Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Ska vi nu rensa ut de religiösa
Att bränna broar | 精神污染: ”Den svenska/västliga avståndskulturen har aldrig varit särskilt lyckosam. Man tar avstånd från Hamas, men det är en demokratiskt vald entitet man måste samtala med om man vill ha förändring. Man tar avstånd från Nordkorea och kräver det ena och det andra, men vill inte diskutera det som Nordkorea vill. Att ta avstånd från än det ena än det andra har blivit ett kriterium för deltagande i debatten, annars blir man utfryst och ignorerad.
Men det socialdemokratin gör här är bara att anpassa sig till en sverigedemokratisk verklighet. Man bränner därmed broarna och stänger dörren för muslimer. Resultatet blir att islam i Sverige radikaliseras snarare än reformeras.”
(Hittat via Knuff.)
Den gångna veckan har präglats av hetsjakten på Omar Mustafa, allt sedan EXPO anklagat honom för att han bjudit in personer som enligt uppgift gjort sig skyldiga till antisemitiska uttalanden:
Vi kallar det konsekvent antirasism.
Vi har aldrig hävdat att Omar Mustafa är antisemit. Det vi har velat belysa är hans deltagande i legitimeringen av rasister. En legitimering han nu säger sig ha slutat med.
Detta blev upptakten till en veckas smutskastande av Omar Mustafa där olika människor försökt leda i bevis att han därför kan stämplas som antisemit påspätt med homofobi och en oacceptabel kvinnosyn. Det hela har bara blivit alltmer obehagligt eftersom det mesta handlat om skuld genom samröre med få konkreta bevis. Tvärtom så tydliggjorde Mustafa själv sin syn på dessa frågor i ett öppet brev publicerat i Aftonbladet. Resultatet av det hela blev att först Mona Sahlin (som framförde obestyrkta uppgifter om antisemitism) och sedan Stefan Löfven tog avstånd från Mustafa – synnerligen obehagligt vilket förstås slutligen ledde till att Mustafa avgick från alla uppdrag i partiet. För mig luktar det mycket islamofobi även om säkert en del som deltagit faktiskt haft skäl att ifrågasätta Mustafas åsikter – tänker främst på kvinnorna.
Ulf Bjereld har utförligt kommenterat händelseförloppet och bl.a ifrågasatt den källkritiska förmågan hos media kommenterat det hela liksom Staffan Lindström som har synpunkter på partiledningen:
Om Omar Mustafa var en olämplig kandidat till partistyrelsen borde han inte ha blivit nominerad. Var han inte en olämplig kandidat borde han ha försvarats. Nu viker sig partiledningen för en stark opinionsvind om en enskild individs lämplighet. Omar Mustafas avhopp från politiken är en logisk följd av den konflikträdsla som präglar vår partiledning och som skapar intrycket av att ord man använder i ett kongresstal bara är krimskrams för partisterna.
Också Marie Demker skriver bra om det hela:
Den totala brist på trovärdighet i frågor om mångfald och tolerans som socialdemokratin den här veckan har visat hade jag inte i min vildaste fantasi kunna föreställa mig att ett parti med regeringsambitioner skulle visa upp. Tolerans innebär att leva med det man inte tycker om, att vänja sig vid att de egna grundvärderingarna inte i alla sammanhang är den självklara referensramen. Det kräver politisk mognad.
Ingen har kunnat beslå Mustafa med något rasistiskt, anti-semitiskt eller kvinnoförnedrande uttalande eller handling av det slaget. Allt som visats upp är en jämmerlig radda misstänkliggöranden, rykten, sladder, moralpanik och gapighet. Och detta såväl från ledande socialdemokratiska företrädare som från dåligt pålästa journalister. Liksom den vanliga mobben på nätet.
För det socialdemokratiska partiet är beslutet att tvinga Omar Mustafa att avgå en total moralisk kollaps.
