Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Schyman & Schlaug inga snikna snyltare
Schyman & Schlaug inga snikna snyltare | Debatt | Aftonbladet: “Men de söker ju inte jobb, heter det. De slår dank och lever på sina ”lyxpensioner”. Gör de? Kanske finns det sådana fall. Men Schyman och Schlaug slår inte dank. De är högaktiva i en verksamhet som utgör en grundval för demokratin – samhällsdebatten. Om de tar betalt för föredrag och annat får de lägre inkomstgaranti. Om de låter bli att ta betalt får de högre inkomstgaranti – men föreningar och klubbar och vanligt folk får större chans att lyssna på dem. I en stat som betalar miljarder till författare, konstnärer, teatrar och filmmakare – vad är det för fel om en del f d politiker får statligt arvode för att hålla igång samhällsdebatten?”
Visst är det en fantastisk argumentering Garthon för. Att f.d. (observera före detta) riksdagsmän skulle spela en för det demokratiska samtalet avgörande roll är naturligtvis bara trams. De får väl delta i den debatten på lika villkor som alla andra dvs använda sin fritid – det finns t.ex. 10 000 bloggar på knuff). Att de efter en kortare övergångsperiod skall skaffa sig arbete och egen försörjning är väl ändå fullständigt självklart.
Dessutom borde riksdagsmän ha ersättning i relation till tidigare inkomst med tillägg för oreglerad arbetstid så att de kan återgå till ett normalt liv när de blir bortröstade/slutar/byter parti.
Bard underhåller
Liberati och omvärlden: "Från mig (Mikael Nilsson, min anm.):
Ah, ser fram emot programmet, tack!Vad bra att se att ni är för IPRED, då vet man ju vad ni står för! IPRED förstärker ju inte äganderätten per se, utan ger ju mest utökade repressiva verktyg till upphovsrättsinnehavare så som dig själv.
Jag tolkar det som att det är den principen som är den rätta för er i Liberati. Det ska bli intressant att höra om dessa principer på hearingen.
Det ska också givetvis bli intressant att höra vad Camilla har att säga, även om jag gärna vill höra henna tala för sig själv.
Er “pragmatiska liberalism” innebär alltså att ni inte tolererar deltagare med andra liberala åsikter, i en fråga som ni inte ens tycker är viktig?
Frågan är om ens folkpartiet själva är så intoleranta…
/Mikael
Från Alexander:Vi tolererar INTE andras tokerier INNE i Liberati, nej!
Du är ju med i Piratpartiet. Du får väl hållas där. Vad ska vi med dig till i Liberati? Du tycker ju inte som oss. Jag har väl rätt att ha med vem jag vill. Liberati har rätt att bjuda in dem vi vill prata med och skita i alla andra. Din gegga har vi ju redan hört till leda. Piratpartiet skriker ju sitt budskap mot alla hela tiden. Det är ju det som är så tröttsamt. Nu är det intressantare att höra andras röster.
Och vad är det att sno andras egendom på en dator om inte att ha ett repressiv verktyg???
Men fortsätt du slänga stenar i ditt glashus. Det får stå för dig.
Cheerio
Alexander"(Hittat via knuff.)
Man ska inte ägna sig åt lyteskomik så jag avstår från kommentarer. Kan bara rekommendera alla att läsa Mikael Nilssons mailväxling med Alexander Bard.
Bara några noteringar:
Det är oerhört svårt att förstå att någon uppfattat folkpartiet som ett liberalt alternaitv i svensk politik under de senaste låt oss säga 30 åren (eftersom det är vad jag kan överblicka av egen erfarenhet).
Det är oerhört svårt att förstå (dock lite mindre) hur någon kan uppfatta Piratpartiet som ett realistiskt alternativ. Detta oaktat det faktum att de spelat en betydande roll för motståndet mot integritetsinskränkande lagstiftning de senaste åren.
Max Andersson har för övrigt skrivit en rolig kommentar om film- och spelindustrins spammande av riksdagen.
Partiapparat versus bloggare
Vadå bloggkamp?: “Om man vill ”http://www.metro.se/se/article/2008/11/06/20/2318-57/index.xml">”vinna bloggosfärens sympatier” finns i princip bara en sak att göra, nämligen att driva en politik som bloggosfären gillar.
