Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Var finns dagens frihetsrörelse
Dags för den kladdiga lösningen?: "Tidigare har jag tagit upp hur politiker som Thomas ”Stasi” Bodström vill använda samma teknik för att stävja prostitution på nätet. Idén om ett ”prostitutionsfilter” får även gehör bland moderater, och kristdemokratiska kvinnoförbundet föreslår en liknande lösning – ”tekniken finns”, och då ska den användas för att ta bort sådant som är icke önskvärt, menar man. Det där ytterst extrema undantaget för ”dokumenterade övergrepp mot barn” som a-l-d-r-i-g skulle följas av något annat undantag.
Det har också lagts förslag om liknande filter för fildelning, vad jag förstår genom att försöka spärra torrentsajter. Detta har redan prövats, i och med att man försökte lägga The Pirate Bay i det allmänna barnporrfiltret, efter dansk idé. Och från EU-håll har vi hört tankar om allmän censur av vissa sökord som bomb, terrorism och andra farliga saker. Det där ytterst extrema undantaget för ”dokumenterade övergrepp mot barn” som a-l-d-r-i-g skulle följas av något annat undantag.
Det senaste i raden av förslag av denna kaliber kommer från spelutredningen. Utredningen föreslår ett batteri av åtgärder för att sabotera den fria marknaden och befästa det svenska monopolet, bland annat att förbjuda banker att förmedla insatser mellan kunder i Sverige och utländska spelbolag. Men man föreslår också – på fullt allvar – att utländska spelsajter som utmanar det svenska spelmonopolet ska blockeras enligt metoderna beskrivna ovan. Det där ytterst extrema undantaget för ”dokumenterade övergrepp mot barn” som a-l-d-r-i-g skulle följas av något annat undantag."
Låt oss konstatera att Blogge Bloggelito har rätt. Han illustrerar också att vi har behov av en frihetsrörelse. Den kan ta sitt uttryck genom nyskapade partier som Piratpartiet (som gör ett förtjänstfullt arbete på området!), genom etablerade partier (och vilket skulle kunna axla uppgiften?) eller genom en bred s.k. enhetsfront. Kanske är det det sistnämnda som egentligen utgör hoppet då enfrågepartier saknar livskraft i vårt parlametariska styrelseskick och det är svårt att se något av de etablerade partierna som härförare i frågan. Göran persson gjorde två misstag som partiledare och statsminister – Thomas Bodström var ett och det största, kanske det som för evigt kommer att befläcka Perssons tid i ledningen.
Socialdemokratin bildades för att frigöra alla människor. Var hörs vi i denna alldeles avgörande strid?
För att åter citera Blogge:
Det är väl ungefär här det är dags att börja beväpna sig.
Socialdemokrati för det 20:e århundradet
Det radikala och progressiva blir förlamat av ett högljutt och ultimativt bakåtsträvande nationalistiskt Vänsterparti: "Om vi gör en analys av samhället, en ny klassanalys, så kommer vi att se, att det som en gång var en solid arbetarklasskärna idag utgörs av en kulturellt differentierad, men socialt förenad, folklig bas. De är de lågavlönade i offentlig tjänst, småföretagare och många gånger enkvinnas-företagare inom service och tjänstesektorn, invandrare med familjeföretag och släkt och vänskapsband som rekryteringsprincip, de papperslösa, sjukskrivna och arbetslösa, fattigstudenter och kvinnliga minimipensionärer.
Bland dessa finns den nya socialdemokratins kärna. Det är dessa grupper, så åtskilda av kulturer och arbetsvillkor, men förenade av sin ekonomiska status och sina ambitioner, som vi skall företräda. De som strävar efter frihet och värdighet i sina liv. Frihet från diskriminering och förnedring, från omyndigförklaring och utarmning.
När vi väl formulerat kärnan kan vi samla de medelklassgrupper som i sitt beroende av dessa kärnväljare kan tänka sig att förenas kring ett gemensamt intresse.
