Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Out of sync
Kultur för sin tid! Kulturministern som önskade bort Internet.: “Ser inte makten det där gapet som bara blir större? Mellan dem själva och det folk de säger sig representera. Det är tanken som slår mig när de moderata ministrarna Beatrice Ask och Lena Adehlson Liljeroth uttrycker sig så här i sin Brännpunktsartikel i SvD: “Allianspartierna i regeringen har nu enats om ett helhetsgrepp kring fildelningsfrågan”. Tja, har de talat med framtidens väljare eller har de bara suttit och konfererat i Rosenbad, då och då besökta av skivbolagsdirektörer som är rädda för sina vinstnivåer? Man vill alltså göra det enklare för dessa att stämma fildelare på skadestånd och vrida klockan tillbaka till tiden innan nätet, den tid då Paul McCartney och andra “kulturarbetare” håvade in miljarder på ett system som i princip alla betraktade som legitimt för den världen och dåtidens teknik. Men som allt fler nu ifrågasätter.
“Självklart måste de ha rätt att ta betalt för sitt arbete också på internet.”, skriver ministrarna om “kulturarbetarna”. Den rätten har de ju redan. Frågan ministrarna skall ställa sig är följande: Antag att en “kulturarbetare” skriver en låt och vill ha en miljon kronor för varje överföring av den på nätet och att ingen köper den. En unge har kommit över filen och delar med sig till sina polare. Vad skall regeringen göra? Hjälpa “kulturarbetaren” att inkassera 1 miljon i skadestånd från varje person som nu har filen? Är detta ett led i att vara Sveriges nya arbetarparti?”
Den gode Swartz har dels rätt, dels verkar han tro att det är de nämnda ministrarna som bestämmer. Så är förstås inte fallet. Detta demonstreras med all önskvärd tydlighet om man tittar tillbaka lite i historiern – och man behöver inte titta långt. Den senaste justitieministerna av annan kulör var uppenbarligen också helt i händerna på sina tjänstemän och det förhållandet gäller tydligen också den nya (senaste), som jag faktiskt har arbetat åt under 90-talets början varför jag kanske inte är förvånad.
Jag tror inte de två undertecknarna skrivit ett ord av artikel på Brännpunkt, och jag tror inte de tänkt en tanke av de som presenteras (är förresten inte kulturminsiterna gift med Ulf Adehlson?). Någon borde ta reda på vad det är för person(er) på justitiedepartementet som egentligen låtit sig köpas av skivindustrin – kanske inte nödvändigtvis mutas, men som inte har intellektuell kapacitet och verklighetskontakt nog att självständigt kunna orientera sig i 2000-talets nätsamhälle.
Kan dock inte låta bli att reagera lite på hur folk reagerar på denna nyhet (alltså att Beatrice Ask och Lena Adehlson Liljeroth inte fattar någo)t. Särskilt roligt och/eller trist blir det ju när man läserhur t.ex. Joshen (en i övrigt hedervärd person så vitt jag förstår). Joshen får ursäkte detta personangrepp men hur är det möjligt:
I förra valet la jag min röst på centern i tron att jag röstade på ett liberalt alternativ. När nu centern inte bara visat utan också gått ut med att man är ett ryggradslöst parti som inte klarar av att stå, och slåss, för sin åsikt är det uppenbart att jag kastade bort min röst.
Min tro är att det enda som nu kan påverka den politik som förs är att alla vanliga medborgare faktiskt inte bara utöver sin rätt att rösta var fjårde år utan snarare utnyttjar sin möjlighet att engagera sig aktivt i politiken. Jag behöver t.ex. allt stöd jag kan få inom det socialdemokratiska partiet för att få detta att ta bestämd ställning mot integritetskränkande lagstiftning, mot stöd till dinosauren skivindustrin och mot förvrkligandet av Bodströmsamhället. Den senares namngivare har ju fortfarande inte avgått som talesman i dessa frågor.
Det finns förresten tyvärr allt för många som hänger sig åt intellektuella totalhaverier. Ett lysande exempel har jag hittat bland mina socialdemokratiska kamrater:
Hänvisningen till statsminister Reinfeldts löftesbrott att inte ingripa mot den kriminella handling, som kränkning av upphovsrätten de facto innebär, kan man också dra på smilbanden åt. Hans och b-alliansens löftesbrott börjar nu bli så många att de flesta nog tappat räkningen.