Till detta skulle jag vilja lägga följande funderingar: Vi har under rätt lång tid vant oss vid att leva i ett förhållandevis sekulärt samhälle. Till det bidrar att motsättningar mellan religion och politik varit lågmälda bland annat för att de dominerande samfunden sakta men säker dels accepterat att politiken ska vara skild från religionen, dels genom att de varit beredda att ompröva en hel del religiösa dogmer i takt med tiden. Det här är en utveckling som tagit lång tid – bara för att nämna några frågor under de senaste årtiondena som exempel; inställningen till abort, till homosexualitet och till kvinnans roll (i församlingen). Sannolikt har det haft betydelse att religiösa inte stängts ute från politiken utan kunnat delta i densamma. Är vi nu på väg att stänga den dörren och vad/vem tjänar på det?
Om man blir vald av en kongress är väl den stora frågan vem som är ansvarig. Med min syn på demokrati ligger hela ansvaret hos de som röstade för. Såvitt känt valdes partistyrelseledamöterna enhälligt. De som bör hudflängas är då rimligen kongressombuden. Såvitt jag sett har dessa inte ställts till svars. Jag gör det nu!
Det är inte partiledaren som väljer styrelseledamöter men denne måste förstås kunna hantera uppkomna frågor. Ett stort ansvar ligger förstås på de som nominerat (Veronica Palm m.fl.) och på valberedningen men det fråntar inte ombuden det direkta ansvaret.
PS Läs för övrigt gärna också Paul Ronges analys av bristen på krishantering DS
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots,
s-bloggar
och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Aftonbladet, demokrati, Etnicitet, Identitet, Ideologi, Jämlikhetsanden, Mona Sahlin, Netroots, Newsmill, Partiledare, Paul Ronge, Politik, Religion, Sexualitet, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Ulf Bjereld
Kan Södertälje lära av Malmökommissionen
”Hälsa och välfärd måste ses som investeringar, inte som kostnader.” – Opinion – Sydsvenskan-Nyheter Dygnet Runt: ”Kommissionens första övergripande rekommendation är att det behövs en social investeringspolitik som kan utjämna skillnaderna i levnadsvillkor och göra samhällets olika system, som utbildning, arbete, inkomst och hälso- och sjukvård, mer jämlika.
Människors utveckling och hälsa måste sättas i centrum för samhällsutvecklingen. Satsningar på hälsa och välfärd ska ses som investeringar, inte som kostnader.”
(Hittat via Knuff.)
Svaret på frågan i rubriken är väl sannolikt ja. Funderar dock på vad man t.ex. menar med ”ses som investeringar, inte som kostnader” som väl sannolikt har sin grund i det faktum att kommuner förväntas finansiera drift med de löpande intäkterna och investeringar genom lån. Undrar då om lån alltså inte är att betrakta som kostnader (om än framtida sådana). Påminner lite om att myndigheter måste finansiera IT-utveckling som investeringar dvs uppta lån för detta. Gör att kostnaden alltså skjuts lite på framtiden men den försvinner faktiskt inte. Vanligt, åtminstone i min kommun har varit att man investerat i nya byggnader men sällan faktiskt kalkylerat med den ökade kostnaden som dessa leder till framgent.
Att se sociala satsningar som investeringar verkar då förnuftigare om man gör antagandet att det leder till faktiskt minskade kostnader framgent. Ett exempel skulle kunna vara att satsningar på att fler får en bra skolgång faktiskt leder till att de har större chans till arbete i vuxen ålder. Det skulle kunna innebära minskade kostnader för t.ex. försörjningsstöd. Problemet med kalkylen torde vara att de minskade kostnaderna faktiskt inte inträffar i närtid (då investeringen ska betalas, blivit en kostnad) utan om kanske 10 – 20 år.
Har inte hunnit studera de konkreta förslagen i Malmökommissionens rapport. När det gäller vad som bör göras i Södertälje så kan man ändå resonera om det med utgångspunkt i kommunens specifika förhållanden. Några saker är rätt uppenbara:
Bygg ihop staden dvs bygg framförallt bostäder så att ytterområdena (Hovsjö, Ronna m.fl.) blir en del av en sammanhängande stadsbild, inte isolerade satelliter.