Där har vi grunden för den nya socialdemokratins program. Klarar rådslagen att formulera det?"
Den gode Andes Nilsson skriver om samarbetet med vänsterpartiet och angriper också detta parti för sin bakåtsträvande nationalism, vilket jag tidigare kommenterat. Den analysen var riktigt bra och hans resonemang om hur en socialdemokratisk politik/vision bör formas för vår tid är mycket intressant. Back to basics skulle man kunna sammanfatta Nilssons syn.
Nu räcker det förstås inte med att säga att man skall göra en ny klassanalys för att identifiera kärnväljare, framförallt därför att förmågan att göra en sådan analys är starkt begränsad – det förutsätter ju att man har verktygen för att analysera och det verkar i alla fall som om det var länge sedan någon skolning av det slaget ingick i partiets arsenal.
Alla ser dock inte att vår förmåga att analysera, vår förmåga att navigera politiskt är färdigheter som behöver tränas. Att de tränas bäst i traditionella former som studiecirklar och möten snarare än i akademin.
Fredrik Jansson har, efter att först ha avlossat en bredsida mot/till partikamrater, utvecklat sin syn på vad diskussionen borde handla om:
Om socialdemokrater (inte bara bloggare) ska ha relevans så måste vi fundera över hur samhället ser ut och hur vi vill att det ska se ut. Och då spelar det ingen roll om det är barnskötaren som funderar över de allt större barngrupperna och hur man skulle kunna organisera verksamheten bättre, ledamoten i kulturnämnden som vill hitta lösningar på att läsandet är mer begränsat bland barn och ungdomar i socioekonomiskt utsatta områden än i mer välmående områden, eller bloggaren som argumenterar för större stimulanspaket i ekonomin. Alla har vi det ansvaret. Det är inte ”Mona”, ”68:an” eller ”dom där uppe” som ska tänka åt oss. Det är vårt ansvar.
Stämmer Anders Nilssons bild av dagens klassamhälle och är det svaret på Fredrik Janssons “fundera på hur samhället ser ut”. Låt oss börja med att konstatera att vi fortfarande lever i ett av världens rikaste länder, att vi lever i relativ fred och frihet, att vi sannolikt också är ett av de mest jämlika samhällena på vår jord och att vi, högerregeringens nedrustningar till trots, fortfarande har ett av världens bästa sociala skyddsnät. Oaktat detta finns det förstås folk som har det för djävligt.
Låt oss också slå fast att en klassanalys på intet sätt fokuserar den relativa levnadsstandarden utan tar sin utgångspunkt i människors/gruppers förhållande till ägandet av produktionsmedel. Enkelt uttryckt baseras den på i vilken utsträckning man äger produktionsmedel (har makt) respektive i vilken utsträckning man är hänvisad till att sälja sin arbetskraft (saknar makt). Mellan dessa poler finns skikt som genom sin relativa ställning visserligen inte äger produktionsmedel men som har betydligt större makt över sina liv i kraft av sin position på arbetsmarknaden (kompetens som ger större frihet). Det finns också grupper som äger sina produktionsmedel men som i allt väsentligt delar levnadsvillkoren med de “egendomslösa” – oftast småföretagare som kioskägare:-)
Därutöver kan det vara värt att särskilt framhålla att jämfört med tiden före 60-talet så har vi inte längre en (relativt sätt) outbildad arbetarklass. Tvärtom så har vi numera ett utbildningssystem som garanterar alla en 12-årig skolgång och de flesta ytterligare 4-5 år av förskoleverksamhet. Stora grupper av relativt lågavlönade har t.o.m. ännu längre utbildning. Sammantaget kanske man t.o.m. skulle våga hävda att tack vare en socialdemokratisk politik har andelen med mycket små möjligheter att påverka sina liv reducerats kraftigt. Jämför t.ex. med USA där denna grupp fortsatt är rätt betydande.