Det viktiga i sammanhanget är att vi nu får en lag som åtminstone röjer bland de värsta missfostren på den vidlyftiga och vildvuxna IT-marknad, där ”ogräsbekämpning” alltför länge försummats.
Detta alltså skrivet av en person som har mångårig erfarenhet av riksdagsarbete!!!! Det finns skäl till varför partierna har svårt att rektytera medlemmar. Det finns skäl till varför det s.k. politikerföraktet växer. Man kan bara beklaga att det senare sker med just desammas aktiva medverkan.
Sex (försäljning) en mänsklig rättighet
Att sälja sex är en mänsklig rättighet: “Birgitte Kofod Olsen, avd.chef på det danska nationella institutet för mänskliga rättigheter – IMR, påtalade igår att FN erkänner kvinnors rätt att sälja sexuella tjänster och att sexköpslagar är ett brott mot de mänskliga rättigheterna.
Birgitte Kofod Olsen säger att på kvinnornas kampdag den 8 mars är det för många som vill tala för sexarbetarnas sak och för få som vill tala om deras rättigheter.
Oj vad rätt hon har!”
Isabella Lund, som igår var rätt arg på svenska feminister, tipsar om en artikel på Institut for menneskerettigheter – det danska institutet för mänskliga rättigheter. Artikeln är en intervju med en avdelningschef, Birgitte Kofod Olsen. I intervjun konstaterar Kofod Olsen att
– Det er vigtigt at huske, at disse rettigheder og friheder er anerkendt af både FN’s kvindekonvention og i den danske lovgivning. Sagen er, at før staten må gøre indgreb i individets frihed og selvbestemmelsesret, så skal det godtgøres, at en indgriben er nødvendig og rimelig.
Når FN derfor skriver, at staten skal »…hindre enhver form for handel med kvinder og udnyttelse af kvinder ved prostitution«, så menes der altså ikke et totalforbud mod sexkøb, påpeger hun.
- Konventionen er derimod udtryk for det rettighedsperspektiv, jeg har foreslået i forhold til kvinder i prositution. Nemlig at staten først har pligt til at gribe ind, men når det er nødvendigt og rimeligt. Som fx over for det slaveri, som handlede kvinder er ofre for.
Detta är ju lite intressant. Kofod Olsen menar alltså att FNs konvention som naturligtvis vi också är bundna av faktiskt tilerkänner sexarbetare rätten att utöva sin verksamhet. I det ljuset blir ju vår märkliga ordning med kriminalisering av sexköpare ännun mera udda. Dessutom menar Kofod Olsen en lknande lagstiftning (som den svenska)
Det vil jo ikke fjerne prostitutionen. Det vil bare blive ulovligt og foregå i det skjulte. Så hellere en mere målrettet indsats mod menneskehandlen og den kriminalitet, der er forbundet med prostitution. På den måde bevarer vi også respekten for de mennesker, det handler om. Respekten for at de har deres frie ret, slutter hun.
Tänk om diskussionen kunde föras med liknande utgångspunkter också i vårt land – istället för med de moralistiska förtecken som nu dominerar.
Ny eller förnyad socialdemokrati
Katrine Kielos: Oppositionens pyspunka: “Politisk trovärdighet bygger inte på vem som kan skapa de intelligentaste incitamentsstrukturerna. När Anders Borg och Thomas Östros håller nationalekonomiskt seminarium (själva kallar de det debatt) gör de det låsta i samma osynliga mentala tabellverk. När Östros i Ekots lördagsintervju på frågan om vad han skulle göra om han hade 30 miljarder över svarar att han inte kan föregå budgetarbetet i riksdagen blir det naturligtvis parodiskt. Men det är inte Östros fel. Fantasi uppmuntras inte. Socialdemokratin glömmer bort att fråga människor: hur vill ni leva era liv? Vad kan vi åstadkomma gemensamt?