Bygg ut kommundelscentra, dvs bygg främst hyresbostäder så att dessa mindre orter får en mer socialt blandad befolkning
Lokalisera skolor så att de får naturligt blandade upptagningsområden, dvs se till att inga skolor automatiskt blir segregerade genom att de ligger inbäddade in vissa avgränsade områden.
Förtäta de centrala delarna av staden dvs bygg fler bostäder i central delar av staden så mycket det bara går (för att säkra underlag för folkliv och handel där – kanske t.o.m. få underlag för biograf).
Levandegör centrum dvs se till att alla tillgängliga butikslokaler används till just butiker och/eller restaurang/cafe-verksamhet (kör bort mäklare, banker m.m. från gatuplanet).
Underlätta besök i centrum dvs öppna all tillgänglig gatumark för parkering.
Subventionera hyror dvs se till att vanligt folk (inkl nyanlända) har råd att bo i nyproducerade lägenheter.
Profitera på mångfalden dvs se till att restaurangutbud och matutbudet i butiker återspeglar de fantastiska förutsättningar som mångfalden utgör. Se till att kulturutbud m.m. återspeglar mångfalden.
Det var den lätta biten, återstår det som också skapar sammanhållning, goda livsvillkor och framtidshopp – arbete. En kommun kan bara i begränsad omfattning skapa arbete – genom att se till att de kommunala verksamheterna har en bemanning som ger dessa reella förutsättningar att göra ett bra jobb. Genom att konsekvent säkerställa att kommunen som kund kommer att kunna välja lokala företag kan man också medverka till att antalet dessa växer och därmed kan anställa fler. Man kan förstås också aktivt arbeta för att företag etablerar sig – då krävs mycket smidigare hantering av allt från tillstånd, tillsyn (inriktad på hjälp inte stjälp), mark- och lokalförsörjning och en massa andra åtgärder för att höja attraktiviteten. Typ – bygglov inom 10 dagar (om nämndbeslut krävs längst till nästkommande sammanträde), utskänkningstillstånd samma dag, flexibel hyressättning på kommersiella lokaler så att inga står öde längre än 3 månader.
Vad gör att växande företag kommer till alternativt stannar kvar i kommunen? har vi stödjande strukturer för spelindustrin, mode, musik och andra framtidsbranscher?
Technorati Tags:
Skola, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Södertälje, Malmökommissionen
Bygg bort bostadsbristen kanske?
Lago: Särkrav leder till mindre byggande – Bostad – www.lt.se: ” en debattartikel i Dagens industri skriver Lago tillsammans med fem andra bostadsdebattörer att de kommunala särkraven kostar cirka 12 miljarder kronor per år, vilket skulle räcka till att bygga omkring 1 000 nya lägenheter årligen. 25 000 personer skulle ha fått bostad om inte särkraven funnits.”
(Hittat via LT.)
Anders Lago har efter bara något/ra år inom HSB insett att kommunala påfund hindrar byggandet av bostäder. I Södertälje behöver vi rätt många men nästan inget byggs enligt Staffan Norbergs/kommunens uppgifter.
När Södertälje rapporterade in sina bostadsbyggandesiffror till Boverket var det ingen positiv läsning. Totalt 184 bostäder färdigställdes under året av planerade 350.
Samtidigt uppger Boel Godner i en intervju i ETC Stockholm att
Vad tycker du att regeringen borde göra?
– De borde säga att nu gör vi en insats och ger väldigt mycket pengar till Södertälje, eller så sätter vi en mur kring kommunen och säger att hit går det inte att flytta på ett tag. Men ingetdera har hänt.
Mot bakgrund av att det bara under 2012 kom 1200 flyktingar från Syrien till kommunen.
Två saker finns väl att säga om detta:
Frågan är förstås vem som tar ansvar för att så sker och hur kan det finansieras.
