Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
No comments
Nej till folkomröstning: “Vore kul om Bosse Ohlson, arbetarekommunens ordförande, kunde förklara rationaliteten i detta uttalade stöd för folkomröstningskravet. Har vi ändrat inställning till folkomröstningsinstrumentet, har vi gjort driftsformer till ideologi, har vi dåligt samvete i sjukhusfrågan?”
Slog mig att det sannolikt är så att ovanstående inlägg inte kommer att få någon kommentar från Bosse Ohlson och att det inte heller kommer att publiceras på arbetarekommunens hemsida (som faktiskt under en period för nu rätt långe sedan faktiskt refererade bloggar). Varför de slutade med det vet jag inte och inte heller det kommer sannolikt att kommenteras här.
Norberg versus Malm
Några synpunkter på affären Johan Norberg – Andreas Malm: “Bakgrunden, för den som inte känner till densamma: Andreas Malm skriver i DN-kultur en artikel om den växande europeiska islamofobin (läs hela här). Som exempel på denna tar han upp författaren Bruce Bawer och hans ”While Europe Slept”. I texten nämns också högerliberalen Johan Norberg. ”Av Johan Norberg – en av de svenska debattörer som Bruce Bawer anger som sina kunskapskällor, vid sidan om Dilsa Demirbag-Sten och Mauricio Rojas – har han lärt sig att Sverige visserligen inte är en enpartistat, men väl en “enidéstat” där kryperi för islam regerar” skriver Malm.
Detta får naturligtvis de nämnda att rasa (åtminstone Norberg och Demirbag-Sten). Visst citeras vi i boken, ”men de citaten har inget att göra med Malms påståenden” skriver de i en replik. Malm svarar i sin tur med att i sin tur skriva att ”[o]m någon gav ut en bästsäljare om att muslimerna tar makten över Europa och förvandlar kontinenten till ett inferno, och tog mina texter till intäkt för att denna process är värst i Sverige, skulle jag bli förfärad. Jag skulle ta skarpast möjliga avstånd från ett sådant verk. Norberg och Demirbag-Sten tycks dock inte ett dugg bekymrade över att Bawer svärtat ned deras rykte. I stället är de arga på mig för att jag berättat det.””
Johan Sjölander har en riktigt bra betraktelse över kontroversen mellan Andreaas Malm och Johan Norberg. Särskilt gillar jag
Norbergs reaktion är därför fullt begriplig. Samtidigt kan jag inte låta bli att imponeras över med vilken kraft och (faktiskt) skicklighet han låter sig ikläddas rollen av det missförstådda och motarbetade geniet. Dramaturgin är för att använda ett slitet begrepp utsökt, med hjälten/offret/martyren å ena sidan och den onda gråa kulturelitsmaffian – symboliserad av Maria Schottenius – å den andra.
En skarp iaktagelse!
Nej till folkomröstning
Socialdemokraterna i Södertälje ställer sig bakom kravet på en folkomröstning angående sjukvården i Södertälje.: “- Vi Socialdemokrater vill ha kvar Södertälje sjukhus i offentlig regi. För Södertäljebornas bästa behöver vi breda politiska lösningar och inte en blockpolitik som försvårar och istället ger låsningar, säger Bosse Ohlson Ordförande i Södertälje Arbetarekommun”
Vi socialdemokrater har tydligen uttalat oss. Med detta vi känner jag ingen samhörighet. Uttalandet att vi stöder aktionsgruppens krav på en folkomröstning är ett uttryck för allra sämsta sortens populism. Vi socialdemokrater är nämligen generellt mycket skeptiska mot folkomröstningar, vi är starka förespråkare för den demokratisyns som vilar på parlamentarismens grund, representativitet och folkrörelseförankring.
Det här är faktiskt i stort sett den enda politiska fråga där det faktiskt förekommit diskussioner i min förening, på ett styrelsemöte diskuterades frågan och jag var med i egenskap av valberedningens ordförande. Jag gav då uttryck för min uppfattning.
Att jag är emot en folkomröstning baseras på flera saker. Frågan om vem som driver en vårdcentral eller ett sjukhus är inte huvudfrågan men det tycks som om mina partikamrater inte inser det. I det citerade uttalandet sägs
Vi socialdemokrater vill slå vakt om den svenska modellen där sjukvården drivs i offentlig regi, oavsett betalningsförmåga.
