Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Aktiv EU-politik efterlyses
Social Democracy / Socialdemokrati: Eftergiven EU-politik: “I dagens krönika i Göteborgs-Posten argumenterar Leif Pagrotsky skickligt och effektivt mot regeringens passiva hållning i EU-politiken. Linjen är klok och torde kunna samla socialdemokratin och en majoritet av det svenska folket bakom sig:
Med EU kan vi göra Sverige bättre om vi samarbetar om saker som påverkar oss, som miljön eller jobben. Vi kan också påverka vår omvärld i kampen mot fattigdomen, för demokratin och för freden mycket effektivare om vi arbetar genom EU än vad vi kan med vår egen utrikespolitik. Men för att det skall vara någon mening med dessa möjligheter måste man veta vad man vill. Och man måste vara beredd att driva sin vilja, även om det ibland kan innebära att strida och ta konflikt. Tyvärr präglas Sveriges agerande i EU numera av motsatsen.”
Jag är faktiskt böjd att hålla med Peter Gustavsson – i Eu-frågor känns inte det så vanligt:-)
Pagrotsky efterlyser en aktiv svensk politik i EU och kritiserar inte bara den nuvarande regeringens pinsamma passivitet utan är också lite självkritisk mot de regeringar han själv var medlem av. Pagrotsky påpekar det uppenbara – om man inte tar strid för viktiga frågor kan man knappast vänta sig något inflytande, då blir man reducerad till sista vagnen på tåget.
En annan fråga är dock på vilka områden vi faktiskt har anledning att högt och tydligt hävda vår stämma. Pagrotsky likväl som andra EU-kritiska debattörer har hakat upp sig på alkoholpolitiken där de tycks tro att bara vi får göra som vi alltid gjort så blir allt bra (igen). Detta är förstås en villfarelse och betyder bara att man fastnat, precis så som också är fallet när det gäller andra droger – ett starkt försvar för metoder och mål som redan visat sig ineffektiva. Då är det läge att ompröva, läge att verkligen ifrågasätta och skapa en ny politik som har större förutsättningar att minska skador och andra negativa effekter av drogbruk oavsett vilken.
Några områden som jag tycker vi bör diskutera och få fram socialdemokratiska ståndpunkter inom är verklig fri rörlighet, fri handel med omvärlden, spelregler på arbetsmarknaden, ny jordbrukspolitik demokrati- och miljöfrågorna (finns förstås flera). Vi kommer nog inte att få högeralliansen att driva en aktiv och vettig politik i EU med mindre än att vi driver dem framför oss!
Klass mot klass
Fullsatt på Tvärdrags släppseminarium: “På måndagen 3 mars öppnade dörrarna till seminariet arbetarklassen och socialdemokratin – ett förhållande som tagit slut? Medverkade gjorde Tvärdragskribenterna Katrine Kielos, David Ericsson och Björn Elmbrant. Seminariet blev försenat eftersom arrangörerna var tvugna att dubbla lokalen, genom att ta bort en vikvägg. Björn Elmbrant inledde med att tala om “det förbjudna k-ordet”, klass, om en socialdemokrati som måste åter till en “gammaldags politik” som appellerar till en bred arbetarklass. Istället för en intressepolitik förs idag en värderingspolitik som är anpassad till medelklassen. ”
(Hittat via Petter Partikulärt som jag hottat via knuff.se.)
I måndags släpptes tydligen senaste (antagligen nr 2) numret av Tvärdrag som diskuterar socialdemokratin och arbetarklassen. Hittar dock inte några artiklar från detta nummer på deras webbplats, heller inga socialdemokratiska kommentarer till debatten men väl några kommentarer från folk med andra partisympatisörer. En av dessa är Petter Partikulärt som faktiskt har en i huvudsak korrekt analys och det ligger mycket i hans avslutande ord:
Jag tror att man kan se gårdagen lite som en miniatyr över sossarnas problem, där människorna i publiken utgör gräsrötterna och panelen partitoppen. I publiken var det viktigaste inte vilka värderingsord man använde, utan hur mycket ens lön och arbetsvillkor skulle förbättras. Att driva den politiken går nedifrån och upp. Tyvärr verkar S(AP?)-toppen inte förstå att resurserna de sitter på inte är duktiga ledarskribenter eller miljarder till rådslag, utan en arbetarrörelse som är villig att sluta upp bakom ett parti som rent objektivt skulle förbättra deras vardag.