–—-Och för att anknyta till resonemanget i det första stycket är det i första hand det politiska innehållet i Obamas plattform som gjorde susen, speciellt ställt i kontrast till de katastrofala år som varit under Dubya. It’s the politics, stupid. Politics first, och en bloggstrategi kan bara användas som komplement till en kristallklar politisk struktur som har möjlighet att vinna gehör.
–—-Nyckelordet är ”change”, inte att konservera sig i mittens rike à la svenskt femtiotal. Ställ till med ”change” i politiken, och bloggarnas stöd kommer med automatik. Ty det bloggarna är ute efter är just ”change”, i annat fall skulle vi inte blogga. ”Change” i kalla kriget-mentaliteten och den Dubya-inspirerade terrorkampen. ”Change” i fildelnings- och upphovsrättsfrågorna. ”Change” i sex- och moralpolitiken. ”Change” i konstitutionella frågor och politikens maktdelning. ”Change” speciellt i de många frågor som inte har med ekonomi att göra, utan mer anknyter till livsstil och personlig frihet. Det är där slaget om bloggarna måste stå, och det är där partierna måste engagera sig – genom deltagande och interaktivitet, genom att låta flödet gå i båda riktningarna, att påverka och låta sig påverkas, att forma politiken live.
"
Blogge Bloggelito har rätt och jag tror att det är ytterst få av de politiska partiernas ledare som fattar detta. Jag tror att de (i bästa fall) tror att bloggosfären kan användas, jag tror at de tror att det kan vara ytterligare en kanal för i huvudsak envägskommunikation av traditionell modell. Så är inte fallet.
Vi ser ju också att vällovliga försök att närma sig bloggare haltar – det är kommunikatörer som anlitas, kontakterna baseras på försök att ge exklusive information – när det borde vara ledande politiker som kommunicerar med, debatterar med.
Kanaler som YouTube missbrukas genom publicerandet av TV-liknande produktioner istället för att generera hypade klipp som är nytänkande, har självinsikt, distans, är kul.
Bloggare (och jag menar då enskilda bloggare – bloggosfören är inget kollektiv när det gäller åsikter m.m.) kan tänkas engagera sig för en politik om de tror på den. Ett sådant engagemang kan jämföras med de traditionella frivilliga (ej arvoderade) valarbetare som knackar dörr, står i valstogor.
Det som skiljer bloggarna från de traditionella valarbetarna (förrutom att de bl.a. är aktiva 24/7/365) är att de inte finner sig i att basunera ut budskap som de inte personligen gillar och att de förväntar sig att deras synpunkter skall tas emot, tas om hand och få betydelse i formandet av politiken.
Det senare tror jag faktiskt borde vara tyndpunkten i ett politikst partis bloggstrategi – alltså hur skall partiet kunna använda sig av alla “kärleksfulla kritiker” som numera syns och hörs. Tidigare har ju alla dessa åsikter i bästa fall filtrerats fram genom en hierarkiskt uppbyggd partiorganisation – nu har vi kapat alla mellanled. Det är inte partiledningar som blir obsoleta utan snarare så blir mellanleden obsoleta i egenskap av den enda förbindelsen mellan väljare, vanliga medlemmar och ledningen.
Alexandra på HBT-sossen, som jag hittar via Erik Laakso, citerar Marita Ulvskog:
Marita Ulvskog till Metro: Vi förlitar oss på vårt folkrörelseengagemang. Vi känner till drygt 500 socialdemokratiska bloggare och dem har vi såklart kontakt med. Partiet har en tjänst vikt för arbetet med bloggkontakter och som hanterar vårt öppna bloggnätverk. Bloggare vill inte vara megafoner utan ha saklig information och därefter göra en egen bedömning.Vi har kontinuerligt sedan 2006 haft seminarier, träffar, gjort bloggintervjuer på YouTube, arrangerat möten mellan ledande företrädare och bloggare. Bloggande är för oss folkrörelsearbete i en ny tappning. […]
Bloggosfären bidrar till ett bredare medielandskap och ger alla möjlighet att göra sin röst hörd och delta på ett annat sätt. Jag tror att bloggosfären kommer vara en etablerad del av valrörelsen 2010.