Politik handlar om framtiden. Om saker som inte syns i Östros mentala tabellverk eftersom de ännu inte existerar. Om saker som partiets vänsterfalang inte kan plocka fram ur sina historieböcker och peka på hur bra de var innan Kjell-Olof Feldt tog bort valutaregleringen, för att de ännu inte existerar. Om saker som den borgerliga regeringen inte kan anklagas för att ha raserat, för att de ännu inte existerar. Politik är skapande verksamhet. Just därför komplext. Just därför engagerande. Just därför något som varje generation måste återuppfinna.”
Ibland blir man verkligen positivt överraskad av ett resonemang som tar sin utgångspunkt i psykoanalytiska teorier. Katrine Kielos krönika i Fokus är ett exempel på detta. Fast egentligen säger hon väl bara det självklara – politik är att vilja och då måste man formulera vad man vill.
Upptäcker förövrigt – via de mest lästa artiklarna hos Fokus – en annan krönika av Kielos penna som är riktigt skarp:
Maud Olofsson är i högsta grad inspirerad. Hon pratar om skatteavdraget som ett sätt att »hålla kärlekslågan brinnande« och plötsligt blir pigavdraget till den dyraste sexualpolitiska åtgärden i Sverige någonsin. Frågan är om den hästsvansade finansministern läste John Grays »Män är från Mars och kvinnor är från Venus« när han försökte avgöra om diskning och inte klädvård skulle ingå i avdraget. I denna bok förekommer nämligen en lista på vilka hushållssysslor som först bör vara utförda för att en kvinna skall vilja ha sex.
Centerpartiet som har varit förslagets främsta förespråkare, gick rentav till val på att lova Sverige fler ivriga bävrar. Uttrycket är på grund av den innebörd det har på engelska även namnet på en stilbildande serie pornografiska filmer om kvinnor som slutar vara matade fågelungar och i stället börjar ha sex med varandra. Hur centern tänkte är fortfarande oklart, men antagligen hade det något att göra med just subventionerna av hushållsnära tjänster.
Till klassanalysens försvar
Det är ju välfärdsstaten han försvarar!: “Jag ser framför mig hur övergripande kommentarer om mäns förtryck av kvinnor utreds, inte i sak, utan huruvida kommentaren kränkt någon. Synpunkter på språksvårigheter ger juridisk påföljd, inte ökat klassmedvetande. Människan flyter och klasser förflyktigas, politiken löses genom juridiken. Till slut tvingas vi instifta en ombudsman mot klass.”
(Hittat via SSK bloggen.)
Kajsa Borgnäs har fått in en artikel på Aftonbladet Kultur (tydligen den 28 februari men jag upptäcker den först nu) som är en uppfäljare till den debatt som Maceij Zarembas artiklar om förhållandena på Lärarhögskolan utlöste. Själv skrev jag en hel del om detta för nu mer än 14 dagar sedan. Anders Svensson har också komenterat frågan i ett flertal inlägg, senast försöker han hantera frågan genom att å ena sidan ge Zaremba rätt i sak när det gäller effekterna av den identitetspolitik som gett en lagstiftning som får absurda konsekvenser och gör strukturellt förtryck till ett individuellt problem och å den andra hålla med dem som demoniserar Zaremba. Trodde man behövde vara liberal för att vara kluven:-)
Själv är jag av den uppfattningen att Zarembas bakomliggande motiv är ointressanta i denna fråga. Det är dessutom så att han tydligt adresserar det som Borgnäs uttrycker bra
“Vi får ett samhälle av lättkränkta, inte arga, individer.”
Det är faktiskt detta som Linderborg och Esbati försöker dölja genom att försöka misstänkliggöra Zarembas avsikter, ett klassiskt debattknep och som förstås måste tas fram för att kunna försvara de identitetspolitiska ståndpunkterna – det är ju dessa som under rätt lång tid varit politiskt korrekta hos de förment vänsterorienterade “radikala”.
McCain/Clinton nästa paret ut:-)
Daily Kos: The McCain/Clinton ticket in action: ””
(Hittat via Daily Kos.)
Vilken nivå presidentsvalskampanjen förs på i USA!!!!
Öka stödet til palestinierna
Citatet: “Jag tycker att den samlade vänstern i Sverige borde rannsaka sig själv när det gäller det förbehållslösa stödet för palestiniernas sak. Kallblodigt mördande kan aldrig accepteras och antisemitismen måste bekämpas!”
