Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Pagrotsky blir chef för Antipiratbyrån ”avslöjar” Swartz
Vet inte om man skall skratta eller gråta. Scwartz, som ju hittills givit oss mycket information angående bakgrunden till razzian mot The Pirate Bay, pekar ut en utveckling som kanske inte är helt otänkbar. Han visar ju att det är exakt så som MPAA rekryterat, visst obehag är det svårt att skaka av sig.
Pagrotsky och Roswall till Antipiratbyrån?: “Leif Pagrotsky blir chef för Antipiratbyrån och The Pirate Bay-åklagaren Håkan Roswall blir ansvarig för fildelarjakten efter valet. De börjar tjäna mångdubbelt mer än de gjorde i staten.
Så ser det inte ut här i Sverige ännu. Men den organisation som har uppvaktat regeringen Persson ser ut så”
(från Oscar Swartz::Texplorer.)
Technorati Tags:
Swedish, Politics, Ekonomi, Politik, Oscar Swartz, Åklagare, Intellectuell property, Copyright, The Pirate Bay, Antipiratbyrån, Leif Pagrotsky, Håkan Roswall
Vem vinner valet?
Det finns en rätt underlig tendens i rapporteringen från framförallt opinionsundersökningar inför valet. Man tycks utgå från att det är en slags tävling om makten – egentligen rätt fri från politiska ambitioner. Varje parti har ju ett program och det bör väl rimligen vara utgångspunkt för varje väljares ställningstagande. Genom att medier understödda av statsvetare och opinionsmätningsinstitut fokuserar ställningen mellan de s.k. blocken försvinner diskussionen om vad för politik folk faktiskt vill ha. Förändringar av enskilda partiers stöd förklaras nästan aldrig i termer av hur deras politik uppfattas.
Oaktat partiernas ev. överenskommelser angående regeringsbildning måste ju väljarna ha rätt att uttrycka sin uppfattning genom att göra val mellan partier. Det resultat som sedan nås borde sedan hanteras med mycket stor respekt för hur väljarna röstat – den politk som kommer att föras borde utgå inte från koalitioner baserade på någonslags köp- och sälj utan från en mer relativiserande hållning. Koalitioner bör baseras på ett relativt inflytande (baserat på valresultatet) på alla frågor – inte allt inflytande i vissa.
Technorati Tags:
Demokrati, Bodström, Kontrollsamhälle, Democracy, Swedish, Politics, Politik, Socialdemokraterna, Småföretag, Övervakning
Idag är det t.ex. som väljare omöjligt att veta hur man skall rösta om man vill ha t.ex. en socialdemokratisk politik i huvudsak men kanske en bättre, mer offensiv politik när det gäller nyföretagande. Lika svårt är det att veta hur man skall rösta för att få en vettig flyktingpolitik, en bättre EU-politik eller slippa det Bodströmska övervakningssamhället.
Vårt valsystem med märkligt oprofilerade kandidater gör det inte ens möjligt att påverka politiken genom kryssa kandidater. Vi behöver betydligt bättre instrument för att göra det möjligt för medborgarna, väljarna att tydligare uttrycka sina åsikter – förstås inte bara i val vart fjärde år utan kontinuerligt.
Apoteket – minuspoäng
Mina föräldrar som bor i Linköping har mycket positiva erfarenheter av sjukvården där, allt från vårdcentraler till specialistmottagningar. Nu har de båda haft lite mer kontakt under senaste månaden i form av några dagars sjukhusvistelse var. Så långt är allt gott och väl och jag har förstås därför också varit nere och hälsat på några gånger extra under samma period.
Igår var jag sålunda förbi och följde då bl.a. med min mor till apoteket (det som ligger i Universitetssjukhuset och heter J J Berzelius EA). Det var en ytterst absurd upplevelse!
När vi tryckte ut vårt könummer för uthämtande av medecin på recept helt enligt anvisningaran i lokalen var kl. 16.28. Ca 15 minuter därefter blev det vår tur. Eftersom vi skulle hämta ut på flera recept fick vi då beskedet att vi inte kunde betjänas på “normalt” sätt eftersom det skulle ta längre tid än 5 minuter utan att vi skulle få hjälp i särskild ordning varefter apotekaren vi pratat med försvann med vårt nummer för att som jag uppfattade det överlämna oss till någon annan.