Ändå känns det som om Anders Nilsson är ute efter att forma socialdemokratins väljarbas just efter denna numera ganska lilla grupp. Jag är tveksam.
Tveksam – inte därför att en mer klassisk analys av samhället och dess klasser är fel väg att gå. Tveksam därför att vi befinner oss i ett läge där de socialdemokratiska grundläggande värdena – frihet, solidaritet, jämlikhet – måste få andra uttryck än de som tjänat oss väl under lång tid. Kapitalets tillkortakommanden när det gäller hushållandet med resurser, såväl mänskliga som andra, måste ge oss inspiration att analysera hur frågor om makt egentligen distribueras. Den borgerliga statens tillkortakommanden när det gäller att skydda de mänskliga rättigheterna – om det så gäller värdig ålderdom eller privatlivets helgd – måste ge oss inspiration att analysera politikens räckvidd, att begränsa statens kontroll av medborgaren.
Lite förbudsmotstånd
Hon vill riva upp rökförbudet: "
”Visst är det så att rökning skadar hälsan, men individen har rätt att fatta också dåliga beslut i livet. Hetsen mot rökare pågår med metoder som är helt oacceptabla.”Upp till krögarna
Camilla Lindberg argumenterar i motionen för att det skall vara upp till restaurangägarna själva att bestämma sin rökpolicy.
”Det är också ett utmärkt skäl att nu, efter en längre period av rökfrihet, släppa på det totala förbudet. Konsumenterna har nu en perfekt möjlighet att välja. "
Även om Camilla Lindberg förstås har helt rätt i sak är det väl knappast sannolikt att hon röner någon framgång med sin motion. Det är ganska få förbudsmotståndare i vårt parlament och dessto fler förbudsivrare – allt i det godas namn förstås.
Heder åt Lindberg ändå som åtmnstone upphäver sin stämma!!!
EBO lyckat med det fattar inte ……
Webbradio – Sveriges Radio: “Flyktingar som själva väljer bostadsort under sina första år i Sverige integreras snabbare än de som placeras av myndigheterna. Det visar en ny studie som Boverket publicerar på torsdagen”
Boverket har publicerat en studie av effekterna av den s.k. EBO-lagen och konstaterar att det odelat är positivt för flyktingar att själva få välja var de vill bosätta sig. Detta förstår Jonas Ek och kommenterar
Nu är det hög tid att vi får fokus på rätt frågor. Rätten att bosätta sig var man vill i landet ska gälla lika för alla. Både den tidigare socialdemokratiska regeringen och nuvarande moderatstyrda regeringen har misslyckats. Det är bland annat felaktigt fokus och därmed politiska misslyckanden som har fått dominera mottagandet. Redan i mars 2005 försökte den dåvarande socialdemokratiska regeringen att stimulera nyanlända bort från EBO, det vill säga eget boende.
Vårt kära kommunalråd Anders Lago lyckas dock läsa undersökningen som en viss potentat läser bibeln (åtminstone om man nu får tro nyhetsreferaten). Han lyckas med konststycket att dra slutsatsen att hans långa kamp för att sluta behandla flyktingar som andra invånare i vårt land dvs låta dem bestämma själva nu får stöd i rapporten.
– Jag står fast vid att staten måste avskaffa EBO. Trångboddheten som EBO-systemet leder till är inhuman. Barnen drabbas allra värst. Men det absolut första som regeringen måste göra är att förbättra statens egna anläggningsboenden. Det är dags att agera, Tobias Billström!
Det sätt som Anders Lago här argumenterar är mycket nära gränsen för ohederlighet och det är faktiskt riktigt beklämmande att den ideologiska kompassen är så dålig hos ledande företrädare för partiet i Södertälje. Flyktingar har rätt att bli behandlade som andra bosatta i vårt land. I själva verket får flyktingarna som inte väljer själva det precis lika trångt men missar det social nätverk som det egna valet ger tillgång till – de kommer därför att integreras sämre.