(Hittat via s-bloggar.)
Visst är det oerhört enkelt att ta avstånd från – fördöma om man så vill – de som sköt ihjäl ett antal israeliska ungdomar på en skola i Jerusalem i veckan. Varför det också skulle innebära att man – som bl.a. Mikael Abramsson vill – skulle avstå från att stödja palestiniernas sak är väl kanske inte riktigt lika lätt att förstå. Jag skulle t.o.m. vilja hävda att just den desperation som kännetecknar en del palestiners val av metod för att bekämpa den israeliska statsterrorismen faktist borde leda till motsatsen – ett allt starkare stöd för palestiniernas sak (som ju är att få rätten till sitt eget land).
Anders Svensson skrev häromdagen klokt om de val som finns i denna konflikt.
Sex är bra – men vilken?
Mer sex åt folket: ”Det här, kära läsare, är en bra idé. Heja RFSU! Heja Apoteket (som inte borde säljas)!”
Catharina Ullström vill ha mer sex åt folket och tycker att det är bra att Apoteket nu börjar sälja sexleksaker. Man skall ta fram åtta artiklar (8) som skall få svenska folket att må bra. Alltså jag har inga som helst invändningar mot att Apoteket utvidgar sortimentet – men 8 artiklar för att de låt oss säga 7 miljonerna könsmogna, sexuellt mer eller mindre aktiva senskarna skall må bra!?!?
Minns att Karolina Ramqvist avslutade någon artikel förra året med
Det är trots allt det som är det mest förbjudna: Vilka ska man ha sex med och måste de vara riktiga människor?
Kanske har vi nu fått svaret – det är saker (för vi får ju inte ha det med människor som kan tänkas göra det mot betalning – sexarbetare) som är lösningen. Inte vilka saker som helst utan av RFSU och Apoteket noggrannt utvalda. Inte allt för kinky får man anta.
Kanske behöver vi förebilder – Ramqvist det att berätta att vi inte får det via svenska film i alla fall
FILMSEXET ÄR I OTAKT med tiden, samtidigt som det också kan vara vägledande. Och i så fall, hur skadligt är det? Hur mycket bättre hade vi mått om vi sluppit se alla sexsubjekt ta livet av sig på slutet och hur farligt är det för dagens ungdom att man bara kan visa kvinnor ha njutningsfullt sex om de väger två hundra kilo och har militärfetischistiska huvudbonader?
Nåväl – jag ser fram emot att shoppa i Apotekets lilla sexhörna (med hustrun kanske) och de goda råd vi där kan få.
Vi glömmer bort många gånger att det sexuella livet är en viktig del av hälsan. Det är också så att med väldigt många sjukdomar, och inte minst med mediciner, kan man få problem. Så det finns en nära koppling till vår ordinarie verksamhet. För oss är det här en del av livet, det är inget skamligt eller fult som man ska moralisera över, säger Eva Fernvall.
Varför vill folk handla det här på Apoteket?
- Jag tror att en hel del handlar om en känsla av trovärdighet. Vår personal kan mycket om läkemedel och hälsa och man litar på de råd man får från oss. Man vill nog också köpa de här artiklarna i en miljö som inte känns för spektakulär, utan ganska neutral, säger hon.
Några reflektioner kring Fernvalls uttalande:
Det sexuella livet är en del av hälsan – visst, men avses sex med partner, sex med eller utan relation, sex på egen hand. Och hur viktigt är sex med annan människa relativt sex med maskin/hjälpmedel ur hälsosynpunkt.
Sjukdomar kan ge problem – visst men det gäller väl inte bara dem som har en partner att lösa problemen tillsammans med, hur skall Apoteket hjälpa dem som saknar människa att ha problem med.
Personligen tror jag faktiskt – tvärtemot Fernvall – att just Apoteket, där man som regel möter människor man känner, kanske inte är den plats man helst köper sexleksaker (i mycket begränsat urval – jag kan inte komma över antalet alltså 8 utvalda produkter som skall lösa hela svenska folkets behov av hjälpmedel) men det är klart, kan man få en hjälpande hand, kanske en praktisk demonstration så kanske det blir en succé.