Uppenbarligen har Ulvskog förstått åtminstone 50% av frågan. Som synes saknas resonemang kring frågan om hur bloggarna kan bidra till formandet av partiets politik. Det är de resterande 50%-en:-)
Socialkontor kvar i Hovsjö
Hot tvingar socialkontor att flytta från Hovsjö: “Ungdomsgängets hot och trakasserier mot socialsekreterarna tvingar kommunen att flytta kontoret från Hovsjö. Annars hotar Arbetsmiljöverket med vite på två miljoner kronor.
Hot, sabotage och trakasserier är vardag för socialsekreterarna på barn- och ungdom i Hovsjö.
Ofta leder omhändertaganden av barn till hot och hämndaktioner från anhöriga. Bilar rispas, hot och okvädningsord skriks mot handläggarna och till och med dödshot har uttalats.
Bakom de flesta aktionerna står ungdomsgäng – ofta anhöriga och kompisar till omhändertagna barn och ungdomar. Men vissa är så unga som tio år, andra 25 år.
– Det är mycket otryggt att lämna kontoret, säger skyddsombudet Sonja Björkman, som i somras dokumenterade incidenterna och anmälde till Arbetsmiljöverket.”
I en som vanligt tämligen usel artikel av Torbjörn Granström (ibland undrar man över vad för slags journalister en liten lokaltidning som LT förmår rekrytera) beskrivs Arbetsmiljöverkets beslut angående socialkontoret i Hovsjö.
Vad som bl.a. inte framgår av artikeln är att det inte är fråga om ett socialkontor för Hovsjö-borna utan en del av familj-, barn och ungdom som har lokaler på flera ställen i kommunen. Kontoret har hela kommunen som upptagningsområde. En annan faktor som heller inte belyses i artikeln är att socialkontor och socialarbetare utsätts för hot och trakasserier (tyvärr) överallt i vårt land, i över tid varierande grad förstås. frågor som gäller människors försörjning deras barn, ev omhändertagande och liknande väcker att fullt naturliga skäl starka känslor. Att man vill försvara sin personliga eller familjära integritet är helt naturlig.
Nu förändrar detta knappast något i sak – det vore helt enkelt en skandal av närmast monumentalt format om kommunen vek sig för denna utpressningstaktik Arbetsmiljöverket tillämpar och som innebär en abdikation inför de ligister som trakasserar personalen (undrar om inte Arbetsmiljöverket överskrivder sina befogenheter när de beordrar flyttning – att de kan ställa krav på att personalen har skydd m.m. är förstås helt rimligt men att de kan ha synpunkter på var den skall bedrivas verkar egentligen inte ens rimligt – å andra sidan det finnas annan orimlig lagstiftning).
Jag utgår från att det åtminstone för oss socialdemokrater är fullständigt självklart 1) att vi inte accepterar att personal trakasseras och är beedda att gå mycket långt i arbetetet med att säkra dess trygghet och 2) att vi inte för ett ögonblick överväger att tillgodose Arbetsmiljöverkets krav. Vi måste hävda att kommunal verksamhet oavsett vilken måste kunna bedrivas varsomhelst i kommunen under för personalen rimliga vilkor.
Den här frågan handlar om att vi dvs det svenska samhället inte accepterar att verksamheter kan störas genom hot och trakasserier – det är oacceptabelr beteende och det är beteendet som skall åtgärdas (ingenting annat).
(Indirekt handlar frågan också om synen på vår kommun och den kommunala verksamheten – om vi är en, med betoning på en, kommun i vilken kommunala verksamheter finns utspridd eller om vi är en centralort som har ett antal helt perifera områden utanför centralortens absoluta centrum. Om vi år 2008 fattar att det inte utgör något som helst problem att bedriva verksamhet geografiskt utspridd eller om vi håller oss med helt inkompetenta chefer som tror att enda sättet att bedriva rationell, effektiv, samordnad verksamhet är att ha den samlad under samma tak.)
Packade sillar
Färre sittplatser testas i t-banan: “För att minska trängseln i t-banan gör SL nu ett försök med vagnar med ståplats. I januari ska fyra ordinarie tunnelbanevagnar möbleras om, och gå på prov i tunnelbanans röda linjen.”
(Hittat via knuff.)
Intressant – för att minska trängseln försöker man öka antalet passagerare i vagnarna!!
