Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Tom Tits nyinvigdes på nationaldagen
Idag har jag förstås flaggat
och jag kom faktiskt ihåg att hala fanan i “laga” ordning. Jag tycker till skillnad från t.ex. Anders Svensson att det är riktigt att ha en nationaldag – inte för något nationalromantiskt svärmeri utan för att få möjlighet att fira att vi faktiskt lever i ett land som det finns anledning att fira – ett land som (fortfarande) har en mycket hög levnadsstandard, ett land som (relativt andra) tar emot flyktingar, ett land som (faktiskt) frodas tack vare en salig härlig blandning av kulturer, av språk osv. Blogge Bloggelito verkar haft en bra dag, medan Jonas Morian fastnat i ett nazisttåg, samma som Per Gudmundson kommenterat.
Själv hade jag nöjet att
delta vid invigningen – återinvigning kanske är mera rätt – av Tom Tits (i Södertälje för den som inte vet). Detta skedde med viss pompa och ståt, dvs vi gästades av såväl kungapar som landshövdingeparet (det är Per Unckels fru som sitter mellan mig och kungen på bilden) och fick lyssna till den nya vd:n Lena Embertséns välkomsthälsning, till Claes Fresks beskrivning av allt det nya och till Anders Lagos mera formella invigningstal, allt mycket kort eftersom kungliga besök av detta slag håller ett väldigt tajt tidsschema.
Nya Tom Tits är verkligen en upplevelse, där har såväl vuxna (min dotter Anna cyklandes på lina)
som stora och små barn (min dotter Ylva och Annas dotter Ronja styr fontänen) verkligen roligt och får på köpet en och annan insikt!
Har man aldrig åkt industrirobot förut finns möjligheten och snart får vi nog upp ballongen i luften också. Cyckla på väggen vill jag också prova.
Sjölander ger mig rätt men har fel:-)
Peter Karlberg har rätt. Och fel.: “Häromdagen skrev jag ett inlägg om vänstern och pessimismen (du hittar det ”http://johansjolander.blogspot.com/2008/05/vnster-pessimismen-och-nyliberalismens.html">här, tidigare har jag varit inne på liknande tankegångar exempelvis här). Sossebloggaren Peter Karlberg kommenterar och säger att han inte känner igen sig, eftersom vänstern till sin natur är optimistisk . Och jag vill ge Karlberg både rätt och fel."
(Hittat via s-bloggar.)
En rolig diskussion som förstås förs vidare av det faktum att vi inte definierat vad vi menar med begrepp som vänster, socialdemokrati, socialism, optimism och pessimism. Vi verkar egentligen överens om att vänsgtern/socialismen i grunden präglas av framtidstro, optimism, tro på männiksan och hennes förmåga osv. Oenigheten kommer när vi relaterar det till vänsterna praktik – jag som har ett lite mera tydligt marxistiskt förflutet skulle förstås snarare kalla den pessimism eller brist på visioner för vår tid som uttryck för en högeravvikelse (till skillnad från de som tycker att frihetsargumenterande socialdemokrater är höger).
Det socialismen tillförde liberalismen var ju tron på vår kollektiva förmåga att skapa ett samhälle där alla får plats, där alla får lika möjligheter att förverkliga sig själva, där vi kan förbättra allas levnadsvillkor – med medel som teknisk utveckling, produktivitetstillväxt, uppfinningar etc. Det var när partierna som definieras som vänster övergav denna vision om ett bättre samhälle (i alla avseenden) för alla som man kan börja beskriva denna högeravvikelse som tar sig uttryck i försvar av det bestående (t.ex föräldrade s.k. välfärdssystem), i att man inte längre sjunger versen i Internationalen om skatter som vi digna ner under, accepterande av den för samhället destruktiva agenda som förhärskar miljö- och klimatfrågor (där lösningen på oljeberoendet förstås är att ersätta det – inte att upphöra med verksamheter som nu baseras just på olja alternativt göra det till en nyttighet som bara de rika kan konsumera).
Socialismen/socialdemokratin har ett stolt internationalistiskt arv att förvalta – i globaliseringsfrågor lyckas vi bara halvdant och de mer s.k. vänsterorienterad har ju fullständigt tappat bäringen i sitt globaliseringsmotstånd. Vi lever ju i en platt värld som till stor del drivs fram av kapitalet därför att vi låtit initiativet hamna hos “marknadskrafterna”. Den utvecklingen borde lätt justerad för att påskynda utjämningen ledas av de radikala internationalisterna inom vänstern. Vi har ju t.o.m. hållit oss i utkanten av EU vilket förstås också försvagat vänstern i vår världsdel.
