Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Arbetarkommunens årsmöte 18/3-06
Currently playing in iTunes: Nasty Ways by Long John Hunter
Tidigare idag deltog jag i Södertälje Arbetarkommuns årsmöte. Det kändes en smula märkligt därför att det hölls i Baptistkyrkans lokaler och när jag kom pågick någon form av gudstjänst. Märkligt därför att jag inte riktigt får ihop socialdemokrati och religion. Andra får ju det och det måste man respektera, men för mig står socialdemokrati för en rationell inställning till livet – och då behövs ingen religion och ingen kyrka.
Årsmötet blev en tidsmässigt rätt långvarig historia – började kl. 10.00 och avslutades inte förrän runt 14.30. Vi hade rätt bra diskussioner om partiets handlingsprogram vilket förstås tog tid men det var de avslutande valen – främst av valberedning som drog ut på tiden.
Alldelse bortsett från att jag förlorade i omröstningen om sammankallande till valberedningen (blev tillfrågad i går kväll om jag kunde tänka mig att kandidera) – inte helt oväntat dock – tycker jag att årsmötet var ett relativt bra möte. Det diskuterades t.o.m. lite politik särskilt kultur. Aage höll också ett bra inlägg angående språkliga minoriteters behov av kultur på sitt eget språk. Andra pratade om behovet av kulturella mötesplatser och någon om barn och ungdomars behov.
Barbro Holmberg, migrationsminsiter besökte oss och höll ett kort tal. Det beskrivs på följande sätt på partiets hemsida:
Migrationsministern: Toronto och Södertälje, är jämförbara!
Migrationsminister Barbro Holmberg, som gästade Södertälje arbetarkommuns årsmöte drog vissa paralleller mellan de båda orterna.
Båda har runt ca 40 % invandrare i sin befolkning, Toronto har medvetet satsat på att få invandrare att bosätta sig i staden medan Södertälje lockat till sig invandrare genom sin generösa politik.
Kassören Sonny Danielsson drog senare ytterligare en parallell: Båda städernas ishockeylag ligger dåligt till!
Det var visserligen möjligt att ställa några få frågor till Barbro men jag avstod. Vårt parti har ju den egendomliga inställningen att vi tagit emot för många “invandrare” i stan (en inställning som bara späder på motsättningarna). Vi ser ju dessutom vissa assyrier/syrianers näringsverksamhet snarare som problem än som tillgång och möjlighet. Ledande tjänstemän har ju t.o.m. i interna sammanhang använt begreppet ”kebabifiering” vilket ytterligare bidrar till att den gruppen stigmatiseras. Att ta upp diskussionen kring dessa frågor hade förmodligen inte gjort mig populärare än jag redan är!
Att jämför Toronto, en miljonstad med Södertälje faller dock på sin egen orimlighet. Jag har också varit där! Den enda likheten är väl andelen “invandrare”. I ett land som Kanada som bedriver en aktiv invandringspolitik och som t.o.m. har höga mål för hur många som man vill ta emot varje år finns ju en helt annan attityd till detta jämfört med Sverige som ju verkar mest besvärad av konsekvenserna av att det finns folk som faktiskt vill bo här.
Fick förresten höra av en nämndordförande att jag visserligen talade väl men att det var så långt (jag gick upp och pratade lite om informationsteknologi i skolan) så hon tröttnade och slutade lyssna. Kollade efteråt med min dotter om så var fallet – dvs om jag varit långrandig – vilket hon som är en mycket rak person inte alls tyckte. Tror faktiskt att jag var relativt kortfattad men att vederbörandes uppfattning återspeglar den mer allmänna attityden till mig i föreningen. Kommunalrådet Anders Lago verkade dock ha orkat höra på eftersom han i positiva ordalag refererade till mitt inlägg.
