Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Lärares professionalism
Jag följer men deltar i mycket begränsad omfattning i de ofta livliga diskussioners lärare emellan som numera närmast rasar på Twitter. Det är ju onekligen ett mycket positivt och intressant tecken på att en yrkeskår fått ett forum (gäller förstås också andra sociala medier) där de förhoppningsvis kan utveckla sin professionalitet. En sak som definitivt fortfarande saknas är ett gemensamt språk vilket bland annat diskussionen om läxor visar (t.ex. Läxduellen – directors cut del 1, Stoppa häxjakten på läxor i skolan och Läxor skapar onödig stress. Här slår man varandra i huvudet med forskning samtidigt som det fortfarande framstår som rätt oklart vad en läxa egentligen är (tror inte det finns definierat i läroplanen).
Nåja, i min ambition att eventuellt någon gång få sorterat alla mina samlade papper (det är ingen liten mängd) gjorde jag idag en liten ansats och fann ett PM jag skrivit 1992-01-07. Kan ha varit underlag för ministers tal eller för något anförande jag själv skulle hålla – det är skrivet i en slags talform. Rubriken är Lärarnas professionalism och här kommer ett citat som jag tror fortfarande äger giltighet:
Läraryrket uppfyller idag inte de kriterier man vanligen ställer på en profession. Orsakerna till detta är flera. Bl.a. är en lärare utbytbar, dvs läraren kan ersättas av en outbildad vikarie, och gruppen saknar också en gemensam kunskapsbas med vilken följer ett gemensamt språk för att beskriva yrkespraktiken.
Jag skriver vidare:
För att stärka professionalismen hos lärarna krävs en ökad självständighet hos kåren. Den fortgående decentraliseringen kräver också en hög grad av lojalitet mot målen för verksamheten. Dessa till synes motstridiga krav måste bilda utgångspunkten för professionaliseringen.
Tar för övrigt upp en del om lärarutbildning och avslutar med lite diskussion kring legitimation/certifikat:
Certifikat som bara ersätter examensbevis är bara semantik. Poängen bör vara att bidra till yrkets professionalisering. För att uppnå detta bör lärarna som kår få inflytande över certifieringen.
Det sista kanske som ett lite apropå när det gäller lärarlegitimationerna alltså tänkt för nästan precis 22 år sedan.
Demokrati är väl inte särskilt komplicerat
Demokrati är mer komplicerat än vad somliga tror… | VÄNSTRA STRANDEN: ””
Vi säger oss leva i en demokrati och det stadfästs genom förklaringen att all makt utgår från folket. Det manifesteras genom att vi (nästan) har yttrande- och åsiktsfrihet och viktigast kanske genom att vi har allmänna. fria val. Att vi valt att ha ett parlamentariskt system med proportionella val mellan olika partilister får väl sägas vara en begränsning, dock inte så allvarlig att man skulle kalla det icke-demokratiskt. Det är utan tvekan det bästa system vi har.
En alldeles avgörande faktor för att detta flerpartisystem ska fungera är att man efter val bildar en regering som har aktivt eller passivt stöd av flertalet i parlamentet (riksdagen). Sedan Reinfeldt ansträngt sig och i stor utsträckning lyckats införa permanenta block (flera partier som i förväg förbinder sig att samarbeta mot andra ibland t.o.m. illusoriska) block fungerar inte detta längre. De etablerade partierna vägrar att utföra den viktigaste uppgiften de har efter val – att skapa en regering med aktivt/passivt stöd av en majoritet i riksdagen.
För att slippa ifrån denna allra viktigaste uppgiften har samma etablerade partier valt att träffa en överenskommelse (hur nu några ”höga” partiföreträdare kan anse sig ha rätten att binda typ 87% av riksdagens nuvarande och framtida ledamöter vid en sådan överenskommelse som såvitt jag förstår framförhandlats i hemlighet. Absurt!
Att denna överenskommelse dessutom ger ett fullständigt orimligt inflytande för småpartier (gäller på båda ”sidor”) gör ju inte saken bättre. Nu permanentas uppenbarligen sådant som Kds inflytande över vårdnadsbidrag likväl som MPs ultimativa krav när det gäller viktig infrastruktur. Till yttermera visso ska dessutom V kunna få genomslag för sin politik när det t.ex. gäller utförarorganisationer in den s.k. välfärdssektorn. Vi talar alltså om partier med väljarstöd långt under 10%.
