Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Epost – effektivt vapen
Mejlbombas av
Ipred-motståndarna: "– Vi har instruerat ledamöterna om hur man använder det befintliga e-postsystemet på ett enkelt sätt så att man kan hantera det här, säger Lars Östberg, IT-chef på riksdagen.Sorteras ut
Från och med september kan ledamöterna med hjälp av IT-avdelningen styra massmejlen till en särskild mapp.
– För oss kom det som en överraskning att man använder e-post på det sättet och det ledde till stor frustration eftersom ledamöterna inte kunde läsa den övriga e-posten i telefonerna, säger Östberg."
Man skulle förstås kunna raljera över att en folkvald politiker som Fredrick Federley kallar mail från väljarna för helvetesproblem och meddelar att han raderat 1800 för att få en tom inkorg. Det skall jag inte göra.
Jag skall istället raljera över att Lars Östberg som uppges vara IT-chef på riksdagen blivit överraskad av att man använder epost. Hallå, hur mycket fantasi krävs för att räkna ut det. Sanslöst – måste man inte ha någonslags kompetens för att vara IT-chef i Sveriges riksdag?
Behöver förresten inte riksdagsmän registrera inkomna handlingar, vi borde väl som medborgare kunna kontrollera attt de mottagit våra åsiktsyttrngar?
Dessutom var det faktiskt redan någon gång i slutet av 90-talet jag föreslog ett projekt som skulle utveckla verktyg för att just hantera stora mängder epost – ett projekt som inte fick tillräcklig finansiering då för att kunna fullföljas.
Bomb skakade studenthotell | Nyheter | Aftonbladet
Bomb skakade studenthotell | Nyheter | Aftonbladet: "En av eleverna har stått i köket och tillverkat en hemmagjord svartkrutsbomb som plötsligt exploderade.
–Polisen betraktar inledningsvis explosionen som en olyckshändelse och har inga brottsmisstankar.
"
Självklart – det finns ingen anledning att misstänka någon form av brott vid misslyckad bombtillverkning.
Kan dock tänka mig några frågor, som är det inte lite vårdslöst att tillverka bomber i köket eller vad skulle bomben användas till.
Drömmen om ett bättre samhälle
Att komma från bruket I: “Drömmen om universitetsutbildning, drömmen om flytt till storstad, drömmen att komma bort från bruket fick skjutas upp. I mitt fall endast ett år men för många av mina skolkamrater lever kanske drömmen än, eller så har den inhöljts i fabrikens sulfitluktande rök och slukats av vardagens verklighet med fotbollsträningen, pizzerian och inlämningen av veckans V75-kupong som får tjäna till att dölja att livet en gång önskades se annorlunda ut. Där har vi arbetarrörelsens kärna, människor som var vi går, bär bruket med oss på ett eller annat sätt.
Hur påverkar det den politik som arbetarrörelsen vill se? Hur kan strukturomvandlingar hindras eller förstärkas av det folk som ska omstruktureras? Vad gör det i partier som formar sin politik med eller utan hänsyn till det kvardröjande bruket i människors medvetande?”
Att komma från bruket II: “Staten tog över det patron hade monopol på, kommunen byggde och ägde både Folkets Hus och idrottsanläggningarna. Man satte sig i knät på staten som fick ta hand om de solidariska försäkringssystemen och uppräthållandet av de fackliga löftet. Och kanske var det någonstans där vi steg tillbaka in på bruket igen.
Om vi ska hitta verktygen som gör att våra barn ska komma loss från detta nya bruk igen så behöver det grävas runt och dikas ur. Drömmen och friheten om egnahem och första bilen, självförsörjning och oberoende, allt detta finns kvar och behöver återupprättas. Dessutom kompletteras med rättigheten att utbilda sig till vad man vill, och även att ombilda sig om man valt fel tidigare i livet. Hitta möjligheterna att studera i andra länder, arbeta var man vill, starta det egna företaget och bli ekonomiskt oberoende. Drömmar för dagens arbetarklass, nya mål, omformade metoder men samma levande dröm att ge våra barn en väg ut från bruket.”