I citatet från Daniel Suhonens rapport från seminariet pekas den stora frågan ut – socialdemokratins vandring från att föra en intressepolitik som gör att just arbetarklassen och till den närstående grupper uppfattar partiet som sitt till att föra en identitetspolitik som fragmentiserar medlems- och väljarbasen i allehanda subgrupper med sins emelan olika intressen. När det känns som om ledande företrädare tycker att det är viktigare att flörta med HBT-rörelsen än att tala till och för underbetalda undersköterskor i äldrevården har man faktiskt tappat fotfästet.
Kanske kan man som varandes icke-prenumerant på Tvärdrag och betraktande texter som inte finns på nätet som icke-existerande hopas på att åtminstone Katrine Kielos lägger upp sitt bidrag.
Äntligen lite snabba Scania-bilar
Anställda: ”Det var väntat”: “Dragkampen mellan Tyskland och Leif Östling är definitivt över sedan Volkswagen på måndagen köpte hela Investors aktieinnehav i Scania.
Och bland de anställda mottogs beskedet med ro.
På måndagsmorgonen meddelade Wallenbergarnas Investor att bolaget säljer hela sitt eget och även Wallenbergarnas stiftelser och minnesfonds innehav av Scaniaaktier för närmare 27 miljarder kronor till Volkswagen.Scanias huvudkontor och forsknings- och utvecklingscenter blir kvar i Södertälje säger Volkswagen i ett pressmeddelande. Man vill stödja Scanialedningen och företagets strategi och inte inom överskådlig tid planerar man några strukturella förändringar som skulle kunna påverka de anställda negativt.
På Scania mottog de anställda beskedet med blandade känslor.
Jari Turunen på Östra Växellådan känner ingen oro inför beskedet.– Jag tror inte heller att det får någon påverkan på Södertälje i stort men däremot är jag negativ till att sälja ut svenska företag. Sverige borde snarare göra tvärtom, säger han.
”(Hittat via Länstidningen.)
Visst är det intressant att notera att vi tidigare antog att kapitalet, åtminstone i dess Wallenbergska variant, hade någonslags nationell och industriell anknytning. Att så inte är fallet har ju varit känt länge – det är avkastningen som gäller och så har det förstås alltid varit. Idag med ökad rörlighet såväl för kapital som för varor och tjänster finns små hinder och också små fördelar med nationella känslor hos investerare.
Frågan är dock om inte Scania-arbetarna och kanske i förlängningen också kommunen borde vara lite oroligare, inte för att Volksvagen inte är svenskt utan för att bakom den koncernen tornar en annan upp sig som huvudägare, åtminstone om man får tro Reciprocity. Där refereras nämligen till Spiegel Online där det hävdas att Porsche avser att köpa upp Volkswagen.
Om det får de drastiska konsekvenser som Reciprocity hävdar vet jag inte. Att Porsche har en VD med s.k. “hårda nypor” torde vara ostridigt. Samtidigt har ju Scania en fantastisk produktivitetsutveckling under lång tid (kanske känns i ryggarna på de som jobbar där).
Man undrar om det finns fog för kommunalrådet Anders Lagos tämligen jovialiska reaktion:
Det har under en lång tid surrat många rykten om Scanias framtid. Jag tycker att det är bra att frågan nu är avgjord. Det vakuum som funnits på ägarsidan har nu klarlagts och det är bra för Scania.
Var tog skoldebatten vägen?
8 frågor: “1. Varför har partiledningen och ledande personer i rådslagsgruppen övergett partiets tidigare hållning i skolfrågor?
2. Varför måste samverkan i skolfrågor ske med ett parti som tillhör ”höger-blocket” – varför inte med parti i ”vänster-blocket”?
3. Skall inte det senast antagna partiprogrammet ange inriktningen för politiken även rörande skolan?
4. Varför lämnas partiprogrammet för samverkan med ett borgerligt parti?
5. Om vi väljer den borgerliga lösningen för skolan, får vi då ”en gemensam, sammanhållen skola för all elever”?
6. Varför har partiet övergett den tidigare tydliga ståndpunkten, att målet för socialdemokratisk skolpolitik är en betygsfri grundskola?
7. Varför lyssnar inte socialdemokratin rörande skolfrågor på arbetarrörelsens andra gren, nämligen fackföreningsrörelsen LO?
8. Har vi någon tydlig ”talesman” i ledningen för socialdemokratisk skolpolitik? Vem är det i så fall? ”
(Hittat via s-bloggar.)
C G Carlsson i Luleå är en enveten herre. Han vill diskutera svängningaran i skolpolitiken och gör det utifrån en stark förankring i den av kongressen(r) beslutade linjen. Tyvärr får han sällan svar. Nu har Carlsson skrivet ett öppet brev till partiledningen i vilket han ställer de ovan citerade frågorna. Jag kräver att han får svar!!!
