Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Please sign: Pearl Kanyange and her daughter needs protection
Petition Pearl Kanyange and Her Daughter Needs Protection By Swedish Governmment Not Deportation: ”As an Organisation, we are very sure and aware that Pearl Kanyange and her Daughter’s life cannot be guaranteed and protected due to press outings since she has continued to appeared in Ugandan Tabloid sometimes the wide harassment, arrests, family denials, and ex-communication from Religious Institutions.
Find Hope Organisation kindly ask Migration Authority and Swedish Government for Protection of Our Member and Her Child.”
(Via ipetitions.)
Pearl is a single mother with a now 6 year old daughter. She arrived in Sweden on the 7th March 2014. She had been granted a 2 year permission because she was moving in together with her fiancé. Almost immediately there was a conflict with the fiancé and Pearl was thrown out. With nowhere to stay and a return to Uganda impossible because of her sexual orientation she got help from the police and the municipality to apply for asylum. Migrationsverket decided in July 2015 to withdraw the permit to stay in Sweden and also denied her asylum. Since then Pearl have being appealing the decisions and know she is waiting for Migrationsverket to decide if there is enforcement obstacles.
Uganda is a very homophobic society where LGBTQ-relations is a crime and also very dangerous because of the public opinion. In Pearls case, who have been exposed in Ugandan media, this means that she would face the risk of being physically abused, raped and/or killed. For her daughter, who been attending dagis and has Swedish as her daily language this would means stigmatization and it would be almost impossible to find a school that would accept a child to a know lesbian.
Please sign the petition!!!!
Read more about Pearl and her daughter in Expressen
See interview in Expressens morgonTV
Vilka får man döda
Händelser som den i fredags och reaktionerna som följde gör att en rad frågor dyker upp i mitt huvud. Flera rör hur vi förhåller oss till den sorg människor förstås känner när de förlorat nära och kära men också den sorg många delar med dessa. Många har uppenbarligen ett stort behov av att manifestera denna känsla publikt. Även om jag personligen inte känner behov av att lägga blommor på en olycksplats eller brottsplats har jag förstås full respekt för att det känns viktigt för andra.
Själv kände jag mig lättad när det visade sig att polisen lyckats gripa den huvudmisstänkte. Har så många gånger undrat över det faktum att misstänkta för terrorism nästan alltid skjuts ihjäl, vilket förstås försvårar utredningen, minskar våra möjligheter att förstå de mekanismer som leder fram till handlingar av det slag nu ganska många länder fått erfara. Vill ge polisen en extra eloge för ett utmärkt arbete så här långt.
En av de frågor som väckts hos mig gäller just frågan om att döda. Finns det situationer när det kan motiveras. Det enkla svaret är förstås att det bara är befogat i självförsvar och för att förhindra någon annan från att döda. Den principen ligger ju till grund för vår hittills allmänt accepterade syn på människors rätt till liv, vår totala aversion mot dödsstraff – grundläggande för vår människosyn skulle man kunna säga. Numera möter man dock en uppluckring av detta. Ofta möter man uppfattningen att t.ex. drönarattacker mot av ”någon” utpekade terrorister är acceptabelt. Då behövs plötsligt ingen rättslig prövning.
Denna syn luckrar också upp grundläggande värden i vår rättsuppfattning. Man stöter numera ganska ofta på uppfattningen att människor som kommit tillbaka från Mellanöstern och kan misstänkas deltagit i strider på Daesh sida ska antingen utvisas (även om de är svenska medborgare), övervakas eller fängslas. Inser det problematiska när det gäller bevisläget men för mig är det självklart att de måste få en rättssäker prövning. Noterar också att en sådan uppfattning var betydligt mindre vanlig när vi under 90-talet tog emot rätt många med liknande erfarenheter men då från Balkan. Verkar som om vårt försvar av de mänskliga rättigheterna blivit alltmer selektivt.
Såg filmen Eye in the Sky häromkvällen. Den belyser en del frågor kring om och när det är rätt att döda misstänkta (som anses skyldiga utan prövning)och till vilket pris, i det fallet sk collateral damage. Den belyser också en annan mycket viktig fråga om hur även det sanktionerade dödandet påverkar utförarna. Det är också en fråga som upptar mig en hel del. Vi tycker självfallet att människor som deltagit i dödande på Daesh sida bör ställas till svars för det och många tycker nog det är obehagligt att några kanske kan vandra runt på våra gator. Samtidigt finns det numera inte så få personer som deltagit i strider, dödat andra människor, i aktioner sanktionerade av den svenska staten. Hur har deras föreställningsvärld påverkats av det. Tror det t.o.m. finns någon form av mera nyligen definierad typ av PTS som just drabbar de som opererar drönar-attacker, dvs dödar på mycket långt avstånd.