Detta är väl bara ett ytterligare steg i ambitionen att avhumaniserar kollektivtrafiken. Sedan tidigare är toaletter en sällsynt företeelse i buss- och tunelbanetrafiken liksom pendeltågen. Vanlig tågtrafik tillåter inte längre hanterandet av bagage. Nu skall folk inte heller kunna sitta ner. Vad blir nästa steg – packare som i Japan?
Mattias Ericsson, uppenbarligen en klimatalarmist, skiter i det. Packet skall packas och de som väljer att åka bil har förstås inga legitima skäl till det, de sitter ju bekvämt och bör straffas för det. Ericsson lyckas t.o.m. bli upprörd över att borgarna lägger ner en plantskola – en uppenbarligen ur miljösynpunkt viktig kommunal verksamhet.
LasseB tycker att
Dessa vagnar visar bara vilken syn på resenärerna som SL och politikerna i Stockholms läns landsting har på det stora flertalet i befolkningen, de ser dessa människor som boskap som skall transporteras på billigaste sätt.
Dessa vagnar är ett hån och inget annat mot Stockholms redan i dag hårt prövade kollektivtrafikresenärer.
Sahra Vaggeryd är bitter hela tiden och undrar
Hur mycket större intäkter måste SL ha, för att kunna ha råd att rusta upp perrrongerna t.ex. genom att inglasa dem?
apropå att fler passagerare borde generera mer intäkter och inglasade perronger skulle rädda liv.
Sid på Alltid vaken tycker att deta är
Ett mycket bra förslag, välkomnar det verkligen!
och vill för övrigt ha plats för sin barnvagn. Det tycker däremot inte GreenSweden som är mycket negativ till boskapsvagnaran och vill införa avgift för dem med “vräkiga” barnvagnar
Dessa kunde betala en trängselavgift på t ex 100 kr eller förbjudas i rusningstid. Kloka föräldrar håller sig med en enkel smal modell lämpad för bussar och tåg.
Pagrotsky och den danska kronan
S-krönika 29/10:Flexibel krona dämpar krisen: "Därtill kommer att vi kan sätta räntan efter vad som passar Sverige, och därmed har vi kunnat sänka med en hel procentenhet på bara några veckor i oktober. Jämför med Danmark som i stället tvingats höja räntan kraftigt eftersom de prioriterar fast växelkurs kopplad till euron framför en stabil ekonomi. Våra räntesänkningar ger stimulans till ekonomin, både genom att det blir billigare att låna och genom att växelkursen dämpas och konkurrenskraften stärks.
Somliga är skräckslagna över detta, kanske präglade av terminologin som kallar det att kronan försvagats. Men i dagens konjunkturläge med stigande arbetslöshet och snabbt sjunkande inflation är detta en skänk från ovan för Sverige. För Volvo betyder detta en förbättring på minst 10 000 kronor för varje bil som säljs jämfört med om vi tvingats in i EMU. Det betyder mycket för svensk bilindustri i kris. "
(Hittat via Arvid Falk.)
Leif Pagrotsky är rolig. Han ger sig själv rätt baserat på sin egen beskrivning av ett (obs ett) av de argument som framfördes av vissa under diskussionen som föregick EMU-omröstningen.
Sen jämför han med Danmark – ett land som såvitt känt faktiskt inte är med i EMU, ett land som fortsatt handlar med sina egna kronor.
Sen talar han om för oss hur bra det är att kronan minskar i värde – för exportindustrin!! Och visst finns stöd för argumentet att en taskig kronkurs gynnar t.ex. Volvo (som ägs av…?) men frågan är väl snarast vem som betalar, för det är det väl någon som gör?
Mogens H Andersson skriver:
Enligt min personliga uppfattning borde vi naturligtvis vara med i valutasamarbetet, men kanske inte på grund av att vi skulle stå oss bättre, utanför att det är ett naturligt val om man är medlem i unionen. Självklart skall vi acceptera medlemskapet totalt. Det är vidare korkat att avstå från politiskt inflytande på grund av att man väljer att bara tänka på sig själv. Det är djupt osolidariskt i min värld.
För Pagrotsky verkar just ordet solidaritet sakna betydelse i sammanhanget – om bara vi klarar oss bättre än andra så är allt gott och väl!!
