Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Inte mycket från kongressen
Kort om distriktskongressen i Stockholms län: “Jag skulle så gärna vilja skriva mycket om den roliga och inspirerande distriktskongressen i Sollentuna för Stockholms län i helgen, men det är politiskt arbete mest alla kvällar och ingen tid över… Jag skulle ändå vilja nämna att det var en mycket glad och livlig stämning, med många applåder och hög energinivå. ”
(Hittat via s-bloggar.)
Anna Vikström, som liksom den dansanta herrn på bilden ovan hade roligt, har nu sällat sig till skaran som skrivit om (men inte från) distriktskongressen. Själv fick jag ju faktiskt med något också från – ett om det seminarium jag bevistade och ett om enfalden i frågan om den “individuella” föräldraförsäkringen.
Anna Vikström har tydligen letat efter andra kamrater som skrivit och hittat Eva Rundkvist, Anna-Karin Lundström och Liza Sahlén.
Dock – jag undrar hur mycket klokare eventualla läsare blir när det gäller den politik som utstakades. Vad betyder t.ex. Ulvskogs tal om att partistyrelsen nu skall tala om de frågor som är aktuella för oss i Stockholmsområdet som Anna-Karin refererar. Handlar det om att inte återgå till den tidigare modellen för fastighetsskatt som Mikael Damberg talade om eller de krav på livet som Helen Hellmark Knutsson uppfattar att de presumtiva väljarna i Sundbyberg har (som jag tolkar som solidarisk och frihetlig) – jag är inte säker.
Igår skrev jag om hur “någon” glömt bort att uppdatera distriktets hemsida – där kan man idag läsa en halvfärdig artikel om kongressen. Inga ursäkter duger längre:-(
Fördela vad till vem och varför
Vart tog Sahlins feminism vägen?: “För det andra är det en reform som säger att problemet med kvinnors och mäns ojämlika makt i samhället, beror på att det inte finns en belöning för dem som organiserar sitt liv utifrån principen att kvinnor och män har samma föräldraansvar.
Någonstans känns jämställdhetsbonusen inte riktigt som ett ärligt försök att omfördela makt i samhället. Snarare känns det som en present till medelklassens (nuvarande och presumtiva) barnfamiljer från regeringen, så att de 2010 ska känna att just de tjänar pengar, upp till 36 000 kronor om året, på att behålla den borgerliga regeringen.”
Det finns trots allt några fler än jag som ser fokuseringen på ett lika uttag av föräldraförsäkringen mellan män och kvinnor som ett villospår i arbetet för ett mera jämställdt samhälle. Victor Bernhardtz visar varför högeralliansens bonusprogram inte handlar om fördelning av makt utan om premiering av medelklass. Han skriver också:
Var fjärde barnfamilj består av en ensamstående förälder med barn. I de fall barnen är små handlar det uteslutande om en ensamstående mamma. Medianen för de ensamstående mammornas årsinkomst är 218 000 kronor. Det innebär alltså att hälften av de ensamstående mammorna tjänar mindre. Följaktligen kommer en tredjedel av ensamstående föräldrars inkomster från barnbidrag, bostadsbidrag och underhållsstöd.
Men vi socialdemokrater med Mona Sahlin i spetsen tycker att reformen är bra, hittar inget annat (bättre) sätt att använda 250 miljoner kronor! Jag som trodde vi var ett parti där solidaritet var ett honnörsord?
Hem – www.socialdemokraterna.se
Hem – www.socialdemokraterna.se: “Lago kritiserade USA när han framträdde i kongressen”
Socialdemokraternas webbplatser har fått ny layout vilket bara är till deras fördel. På partiets hemsida ser det riktigt bra ut med en del integrerade tjänster som t.ex. YouTube-kanalen. URL-erna har också blivit mänskliga istälet för tidigare märkliga historier med aspx-ändelser. Tyvärr håller de inte riktigt men det slipas säkert till. Nu får vi se om själva flödena också blir bättre eller om det bara handlar om kosmetika – som det ju hittills rör sig om på Södertälje arbetarekommuns sida som ju dessutom (vilket framgår ovan) har en mycket märklig rubrik. Någon större förändring när det gäller möjligheter för besökaren att interagera, reagera, respondera eller konversera som väl vännen Gatarski skull sagt syns inte, med ett undantag – man kan faktiskt bli medlem direkt på webben numera och betala sin avgift med kort!!!!