Technorati Tags:
Anders Lago, Boel Godner, Flyktingpolitik, Hölö, Invandring, Länstidningen, Mörkö, PEAB, Politik, Skola, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Södertälje, Staffan Norberg
Solidaritet måste vara gränslös
Kanterna hårdnar på svenskheten | Tiden: ”Det är därför som 90-åriga Ganna Chyzjevska kunde utvisas till Ukraina trots att hon var dement, synskadad och hade läkarintyg på att hon inte klarade sig själv. Hon ansågs inte ha tillräckliga skäl att göra Sverige till sitt land under sina sista levnadsår.
Dessutom kommer allt fler förslag med syfte att skärpa linjen mellan svenskar, beroende på vilken etnisk eller religiös bakgrund de har. Folkpartiet, det näst största högerpartiet, återlanserar med jämna mellanrum språktest för medborgarskap, obligatorisk gynekologisk undersökning av högstadieflickor och burkaförbud. Även diskussionen om man ska dra in föräldrapenningen till barn som är födda utomlands har aktualiserats.
Sverigedemokraternas fasad har rämnat och företrädare som Almqvist kommer och går. Men politiken den består och bärs upp av etablerade partier, vars företrädare aldrig skulle säga blatte och hora offentligt. Det oroar mig mer än en väsande fascist med en illa sittande kavaj över brunskjortan.”
Hittat via
Skrev den här krönikan direkt efter SD:s järnrörsskandal. Är mer rädd för moderaterna än vad jag någonsin varit för SD tidenmagasin.se/artiklar/kante…
— Somar Al Naher ☪ † (@somaralnaher) 2 februari 2013
Eller som Karin Pettersson uttryckte det
Nu kör Moderaterna på riktigt. Nu blir det läskigt. Migrationsministern: Dagens asylinvandring inte hållbar – DN.SE dn.se/nyheter/sverig…
— Karin Pettersson (@AB_Karin) 1 februari 2013
Tror Al Naher har en viktig poäng. Det är inte SD vi i första hand ska vara rädda för (om inte annat har de bidragit till att en hel del buskagitation blivit synlig – och det är faktiskt bra) utan när andra partier anammar en politik baserad på problemdefinitioner baserade på etnicitet, religion och/eller kultur. Just nu verkar det vara delar av Moderaterna som är i farten – främst företrädd av vår migrationsminister Tobias Billström.
Att sådana idéer får fäste i en del borgerliga partier är förstås naturligt givet att inget av dessa vårdar det liberala arvet, även om i just denna diskussion det i övrigt hårt trängda Centerpartiet verkar ha en annan utgångspunkt
– Det är ett försök att hitta en enkel lösning på ett komplicerat samhällsproblem. Det är i andra änden man måste börja. Det stora problemet är att det är så det tar så lång tid för nyinflyttade att komma i jobb. Jag tycker att vi borde tillsätta en grupp skyndsamt som kan titta på arbetsmarknaden så att vi kan börja titta på reformer som kan lösa problemen i stället för att begränsa för de som vill komma till vårt land, säger Johan Hedin, Centerpartiets migrationspolitiska talesperson.
Nu ska vi förstås också komma ihåg att Sverige inte har någon invandring att tala om. Vi tar emot flyktingar som, om de beviljats asyl, också får ta hit anhöriga. Det verkar väl rätt rimligt. Därutöver verkar vi under beteckningen arbetskraftsinvandring ha infört någon slags slavhandel. Och så finns det förstås folk som återvänder.
Skulle vi vara sant solidariska med människor i vår omvärld borde vi tillåta invandring i betydligt större omfattning. Tänker ofta på de många svenskar som utvandrade under 1800-talets senare del – hur skulle det ha funkat för dem om USA då haft dagens invandringspolitik eller en politik motsvarande dagens svenska. I en globaliserad värld är det märkligt att vi inte ser på tillvaron ur ett globaliserat perspektiv, att vi solidariserar oss med alla de som har det sämre än oss. När kapitalet kan röra sig fritt och utnyttja människor i andra länder är det ju märkligt att förvägra dessa människor att t.ex. röra på sig om det krävs för att hävda sin rätt, hävda sitt människovärde, skapa sig en framtid. Arbetare i alla länder förenen er är som jag skrivit tidigare fortsatt en helt aktuell paroll.
