Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Äntligen lite rättvisa
Ojämställt vårdnadsbidrag tar pengar från förskolan: “Sverige har idag en föräldraförsäkring i världsklass som redan idag innebär valmöjligheter och en flexibel användning. En generös föräldraförsäkring i kombination med en välutbyggd förskola, gör att kvinnor – till skillnad från i många andra länder – inte tvingas välja mellan arbete och barn. Den borgerliga alliansen brukar hävda att det ska löna sig att arbeta. Men varför argumenterar man då för ett vårdnadsbidrag som tvärtom ger en stimulans till föräldrar att lämna arbetsmarknaden?
Jag vill istället ha en familjepolitik som sätter barnet i fokus. Det bästa för barnet är att ha en bra relation till båda sina föräldrar. Jag vill också se en familjepolitik som riktar sig till alla barnfamiljer. Ett kommunalt vårdnadsbidrag vänder sig i mycket hög grad till familjer med två familjeförsörjare. Det visar också erfarenheterna från Norge. För en ensamstående mamma blir det i praktiken omöjligt att försörja sig och barnen på 3 000 kronor i månaden. Ska verkligen ensamstående låginkomsttagare betala för reformer som vänder sig till sammanboende?”
Thomas Johansson, ordförande i utbildningsnämnden i Södertälje, skrev förra veckan ovanstående (också publicerat i LT). Straxt efter presenterades årets budgetuppgörelse i kommunen i vilket ingår ett vårdnadsbidrag – och då skall man komma ihåg att kommunen styrs av s-v-mp men med stöd av högeralliansen i budgetfrågor för att neutralisera nationaldemokraterna som med sina två mandat har en vågmästarposition i fullmäktige.
I SvD kan man läsa några kommentarer:
– Vi har valt att inte göra kabinettsfråga av detta. Även om vi är emot vårdnadsbidrag finns det inte så mycket att diskutera, när det nu finns majoritet för det i fullmäktige, säger kommunalrådet Anders Lago (s).
– Jag är mycket nöjd, vi har fått väldigt bra genomslag för våra frågor och vi har hanterat en knivig situation på ett bra sätt, säger oppositionsledaren Marita Lärnestad (m).
Enligt Johansson kommer alltså detta att leda till nedskärningar av förskolans resurser och därmed sänkt kvalitet och det hela skall tydligen betalas av de ensamstående. Lätt enfaldigt resonemang. I Södertälje är situationen den att vi har kö till förskolan och betydande problem med att hinna bygga ut i den takt som motsvarar efterfrågan.
Frågan har för övrigt intressanta dimensioner. Såg idag att vännen Sigge Eklund, som tydligen tillhör gruppen publicitetshungriga personer (även om jag inte riktigt trodde det), vill kriminalisera pappor som inte tar ut halva föräldraledigheten. Den här fullständigt ohämmade lusten att med lag ingripa i folks privatliv fyller mig med nästan gränslös olust. Men man får väl många pluspoäng hos mer extrema feminister.
Så vad händer om några föräldrar kommer att välja att utnyttja vårdnadsbidraget – som ju förutsätter att man på heltid tar hand om sina egna barn – en i sannning obskyr syssla som i Johanssons värld definitionsmässigt inte är bra för barnen. I huvudsak är det tre grupper som är aktuella:
1. Redan hemmavarande. Detta är en grupp som självfallet ökar kommunens kostnader. Antagligen är de inte så många men var och en kommer at kosta kommunen 36 000 kronor per barn. Å andra sidan kan man kanske hävda att dessa föräldrar redan idag sparar ca 100 000 kronor per år och barn genom att de inte nyttjar kommunalt finansierad barnpassning.
2. De som har barn på dagis. Denna grupp – som säkert inte heller är så stor – innebär att kommunen sparar en utgift på ca 100 000 kroner per barn och istället får en kostnad på 36 000. Blir väl ca 64 000 pus för kommunen. Här finns väl en potentiell risk att deta skule leda till sämre resusutnyttjande i förskolan vilket skulle kunna leda till sämre kvalitet. Å andra sidan så har vi ju kö – kommunen får ju schavottera i LT just för oförmågan att bereda plats till barn som stått i kö länge och vars föräldrar faktiskt inte kan jobba för att de saknar dagisplats (något som om jag inte missminner mig drabbat herr Johansson själv).
