Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Hur ska man egentligen föra en diskussion
”Medelklassen får inte bara vara objekt för höjda skatter” – DN.SE: “Den avgörande frågan är hur socialdemokratin åter ska kunna vinna val.”
Jan Nygren, som alltså skriver i DN, tillhör de där som tror att det handlar om att vinna val. Så är inte fallet – vinner val gör man om man har en politik som håller och som tilltalar folkflertalet, vinna val vill man bara av den anledningen att det möjliggör förverkligandet av politiken. Erik Laakso är inne på Nygrens spår
Att i år börja bygga en modern politik som siktar mot valseger 2014 är den sunda vägen om man som politiskt parti vill vara relevant och få mandat av väljarna.
anser att Socialdemokraternas viktigaste uppdrag inte kan vara att ensidigt lyfta medelklassens problem
i polemik mot Nygren som skrev
Partiet måste på allvar inse att upplysta, ekonomiskt fria människor kan vilja öka sina valmöjligheter samtidigt som de önskar att de som inte klarar detta ska fångas upp av ett samhälleligt skyddsnät.
Har inte Sommestad läst?
Sommestad tycker Nygren gör en “o-socialdemokratisk” analys. Laakso tycker att kritiker som kallar partiledningen för svikare och lögnare
fullständigt saknar förankring i såväl politisk- som ekonomisk verklighet.
.
Visst är det kul med partikamrater som upprätthåller en respektfull kamratlig ton i diskussionerna.
Då känns det lite bättre att t.ex. läsa Anders Nilssons Bland papegojor och rättrogna och Simone Olofssons En ny partiledare är lösningen på allt?!
PS Det faktum att det blivit diskussion om partiets budgetförslag och att denna diskussion blivit publik är mycket bra. Det är precis så diskussioner ska föras, öppet så att alla kan pröva argumenten. DS
Självklarheter
Ska uttrycka några självklarheter:
ett demokratiskt uppbyggt välfärdssamhälle är bättre än alla tänkbara alternativ
ett demokratiskt samhälle är något mer en bara en man en röst (vart fjärde år eller så)
i ett demokratiskt samhälle härskar absolut yttrande- och åsiktsfrihet
i ett demokratiskt samhälle råder skydd för den personliga integriteten och råder rättssäkerhet (oskyldig tills motsatsen bevisats) i alla lägen utan undantag
i ett demokratiskt samhälle kan inte kapitalägare utöva oinskränkt makt över egendomslösa
ett välfärdssamhälle är ett samhälle där alla kan leva drägligt på sin lön och där de som saknar egen försörjning också kan leva ett drägligt liv (kallas solidaritet/solidariskt)
i ett välfärdssamhälle består välfärden av både resurser som disponeras helt efter eget gottfinnannde (huvuddelen) och av resurser som fördelas efter demokratiska beslut
i ett demokratiskt välfärdssamhälle spelar det ingen roll i vems regi en verksamhet anordnas – det som spelar roll är hur den finansieras/styrs/kontrolleras
solidaritet är inte ett geografiskt avgränsat begrepp
frihet är inte ett geografiskt avgränsat begrepp
jämlikhet är inte ett geografiskt avgränsat begrepp
i ett välfärdssamhälle kan man bli rik men inte på bekostnad av andras möjlighet att försörja sig drägligt
Hörde på radion idag att dagens unga är de första som ser fram emot en tid där de får det sämre än sina föräldrar – vilket nonsens. Det finns massor av saker som behöver förbättras för att vi ska uppnå det solidariska, demokratiska välfärdssamhälle jag drömmer om. Ingenting ska bli sämre.
vi har en bostadsstandard som vida överstiger tidigare generationers – ändå kan den bli bättre, fler bostäder behövs (och det kan vi bygga) och gamla rustas upp
ser vi till att väg och räls byggs ut i takt med befolkningstillväxt och att energi produceras hållbart kommer vi att få en bättre kommunikationsmiljö som skapar än mer möjligheter (och jobb i transportrelaterad industri inkl. SAAB)
toalettpapper är lika viktigt för välfärden som dagisplatser – efterfrågan blir inte mindre så utrymme för produktion är oändliga
den kommunikationsteknik vi förfogar över idag ger oss obegränsade möjligheter när det gäller det demokratiska samtalet, när det gäller lärandet, när det gäller sociala relationer
Världen går inte under i morgon – mänskligheten förfogar över såväl resurser som förmåga att lösa de problem vi ställs inför – den ljusnande framtiden är vår!