Erik Laakso beskriver sin egen resa men också många många andras. Lite olika slår det generationsmässigt – den förändring av det svenska samhället som nu pågått åtminstone de senaste 50 åren och som inneburit att rätt många med “brukssamhället” som start numera får sägas tillhöra en medelklass. För de allra flesta innebär denna resa visserligen en väsentlig standardförbättring, väsentligt högre utbildningsnivå men i arvet ingår viljan att förbättra för de efterkommande och många av de värden som präglade ursprunget – allt från bymentalitet, skepsis mot inflyttande till den solidaritet som präglar grupper med knappa resurser och liten egen makt.
Laakso reser också den viktiga frågan om vad detta innebär för politiken och delvis också vem som har rätt att forma den. Alldeles uppenbart är ju att det fortfarande finns en del att göra när det gäler att ge alla människor oavsett social bakgrund tillgång till utbildning m.m. Lika uppenbart är emellertid att när en så pass stor del av befolkningen redan åtnjuter dessa möjligheter man måste ställa frågan vad det nu är som skulle förbättra livsvillkoren. Ett av svaren står att finna i frågan om makt, makt att forma sitt eget liv i alla avseenden utan att patron (staten i Laaksos terminologi) lägger sig, försöker styra.
Newsdesk, del i den mer sociala webben
Newsdesk kopplar ihop bloggare med 7000 företag: “I natt lanserade ”http://www.newsdesk.se/">Newsdesk både “kommentarer” och “Twingly blogstream” på Newsdesk. Det betyder två saker: Dels så kan vem som helst i dag kommentera all den information som publiceras på Newsdsesk. Dels så kommer alla de blogginlägg som länkar till informationen också visas i anslutning till den."
(Hittat via knuff.)
Newsdesk tycks ha 7000 företag registrerade som alltså använder deras tjänster. De nya möjligheterna att i direkt anslutning till pressmeddelanden från dessa företag kommentera respektive ge synlighet till bloggkommentarer är förstås intressanta och välkomna men…
Vill företagen ha sin interaktion med kunderna hos Newsdesk – vore det inte rimligare att ha den “hemma” (dvs på den egan webbplatsen)?
Kommer företagen att i verklig mening utnyttja de nya tjänsterna dvs gå i svaromål kanske både på Newsdesk och hos de bloggar som kommenterat?
Eftersom företagen inte har någon kontroll över den konversation som uppstår kommer de att bli försiktigare när det gäller vilka pressmeddelanden som går denna väg?
Kan krishantering skötas via Newsdesk?
Nåja, nyheten väcker en del frågor – samtidigt är det ju förstås ur Newsdesk perspektiv en lysande idé. Deras tjänst blir nu mycket mera intressant för t.ex. folk som bloggar.
Jag hittar allFairs pressmeddelande då jag besöker Newsdesk. De, allFair, gratulerar Svenska Spel som utsetts till världens mest ansvarsfulla spelbolag av sina branschkollegor.
Jag gillar inte spel personligen och är därför allmänt negativ till sådan verksamhet. Att ett statligt bolag får pris för visst ansvarstagande (det är ju bara relaterat till andra motsvarande företag med tillstånd) är väl knappast särskilt märkvärdigt – motsatsen vore värd mera uppmärksamhet. I synnerhet som Svenska Spel (bortsett från trav) har monopol, åtminstone formellt. Svenska spel omsätter sådär en 21 miljarder. Av det utgör vinsten över 5 (miljarder). Större delen av vinsten går direkt in i statskassan, resten fördelas till idrottsverksamhet. Hur mycket som är omkostnader har jag inte riktigt koll på men det är mindre än 3000 spelare som blir miljonärer varje år. Ansvarsfullt????
Rosemari Södergren har också kommenterat liksom Richard Gatarski.