Vänstern, optimismen och Sjölander
Vänstern, pessimismen och nyliberalismens död: "Så länge jag har varit politiskt aktiv har att vara vänster varit att brottas med någon typ av grundläggande pessimism. Det har varit en tid av raserade utopier: för den kommunistiska rörelsen (som jag aldrig har tillhört eller sympatiserat med) drömmen om den reala utopin som slutgiltigt grusades i och med sovjetdiktaturens sönderfall, för socialdemokratin (mina hemmatrakter) tron på den evigt expanderade välfärdsstaten som förbyttes i något helt annat i och med nittiotalets budgetsanering (om inte tidigare).
De utopiska visionerna har vi istället funnit på andra ställen; hos nyliberalismen till höger och inom vänstern (i bred mening) i någon form av civilisationskritisk grön rörelse, hos feminismen (åtminstone stundtals); kanske har det funnits spår av utopism hos de mer EU-entusiastiska federalisterna (jag tänker på en sådan som Anders Ehnmark och hans paralleller till Machiavelli och hans republik).
Men socialismen – oavsett vilken sorts socialism vi pratar om – har under hela denna tid närmast kunnat förstås som en i grunden pessimistisk rörelse som söker efter en optimism. Söker efter någonting som går att tro – på riktigt – på. Vi (för jag skriver vi) har varit rätt duktiga på att se tecken i skyn; antiglobaliseringsrörelsen, antikrigsrörelsen, tillfälliga opinionsvindar. Men de konkreta politiska positionerna har allt som oftast hamnat i det defensiva, i försvaret mot en samhällsutveckling som leder i grunden fel."(Hittat via s-bloggar.)
Jag har väl antagligen levt i en helt annan värld än den som varit Johan Sjölanders. För mig har vänster alltid varit optimism, framtidstro, visioner och liberalismen, även i dess nyliberala tappning, uppgiven inför tingens ordning. Kanske beror det på att jag i grunden ser socialismen som en fortsättning på det liberala projektet. Det var (och det är viktigt att just beteckna det som ett historiskt passerat stadium) uttryck för den framväxande borgerlighetens kamp mot aristokratins hegemoni. Nutidens liberaler är att betrakta som fångna i den klasskampen, fångna i 17-1800-talets samhällsförhållanden alternativt som försvarare av de priviligier som denna borgarklass lyckades tillskansa sig på aristokratins bekostnad.
Det är just som fortsättning på det liberala projektet som socialismen har sitt existensberättigande. Där finns uppgiften att förverkkliga paroller som frihet – inte bara för de bemedlade utan för alla, jämlikhet inte bara för de besuttna utan för alla och broderskap inte bara för kapitalägare utan för alla. Det blir därför paradoxalt att staten fått en så stark ställning inom delar av vad vi kan kalla vänster (stora delar dessutom). Det strider helt mot denna “historiska uppgift”. Det är i befriandet av flertalet från allehanda förtryckande mekanismer som vi förvaltar arvet väl! Och metoden är enskilt eller i grupp, som individer eller tillsammans med andra i kollektiv – inte genom den härskande klassens statsapparat för att nu använda en marxistiskt inspirerad terminologi.
Jag definierar mig som vänster just för att jag har en obegränsad tro på människors förmåga – allt från allas lika möjligheter att ta ansvar för och förverkliga sina egna livsprojekt till vår gemensamma förmåga att lösa allehanda problem med fattigdom, miljöproblem etc. I min värld stukades dock denna tro allvarligt i samband med kärnkraftsomröstningen – det var då som vänstern i någon abstrakt mening övergav framtidstron, övergav tron på mänsklig kollektiv förmåga. Det har vi aldrig lyckats reparera.
Papperslösa skall ha rätt till vård!
ALLA har rätt till vård!!!: “Här finns ånyo en bevakningsuppgift: Vilka riksdagsmän kommer den 20:e maj att rösta för proposition 2007/08:105. Precis som Gun Svensson ovan och som Maciej Zaremba också gjorde i DN häromdagen är det lätt att visa att detta är ett oerhört skifte i synen på människor som här tycks komma att rsötas igenom i “ohelig” allians. Jag kan bara uttrycka en slags förundran över hur det är möjligt att partikamrater (mina) som väl åtminstone någon gång hört och kanske t.o.m. själva använt ordet solidaritet kan tänkas rösta för detta – alltså att papperslösa inte har rätt till vård om de inte kan betala för sig. Som Zaremba beskriver förslaget”
Till min glädje – men ännu kanske inte till så stor nytta finner jag att det är många partikamrater som reagerat på denna fråga. Dit hör t.ex Reza Javid som kommenterat också Bengt Silfverstrands inlägg/publicering av Magdalena Streijfferts uttalande i frågan:
Magdalena Streijfferts förklaring är förstås en viktig markering om att socialdemokraterna inte med hull och hår sväljer regeringens inhumana förslag att inte bevilja papperslösa vård på lika villkor med människor med uppehållstillstånd. Men inte ska det väl behövas en utredning för att Sverige ska kunna anta en lagstiftning som står i samklang med FN:s flyktingkonvention om mänskliga rättigheter.