Vi sätter oss ned men blir allt mer undrande eftersom ingen tycks ta itu med min mors behov – hon sitter nämligen fortfarande med recepten i handen. Efter ytterligare en kvarts väntan ( och nu har antalet personer bakom disk minskat) finner vi att vi måste kolla upp vad som händer. Jag “smiter” därför emellan och frågar en annan ur personalen vad som händer. Denna dam (märkligt enkönad inrättning – apotek) går bakom och kollar men kommer rätt snart tillbaka och kollar i en korg vid eller mellan en av kassorna. Där ligger min mors nummer!!!! Ingen har gjort något alls åt detta!
Jag blir förstås lite irriterad – de har ju hjälpt en hel massa kunder som kommit in efter oss under tiden. Uttrycker denna irritation och får till svar att det är av Apoteksbolaget beslutad policy de implementerar och att de tydligen förväntas ta itu med min mors behov när det uppstår någon lucka. Eftersom det hela tiden är en lagom tillströmning av nya kunder ser jag framför mig en oändlig väntan – de håller uppenbarligen också på att stänga den receptfria delan av verksamheten.
Nu tar de emellertid itu med min mors recept och vi är ute ur apoteket före kl. 18.00 (lite osäker på tiden). Vi överskred dock den tilåtna parkeringstiden för apotekskunder rätt rejält (10 min är begränsningen).
Technorati Tags:
Swedish, Politics, Personal, Politik, Socialdemokraterna, Personligt, Linköpings Universitetssjukhus, Apoteksbolaget, Sjukvård, Monopol
Vad jag vill ha sagt med detta är att om det nu verkligen är så att det finns en av Apoteksbolaget beslutad policy att kunder som tar längre tid än 5 minuter att expediera får vänta tills någon råkar få tid över så finns det också minst en person inom Apoteksbolaget som missförstått sitt uppdrag. Bolaget har givits monopol – vi kunde inte vända oss till någon annan för att lite snabbare och mera serviceinriktat få ut medicinen (som åtminstone vad avsåg antibiotikan till min far) – nödvändig att få ut just igår. I min mors fall som genomgår en medicinsk behandling och dessutom alltid besvärats av värme är just väntan mycket påfrestande. Desutom hade vi ju lämnat min far ensam (han skrevs ut från sjukhuset i torsdags) för första gången och vi ville förstås också därför tillbaka så snabbt som möjligt.
Poliskontor i Ronna – på tiden!
Under några dagar och inför invigningen av det nya poliskontoret (alltså inte en polisstation utan just ett kontor – mötesplats) har media av olika slag med benäget bistånd av polisfacket försökt fokusera en (eller flera) problembild istället för att fokuserara på de nya möjligheterna. Öppnandet av ett poliskontor i Ronna är förstås välbehövligt så tillvida att många områden borde få förmånen av mer daglig polisnärvaro. I Södertälje kommun gäller det inte bara Ronna utan flera andra stadsdelar och i lika hög grad kommundelarna. Tyvärr räcker inte resurserna för att öppna överallt och på en gång och Ronna har tur som får stå först på listan.
Polisiär närvaro är nämligen det skäl jag sett som avgörande för att prioritera detta, en närvaro som krävs för att långsiktigt bygga relationer där polis och medborgarna i närområpdet kan samverka för att stödja alla positiva, konstruktiva och därmed motverka de problem som faktiskt finns.
Efterlängtade poliser öppnar kontor i Ronna: “För tio månader sedan var Erik Åkerlund en av de kravallutrustade poliser som försökte styra upp den urartade situationen utanför Elias livs i centrala Ronna i Södertälje. Då haglade glåporden och stenarna.
I dag står han lutad mot tegelväggen på fritidsgården och säger att de senaste tio månaderna varit de tio viktigaste och bästa han gjort som polis.
– Helt ärligt, vi är här för att vi tror att vi kan göra ett bra jobb, ett jobb som gör skillnad, säger han och berättar hur givande det varit att börja lära känna det bostadsområde vars namn i medierna numera osar av lågstatus och segregation.”
(från DN.)
DNs reportage skiljer sig från en del andra genom att det faktiskt fokuserar på motivet, på den ambition som uttrycks i öppnandet av kontoret i Ronna. Det visar också att vi lyckats rekrytera en bra grupp med poliser till kontoret som genomsyras av förståelse för det långsiktiga och har hög ambitionsnivå.