På jakt efter Republiken Åsen
Republiken Åsen – Den Värmländska Kulturencyklopedin: “Republiken Åsen, som år 2008 firade sitt 90-årsjubileum, har genom åren haft ett flertal residens: Åsen, Storöna, Holmen m fl. Sedan 1990-talet fungerar bygdegården i Sölje som republikens fasta punkt och här förvaras också en del musealia, som berättar om republikens historia. Republiken Åsen kom att få ett växande rykte under 1950-talet, efter att den godmodiga värmländska statsbildningen uppmärksammats med en omfattande artikel i den amerikanska tidskriften Life. Den dåvarande presidenten, Valfridus – på grund av sitt tänkande sinnelag och sina buddhistiskt präglade idéer också kallad ”Filosofen i Västerskogen” – satte genom sin livsvisdom och originalitet en bestående prägel på verksamheten. Mycket betydelsefull för republikens särskilda kultur var också konstnären och utrikesministern Arvidus Arvé, som odödliggjorde myter, sagor och sägner i de västvärmländska skogarna såväl genom sina många träsnitt som i träskulpturer – med Monumentallén vid Holmen som konstnärlig höjdpunkt – och genom nedtecknade berättelser.”
Har idag, tillsammans med min hustru och min mor försökt hitta fram till Holmen dit jag på 60-talet togs med av morfar (då cermonimästare i republiken) och mormor. Via bygdegården i Sölje hittade jag rätt bara för att stoppas någon kilometer ifrån av en vägbom. Verkar som om fristaten ockuperats och spärrats av. Kanske dags för en arabisk vår i de värmländska skogarna:) Hade gärna sett om Monumentalallén bevarats.
Bygdegården i Sölje bjöd dock på gott fika och där finns också en hel del arbeten av Arvé – rätt många linoliumtryck och någon målning pryder väggarna hemma hos mig. Morfar brukade också ta mig med till Arvés atelje (lada) i Arvika.
Mitt land, vårt land, min värld, vår värld
ner kommer man alltid: Nej, jag älskar inte mitt land. Jag är inte patriot.: "Jag gjorde lumpen och skulle göra om den om jag måste. Inte för att jag älskar mitt land eller håller nationen och dess fana högt. Utan för att jag är beredd att försvara vem det än må vara som någon annan försöker sätta sig på. Jag gillar demokrati, yttrandefriheten och rätten att tänka fritt. Jag gillar att kunna röra mig fritt varthän jag så önskar, jag vill inte att någon ska öppna min post eller lyssna på mina privata samtal. Rätten till det är jag beredd att slåss för.
Men inget av det här gör mig till patriot. Som om det skulle finnas en speciell ”svensk” demokrati, eller ett särskilt ”svenskt” människovärde. Eller att kärleken skulle vara specifikt “svensk”. Frihet jämlikhet och solidaritet känner inga sådana nationsgränser. Kampen för detta har hela världen som skådeplats. Demokratin liksom människovärdet är universell."
Anders Nilsson är en klok man. Han älskar sin sambo, sina barn och barnbarn, sina syskon och sina föräldrar och därutöver sin gud. I detta är vi lika om vi bortser från det sistnämnda. Han älskar också frihet, jämlikhet och solidaritet. Också där vi lika. Det innebär att vi egentligen drivs av kärlek till alla människor.
Numera talas emellertid mycket om ondska och hat. Begrepp som både är svåranvända och lätt får sin mening utsuddad genom alltför flitigt användande. Hat är t.ex. något som många använder i tid och otid för att uttrycka allmän motvilja eller bara för att säga att man inte gillar något. Ondska används ibland som om det vore något vi inte själva kontrollerar, något man kan besittas av utan att själv ha valt. Sådana begrepp har jag mycket svårt för. Människor föds inte onda men det finns otaliga exempel på hur de av omständigheterna kommer att begå verkligt onda handlingar. Antingen har de aktivt valt detta men minst lika vanligt är att de snarare blivit del av (ex. soldater i krig).
Jag tror att hat och ondska ska ses som samhälleliga fenomen. De är känslor och handlingar som människor har/begår som emanerar ur de förhållanden som råder vid en given tidpunkt och en given plats. Därför kommer de också från tid till annan att riktas mot olika företeelser – etniska grupper, andra nationer osv. De är känslor och handlingar som fyller en funktion. I dagens stangerande ekonomier är tyvärr duktiga idioter som odlar motsättningar mellan grupper en följd av instabiliteten, av arbetslösheten, av osäkerheten. Det föder rädsla som låter sig omvandlas till hatiska känslor och onda handlingar. Det är därför som vi ser konspirationsteorier om islamisering sprida sig just nu – de fyller funktionen att skapa motsättningar mellan människor.