Detta är förstås obegriplig svenska – vems betalningsförmåga, det offentligas??? – men än värre det är just en sorts sammanblandning av äpplen och päron som bara görs för att ta billiga retoriska poäng, snarare än att betrakta mottagaren som en normalbegåvad människa.
Det vi socialdemokrater har all anldening att slå vakt om, ta strid för, är att ansvar för organisering och finansiering av vård tillgänglig för alla oberoende av deras betalningsförmåga ligger hos demokratiskt valda församlingar (även om det ju innebär risk för att sådana som Filippa Reinfeldt får makt över densamma). Därav följer att vi skall välja de kostnadseffektivaste lösningarna för att distribuera vård efter behov. Vem som utför denna vård är i praktiken ointressant så länga vi genom demokratiskt fattade beslut kan göra prioriteringar av hur den tillgängliggörs, att samma höga kvalitet erbjuds överallt där vård behövs anpassat till de lokala förutsättningarna (som befolkningssammansättning m.m.).
Om det är något som ger låsningar i politiken så är det resultatet av folkomröstningar. Kärnkraftsfrågan är det kanske mest framträdande exemplet på detta. Där vilar ett folkomröstningsresultat som en slags död hand över en fråga i många 10-tals år. Folkomröstningsinstrumentet är också kraftigt komprommenterat just i Södertälje därv i haft en sådan om Maren-bron. Då röstade folket ja till en gångbro som skulle avlägsnas under sommarhalvåret för att tillåta åtkomst till Maren vattenvägen. Trots detta ligger det en bro som blockerar infarten til Maren året runt.
Varför man i en folkomröstning skulle ta ställning till i vems regi en viss verksamhet skall bedrivas förefaller ytterst märkligt. Om man nu ser det som rimligt undrar jag i vilka andra frågor som man skall ha liknande beslutsprocess, kanske om skolor, om vem som skal asfaltera gator……
Lite får man känslan av att vi försöker visa upp oss som förkämpar för sjukhuset – vilket ju de flesta faktiskt alltid varit – som kompensation för ett bristfälligt agerande under förra mandatperioden då det faktiskt fanns folk i vår ledning som hade svårt att ta strid mot “våra egna” i landstinget då ett nedläggningsförslag diskuterades.
Vore kul om Bosse Ohlson, arbetarekommunens ordförande, kunde förklara rationaliteten i detta uttalade stöd för folkomröstningskravet. Har vi ändrat inställning till folkomröstningsinstrumentet, har vi gjort driftsformer till ideologi, har vi dåligt samvete i sjukhusfrågan?
Också jag är kränkt
Först kränkt vinner: “Räcker det att studenten säger “Jag är kränkt” för att läraren skall ställas i skamvrån? Det verkar så, åtminstone på Lärarhögskolan i Stockholm. Där finns det studenter som anser att det är kränkande att det krävs korrekt svenska av blivande svensklärare. Maciej Zaremba ser en lagstiftning som skulle skydda mot trakasserier vändas till sin motsats.”
(Hittat via knuff.se.)
Känner mig kränkt av Maciej Zarembas artikel eftersom jag under drygt 5 år var anställd av Lärarhögskolans studentkår om vilken Zaremba skriver
“Och här hade denna sorgliga historia kunnat sluta, om det inte vore för studentkåren. Som vi skall se är student kåren vid Lärarhögskolan litet speciell. Den har få synpunkter på utbildningens kvalitet eller på andra akademiska värden, dess affärsidé tycks vara att medlemmarna skall få valuta för pengarna. Det vill säga examen.”
Får verkligen journalister skriva kränkande artiklar av denna karaktär och kan man anmäla detta till DO?
Rosemari Södergren tycker att ordet kränkt skall tas bort. Förstås en utmärkt metod för att minska antalet människor som blir kränkta:-) Hillevi Wahl kränker oss alla i ett inlägg rubricerat Idiot-Sverige🙂
Skämt åsido, jag tycker att vi lever i en tid där ordet kränkning förlorat sin betydelse (och det är ett viktigt ord, ett begrepp vi borde återställa till sin egentliga mening och reservera bruket av till verkliga fall).
Om Zarembas artikel är en rimligt korrekt beskrivning av hur lagen om likabehandling av studenter i högskolan fungerar på Lärarhögskolan i Stockholm så demonstreras just hur begreppet kränkning förlorat sin mening med lagens hjälp, hur skyddet mot trakasserier mot studenter kommit att vändas i sin motsatts och blivit ett instrument till stöd för trakasserier av lärare och institutioner.