Technorati Tags:
Swedish, Rättssäkerhet, Polisnämnd, Politik, Socialdemokraterna, Ronna, Södertälje, Poliskontor
I anslutning till artikeln redovisar DN en enkät. Glädjande nog har de hittat folk som både uttrycker sig positivt om den satsning polisen nu gör och också ser hur detta kan bidra till ökad upplevd trygghet i Ronna. Det skall bli mycket intressant att få följa denna satsning och som kommer att följas av flera i såväl vårt distrikt som i resten av länet.
I andra medier har man lyft fram frågan om (bristen på) kvinnliga poliser i Ronna som ett stort problem och refererat till att sådana skulle vara särskilt utsatta bl.a. för kränkande behandling av vissa. Det problemet, som nog inte är koncentrerat till just Ronna, är för mig fortfarande lite svårgripbart. Poliser ägnar sig åt myndighetsutövning och skall förstås få samma grad av respekt för den uppgiften oavsett kön.
I relation till kontoret i Ronna måste det dock betrakatas som ett helt annat problemområde. Det viktiga med den grupp om fyra poliser som knutits till det kontoret är att de kan jobba med en gemensam målsättning och ett gemensamt förhållningssätt till de människor med vilka de skall samverka.
The Libertarian In Room 101: Skyldig – tills motsatsen bevisats
Det är inte så ofta jag tyckt mig ha anledning att citera The Libertarian in Room 101 men denna gång skriver han mycket bra som kommentar till den mycket märkliga mannen Dick Erixon. Erixon tillhör Bush megafoner här i landet med en rätt snedvriden verklighetsuppfattning. Ett tag tyckte jag att han var intressant att följa som representant för de med sådan “läggning” men hans skriverier är oftast så infama att man tröttnar fort – prova!
Sammanhanget tycks alltså vara att Dick Erixon fått för sig att självmorden på Guantanamo i själva verket är en terroristhandling och att det var bra att de begick självmord eftersom de skulle ha sprängt oskyldiga i luften om de släppts – logiken firar triumfer!
Uttrycket “neokonservativa Bush-sykofanter” gillar jag!
The Libertarian In Room 101: Skyldig – tills motsatsen bevisats: “Om det var i propagandasyfte, har det någon som helst tyngd för huruvida de är terrorister eller inte? Och kan man klandra dem?
Om någon är inlåst i fem år, på tveksamma grunder, inte ställts inför rätta för något pga brist på bevis, och inte har någon realistisk chans att heller släppas, kan man klandra dem för att de tappar hoppet och gör slut på sitt eget lidande? Och att det är i propagandasyfte, ja, kanske, för att dra ljus till den absurda situationen i Guantanamo.
Slutsatsen att de också “förmodligen skulle sprängt sig själva” ger en rätt usel smak i munnen det med. På vilka grunder kan man anta det? Att de varit inlåsta i fem år utan tillräckliga bevis att ställa dem inför rätta?”
(från The Libertarian In Room 101.)
Technorati Tags:
Swedish, Politics, Rättssäkerhet, Utrikespolitik, Politik, Bush, The Libertarian in Room 101
Ilshammar ser inte skogen för alla träd
Lägg skatt på bredband: “Rubrikerna har varit många under de senaste dagarnas allt hetare ”fildelningskrig”. Ur denna strid kan inget gott komma.
Nu måste politiska beslutsfattare hitta ett alternativ till den meningslösa jakten på ”fildelare”, t ex genom att diskutera en licens eller avgift på innehavet av bredband, uppkopplingen.
Det som en gång började som en sysselsättning för teknikfreaks, är numera något som i princip alla med tillgång till Internet sysslar med.
Tre av fyra hushåll har internetuppkoppling och enligt forskningsprojektet Musiclessons på KTH fildelar 700 000 svenskar.”
(från SvD.)
Artikelförfattarna Jeanette Gustafsdotter och Lars Ilshammar tycker att de knäckt frågan om olaglig kopiering av upphovsrättsligt skyddat material. Deras idé går ut på att skapa en kompromiss mellan industrins intressen och “fildelarna” som innebär att skatt/avgift/licens tydligen skall tas ut på själva anslutningen vilket å den ena sidan innebär indirekt erkännande av upphovsrätten (av “fildelarna”) och ett centralistiskt insamlande och distribuerande av ersättning till upphovsrättsinnehavarna (till film- och skivindustrin). Skulle orsaka båda parter lika mycket “lidande” om jag förstår Gustafsdotter/Ilshammar rätt.