Silfverstrand har skrivit om frågan tidigare. Catharina Ullström är försiktig och kalalr de socialdemokratiska riksdagsledamöternas agerande/ställningstagande för en skandal. Anton Andersson uppmanar partikamraterna att stå upp för människovärdet. Markus Blomberg tycker att man skall ta kontakt med Veronica Palm och Magdalena Streijffert. Frågan är förstås kommenterad på Roya och Matildas blogg som uppmärksammar Zarembas artikel. Alliansfritt Sverige var tidigt ute liksom kamferdroppar.
Jag skulle fortfarande vilja ha en redovisning av hur de socialdemokratiska riksdagsmännen faktiskt röstar i morgon. Ingen kommer att få mitt stöd fortsättningsvis om de röstar fel i denna ur mänsklig synpunkt helt avgörande solidaritetsfråga!
Tvättad iPhone
Daily Kos: The Second Coming of an iPhone: “After the long journey, I finally made my way home. Still feeling defeated, I went directly from the airport to the Apple Store……expecting to hear the worst. After all, I hadn’t been able to get any response or a hint of a pulse for days. The young Apple tech reached over, plugged it in and lo and behold…..it was working! There was my graphic…..my contacts……my calendar……my photos! The “genius” was amazed and said he’d never seen one recover from such water damage. I had my MacBook with me and we promptly backed it all up, then continued testing all the features. Aside from a few streaks on my screen that are only visible when looking at the device from the side view, it seems to be working like a champ. Things could still go awry down the road, but hopefully not until the new version comes out (rumored around June).
So, let that be a lesson to all of you cell phone users out there….and iPhone users in particular. Never give up hope if your iPhone has been submerged. Exhibit patience. Get creative. Try the rice. You too may be able to resurrect your recently submerged device.”
Jag följer förstås Daily Kos för att få en bild av hur det ser ut i USA. Plötsligt får jag en rapport som berättar vilken behandlig en iPhone faktiskt klarar av – kör den i tvättmaskinen och den fungerar faktiskt därefter!!!!
Hoppas bara det kommer en 3g-version hit snart.
Jinge, Sjölander och jag:-)
Jinge och jag: “Igår sågade Jinge den socialdemokratiska vårbudgeten. Det kommenterade jag. Det fick Jinge att först reagera via mejl, sedan skriva en lång text där han utan att vare sig nämna mig vid namn eller ännu mindre länka går till motangrepp (sort of). Jag tänkte här kort kommentera vårt lilla meningsutbyte.”
(Hittat via Johan Sjölander.)
Jag råkade hitta Jinges polemik mot icke namgiven sosse och kunde via mitt RSS-flöde från Johan Sjölander identifiera måltavlan. Eftersom jag tyckte att Jinges sätt att diskutera med icke namngivna personer kändes lite underligt skrev jag en kommentar på hans blogg runt halv tre igår. Hos Jinge modereras kommentarer vilket innebär att man med säkerhet vet att han läst:
Genom att jag använder coComment blir jag aviserad när nya kommentarer görs på bloggar där jag kommenterat (när jag kommer ihåg att “slå på”). Det gjorde jag igår hos Jinge, det är t.o.m. så att min då ännu ej publicerade kommentar fångas upp av coComment. Blev därför lite förvånad då jag fann att inget svar kom in på min fråga, trots att Jinge besvarat senare gjorda kommentarer. Gick således in hos Jinge för att kolla och då visar det sig att runt kl. 09.00 idag så har fortfarande min kommentar inte godkänts.
Fortfarande väntar jag alltså på Jinges förklaring till varför han tycker att det är rimligt att angripa folk utan att namnge dem respektive – vilket enligt min mening tillhör självklar etikett – att länka till den text som avses. Men kanske är det så att om man har landets mest lästa vänsterblogg vilket ju faktiskt är klart imponerande så behöver man inte länka/respektera till andra – räcker med att vara en av de största Twingly-hororna:-)
PS. Sjölander verkar inte ha möjlighet till trackbacks och Jinge har stängt av sin (men han hittar säkert detta inlägg ändå). Sjölander använder knuff och bör se att jag kommenterat.DS
Nej till ”individuell” föräldraförsäkring
Som alla vet finns det en allvarlig missuppfattning när det gäller jämställdhet. Den yttrar sig i att man – vilket i sig är viktigt – kvantifierar förhållanden i ett genusperspektiv för att belysa strukturella skillnader men man missar att detta just är statistik och har detta specifika syfte. Därmed förfaller man till att driva jämställdhetsfrågor som om människor utgör statstiska fenomen.
