Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Visionen saknas
S moderna framtidsberättelse måste skrivas: “Samtidigt ger det ett akut uppdrag till S: att faktiskt skriva klart framtidsberättelsen som klarar att både utmana orättvisor och möta människors drömmar. En berättelse som länkar samman, inte delar upp, stad och glesbygd. En berättelse som omfattar hela nationen utifrån regionernas olika förutsättningar. En dröm om framtiden där inte bara Perssons Katrineholm är utgångspunkt utan också Huddinge, Tensta, Alby, Solna och Nynäshamn.”
(Hittat via s-bloggar.)
Peter Andersson har helt rätt – socialdemokratin saknar idag en bärkraftig vision av hur man läser de grundläggande frågorna om rättvisa och frihet på 2000-talet. Svaret är som alla förstår inte fastlåsta ståndpunkter baserade på lösningar som var utmärkta för mer än 50 år sedan som barnbidraget. Svaret är som alla förstås inte enfaldiga utspel i enskilda frågor baserade på mediaförmedlade bilder av verkligheten som krav på bojkotter av OS. Svaret är inte inskränkningar av de medborgrliga fri- och rättigheterna. Svaret är inte begränsningar av invandringen. Svaret står att finna i nya lösningar som tillvaratar människors egen kraft och vilja till självbestämmande!
Svenska media versus Blogge
Standardmall 1A för rapportering om Kina: “Någon ursäkt för att ha rapporterat opartiskt, obalanserat och subjektivt angående oroligheterna i Lhasa har vi ännu inte fått från herrar chefredaktörer i svenska medier, och inte heller lär vi väl få. I själva verket har man inte ens försökt ställa saken till rätta, utan fortsätter analysen som om det rapporterade vore med sanningen överensstämmande. Det är alltjämt den kinesiska ”regimen” som ställt till med blodbad, trots att inget av det slaget har kunnat verifieras eller ens troliggöras – allt pekar alljämt i den andra riktningen, att de kinesiska myndigheterna (den här gången) följde regelboken till punkt och pricka och till och med var för tillåtande till den tibetanska mobbens framfart; liv hade kunnat räddas om upproret slagits ned i sin linda.
Istället försöker man nu spinna på att den kinesiska allmänheten är upprörd över hur västerländska medier har rapporterat om saken. Till min fasa ser jag att självaste Ola Wong deltar i denna typ av uppstädningsaktioner: ”Men förutom beprövade metoder har kommunistpartiet även börjat använda landets bloggare för att rikta nationalistisk vrede mot västerländska medier.” Han citerar vidare en representant för ett intresseorgan: ”Det blir mer trovärdigt om kritiken kommer från kinesiska medborgare.”
Det är faktiskt nyttigt att läsa Blogge om Kina. Här har vi en libertarian med omfattande kunskaper om Kina och som dessutom kan kinesiska. Han förmedlar en i förhållande den “officiella” bilden (förmedlad via de ensidiga svenska media) helt annan version både av händelserna i Tibet nyligen och av utvecklingen i Kina mer allmänt. För den som kanske bara hyser en liten misstanke om att DN, SvD och SVT inte förmedlar en helt riktig bild av läget är det värt att läsa Blogges artiklar i frågan.
För de som lägger den svenska rapporteringen som grund för krav på regeringens och/eller idrottsrörelsens agerande skulle en stunds fördjupning i den alternativa bild Blogge ger kanske ge åtminstone en liten tankeställare. Rekommenderas dock inte för herr Bodström som i så fall skulle kunna få se ett naket bröst eller två och det tål han väl inte:-)
Schlaug om handlingskraftiga politiker (typ Bodström)
SCHLAUG.SE: Politiker tar krafttag…: “Thomas Bodström, före detta justitieminister, har slagit till. Radikalt och handlingskraftigt kräver han att de svenska olympierna inte skall medverka vid invigningen av OS. Här spänner vi musklerna…!
Skälet för detta kraftutbrott är bristen på mänskliga rättigheter, avsaknaden av demokrati, våldsanvändningen i Tibet och annat smått och gått.