Är folket ivägen – fördriv dem
Israel vill ha nya fördrivningar
: “Israels försvarsminister Ehud Barak vill nu starta ytterligare en fördrivning och etnisk rensning av palestinierna. Planen är att ta över marken i de norra delarna av Gaza och slänga ut alla palestinier därifrån. Den israeliska tidningen Haaretz skriver:“Statliga rättsexperter säger att det är svårt att bestämma om Israel kan flytta palestinska civila från de områden i norra Gaza från vilka raketer avfyras mot Israel. De säger att internationell rätt är baserad på prejudikat och i Israels fall saknar ärendet på många sätt motstycke. […] Rätts experterna blev ombedda att förbereda ett alternativ för “gradvis evakuering av befokningen” i Gaza från stridsområdena.”
Det är naturligtvis inte sant att fördrivning av palestinierna skulle sakna motstycke. Ej heller att det skulle saknas prejudikat. Israel har en lång historia av fördrivning: (klicka på länken ovan för att läsa mera)”
(Hittat via knuff.se.)
Kanske är det lite överdrivet att i detta sammanhang använda begreppet etnisk rensning – det som verkar planeras är att flytta palestinier (de är ju bara araber) från sina hem i norra Gaza så att man (dvs Israel) får lättare att beskjuta raketramper där och minska risken att samtidigt döda civila vilket ju ger en del dålig press(!).
Att fördriva palestinier är emellertid ingen bra idé, det har Israel en lång historia av och det har såvitt jag kan bedöma inte fört frågan om fred i regionen ett enda spår närmare sitt svar. Rimligen borde man också beakta att Israel redan sett till att Gaza är ett mycket tätt befolkat område som jag visade häromdagen. Hus och stora delar av infrastrukturen i Gaza har israelerna också redan förstört – en fördrivning skulle ju knappast enkelt kunna hanteras i resterande delar av Gaza.
Det fortsatta mördandet i Gaza upprör, inte bara mig utan också t.ex. Anders Svensson. Några av mina partikamrater – men långt ifrån tillräckligt många – uttrycker också tydligt sin avsky, upprördhet. Bland dem finns förstås Catharina Ullström och glädjande också Christina Meltin Westerlund.
Klein lysande om islamofobin!
Stå upp mot islamofobin!: “”Turbanskandalen” är en del av det som kallas ”muslim-smutskastningen” av Obama. Den innefattar allt från överbetonat uttalande av Obamas mellannamn till den viskningskampanj som förs på internet om att Obama skulle ha gått i en fundamentalistisk koranskola i Indonesien (en lögn), att han svors in i senaten på ett exemplar av koranen (ytterligare en lögn) och att han – om han blir vald – kommer att montera stora högtalare på Vita huset för att sända ut muslimska böneutrop (den hittade jag på själv).
Hittills har Obamas kampanj svarat med aggressiva korrigeringar som basunerar ut hans kristna tro, angriper angriparna och allmänt låter som ett samarbetsvilligt vittne inför kongressens kommitté för oamerikansk verksamhet. ”Barack har aldrig varit muslim och aldrig utövat någon annan religion än den kristna”, står det i ett informationsmaterial. ”Jag tillhör inte och har aldrig tillhört den muslimska tron”, förklarade Obama för en reporter på Christian News.
Obama måste naturligtvis korrigera lögner och felaktigheter, men han skulle inte behöva stanna där. Problemet med kampanjens motreaktion är att den låter den avskyvärda och rasistiska premissen för hela ”muslim-smutskastningen” stå oemotsagd: nämligen att det vore något skamligt med att vara muslim. Obamas anhängare säger ofta att de blir ”swiftboatade” [ett ord som anspelar på den förtalskampanj mot förre demokratiske presidentkandidaten John Kerry som bedrevs av organisationen ”Swift Boat Veterans for Truth”], och därmed accepterar de, liksom i förbigående, idén att det är lika illa att anklagas för att vara muslim som att bli anklagad för landsförräderi.”(Hittat via aftonbladet.se.)
Ibland läser man faktiskt ögonöppnande texter. Noami Klein har skrivit en sådan som publicerats i Aftonbladet, Läs den, begrunda!
Det Klein visar är något som man i faktiskt inte altid tänker på. Om man som i fallet Obama anklagas för att vara eller ha varit muslim så är ju förstås den naturliga reaktionen – eftersom detta inte är sant – att förneka, korrigera och det gärna aggressivt och tydligt. Det som då försvinner är att anklagelsen ju förutsätter att det skulle vara till Obamas nackdel att vara eller ha varit muslim – skamligt, göra honom otänkbar som president etc.