Ser fram emot nästa artikel av Zaremba utlovad till morgondagens DN. Stämmer hans tes så verkar vi ha lyckats konstruera en lag som riskerar att göra lärare som gör sitt jobb (dvs undervisar, betygssätter, avråder) till brottslingar. Undrar vilken justitieminister som ansvarade för utformningen av denna lag? Undrar vilka riksdagsmän som röstade för densamma?
Transparensens motståndare
Varför tror partier man vinner på hemlighetsmakeri?: ” I pressmeddelandet säger Maud Olofsson att “Arbetet ska präglas av öppenhet. Det ska inte vara en intern process”. Bra så. Nästa steg borde också vara att verkligen öppna arbetssättet genom att t.ex. utveckla idédokumenten i en wiki eller genom att varje arbetsgrupp har en utvecklingsblogg. Att “öppna” arbetet genom att bara ta in ytterligare (etablissemangs)medlemmar i grupperna är gammaldags öppenhet på låtsas. Att verkligen öppna upp arbetet måste betyda att man vågar bryta idéerna med alla intresserade långt innan de ska vara färdiga och paketerade.
Och ja, jag är övertygad om att det parti som vågar ta sådana steg kommer att bli mer framgångsrikt än de som tror att man vinner val på hemligheter.”
Henrik Sjöholm har uppmärksammat mitt inlägg om transparens som metod i politiskt arbete. Det har ju inte särskilt många andra gjort – åtminstone inte i termer av publicerade kommentarer eller på egna bloggar (motsv.). Det är inte bra allmänt tråkigt utan visar också att man i det socialdemokratiska partiet liksom i andra har långt kvar till en praktik för det politiska arbetet som stämmer – och då menar jag inte bara tekniskt för där finns mycket att önska – med vad man skulle kunna kalla vår tid.
Med vår tid menar jag den relativt all historisk tid situation vi befinner oss i med en befolkning (åtminstone i hela västvärlden och faktiskt ganska stora delar av resten av världen) som har hög utbildningsnivå, hög konsumtionsnivå och dessutom tillgång till all världens kunskap med en knapptryckning. Förutsättningarna för kommunikation i politiska frågor är därmed faktiskt dramatiskt annorlunda än när vårt partiväsende var ungt, medelålders och gammalt. Nu ser vi att partierna snarst uppträder som lik som “rör på sig” snarare än att vara vitala, sprakande fora – centralpunkter – i det politiska livet.
Att förmåga, förståelse och kunskap saknas är uppenbart. Det räcker med att titta på den envägskommunikation socialdemokraternas webbplattform är uppbyggd för, eller för oss partimedlemmar att besöka Sosserian förr att inse att här skall minsann inte föras debatt, prövas nya idéer, bjudas upp till dans. Man kan också studera vilka partimedlemmar som bloggar (och få svårt att hitta några “ledande” sådana),vilka som kommenterar på bloggar, vilka som deltar i företeelser som Folkets Parlament, vilka som försökte använda wikikongress osv.
Det är ju faktiskt så att inte ens när “ledande” företrädare blir direkt adresserade kommer de ut. Av egen erfarenhet vet jag att inte ens om man aviserar ett sådant adresserande får man några kommentarer – ingen diskussion uppstår, inga nya idéer prövas.
Jag tror precis som Henrik Sjöholm att transparens kommer att vara nyckel till framgång.
Jag tror t.ex. att de nu pågående diskussionerna mellan mitt parti och miljöpartiet borde föras helt publikt. Då skule vi som inte får vara med kunna diskutera, kommentera, bidra, reagera……
Ny vd för Tom Tits
Ny vd för Tom Tits utsedd: “Tom Tits Experiment håller just nu stängt för en större ombyggnad. Till sommaren kommer man återigen att öppna – och då blir det med Lena Engelmark Embertsén som ny vd.
Hon kommer närmast från en tjänst på Umeå universitet och Tom Tits styrelseordförande Peter Karlberg är nöjd med valet.
– Lena Engelmark Embertsén kommer att tillföra mycket, bland annat med sin erfarenhet från att ha varit med och vidareutvecklat det så framgångsrika science centret Teknikens Hus i Luleå, säger han i ett pressmeddelande.”