På ett socialdemokratiskt kraftfullt sätt spänner Bodström hyckelmuskeln och uttalar att idrott och politik hör ihop. “Det går inte att komma ifrån”, låter han meddela. Och låtsas som att handel, ekonomi och politik inte hör ihop… Det skulle ju kosta något…”
(Hittat via knuff.se.)
Birger Schlaug har skrivet ett rätt träffande inlägg angående Bodströms förslag rörande bojkott av de mer cermoniella delarna av sommarens OS i Beijing. Och det är helt sant att de som nu ställer krav på bojkott har en hel del att förklara, men då blir det ju besvärligt.
Fel har dock Schlaug när han anser att frihandel bör förknippas med krav på att behandlingen av människor och djur måste ske i alla länder enligt våra regler. Det är det ultimata uttrycket för ett annat slags hyckleri genom att det är ett sätt att dölja en protektionisktisk linje vars egentliga syfte är att vidmakthålla nuvarande förhållande mellan rika och fattiga delar av världen. All förståelse för hur fri handel faktiskt kan anses vara en av de absolut viktigaste drivkrafterna bakom en lång rad “ekonomiska under” i vår värld och därmed bidragit till väsentliga förbättringar både av levnadsstandard mätt i ekonomiska termer men också till väsentliga demokratiska framsteg.
Det är när länders ekonomi når en utvecklingsnivå som distribution av välfärd och utbildning möjliggörs och som förutsättningar skapas för sociala och demokratiska framsteg.
Har frågat Parsmo Productions om jag kan få använda Schlaugs illustration men ännu inte fått svar.
Uppdaterat kl. 20.33 – svar erhållet från Parsmo Productions!
Politisk diskussion för vem
Får en del inbjudningar till seminarier och liknande ordnat av partiet eller närstående organisationer. Varje gång undrar jag vem de vänder sig till eftersom de i allmänhet anordnas på tider som är fullständigt omöjliga. Senaste exemplet
Leif Pagrotsky om den finansiella härdsmältan och en ny politisk och ekonomisk världsordning.
Leif Pagrotsky är riksdagsman och vice ordförande i riksbanksfullmäktige.Samtalsledare: Carl Tham
Välkommen!
Torsdag 3 april kl 12.30
ABF-huset, Stockholm, Sveavägen 41
Entré 50 kronorArrangörer: ABF Stockholm, Arenagruppen
Vore ju mycket spännande att lyssna på Pagrotsky i denna fråga (alltså “ny politisk och ekonomisk världsordning”, i sanning en otroligt utmanande rubrik) men vem f-n har möjlighet att gå på något kl. 12.30 en torsdag? Inte vänder det sig till vanliga medlemmar, verkar ju bara kunna attrahera politruker, pensionärer och möjligen någon skiftarbetande. Har inte ens ABF någon känsla för rimliga tidpunter för aktiviteter som denna?
Eftersom också Arena står bakom arrangemanget infinner sig ju följdfrågan – vem vänder de sig till?
Bidrag hit och dit
Behöver Bärare Av Affärsidéer Bidrag För Att Våga?: “Om det nu är så att småföretagarna är “vårt” folk, vilket jag verkligen tycker, så bör vi seriöst överväga det som är verkliga hinder för företagsstart, expansion och långsiktig överlevnad.
Arbetsgivares ansvar för sjuklön och rehabilitering är för den lille företagaren förenat med stora risker och borde övervägas att tas bort eller reduceras kraftigt. Likaså vore de intressant att möjligheten till en förändrad skala för inkomsskatter och arbetsgivaravgifter för företagandet.”