3. De som ännu inte fått dagisplats och som kommer att välja att nyttja vårdnadsbidraget istället. Såvitt jag förstår så kommer dessa därför inte att generera en kostnad på 100 000 kronor utan istället 36 000 kronor. kan vi beräkna i vilken storleksordning detta komer att ske kan vi kanske t.o.m. minska på investeringsbehovet, alltså inte behöva bygga lika många nya förskolor.
Att den utformning som vårdnadsbidraget nu fått definitivt begränsar nyttan för andra än familjer med två “försörjar” är ostridigt. 3 000 kronor per månad kan ju ingen ensamstående med barn leva av (även om barnbidrag, underhållsbidrag m.m. borde tillkomma). Innebär verkligen detta att som Johansson skriver att “ensamstående låginkomsttagare (får) betala för reformer som vänder sig till sammanboende”? Jag försöker räkna ut på vilket sätt den ensamstående får ökade kostnader (betala för) genom denna reform. Kommer dagisavgiften att höjas? Skall särskild skatt betalas av de ensamstående för att finansiera vårdnadsbidraget? Får barnlösa idag “betala för” barnbidrag till de som ha barn – är det Johanssons syn på hur en solidarisk skattepolitik skall betraktas kan man undra.
Kräv din rätt
Makthavarlistan – makthavare.se: “4. Upphovsrätt och annan immaterialrätt
4.1 Du upplåter härigenom till FPG Media att fritt förfoga över Inläggen i bolagets fortsatta verksamhet och att därvid göra erforderliga anpassningar och förändringar. Detta innebär bland annat att du ger FPG Media rätten att kostnadsfritt framställa exemplar, lagra och därefter överföra hela eller delar av Inläggen, i ursprungligt eller redigerat skick, till allmänheten via webbplatserna www.makthavare.se/www.fokus.se och/eller annan från tid till annan av FPG Media använd webbplats samt vidare publicera (framställa exemplar och sprida) sådant material i tidskriften Fokus och/eller andra varor/tjänster som FPG Media saluför eller kan komma att saluföra i framtiden. Inläggen får även användas i marknadsföring av makthavare.se eller andra varor/tjänster som FPG Media saluför eller kan komma att saluföra i framtiden. Denna rätt får överlåtas i samband med en överlåtelse av verksamheten.
4.2 Du efterger härmed rätten att bli namngiven på webbplatsen makthavare.se och andra sammanhang som Inläggen kan komma att användas inom ramen för upplåtelsen i 4.1 och är införstådd med och godkänner att det kan ske ändringar och andra bearbetningar av Inläggen inför ett sådant nyttjande.
4.3 Du garanterar härmed att dina Inlägg inte utgör intrång i någon annans tillkommande rätt och fritt kan användas av FPG Media på sätt som framgår under punkterna 4.1- 4.2 ovan. Du åtar dig i enlighet därmed att hålla FPG Media skadelösa från varje anspråk från tredje man och ersätta FPG Media för de ersättningar och skadestånd som FPG Media genom förlikning eller dom åläggs att erlägga för intrång i immateriell rättighet genom FPG Media nyttjande av Inläggen.
4.4 Vad som sägs under punkterna 4.1-4.3 ovan gäller även efter det att du avslutat ditt medlemskap.”
Jag tyckte det var mycket intressant att ta del av Fokus uplägg – en wiki där alla kan vara med och bidra med information om maktharna och delta i diskussioner. Detta ända tills jag läste ovanstående del av användarvillkoren. Personligen har jag inget emot att dela med mig, att låta andra använda det jag skrivit, modifiera, förbättra. När någon annan har för avsikt att tjäna pengar på detta användande har jag dock invändningar. Fokus villkor är fullständigt orimliga – man frånsäger sig i princip alla rättigheter inklusive rätten att bli angiven som källa. Uromordentligt märkligt – FPG Media tillfäörsäkrar sig fullständig nyttjanderätt. Jag registrerar mig i alla fall inte!