Det är en huvudvärk för de berörda kommunerna, men också för flyktingarna själva. Folk mår inte bra av att bo trångt, och det bekräftas också av den nya undersökningen från Malmö högskolan.
Problemet, visar undersökningen, är att alternativet till eget boende, att bli placerad av Migrationsverket, inte är bättre. De som har valt placering, fyra av tio asylsökande, har fått det lika trångt. Till exempel kan två barnfamiljer, som inte känt varandra sen tidigare, få dela på samma lägenhet. Trångboddheten drabbar alltså alla, inte bara de som valt eget boende.
Men när man tittar på hur det har gått för de båda grupperna efter några år i Sverige, då ser man att de som valde bostad själva, snabbare hittade jobb och köpte bostad. Närheten till anhöriga och vänner från början kan vara en förklaring.
Och de som Migrationsverket placerade i så kallat anläggningsboende, Abo, förlorade flera år, enligt Pieter Bevelander.
…och det är fortfarande fel
Det radikala och progressiva blir förlamat av ett högljutt och ultimativt bakåtsträvande nationalistiskt Vänsterparti: "För Vänsterpartiet är ett konservativt och nationalistiskt parti med 70-talets lösningar. Att som en del hävda att Vänsterpartiets historia tillhör förfluten tid är att göra det för enkelt för sig. Vänsterpartiet förflutna är deras nutida fundament. Statsägande och konfiskering är dess lösning, skatteuttag som dess förverkligandes förutsättning. Det är en politik för ett Sverige för 40 år sedan. Det är en politik som lever kvar i en klassanalys som bortser från ett århundrades erfarenheter. Det är populistisk politik som kommer att låsa fast oss socialdemokrater i en verkställande fälla. För hur skall vi kunna förena en progressiv offensiv Europapolitik med V´s nej och utträdeslinje? Inbilla er inte att det existerar någon framtid utanför Europa. Hur skall vi kunna förena en politik för de nya kärnväljarna med v´s krav på att de fattigaste i samhället solidariskt skall bära de högavlönades bördor? Hur skall vi kunna förena v´s monopolistiska ägarambitioner med en verklighet där de gamla industrigiganterna, i vår del av världen, faller samman? "
Anders Nilssons analys av vänsterpartiets politik är för bra för att passera utan att uppmärksammas. Hans slutsats är att det är ett taktiskt misstag att som nu avisera samarbeta med detta parti och då avser han förstås det aviserade rödgröna regeringsalternativet.
Inte heller den gode Erik Laakso är tillfreds
Jag är faktiskt ordentligt bekymrad, och tro mig, jag hoppas innerligt att jag har fullständigt fel och att min oro är obefogad. Men jag tror att det här rödgröna samarbetet är skadligt för socialdemokratin och för möjligheterna till regeringsskifte 2010. Det första och bästa alternativet i valrörelsen 2010 tror jag hade varit att det parti som drar runt 40-45% av väljarna går till val som regeringsalternativ på egen hand. Det näst bästa är det alternativ som faktiskt kunnat spräcka blockpolitiken för mycket lång framtid. Det alternativ som nu presenteras är det sämsta alternativet, därmed inte sagt att det kan räcka ändå.
Själv kritiserade jag uppgörelsen med miljöpartet och är lika kritisk mot det nu aviserade trepartisamarbetet
By the way – jag tillhör fortfarande dem som tycker att Mona Sahlins uppgörelse/utspel kring samarbetet med miljöpartiet var ett gigantiskt misstag. Jag hade haft samma uppfattning om hon gjort motsvarande utspel tillsammans med Lars Ohly.
Jag förstår fortfarande inte varför det är högern som skall bestämma vår agenda – i denna såväl som i andra frågor.