För övrigt så återfinns Karin Edqvist på listan till kommunfullmäktige. Hoppas hon startar en riktig personvalskampanj – hon har i alla fall mitt fulla stöd. Karin är en nu 22-årig tjej med två barn som “ärvt” ett stort engagemang för frihet, demokrati och rättvisa. Frihet för männsikor att själva forma sina liv. Demokrati som något som måste kämpas för. Rättvisa som något som tillkommer alla. Hon har desutom hunnit med att skaffa sig erfarenhet dels från krogbranschen i Södertälje, dels från vårdsvängen.
Technorati Tags:
Demokrati, Södertälje, ICT in schools, IT i skolan, Swedish, Socialdemokraterna
Lite stolt måste man få vara
Jag har hittills två barnbarn. Båda har min dotter Karin som mor. Här ser man mamma Karin med Hanna (den yngsta). Om någon/ra veckor får jag för övrigt ett barnbarn till – då är det Anna som blir mamma:-)
Technorati Tags:
Personal
Prostitution en mänsklig rättighet?
Juanita Henning: Kriminalisering bygger på en feministisk villfarelse: “På den politiska agendan för rörelsen för ett fritt, klokt och självmedvetet samhälle står därför det juridiska accepterandet av prostitution, rätten till en reglering av anställningsförhållandena inom prostitutionen samt arbetstagarskydd och socialförsäkringsskydd. De prostituerade behöver rättigheter – inte för att ta sig ur prostitutionen utan för att utöva den under människovärdiga omständigheter. Prostitution är en mänsklig rättighet.
För att motarbeta denna sociala önskan framförs i media offentligt ofta åsikten att prostitution är oskiljaktigt förknippad med våld, tvång, exploatering och människohandel. Denna livslögn i det borgerliga samhället beror på otillåtlig generalisering och dramatisering av enstaka fall. Man förtiger att våld är resultatet av samhällets marginalisering av prostitution och inte av prostitutionsverksamheten som sådan.
Kriminaliseringen av kunderna som går till prostituerade skyddar dessa inte mot våld utan är en primitiv strategi för diskriminering av prostitutionen. Ingen skulle komma på den absurda idén att skydda taxichaufförer, kioskinnehavare eller bensinmacksföreståndare mot deras kundkrets.
Strategin för en kriminalisering av dem som är kunder hos prostituerade beror på feministernas stora missuppfattning, att prostitution är patriarkalisk och kvinnofientlig. Det är en villfarelse. Det är inte prostitutionen som är patriarkalisk utan männens exklusiva rätt att utnyttja sexuella tjänster inom ramen för prostitution.
Emancipation skulle innebära att båda könen kunde göra anspråk på en sådan rättighet. Den nuvarande alliansen mellan konservativa feminister och statsmakten innebär inte ett historiskt perspektiv som pekar mot framtiden. Alliansen äger inte bara rum på de prostituerades och deras kunders bekostnad utan siktar till samhällets kontroll över kvinnans sexualitet och hennes konceptionsförmåga, bland annat i syfte att höja födelsetalet.
”
(från Aftonbladet.)
Juanita Henning, en socialarbetare (enligt Aftonbladet) som är initiativtagare till Dona Carmen, en förening för de prostituerades sociala och politiska rättigheter i Frankfurt, argumenterar för legalisering av prostitution. Hon och Aftonbladet för därmed en diskussion som är långt ifrån politiskt korrekt i vårt land. Det är därför ett tilltalande tilltag bara genom att det reser en fråga som nästan inte får diskuteras.
För en heterosexuell medelålders gift man som lever i ett monogamt (tror jag) förhållande och som fostrats i den allmänt rådande “enheten mellan sexualitet och kärlek” är hennes argument dessutom rätt provocerande.
De prostituerade behöver rättigheter – inte för att ta sig ur prostitutionen utan för att utöva den under människovärdiga omständigheter. är t.ex. ett rätt rimligt krav – ett krav som vi uppfattar som självklart vid all annan “yrkesutövning”.