Demokrater i hela landet – förena er!
Cattis blogg: Timbro och Ordfront, sida vid sida!: “Ordfronts ordförande Stefan Carlén och Timbros vd Maria Rankka har idag gemensamt skrivit en debattartikel i Svd. Det handlar om de förslag om buggning, telefonavlyssning och automatisk lagring av datauppgifter om vår tele- och datakommunikation som riksdagen snart ska besluta om. Det handlar om det övervakningssamhälle som håller på att växa fram i Sverige. Det de försvarar är integriteten, individens rättigheter, de mänskliga rättigheterna.”
(Hittat via s-bloggar.se.)
Jag är inte alls lika förvånad som Catharina Ullström över att representanter för såväl Timbro som Ordfront kan ha samma uppfattning i grundläggande demokratiska frågor som den om personlig integritet och övervakning. Jag är betydligt mer förvånad för att inte säga upprörd över att det å den ena sidan är så få på denna – demokratins – sida och å den andra att vi, i meningen det svenska folket, så villigt låter oss ledas av de enkla argument som förespråkarna för övervakningen för fram. Det är ju t.o.m. så att de mindre begåvade politiker som ansvarar för förslag och beslut i dessa frågor faktiskt kan göra det i vetskap om att de flesta medborgare faktiskt köper deras argument.
Carléns och Rankkas uppmaning att “alla som värnar vår demokratiska tradition ska ställa sig upp och säga stopp” är väl värd att upprepa. Frågan är hur vi får med oss folket i denna fråga – som ju för att uttrycka det lite extremt villigt låter sig föras till slaktbänken. Så har nog många diktaturer kunnat komma till stånd och överleva många år.
Mest upprörd är jag nog över att Thomas Bodström i socialdemokratins namn bäddat för detta. Visst har jag haft en del synpunkter på politiken under Göran Perssons tid men ingen kritik är så allvarlig som den som måste riktas mot valet av Bodström som justitieminister och den politik just på deetta område som blev följden.
Lite snö, oframkomlig väg och elavbrott
Jag bor i Södertälje kommun, cirka 3 mil från stadens cenrum, på Mörkö. Idag när jag kvart i åtta begav mig till arbetet så finner jag vägen igensnöad. Någon plogning har inte skett trots att det bor åtskilliga människor härute, SL har trafik på vägen och skolbussen redan gått. Efter att ha halkat fram i mycket låg hastighet och nästan kommit till bron vid Pålsundet möter jag en plogbil. Vägverket tycks ha uppfattningen att folk härute lika gärna kan ta sovmorgon en dag som denna. Det särskilt intressanta i sammanhanget är att det ju inte behövdes några plogbilar norr om Järna/Södertälje så man undrar var de höll hus de tidiga morgontimmarna.
Strömavbrott blev det också – lite senare under dagen. Såvitt jag har förstått så har det varit avbrott dels under några sammanhängande timmar och sedan lite av och till – nu sker “av och till” med sådär en 5 minuters mellanrum. Undrar hur väl permanent inkopplad utrustning som adsl-modem, trådlös router, kyl, frys m.m. mår av detta.
För övrigt kan man ju inte låta bli att förundras över 1) att Vägverket inte klarar av att det snöar och att 2) Telge Nät har ett så dåligt nät att lite snö pajar elförsörjningen.
Lite snö är kanske att överdriva något – det har nog kommit en 20-30 cm tung blötsnö här. Ser ut som riktig vinter – lite märkligt när man spenderat dagen i ett höstruskigt Stockholm där det visserligen var snö i luften men inget kvar på marken. Nu skall jag försöka skotta fram hustruns bil och plats för min på garageuppfarten.
Hur kör du, människa?
Milslånga köer söder om Stockholm – kommer fortsätta tills i natt: “Direkt efter olyckan uppstod det långa köer, men det var inget emot vad som hände när Vägverket bestämde sig för att bärga lastbilen.
