Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Jag var inte informerad
Det stormar i s-ledningen: “Kretsen kring Mona Sahlin anser att de redan för tre veckor sedan fick grönt ljus av partistyrelsen att gå
vidare utan vänsterpartiet.
Den bilden delas inte av kritiska medlemmar i s-ledningen.
– Jag var inte informerad om beslutet i förväg. På partistyrelsen togs det upp att man skulle fördjupa samarbetet med miljöpartiet. Men jag har inte förstått det som att vänstern ska hängas av, säger Niklas Karlsson.”
Jag skrev i går att jag var kritiskt till uppgörelsen med mp främst pga att detta inte är fråga som är tillräckligt diskuterad, inte är förankrad i partiet. Enligt Aftonbladet är det inte heller tillräckligt förankrat i partiets ledning.
Anders Löwdin är dock nöjd.
Förhoppningsvis är det nu också slut med tjatet från högeralliansen om besked. Besked har högern nu fått av en stark part som söker regeringsmakten 2010.
Alltså tycker han att det är bra att vi ställer upp på högeralliansens problemdefinitioner – rätt märkligt.
Klart det finns vänster och höger
Fortsätt gärna tramsa om höger och vänster…: “Vissa partikamrater envisas med att försöka klyva socialdemokratin och sortera sina partikamrater i höger och vänster. Jag kommer ihåg när jag själv fick frågan för många år sedan när jag var ute och gick med en god vän. Jag häpnade. Höger eller vänster. Va tusan- jag är sosse. För min del är det per definition vänster.”
Det är klart att det går att indela nästan vad som helst enligt nästan vilken skala som helst och i politiken är det ju sedan några hundratal år vanligt att se saker och ting enligt en vänster/höger-sådan. Ser vi till hela det politiska spektrat så är det ju faktiskt få som inte skulle acceptera beteckningarna, så varför blir det en diskussion om huruvida det finns höger- eller vänstersossar?
Frågan är väl snarast i vilket syfte man använder en ev. etikettering. Är det så som Erik Laakso talar om (genom att referera Johanna Graf)
Johanna Graf påpekar också att de här frågorna är aldrig så levande som i nomineringstider och då maktpositioner ska tillsättas. Det är alltså i huvudsak en metod att utöva makt, skaffa plattform och få positionen.
I detta ligger mycket.
Det är när etiketteringen används för att demonisera och som led i maktkamp som den får negativa effekter. Som grund för en mer allmän orientering kan den ju tvärtom vara bekväm. En som nyligen råkat ut just för att bli etiketterad i syfta att svartmåla är Jonas Morian vars nya jobb tycks störa väldigt. Faktiskt ytterligt pinsamt för många – tror Bengt Silfverstrand är en av de värsta:
Morians enrollering i ett företag som spekulerar i vinster på vård av våra gamla, vinster som i hög grad uppstår genom att pressa personalkostnaderna måste naturligtvis bli föremål för en offentlig debatt.
Mycket intressantare är diskussion om det fantastiska utspel som gjordes av s och mp idag. Ett historiskt misstag skulle man kunna säga om man vill beskriva det hela lite högtidligt.
Peter Gustavsson skriver
Men vad värre är – utspelet är ett led i utvecklandet av en politik som det blir svårt att få partimedlemmar och väljare att ställa sig bakom.
och har förstås helt rätt.
Reza Javid är lite mera upprörd
Dagens utspel kan sammanfattas som struntande i majoritetens av medlemmarnas, majoriteten av fackets medlemmars och majoriteten av sympatisörers önskan om en framtida regering. Bra jobbat Mona, nu har du hittat en ny barbieklubb, stavat SAP!
Anders Svensson kopplar ihop frågan om högersossar med det “historiska misstaget”
Det är klart att det finns högersossar och då tänker jag främst på de som sitter i partiledningen som just gjort upp med högermiljöpartiet om samarbete fram till 2020. Arbetarklassen överges för gott till förmån för ett parti som springer medelklassens ärenden.
Ali Esbati ser ett strukturellt skifte
Miljöpartiet är ett borgerligt parti. Inte ett högerparti, men ett rakt igenom borgerligt parti. Detta ger utslag i att partiet kan förefalla progressivt och tjohoigt i många frågor. Men när det kommer till de avgörande frågorna om arbetsmarknad, socialförsäkringar och fördelningspolitik – det som är den framgångsrika svenska välfärdsmodellen; den som inte hade sett likadan ut utan arbetarrörelsens tunga inflytande – befinner sig miljöpartiet på en annan planhalva. Klassintressen trumfar utspelsbedömningar. Detta är ett planerat strukturellt skifte. Ett som betyder mest för socialdemokratin.