Själv tycker jag inte om dåliga kompromisser. I det här fallet väljer också förslagsställarna att hämta sin lösning från 70-talets kris för samma industri (när kasettbanden kom). Kanske skulle en liten blick framåt gjort att det dammiga förslaget inte lyfts fram ur historiens gömmor.
Technorati Tags:
Freedom of speech, Kapitalet, Music, Swedish, Politics, Rättssäkerhet, Ekonomi, Politik, Socialdemokraterna, Yttrandefrihet, iTunes, Lars Ilshammar, Bredbandsskatt, Copyright
Några saker glömmer Gustafsdotter/Ilshammar helt. Så är det t.ex. tre parter vars intressen borde tillgodoses – varav de båda förslagsställarna bara upptäckt två. Enligt artikel finns det 700 000 fildelare i Sverige och samtidigt har 75% av alla hushåll bredband. Själv har jag ingen uppgift om antalet hushåll i landet men jag gissar att det överstiger de 700 000 fildelarna i antal med någon/ra miljoner. Det är alltså de senare som skall bekosta fildelarnas nyttjande och mätta industrins girighet?
Själv tillhör jag kategorien bredbandsanvändare som köper min musik från iTunes. Med en bredbandsskatt skulle jag få betala upphosrättsinnehavaren en gång till – kul!!!
Det är synd när man har så bråttom att man inte ser på hela bilden utan har tunnelseendet påkopplat. Det finns många nyanser som försvinner på vägen då:-)
Man kan vara polyamorös också
I sovrummet har staten inget att göra: “Äktenskapsbalken borde ersättas med en neutral samlevnadsbalk
Alla ska ha rätt att älska vem de vill, så många de vill, hur de vill. Detta är det jag brinner för, och det är det budskap jag vill föra fram”
(från Klara Gratte i Aftonbladet.)
Det pågår diskussioner här och var kring huruvida det finns en skala utmed vilken vår syn på sexualitet och samlevnad rör sig. Enligt vissa kan det nu helt politiskt korrekta synsättet när det gäller homosexuellas rätt till traditionella heterosexulla statligt sanktionerade samlevnadsformer uppfattas som ett steg utmed dennna skala. Om vi glider (och denna skala faktiskt finns) var är vi då på väg – vilka former av sexualitet och samlevnad kommer att vara politiskt korrekta i morgon?
Som sagt – om det finns en skala – ger oss Klara Gratte glatt en glidning utmed densamma. Hon argumenterar för att staten överhuvudtaget inte skall lägga sig i vilka konstellationer som vill leva tillsammans med eller utan sexuella relationer (dock begränsat till myndiga) uppenbarligen främst för att legitimera vad hon kallar polyamorösas val (vilket jag tror är flera “fruar/män”).
Technorati Tags:
Swedish, Politics, Politik, Sexualitet, Äktenskap
Jag kan förstå Grattes resonemang utifrån principiella utgångspunkter – man kan verkligen diskutera vad som skall regleras i lag som berör våra privata förhållanden men det gäller så mycket mer än bara sex och samlevnad. För att också acceptera hennes resonemang (argumenten är ju inte så starka) så måste man nog analysera vad syftet är med nuvarande regler och förstås konsekvenserna i förhållande till dessa syften av en ändring.
Att hon begränsar sig till myndiga är naturligtvis också politiskt korrekt idag med all uppmärksamhet som riktas mot pedofiler. Vad händer när vi om några år är mogna att sänka myndighetsåldern till 16 år?
Stickspår: Det är väl för övrigt inga lagar som idag hindrar t.ex. en 16-17-åring från att leva tillsammans med en eller flera av samma eller motsatt kön (eller både och). Är man tillräckligt osams med föräldrarna kan man nog med lite energi t.o.m. få myndigheternas sanktion (bidrag). Det gäller väl egentligen bara att se till att ingen inblandad är för gammal (eller för ung).
