Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Tänker jag rätt
Kvällsfunderingar:
Huvudmotsättningen i världen går mellan arbete och kapital
Kapitalet och staten sitter i samma båt
Överheten har alltid använt allehanda distraktioner för att avleda kampen för verklig demokrati (dvs sådan som också omfattar kapitalet)
Distraktioner kommer i en lång rad skepnader – identitetspolitik i allmänhet och i synnerhet motsättningar mellan kön, etnicitet, ras, religion….
Under de senaste årtiondenas globaliseringen som borde varit de undertryckta klassernas guldålder i kraft av internationell solidaritet har överheten briljerat i distraktioner – klimatet, kön och det senaste årtiondet religion (igen).
Lider förmodligen av en depression……..
Jag tar inte ansvar
- Jag tar inte ansvar för vad du gör
- Jag tar inte ansvar för vad andra män gör
- Jag tar inte ansvar för vad andra socialdemokrater gör
- Jag tar inte ansvar för vad som gjorts i socialdemokratins namn
- Jag tar inte ansvar för vad andra svenskar gör
- Jag tar inte ansvar för vad andra svenskar gjort
- Jag tar inte ansvar för vad som gjorts i den svenska statens namn
- Jag tar inte ansvar för vad som gjorts i den västerländska civilisationens namn
- Jag tar dock fullt ansvar
för det jag gör
Slutligen har jag kommit över sdg
Currently playing in iTunes: Finally Gotten Over You by Walter Trout Power Trio
Ibland är det enda men kan göra är att rekommendera!
Vi måste leva tillsammans
Currently playing in iTunes: Electric Church Red House by Jimi Hendrix
Ibland handlar det faktiskt bara om mäktig musik, som ofta stämmer den inte bara med sinnesstämning utan också med hur det borde vara:
Currently playing in iTunes: We Got to Live Together by Buddy Miles
Vi har faktiskt bara en jord, den måste vi dela. Absurt egentligen att det finns någon som anser att den ska delas med militära medel (och för de förtryckta finns ju då bara terror som vapen).
Currently playing in iTunes: First I Look at the Purse by The J. Geils Band
Många tittar förstår – penningen styr
Currently playing in iTunes: Bottom of the Sea by George Thorogood
Var terroristerna i Paris verkligen förnärmade av Charlie Hebdo’s satir?
We think the Paris terrorists were offended by Charlie Hebdo’s satire. What if we’re wrong? – Telegraph: ”Here’s a theory. Terrorists aren’t offended by cartoons. Not even cartoons that satirise the Prophet Muhammad. They don’t care about satire. For all I know they may not even care about the Prophet Muhammad.
Instead, they merely pretend to be offended by cartoons, in order to give themselves a pretext to commit murder. Murder so horrifying, on a pretext so unWestern, that non-Muslims – blinded by grief and rage – turn on Muslims. Blame them. Persecute them. Burn their book, attack their mosques, threaten them in the street, demand their expulsion from Western societies. Actions that, in turn, scare Western Muslims, isolate them, alienate them. And thus drive some of them to support – and even become – terrorists.
Result: terrorists swell their ranks for a civil war they long to provoke non-Muslims into starting.”
Michael Deacon har presenterat en intressant och sannolikt korrekt teori. Terrorister använder från tid till annan olika former av ideologiska satser som försvar för sina handlingar men det är ju självfallet inte den faktiska drivkraften. I det enskilda fallet handlar det väl sannolikt om någon form av personlighetsstörning men som företeelse är det väl snarast uttryck för mer geopolitiska och/eller social motsättningar.
Själv vidarepublicerar jag gärna satirteckningar (som jag ofta gillar/skrattar åt) vare sig de handlar om katoliker, judar, muslimer, svarta, araber eller andra etniska/religiösa/politiska företeelser. Problemet jag har är att det oftast är oklart vilken copyright som gäller.