All detta hindrar mig förstås inte från att tycka att det är bra att SD inte får inflytande och dessutom föredrar jag ju en socialdemokratisk politik framför Alliansens. Något majoritetsstöd för detta senare ser jag dock tyvärr inte – vi fick ju ett uselt valresultat 2014.
PS Tycker förresten också illa om att man valt att själv namge sin överenskommelse – sådan ska få namn av andra (högmodigt på något sätt) DS
Kommentar till Anna Dahlberg om skolpolitiken
Hur kan alliansen missa allvaret? | Anna Dahlberg | Expressen: ”Alliansen hade chansen att göra rätt saker för den krisande skolan. Men de sumpade den.”
(Hittat via Expressen.)
Anna Dahlberg har förstås rätt när hon liknar regeringens skolpolitik med en optimistjolle som kryssar planlöst i motvinden. Hon sätter också fingret på flera viktiga frågor som den om lärarförsörjningen och den om hur resurser används i skolan. När det gäller den senare frågan så är det ju så att de allra flesta verksamma i skolan upplever ständigt minskande resurser samtidigt som vi är bland de länder som spenderar mest på densamma. Nu är jämförelser lite besvärliga, vi har ju t.ex. fria läromedel, fri skolmat liksom lokal frihet att sätta hyror och kostnader för städning. Fick jag välja skulle dock inte mindre klasser hamna överst på dagordningen och är således överens med Anna Dahlberg.
När det gäller lönefrågan så är jag också överens, löneläget måste upp för att göra läraryrket attraktivt. Lite problematiskt att göra det dock i en tid när nära nog ingen försvarar de verksammas arbetsinsatser – tvärtom så drabbas ju ofta lärarna av kritiken mot skolans resultat.
Att se till att vi får ut högt kvalificerade lärare från lärarutbildningen är förstås viktigt (även om det tar mycket lång tid att den vägen generellt åstadkomma förändringar). Läraryrket måste därför göras så attraktivt att utbildningen kan rekrytera duktiga och motiverade studenter (från alla sociala skikt vill jag lägga till).
Att ge de nu verksamma möjlighet till kompetensutveckling är snabbare och effektivare. Den pågående matematiksatsningen är ett gott exempel. Att i en situation när antalet sökande är lågt kraftigt öka antalet utbildningsplatser tycks mig (liksom Anna Dahlberg) rätt oklokt.
En sak stör mig dock med artikeln. Anna Dahlberg skriver ”Det är inte längre lärarnas, läkarnas och kulturarbetarnas barn som blir lärare.” och citerar därefter ett rätt häpnadsväckande stycke från Lärarnas Nyheter (från den 15/12-12) som beskriver dagens lärarstudenter som havandes ”lägre gymnasiebetyg, sämre resultat på högskoleprovet, sämre kognitiv förmåga, sämre ledaregenskaper, i större utsträckning rekryteras från lägre socialgrupper med mindre kulturellt kapital och från familjer med ett annat modersmål än svenska”. Alltså – jag tycker detta är förakt för människor som kommer från lägre socialgrupper och från de med annat modersmål än svenska.
För mycket -ist och hat
Några funderingar:
Idag är det inte längre möjligt att föra vettiga diskussioner. Den som försöker kommer att omedelbart mötas av en hord av ”motståndare” som snabbt kategoriserar debattören. Att syftet är att tysta är uppenbart. Tekniken som används är ofta att kategorisera i termer av rasist, feminist, antirasist eller någon annan -ist. Lika ofta används om motståndaren begrepp som inbegriper ”hat”.
När inte ist och hat räcker avfärdas människor genom att de bestäms tillhöra en kategori som inte har rätt att yttra sig i frågan. Detta drabbar undantagslöst vita medelålders män (som undertecknad även om jag inte drabbats särskilt) men ofta andra som inte har rätt attribut i form av hudfärg, etnicitet, kön eller liknande.
I min värld har alla rätt att yttra sig, alla har rätt att bli respekterade. Ingen ska mötas av kategoriseringar av sin person i debatten utan bara bemötas i sak (fast alla har också rätt att förbigå med tystnad).
Peter Wolodarski: Det mesta du hört om krisen är fel – DN.SE
Peter Wolodarski: Det mesta du hört om krisen är fel – DN.SE: ”Att vår egen riksbank haft fullständigt fel om inflationsriskerna, och fortsätter att feltolka vart ekonomin är på väg, är tydligt. Om Riksbanken fortsätter att fokusera på prisutvecklingen för bostäder innebär det att man permanent underblåser en onödigt hög arbetslöshet. Men inte ens om Riksbanken skulle ta intryck av sina kolleger i USA och Storbritannien räcker det för att få normal fart på ekonomin.