För övrigt – minns någon att det var Bildt som myntade uttrycket rödgrön röra:-)
Vänstern lägger sig platt
Nu 39,9% mot 53,8% | Arvidfalk.se: “Centern ”http://guero.blogg.se/2008/december/men-nu-far-val-centern.html">hänger på gärdesgården, Kristdemokraterna ser redan uträknade ut och Sverigedemokraterna tappar kraftigt. Ja det ser rätt bra ut helt enkelt. Visst kan man göra som borgerliga riksdagsmän gör, bortförklara hela undersökningen med att den är för liten (trots att det argumentet inte hördes förra gången om samma mätinstitut) men i så fall ska vi kanske endast sätta tilltro till SCB men det där brukar ju inte höras när borgarna går framåt i små undersökningar så det faller nog närmast under “allmänt gnäll”. Vi får väl se vad som skrivs efter SCBs undersökning som kommer på onsdag. De kan ju vara glada över att de kan bli största oppositionsparti efter nästa val trots allt."
Nu hemfaller också Arvid Falk (Erik Laakso) åt politik medelst opinionsinstitut. Val vinns som alla vet på valdagen och det är bilden av den politik man format som avgör. Att socialdemokraterna gått i den fälla som högern gillrat och annonserar regeringssamarbete är ju ur det perspektivet beklagligt. Nu sköter sig ju högeralliansen så dåligt att det kanske inte spelar någon roll. Peter Hultqvist har en helt annan syn
Att s,v och mp nu bildar ett team inför nästa val är ett första steg mot valseger. Sverige behöver så innerligt väl en annan regering och en annan politik. Det som nu skett är stort och viktigt !
Och sedan presenteras det hela i en traditionell TV-form på YouTube. Alltså också ett ytterligare tecken på fantasilösheten. De t.o.m. pratar budgetregler som om våra väljare ägnar sina dagar åt att diskutera/fundera på regler som riksdagen antagit och kan upphäva med ett enkelt beslut. Morian har dock en annan uppfattning
Redan innan pressträffen i dag möttes de tre rödgröna partiernas ledare och spelade in ett eget videoklipp där de – jäkligt professionellt – presenterade sitt samarbete i intervjuform.
Johan Sjölander tolkar samarbetet i ljuset av det kalla kriget och gör det till en generationsfråga
Jag tror inte att man kan förstå vad som händer i svensk politik just nu om man inte anlägger ett generationsperspektiv. För det trepartisamarbete som idag presenterades för media och allmänheten består ju av utöver socialdemokratin ett miljöparti som springer ur den relativt nya miljörörelsen och ett reformerat kommunistparti som överhuvudtaget är tänkbart i regeringsställning just därför att det kalla kriget faktiskt är slut.
Själv tillhör jag den generation som enligt Sjölanders analys (om man nu får kalla det så) borde uppleva samarbetet med vänsterpartiet som “omvälvande”. Så är inte fallet – det är otaktiskt att 2 år före ett val acceptera motståndarens agenda och riskera att vara på defensiven under lång tid, samarbeta med vänsterpartiet har socialdemokratin i praktiken alltid gjort om än inte formellt. Mona Sahlins ledarskap tar inte “sin utgångspunkt i dagens … omständigheter” utan låter sig ledas av motståndaren.
För övrigt säger väl detta Rapport-klipp allt om IPRED-anhängarnas begåvning:
Apropå det så har Erik Laakso kommit ut ur garderoben.
Stimulans från vänster
(V)ill inte längre höja skatten: “- Konjunkturpolitiskt är det inte särskilt bra att dra in köpkraft från dem som har lite, utan få bör man dra in köpkraft från dem som har mycket, säger han i intevjun.”
(Hittat via knuff.)
Roligt uttalande av Lars Ohly citerat på Politikerbloggen. Fattar inte Ohly att konjunkturläget kräver att man inte drar in köpkraft alls?