Accepterar man detta postulat innebär det ju att man kommer att bekräfta bilden av muslimer som något oönskat, oberörbart, obehagligt, opålitligt dvs bekräfta islamofobin. Det beskriver Klein förstås bättre än jag – läs och begrunda.
Dick Erixon försvarar mördare
Hamas ansvariga för döda i Gaza och Israel: “Därför angriper Israel avfyringsramperna för Hamas missiler. Och eftersom Hamas placerat dem i bostadsområden, är det Hamas som gjort dessa bostadsområden till militära mål.
Till Reuters säger Ehud Barak, Israels försvarsminister och tidigare premiärminister för Labourparitet, Hamas responsible for civilian Gaza deaths:
Vi är inte glada över att civila drabbas i Gaza. Men Hamas och de som avfyrar missilerna mot Israel är ansvariga och de kommer att få betala priset.”
(Hittat via knuff.se.)
Vet inte, och jag menar verkligen vet inte, förstås inte, kan inte ens föreställa mig, hur människor som Dick Erixon är funtade. Gaza är ett landområde på 365 km2 med en befolkning 2004 på 3 600 000 människor. Till yttermera visso ett blockerat land som alltså saknar möjlighet till försörjning av de mest elementära behov – terrorstaten Israels verk.
För att få en uppfattning om vad denna befolkningstäthet innebär så kan man jämföra med Stockholms stad som består av 188 km2 och har en befolkning på 743.703 (1999). Befolkningstätheten i Stockholm är alltså runt 4000 per km2 och i Gaza straxt under 9900 (ca 9863 år 2004).
Det vi talar om är alltså Israels krigföring mot det palestinska folket i Gaza som altså skulle kunna jämföras med om resten av Sverige började kriga mot Stockholms kommun – och då har Stockholms kommun inte ens hälften så tät befolkning. Man undrar var de närmast försvarslösa palestinierna skulle sätta upp ramper – i Egypten kanske – så att de skall slippa kallas fega av Erixon och hans gelikar? Palestinier som saknar egentlig armé, som saknar flygvapen och som saknar flotta.
Men förstås – i Dick Erixons värld, och i Baracks, så får de som avfyrar raketer från Gaza betala priset (skylla sig själva) genom att se civila urskiljningslöst dödas av en fullständigt övermäktig av USA stödd krigsmaskin. Säg det till barnen som dödas.
Men de är ju bara araber!
Skrota allmännyttan
Allmännyttan kan försvinna: “Det drar ihop sig till ett avgörande om hyresrättens framtid. Den 18 april ska regeringens utredare lägga fram sitt förslag om de kommunala bostadsbolagens villkor. I framtiden ska de drivas på exakt samma villkor som privata företag. Det innebär slutet för vad vi idag kallar allmännytta.”
(Hittat via knuff.se.)
I ljuset av händelser som de i Gaza kan det ju tänkas kännas lite futtigt att diskutera allmännyttans ställning/varande. Dock, frågan har ju viss betydelse. Om man får tro SvD så kommer ett förslag som bland annat
• Bolagen ska drivas på affärsmässig grund.
• Kommunen får inte vidta någon åtgärd som innebär en fördel för företaget.
• Kommunen ska styra sina bolag på samma sätt som en privat investerare skulle göra.
• Investeringar får endast göras om de förväntas ge marknadsmässig avkastning.
• Om kommunen kan erhålla bättre avkastning genom att sälja fastigheter till bostadsrättsföreningar måste sådana försäljningar genomföras.
• Bolagen ska betala marknadsmässig ersättning för kommunens borgensåtaganden.
• Strävan ska vara så hög vinst som möjligt
Verkar som om man alltså tänker sig inte bara att likställa allmännyttan med privata fastighetsägare utan faktiskt mycket grovt inskränka allmännyttans ägare, dvs kommunernas, självbestämmande. Nivå på eftersträvad vinst borde ju t.ex. helt vara en fråga för aktieägarna. Tvång att sälja unde rvissa omständigheter torde ju också faktiskt vara ett ganska långtgående ingrepp i ett bolags verksamhet.
