annie Johansson och Staffan “Blubb” Danielsson om hur bra det är att man har tillsatt både en kommitté och en nämnd, och att man “lyssnat på svenska folket”. Det här lär bli Annies första och sista mandatperiod. Blubb vet jag inte om han kommer tillbaka fler perioder, han är inte tillsatt på integritetsfrågorna.
Med jämna mellanrum pratar vi medborgarrättsaktivister om att samhället blir mer och mer likt 1984. Ibland känns det som om vi aldrig kan matcha partiernas eget vidrospinn. För krig är inte fred, slaveri är inte frihet, och allmän avlyssning är fanimej inte integritet."
(Hittat via knuff.se.)
Rick Falkvinge har förstås rätt och Centerpartiet verkar ju helt ha spårat ur, deras kommunikationschef Lena Forsman tilldelas dagens hål i huuvudet-utmärkelse för denna prestation.
Apropå glidningen på orden som Fakvinge tar upp, det nyspråk som blir allt vanligare för att dölja hittade jag en inspiratör på andra sidan Atlanten. Följande är hämtat från Daily Kos där Barack Obama får kritik för sin inställning till FISA-lagstiftningen:
“I had hoped that, given the length of time it took Obama to come up with a statement, they were going to come up with something substantive. Instead, it appears they were using that time to come up with ”http://www.dailykos.com/storyonly/2008/6/20/155839/542/779/539258">an assortment of logic-insulting bunk.
[…] Under this compromise legislation, an important tool in the fight against terrorism will continue, but the President’s illegal program of warrantless surveillance will be over.
No. It will not be “over”, it will just be made retroactively legal so that it can continue. I suppose technically the “illegal” part of it will be over, so it isn’t technically the baldfaced lie it sounds like — so kudos for bending the language like Beckham, but that’s not really what most people would consider that phrase to mean.
It restores FISA and existing criminal wiretap statutes as the exclusive means to conduct surveillance – making it clear that the President cannot circumvent the law and disregard the civil liberties of the American people. It also firmly re-establishes basic judicial oversight over all domestic surveillance in the future.
No, it really doesn’t. Because FISA never went away — it doesn’t need “restoring”. FISA is FISA. It was FISA, it is FISA. The only reason FISA would need “restoring” is if we are all willing to accept that it had been invalidated entirely by the president’s actions — that the president was not only able to simply break the law, but managed to erase it from the books entirely on his own say-so.
That’s absurd. That’s asinine. A law does not need “restoring” when it is violated, it needs enforcing. And given that the Democrats have latched onto a piece of legislation designed explicitly to prevent that from ever happening in any meaningful way, there is nothing to be the slightest bit proud of. It is complete acceptance of an illegal program, dressed up as hard-fought victory, and by God the Democrats responsible for it and voting for it, Obama included, naturally presume that if they type up some lovely-sounding bullcrap about it, they’ll be able to pretend it is something other than strategically planned and executed cowardice in the face of lawbreaking."
Man kan ju inte undgå att observera en viss parallellitet:-)
Erik Laakso uttrycker det väl:
Alltså landar vi nu i en förvanskningskampanj där vi som visat kraftfullt motstånd mot den aktuella signalspaningslagen i praktiken utmålas som laglösa anarkister som inte vill att staten ska kartlägga och bekämpa brott. Argumenten som ska föras fram är att vi lever under ett regelrätt terrorhot och att den som inte är för avlyssning är ansvarig för framtida terror. Ni vet, den som inte är med är emot.
Svensk Socialdemokrati måste därför lova att riva upp den här signalspaningslagen och istället se till att en rättssäker, integritetsbevarande och demokratiskt oklanderlig signalspaningslag. Ingen medborgare ska kunna få någon av sin kommunikation avlyssnad, lagrad eller granskad så länge misstanke om brott inte finns. Varje granskning av svenska medborgare måste föregås av domstolsbeslut.
Piratpartiet har förstås gynnats av (i termer av positivt intresse, nya medlemmar) den pågående diskussionen och i synnerhet av högeralliansens demonstrerade förakt för demokrati, för mänskliga fri- och rättigheter och brist på förmåga att ta till sig kritik. Flera av dessa allianspartiers hyckleri när det gäller så grundläggande frågor som integritetsfrågan får förstås mängder med människor att bli besvikna, upprörda och vilja markera avståndstagande. Genuint liberala människor som trots sig ha en hemvist inom något av högeralliansens partier har fått se sig berövade på denna.