Fylld av faktisk viss entusiasm ger jag mig förstås till Stockholms läns partidistrikts sida – var ju delegat på denna eminenta organisations kongress i helgen – för att se senaste nytt. Blev lite besviken förstås – huvudnyheten är fortfarande att vi skall ha kongress inte att den redan varit:-(
Först möts jag av (och jag behöver kanske inte kommentera plattformen):
Men sedan funkar det – avbildat den 21 april 2008 kl. 21.37:
Men, men vi kanske skall ursäkta den dåliga uppdateringen med att folk ju faktiskt jobbade på kongressen och kanske behövde en vilodag. Andra deltagare har dock hunnit skriva av sig en del t.ex. Eva Rundkvist fast hon bara var där och glassade och Liza Sahlén som tycks ha uppfunnit en ny typ av politiker – närpolitiker – och som menar att djurskyddslagens bestämmelser om att man inte får utsätta djur för lidande varken fysiskt eller psykiskt borde kompletteras med ett explicit föbud mot sexuelt umgänge med dessa.
Nej till ”individuell” föräldraförsäkring
Som alla vet finns det en allvarlig missuppfattning när det gäller jämställdhet. Den yttrar sig i att man – vilket i sig är viktigt – kvantifierar förhållanden i ett genusperspektiv för att belysa strukturella skillnader men man missar att detta just är statistik och har detta specifika syfte. Därmed förfaller man till att driva jämställdhetsfrågor som om människor utgör statstiska fenomen.
Detta har jag erfarit idag i en diskussion föranledd av en motion om att vi dvs socialdemokraterna skall gå vidare mot den “individualiserade” föräldraförsäkringen. Där har plötsligt ett medel – denna försäkring och graden av nyttjande av densamma – förvandlats från just att vara ett medel till att upphöjas till mål genom att den s.k. individualiseringen innebär att berörda föräldrar (oaktat kön) inte längre skall ha rätt att överlåta dagar sinsemellan. Tyvärr är jag ganska ensam i motståndet mot detta och blev därför nedröstad. Jag har emellertid reserverat mig.
Enligt min uppfattning utgör regleringar av detta slag spikar i den kista partiet gör åt sig självt – i synnerhet här i Stockholmsområdet. Människor i allmänhet (alltså presumtiva väljare) förväntar sig att själva få bestämma över hur de formar sina liv – vi som historiskt är en frihetsrörelse måste på alla sätt bejaka detta och ställa oss i spetsen för att ett välutbildat folk ständigt ges mer kontroll över sin vardag (inte det motsatta).
Stockholms läns partidistrikt 2.0
På distriktskongressen genomförs ett antal seminarier. Jag väljer att delta i det med rubriken “Stockholms läns partidistrikt 2.0” vilket ju är en löftesrik rubrik som förstås försöker fånga tidens anda -versionshantering:-) Det underlag som presenterats och som kan hittas här sammanfattas i två förslag till kongressen:
Distriktsstyrelsen föreslår kongressen
att distriktet arbetar vidare med att utveckla stöd och metoder som hjälper
arbetarekommunerna att genomföra kampanjer och insatser riktade till
medborgarnaatt ”Öppet och modernt parti”- gruppen får i uppdrag att se över hur distriktets samordnande funktion i praktiken kan utvecklas ytterligare
Seminariet leds av Käringen mot strömmen dvs Eva Rundkvist.
Lågt röstetal i Stockholm, relativt sett, beror förstås inte på organisation utan på politik.
Organisationen skall tjäna politiken dvs vara verktyget för att utveckla, kommunicera och organisera politiskt arbete.
Distriktskongress i Stockholm
Distriktskongress i Stockholms län – i Sollentuna!: “Ja, ibland ska man ha tur. Möte i hemkommunen! Välkomna till Sollentuna på distriktskongress allihop!”