Gripenstam blandar och ger – som vanligt
Röstfiske bakom s inbillade hotbild: “En smutsigare kampanj än den som nu förs har jag inte tidigare stött på under min långa tid i politiken. Debatten utgår från ett diskussionsunderlag, innehåller mängder med halvlögner och osakligheter allt i syfte att skrämma upp Södertäljes invånare och de som arbetar på sjukhuset. På kommunstyrelsen 22 februari kom ett förslag om att utreda förutsättningarna för en folkomröstning om sjukhuset.
På en direkt fråga från mig kunde man inte svara på vad syftet var och vilken/vilka frågor som ska ställas i denna eventuella folkomröstning. Syftet är naturligtvis för socialdemokraterna att vinna valet 2010, eftersom sjukhuset inte är hotat, skapar man hotet utifrån ett diskussionsunderlag.
”(Hittat via Länstidningen.)
Vännen Gripenstam tar i – “En smutsigare kampanj än denna….” – refererandes till sin långa tid i politiken. Jag tror att Gripenstam har genuint fel, dels därför att det egentligen är lätt at hitta exempl på kampanjer som i alla avseenden varit smutsigare (t.ex. riktade mot socialdemokratiska paritledare), dels därför att han totalt missat bakgrunden till det faktiskt riktigt folkliga uppror som nu pågår.
Den kampanj som bedrivs är inte socialdemokratisk men det finns förstås gott om socialdemokrater som engagerat sig i densamma. Arbetarekommunen ger sitt stöd till den men är inte dess organisatör. Problemet som illustreras av Gripenstam själv är att den enda handling som finns är en utredning, ett diskussionsunderlag (i vilket ytterst drastiska förslag framförs om att inte bara lägga ut enskilda vårdenheter inklusive sjukhuset på entrepenad utan faktiskt avhända landstinget beställarrollen. Det resoneras i rapporten om risker med det privata monopol man då skapar men det “balanseras” av de incitament som en sådan monopolist skulle ha (alltså möjligheten att tjäna pengar).
Man frågar sig (utan hopp om svar) hur herr Gripenstam tänker sig att oroade medborgare i Södertälje, Salem och Nykvarn skall agera. Det går inte att få konkreta svar på hur Gripenstams storebröder i landstinget tänker agera men det finns dokumenterat i den nämnda rapporten att man har synnerligen dramatiska förslag uppe till diskussion. Såvitt jag förstår vet inte heller oppositionen i landstinget hur förslagen kommer att se ut – ett i sanning stort demokratiskt problem. Hur skall man agera, vänta och se, uppträda som om ingen av dessa tankar finns, låta bli att mobilisera. Det senare vore förstås bekvämt för sådana som Gripenstam som ju gnällde något alldeles oerhört på oss socialdemokrater i Hölö/Mörkö för att vi inte kunde fixa pendeltåg (vi hade dock lyckats hösten 2006!) men som sålde ut samma fråga direkt efter valet för att få lite arvode från landstinget.
På några punkter skall jag dock ge Gripenstam rätt. Det var så – 2003 _ att de socialdemokratiska ledamöterna i landstinget nog var på väg att acceptera ett förslag om att lägga ner stora delar av sjukhuset. Skälet var förstås den fruktansvärda röra med gigantiska underskott som de socialdemokratiska kamraterna då hade ärvt från tidigare borgerligt styre. Vi socialdemokrater i Södertälje valde att ligga ganska lågt, att inte ge oss ut omedelbart på gator och torg för att försvara sjukhuset utan var otydliga – kanske man kan t.o.m. säga lite förstående – i förhållande till landstingskamraterna. Det var ett misstag!!
Sedan dess har den socialdemokratiska linjen i Södertälje vad gäller sjukhuset varit tydligt – det skall finnas ett sjukhus i Södertälje, Det skall om möjligt utvidgas – inte på något sätt inskränkas vad gäller den vård som erbjuds. Detta är inte något röstfiske utan snarare ett resultat av att medlemmarna tydliggjort sin inställning (vi är ju en demokratisk organisation).
Frågan om entrepenader är knepigare. Enligt min uppfattning är frågan om vem som ansvarar för drift av t.ex. vårdinrättningar av underordnad betydelse – det är principen om lika tillgång oaktat egen betalningsförmåga och den gemensamma finansieringen (via skattesedeln) som är de viktiga (ideologiska om man så vill) utgångspunkterna. Alla mina partikamrater delar inte den uppfattningen – de har fått för sig att det offentliga ägandet/driftsansvaret är en ideologisk fråga.