Bärgas i kväll
– De ville stänga av E4 helt och hållet i minst ett par, tre timmar, säger Jens Mårtensson på stockholmspolisens länskommunikationscentral. Men det insåg vi väl ganska snart att det inte skulle gå, så nu har man öppnat något körfält bredvid olycksplatsen och lastbilen kommer inte att bärgas förrän efter klockan 22 i kväll.
Under den tid som norrgående var helt avstängd hann det bildas upp mot tre mil långa köer ner till Södertälje.
– Nu flyter trafiken, men långsamt. Det är fortfarande problem och kommer förmodligen att fortsätta så under hela dagen, säger Taina Rosén-Viliedu.”
Märkligt! Här har vi en av Sveriges mest trafikerade vägavsnitt och beredskapen att hantera oycker är så låg att varje sådan leder till gigantiska köer. Det förefaller som om principen är att man skiter i alla de som hamnar i köerna och prioriterar något annat – oklart vad. När jag besökte Kina förra hösten fick jag information om att man hade 20 minuter på sig att få bort krockade eller trasiga fordon från motorvägar – sen fick man böter. Kanske ingen lysande lösning men det indikerar att man faktiskt har respekt för att människors tid är värefull/viktig.
Principen borde förstås vara blixtsnabb insats för att rädda liv, lika snabb dokumentation av olyckplatsen, om det behövs, med digital bild (video) och sedan bara av med skrotet från vägbanan. Det kan ju tas omhand någon gång när trafikintensiteten är låg.
Nuvarande system som tycks innebära att både räddningsinsats och eventuell bortforsling/bärgning får ta hur lång tid som helst och innebära fullständigt absurda köer innebär förstås en orimlig stressnivå i dessa köer. Irritationen späds ofta på av folk som lite desperat börjar använda vägrenar, vända, backa etc.vilket förstås väcker berättigad ilska hos anrda mer laglydiga/tålmodiga.
Dessvärre är ju just den sträcka som nu är aktuell rätt olycksdrabbad. Det beror på flera faktorer, vänsterfilskörandet är en starkt bidragande orsak (folk ligger kvar i vänsterfil även när det finns hundratals meter fritt i högerkörfältet, gärna i hastighet långt under den tillåtna och ännu längre under den ikappkommande trafiken) som också vållar mycket stor irritation. Särskilt Södertäljebor tycks benägna till detta för ofta skall de sedan tränga sig in i högerkörfältet vid någon av avfarterna till staden. Här är det också intressant att notera att så många tror at man skall sakta farten i god tid före en sådan avfart, vilket innebär att det alltid stockar sig inför dessa. Så gör för övrigt rätt många Järna-bor också.
En annan orsak i synnerhet så här års är att många tycks överraskas av lågt stående sol och följdaktligen (panik)bromsar när de bländas. Varje normalt tänkande människa inser ju detta i förväg, utrustar sig med solglasögon och/eller använder sina solskydd i förebyggande syfte.
En tredje orsak är de s.k. tittköerna. man undrar vad folk tänker med när de anser det rimligt/trafiksäkert att kraftigt sakta farten för att titta på olyckor på andra sidan vägen. Det är som om de inte begriper att denna fartminskning via en dragspelseffekt faktiskt innebär att trafiken kan ta tvärstopp flera kilometer bakom med ytterligare tillbud som följd.
Överhuvudtaget verkar det för mig naturliga att hålla en jämn fart på motorväg (annars också) vara en udda egenskap. Själv kör jag med farthållare men det fungerar ofta inte, dvs många kör med rätt varierande fart. Kanske sysslar de med annat men det sysslandet – när det inverkar på körstil – kanske de borde förlägga till annan tid.
Ah – skönt att skriva av sig lite av den frustration man drabbas av när man använder just denna vägsträcka dagligen.