Detta har jag erfarit idag i en diskussion föranledd av en motion om att vi dvs socialdemokraterna skall gå vidare mot den “individualiserade” föräldraförsäkringen. Där har plötsligt ett medel – denna försäkring och graden av nyttjande av densamma – förvandlats från just att vara ett medel till att upphöjas till mål genom att den s.k. individualiseringen innebär att berörda föräldrar (oaktat kön) inte längre skall ha rätt att överlåta dagar sinsemellan. Tyvärr är jag ganska ensam i motståndet mot detta och blev därför nedröstad. Jag har emellertid reserverat mig.
Enligt min uppfattning utgör regleringar av detta slag spikar i den kista partiet gör åt sig självt – i synnerhet här i Stockholmsområdet. Människor i allmänhet (alltså presumtiva väljare) förväntar sig att själva få bestämma över hur de formar sina liv – vi som historiskt är en frihetsrörelse måste på alla sätt bejaka detta och ställa oss i spetsen för att ett välutbildat folk ständigt ges mer kontroll över sin vardag (inte det motsatta).
Sporten?
Hjärtat stannade: “Henrik Forsberg fick hjärtstillestånd – nu lever han med en pacemake”
Och vad har detta med skidskytte att göra?
Inte helt typisk
Burken avslöjar dig: “Och de som använder mac vet att deras “egen överlägsenhet” inte är en förolämpning utan ren, objektiv sanning.
Inte heller var det några nyheter att macanvändare röstar demokratiskt i de amerikanska valen eller att de är medvetna om miljön, det vill säga kör hybridbil och gillar ekologisk mat.Värst var det där med skorna.
MACANVÄNDARNA KÖPER igenom snitt fem par gymnastikskor (sneakers) varje år, påstod undersökningsföretaget.”
Intressant undersökning – Mac-användare är mer medvetna om miljön (och beredda att betala för det) och tydligen väldigt intresserade av att springa. I det senare fallet avviker jag, också när det gäller val av bil som för mig självfallet faller på Citroen. När det gäller musik är jag dock typisk – jag köper all sådan från iTunes.
Undersökningens resultat redovisades på street.com.
Sjuk, sjukare, sjukast
Inte vet jag hur sådana som Per Westberg definierar pornografi och/eller barn men här slås ju faktiskt nästan rekord.
Så otroligt B: “Att bryta ett ingånget avtal är sannolikt ingen brottslig gärning och jag undrar om inte TT missat den brottsaspekt som polismannen sannolikt åsyftar. På SR Jönköping kan man läsa att kvinnan har berättat för polisen att bilderna togs för tre, fyra år sedan. Om kvinnan nu är 19 år är det sannolikt att bilderna utgör det allvarliga brottet barnpornografibrott om det realiter handlar om pornografi. Detta återstår att se.”
(Hittat via knuff.se.)
Alltså enligt SvDs refererande av TTs artikel så har någon delat ut reklamblad på vilka två flickor inlöddrade i schampoo tvättar en bil. Denna bild har tydligen använts tidigare med flickornas medgivande i samband med reklam för en bilmodell men den nu aktuella användningen har de tydligen inte godkänt då det är en av tjejerna som anmält.
Man kan ju om man vill tycka att det är sjukt med reklam av detta slag men att tycka att den är pornografisk är väsentligen sjukare. Så gör ju tydligen polisen i Jönköping.
– Vi har rubricerat det som otillåtet förfarande av pornografisk bild, säger Tommy Åkerberg, länsvakthavande polisbefäl i Jönköping, till TT.
Men om bilderna verkligen är pornografiska är något oklart, enligt Åkerberg. De föreställer två unga, nakna tjejer – enligt anmälaren bara 15 och 16 år gamla – som “intvålade i bilschampo” tvättar en bil.
– Man ser inte könsorganen men en del av bröstet på den ena tjejen. Det kan uppfattas som pornografiskt och vi ställer det i relation till att affischerna delats ut på en mässa där det inte finns någon åldersgräns, säger Åkerberg.
Riktigt sjukt blir det dock i Westbergs värld för där definieras bilderna som barnporr om det stämmer att bilderna togs när flickorna var i 15/16-årsåldern. Sexualfientlighet kan väl knappast uttryckas tydligare än när man definierar bilder på könsmogna människor som barnporr.
Tantrabloggen har för övrigt skrivit ett bra inlägg om just porr och sexualitet vilket är vackert illustrerat.
Apropå sjukt så kan man hos Ropstens blogg följa en diskussion om pornografi som alltså å ena sidan handlar om bilder från en motormässa där man eventuellt ser en del av en kvinnas bröst och å den andra en Jesus med erektion som visades på utställningen Homo Ecco som sanktionerades av ärkebiskopen på sin tid.
Senaste kommentarerna