Själv är jag socialdemokrat – inte en enda gång har jag mött en diskussion i partiet om strategiska vägval (när det gäller samarbetsparter) inför nästa val. Inte en enda gång har jag tillfrågats vad avser min uppfattning om inkluderande av eller exkluderande av andra partier. Jag lever på 2000-talet – där förväntas såpass viktiga frågor diskuteras helt transparent så att alla kan vara med. alla kan vara delaktiga, alla kan känna att vägval vuxit fram. Från vilket århundrade partiledningen kommer vill jag inte spekulera i:-)
PS Jag har valt att förbigå kamrater och andra som hyllar det “historiska misstaget” med tystnad av hänsyn till dessas rykte DS
Lysande satir
FRA: Ny kung på satirtronen: “Jag bugar ödmjukt för den nye mästaren i politisk satir, Anders Widén.”
Bara att instämma – läs, titta och njut!
Sossar för ökad övervakning
Det totalitära samhället smyger inte längre: Som Socialdemokratis motståndare mot övervakningssamhället oroar det mig också när jag läser inkomna motioner och ser hur den från somliga håll föreslagna efterträdaren till Marita Ulvskog, Peter Hultquist, har motionerat om att: “underlätta möjligheten att använda övervakningskameror i brottsförebyggande syfte” (Motion: 2008/09:s14015 Kameraövervakning). Uppenbarligen har inte Peter Hultquist lärt sig något av den långa debatten kring FRA och inte heller känt av partiets kursändring i övervakningsfrågor. En sådan brist på känsla kan inte vara förenligt med partisekreteraruppdraget. Jag vet inte om inlämnade motioner kan dras tillbaka men om det är möjligt kanske Peter ska fundera ett varv till?""
(Hittat via Arvid Falk.)
Att Peter Hultquist och hans medmotionär Carin Runeson den 29 september innevarande år kan skriva en motion som innebär försvagat skydd för den personliga integiteten är faktiskt oerhört uppseendeväckande. Att Hultquist och Runeson dessutom använder sig av nyspråk när de formulerar sig känns förstås extra obehagligt men inte särskilt förvånande:
När det gäller kameraövervakning på allmän plats har det dock varit svårt att få tillstånd med hänvisning till den personliga integriteten. Av den orsaken kan det finnas anledning att se över både gällande lagstiftning och gällande tillämpningen av densamma i syfte att modernisera regelverket. En modernisering bör syfta till att underlätta möjligheten att använda övervakningskameror i brottsförebyggande syfte.
Det är alltså ett problem – enligt Hultquist och Runeson – att man inte får tillstånd hur som helst när det gäller kameraövervakning på allmän plats. Många av oss som skulle väl snarare beskriva problemet som att man alltför lättvändigt får sätta upp kameror numera. Att ytterligare underlätta för sådan övervakning (alltså försämringar av skyddet för den personliga integriteten) kallar Hultquist/Runeson för modernisering!!!!
Finns då några förmildrande omständigheter när det gäller deras förslag? Motionärerna hävdar kamerornas brottsförebyggande effekt. Någon sådan finns nog inte – i alla fall inte i mer generell mening. Sannolikt är det ju så att brottsligheten flyttar, även om man momentant kan visa minskning på den övervakade platsen (detta dock inte alltid). Sedan 1998 då vi fick den nu gällande lagen har antalet tillstånd/anmälningar säkert fördubblats jämfört med tiden före – har brottsligheten misnkat i det svenska samhället under samma period?
Uppdaterat: ser att Erik Laakso kommenterat frågan på sin egen blogg där han också refererar till bra kommentarer hos Opassande och Blogge Bloggelito.
Låt oss inte bli blåsta
Trafikstråk var bara en luring: "Nu visar det sig att ingen ansvarig kan säga vad “trafikstråk” egentligen är för något. Det var bara ett påhittat ord för att slå blå dunster i ögonen på de kritiska alliansriksdagsmännen.
Leif Nixon har sammanställt de två (2) försök till förklaring av ordet som har kommit från politiker, och frågat FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson om hans kommentar. Leif Nixon skriver:
Punkt 4 i regeringens lista över förbättringar i FRA-lagen:
FRA ska bara få tillgång till de “trafikstråk” som domstolen bestämmer.
Så vad är ett trafikstråk? Johan Linander © skriver:
Trafikstråk är t.ex. visst frekvensutrymme i en kabel.