För de härskande har nationalism alltid varit ett medel för att undertrycka befolkningen. För de undertryckta har solidaritet alltid varit vapnet i striden. Hoppas att alla sossar tar upp den kampen igen, inte bara i ord utan i handling. Det betyder att vara solidarisk i praktiken, inte bara slå vakt om vårt utan inkludera andra. De problem vi har ska definieras rätt – vi har för stor arbetslöshet, vi har bostadsbrist, vi klarar inte att ge alla en bra skolgång. Inget av detta har med etnicitet att göra utan kräver politik för att få fler ska få arbete, för att fler ska få en bra bostad och för att skolan ska ge alla chansen!
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Arbetarklass, Etnicitet, Fascism, Flyktingpolitik, Främlingsfientliga, Frihet, Ideologi, Invandring, Karin Pettersson, Klass, MUF, Politik, Rasism, Religion, Skola, Socialdemokratiska Arbeterepartiet, Solidaritet, Sverigedemokraterna, Somar Al Naher, Moderaterna
Alexandersson, Frihetsfronten, Sjunnesson och Carlqvist – hänger det ihop
Henrik-Alexandersson.se: Frihetsfrontens talarkväll: ”Talare är Jan Sjunnesson, lärare och skribent – som talar kring sin kommande bok: The Swedish Story – From extreme experiment to normal nation.”
I veckan har tydligen Jan Sjunnesson talat på Frihetsfronten. Gjorde mig lite nyfiken eftersom jag följer Sjunnesson på Twitter, därför ögnat utkast till första kapitlet i den kommande boken på hans blogg och faktiskt blivit lite fundersam när han för ett tag sedan retwweetade Ingrid Carlqvist även om jag då inte reflekterade särskilt över det – följer henne inte. Häromdagen såg jag dock en tweet
@lennartbucht Tog mig 8 timmar och 10 A4 att skriva detta. Refuserat av Newsmill pga spretigt. Sant tyvärr @sakine @newsmillpm
— Jan Sjunnesson (@sjunnedotcom) 26 januari 2013
och upptäckte då ett inlägg av Sjunnesson från 1 augusti 2012 med rubriken SVERIGE VÄRLDENS MESIGASTE LAND MEN SNART INTE MER (versaler i original, min anm.). I den artikeln skriver Sjunnesson bland annat
Vad journalister skulle göra blir inte gjort. Fakta undanhålls och smyger fram via halvrasistiska webbsidor och grupper. Undantagsvis jobbar några journalister utan betalning, Lars Åberg, Lasse Granestrand, Inger Carlqvist, Merit Wager och Gunnar Sandelin t ex, eller anonymt, som journalisten Julia Ceaser m fl bloggare. Att ens diskutera med dem har blivit att ge sig in i guilt by association – taktik som redaktörer och vissa journalister ägnar sig åt utan att diskutera sakfrågan. Själv har jag träffat två av dem och inte hållit med dem i allt men beundrar deras mod för vilket några av dem fått betala ett högt ekonomiskt och mänskligt pris; artiklar refuseras, de nekas jobb, de bemöts inte, de kan inte stå för sina åsikter öppet och deras kompetens ifrågasätts. (Sjunnesson har stavat Carlqvists förnamn fel men länken går till Ingrid Carlqvist, min anm.)
Började då fundera på eventuellt samband mellan Alexandersson, Frihetsfronten, Sjunnesson och Carlqvist eftersom Sjunnesson ledde mig in på tankar om gult by association. Den förstnämnda jobbar åt Piratpartiet i Bryssel och är libertarian, Frihetsfronten är ett nätverk för libertarianer och nyliberaler, Sjunnesson är enligt egen utsago frihetlig och liberalkonservativ och Carlqvist är en av två chefredaktörer för Dispatch International som t.ex. publicerar artiklar av denna typ (publicerad 2012-09-20, författare Helmuth Nyborg):
Västvärldens politiker är i full gång med att förstöra sina egna demokratier och välfärdsstater. Genom den massiva invandringen av människor med betydligt lägre IQ rasar våra länder i rask takt ner mot den gräns där demokratin inte längre går att upprätthålla – ett genomsnittligt nationellt IQ under 90.