(Hittat via s-bloggar.)
Alla handlingar finns förstås tillgänliga – bland annat ett 60-tal motioner. Själv är jag ombud från Södertälje Arbetarekommun.
Elizabeth Sahlén tillhör motionärerna:
För första gången har jag motionerat, och jag har hela tre egna, och stöd motionär till två.
Om jag är nervös? Nej, pirrig är väl ett mer passande för den magkänsla jag för närvarande har.
FRA aktuellt igen – protestera!
Cattis blogg: Du gamla, Du ofria: “Sången lanseras egentligen i ett högst allvarligt syfte, även om den är rolig. I juni kommer Riksdagen troligen att behandla en ny motion som kommer att ge FRA ytterligare befogenheter. Enligt det nya förslaget ska FRA få tillgång till all elektronisk kommunikation som passerar landets gränser”
(Hittat via s-bloggar.)
Nu är det väl så att det är en proposition och troligen en gammal sådan som riksdagen skall ta ställning till (se IDGs artikel). Det blir det förstås inte bättre av och det finns goda skäl att på alla sätt protestera mot detta. Nu är det ju inte längre frågan om vi kommer att passera gränsen utan snarare om att vi redan gjort det.
Vi lever ju alltså nu i ett land som dels tänker övervaka sina medborgares kommunikation (tänk om någon föreslagit att man skulle få öppna och läsa all post!), dels har en hetslagstiftning som förhindrar folk att uttrycka sin mening med hot om fängelse. Vi lever i ett land som skickar folk till tortyr eller tillbaka till stridszoner. Sådana samhällen kan väl knappast kallas demokratiska – var finns respekten för de mänskliga rättigheterna. Kritisera Kina är dock opportunt-:(
Thomas Hartman kommenterar Pär Ströms sång:
Inspirerad av den pågående utvecklingen mot ökad övervakning och kontroll som bland annat vissa socialdemokrater tycks delta i, märkligt nog
.
Hell-mans stollar
Saknad av ingen: “Svensk politik – och Socialdemokraterna som parti – mår synnerligen bra av att bli av med bakåtsträvare och negativister som Sören Wibe!”
(Hittat via knuff.se.)
Lite ligger det väl i Linus Hellmans konstaterande eller kanske förhoppning. Som Jonas Morian påpekar kan det ju dock vara en förberedelse inför en återkomst i form av Juni-listans ordförande.
Sören Wibe motiverar sitt ställningstagande så här:
Det finns en gräns för hur mycket den egna övertygelsen kan avvika från den officiella partilinjen. För min del nåddes den gränsen i samband med Lavalfallet i EG-domstolen. Det gavs många löften i samband med omröstningen om medlemskap 1994, men inget var heligare än det om strejkrätt och kollektivavtal. I partidokument och i officiella handlingar upprepades att medlemskapet var riskfritt: “Frågor om bland annat löner och stridsåtgärder, till exempel strejker, skall inte beslutas på EU-nivå”, skrev man då från UD:s sekretariat för Europainformation. Utan denna garanti hade svenska folket aldrig röstat ja den gången för 14 år sedan.
Mona Sahlin tycker att Sören Wibes syn på Eu/Europa är gammelmodig och kommenterar has uppfattning just när det gäller arbetsrätten:
Jag håller inte alls med i den analys som Sören Wibe gör. Jag går verkligen sida vid sida med Wanja Lundby-Wedin och den analys som både LO och Europafacket gör. Nu handlar det om att förändra i den svenska lagstiftningen och också ställa kraven i Europa. Det är ju snarare en fantastisk uppgång för medvetandet i Europa om de fackliga rättigheterna.
Andra kamrater gör rätt olika bedömningar.
Leif Haglund tycker att det är beklagligt:
Sören Wibe har belyst EU-frågan utifrån hans EU-kritiska sätt att se saken. Detta har enligt min uppfattning berikat debatten, frågan har belysts från olika håll.