Enheten mellan sexualitet och kärlek som har favoriserats av det borgerliga samhället har sedan länge varit utsatt för en erosionsprocess, som bland annat är dokumenterad vid övergången från livslång monogami till seriell monogami. är ju en odiskutabel iaktagelse av sakernas tillstånd men känns lite främmande när man varit gift (med samma kvinna kanske skall tilläggas) i mer än 25 år. Skvaller- och kvälspress lever ju dock ganska högt på att sälja den serialiserade monogamin bland kändisar vilket ju stödjer Hennings argument.
Det är inte prostitutionen som är patriarkalisk utan männens exklusiva rätt att utnyttja sexuella tjänster inom ramen för prostitution. Emancipation skulle innebära att båda könen kunde göra anspråk på en sådan rättighet. är ju också egentligen helt logiskt men svårsmält då historien så entydigt beskriver hur just kvinnor utnyttjats och förnedrats. Å andra sidan är det ju möjligt att idag uppnå betydande kändisskap genom att “sälja” sig till ekonomiskt valbärgande män (företrädesvis) och dessutom göra stora pengar på att sälja historien.
Alliansen äger inte bara rum på de prostituerades och deras kunders bekostnad utan siktar till samhällets kontroll över kvinnans sexualitet och hennes konceptionsförmåga, bland annat i syfte att höja födelsetalet. är ju också svårt att köpa för en sexbarnsfar som ju då agerat samhällets redskap och bidragit mycket aktivt till höjandet av födelsetalen.
Frågan är – om man väljer att bortse från den mer extrema feministiska argumenteringen mot prostitution – om det via en legalisering är möjligt att uppnå det Henning eftersträvar: På den politiska agendan för rörelsen för ett fritt, klokt och självmedvetet samhälle står därför det juridiska accepterandet av prostitution, rätten till en reglering av anställningsförhållandena inom prostitutionen samt arbetstagarskydd och socialförsäkringsskydd.
Frågan är också om hennes argument att Man förtiger att våld är resultatet av samhällets marginalisering av prostitution och inte av prostitutionsverksamheten som sådan. är riktigt?
Technorati Tags:
Moralpanik, Prostitution
Simpsomaker
Hittade detta rätt roliga verktyg via Klixblogg. Det kallas The Simpsomaker. Ibland känns det ju som…..
Breakin’ Out med Shemekia Copeland – fri att ladda ner
Free Shemekia Copeland .Mp3: “Shemekia Copeland’s been making a slew of new fans and friends with one of the biggest voices in the Blues. She also has been nominated for a Blues Music Award this year for her 2005 release The Soul Trut”
(från John Babich.)
Jag har missat denna mycket spännande röst – dotter till den inte helt okände Johnny Clyde Copeland – som sedan 1997 verkar ha gett ut åtminstone tre CDs. Finns alltså lite att utforska.
Technorati Tags:
Blues
Jag är 34 år
|
You Are 34 Years Old |
 Under 12: You are a kid at heart. You still have an optimistic life view – and you look at the world with awe. 13-19: You are a teenager at heart. You question authority and are still trying to find your place in this world. 20-29: You are a twentysomething at heart. You feel excited about what’s to come… love, work, and new experiences. 30-39: You are a thirtysomething at heart. You’ve had a taste of success and true love, but you want more! 40+: You are a mature adult. You’ve been through most of the ups and downs of life already. Now you get to sit back and relax. |
Technorati Tags:
Fun
Jag är Charlotte Permell
Jag har gjort ett nytt personlighetstest. Efter genomfört test erhöll jag nedanstående analys. Som synes är jag Charlotte Permell (vem nu det är) och långt mer balanserad än jag trodde. Kul dock att få lite tips om vad jag skall göra när jag blir stor.
Du är
Charlotte Permell
Trygghetsfaktor: 43 %
Du är trygg i mitten, men du drar lite åt det mer okonventionella hållet.