Skillnaderna i fertilitet och den massiva invandringen av lågintelligenta från syd till nord förklarar varför Europa och USA blir dummare för varje dag som går. Dessvärre förstår de tongivande politikerna och akademikerna inte orsaken och inser inte vilka katastrofala konsekvenser denna demografiska förvandling kommer att få.
Antar att ovanstående citat räcker för att konstatera att Dispatch International torde räknas till de halvrasistiska, Sjunnessons beteckning, och som framgår ovan beundrar han sådana som Carlqvist för deras mod. Det Dispatch International emellertid huvudsakligen verkar ägna sig åt är att sprida idén om civilisationernas krig, det mellan islam och västvärlden:
De som planlade och utförde 9/11 var fullständigt på det klara med att angreppet var ännu ett slag i det krig mellan islam och resten av världen som har pågått i 1400 år, och att vi som är de tilltänkta offren för islams angreppskrig gör klokt i att inse detta faktum.
Våra ledare vägrar att göra detta, men vi och våra vänner runt om i världen bör sluta följa de ledare som vill föra oss mot avgrunden.
Här är det alltså inte frågan om samband av typ gult by association utan verkar vara mera rent och rakt. Om vi alltså antar att relationen Carlqvist/Sjunnesson är just så hur förhåller sig då detta till Frihetsfront/Alexandersson. Ett sådant verkar svårt att etablera, Frihetsfronten är t.ex. för mångfald och öppna gränser. Sjunnesson har på sin politiska önskelista
Minska invandringen till dansk nivå Minska islamiseringen Utöka säkerhetspolisens befogenhet Inför en litteraturkanon i skolan Utökad rätt till signalspaning för polis och Säpo Skärpta straff
Inte särskilt kännetecknande för libertarianer tänker jag. Finner att jag gärna skulle velat vara med på Frihetsfrontens talarafton i veckan – hittar inget referat/video – tips emottages tacksamt.
Technorati Tags:
Frihet, Henrik Alexandersson, Ideologi, Rasism, Jan Sjunnesson, Ingrid Carlqvist, Dispatch International, Frihetsfronten
Kanske är klimatkatastrofen något överdriven
Inställd klimatkatastrof | 酩酊老翁: ”Det är nog inget som mallgrodorna på DN och dess politiserade vetenskapsreporter Karin Bojs kommer att rapportera om, eftersom det inte ligger i linje med den religiösa uppfattning kring klimatet som gäller därstädes.
Men en mer nykter analys föreligger nu hur som helst, och den ger som resultat att stora delar av den globala uppvärmningen beror på naturliga variationer.
Det är elementärt så att människan sedan industrialismens början släppt ut gaser som påverkar klimatet, och det är elementärt så att befolkningsexplosionen också har inverkan. Däremot är det inte alls elementärt att hela den uppmätta ökning i medeltemperatur vi sett under denna period beror på just dessa faktorer.
Vi vet nämligen att jorden har varit betydligt varmare under tidigare perioder, och att halterna av koldioxid varit oerhört mycket högre än vad de är idag. De naturliga klimatvariationerna är av en helt annan dimension än vad människan förmår ställa till med.”