Förresten, det finns en annan underlighet i beteendet hos vissa. När man passerar Salem-avfarten på väg norrut på morgonen kan man nästan vara helt säker på att någon/några kommer att ligga i vänsterkörfältet och blockera fram till Hallunda. De komer att ligga i runt 95-100 km/timme ända fram men sedan fortsätta i samma eller t.o.m. något högre fart när antalet filer ökar efter Hallunda (där dock fartgränsen är lägre). Vore det bara någon gång skulle man ju kunna leva med det. Jag noterade häromveckan och råkade ut för samma sak 6 vardagar i rad vid olika tider – vad är det för fel på Salem-bor;-)
Samkönade äktenskap igen
Låt homosexuella få gifta sig – om de vill: “En kyrka som inte vill ge homosexuella som önskar leva på det sätt kyrkan tror på, rätten att använda ett kyrkans begrepp. Homosexuella som kräver rätten att leva i äktenskap, men inte vill leva under äktenskapsliknande former.
Bortom det mediala skenet fortsätter den verkliga konflikten.”
Carl Hamilton har skrivit en kolumn i Aftonbladet där han på ett lite anorlunda sätt problematiserar frågan om äktenskap, homosexuella, kyrkan, värderingar och livsstil. Annorlunda för att han pekar på att frågan om samkönade äktenskap inte är det verkliga problemet.
Med utgångspunkt i det faktum att ytterst få homosexuella faktiskt väljer att ingå den form av partnerskap vi haft sedan 1995 och det faktum att att sexuellt överförbara sjukdomar fortsatt ökar bland de homosexuella (männen) tolkar Hamilton som om det snarare handlar om ivsstil och värderingar, något som faktiskt borde diskuteras.
Det Hamilton hävdar är alltså egentligen att homosexuella i allmänhet har en annnan syn på kärlek, sexualitet och ömsesidighet än vad majoriteten i samhället har. Att den heterosexuella normen därmed inte handlar, i första hand, om sexualitet utan faktiskt om normer för samlevnad som skulle kunna vara giltiga oaktat sexuell läggning. Normer som kan sammanfattas i tvåsamheten och som genom i allmänhet relativt hög sexuelll trohet bland annat skyddar mot sexuellt överförbara sjukdomar.
Jag blir lite konfunderad av resonemanget. Inte kan man väl tillskriva människor som är homosexuella vissa värderingar och förutsätta att de har en viss livsstil? Möjligen om man tänker sig att de utgör en minoritet inom vilken en slags subkultur utvecklas som gör att en viss livsstil dominerar.
Tidigare har jag funderat i termer av att det finns ett ökande avstånd mellan sexualitetens grundläggande biologiska funktion (reproduktion) och vår (dvs den samhälleliga) synen på densamma. Alltså att så länge sambandet var starkt premierades just sådant som tvåsamhet och långvariga relationer (livslånga). När sambandet försvagas skapas möjlighet till förändrade värderingar vilket snarare premierar många partner och kortvariga relationer.
Är det alltså så att frågan om samkönade äktenskap i själva verket är ett ytterligare steg i förändringen av just synen på samlevnad överhuvudtaget, att en sådan reform inte alls är vad den synes vara – en bekräftelse på tvåsamhetens “seger” – utan tvärtom ytterligare en spik i tvåsamhetens kista?
Hitta sossebloggar
Bloggar – www.socialdemokraterna.se : "Var med och påverka!
Politik handlar om att tillsammans lösa gemensamma problem. På så sätt tar vi ansvar för varandra och för framtiden. Det är på oss det beror. Vad du tycker och gör spelar roll. Vi presenterar här på Agera! en rad olika sätt för dig att engagera dig på. Här hittar du verktyg att använda för att påverka politiskt. Vi socialdemokrater tror på engagemanget och på folkrörelsen. Och på människors deltagande i demokratin. För oss är Internet ett av verktygen för detta. Vi kommer kontinuerligt att uppdatera dessa funktioner och komplettera med fler verktyg."
Äntligen har partiets officiella pingtjänst för s-märkta bloggar kommit igång. Den presenterar mest lästa, senaste och vilket förstås är riktigt bra ett taggmoln. Jag saknar egentligen mest en redaktionell tjänst knuten till denna sida – skule vilja ha en slags kommenterande blogg i ansltning till pingtjänsten som lyfter fram diskussioner, synar argumentering etc. Undrar förresten om man riskerar att bli utslängd. Man skall tydligen hålla sig till följande regler:
• Pornografiska, rasistiska eller sexistiska yttranden.