Intressant läsning
En av de myndigheter sokm omfattades av förändringarna av den statliga skoladministrationen (läs lagts ner) är CFL – Centrum för flexibelt lärande. Ibland kan man ju undra om nedläggningar av det slaget också indikerar att vi inte skall ha något flexibelt lärande i vårt land framgent – men så skall man förstås inte tänka:-)
I april i år blev jag intervjuad av Ingrid Anderson Pavlasevic inför framtagandet av en artikel om Framtidens lärande som CFL höll på med. Slutresultatet finns “bevarat” genom att det numera finns tillgängligt på Skolverkets webbplats IT för pedagoger under rubriken Lär dig mera.
För den som är intresserad av att mera direkt ta del av just intervjun med mig finns den sammanställd här.
Intervjun tycks ha avslutats med följande resonemang om behovet av en nationell strategi:
Det finns ett stort behov av ett nationellt initiativ. Danmark och Norge och definitivt England ligger bättre till i detta avseende. När jag träffade företrädare för Becta i samband med BETT i januari berättades att de drar igång en reklamkampanj, för att få föräldrar och näringsliv att ställa krav på skolornas IT-användande. Det finns checklistor på nätet. Ring till din skola och fråga! Gör de det här och det där? Alltså ett ”pushande” på ett helt annat sätt än vad vi har.
Egentligen är jag mest ute efter en nationell strategi, ett nationellt mål, att uttrycka något slags vision eller riktning som många skulle uppfatta som rimlig och riktig. Jag tror inte att det handlar om stora nationella pengar i första hand, för utförandet måste ju ske på varje skola. Det är mycket viktigare att det är nationellt uttalat att vi ska vara en ledande kunskapsnation och att det betyder att vi ska ha ett framstående nyttjande av modern teknik för att understödja lärande, så att bilden av vad det egentligen betyder blir tydlig.
I Main i USA, som jag besökte för något år sedan, har en guvernör fått till stånd att hela delstaten satsar på en dator till varje elev. Detta baseras på en politisk vision att den här delstaten behöver, för att kunna stå sig i framtiden i konkurrens med resten av världen, elever
som har tillgång till den bästa kunskapen och de bästa verktygen och så får han en uppslutning på det och så blir det en idé som lärare och andra kan förhålla sig till.I Sverige har det inte funnits något nationellt initiativ egentligen sedan början på 2000-talet. Det var ju ITIS-satsningen som representerade detta. Den lärarsatsning som nu görs av KKstiftelsen
är inte samma sak. Jag skulle vilja ha det uttalat av Riksdagen eller i en visionär proposition från Utbildningsdepartementet hur IT ska fungera som en dragmotor i utvecklingen av Sverige.
Mobba Lotta
Bilden av Mona: “Men debatten om min bok visar hur mycket känslor det finns runt Mona Sahlin. Att skriva om henne är att sticka in handen i ett getingbo.
Jag vill inte Mona Sahlin illa. Jag hatar henne inte, jag aldrig hatat henne och skulle aldrig i mitt liv leda en kampanj emot henne. Tvärtom hoppas jag att hon lyckas, men då behöver hon betydligt bättre medarbetare än de som nu skriker ut sitt hat och förakt mot alla oliktänkare.
Det blir ju enklast att hoppa på budbäraren. För om jag kan stämplas som hatisk och inte riktigt klok då är det ju inga problem. Makten behöver inte idka någon självkritik eller fundera över vem de representerar och vad som har gått fel. Det är ju bara att fortsätta om ingenting har hänt.”(Hittat via Behandlar man sina medmänniskor så här?.)
Jag har visserligen kvar ett bokmärke som leder till Lotta Grönings blogg men den har sedan rätt lång tid inte lockat till läsning. Det drev som en del av mina partikamrater tycks ha inlett mot Gröning med anledning av hennes nyligen utkomna bok Sanning eller konka. Mona Sahlins politiska liv fick mig dock att söka upp Grönings blogg och då fann jag citatet ovan.