Det är naturligtvis utmärkt att Luciano Astudillo kommer med förslag som är inriktade på att stimulera nyföretagande. Precis som Erik Laakos har jag dock invändningar eftersom de skisserade förslagen inte verkar utgå från vad som verkligen hindrar folk med goda idéer att förverkliga desamma och föreslår bidrag som ju förefaller vara ett lite väl “traditionellt” spår. Självfallet är det så att den viktigaste drivkraften för att starta egen verksamhet med utvecklingspotential, för att ta risken är ambitionen att lyckas, att lyckas inte bara med att kunna ta ut en lön som går att leva av utan att faktiskt få se sin idé förverkligad, växa och kanske bli något stort (jag talar alltså inte om egenföretagare som ju bara är ett något osäkrare alternativ till lönearbete).
För att stimulera de som har idéer med växtkraft krävs att förutsättningarna att kunna tjäna pengar som kan återinvesteras, förutsättningarna att till hyfsat låg kostnad expanera – anställa – är goda. Laakos tankar om sjuklön, inkomstskatter och arbetsgivaravgifter är därför intressanta.
Ser förresten fram emot att läsa Laaksos funderingar kring barnbidraget (när han tänkt färdigt). Själv har jag återkommande försökt diskutera frågan men låsningarna i mitt parti är totala, vilket framgår av kommentarer från t.ex. Tord Oscarsson, Alf Svensson, Björn Andersson, Monica Green, Torbjörn Lövendahl, Lennart Holmlund och Peter Högberg.
Jag väljer att citera Holmlund (men kunde valt vilken som heslt av de refererade):
Vi socialdemokrater står för en generell välfärdspolitik och där ingår barnbidraget. Alla barn är lika vid födseln och ska ha samma värde, därför ska samhället ge ett generellt bidrag till alla barn. Vi har inte differentierade sjukvårdsavgifter då vi blir sjuka utan alla avgifter, förutom skatten, är lika och ingen ska behöva avstå från sjukvård på grund av inkomstens storlek.
Uppslutningen bakom en generell välfärd har haft ett brett stöd hos befolkningen och bland de politiska partierna. Välfärd ska betalas gemensamt via skattesystemen och ingen ska behöva pekas ut som bidragsmottagare på grund av inkomstens storlek.
Till skillnad från Holmlund så ser jag inte barnbidraget som en självklar del av den generella välfärdspolitiken. Den bör nämligen utgå från den gamla marxistiska devisen “Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov”. Och så är det ju också med alla andra bidrag/försäkringar vi byggt upp – man bidrar till sjukförsäkringen alldelses oavsett om man behöcver den själv, man betalar till a.kassan även om man aldrig varit eller kommer att behöva nyttja den.
Att barnbidraget ökar högskattesamhällets legitimitet är en vanlig uppfattning. Sant i viss utsträckning förstås men kanske kan valförlusten 2006 mana lite till eftertanke också gällande detta. En av Högeralliansens vinnande frågor var faktiskt fusk/överutnyttjande av bidrag och det är sant – vi är nog många höginkomsttagare som tycker att det är helt ok att betala skatt men som blir störda på verkligt eller inbillat missbruk. Att betala ut bidrag till oss är just ett sådant tveksamt bruk av skattemedel.
2004, enligt Försäkringskassan,
var försäkringskostnaderna för barnbidrag och flerbarnstillägg knappt 21 miljarder kronor. Administrationskostnaderna var för samma period ca 75 miljoner kronor.
Säg att det är ca 25% av dessa som egentligen inte behöver barnbidraget. Kostnaden skulle då kunna minskas med drygt 5 miljarder. Man får mycket administration för dessa miljarder:-)
Med lite fantasi skulle man säkert kunna konstruera ett system där bidraget distribueras via sänkt skatt (en slags jämkning) i absoluta tal, alltså inte som reduktion av den beskattningsbara inkomsten. Svårigheten ligger i att undvika tröskeleffekter.