Jag tror däremot inte att jag därigenom riktar avgörande slag mot terrorister och inte heller att jag därmed gör en stor insats för yttrandefriheten. Den senare ser jag dock som oerhört viktig. Den bygger på att vi faktiskt respekterar allas rätt att ha en åsikt och att få uttrycka den. Respekt är en s.k. two-way-street – för att jag ska kunna avkräva någon annan respekt för min rätt måste jag respektera denna andres absoluta rätt. Precis samma gäller för begrepp som tolerans – jag kan inte förvänta telerans mot mitt sätt att leva om inte jag accepterar andras.
Absolut rätt innebär verkligen just det. Det spelar ingen roll hur föraktlig jag finner en åsikt eller en livsstil/kultur – det är just då som det verkligen prövas om jag hyser respekt, tolererar. Men för att det ska funka måste man också ha rätt att uttrycka sitt förakt, t.ex. i satirens form. Dit hade jag hoppats att vi kommit.
Nu är det ju snarare tvärtom – i den heliga identitetspolitikens namn har vi fått ett klimat där var och en istället för att tolerera andras åsikter getts rätt att känna sig kränkta av dessa. Istället för att avdramatisera uttryck (som bögarna gjorde med just begreppet bög) så har vi numera listor med ord/benämningar som inte får användas. Istället för att acceptera att vår syn på företeelser i världen ändras över tid så börjar vi acceptera att gömma undan gamla texter eller t.o.m. ändra i dem för att ”passa”. I sanning en tillbakagång, inte långt från vissa rörelsers bokbål.
Flyktingmottagande handlar om solidaritet – inte lönsamhet/kostnader
Peter Karlberg – Solidaritet: ”Nu ska vi förstås också komma ihåg att Sverige inte har någon invandring att tala om. Vi tar emot flyktingar som, om de beviljats asyl, också får ta hit anhöriga. Det verkar väl rätt rimligt. Därutöver verkar vi under beteckningen arbetskraftsinvandring ha infört någon slags slavhandel. Och så finns det förstås folk som återvänder.
Skulle vi vara sant solidariska med människor i vår omvärld borde vi tillåta invandring i betydligt större omfattning. Tänker ofta på de många svenskar som utvandrade under 1800-talets senare del – hur skulle det ha funkat för dem om USA då haft dagens invandringspolitik eller en politik motsvarande dagens svenska. I en globaliserad värld är det märkligt att vi inte ser på tillvaron ur ett globaliserat perspektiv, att vi solidariserar oss med alla de som har det sämre än oss. När kapitalet kan röra sig fritt och utnyttja människor i andra länder är det ju märkligt att förvägra dessa människor att t.ex. röra på sig om det krävs för att hävda sin rätt, hävda sitt människovärde, skapa sig en framtid. Arbetare i alla länder förenen er är som jag skrivit tidigare fortsatt en helt aktuell paroll.
För de härskande har nationalism alltid varit ett medel för att undertrycka befolkningen. För de undertryckta har solidaritet alltid varit vapnet i striden. Hoppas att alla sossar tar upp den kampen igen, inte bara i ord utan i handling. Det betyder att vara solidarisk i praktiken, inte bara slå vakt om vårt utan inkludera andra. De problem vi har ska definieras rätt – vi har för stor arbetslöshet, vi har bostadsbrist, vi klarar inte att ge alla en bra skolgång. Inget av detta har med etnicitet att göra utan kräver politik för att få fler ska få arbete, för att fler ska få en bra bostad och för att skolan ska ge alla chansen!”
Kanske överdrivet förtjust just nu i att citera mig själv men har tänkt rätt mycket på hur präglat det offentliga samtalet blivit av SDs problembeskrivning. Bara för att nämna några exempel så utgör ju Dick Harrissons debattartikel i vilken han försöker visa att invandring är lönsamt ett sådant. Ett annat utgörs av Tino Sanandaji som utifrån sitt kurdiska perspektiv på ekonomi (så rubricerar han sin blogg) gör sitt bästa för att bevisa motsatsen. Det finns förstås flera kombattanter på detta område, volymdebatter och annat inte att förglömma.