Erik Laakso skrev häromdagen (på Arvid Falk) att
När omdömena om Lotta Gröning huggs in i bloggsfärens tangentbord, hur många är det då som håller i minnet att Gröning faktiskt också är en medmänniska, oavsett vad man tycker om hennes formuleringskonst, åsikter eller eventuella bitterhet. Utan att peka ut någon speciell tycker jag att politiskt aktiva ska formulera sig snyggare och komma ihåg att det alltid är en människa som står som mottagare till uttrycken.
Att det bildats ett litet drev med måltavla Lotta Gröning är ju uppenbart med rubriker som Ett slaskigt angrepp på Sahlin, En Lotta Gröning-fri dag i veckan!, Gröning sjukligt fixerad vid Sahlin och Grönings bok om Sahlin en studie i härskarteknik. Tyvärr döljer sig ju bakom dessa rubriker skribenter för vilka jag tidigare hyst viss respekt, nu känner jag hur denna skadas.
Själv har jag inte läst boken, har inte så mycket till övers för Lotta Grönings tyckanden i allmänhet, men blir lite sugen. Att de mot Gröning kritiska bidrar till att öka intresset är väl kanske inte den av dessa önskade effekten.
Support som inte kom
Matchvinnaren sågade fansen: “Matchhjälten Erkan Zengin, som gjorde det förlösande 1-0-målet i andra halvlek, är besviken på de som inte kom.
– Hur mycket var det? 12 400? Det är inte bra. Det är riktigt dåligt att det inte kommer mer folk till matchen. Vi spelar ju bra också, säger Zengin.”
Förutom att det förstås är mycket tillfredställande att snobbarna från Djurgården får storstryk( 😉 eller hur Jeanette) så är väl själva inställningen fantastisk. Det är riktigt dåligt av folk att inte betala dyrt för att se vuxna män jaga boll i mitten av oktober!!!!
Vilka fler är det som borde kunna ställa sådana förväntningar på “folk” – artister, teatrar, konsertarrangörer, politiker. Det är så j-a dumt att inte ens sportjournalister orkar mäta sig med det även om de förstås måste rapportera dumheterna.
iLove i butik och nu också som PDF
Macfeber – iLove nu som PDF: “Om du inte hittat iLove i pappersform i butikerna kan du nu ladda hem den som PDF via ilove.nu.”
(Hittat via Macfeber.)
I Södertälje hittar du förstås pappersversionen av iLove hos Kantro Store. Som pdf hittar du den hos iLove – en tidning för dig som gillar Mac, iPod och iPhone.
En dator till varje elev – en europeisk översikt
Insight Blog: Laptop programmes for students, an overview through Europe and beyond: “The country that just launched (at the end of July 2008) the biggest ever laptop campaign for students is Portugal, with the Magellan initiative (”Iniciativa Magalhães"). The Magellan scheme will provide 500,000 laptops to primary school pupils starting from the beginning of this school year, thanks to a partnership with Intel. A similar programme is likely to be launched also in Venezuela. In Greece since last year a pool of experts has been working on the behalf of the Ministry of Education for setting up a pilot programme in order to provide students with laptops.
Another interesting initiative is “Be mobile – Learn anywhere”, launched in Switzerland in December 2006, in order to provide cut-price laptops and appropriate software for pupils and teachers in upper secondary schools. Three companies were involved: ACER, Apple and Dell"
(Hittat via Insight blog.)
Och jag bara undrar – var finns det svenska utbilningsdepartementet, den svenska utbildningsminstern och den svenska regeringen på en skala…..? Frågan kan/borde kanske också ställas till svenska utbildningspolitiker i alla partier och på alla nivåer – varför inte till Thomas Johansson, ordförande i utbildningsnämnden i Södertälje.
iPhone hos APR
32 nya iPhone-butiker i Sverige: “TeliaSonera utvidgar distributionen av iPhone 3G i Sverige. Från och med den 10 oktober kan kunder köpa iPhone 3G hos samtliga Apple Premium Resellers över hela landet.”
(Hittat via Macfeber.)
Senaste kommentarerna