Miljöpartiet skall inte vara med i någon regering
Många av mina partikamrater kramar gärna Miljöpartiet och miljöpartister. Ofta fungerar ju också samarbetet fint även om deras förhandlingstaktik – om än relativt framgångsrik – saknar respekt för demokratin/valresultat. När de håller kongress gör de sitt bästa för att verkligen demonstrera att de inte hör hemma i en regering. Att nu – 10 år efter att vi blev medlemmar i EU – upprepa krav på att Sverige skall lämna samarbetet diskvalificerar definitivt partiet från deltagande i regeringen. Skälet för detta är enkelt – ministrar företräder landet i ministerrådet. Alla ministrar måste sålunda bedriva en aktiv politik inom det europeiska samarbetet. En sådan politik går stick i stäv med ett utträdeskrav.
Miljöpartiet kräver utträde ur EU: ” Strax före 23 på lördagen, som sista punkt vid miljöpartiets kongress, röstades fram att partiet ska ha med kravet om att lämna EU i valmanifestet.
– Det är bra att det tydliggörs var vi står, säger Peter Eriksson, ett av partiets två språkrör.
Partistyrelsen har tidigare stått bakom ett förslag där det står att Sverige ska säga nej till EU:s grundlag.
Förslaget som nu röstades igenom lyder: “Vi vill att Sverige lämnar EU och i stället söker andra samarbeten i Europa”.
Något Peter Eriksson inte tror hindrar det tidigare målet om att samregera med EU-vänliga partier.
– Nej, det tror jag inte. Alla vet var vi står i frågan och det är bra att vi är tydliga med vår politik.
Kongressen beslutade också att skriva in kravet på att en folkomröstning ska hållas om EU:s konstitution.”
(från Aftonbladet.)
Technorati Tags:
Swedish, EU, Politics, Utrikespolitik, Politik, Socialdemokraterna, Jonas Morian
Vore kul att höra mitt partis ledande företrädare göra detta klart redan nu så ingen tvekan råder inför valet. Som Jonas Morian uttrycker det: EU – det är vi
Kälvemark klär av nyliberala ”medieanalytiker”
Torsten Kälvemark gör en intressant analys av Näringslivets Medieinstituts skribenter/medarbetare/chef. Kälvemark klär fullständigt av dessa och ställer viktiga frågor om Näringslivets medverkan till denna enfaldiga propaganda för främmande makt de ägnar sig åt.
Aftonbladet: Har ni sett vad de skriver?: “Dessa tre fantastiska män (Billy McCormac, Mikael Nussdorf, Michael Moynihan, min anm.) har nu alltså fått ansvaret för en viktig del av näringslivets medieanalys. Det vill säga, någon verklig analys finns knappast på deras sajt. Den är mest en korrekturläsning av texter som de från sin utsiktspunkt på högerflygeln tycker illa om.
Och deras skriverier på senare tid har i betydande utsträckning handlat om att försvara The USA Patriot Act – ett intresse som vi utomstående trots allt har svårt att koppla till det svenska näringslivets mest angelägna behov.
Ta till exempel den näst senaste krönikan av Michael Moynihan. Den handlar om det uppmärksammade fallet Al-Arian, den palestinska professorn som åtalades av Bush-regimen men som trots en mammuträttegång blev frikänd av en jury förra året. Trots att åklagaren åberopade enorma mängder av avlyssnade telefonsamtal ansåg sig juryn inte kunna koppla Al-Arian till något våldsdåd.
Moynihans poäng är nu att fiaskot för det amerikanska justitiedepartementet noterades i svenska medier men att den fortsatta utvecklingen – där Al-Arian sökt förlikning med åklagaren genom att på en punkt erkänna ett samarbete med Islamiska Jihad – däremot inte rapporterats. I skottgluggen för hans kritik står bland andra Aftonbladet.
Som så ofta förr missar dock Moynihan poängen genom att vara dåligt påläst och totalt okritisk. Dessutom är processen långt ifrån slut. Al-Arian har överklagat domen eftersom domaren i strid med förlikningsavtalet kopplat hans agerande till våldshandlingar.
Att det därutöver handlar om en process med starka politiska övertoner understryks av något som amerikanska kommentatorer påpekat. Hur kom det sig till exempel att justitieminister Alberto R. Gonzalez i egen hög person dök upp i Tampa, Florida, fem dagar innan slutlig dom i målet skulle avkunnas där den 1 maj?