Olympic Games should permanently be held in Sweden
Olympic Games should permanently be held in Sweden (Blogge Bloggelito regeringsblogg): “As Gert Gelotte so eloquently puts it, it is certainly no secret that Communist China is a Communist dictatorship, that Tibet is occupied and that ethnic minorities in China are oppressed – in fact, every single one of the fifty-five minorities that coexist with the Han Chinese majority group are oppressed, for instance by letting them be fruitful and multiply to the extent that they grow seven times faster than the majority group – clearly a measure of genocide. As for Tibet, every nation in the world, including the United Nations, recognize that Tibet is and always was a free and sovereign nation, a lost paradise that had its magnificent culture devastated by the brutal Communist oppressors. This is according to the trustworthy Tibetan gubmint in exile in India, the true and legitimate ruling body of Tibet which we credit for their independent statistics of casualties in Tibet, ranging in the hundreds or thousands or even millions – we don’t really know – over the last week.”
Although there is a possibility to have some objections, Blogges ironic piece on having the Olympic Games permantly in Sweden is really something to think about. Categoriesed as fun:-)
Skola för underklassen
Hans-Åke Scherp reser sig !: “I dag har docenten i pedagogik Hans-Åke Scherp en vetenskapligt välgrundad debattartikel i Svenska Dagbladet som utmanar det politiska finrummen ordentligt. En artikel som lär sätta morgonkaffet i halsen på 80% av svenska folket och huvuddelen av den politiska skaran som ställer sig okritiskt till rätta i leden runt “hårdare tag skolan”. Den del av Sverige som fångats av populistisk tro och inte vetenskap och där “välj mig politik” ekat i stengrottorna fram till dags dato.”
Svensk skola är värd ett bättre öde, om detta är jag enig med Fredrik Svensson. Nu når väl inte SvDs debattsida ut till särskilt många och jag har inte sett att artikeln fått särskilt stor uppmärksamhet. Förhoppningsvis läses den dock av åtminstone några socialdemokrater som låtit sig skrämmas av den populistiska skoldebatt som uppstått i spåren av att herr Björklund skaffat sig problemformuleringsprivilegiet. Scherps artikel är läsvärd:
I riksdagens frågestund den 21 februari avfärdade utbildningsminister Jan Björklund återigen ledande forskning om hur vi kan förbättra kvaliteten inom Sveriges skolor. Att Björklund undantar sig själv från de krav på vetenskaplighet som han ställer på skolverksamheten vållar huvudbry.
Hur ska medarbetare i den svenska skolan hantera kraven att bygga verksamheten på en vetenskaplig grund och samtidigt leva upp till politiska beslut som fattas i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet?
Som skolutvecklingsforskare blir jag bekymrad när Björklund svartmålar den svenska skolan och samtidigt driver frågor som strider mot forskning och beprövad erfarenhet. Även skolpolitiken borde vara evidensbaserad.
Möjligen skulle Björklunds trosföreställningar om en god skola ha passat in när skolan blev allmän i Sverige för 170 år sedan. I dåtidens bondesamhälle ansåg staten att skolan skulle utveckla lydiga, tålmodiga och ödmjuka människor. Det uppnåddes genom extrem katederundervisning, hård disciplin och utantilläxor.
Idag ska skolan utbilda initiativrika, kreativa och ansvarstagande samhällsmedborgare.
En av mina döttrar ställde just den fråga som Scherp reser när hon gick i 6:an (under våren 2006). Hon hade då försökt sätta sig in i frågan om betyg och konstaterat att det inte fanns något vetenskapligt stöd för att betyg tidigare skulle förbättra elevers resultat, snarare att de bidrar till ökad stress och negativ sortering. Frågan hon ställde var – måste inte politiker basera sin politik på kunskap. Jag gav då samma svar som Scherp ger nu – något sådant krav finns inte. Tyvärr får man väl säga eftersom en 12-årings respekt för politiker och tilltro till vårt demokratiska system kanske därmed minskade.
Just ambitionen att återskapa någon slags “50-tals pluggskola” framstår ju som sällsynt inskränkt i en tid när vi borde satsa på att ge alla (och i synnerhet de som inte får med sig det hemifrån) de verktyg de behöver för att kunna hantera en komplex värld där arbetslivet ställer helt andra krav än industrisamhället gjorde, eller som Svensson uttrycker det:
Vi behöver djupinlärning för att förstå vår komplexa globaliserade värld, vi behöver nyfikna kunskapstörstande trygga självständiga individer som kan jobba i grupp, vi behöver utveckla kreativitet och talanger för idéskapande och vi behöver utveckla den del av oss som “möjlighetiserar” och ser lösningar snarare än “problematiserar”.