Och Sofia Könberg [politisk sekreterare åt Carl B Hamilton (fp)] skriver:
Trafikstråk betyder ett logiskt frekvensutrymme i kablar, via satellit eller radiolänk.
Det låter ju väldigt mycket som om det är våglängdskanaler Johan och Sofia talar om.
Men för en stund sedan frågade jag Ingvar Åkesson vad ett trafikstråk var. Ikväll höll han nämligen en föreläsning på Linköpings universitet, anordnad av Utrikespolitiska studentföreningen, och jag kunde naturligtvis inte hålla mig borta (och inte hålla mig tyst heller, för den delen). Vad han svarade? “Ja, det där är nånting som politikerna hittat på, så jag vet inte riktigt. Jag tror att de menar de här trafikströmmarna.” sa han (ungefär) och pekade på utdataströmmarna från en samverkanspunkt, närmare bestämt de båda pilarna till höger i den här bilden."
Att använda nyspråk i politiska sammanhang är ju inte direkt ovanligt. Ibland lyckas det väl och stora grupper kan förmås att köpa begrepp vars syfte är att ge en förskönad/förvriden bild av verkligheten. Trafiskstråk tycks vara det senaste och de inom högeralliansen kritiska riksdagsledamöterna tycks ha köpt det rakt av – i betydelsen av en sådan inskränkning av FRAs avlyssningsverksamhet att allmänheten därmed inte kommer att beröras. Precis som Christian Engström (och många andra) skriver så finns det dock ingen vettig definition av detta begrepp. I den digitala världen där i stort sett alla typer av trafik skickas på ett oförutsägbart sätt har i alla fall jag väldigt svårt att se vad som skulle kunna definieras som ett trafikstråk som på ett meningsfullt sätt skulle kunna avgränsa den avlyssnade trafiken till bestämda grupper/individer.
Låt oss alltså konstatera att högeralliansen håller på att blåsa, inte bara de fronderande riksdagsmännen, utan alla som är motståndare till inskränkningar av den personliga integriteten (även när det sker i alla möjliga goda syftens namn).
Tyvärr är det ju så att många människor ser väldigt positivt på effekterna av övervakning. Riktigt skrämmande var det att igår i media höra elev efter elev, lärare och rektorer som med en till dumhet gränsande naivitet försvarar storskalig kameraövervakning för att öka “tryggheten”. Detta efter att Datainspektionen låtit meddela att denna typ av kameraövervakning inte bara inkräktar på den personliga integriteten utan också faktiskt (hittills?) är olaglig. Man kan konstatera att det finns delar av värdegrundsarbetet som uppebarligen inte fungerar.
Skilj religion från stat
Ministären Reinfeldts regeringsoduglighet: “Igår ”http://tianmi.info/blogge/posts/08/09/28/I-vantan-pa-Mona/“>anförde jag den hemska tanken att det bästa kanske trots allt är att rösta fram Mona Sahlin om man är liberal, istället för att lägga sig på sofflocket i ilska över den borgerliga alliansregimens notoriska regeringsoduglighet. Jag skrev även i en kommentar i den åtföljande diskussionen att det hade varit väldigt enkelt för den borgerliga regimen att plocka hem liberala gratispoäng i ett antal frågor kring personlig frihet, även om det inte hade varit tillräckligt med tanke på att FRA-frågan förblir olöst. Ett exempel på sådan personlig frihet, där man bara har att rulla bollen i mål men istället väljer att lämna walk over till sosseriet, aktualiseras på dagens ”http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_1796829.svd">Brännpunkt."
Det är dags att på allvar skilja religionen från staten. Ett sådant steg är att precis som Åsa Regnér och Blogge Bloggelito och Anders Svensson (som väl för övrigt inte är vänsterpartist, Blogge) och Erik Laakso (uppdaterat) m.fl. införa ett från kyrkor helt fristående äktenskapligt begrepp. Sedan får kyrkor hålla på med sitt hokus pokus bäst de vill.
Egentligen är ju detta en självklarhet. Vi har redan flyttat folkbokföringen från kyrkan, man kan således bli namngiven utan kyrkans godkännande:-) Motsvarande borde förstås gälla alla typer av civilrättsliga statusändringar – religiösa riter kan komplettera men då föras till privatlivet där de hör hemma. Att socialdemokratin borde vara garanten för att denna skiljelinje upprätthålls är självklart. Att socialdemokratin borde överlåta kyrkliga agelägenheter till de religiöst aktiva är lika självklart.