• Hot, trakasserier eller lögner.
• Personliga angrepp eller ärekränkande inlägg.
• Inlägg som kan kränka berörda personer.
• Uppmaningar till brott eller annat som bryter mot svensk lag.
• Spam och annat oönskat material.
• Svordomar eller obscena ord.
• Kommersiella budskap.
Det händer ju att jag finner anledning att publicera bilder som av någon skulle kunna upplevas som pornografiska, vet inte heller riktigt säkert var gränsen för personliga angrepp går – jag har t.ex. angripit kamrat Bodström rätt hårt. Vad som är "oönskat material" känns ju lite gummipragrafaktigt. Svordomar händer det väl att man känner behov av att använda liksom obscena ord (vilka det nu är när vår vardag fyllts med amerikaniserade uttryck just på det temat. Om jag t.ex. berättar att jag skriver detta på en MacBook Pro som i kväll uppdaterats till Leopard och att jag tycker upplevelsen är närmast himmelsk – blir det ett kommersiellt budskap (det är ju i alla fall god reklam för Apple). Svårast har jag dock för "inlägg som kan kränka berörda personer". Numera blir ju folk kränkta av vad f-n som helst. Man kan ju t.ex. inte, som någon organisation nyligen gjorde på reklamskyltar hos SL, argumentera för att vi skall behålla nuvarande äktenskapslagstiftning utan att det studsar upp ett antal kränkta personer.
SKatteverket ute och fiskar
350.000 nätanvändare kartlagda: "Företaget Bahnhof hotas av vite, eftersom de vägrar lämna ut kunduppgifter till skatteverket.
I dag kan aftonbladet.se avslöja att .SE (Stiftelsen för internetinfrastruktur) redan har lämnat ut sina kunduppgifter till skatteverket. "
Bahnhof har i alla fall sagt nej vilket hedrar dem. Något som hedrar .se kan jag inte finna i detta.
Jag har haft besök från Skatteverket på min blogg. Fåfäng som jag är har jagförstås trott att någon på verket var intresserad av vad jag skriver. Nu verkar det väl mera sannolikt att de kartlägger eventuella inkomster – tji fick dom!
Bevara äktenskapet
Aftonbladet: “Osmakligt” : “RFSL rasar mot affischerna mot homoäktenskap
Budskapet i reklamen i tunnelbanan är ”Bevara äktenskapet: Mamma, pappa, barn”.
– Kampanjen är osmaklig och stötande för homo- och bisexuella, säger Jerry Adbo på RFSL.”
(Hittat via knuff.se.)
Så är de kränkta ute på krigsstråt igen. Denna gång kränks tydligen homo- och bisexuella av förekomsten av en reklamkampanj som förspråkar nu gällande svensk lag. Ligger vi verkligen så illa till när det gäller det demokratiska samtalet att man ens kan tänka tanken att det i sig är kränkande för någon att uttrycka en åsikt????
Jan Myrdal, en av undertecknarna av det upprop som ligger bakom kampanjen, argumenterar i SvD för att behålla äktenskapet som en institution förbehållet tvåkönad samlevnad. Läs gärna den argumentationen som jag tycker håller rätt långt. Själv har jag bland annat skrivit:
Försöker man särskilja dessa frågor får man en tydligare bild av vad det handlar om. Vi lever i en kultur (och detta tycks vara gemensamt för de flesta kulturer) där samlevnadsformerna reglerats av staten i första hand med utgångspunkt i reproduktionsperspektiv och därmed sammanhängande ägande- och arvsfrågor. Historiskt sätt har det inneburit att monogama förhållanden föredragits framför andra former – ett sätt att “garantera” faderskapet och att lägga försörjningsfrågan för avkomman på rätt personer. Tidigare var det förstås nödvändigt på grund av avsaknad av andra metoder för att fastställa det senare. Bara i områden där av olika skäl betydande kvinnoöverskott uppkommit är det vanligt med andra former av typen månggiften.