Slutligen en helt annan men relaterad fråga som jag också ibland funderar på. I vår rättsordning ingår att en mordåtalad mentala status ska fastställas genom en rättspsykiatrisk utredning. Inte så sällan meddelas att vederbörande är frisk och kan dömas till fängelse. För mig framstår det som märkligt, det betyder ju att vi anser att någon som med berått mod dödar en annan människa är frisk – jag fattar helt enkelt inte det.
Högerpopulister och rasister festar på Grand Hôtel
Ulf Bjereld: Högerpopulister och främlingsfientliga festar på Grand Hôtel: ””
(Hittat via Ulf Bjerelds tweet.)
Det här med hur man bäst bekämpar rasister och högerpopulister är uppenbarligen mycket svårt. Det verkar helt enkelt gå åt h-e för de flesta. Om det är något vi lärt oss de senaste decennierna är det att hittills tillämpade strategier, i synnerhet när de tillämpas samtidigt är helt kontraproduktiva. Samtidigt som de oftast syftar till att i realiteten beröva dessa rasister och högerpopulister arenor på vilka de kan sprida sitt förhatliga budskap och där det enda som uppnås är att de kan fortsätta att dra på sig offerkoftan (som ju nu är rätt sliten) och vältra sig i alla bekräftelser de får på att main stream media och etablissemanget är emot dem och med allehanda taskspeleri försöker utmanövrera dem.
Vad de med närmast imponerande skicklighet lyckas åstadkomma är ju att en enorm uppmärksamhet riktas mot just försöken att stoppa, försöken att hindra, försöken att överrösta medan de nästan helt undgår politisk argumentation i sak (även om det förstås förekommer också). Vi blir tillsynes mer upprörda av att en lokalägare hyr ut sin lokal till någon förhatlig än av att Václav Klaus tilldelas ett pris som kallas ”European Freedom Awards” och det problematiseras bara lite.
Mitt enkla recept är att ingen borde bjuda denna typ av extremister på någon som helst uppmärksamhet rörande demonstrationstillstånd, möten etc. Att de får samma möjligheter som alla andra att hyra lokaler m.m. Att vi som ogillar deras politik fortsatt kritiserar den kraftfullt i sak. Men att vi som ogillar deras politik fokuserar på att vinna stöd för en annan.
För övrigt anser jag att den svenska regeringens politik vad avser flyktingfrågan förtjänar vårt förakt.
Blueskväll på Trombon i Södertälje
Hade en riktigt trevlig kväll – både middag med morsan
och Karin (dotter) på Mira Mar och sedan blueskväll på Trombon med Karin.
Härlig kväll!!!
Här Mats Pettersson med Gävle Connection:
Också det mycket bra bandet Julia & The Basement Tapes spelade. Spelningen anordnades av Södertälje Jazz- och bluesförening.
PS Ska jag vara helt ärlig förstod jag inte inslagen med annan musik än blues på ett event annonserat som en blueskväll DS
A man and his guitar
Thought I know them all 🙂 This concert is with Jimmy D Lane (recorded with a iPhone 6s+ 128 gb) at Violet’s Venue in Barrie, Ontario, Canada 2016. And suddenly I discovered another guy really knowing what his doing. Really enjoyed these two hours.
Thanks to J-P Hurtubise who made this recording.
Hörde ni tystnaden?
Hörde ni tystnaden? – Politism: ”Märkte ni hur tyst det var? Kompakt ointresse. Fritt från engagemang. Ingen brydde sig. Vad jag pratar om?”
(Hittat via Politism.)
Det är Eric Rosén som ställer frågan och han citerar sedan DN som skrev:
”Vad som beskrivits som efterkrigstidens största flytande kyrkogård kom på torsdagen in i en hamn på Sicilien. Fiskebåten som förliste för över ett år sedan har troligen fortfarande över 300 döda flyktingar ombord.”
Hävdar man att vi, ett av världens rikaste länder, inte har möjlighet att ta emot ens den bråkdel av världens flyktingar som tog sig hit förra året innebär det också att man blundar för konsekvenserna. Förstår man inte vilka dessa är även när man konfronteras med nyheter som dessa är man illa ute. Förstår man inte att det viktigaste är att skapa lagliga vägar för flyktingar saknar man ryggrad. Förstår man inte att människor på flykt dör på grund av att vi tycker att det är besvärligt att visa solidaritet – behöver man andrum är man inte skickad att leda landet.
Saker jag inte förstår – den havererade flyktingpolitiken
En humanitär appell till Riksdagens ledamöter | Anne Rambergs blogg: ”När det gäller lagförslaget om ”Tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige” som riksdagen ska rösta om den 21 juni, uppges syftet vara att anpassa de svenska reglerna till den miniminivå som följer av EU-rätten och av olika konventioner. Redan utgångspunkten är utmanande. Förslaget mötte också samstämmig och mycket allvarlig kritik från en lång rad remissinstanser som JK, Migrationsverket, Uppsala universitet, Röda korset, Rädda barnen och Advokatsamfundet bara för att nämna några. Lagförslaget ansågs just strida mot såväl folkrättsliga åtaganden som svenk rätt.