Anders Svensson verkar tro att förslagen kommer att ge oss kåkstäder med extremt bristfälliga bostäder. Lite förtröstan kan man nog ha – åtminstone för överskådlig tid – i att fastighetsägare faktiskt är intreserade av att kunna tjäna pengar dvs antingen hyra ut eller sälja sina fastigheter med vinst. Därmed finns ett rätt starkt incitament att hålla hyrorna generellt på en nivå som folk har råd att betala. Det som kommer att hända i ett kort perspektiv är att folk som av någon anledning fått kontrakt på attraktiva hyresrätter men som inte har råd att bo där om marknadshyror skulle gälla kommer att få flytta från dessa attraktiva lägen. Då kommer de att kunna hyra billiga bostäder (betydligt billigare än idag sannolikt) i ytterområden.
Samtidigt är ju detta bara ytterligare ett exempel på att det inte går att garantera saker genom att förlita sig på det vi brukar kalla offentliga lösningar. Man ser ju här att kooperativa lösningar hade varit betydligt bättre och man kan ju undra varför inte Barbro Engman, Hyresgöstföreningens ordförande, lägger ner mer energi för att propagera för modeller där hyresgästerna (i enskilda fastigheter, i en stadsdel, i en kommun, i landet) faktiskt engageras i att generera kapital för att helt enkelt köpa loss ett stort fastighetsbestånd som genom en kooperativ form garanteras bestå som hyresrätter. Alternativt låter de kommersiella krafterna hantera det nuvarande beståndet och satsar på nyproduktion. Då kan man ju se till att bli riktmärke för hyror inte genom lagstiftning utan genom konkurrens.
Samtidigt är väl detta förmodligen bara ytterligare ett exempel på hur regeringen (oavsett innehavare) använder EU som alibi för förändringar som egentligen har andra drivkrafter – i detta fall går ju regeringen (dess utredare) i de privata fastighetsägarnas ledband.
Dags att mobilisera för palestiniernas sak
22 döda i israeliska attacker mot Gaza: “Enligt sjukvårdskällor i Gaza var minst 11 av de 22 dödsoffren civila”
(Hittat via Aftonbladet.)
Reuters har rapporterat att en biträdande israelisk försvarsminister använt uttryck som associerar de israeliska planerna med Förintelsen. Då springer förstås israelkramarna fram och hävdar att de felöversatt/inte förstått. För oss som iaktagit den israeliska politiken gentemot palestinierna under lång tid känns det väl mer som om man hittat någon som talar klartext också publikt.
Rawia Morra lägger lite pussel – pratet om förintelse, USAs marina uppladdning, 150 miljoner dollar till Abbas:
Amerikanerna kommer till Libanons territorialvatten, inte för att stödja några libaneser eller för att garantera stabiliteten. Man kommer dit för att se till att om några libaneser och palestinier i Libanon inte skulle orka stå och se på en förintelse, så ska de hållas på plats av USS Cole och USS Nassau.
Har vi beredskap att, om detta blir verklighet, åtminstone blockera Israels och USAs ambassader här hemma. Kanske dags att avisera demonstrationer utanför dessa? Eller skall vi nöja oss med att kräva att vår regeringen säger något? Det är ju ändå bara araber vi talar om!
Eller är det kanske på Mäster Samuelsgatan vi skall demonstrera – där finns ju uppenbarligen åtminstone en som försvarar folkmord som metod – vilket djävla borgarsvin (för att använda ett uttryck som roar densamma):
Förhandlingar med Hamas kommer inte att leda någonstans. Kritik av Hamas våldsapparat kommer inte att leda någonstans. De enda som kan bota regionen från farsoten Hamas är palestinierna själva, som måste överge våldsideologin och välja fredens, frihetens och demokratins väg. I väntan på det uppvaknandet är det inte ett dugg orimligt att Israel svarar “oproportionerligt”.
Riktigt bra intervju
Bloggintervju Anneli Hulthén: “Min och Jonas tredje bloggintervju är klar. Den här gången handlade ämnet om miljö och klimat(även om våra bloggläsares miljöfrågor nästan enbart kretsade kring bilfrågor). Jag hade dagen till ära tagit på mig en grön tröja som framhävde min fina bilring.”
Nina Unesis och Jonas Morians s.k. bloggintervjuer (vilket betyder TV-stukad intervjusituation med möjlighet att bidra till frågandet via bloggar i förväg) har rykt upp sig. Jag tyckte det varit lite tamt men i den senaste får man faktiskt in lite driv – alltså på rätt väg. Skall det vara intressant måste man pressa offren lite och här blev det lagom – alltså bra!
Formatet är dock i stort fortfarande lite för mycket TV-soffa (typ vem bryr sig) men just frågandet efter besked i olika frågor är bra. Observera at jag egentligen bara tycker om utfrågarnas agerande – Hulthéns svar är en annan fråga.
Senaste kommentarerna