Strategiskt blir då frågan (eftersom inte ens mitt eget parti kan betraktas som helt pålitligt i denna fråga) hur vi kan säkra att det blir ändring senast till nästa val 2010. Personligen avser jag att delta såväl i partipolitiskt obunden verksamhet som i mer socialdemokratiskt opinonsarbete. För att det förra skall vara framgångsrikt krävs att det sker i (för att damma av ett gammalt begrepp) i enhetsfrontens form.
Vem står för demokrati
FRA-agenters hemliga identiteter röjda: “Hemliga agenter på försvarets radioanstalt FRA har fått sina identiteter röjda.
Det uppger ”http://www.politikerbloggen.se/2008/06/19/9198/“>Politikerbloggen.se.”
Mindre rolig nyhet. Inte för att som Politikerbloggen (som här agerar megafon åt FRA får man förmoda) tro
ett offentliggörande av samtliga anställdas namn allvarligt kunna skada rikets säkerhet. Sådan information är högvaluta för underrättelsetjänster i andra länder.
utan för att det är så oerhört obegåvat att attackera/hänga ut FRAs anställda. Kan Flashback-folk få fram dessa uppgifter får det nog anses vara oerhört lätt för ev. utländska underättelsetjänster. Men skälet til att det är fel att hänga ut dem är förstås att de ju i princip ingenting har att göra med den nya lagen annat än att de i sitt jobb kommer att verkställa den. Men tyvärr finns det ju folk som inte kan skilja på sak och person, som inte ens förstår vem som är ansvarig och vem som bör “hängas”.
Ett betydligt bättre initiativ har tagits av Fabian Norlin som publicerar namn och e-postadresser till de riksdagsmän som röstade för.
Den motståndsrörelse vi nu måste etablera skall förstås respektera grundläggande demokratiska principer och, vilket är viktigt, bjuda motstånd genom att försvåra själva övervakningen genom att börja kryptera kommunikation i stor skala, använda anonymiseringstjänster m.m.. Vi skall terrorisera de ansvariga genom att inte för en dag låta dem glömma det svek mot demokratin och därmed det svenska folket de gjort sig skyldiga till. Tillsammans kan vi sannolikt också se till att så många som möjligt av dessa folkets förrädare blir bortröstade.
Jag är idag dock också lite irriterad på kamrat Blogges inställning. Han verkar vilja monopolisera försvaret av de mänskliga fri- och rättigheter som nu kränks – och hånar i praktiken oss med hjärtat till vänster som bidragit i kampen mot FRA lika mycket som andra:
Jag skriver läpparnas bekännelse för att FRA-debaclet med all önskvärd tydlighet har klargjort att allianspartierna i själva verket står för exakt samma diktatoriska betonglinje som socialdemokraterna och den yttersta vänstern, nämligen ett system där i princip all makt är koncentrerad till den verkställande parten (regeringen).
Det är inklusive undertecknad lätt att hitta socialdemokrater och andra socialister som står upp för våra fri- och rättigheter (det startades idag också ett nätverk för sossar mot storebror) och det finns också en diskussion kring den fråga Blogges inlägg handlar om – maktdelning, konstitutionsdomstol m.m. Vi som är för det senare är nog i minoritet och blir ju knappast hjälpta av föraktfullt negligerande av vår existens.
Fantastiska Mörkö
Välbesökt loppis på bygdegården: “”https://peter.karlberg.org/files/p1000741_large.png" alt=“p1000741_large.png” border=“0” width=“640” height=“480” />"
En viktig del av Mörkö Nya Bygdegårdsförenings ekonomi vilar på intäkter från tre loppmarknader som anordnas den första lördagen i juni, juli resp. augusti. Dessa loppmarknader är numera väl etablerade och när bokningen av bord öppnar i april tar de slut omgående, oftast samma dag. Till den ringa kostnaden av 150 kronor per gång får man då hyra ett bord. Som synes av bilden ovan så är loppmarknaden mycket välbesökt och idag gynnade förstås vädret.
Senaste kommentarerna