PS Var kommer alla dessa statskramare ifrån? Ett hjärta rött argumenterar för att stalig ägarmakt i finansiella institutioner vore en önskvärd lösning – på vilket sätt har PKbanken/Nordbanken/Nordea skiljt sig från andra banker? Och detta beskrivs som försvar av demokratin??? DS
Currently playing in iTunes: Forty-Four Blues: How Many More Years by Little Feat
Moralpaniska Queen Silly
Drottning moralpanik: “Om kungahuset ska uttala sig borde man kanske hålla sig till områden som man vet någonting om. Vargar och Internet hör uppenbarligen inte dit.”
Ilshammar har förstås rätt.
Ett helt dygn och lite till har gått sedan den beramade intervjun i Ekos lördagsserie. Själv kommenterade jag detta i morse.
På senare tid har kungen och nu också drottningen upprepade gånger uttalat sig om just politiska frågor. Låt dem hållas, tycker jag. Förhoppningsvis får detta fler att inse hur fullständigt orimligt det är att ha en ordning där vissa medborgare i Sverige – på grund av sitt arv – ska ha helt andra livsvillkor än andra svenskar. Den vettigaste lösningen är förstås att avskaffa monarkin. Ge Carl Gustaf Bernadotte och hans familj den frihet de har rätt till!
Också Jonas Morian har förstås rätt.
Jonas Morian tar också ett bra tag i den här frågan och kopplar den dessutom till Torekovkompromissens eventuella överlevnad. När nu Silvia och Carl-Gustav så många gånger visat att de inte förmår leva efter den uppgörelsen är det hög tid att göra nya uppgörelser och införandet av republik borde vara det närmast logiska. Sydsvenskan har också skrivit bra. Personligen är jag oroad över riktningen och hastigheten på det sluttande planet och undrar vad som krävs för att få fartblindheten att upphöra.
Lätt att dela Erik Laaksos oro. Laakso refererar som synes till Per T Ohlssons ledare i Sydsvenskan. Den är utomordenligt läsvärd och avslutas så här:
Svaret är att skrota monarkin, denna rest från fördemokratisk tid, en anakronism som gör narr av den blågula demokratin. Landets finaste ämbete går i arv. Och kungen, som enligt Regeringsformens femte kapitel inte kan åtalas, upphäver allas likhet inför lagen. Lägg därtill kryperi och allsköns fjäsk, som Vilhelm Moberg skrev om 1955 i Därför är jag republikan:
”I en monarki uppkommer det alltid en anda av undersåtlighet, som icke är fria medborgare värdig.”
Silvia bör få rätt att fritt bekämpa barnpornografi, hennes man bör få uttala att vargen måste skjutas, deras barn bör få köra rally, festa på Stureplan och själva avgöra om de vill gifta sig med en Ockelbobo. Som familjen Bernadotte. En familj bland andra. Någonstans i Sverige.
Leve republiken.
Dock – konstaterar att utöver här citerade hittade jag inga flera s-bloggar som kommenterat!!!!
HAX om Queen Silly
Henrik-Alexandersson.se: Queen Silly: "Till att börja med är det intressant att drottningen gång efter annan kommer undan med att göra politiska uttalanden i dessa frågor. Inte minst som hennes linje är extremt känslig i relation till yttrandefriheten och tryckfriheten. Hade hon talat kärnkraft eller skatter hade hon blivit tillsagd att sitta ner och hålla tyst. Men att vilja begränsa de demokratiska fri- och rättigheterna går alltså bra. Det är märkligt och anmärkningsvärt.
Det finns skäl att vara kritisk mot de lagar mot barnporr som redan har införts. De resulterar i att polisen sätts att jaga runkpellar istället för att fokusera på själva övergreppen, som sker vid produktionen. Det är också tveksamt om det verkligen skall vara olagligt att inneha någon som helst form av information – oavsett om den är i form av bild, text eller något annat.
Att staten gjort det olagligt att inneha en viss form av information – det är i sig rent oerhört."
(Hittat via knuff.)
Henrik Alexandersson har nautrligtvis fullständigt rätt när han kommenterar drottningens uttalanden i Ekots lördagsintervju. Hon vill alltså införa en tittsförbudslag i Sverige som skall göa det brottsligt att “systematiskt” titta på barnporr (innehav är som bekant redan förbjudet). Man undrar om det inte är produktionen av varan som är problemet?