Tidsbegränsade uppehållstillstånd ska som alla vet bli huvudregel. De med flyktingstatus ska få ett tre-årigt uppehållstillstånd. Den stora gruppen alternativt skyddsbehövande ska endast beviljas 13 månaders uppehållstillstånd. Hit hör 80 procent av de som flyr väpnade konflikter t.ex. syrier. Denna grupp ska heller inte kunna få återförenas med sin familj. Flertalet av dem som lämnats kvar är barn och kvinnor. De med flyktingstatus ska kunna få permanent uppehållstillstånd och då återförenas med familjen, under förutsättning att de kommer att kunna försörja sig och familjen.”
Förra sommaren uppfattade jag att det i takt med ökade flyktingströmmar pågick en mobilisering av många engagerade människor. Den rörelsen var tydligen dåligt förankrad då regeringens handlande senare under hösten inte väckte några större protester. Tvärtom föreföll det som om de överenskommelser som gjordes bara avslöjade att de vackra ord vi tidigare hört från ledande företrädare för de etablerade partierna om vårt ansvar för att hjälpa till i en extrem situation bara var fernissa. Numera låter ju alla som de tidigare så avskydda Sverigedemokraterna.
Detta kan jag inte förstå och heller inte acceptera. Jag kommer att meddela det socialdemokratiska partiet at jag inte längre önskar kvarstå som medlem.
När ett av världens rikaste och mest välmående länder lägger sig på lägsta (o)tänkbara nivå, där flyktingars möjlighet att ta sig hit och få sin sak prövad närmast omöjliggörs – då har en gräns passerats. Till detta läggs försämrade förutsättningar för de som ändå lyckas ta sig hit och få sin prövning ges försämrade förutsättningar att etablera sig, att återförenas med familj – det är vidrigt.
Jag tror fortfarande på Frihet, jämlikhet och solidaritet, inte begränsat till nation utan globalt giltigt. Känner mig dock alltmer ensam.
Vilka passagerares intressen väger tyngst
Hade anledning att fundera lite över detta idag. För några år sedan flög jag med airBerlin från New York och landade i Berlin någon halvtimme försent för att hinna med förbindelsen till Stockholm. Det innebar att vi fick vänta i stort sett en hel dag i Berlin (på flygplatsen eftersom det kändes osäkert att förflytta sig därifrån). I kväll hade jag en ”kritisk” förbindelse på vägen hem från Budapest. Enligt tidtabell var det ett uppehåll i Berlin på ca 40 minuter. Vi landade dock före tidtabell så allt verkade grönt. Då får jag besked via den utmärkta tjänsten Tripit.com om att planet till Stockholm är 30 minuter försenat.
Trots detta släpps vi ombord bara 10 minuter efter utsatt tid för boarding vilket ju är ganska normalt. Väl ombord och efter särskilda påpekanden om att det är en fullbelagd flygning sitter vi – nästan alla – och väntar. Då meddelas att vi kommer att bli 10-15 minuter sena då ett 30-tal passagerare väntas från sent inkommande plan. I själva verket innebär detta att vi kommer iväg mer än 30 minuter sent. Inget att bråka om kan man tycka men då planet skulle ha lämnat Berlin 21.25 och ankomma till Arlanda 22.55 har det ju viss betydelse.
Funderar alltså över AirBerlins principer för att prioritera passagerarnas intressen. När jag fick vänta en hel dag var det uppenbart inte mitt intresse att kunna hinna med en förbindelse som prioriterades. I kväll var det däremot ett stort antal passagerare som kan tänkas fått allehanda problem på. Grund av att andras intresse prioriterades. Vore kul att veta hur övervägandena ser ut – risk för kostnader för hotell?
Gov’t Mule – How Blue Can You Get?, Colos-Saal, Aschaffenburg, Germany, May 16, 2015 – YouTube
Gov’t Mule – How Blue Can You Get?, Colos-Saal, Aschaffenburg, Germany, May 16, 2015 – YouTube: ”Warren Haynes playing BB King classic How Blue Can You get”
For some reason this is actually one of the few songs where the lyrics makes absolut sense to me. Apart from Haynes doing a fantastic job with his guitar.The version I like the best so far is the BB King performance at a prison (below). More about this tune on Wikipedia.
Bernard Allison Going down från 2016 i Tyskland
vet inte riktigt varför jag fastnat för Going down, gillar verkligen den låten. Kanske för att den i all sin enkelhet ställer mycket höga krav på musikerna. Här med en av mina absoluta favoriter Bernard Allison från en spelning i januari.
Senaste kommentarerna