Vi har alla behov av tillhörighet (identifikation). För många räcker familj, släkt, vänner och jobb långt men de flesta söker också ett något större sammanhang. Sådana sammanhang erbjuds av gäng, av föreningslivet osv. Sammanhangen kan vara av såväl konstruktiv som destruktiv natur liksom aktiva eller passiva, inkluderande eller exkluderande. Tyvärr får man väl säga att många sammanhang just konstitueras genom motsatser – vi mot dom (gäller t.ex. supporterklubbar, ofta religioner, etnicitet och alltid nationer).
För mig är att vara svensk att vara stadigvarande bosatt i det geografiska område som identifieras som Sverige. Alla andra som bor här stadigvarande är också svenskar. Det som bör förena oss förutom detta val av boplats är att vi gemensamt bidrar till ett gott samhälle baserat just på frihet, jämlikhet och solidaritet. Den ambitionen bör vi dela med alla andra människor på vårt klot.
Technorati Tags:
Anders Nilsson, demokrati, Frihet, Solidaritet
Allt längre köer i Stockholmstrafiken – DN.SE
Allt längre köer i Stockholmstrafiken – DN.SE: "I snitt tog det 33 minuter att köra E 4 från Bredäng i söder till Kista i norr i morgonrusning (klockan 7 till 9) mellan den 1 januari och den 31 maj i år. Motsvarande period fem år tidigare, år 2006, tog sträckan 24 minuter – vilket innebär en ökning med 37,5 procent.
Förändringen är tydligast i rusningstrafiken, men märks även generellt över hela dygnet. Sträckan från Bredäng till Kista tog i snitt cirka 2,5 minuter längre tid att köra.
– Storstockholm har vuxit i decennier. Ur ett sådant perspektiv blir det trängre och trängre – vårt vägsystem har inte utvecklats lika snabbt som befolkningsutvecklingen, säger Leif Carlsson, planerare vid Trafikverket.
Att söderifrån köra E4 in mot stan på morgonen tar mycket längre tid. Delsträckan Bredäng och Lilla Essingen har i år tagit i genomsnitt 60 procent längre tid jämfört med år 2006. För en person som pendlar till jobbet 225 dagar om året innebär det cirka 26 timmar längre tid i köer än år 2006 – alltså över ett dygn. Då är inte hemresan medräknad."
När man läser artikeln i DN får man intrycket att Kristoffer Örstadius och de som tagit fram siffrorna överhuvudtaget inte har åkt de refererade sträckorna. Om de gjort det skulle de upptäckt att det sedan ett par år pågår omfattande vägbyggen som påverkar just de sträckor de valt att redovisa. Visst kan det vara så att trafikmängden ökat under perioden men huvudskälet ill de långa restiderna genom Stockholm är ombyggnaderna vid Norra Stations-området. Motsvarande gäller sedan något/ra år söderut på E4:an mellan Hallunda och Södertälje där man tar flera år på sig att skapa en tredje fil (så intensivt är dock inte arbetet – man blir rätt irriterad när man ser hur få av dygnets timmar som utnyttjas).
Det som dessa trafikstörningar leder till och som Örstadius möjligen faktiskt visar är den mycket stora kostnad som trafikanterna drabbas av under tiden som vägarbeten pågår. Vem kan man skicka räkningen till?
Technorati Tags:
Södertälje, Kommunikationer, Trafik, Stockholm
Karin Karlberg – åttonde kandidaten
Peter Karlberg: “Karin Karlberg”
Karin Karlberg är alltså den åttonde kandidaten. Hon är min näst äldsta dotter – lika bra att klargöra det från början bl.a. som förklaring till ett personligare tilltal – dock har inte jag deltagit i nomineringen av henne. Hittar inte mycket om/av Karin på nätet, trorts att jag söker både på Edqvist och Karlberg. Från förra mandatperioden hittar jag några rätt allmänna rader om varför hon då kandiderade till fullmäktige:
Jag kandiderar för socialdemokraterna för:
Allas rätt till valfrihet och ett demokratiskt samhälle där alla är lika värda.
Karin finns också på fejjan. Något/ra inlägg på föreningens numera insomnade blogg hittar jag också, t.ex. ett resonemang kring centrumfrågan i Hölö (fast jag minns det nog som om vi kommit fram till att det är nuvarande plats som gäller – allt annat vore ju rätt….).