Men Moynihan vill ju framför allt försvara The Patriot Act och han måste då försöka hävda att den inte spelat någon roll i målet. Men faktum är att Gonzalez företrädare John D. Ashcroft redan 2003 framhöll åtalet mot Al-Arian som “an early victory for the USA Patriot Act”. Och i december 2005 skrev Los Angeles Times om just detta påstående: “The setback for the government is likely to result in further scrutiny of Justice Department claims that the tools are vital to defend the country.”
Ingen kan vara okritisk mot Al-Arian som person eller politisk aktivist men när Näringslivets Medieinstitut ger en ensidig bild av en uppmärksammad amerikansk rättegång med drag av en ny McCarthyism har det inget med seriös medieanalys att göra.”
(från Aftonbladet.)
Technorati Tags:
Demokrati, Swedish, Politics, Politik
Kälvemark avslutar med:
Men den allvarligaste fråga som måste ställas till ledningen för Stiftelsen Fritt Näringsliv och Timbro – huvudmännen för NMI – är ändå denna: Hur kan man låta sin mediepolitik kapas av ett gäng extrema nyliberaler som mest är ute för att försvara en främmande stormakt?
I styrelsen för stiftelsen sitter ju ändå personer som borde känna ett visst samhällsansvar, som Göran Tunhammar och Agneta Dreber. Vet de inte vad de när vid sin barm? Och ligger det verkligen i deras intresse att främja en politisk världsbild som även med amerikanska mått ligger till höger om den traditionella högern?
Detta har också många andra kommenterat.
Ungdomar och anställningsvillkor
Tidigare under våren har vi ju sett Centerpartiet presentera märkliga förslag beträffande ungdomars anställningsvillkor baserade på lagstiftningsförslag i Frankrike som utsattes för stundtals våldsamt motstånd vilket gjorde att det aldrig blev verklighet. För centern och Maud Olofsson var modellen ändå bra och skulle enligt deras uppfattning ha gett ungdomar fler jobb (vad som skulle hända de något äldre som därmed blev utan framgick inte).
Rosemari Södergren tog för någon vecka sedan upp Danmark som av en del används som exempel på en bättre fungerande arbetsmarknad (än den svenska) särskilt för ungdomar. Hon skriver:
Flexicurity – trygga människor är flexiblare – och om vem som skildrar arbetarnas liv och annat om gräsrötter: “Men hur kan de använda Internet för att nå ut med sina berättelser om livet? Hur kan de påverka det som skildras i medier så att också deras frågor kommer fram?
Ett konkret exempel: Förra veckan presenterade LO en rapport om Flexicurity. I korthet är det en modell i Danmark som gör att genom trygghet blir arbetskraften också mer flexibel.
Det är precis motsatsen mot centerns förslag att göra ungdomar utan anställningstrygghet.
Då har alltså LO presenterat en rapport om verkligheten, alltså inga spekulationer om hur det skulle kunna bli, utan en rapport från ett grannland som har goda erfarenheter av sin modell.
Hur uppmärksammat blev det i medier?”
(från Kulturbloggen.)
Rapporten som kan laddas ner i sin helhet från LO visar snararst på likheter än på skillnader mellan den danska och svenska modellen. Det man kanske missar
Technorati Tags:
Ekonomi, Politik, Arbetsrätt, Danmark
är något som jag slagits av vid mina besök i vårt södra grannland: Skillnaderna när det gäller näringslivsstruktur särskilt på handelsområdet. Detta är kanske vad som i rapporten döljer sig bakom konstaterandet av att vi har en högre produktivitetsutveckling i Sverige.
Rapporten pekar också på att den högre rörligheten som danskarna har kan vara hämmande på just produktivitetsutvecklingen då den kan påverka kunskapsutvecklingen negativt. Samtidigt är det förstås för den enskilde en oerhörd styrka att känna att man lätt kan gå från ett jobb till ett annat – särskilt när man är ung och vill pröva sig fram.
Den danska modellen – flexicurity – bygger alltså på att man både stimulerar arbetskraftsutbudet och rörligheten med bibehållen (och som jag förstår det när det gäller a-kassa bättre villkor än de svenska) eller utökad trygghet. Kanske har vi något att lära?
Senaste kommentarerna