>
Ordningsmannen och sexköpsdebatten
Hur skriver vi egentligen | Svensson: “Nu ska det väl sägas att vi alla blir förbannade och trampar över ibland. Att vi alla går till överdrift och tar i för mycket ibland. Sådan är nu verkligheten. Men vi alla borde kanske tänka lite mer, innan vi skriver och postar. Men det är nu väldigt lätt att kasta sig över tangenterna och skriva ner precs vad man tänker. Det ser inte alltid så snyggt ut och är inte alltid så schysst.”
Det är klart man kan föra en seriös debatt|Svensson
Anders Svensson tycker å ena sidan att det sker övertramp i debatten (inte bara om) sexköpslagen. Å den andra hävdar han att det går att föra en seriös debatt. Å den tredje sidan att (under rubriken Sexköpslagen är inte en flopp)
“Men som sagt, ingen kan idag säga om lagen är en flopp eller om den är bra. Trots att en del verkar tro det. Men en bedömning av den är bra eller inte kan inte vila på felaktiga förväntningar. Vilket socialstyrelsens tidigare bedömning gör. En utredning är på gång.”
och å den fjärde att
“Låt oss vänta på den innan vi bestämmer oss för vad vi tycker om lagen. Jag lutar åt att lagen är bra. Andra lutar åt motsatsen.”
Det man kan notera är att Svensson inte alls berör lagen ur ett principiellt perspektiv, vilket väl faktiskt får betraktas som ett krav om man nu anser att en seriös debatt är önskvärd/möjlig. Istället betraktar han den uteslutande ur ett pragmatiskt perspektiv och där dess effekter vad gäller att minska prostitutionen (i allmänhet) och “hjälpa” de prostituerade tycks vara de viktigaste kriterierna.
Om man nu börjar med de pragmatiska aspekterna utifrån Svenssons resonemang kan man konstatera att en effekt av sexköpslagen ju är att vi har mindre kunskap om prostitutionens omfattning, villkor etc sedan den ju de facto kriminaliserats genom att den ena parten, köparen, begår brott. Det gör ju att denna part inte kan undersökas i någon vettig mening eftersom de knappast kan förväntas ge sig tillkänna. Prostituerade, som oavsett skäl för sin verksamhet, måste också bedriva sin verksamhet i lönndom eftersom de annars riskerar att exponera sina kunder som då kan komma att straffas. Konstruktionen är korkad om ambitionen är att “hjälpa” de prostituerade ur sin yrke.
Men just denna ambition, att “hjälpa” sexarbetare att lämna sin verksamhet är ju i sig den kanske viktigaste frågan.
Att vi bör ha ett samhälle där människor som utsätts för brott får hjälp är vi väl sannolikt alla överens om. För de sexarbetande gäller med nuvarande lagstiftning att de “utsätts” för brott genom att utöva sin verksamhet – torsken begår ju brott när han betalar. Kanske klarar han sig om han låter bli att betala trots avtal om det? Tänker förespråkarna för sexköpslagen att det är leverantören av tjänsten som efter avslutad transaktion skall polisanmäla sina kunder?
Att vi också vill ha ett samhälle där männniskor som har en eller annan form av missbruksproblematik skall kunna få vård är vi sannolikt också överens om. Eftersom sexköpslagen tvingar prostituerade att bedriva verksamheten i lönndom hjälper den ju inte till att få kontakt med de missbrukande sexarbetarna. Eftersom sexköparen redan begått brott kan man knappast tänka sig att han/hon skulle göra socialen uppmärksammade på en missbrukande sexarbetare. På vilket sätt ger lagen bättre möjligheter att hjälpa missbrukande sexarbetare?
Samma gäller förstås människor som av andra skäl i egentlig mening inte valt att prostituera sig. Lagen tvingar dessa att dölja sin verksamhet. Möjligheterna att hjälpa minskar.
För den grupp av sexarbetare som i verklig mening fritt valt denna verksamhet är ju lagen absurd. Lagen sänder ju ut signalen att själva företeelsen – att ta betalt för sex – inte accepteras i vårt samhälle. Det illustrerades ju synnerligen väl av Maria Wtterstrand i en TV-debatt häromveckan där hon hävdade att lagen inte kan tas bort eftersom det just skulle signalera att det är OK att köpa sex.
Och det är då vi kommer till det centrala – alldeles oavsett vilka effekter sexköpslagen ger i termer av ökad/minskad prostitution, ökad/minskad trafficing osv. Enkelt uttryckt – varför vill vi utplåna prostitutionen? Varför vill vi inte ha prostituerade? Varför får man inte ta betalt för sexuella tjänster? Varifrån kommer denna föreställning?