När högeralliansen (Gripenstams bröder) öppnar för att den offentligt finansierade vårdapparaten i privat regi skall kunna ta emot försäkringspatienter uppstår problem, inte när det gäller själva entrepenaden utan när det gäller lika tillgång. Definitionsmässigt är det förstås så att det enda intresse en svenska medborgare kan ha av att köpa sig en sjukvårdsförsökring är att köpa sig förtur. Då är det inte principen om lika tillgång som gäller utan plånbokens storlek som avgör. Det är svårt för ett privatägt sjukhus att inte prioritera den som kommer med mest pengar.
För många av mina partikamrater (som förbluffande ofta faktiskt är vanliga människor) men också för många “vanliga” vanliga människor är upplevelsen stark av att entrepenader inom ett så basalt välfärdsområde som akutsjukvård egentligen inte handlar om val av mest effektiva driftsform utan att det egentligen handlar om att öppna för upprättandet av ett system där vård heter pengar. Det är väl faktiskt inte så konstigt och borde kunna förstås också av en centerpartist. De kommer därmed inte alls att fara med osanning, vara fullproppade med lögner utan faktiskt, vilket vi alla politiskt aktiva borde vara uppmärksamma på, uttrycka sin genuint kända oro.
Sänkt standard
Mats Odell flummar till: “Igår kablades det ut att Mats Odell och högeralliansen vill sänka standarden i bostäderna för att de ska bli billigare. Men då vill i alla fall jag veta vad han menar med standard.
• Är det att lägenheterna är för stora?
• Är det för mycket ventilation?
• Är det uppvärmningssystemet eller elinstallationerna som han menar?
• Eller är det kanske byggkonstruktion i sin helhet?
• Andra saker som han kanske syftar på är han kanske vill ta bort tillgänglighetskraven som ger merkostnader?
• Skall ljudisoleringen bli sämre?
• Är det för många skåp och garderober eller behövs inte kyl, frys och spis?
• Kan det vara så att det enbart blir kallvatten eller ska rumsindelningen bort?
• Men det kanske ändå är toaletterna som kan skippas?
• Ska lägenheterna levereras utan mattor på golvet eller är lägenheten omålad och att det inte finns tapeter på väggarna?”
(Hittat via Jörgen Boström: Sverige de nya kåkstädernas land.)
Det är inte utan att man undrar……
Hade lite fel om Gaza
Peter Karlberg : Dick Erixon försvarar mördare: “Vet inte, och jag menar verkligen vet inte, förstås inte, kan inte ens föreställa mig, hur människor som Dick Erixon är funtade. Gaza är ett landområde på 365 km2 med en befolkning 2004 på 3 600 000 människor. Till yttermera visso ett blockerat land som alltså saknar möjlighet till försörjning av de mest elementära behov – terrorstaten Israels verk.
För att få en uppfattning om vad denna befolkningstäthet innebär så kan man jämföra med Stockholms stad som består av 188 km2 och har en befolkning på 743.703 (1999). Befolkningstätheten i Stockholm är alltså runt 4000 per km2 och i Gaza straxt under 9900 (ca 9863 år 2004).”
Tack vare en kommentar på det citerade inlägget blev jag uppmärksammad på att jag använt en felaktig siffra när det gäller antalet boende i Gaza. Jag hade slarvat och inte uppmärksammat att Sida slår ihop Västbanken och Gaza när det gäller denna uppgift. Via den Palestinska myndighetens motsvarighet till SCB får jag en annan och då förstås betydligt lägre siffra – det bodde 2006 alltså 1 443 814 människor i Gaza. Detta leder till att också min beräkning av befolkningstätheten blir fel – rätt siffra skall alltså vara 3955 dvs nästan precis som i Stockholm. Så för att förstå hur situationen när det gäller möjligheterna att skjuta raketer från obebodda delar av Gaza kan man alltså jämföra den tillgängliga ytan med hur Stockholms kommun ser ut (självfallet är inte geografi och spridning av folk densamma).
Senaste kommentarerna