Avsätt/tvångsförvalta – bötföll inte
Usla skolor
kan få böter: “Hon efterlyser också ”mer kraftfulla verktyg för att hävda skollagens krav” och skulle vilja ha möjlighet att använda vite för att tvinga skolhuvudmännen att åtgärda brister i skolan. Lärarfacken har i flera år förespråkat sådana sanktionsmöjligheter och välkomnar Ann-Marie Beglers utspel.”
Ann-Marie Begler gör sitt utspel på gårdagens DN Debatt och har naturligtvis rätt i sin beskrivning av den “vässade” skolinspektionen. Däremot tillåter ju inte skolagen (än) sanktioner av den typ hon förespråkar och det bör den heller inte göra. Det är nämligen så att vite, böter, som drabbar skolhuvudmannen direkt också drabbar den verksamhet vilken missköts.
Låt oss ta ett konkret exempel: Om en kommunal skola t.ex inte ger enskilda elever med särskilda behov det stöd de behöver (mer eller mindre tydligt orsakat av resursbrist) så kommer förstås ett utdömt vite knappast att öka skolans resurser. Om skolhuvudmannen, kommunen, ändå tack vare vitet känner sig tvingad att öka resurserna till skolan så kommer det att ske på bekostnad av anan kommunal verksamhet.
Generellt är viten, böter, i samband med verksamheter som är skattefinansierade en allt igenom absurd, ologisk tanke. De som skall “straffas” är förstås de individer som inte fullgör sitt uppdrag. Går det att visa att det är på skolnivå som uppdraget inte fullgörs skall förstås t.ex. rektor eller annan personal avsättas/ersättas. Är det på kommunnivå så är det väl rimligen skolchef (motsv.) och/eller de politiker som fattar besluten. Ansvar skall utkrävas av människor inte av abstrakta konstruktioner som en “skolhuvudman”. Tvångsförvaltning av skolor förefaller vara en rimligare modell om man vill ge staten kraft – det finns nog modell att hämta t.ex. från England.
Badlands Hyena har förstått:-)
Förslaget får nog skolorna att tänka efter både en och två gånger innan de bryter mot skollagen och beter sig dåligt. För att bli riktigt effektivt måste man också bötfälla lärare och elever, det är ju trots allt de som är bovarna i sammanhanget, inte skolbyggnaden i sig – att påstå något sådant vore helt absurt.
Elitskolor som sköter sig väl borde i motsvarande grad få belöningar. För att förenkla systemet och minska byråkratin kan man tänka sig att dåliga skolor sätter in pengarna direkt på elitskolornas konton.
Även välfungerande skolor i välkända problemområden bör uppmanas att som en “försäkring” göra insättningar på elitskolekonton, så att kommande böter inte blir en chock.
Politik – penisförlängare eller fotbollsmatch
Regeringens tillkortakommanden | Arvidfalk.se: “Det vi, det svenska folket, nu är utsatta för är inget annat än en tävling i vem som pissar längst och vem som har störst redskap för ändamålet. Landet, framtiden och folket betyder inget när det ska skrivas i de moderata historieböckerna. Här ska bildtregeringen sättas på plats och här ska ikonen Bohman få veta hut i sin grav, han som inte ens lyckades bli statsminister, och om Fredrik Reinfeldt har riktigt mycket framgång i längd och distans kanske han kan få jämföras med Göran Persson när hans levnad ska sammanfattas. Det är vad allt handlar om, och det stavas “Regeringsduglighet”.”
(Hittat via arvidfalk.se.)
Faktiskt förstår jag inte riktigt. Försöker Erik Laakso vara ironisk eller vad är det egentligen han vill förmedla. Hade ungefär samma upplevelse när jag läste Magnus Ljungkvists Halvtidsbetraktelse. Alla metaforer haltar, en del mer, en del mindre – ofta undrar man om alla effekter av att använda dem är avsedda/önskade.
Om vi nu vill att människorna i vårt land skall engagera sig politiskt, göra aktiva egna val kan man fundera på om framställandet av den nuvarande regeringen som i huvudsak ägnande sig åt någonslags machoriter är ägnat att öka intresset.
Om vi har visioner som vi vill vinna stöd för och få möjlighet at förverkliga kan man fundera över om framställandet av kampen för detta som en fotbollsmatch är ägnat att öka respekten för politik som något annat än en tävling.
Numera skall vi socialdemokrater inte ha aktiva medlemmar som deltar i utformandet av politiken – vi skall ha supportrar. Kanske skall vi skaffa oss ett gäng huliganer också?