Andreas Sjölander tycker inte att Wibes avhopp är märkvärdigare än att andra kamrater lämnat men:
Nu har ytterligare en medlem valt att hoppa av, att han sen väljer DN-debatt för att meddela detta gör det skrattretande. Vem tror Wibe att han är? Han är inte viktigare än någon annan av de hundratusentals medlemmarna som fortfararande väljer att vara medlemmar.
Peter Hultqvist tycker att det är fel av Wibe att lämna partiet (får han inte bestämma sjäv över vad som är rätt och fel?):
Jag delar inte Sören Wibes slutsatser om att problem löses genom att lämna partiet. Istället är det så att vi faktiskt har en högerregering i detta land vars agerande är det som styr huruvida svensk arbetsrätt hävdas inom EU eller ej.
Bengt Silvferstrand vet också hur Wibe borde agera:
Sören Wibe borde därför i stället för att lämna socialdemokratin göra gemensam sak med andra socialdemokrater som vägrar att ge upp kampen mot den växande överstatligheten och juridikens företräde framför politiken inom EU-projektet.
Skall bli spännande att se hur de mer EU-kritiska reagerar på Sahlins uttalande om “gammelmodig syn”. Lika intressant förstås om Wibes avhopp som ju råkar sammanfalla med en medlemsvärvningskampanj kommer att gå att avläsa i form av medlemstapp.
En Graf-supporter
Johanna Graf: Supporter = medlem?: “Varför måste en supporter vara medlem????
Är det inte avståndet mellan att vara väljare och att bli medlem som behöver krympas?”
Johanna har förstås helt rätt. Detta alldeles bortsett från att det är tämligen enfaldigt att börja använda begrepp som mestadels hör hemma i den kommersialiserade idrottens värld i politiska sammanhang. Sympatisörer brukar vi kalla de som stödjer vår sak, vårt parti – det är ett fint ord. Grad av aktivitet som medlem har man väl alltid bestämt själv?
Ulrika Falk har väl egentligen samma undran medan Anna Wikström är mer positiv till anslaget. Ingiberg Olafsson är mer kategoriskt avvisande.
Dock – bli en aktiv deltagande medlem!!!!
Politik som dödar
Svensk narkotika- politik skördar fler dödsfall än narkotikan: “En skademinimerande strategi är mer flexibel och därför mer realistisk, den kan också uttryckas som motsatsen till en skadeökande strategi. Den senare förnedrar, kränker, kriminaliserar och stigmatiserar drogbrukare, vilket inte bara skadar individen utan även som konsekvens samhället.
Den stigmatiserande synen på människor har haft en djup påverkan på vårt samhälle. Den har effektivt motverkat en förnuftig och medmänsklig politik under många år. För att kunna hålla fast vid visionen om det narkotikafria samhället måste “knarkaren” både demoniseras och omyndigförklaras på en och samma gång.Demoniseringen innebär att “knarkaren” ses som en samhällsfara, ett virus, som måste kontrolleras och åtgärdas. Omyndigförklarandet är en effekt av demoniseringen där “knarkarna” behandlas som om de själva inte förstår sitt eget bästa.”
(Hittat via knuff.se.)
Berne Stålenkrantz och Louise Persson har skrivit en läsvärd artikel i Expressen. I den tar de upp det faktum att svensk narkotikapolitik som omhuldats sedan 60-talet skördar fler offer än narkotikabruket i sig gör. Då är det något funamentalt fel på politiken, tyvärr har den ju kommit att vara omöjlig att diskutera precis så som diskussionen om den förödande sexköpslagen är idag.
Den analogin förde mig till Isabella Lund som kommenterade Stålenkrantz/Perssons artikel så här:
Jag älskar harm reduction strategier, dvs att man alltid ska arbeta pragmatiskt och försöka minska skadeverkningar. Det är mänskligare och bra mycket mer effektivt än att sträva efter utopier. Jag kan t.ex. inte förstå varför det bara finns sprutbytesprogram här ner i Skåne. När jag fick reda på att det inte fanns i Stockholm blev jag faktiskt chockad.
Andra som kommenterat!
Senaste kommentarerna