På Dumheterna kommenteras också detta:
Pappskallen drottning Silvia instämmer med sextalibanen Solveig Riberdahl i att vi skall ha en “tittförbudslag” i Sverige (SvD, AB, DN). Exempelvis “barnpornografi” skall då bli olagligt att inte bara “inneha” utan även att “se”. Bevisbördan att du inte har sett “barnpornografi” faller givetvis på dig.
Vi har redan betydande inskränkningar av de demokratiska fri- och rättigheterna som inskränker den personliga integriteten och innebär omfattande möjligheter till övervakning av medborgare – också vid ringa eller ingen brottsmisstanke. Upprätthållande av tittförbud torde kräva ytterligare övervakningsresurser. När kommer tankeförbuden?
Partiets hederskodex
Stoppa bokbålet: "Just när man med andra ord trodde att svensk politisk debatt inte kunde bli mer relevant (särskilt efter Expressens viktiga avslöjande om att en tjänsteman på finansdepartementet en gång varit inne på en pornografisk hemsida) kommer nästa twist. Diskussionen övergår till att handla om ifall Pär Nuder är partilojal. Det vill säga om ifall det är bra för Partiet med stort P ifall Pär (med stort P) skriver bok om sin tid bakom Göran (med stor gård).
Det tycker inte socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin som går ut och anklagar Nuder för att bryta mot »hederskodex« och man kan förstås precis som SVD:s ledarsida fundera över om Ahlin verkligen kommer från Skaraborg och inte Sicilien. Kommer Nuder efter sitt chockerande avslöjande om att (hör och häpna) Göran Persson ibland kunde vara något av en skitstövel vakna upp med ett hästhuvud i sängen?"
(Hittat via Läs Katrine av Jonas Morian.)
Katrine Kielos lyckas verkligen få till en rolig text, ett bra inlägg i den debatt som pågår om den debatt som förs rörande höger eller vänster, upp eller ned, politik eller person, förankrad eller sjävsvåldig i partiet (partiet med litet p eftersom det är mitt parti dvs det parti jag är medlem i jag talar om).
Enda problemet jag har är om det verkligen går att skilja på politik och person, alltså hur definieras skillnaden mellan jaget och de åsikter man ger uttryck för, det sätt på vilket man agerar osv.
Om man skulle vilja upprätthålla en absolut skiljelinje så får allså inte agerandet beröras i samband med en politisk diskussion. Man får väl då heller inte värdera egenskaper i bedömningen t.ex. av en kandidat eller en gärning utan bara politiken. Nu är det ju i realiteten precis tvärtom – åtminstone i mitt parti – det är egenskaper som diskuteras i samband med nomineringar, inte politik. T.o.m. ärvda egenskaper värderas, men inte analytisk förmåga.
Anders Borg till attack mot bankledningarna
Anders Borg till attack mot bankledningarna | Nyheter | Aftonbladet: “Anders Borg (m) gick i dag till hård attack mot bankerna och deras chefsbonusar.
Finansministern kräver att bankerna sänker bolånen – och uppmanar folk att sätta press på bankerna.
– Jag tycker att allmänheten bör kontakta sina banker och fråga dem hur de ser på detta. Är miljonbonusar det viktigaste eller är det viktigare att man får ned boräntan, säger Borg.”
Intressant – landets finansminsiter tycks ha tappat greppet och blivit irriterad på att bankerna inte ödmjukt med mössan i hand krälar hos Riksbanken/Finansinspektionen nu när regering och riksdag anslagit en sanslös summa pengar för att rädda systemet.
Vilken metod förspråkar då herr Borg för att tvinga in dem i fållan: Jo han vill att vi bankkunder skall ringa till de stackars bankanställda och trakassera dem med frågor om miljonbonusar. Hur många av oss har en bankkontakt på den nivån? Det är väl för f-n bankernas ägare, verkställande ledning och styrelse som har inflytande över den frågan – tänker sig verkligen Borg att det är dessa som vi kunder skall jaga (och hur många sådana samtal kommer att släppas fram)?
Men lite roligt är det ju mer en högerman som manar till uppror mot krämarna i landets finansiella system.
Senaste kommentarerna