Älskar Apoteket
Monopolet är inte givet av Gud – men har ändå mycket som talar för sig: "Svenska Dagbladets ledare i dag (2 december 2008) har rubriken “Monopolet är inte givet av Gud“.
Det kan man ju hålla med om, men det finns faktiskt goda – rent profana och framför allt rationella – skäl för att bibehålla det offentlgia monopolet på läkemedelsförsäljning, som är ämnet för SvD-ledaren.
I slutet av ledaren tillhandahåller faktiskt SvD självt, om än oavsiktligt, ett argument som talar för att just apoteksmonopol är ett rationellt system:
“Som antyddes i går överväger regeringen en färsäljningsstrategi som går ut på att den som vill köpa ett av de nära tusen statliga apoteken ska tvingas att också köpa på sig andra apotek i olika delar av landet. Allt för att tysta kritiken från oroliga monopolkramare och glesbygdsbor.
Om det är genom tvångsköp som regeringen vill förhindra att ekonomiskt olönsamma apotek försvinner från glesbygden, då är det verkligen illa ställt.”"
(Hittat via s-bloggar.)
Själv har jag ju tidigare rapporterat rätt negativa upplevelser från Apotekets verksamhet.Om jag skall addera till det – i Linköping fanns det ju i alla fall Apotek vid flera vårdcentraler – i Södertälje har man lyckats placera två stycken i var sin ända av gågatan med mycket begränsade öppettider och utan t.ex. möjlighet att välja ett där man kan komma nära med bil. Så kan bara en monopolist agera – och då i dess mest negativa mening.
Sen är det ju en annan sak att man aldrig kommer att kunna tvinga ett företag att bedriva verksamhet på ställen som är olönsamma – om inte annat kommer aktiebolagslagen att se till att sådana delar läggs ner förr eller senare.
Frågan är – bidrar verkligen det nuvarande monopolet till lägre läkemedelskostnader och på vilket sätt påverkar ett fortsatt monopol förutsättningarana för läkemedelsdistribution i hela landet på rimliga villkor i termer av tillgänglighet. Vi som bor på Mörkö har t.ex. 33 kilometer (vilket är ca 50 km från Stockholms slott) till närmaste apotek och det har inte ens öppet kväller och nätter.
För övrigt har jag personliga erfarenheter av att ta rätt på den skit som Apoteket Ab lämnar efter sig när de flyttar ut ur lokaler, vilket också kan adderas till minuskontot. Inte heller förstår jag vad Gud har med detta att göra?
Volvo och SAAB till salu – rea kanske
Volvo dominerar debatten | Arvidfalk.se: “Idag handlar det förstås mycket om Volvo eftersom Ford klargjort att de vill sälja Volvo. Det är en fråga som genast seglar upp till en politisk fråga i Sverige och buden är många. Bland vänsterdebattörer finns det stora åsiktsskillnader. ”http://www.zaramis.nu/blog/2008/12/02/forstatliga-personbilsindustrin-och-stall-om-produktionen/“>Anders Svensson skriver: “Det är klart personbilsindustrin måste övertas av det offentliga. Förstatligas under arbetarkontroll helt enkelt.” och han får medhåll av bland annat ”http://rodamalmo.blogspot.com/2008/12/staten-ta-ver-volvo.html">Röda Malmö, Bengt Silfverstrand, Peter Gustavsson och Adrian Kaba."
Och Mona Sahlin tillhör åtminstone nästan tillskyndarna av att den av högern styrda svenska staten skall bli biltillverkare, tänk er Hägglund, Björklund och Reinfeldt som industialister! Man får faktiskt berömma Maud Olofsson som enligt DN kommenterar Sahlins resonemang:
Inte ens som en tillfällig åtgärd i väntan på en köpare vill Maud Olofsson se staten som ägare.