En balanserad livsföring med inslag av individualism och spänning.
Du vill absolut ha nya upplevelser, men bara på därtill avsatt tid.
Du har lätt att bli anställd.
Lämpliga yrken: Sommelier, Inredare, Arbeta till sjöss.
Hittade testet via bl.a. Promemorian och Nina. Svåraste frågan var at ta ställning mellan Carola och Karl XII:-)
Rita karta över besökta länder
Hittade en ny tjänst på nätet som är rätt kul, Man anger de länder man besökt och så ritas en världskarta upp som visar såväl på kartan som i procent hur stor andel av världens länder man besökt.
Vet inte om jag fick med alla men min karta bifogas och tjänsten finns här. Känner mig lätt västvärdsfixerad:-)
Steve Jobs om livet
Jag prenumererar på Learning TRENDS som ges ut av Elliott Masie. Idag, den 18:e juni 2005, publicerar Elliott ett tal som Steve Jobs höll på Stanford. Talet är mycket personligt och ger tre exempel på mycket betydelsefulla händelser i Steve Jobs liv som har haft stor betydelse särskilt för Steve själv förstås men också för många andra eftersom de haft inverkan på utvecklingen inom flera områden. Bara historien om hur Steve som en drop-out började välja kurser efter intresse och "råkar välja" kalliografi vilket gör att han tio år senare bygger in den kunskapen i Macintosh är lite fascinerande. Jag publicerar Learning TRENDS i sin helhet (som ett prenumerationstips) och därmed hela Steve Jobs tal. #321 – Updates on Learning, Business & Technology. 50,349 Readers – http://www.masie.com – The MASIE Center. Host of Learning 2005: Oct 30 – Nov 2 – Orlando, Florida. Steve Jobs Speech to Graduates – Read This! Dear Learning TRENDS Readers: (My colleague and friend, Tom Peters, just emailed me a copy of a speech that Steve Jobs delivered to the graduates of Stanford University this week. Drawing from some of the most pivotal points in his life, Steve Jobs, chief executive officer and co-founder of Apple Computer and of Pixar Animation Studios, urged graduates to pursue their dreams and see the opportunities in life's setbacks —including death itself.) "I am honored to be with you today at your commencement from one of the finest universities in the world. I never graduated from college. Truth be told, this is the closest I've ever gotten to a college graduation. Today I want to tell you three stories from my life. That's it. No big deal. Just three stories. The first story is about connecting the dots. I dropped out of Reed College after the first 6 months, but then stayed around as a drop-in for another 18 months or so before I really quit. So why did I drop out? It started before I was born. My biological mother was a young, unwed college graduate student, and she decided to put me up for adoption. She felt very strongly that I should be adopted by college graduates, so everything was all set for me to be adopted at birth by a lawyer and his wife. Except that when I popped out they decided at the last minute that they really wanted a girl. So my parents, who were on a waiting list, got a call in the middle of the night asking: "We have an unexpected baby boy; do you want him?" They said: "Of course." My biological mother later found out that my mother had never graduated from college and that my father had never graduated from high school. She refused to sign the final adoption papers. She only relented a few months later when my parents promised that I would someday go to college. And 17 years later I did go to college. But I naively chose a college that was almost as expensive as Stanford, and all of my working-class parents' savings were being spent on my college tuition. After six months, I couldn't see the value in it. I had no idea what I wanted to do with my life and no idea how college was going to help me figure it out. And here I was spending all of the money my parents had saved their entire life. So I decided to drop out and trust that it would all work out OK. It was pretty scary at the time, but looking back it was one of the best decisions I ever made. The minute I dropped out I could stop taking the required classes that didn't interest me, and begin dropping in on the ones that looked interesting. It wasn't all romantic. I didn't have a dorm room, so I slept on the floor in friends' rooms, I returned coke bottles for the 5¢ deposits to buy food with, and I would walk the 7 miles across town every Sunday night to get one good meal a week at the Hare Krishna temple. I loved it. And much of what I stumbled into by following my curiosity and intuition turned out to be priceless later on. Let me give you one example: Reed College at that time offered perhaps the best calligraphy instruction in the country. Throughout the campus every poster, every label on every drawer, was beautifully hand calligraphed. Because I had dropped out and didn't have to take the normal classes, I decided to take a calligraphy class to learn how to do this. I learned about serif and san serif typefaces, about