Hur vi väljer att prata om politik, om politiskt engagemang, om deltagandet i politiken har stor betydelse. Hur vi väljer att beskriva politiska motståndare slår tillbaka på oss själva. Skildrar man motsåndaren som uteslutande driven av personlig prestige/makthunger klistras det epitetet på alla politiker. Skildrar man arbetet för att få stöd för sina visioner, sin politik som en tävling förringar man det politiska arbetet och de människor som deltar i detta.
Mycket intressant diskussion, Anders!
Man måste också våga se möjligheten när den ligger mitt framför ögonen.: "Jag tror inte att det är klyftorna mellan fattig och rik som är det största problemet. Jag tror att det handlar om att människor upplever att de saknar medel och rättigheter att skapa sin egen lycka. Att samhället blir ett fängelse, en evig kretsgång där ingen väg ut, ingen förändring inget alternativ till tristessen finns inom räckhåll. Kort sagt: att man är maktlös i sitt eget liv.
En politik som erbjuder detta måste ta sin utgångspunkt i arbetarklassens perspektiv, den måste skapas underifrån.
Ett samhälle där staten tjänar sitt folk och inte tvärtom. "
(Hittat via s-bloggar.)
Citatet ovan är hämtat ur ett av svaren Anders Nilsson ger till kommentarerna till inlägget (insprängda i kommentarerna istället för att som brukligt gjorda som egna kommentarer men det är förstås en bisak). Hela diskussionen är mycket intressant och har sitt upphov i Anders Nilssons kritik av Morgan Johanssons analys/diskussion kring Sverigedemokraternas framgångar. Jag nöjer mig tillsvidare med att bara rekommendera Nilssons inlägg med kommentarer till läsning!
Skolans kontrollfunktion
Regeringen har redan infört första steget mot stasiland – i skolan: “En annan rektor jag talat med har sagt åt sin personal att lösa bekymret med den ökade arbetsbördan på så sätt att de helt enkelt skriver på in blanco. Denne rektor tar alltså sin personal i försvar när de på detta sätt vägrar att genomföra denna – i deras tycke – ovärdiga kontroll av barnens föräldrar.
– Det är verkligen inte mitt uppdrag att kolla föräldrar på det här sättet, säger en arg lärare till mig som vill vara anonym. Enligt henne är blanketten dessutom vidrigt formulerad. Det står att skolan/läraren ska godkänna att barnet har varit sjukt, så att föräldern kan få rätt till sin ersättning för vård av barn.
– Helt sjukt! Jag, en lärare ska godkänna om ett barn har varit sjukt. Ett barn som inte ens varit här så att jag kan titta det i halsen, vilket för övrigt inte riktigt är min proffession. Och tänk om jag bedömer fel. Är det jag som kontrollant som då får straff, eller vad vill regering och riksdag med detta egentligen? Det här är helt sjukt. Det är ingen arbetsuppgift för en lärare!”(Hittat via arvidfalk.)
Anders Widén tar upp en fråga – nämligen vad som är skolans uppgift – ur ett lite speciellt perspektiv. Riksdagen har nämligen beslutat att skolor skall användas för att kontrollera att föräldrar inte försöker skaffa sig tillfällig föräldrapenning för vård av barn (vabba) när barnen faktiskt inte är hemma/sjuka. Detta började gälla från och med 1 juli i år. När man läser Widén debattartikel får man intrycket att detta inte bara ökar den administrativa bördan för skolan utan att det desutom innebär en kraftigt ökad kontrollfunktion. Jag hinner bli en smula upprörd men bestämmer mig för att faktiskt kontrollera uppgiften om att skolan, t.ex. en lärare skall intyga att barnet varit sjukt. Åtminstone enligt den blankett Försäkringskassan lagt ut som en referensblankett så är det inte fallet.
Det skolan alltså skall göra är att på begäran av en förälder intyga att förälderns uppgift om vilka dagar barnet varit frånvarande fån skolan är korrekta – ingenting annat. Detta innebär förstås behov av att spara sådana uppgifter (en månad), viss tidsåtgång i samband med varje sådant tilfälle och ett pappersskyfflande mellan hem och skola.
Alltså – att kritisera att skolan ålagts en administrativ uppgift är förstås helt OK. Att påstå att denna innebär att en lärare skulle göra bedömningar gällande barnets hälsotillstånd är naturligtvis bara dumt och osakligt och innebär att kritiken helt skjuter över målet (om nu inte Försäkringskassans blanket ser ut helt annorlunda i “verkligheten”).
Senaste kommentarerna