Det som jag ändå tycker saknas i stor utsträckning är det alltför sällan använda solidaritetsbegreppet. Vi ska inte ta emot flyktingar och deras anhöriga för att vi behöver dem, för att de kommer att utgöra viktiga bidrag till arbetskraften, för att de med tiden eventuellt blir lönsamma. Vi ska ta emot så många flyktingar och deras anhöriga som möjligt därför att de behöver skydd, en fristad. Vi ska förstås använda alla tillgängliga resurser (inklusive nedlagda militärförläggningar) för att erbjuda tak över huvudet och mat i magen.
Väljer dessa flyktingar att skapa sig en ny framtid i Sverige ska vi förstås se till att det byggs tillräckligt med bostäder för alla bosatta här. Självfallet måste vi se till att ha en sådan tillväxt i ekonomin att det skapas jobb åt alla bosatta här. Alltså se till att vi har fungerande politik för såväl bostads- som arbetsmarknad.
Låt oss alltså tillsammans med de som flyr hit fortsätta att utveckla ett solidariskt Sverige. Låt oss också vara stolta över att vi bor i ett land som man flyr till och som med gemensamma krafter klarar av att ta emot dessa.
Peter Karlberg – Gott nytt – vad?
Peter Karlberg – Gott nytt – vad?: ”Själv gillar jag fester så varför inte ett “årsskifte”. Att det skulle ha någon som helst betydelse utöver att vara anledning till fest kan jag inte förstå. Fyrverkerier gillar jag också, det bidrar till feststämningen. Förstår alla dom som inte kan bärga sig och skjuter av i tid och otid.”
Påminns förstås idag om vad jag tänkte för nu nästan precis ett år sedan. Konstaterar att jag nog inte tänker annorlunda nu.
Så som konventionen bjuder önskar jag er alla ett gott slut och ett Gott nytt År!
Gott nytt – vad?
Även om jag självfallet både för egen räkning men framförallt för alla andras önskar ett Gott Nytt År kan jag inte låta bli – detta får alltså bli min nyårshälsning till alla:
Vi har en tideräkning som sannolikt inte ens är korrekt när man undersöker grunden för densamma. Vi har en kalender som skapar ett antal helt godtyckliga händelser varav sannolikt årskiftet är det mest anmärkningsvärda. Såvitt jag kan bedöma så händer (förutom festandet då) absolut inget signifikant vid ett årsskifte annat än att vi ändrar en siffra.
Ändå översvämmas vi av årskrönikor, av tillbakablickande karaktär, och av mer eller mindre (oftast mindre) välgrundade antaganden av vad som komma skall. Av fullständigt outgrundliga skäl anses denna tidpunkt lämplig för avlämnande av löften att infria under nästa varv runt solen, Ett varvande som vi alla vet är närmast oändligt och man därför kan avge motsvarande löften när som helst avseende exakt samma tidsperiod.
Själv gillar jag fester så varför inte ett ”årsskifte”. Att det skulle ha någon som helst betydelse utöver att vara anledning till fest kan jag inte förstå. Fyrverkerier gillar jag också, det bidrar till feststämningen. Förstår alla dom som inte kan bärga sig och skjuter av i tid och otid.
För mycket -ist och hat
Några funderingar:
Idag är det inte längre möjligt att föra vettiga diskussioner. Den som försöker kommer att omedelbart mötas av en hord av ”motståndare” som snabbt kategoriserar debattören. Att syftet är att tysta är uppenbart. Tekniken som används är ofta att kategorisera i termer av rasist, feminist, antirasist eller någon annan -ist. Lika ofta används om motståndaren begrepp som inbegriper ”hat”.
När inte ist och hat räcker avfärdas människor genom att de bestäms tillhöra en kategori som inte har rätt att yttra sig i frågan. Detta drabbar undantagslöst vita medelålders män (som undertecknad även om jag inte drabbats särskilt) men ofta andra som inte har rätt attribut i form av hudfärg, etnicitet, kön eller liknande.
I min värld har alla rätt att yttra sig, alla har rätt att bli respekterade. Ingen ska mötas av kategoriseringar av sin person i debatten utan bara bemötas i sak (fast alla har också rätt att förbigå med tystnad).
Senaste kommentarerna