varying the amount of space between different letter combinations, about what makes great typography great. It was beautiful, historical, artistically subtle in a way that science can't capture, and I found it fascinating. None of this had even a hope of any practical application in my life. But ten years later, when we were designing the first Macintosh computer, it all came back to me. And we designed it all into the Mac. It was the first computer with beautiful typography. If I had never dropped in on that single course in college, the Mac would have never had multiple typefaces or proportionally spaced fonts. And since Windows just copied the Mac, its likely that no personal computer would have them. If I had never dropped out, I would have never dropped in on this calligraphy class, and personal computers might not have the wonderful typography that they do. Of course it was impossible to connect the dots looking forward when I was in college. But it was very, very clear looking backwards ten years later. Again, you can't connect the dots looking forward; you can only connect them looking backwards. So you have to trust that the dots will somehow connect in your future. You have to trust in something – your gut, destiny, life, karma, whatever. This approach has never let me down, and it has made all the difference in my life. My second story is about love and loss. I was lucky – I found what I loved to do early in life. Woz and I started Apple in my parents garage when I was 20. We worked hard, and in 10 years Apple had grown from just the two of us in a garage into a $2 billion company with over 4000 employees. We had just released our finest creation – the Macintosh – a year earlier, and I had just turned 30. And then I got fired. How can you get fired from a company you started? Well, as Apple grew we hired someone who I thought was very talented to run the company with me, and for the first year or so things went well. But then our visions of the future began to diverge and eventually we had a falling out. When we did, our Board of Directors sided with him. So at 30 I was out. And very publicly out. What had been the focus of my entire adult life was gone, and it was devastating. I really didn't know what to do for a few months. I felt that I had let the previous generation of entrepreneurs down – that I had dropped the baton as it was being passed to me. I met with David Packard and Bob Noyce and tried to apologize for screwing up so badly. I was a very public failure, and I even thought about running away from the valley. But something slowly began to dawn on me – I still loved what I did. The turn of events at Apple had not changed that one bit. I had been rejected, but I was still in love. And so I decided to start over. I didn't see it then, but it turned out that getting fired from Apple was the best thing that could have ever happened to me. The heaviness of being successful was replaced by the lightness of being a beginner again, less sure about everything. It freed me to enter one of the most creative periods of my life. During the next five years, I started a company named NeXT, another company named Pixar, and fell in love with an amazing woman who would become my wife. Pixar went on to create the worlds first computer animated feature film, Toy Story, and is now the most successful animation studio in the world. In a remarkable turn of events, Apple bought NeXT, I retuned to Apple, and the technology we developed at NeXT is at the heart of Apple's current renaissance. And Laurene and I have a wonderful family together. I'm pretty sure none of this
would have happened if I hadn't been fired from Apple. It was awful tasting medicine, but I guess the patient needed it. Sometimes life hits you in the head with a brick. Don't lose faith. I'm convinced that the only thing that kept me going was that I loved what I did. You've got to find what you love. And that is as true for your work as it is for your lovers. Your work is going to fill a large part of your life, and the only way to be truly satisfied is to do what you believe is great work. And the only way to do great work is to love what you do. If you haven't found it yet, keep looking. Don't settle. As with all matters of the heart, you'll know when you find it. And, like any great relationship, it just gets better and better as the years roll on. So keep looking until you find it. Don't settle. My third story is about death. When I was 17, I read a quote that went something like: "If you live each day as if it was your last, someday you'll most certainly be right." It made an impression on me, and since then, for the past 33 years, I have looked in the mirror every morning and asked myself: "If today were the last day of my life, would I want to do what I am about to do today?" And whenever the answer has been "No" for too many days in a row, I know I need to change something. Remembering that I'll be dead