För att göra frågan enkel, tydlig och personlig:
Om jag vill kan jag på vägen till jobbet helt legitimt köpa massage. Den massagen utförs av en människa som använder sin kropp för att utföra tjänsten. Fortfarande helt legitimt får massören utföra dessa tjänster på hela min kropp och ta betalt för detta. Massören åtnjuter vår respekt och har en laglig verksamhet.
Dock – om syftet med massagen vore att ge mig sexuell tillfredsställelse så skulle jag enligt sexköpslagen vara en brottslig om jag utnyttjade möjligheten/tjänsten. Massören skulle plötsligt inte längre respekteras för sitt yrkesval/kunnande utan kallas hora och anses vara i behov av hjälp att komma ur sitt förfärliga leverne (alldeles oaktat om det var ett helt fritt val).
Så om vi vill föra en seriös debatt om sexköpslagen behövs inga utvärderingar, det som behövs är att reda ut varför vi skall ha en lagstiftning som kriminaliserar köp av sexuella tjänster när vi inte kriminaliserar annat användande av kroppen för utförande av tjänster. Måste andelen kvinnor i verksamheten vara tillräckligt stort (och i så fall varför)? Måste andelen missbrukare inom yrket vara över en viss nivå (och i så fall varför)? Helt enkelt varför är det syndigt att köpa sex – för det är ju i själva verket den traditionella hycklande kristna sexualmoralen det handlar om?
Ryggradslös Palm
Palm och (s) ryggradslösa inställning till diplomatiska garantier: “Veronica Palm satt alltså i panelen efter Amnestys filmvisning som representant för socialdemokraterna. Det borde naturligtvis varit Urban Ahlin, gruppledare i utrikesutskottet. Arrangörerna klagade över att det var omöjligt att få dit tunga företrädare. Veronica Palm utgick uttalat från att hennes uppgift som riksdagsledamot var att förklara den förra regeringens agerande. Varför då? Senast jag läste regeringsformen var det regeringen som skulle stå ansvarig inför riksdagen. Sedan refererade Palm socialdemokraternas ryggradslösa inställning till diplomatiska garantier utan att själv säga vad hon tänkte. Om hon nu tänkte något.”
(Hittat via Dagens Arena.)
Katrine Kielos har skrivit en mycket bra krönika i Dagens Arena, man känner faktiskt hennes upprördhet i texten. Hon har också goda skäl att vara upprörd – att den socialdemokratiska talesmannen i dessa frågor inte “har tid” och att en riksdagsman i hans ställe sitter och försvarar en sjuk sak är inte särskilt hedrande.
Avkriminalisera torskarna
Jag har varit tveksam till den s.k. sexköpslagen länge men blivit alltmer övertygad om att den är skadlig för de som den sägs skydda, dvs sexarbetarna och att den egentligen bara är uttryck för en hycklande kristen sexualmoral. Sex får bara utövas inom ramen för äktenskapet, bara med en partner, bara med en partner av motsatt kön etc. Likaväl som sexarbetarna gärna stigmatiseras så gäller ju detsamma för sexköparna, de s.k. torskarna.
Stötte via knuff.se på en tråd av inlägg som ganska seriöst punkterar de argument som brukar användas för sexköpslagen. Det första – tankar från en glädjeflicka – slår fast just det – INGET ARGUMENT I SEXKÖPSDEBATTEN HÅLLER.
Underförstått och mellan raderna, verkar det mest frånstötande med sexköp vara själva den ekonomiska transaktionen. Det är okej att tycka det, men det är inte okej att kräva, att andra ska tycka samma och absolut inte okej, att göra en grupp till kriminella utifrån den åsikten.
Visst går ofta pengar och makt hand i hand. men jag har svårt att tänka mig, att någon av alla de kunder jag mött, någonsin tänkt att….. “nu betalar jag och då har jag makt och rätt att göra vad jag vill med Greta garbo.” Det funkar inte så och det vet alla vi som frivilligt säljer sex.
Det är vi som gör upp förutsättningarna och det är vi som sätter priset. Sedan sker oftast mötet med ömsesidig respekt.Nu kan jag i och för sig, också tycka att man inte ska behöva betala för att få sexuell stimulans och njutning. Men verkligheten stämmer inte alltid överens med ens önskningar och det är väl bra att möjligheten finns för de som så önskar.