Vi får alltså inte så mycket information om Karins ställningstagande efter de senaste mandatsperiodernas tillbakagång för partiet, inställning till aktuella diskussioner i partiet kring partiledarfrågan och annat, behov av förändring etc. Ingenting heller om vad hon vill göra när det gäller Södertälje kommun – bostadssegregationen, skolan, stadsplanering, ytterområdena, bostadsbyggandet m.m.
Se alltså också detta som en öppen fråga till Karin Karlberg – varför ska vi välja dig till kommunalråd?
PS Det börjar ramla in svar – se tidigare poster om kandidaterna DS
Technorati Tags:
Arbetarekommun, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Södertälje, Karin Karlberg, Kommunalråd
Teknikens under
För någon vecka sedan gav vi oss på en rätt omfattande uppgradering av Typo (programvaran som denna blogg rullar på) och Ruby on Rails som den bygger på. Tyvärr ledde detta till rätt stora problem av fortfarande inte helt klar natur varför besökare möts av ett felmeddelande. Nu verkar den dock börja snurra så smått igen med ett lite nytt utseende.
All reklam är….
Skrev om sin egen död – och försvann: ". I sin bok ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” berättar etikforskaren Ann Heberlein, 38, om sina självmordsplaner.
Den kom ut i går.
Dagen innan försvann hon och efterlystes i hela Europa sedan polisen befarade att något hänt."
Med risk för att låta cynisk men detta låter ju som ett dåligt PR-trick.
Grattis till HAX
Årets politiska blogg 2008 – Hela listan: "Och vinnaren är:
Henrik Alexandersson HAX. Som den som på ett ytterst aktivt sätt lyft upp integritetsfrågan till en större fråga än enbart en fråga för en begränsad bloggsfär. För andra året i rad knep Blogge Bloggelito andraplatsen. Liksom förra året så var bloggelito hårt engagerad i den fråga som slutligen lyfte fram slutsegraren. Förra året som tvåa efter Isabella Lund då den dominerande frågan om prostitutionsdebatten och i år då frågan handlat om integritet.
Fyran Marie “Emma-Opassande” Andersson är årets stjärnskott som nästan från ingenstans rusat upp till att bli en mycket betydelsefull skribent. Även trean Oscar Swartz och femman Mark Klamberg har varit ledande debattörer i FRA– och IPRED-diskussionerna.
De tre bloggarna Johan Norberg, Dick Erixon och Johan Ingerö placerar sig för tredje året i rad bland de främsta bloggarna och är de som håller en jämn och hög nivå och är uppskattade av sina läsare.Sossebloggarna då?
Det pågår ju en lång och utdragen debatt om sossebloggar och därför är det intressant att ta del av omröstningsresultatet och titta lite närmare på det. I den första omröstningen 2006 vann den socialdemokratiske bloggaren Jonas Morian, förra året agerade han valövervakare och i år återfanns han återigen i omröstningen men klargjorde att han inte suktade efter seger igen. Han slutade i år på en framskjuten 14:e plats som näst bäste sossebloggare. Bäst i år blev bloggen Alliansfritt Sverige som slutade på 12:e plats. Tredje bäst placerade sosseblogg blev Catti Ullström på 19:e plats."
Hos Erik Laakso rapporteras från omröstningen Årets politiska blogg som ordnas av Bloggen Bent och jag sällar mig förstås oreserverat till gratulanterna av HAX som särskilt när det gäller integritetsfrågorna varit den säkert viktigaste skribenten under 2008. Alltså ett jättegrattis till Henrik Alexandersson!
Ser att HAX vill ta upp en mer principiell diskussion under rubriken Staten och vi som särskilt ur socialdemokratisk synvinkel är ytterst intressant
och då menar jag inte flumteorier om allehanda mer anarkistiska inriktningar. Däremot finns det en del att fundera över i det resonemang HAX för beträffande den lilla staten "Det enda alternativ som jag ser som någorlunda realistiskt (och nu talar vi om realistiskt, inte bara om önskvärt) är en liten stat. En stat där politikernas makt rullas tillbaka. En stat där den som vill kan få ta ansvar för sitt eget liv. (Och där den som vill ha “välfärdsstat” kan få något åt det hållet genom frivilliga gruppförsäkringar.) En stat med få lagar men mycket ordning – i meningen respekt, ansvar och tolerans.