Jag tillhör det som nog många betraktar som klimatskeptikerna – åtminstone i den meningen att jag inte riktigt litar på den klimatalarmism som under nu rätt många år varit PK. Huvudskälet är att att jag betraktar möjligheterna till stora temperaturvariationer som naturliga. Brukar exemplifiera detta med att den senaste istiden med kilometertjockt islager över delar av Sverige faktiskt bara ligger något 10 000-tal år bort. Annat exempel är förstås att det faktiskt odlats vindruvor/gjorts vin i våra trakter för mindre än 1 000 år sedan. Bara under min tid på Mörkö har jag upplevt vintrar då man kunds ploga bilväg på isen likaväl som vintrar då ingen is lagt sig. Mina egna barn växte upp utan riktiga vintrar överhuvudtaget medan jag själv (som jag minns) åkte skidor varenda vinter under min uppväxt på Lunnevad typ 20 mil söderut.
Det här innebär dock inte att jag betvivlar att vi kan orsaka stor skada genom okontrollerade utsläpp av allehanda skit i systemet. Att vi måste ersätta användandet av fossila bränslen är ju uppenbart både av det skälet och för att det i sig utgör ändliga resurser om än med rätt många år kvar till uttömning.
Sålunda är det förstås tillfredsställande att läsa artiklar såsom den i SvD med rubriken Klimathotet mindre än väntat. Väl värt att notera är förstås att rubriken inte alls negligerar hotet utan just att de norska forskarna faktiskt tagit hänsyn till naturliga variationer och därmed funni hotbilden något överdriven. Detta besvärar förstås alarmister. Lånar en bild från 酩酊老翁 som beskriver de senaste 1 000 åren: 
Technorati Tags:
DN, Framtiden, Niklas Dougherty, Politik, 之乎者也, Klimatalarmism, Klimatskeptiker, Klimat, Miljö
Bra understreckare om vår bild av världen
Världens största krig är osynligt i medierna | SvD: ”Felet, säger Hawkins, ligger enbart i den skeva nyhetsvärderingen. Konflikter där det inte finns någon tydligt urskiljbar god sida får medierna att tappa intresset. Då börjar journalisterna slarva, prata om urgamla etniska motsättningar eller om kaotiskt våld. Folkmordet i Rwanda var inte kaotiskt, kontrar Hawkins. Man dödar inte 800000 människor på hundra dagar utan ett visst mått av planering.
Historia, politik och ekonomi är lika relevant som alltid för att förstå världens konflikter, men medierna har alltmer övergått till att ge kulturell identitet och etnisk tillhörighet en överdriven roll i nyhetsförmedlingen, skriver Hawkins. En identitetsbaserad konflikt är underförstått naturlig: den är oundviklig, möjligen olösbar, möjligen obegriplig för utomstående, som alltså lugnt kan strunta i den. De ’etniska’ konflikterna i Afrika vill Hawkins hellre beskriva som organiserad brottslighet: ’Den ’kultur’ som driver Afrikas konflikter liknar den sicilianska maffians […] Afrikas stridande fraktioner bör inte förstås som ’stammar’ utan som kriminell affärsverksamhet.’”
(Hittat via Knuff.)
Håkan Lindgrens understreckare från gårdagen, som i stor utsträckning bygger på läsning av Virgil Hawkins studie Stealth conflicts, bidrar till en mediekritik som är viktig. Som framgår ger medierapporteringen oss en väsentligen förvriden bild av världen. Fokus för Lindgren/Hawkins är rapporteringen kring konflikter men vi vet ju att detta missförhållande gäller också annan viktig information t.ex. om välståndsutvecklingen, fattigdomen m.m.
Vår tids märkliga fokus på identitet snarare än bakomliggande ekonomiska och maktpolitiska intressen bidrar till den bristande rapporteringen tycks Hawkins hävda. Lindgren skriver bl.a.
Historia, politik och ekonomi är lika relevant som alltid för att förstå världens konflikter, men medierna har alltmer övergått till att ge kulturell identitet och etnisk tillhörighet en överdriven roll i nyhetsförmedlingen, skriver Hawkins. En identitetsbaserad konflikt är underförstått naturlig: den är oundviklig, möjligen olösbar, möjligen obegriplig för utomstående, som alltså lugnt kan strunta i den. De ”etniska” konflikterna i Afrika vill Hawkins hellre beskriva som organiserad brottslighet:
”Den ’kultur’ som driver Afrikas konflikter liknar den sicilianska maffians […] Afrikas stridande fraktioner bör inte förstås som ’stammar’ utan som kriminell affärsverksamhet.”