Avgift för brott begått av annan?
Livsfarlige Alhem slår till igen: “Vi måste hålla den här sortens farliga människor korta. Alhem och hans gelikar är mångfalt farligare än så alla trafikbrott över huvud taget. Alhem och hans gelikar hotar fundamentala delar av vårt samhällsbygge.”
(Hittat via knuff.se.)
Linus Hellman har retat sig lite på överåklagare Sven-Erik Alhems debattartikel i DN. Det gör han rätt i, Alhem har förstås inget annat intresse än att minska bevisbördan och förenkla för staten att dra in mera pengar utan att behöva bekymra sig om integritetsfrågor m.m.
Nu gällande hastighetsbegränsningar saknar i stor utsträckning legitimitet. Det är också så att det oftare är felaktiga beteende av annat slag som orsakar tillbud. I stor utsträckning kan trafiksäkerheten också höjas väsentligt genom att vägarna förbättras men det kostar ju pengar – istället vill alltså Alhem lägga pengarna på automatiserad övervakning. De pengar som redan lagts på övervakningskameror (700 miljoner har jag för mig) skulle gjort bättre nytta som några mils mitträcke eler liknande.
Åsa Nilsson Rönnqvist har en artikel, också i DN, där den juridiska problematiken förklaras (som hittills alltså skyddat oss mot Alhems teknokratiska ansats).
Per Westberg har förstås rätt när han skriver:
Att införa administrativa sanktioner vid hastighetsöverträdelser vore ett steg bakåt för rättssäkerheten. Att lika fall ska bedömas lika och att principen hellre fria än fälla borde även fortsättningsvis gälla hastighetsöverträdelser.
Sjuk, sjukare, sjukast
Inte vet jag hur sådana som Per Westberg definierar pornografi och/eller barn men här slås ju faktiskt nästan rekord.
Så otroligt B: “Att bryta ett ingånget avtal är sannolikt ingen brottslig gärning och jag undrar om inte TT missat den brottsaspekt som polismannen sannolikt åsyftar. På SR Jönköping kan man läsa att kvinnan har berättat för polisen att bilderna togs för tre, fyra år sedan. Om kvinnan nu är 19 år är det sannolikt att bilderna utgör det allvarliga brottet barnpornografibrott om det realiter handlar om pornografi. Detta återstår att se.”
(Hittat via knuff.se.)
Alltså enligt SvDs refererande av TTs artikel så har någon delat ut reklamblad på vilka två flickor inlöddrade i schampoo tvättar en bil. Denna bild har tydligen använts tidigare med flickornas medgivande i samband med reklam för en bilmodell men den nu aktuella användningen har de tydligen inte godkänt då det är en av tjejerna som anmält.
Man kan ju om man vill tycka att det är sjukt med reklam av detta slag men att tycka att den är pornografisk är väsentligen sjukare. Så gör ju tydligen polisen i Jönköping.
– Vi har rubricerat det som otillåtet förfarande av pornografisk bild, säger Tommy Åkerberg, länsvakthavande polisbefäl i Jönköping, till TT.
Men om bilderna verkligen är pornografiska är något oklart, enligt Åkerberg. De föreställer två unga, nakna tjejer – enligt anmälaren bara 15 och 16 år gamla – som “intvålade i bilschampo” tvättar en bil.
– Man ser inte könsorganen men en del av bröstet på den ena tjejen. Det kan uppfattas som pornografiskt och vi ställer det i relation till att affischerna delats ut på en mässa där det inte finns någon åldersgräns, säger Åkerberg.