– Låt oss komma ihåg läget. Vi är i en situation då de här två bolagen gör underskott på ungefär elva miljarder kronor per år. Då ska vi ta det läget till ett nollläge, sedan ska vi investera för att producera nya bilar, som sedan ska marknadsföras och säljas. Vad är det som säger att ett sådant ägande blir tillfälligt? Vad vet hon om det?
Kanske hade Måddan läst mina funderingar från igår, jag vet ju inte vilka från regeringskansliet som läser min blogg:-)
En som verkligen är ute och cyklar i frågan är den gode Göran Johansson (kanske är det bra att han nu får en ersättare i styret av Göteborg). Något mer absurt än hans konspirationsteori får man leta efter. P J Anders Linder betraktar det som ett utslag av göteborgshumor.
Erik Laakso har däremot en konstruktiv idé.
Nu vill ju ocksåGM sälja SAAB – någon som tror att köparna står i kö?
BRÅ i Södertälje
Tidigare ikväll bevistade jag ett möte med BRÅ i Södertälje där jag sedan ett par år nu är socialdemokratisk ledamot. Det är ofta intressant eftersom BRÅ mestadels utnyttjas som en informationscentral och man får en god inblick i hur olika tjänstemän ser på sin verksamhet och dessa oll bland annat i det brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet i kommunen.
Nästa år görs en särskild satsning på ett trygghetsprogram på vilket satsas 7,5 milj.kr. extra. Ikväll hade vi en liten övning för att påbörja diskussionen om vad ett sådant program borde innehålla. Det absolut bästa och mest tänkvärda förslaget kom från Aron Podavka som representerar Ungdomsrådet. Förslaget framfördes av Aron tillsammans med Tommy Hjernert (som nog jobbar med demokrati- och mångfaldsfrågor i kommunen) och kan sammanfattas i ordet normalisering.
Som jag uppfattade förslaget – och jag kan ju ha missförstått – så gick det ut på att istället för att tänka i termer av att placera tjänstemän från socialen i t.ex. en skola så borde vi fundera på hur vi skulle vilja att det såg ut på en skola i ett slags normaltillstånd. För många av oss med goda erfareheter från åtminstone 60- och 70-talets skola så var det en plats där det utöver lärare, som faktiskt fanns bland eleverna också på raster, så fanns det flera vuxna som man relaterade till, typ mattanten eller vaktmästaren. Det är kanske inte fler professionella problemskapare (förlåt lösare) utan fler alldeles vanliga vuxna med alldeles vanliga behövliga uppgifter som behövs i en skola. OBS skola är här bara ett exempel – själva tanken om normaliseringa kan appliceras i andra sammanhang också.
Ett sådant sammanhang är gatulivet i stan. Häromveckan var vi (dvs min familj) ute för att äta tillsammans med mina föräldrar. Detta på en söndagskväll. Då har inte restauranger i Södertälje öppet men tillslut hittade vi i alla fall en utmärkt sådan nere vid Maren. Inte särskilt mycket folk men trivsamt och god libanesisk 16-rätters – rekommenderas. När vi lämnade restaurangen gick vi således bort mot trappan upp till Järnagatan som alltså vid 9-tiden en söndagkväll är fullständigt dött. Man undrar – hur kan det t.ex. få finnas två teatrar med detta helt perfekta läge som inte har verksamhet en södagskväll. En normaliserings skulle här innebära att man ser till att det finns kvällsöppna verksamheter som lockar folk varje kväll.
Roligast informationen påkvällens BRÅ-möte gavs av ovan nämnda Hjernert. Den handlade om ESS. ESS är en samverkansmodell mellan kommunala förvaltningar och polis m.fl. ESS skall utläsas Effektiv Samverkan i Södertälje. ESS presenterades i mars i år. Nu verkar den vara på gång dvs man börjar få ordning på sammanträdandet och räknar enligt Hjernert att få igång “lokala” ESS i de olika stadsdelarna under våren. Effektivt var ordet:-)
Senaste kommentarerna