Nu väntar jag bara på att den kriminella stämpeln på dessa ska tas bort. Enligt mig, är inget av ovanstående argument hållbara. Inget som gör det rätt att få fortsätta stigmatisera och göra livet svårt för sexsäljarna och för att fortsätta kriminalisera sexköparna.
Hos Minatankar1s Weblog krossas (och det är inga överord) Josefin Brinks argumentering (hämtad från hennes blogg och från en artikel på SvT.
“Att samhället ska säga; “Vi hade fel. Det är okej att köpa sexuella tjänster. Det är en rättighet som vi var dumma nog att inskränka. Kör igång.”
Jag har aldrig sett någon motståndare mot sexköpslagen säg att köp av sexuella tjänster är en rättighet. Har du?
Att köpa sex är ingen rättighet!
Sex är aldrig en rättighet, med eller utan pengar inblandat.Debatten handlar överhuvudtaget inte om hurvida det är en rättighet att köpa sex eller inte, utan hurvida detsamma ska vara kriminaliserat. Här föreligger en väsentlig skillnad och jag förutsätter att en politiker har tillräckligt med fungerande kraft innanför pannbenet att inse skillnaden.
Själv har jag lite svårt att argumentera för sexköparnas sak av den enkla anledning att jag mig veterligen bara har känt en person som tillhör denna skara. Icke dessto mindre kan jag hysa förståelse för att det finns personer som av olika skäl vill köpa sexuella tjänster och från min horisont är det svårt att skilja den typen av tjänster från många andra – massage är väl det som ligger närmast tillhands genom att det innebär att massören arbetar med kroppen och det för kunden rimligen kan vara behagligt, någon form av njutning. I princip skiljer det sig ju bara genom vilka kroppsdelar som masseras.
För den som betraktar sexköpare som moraliskt suspekta, som monster som betalar för andras kroppar (som om vi talade om slavhandel, vilket uselt argument) kan en artikel i Göteborgsposten vara upplysande.
Transparens var ordet
Transparens – därför funkar det: “Grunden är enkel, och handlar ganska mycket om varför man inte förlorar något på transparens. Jag kan skriva romaner om det – men i tre korta punkter:Det finns ytterst få originella/ursprungliga idéer. Vi behöver alltså inte vara hemliga med vad vi klurar på. Istället har vi allt att vinna på att så snart som möjligt få mer input från så många som möjligt. Då måste vi vara öppna med våra tankar. Alla vet ändå vem som fikar med vem. I vår lilla ankdamm är det ingen raketforskning att räkna ut vem som pratar med vem, om vad, eller varför. Att tro något annat vore bara att lura sig själv. Det är i genomförande skillnaden ligger. Vem är snabbast och bäst på att genomföra det som alla vet är rätt sak att göra. Hur syr man ihop det med sina unika förutsättningar. Hur väljer man rätt saker att göra. Det som skiljer vinnaren från förloraren är inte så mycket ”think” som det är ”do”.” (Hittat via deep|edition.)
I medie- och reklambranschen diskuterar man rätt flitigt kring transparens. I mitt parti – en arena där fullständig transparens odelat skulle vara till fördel – diskuteras det inte. Tvärtom ser vi ständiga exempel på hur brist på transparens ger negativa konsekvenser. Ett bra exempel är hur utbytet av ekonomisk talesman gick till.
Nu är det inte i första hand personfrågorna som föranlett mig att förespråka ökad eller snarast fullständig transparens, det är den demokratiska aspekten som jag betonar. Rådslagsarbetet är ju ett exempel på en process som skulle vara betjänt av transparens – vilket betyder att det inte alls är tillräckligt att publicera material för andra att ha synpunkter på utan det är utbytet av synpunkter som är det intressanta. Inte heller det är emellertid tillräckligt om inte de ledande i partiet deltar i denna process, dvs är närvarande i en ständigt pågående diskussion.
Partiets användande av modern teknik är ett bra exempel på hur outvecklat tänkandet är. Inte ens i partiinterna fora deltar ledande företrädare på lika villkor. Det blir ju patetiskt när t.ex. fora som Sosserian dels byggs upp i en fullständigt korkad teknisk miljö, dels inte har en aktiv partiledning som motor. Jag tror dock egentligen att behovet av helt interna fora är ytterst begränsat, kanske bara för en mer formell intern demokratisk process. Vår politik och utvecklingen av densamma skulle hålla för och förtjäna oerhört mycket större respekt hos alla om den formades med full transparens under hela processen.
Senaste kommentarerna