soon is the most important tool I've ever encountered to help me make the big choices in life. Because almost everything – all external expectations, all pride, all fear of embarrassment or failure – these things just fall away in the face of death, leaving only what is truly important. Remembering that you are going to die is the best way I know to avoid the trap of thinking you have something to lose. You are already naked. There is no reason not to follow your heart. About a year ago I was diagnosed with cancer. I had a scan at 7:30 in the morning, and it clearly showed a tumor on my pancreas. I didn't even know what a pancreas was. The doctors told me this was almost certainly a type of cancer that is incurable, and that I should expect to live no longer than three to six months. My doctor advised me to go home and get my affairs in order, which is doctor's code for prepare to die. It means to try to tell your kids everything you thought you'd have the next 10 years to tell them in just a few months. It means to make sure everything is buttoned up so that it will be as easy as possible for your family. It means to say your goodbyes. I lived with that diagnosis all day. Later that evening I had a biopsy, where they stuck an endoscope down my throat, through my stomach and into my intestines, put a needle into my pancreas and got a few cells from the tumor. I was sedated, but my wife, who was there, told me that when they viewed the cells under a microscope the doctors started crying because it turned out to be a very rare form of pancreatic cancer that is curable with surgery. I had the surgery and I'm fine now. This was the closest I've been to facing death, and I hope its the closest I get for a few more decades. Having lived through it, I can now say this to you with a bit more certainty than when death was a useful but purely intellectual concept: No one wants to die. Even people who want to go to heaven don't want to die to get there. And yet death is the destination we all share. No one has ever escaped it. And that is as it should be, because Death is very likely the single best invention of Life. It is Life's change agent. It clears out the old to make way for the new. Right now the new is you, but someday not too long from now, you will gradually become the old and be cleared away. Sorry to be so dramatic, but it is quite true. Your time is limited, so don't waste it living someone else's life. Don't be trapped by dogma – which is living with the results of other people's thinking. Don't let the noise of other's opinions drown out your own inner voice. And most important, have the courage to follow your heart and intuition. They somehow already know what you truly want to become. Everything else is secondary. When I was young, there was an amazing publication called The Whole Earth Catalog, which was one of the bibles of my generation. It was created by a fellow named Stewart Brand not far from here in Menlo Park, and he brought it to life with his poetic touch. This was in the late 1960's, before personal computers and desktop publishing, so it was all made with typewriters, scissors, and polaroid cameras. It was sort of like Google in paperback form, 35 years before Google came along: it was idealistic, and overflowing with neat tools and great notions. Stewart and his team put out several issues of The Whole Earth Catalog, and then when it had run its course, they put out a final issue. It was the mid-1970s, and I was your age. On the back cover of their final issue was a photograph of an early morning country road, the kind you might find yourself hitchhiking on if you were so adventurous. Beneath it were the words: "Stay Hungry. Stay Foolish." It was their farewell message as they signed off. Stay Hungry. Stay Foolish. And I have always wished that for myself. And now, as you graduate to begin anew, I wish that for you. Stay Hungry. Stay Foolish. Thank you all very much." – Steve Jobs – June 2005 Upcoming MASIE Center Events and Services: * Learning 2005 – Oct 30-Nov 2 – Orlando, Florida. * Extreme Learning LAB – July – Saratoga Springs, NY. * Membership in Learning CONSORTIUM. Information at http://www.masie.com To DELETE yourself from this occasional list send an email to: leave-masie-trends-196895C@lister.masie.com To submit ideas, questions or topics, send to trends@masie.com If you know of others who would like to receive Learning TRENDS by Elliott Masie, please direct them to http://www.masie.com/list/ for subscription information To speak to a human about list specific issues send email to lyris-admin@lister.masie.com Learning TRENDS by Elliott Masie is Published by The MASIE Center, Inc. http://www.masie.com
Homosexuellas rättigheter versus heterosexuallas
Lesbiska stoppas på skolbal – Festgeneralen: Två klänningar skulle se konstigt ut
Det lesbiska paret Sannah Kvist och Eva Brusman såg fram emot att dansa vals tillsammans i vackra balklänningar.