Vad som krävs, och förmodligen inte räcker, är att finanspolitiken hjälper till med större offentliga investeringar. Konventionella svenska idéer om överskottsmål och reformutrymme blir allt mindre relevanta i denna värld. ”
Kanske är inte Wolodarski den första man tänker på när det gäller att ha rätt om den ekonomiska (och politiska) utvecklingen. På senare tid har han dock allt oftare verkat ha en aning om vad som verkligen sker och kanske framförallt vad som borde göras. Att det Wolodarski refererar från Summers
”Likaså kan nya regleringar som minskar kreditgivningen och förhindrar snabba prisstegringar på tillgångsmarknader vara kontraproduktiva. Åtgärder för att öka sparandet, offentligt såväl som privat, försvårar ytterligare återhämtningen. Vad som normalt är dygd och försiktighet blir i det aktuella läget oansvarigt. Det som i vanliga fall skulle vara rimligt för att förhindra framtida kriser förhindrar nu återhämtningen.”
är i huvudsak helt korrekt har ju varit uppenbart länge, inte minst sedan de kontraproduktiva åtgärderna riktade mot Grekland m.fl. sydeuropeiska länderna introducerades.
Frågan är snarast vilka intressen som ligger bakom denna kontraproduktiva politik, vilka kapitalintressen den egentligen tjänar och varför inte andra intressen lyckas slå igenom.
Något om JOME – hemtjänsthärvan
Gunduz advokat: ”Inte skyldig till något” – Södertälje – www.lt.se: ””
(Hittat via LT.)
JOME är ett företag i hemtjänstbranschen. Nu tycks myndigheter, såväl statliga som polis, åklagare m.fl. som kommunala ha bestämt sig för att framgångsrika sådana drivna av syrianer ska vi inte ha i Södertälje. Jag kan ju ha fel men det tycks mig som om det är fullständigt orimligt att som gjorts antyda att ett sådant företag skulle utföra tjänster till äldre som inte har rätt till hemtjänst. Detta av det enkla skälet att det är kommunen som beslutar om antal timmar, över detta har förstås företaget inget inflytande. Kanske kan några fler ansökt om hemtjänst när de vetat att de kan få den utförd av ett företag med förankring i den egna gruppen men det är fortfarande helt och hållet kommunens ansvar att bevilja sådan.
Vidare har det antytts att det skulle vara skumt att JOME haft många anställda med nystartsbidrag. Jag kan ju ha fel, men såvitt jag förstår (vet) så är det arbetsförmedlingen som beviljar dessa och de syftar till att ge människor som varit arbetslössa länge en väg in till eller tillbaka till arbete. Om nu JOME anställt många sådana så är det ju utmärkt, t.o.m. vällovligt då det ger fler (sannolikt mest kvinnor) riktiga jobb.
Jag kan ju ha fel, men effekten av det närmast brutala ingripandet mot JOME i samband med misstankar om oegentligheter är helt oacceptabla. För det första drabbas förstås de äldre som valt att få sin hemtjänst via företaget, hade varit rimligare att sätta det under förvaltning så att tjänsterna hade utförts som vanligt. För det andra drabbas personalen, hade varit rimligare att låta de fortsätta att utföra tjänsterna. För det tredje drabbas förstås ägarna/ledningen för företaget. Oavsett om de är skyldiga till det de misstänks för eller inte är frihetsberövande (av i åtminstone något fall småbarnsmammor) helt orimligt, de är såvitt jag vet inte misstänkta för någon verksamhet som framkallar fara för liv och lem.
Jag är f-t trött på hur vi nu tycks acceptera helt oproportionerliga ingripanden mot människor! Förhindra mord och andra våldsbrott klarar vi inte men spärra in människor som i värsta fall fifflat lite ekonomiskt klarar vi! Slå sänder en ekonomisk verksamhet klarar vi tydligen utmärkt!
Finlands resultat på Pisa rasar
Finland Drops Out of Top 10 in Math from PISA 2012: What Now? – Taught by Finland: ””
Intressant att resultaten från PISA 2012 verkar läcka i vårt östra grannland, samma verkar inte ske här i Sverige. Undrar vilken effekt detta kommer att ha på den bild som vi fått oss tilldelade av att Finland är så mycket bättre. I själva verket vore det klädsamt om fler tog resultaten från undersökningar som PISa för vad de faktiskt är och insåg att man bara bör ge sådana undersökningar begränsat värde när det gäller att värdera det egna eller andras skolsystem.
Senaste kommentarerna