Riktigt sjukt blir det dock i Westbergs värld för där definieras bilderna som barnporr om det stämmer att bilderna togs när flickorna var i 15/16-årsåldern. Sexualfientlighet kan väl knappast uttryckas tydligare än när man definierar bilder på könsmogna människor som barnporr.
Tantrabloggen har för övrigt skrivit ett bra inlägg om just porr och sexualitet vilket är vackert illustrerat.
Apropå sjukt så kan man hos Ropstens blogg följa en diskussion om pornografi som alltså å ena sidan handlar om bilder från en motormässa där man eventuellt ser en del av en kvinnas bröst och å den andra en Jesus med erektion som visades på utställningen Homo Ecco som sanktionerades av ärkebiskopen på sin tid.
Folkstyre – när får vi det?
Demokratiskt dilemma: “Jag lämnar med varm hand över stafettpinnen till Sagor från livbåten, projo och Peter Karlberg. Besökarens ursprungliga frågeställning lyder:
a) Vad är det största problemet med dagens demokratiska system?
b) Hur ska vi lösa det?
c) Är det rent av så att demokrati kanske inte är det bästa (man måste få väcka frågan – och argumentera, även om man kommer till slutsatsen att vi har ett perfekt system)”
Jag väljer när jag nu tar över stafettpinnen att definiera demokrati som folkstyre (även om Blogges mera filosofiska definition också är intressant). Jag gillar regeringsformens formulering i första kapitlets första paragraf
“1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.”
Tydligare kan det ju inte uttryckas.
Det största problemet med dagens demokratiska system – och då antar jag att det är det representativa parlamentariska statsskicket som avses – är att våra i och för sig korrekt utsedda representanter inte uppfattar sig som just folkets främsta företrädare (fjärde paragrafen i samma regeringsform) och heller inte uppfattas av folket som just sådana.
I teorin skall ju de politiska partierna stå för relationen mellan folket och dess representanter men den låga organisationsgraden, den erbarmeliga nivån på aktivitet och tilltagande nedrustningen av den interna demokratiska processen utgör hinder för detta. Makten utgår i realiteten inte från folket utan från kotterier i de politiska partierna. (Magnus Ljungkvist hade en intressant observation angående socialdemokraternas “ledande” opinionsbildare på Aftonbladets ledarredaktion).
Hur kan man då angripa detta problem? Själv har jag valt att för tillfället delta i tre processer som faktiskt har just detta som grund.
Jag har valt att vara partipolitiskt aktiv och där å ena sidan arbeta för att förbättra det lokala arbetet (mobilisera skulle kanske kunna vara ett ledord) och å den andra sidan ta upp en del av de frågor Blogge tar upp som inskränkningar av demokratin i vårt land (ehla västvärlden egentligen).
Den andra är den lilla tankesmedjan D2D som hittills producerat en skrift och nu är på väg att producera den andra.
Den tredje ser man resultatet av här – vara så transparent som möjligt för att locka till deltagande, till diskussion, till debatt. Katrine Kielos – i Dagens Arena – tog upp frågan om den socialdemokratiska organisationen häromdagen. Hon har rätt men missar samtidigt i stort den viktiga frågan om att göra medlemmarna till de verkliga makthavarna och de valda till deras verkliga företrädare – allt kan ju inte åtgärdas inom ramen för “vad behöver ni av oss för att ni själva skall kunna göra…”.
Jag har svårt att se något alternativ till ett demokratiskt styrelseskick – av den enkla anledningen att det är viktigt att människor skall ha största möjliga utrymme att styra över sina liv och att de i frågor som rör andra/rör alla/rör det gemensamma skall ha så stort inflytande/medbestämmande som möjligt. Tyvärr så säkrar ju inte ett demokratiskt styreöseskick detta i sig självt. Bevis för detta möter vi ju i alla möjliga sammanhang, från förslag om inskränkningar i föräldrars rätt att bestäma hur de vill sköta sina barn till (och allvarligare förstås) allehanda lagar som inskränker vår rätt att uttrycka oss fritt och som minskar vår rörelsefrihet genom övervakning.
Senaste kommentarerna