Men skolans balkommitté krävde att en av dem skulle bära frack – annars var de inte välkomna.
Efter viss diskussion fick tydligen flickorna lov att delta i balen och dansa iförda klänningar båda två – festgeneralen ändrade sig. Frågan har ändå anmälts till Homo som enligt samma artikel anser att de båda flickorna diskriminerats. I någon mån måste man naturligtvis hålla med om detta. Frågan är dock inte oproblematisk och jag har länge funderat över var gränserna går.
När det gäller vissa former av diskriminering finns det allmän accept i vårt land också i form av lagstöd. Det gäller t.ex. åldersgräns för sådant som att ta körkort, alkoholkonsumtion, inköp av tobaksvaror m.m. Här accepteras utan större problem en systematisk åldersdiskriminering. I princip accepteras samma åldersdiskriminering fast med andra gränser fullt ut inom krogvärlden där ägarna kan sätta godtyckliga åldersgränser. Jag har själv blivit tvungen att lämna en pub före kl. 20.00 då jag hade min 15-årige son i sällskap – och då var detta ett undantag!
Tills helt nyligen var det bara ofrivilligt barnlösa som kunde få provrörsbefruktning. Häromveckan utvidgades denna rätt till att också omfatta kvinnor som lever i lesbiska förhållanden. Kanske kan man hävda att dessa också är ofriviligt barnlösa? Hur är det då med homosexuella män? Och hur skall vi kunna se till att inte dessa män diskrimineras dvs förvägras “rätten” till barn där åtminstone ena parten är biologisk förälder?
Att homosexuella skall få leva fritt i parförhållanden är självklart. Att de då skall kunna ingå äktenskap är förstås lika självklart (eftersom vi nu har en lagstiftning som i någon mening gynnar äktenskap framför partnerskap). Varför de skall ha möjlighet att ingå äktenskap i kyrkor som av tradition och eller övertygelse inte accepterar homosexuella äktenskap övergår dock min fattningsförmåga. Själv är jag inte medlem i någon kyrka – skulle aldrig falla mig in att kräva att en präst skulle viga mig.
Det finns mycket i vårt samhälle som är präglat av vår historia när det gäller förhållandena mellan könen. Ett sådant exempel är vårt förhållande till nakenhet. I alla sammanhang där vi kan behöva ta av oss kläderna anses det självklart att skilja könen åt dvs det finns omklädningsrumm för män respektive kvinnor. Detta tillämpar vi konsekvent redan från barnsben så snart telningarna kan klä om sig själva. På traditionellt enkönade arbetsplatser kräver vi numera “självklart” att det skall finnas separata omklädningsrum, dubbla bastuanläggningar (på t.ex. brandstationer) m.m. Såvitt jag förstår kan detta bara förklaras utifrån sexualiteten och här är förstås heterosexualiteten norm dvs vi vet att vi kan bli sexuellt attraherade av nakna kroppar av motsatt kön. Därför har vi traditionellt separerat könen och anser det kränkande för t.ex. de nakna kvinnorna om en man skulle tränga sig in hos dem.
Som heterosexuell man kan jag således inte klä om i kvinnornas omklädningsrum på t.ex. ett badhus. Som homosexuell man förväntas jag klä om i männens omklädningsrum. Vem diskrimineras:-) och vems integritet kränks?
Senaste kommentarerna