Problemet är att sådana teorier helt bortser från att verklig makt i ett kapitalistiskt samhälle tillfaller ägare av produktionsmedel och att, som det heter i visan, staten och kapitalet sitter i samma båt. Det är önskvärt och helt i linje med socialdemokratins strävan att frigöra alla människor, inte bara de som klarar detta av egen kraft (ofta arv), att ge största möjliga frihet till människorna själva. Jag skulle dock inte rubricera det som en reduktion av politikens makt utan snarare betrakta det som politikens mål. På den nivå som produktivkrafterna befinner sig idag kan alla människor få i materiellt avseende drägligt liv. Det kräver något mer än att var och en är “sin egen lyckas smed”.
Laakso berör också en annan fråga – avsaknaden av socialdemokratiska bloggar bland de främsta i tävlingen och relaterar till en pågående debatt kring dessas betydelse, eventuella brister osv. Laakso själv har påbörjat en granskning av de (s)-märkta bloggarna liksom Ann-Catrin Brockman. Laakso misstänker att ett skäl till bristande framgångar i “tävlingar” skulle vara en allmän motvilja att rangordna. Går jag till mig själv så stämmer det även om jag förstås röstade i den här aktuella – dock utan att ta hänsyn till politisk hemvist. Det är dock inte alls problemet (alltså motviljan mot att rangordna) utan det ligger mycket i det Björn Pedersen skriver
Men ändå, så borde ju socialdemokraterna som ju trots allt har många, många flera medlemmar och sympatisörer än de flesta andra partier i Sverige komma bättre ut i sådana sammanhang. Tycker jag. Och varför gör de inte det när det finns skärpta och vassa sossar som Peter Karlberg och Johan Sjölander och Jonas Morian?
Björn Wadström påstod i ett inlägg tidigare att sossarna var dåliga på att blogga. Och jag är böjd att hålla med. Inte så att de inte producerar en mängd blogginlägg – för de är många och de skriver friskt. Men bloggande är inte bara en fråga om produktion, det är också en fråga om deltagande och nätverkande.
Bloggandet är helt enkelt en kollektiv syssla tre olika sfärer. Det första är att registrera en blogg och producera. Det andra är att engagera sig i bloggen, och att låta andra engagera sig. Det tredje är att nätverka med andra bloggare, och med de som läser bloggen.
För övrigt vill jag också förstås gratulera Blogge Bloggelito som nu knipit en andraplats för andra året i rad. Grattis!
Fler försvarare av statsterrorism och rasism
Mellanöstern: Minerad mark: "Det rådde en vapenvila. Denna vapenvila bröts, gång på gång, av Hamas – som sköt raketer in i Israel från Gaza. Så, vad hade man väntat sig? Att Israel stillatigande skulle ta detta? Knappast. Motanfallet kan inte ha kommit som någon överraskning för någon. Allra minst för Hamas.
I svenska media är detta väldigt mycket mer inlindat. Ibland så mycket att uppgiften inte syns till över huvud taget.
Det har krävts civila dödsoffer, vilket är förfärligt på många sätt. Men man måste ändå ställa sig frågan vilket ansvar palestinierna själva har för detta. Säga vad man vill, men Israel ställer sina soldater mellan fienden och sina barn. Hamas ställer sina barn mellan sina soldater och fienden. Vilket är otäckt cyniskt. Hamas offrar civila för att framställa Israel i dålig dager.
Jag har inget emot varken palestinier eller israeler. Jag önskar dem fred och lugn och ro. Och varje människoliv som spills i denna konflikt är en tragedi, oavsett vilken sida som drabbas.
Men för att vi skall få se fred i Mellanöstern krävs det att palestinierna tar och skärper till sig en smula. Att de väljer andra än beväpnade vettvillingar i pyjamas till ledare."
Här ser vi ett exempel på hur vänner till den rasistiska terroriststaten Israel försöker framställa situationen som varandes offrets fel. Lika rätt som att framstäla den våldtagna som skyldig till det övergrepp han/hon utsatts för. Bara genom att bortse helt från t.ex. Israels blockad av Gaza som väl pågått rätt oavbrutet under den s.k. vapenvilan, bara genom att bortse från byggandet av apartheidmuren, bara genom att bortse från nu runt 50 år av fördrivning av palestinier från mark de bebott långt före den israeliska statens uppkomst kan man göra palestinierna till de skyldiga – till de som skall “skärpa sig”. Uttalandet är faktiskt helt fantastiskt – gjort av en man – Henrik Axelsson – som jag lärt mig respektera under det gångna årets kamp mot högeralliansens införande av massiv övervakning.
Är det för övrigt något fel på svensk medias bevakning av frågan är det väl att den är Israel-vänlig.
Senaste kommentarerna