Historiskt har för övrigt oftast funnits en blandning av statlig och religiös sanktionering av dessa former – därav det faktum att vi nu kan tala om äktenskapslagstiftning (alltså själva användandet av begreppet äktenskap) där den religiösa uppfattningen om äktenskapets natur sammanblandats med de mer civilrättsliga aspketerna på samlevnad. Så har det alltså inte alltid varit och behöver förstås inte heller vara fortsättningsvis
.
En intressant aspekt av den för dagen gällande likriktningen av åsikter just kring äktenskapet – man blir ju nästan idiotförklarad om man ens vill diskutera i termer av att vi inte skall ha könsneutral äktenskapslagstiftning – är ju frågan om heteronormen. Ett sådant begrepp kan ju naturligtvis analyseras utifrån olika utgångspunkter – t.ex. bara som en bestämning av vad som är det normala i betydelsen vanligast. Man kan också betrakta det som uttryck för en konvention, inte nödvändigtvis sanktionerad norm, som det råder varierad grad av konsensus kring. Det finns ju en mängd normer som i någon mening reglerar våra liv – just för att efterföljandet av normen betraktas som normalt. I olika sammanhang får brott mot sådana normer konsekvenser, allt från viss uppmärksamhet eller stillsamt tolererande till kraftfullt avståndstagande och då normen kodifierats i lag eventuellt straff.
Frågan är altså enkel – är det fel att det finns normer i samhället som helt enkelt utgår från vad som är vanligast och därför av flertalet uppfattas som normalt? Blir sådana normer automatiskt kränkande för den som av olika skäl inte passar in? Hur långt är vi i så fall beredda att driva tesen om att norm som bygger på vanligast och mest accepterade per definition är felaktiga/kränkande och alltså bör bekämpas?
För att ta ett exempel som ligger nära detta område – sexualiteten – så har vi ju en norm som säger att kvinnor som säljer sex är horor och som sådana föraktliga, mindre vetande, offer. För dessa kvinnor är det naturligtvis så att de drabbas av det s.k. horstigmat – en mycket kraftfull reaktion från den normföljande majoriteten. Det är ju t.o.m. så att sådana som uttnyttjar sådana sexuella tjänster också drabbas av en statlig sanktion, dvs gör sig skyldiga till brott också i lagens mening. Uthängda som torskar blir de ju i den normföljande majoritetens ögen. Här har vi alltså ett exempel på en grupp som bryter mot normen (monogam sexualitet inom eller i rimlgt nära anslutning till någon slags kärleksförhållande) – är det alltså då fel på denna norm, som ju egentligen om vi bortser från moraliska övertoner bara är uttryck för vad som är vanligast och accepterat av de flesta?
Skaffa barn i den takt du vill!
Skaffa inte barn för tätt: “Men det är inte bara barnen som tjänar på fler år mellan syskonen. Föräldrarna får mer tid, både för sig själva och ungarna, om de skyndar långsamt.
– Det är jobbigt med två blöjbarn och både praktiskt och skönt om storasyskonet exempelvis lärt sig sova ensam, säger May Nilsson.
Dessutom har en tre-, fyraåring hunnit bygga upp en relation med far- och morföräldrar som gör det lättare att få avlastning från dem utan att ha dåligt samvete. Ett äldre barn har även kompisar på dagis som ger stimulans när småsyskonet tar plats därhemma.”
Kvalificerat dumsnack är väl det enda man kan säga om ovanstående! Man skule faktiskt kunda vända på hela resonemanget. Det är inte så att små barn känner svartsjuka mot syskon eller känner sig undanskuffade. De har helt enkelt inte definierat sig själva i förhållande till omgivningen tillräckligt för att reagera i sådana termer.
Min egen erfarenhet skulle snarare tala för att ensamma 3-4-åringar är de som mest medvetet registrerat “fördelarna” med att vara ensamma om uppmärksamheten och därför reagerar mest på nytt syskon. När det nästa syskon kommer i en lite större syskonskara är det faktiskt mest “stordriftsfördelar” även om det förstås är förenat med mycket jobb.
För övrigt inga problem att som morförälder ha en “relation” även till 1-2-åringar som tillåter avlastning.
“En som vet”
Senaste kommentarerna