Läs understreckaren, den innehåller en hel del tänkvärt, inte minst kring vår bild av kriget mot terrorismen.
Technorati Tags:
Etnicitet, Kriminalitet, Maffia, Mediekritik, Politik, SvD, Håkan Lindgren, Virgil Hawkins, Afrika, Identitet
Proletariatet har inget fädernesland
Diderot – Portvin, folklig kultur och sodomi. Del 4.: ”Om människor blir trygga, lugna och glada av att definiera sig i huvudsak som tillhöriga en nation så kan de väl få göra det. Jag bryr mig inte. Det känns bara så fattigt när någon gör det. Som om de frivilligt kastrerade sig. Hur kul har man utan sina kulor.
Världen har rört sig framåt och ständigt blivit en allt bättre plats inte därför att människor krampaktigt slutit sig samman i sina inbillade gemenskaper, världen har rört sig framåt därför att människor rört sig – över geografiska, klassmässiga och sociala gränser.
När Karl Marx konstaterade att proletariatet inte har något fädernesland så visade han att han stod mitt i den upplysningens tradition, den tradition vars bärare såg som kosmopoliter. Det är en tradition som går på tvärs mot det vi ser i dag i Europa – en nationalistisk, separatistisk rörelse som vill bryta sönder nationalstaterna – en del vill göra det från vänster, andra från höger – men oavsett vilken riktning de kommer ifrån så är det fel riktning. Europa behöver inte fler gränser.”
(Hittat via Diderot.)
Boris Benulic skriver bra om rörlighet som drivkraft för utveckling. Också bra om den något märkliga situation som nu råder där identitetsskapandet i allt högre grad tycks utgå från nationalitet, etnicitet och andra ”tet”er i en värld där motsatsen vore det önskvärda. I en värld där detligger i folkens intresse att riva gränser och bekämpa nationalism. Istället bidras till sönderfall genom separatism – märkligt.
Technorati Tags:
Boris Benulic, Etnicitet, Frihet, Ideologi, Klass, Politik, Religion, Diderot
Öppna gränser är vänsterpolitik – håller med
Öppna gränser är vänsterpolitik Dagens Arena: ”Visst, partier till vänster pratar om ’human’ flyktingpolitik, men det skapar främst bilden av den gode Väst. Vad har hänt med visionen om en värld utan gränser och arbetare världen över förenen eder? I takt med att Sverigedemokraternas stöd ökar är det viktigare än någonsin att tala om öppna gränser. Rasisternas invandringsproblem finns för att gränser finns.”
(Hittat via Dagens Arena.)
Helt överens med Roya Hakimnia – fast jag skulle vilja formulera det i termer av att riva gränser. Frågan är ju vilka intressen som tjänar på att vi upprätthåller nationalstater och dess territoriella gränser. Kapitalet har ju sedan länge slutat att använda dessa som skydd, numera tjänar de mest som ett instrument för att kontrollera människor. Alla borde vi förstås betraktas som världsmedborgare, något som hittills bara varit överklassen förunnat.
Kapitalet förlägger sin verksamhet där det för ögonblicket passar bäst. Genom upprätthållandet av gränser är detta möjligt då lågavlönade i delar av världen förhindras att skapa bättre villkor genom att flytta på sig. Arbetare i alla länder förenen eder är precis som Hakimnia påpekar en mycket aktuell paroll. Lägg bort alla diskussioner om etnicitet, nationalitet etc. Fokusera på världsmedborgarskap.
Det vi borde diskutera är hur vi skapar demokratiska strukturer i en gränslös värld.
Technorati Tags:
Dagens Arena, demokrati, Flyktingpolitik, Ideologi, Kapitalet, Politik, Socialdemokratiska Arbeterepartiet, Socialism, Solidaritet, Roya Hakimnia
Senaste kommentarerna