Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Till kritiken av En ny skolpolitik (2)
En Skolpolitisk Framtid: “Ansatsen i den nya plattformen är god och följer en socialdemokratisk idétradition om livslångt lärande och ett osvikligt krav om att varje elev oavsett bakgrund och ekonomiska förutsättningar ska kunna förverkliga sina drömmar och nå sina mål.”
Äve vännen Erik Laakso intresserar sig för den nya skolpolitiska plattformen (förslaget därtill). Han uppmärksammar den retorik som förslaget innehåller och den är precis som han noterar väl i linje med vad jag uppfattar som omistliga delar i den mer ideologisk baserade värdegrund vår skolpolitik måste stå på. Så långt är vi nog alla överens och parollen En skola för alla håller, en skola som ger alla oavsett bakgrund och andra förutsättningar lika möjligheter.
Sen blir förstås både Laakso och även rådslagsgruppens förslag inte helt fokuserade på hur detta skal uppnås – jag kallar det ett teknokratiskt perspektiv. Man blandar lätt ihop förslag som pekar ut den önskade riktningen på skolans utveckling för at säkerställa allas lika möjligheter med läsårsdata och/eller nationella råd eller andra rätt detaljerade förslag kring hur saker skall organiseras.
Men först med anknytning till avsnitt 1 av min kritik: En mer noggrann läsning av förslagets första del “1 Kunskap för en ny tid – åtgärder för att förbättra resultaten” gör att jag upptäcker at man visst tar upp frågan om informationsteknik. Man gör det dock genom att använda en anglisism som nog är tillåten isvensak men som jag alltså missade att söka efter; informationsteknologi. Teknologi är läran om teknik. Dock, detta kan förstås ses som ordklyveri (men det finns flera sådana inte oväsentliga språkligheter att fundera överi med anledning av förslaget), och långt viktigare är förstås att fundera över vad som avses och på vilket sätt det behandlas. Rådslagsgruppen skriver:
Vi vill ge alla barn gedigna kunskaper i att läsa, skriva och räkna. Samtidigt kräver kunskapssamhället så mycket mer. Insikter om globalisering, klimathot och informationsteknologins utveckling är exempel på ny kunskap som bör få större utrymme i skolan tillsammans med ”nyckelkompetenser” som självständigt tänkande, kreativt skapande, arbete i grupp, kommunikativ förmåga och entreprenörskap.
Det här är lite kul. Norrmännen beslutade 2004, om jag minns rätt, att digital kompetens skulle ingå bland de basfärdigheter ett barn skall få möjlighet at utveckla under sin skoltid – alltås helt jämställt med läsa, skriva, räkna. Dit har inte rådslagsgruppen nått utan stannar vid att man behöver insikter om. Det här tror jag är ytterst allvarligt och bristen på insikt i partiet på detta område (om nu rådslagsgruppens förslag får antas vara representativt) gör att vi faktiskt inte befinner oss på banan. Det är inte bara norrmännen som ordentligt slår oss på fingrarna. Inom Eu har man också definierat nyckelkompetenser som ala medborgare behöver, det blev 8 stycken varav förstås digital kompetens är en, men vi står vid sidan om! Och då har jag inte ens berört frågan om informationsteknikens betydelse för lärandet och måluppfyllelsen utan bara som kompteensområde i sig.
Nu lämnar i och för sig rådslagsgruppen öppet för fortsatt diskussion kring innehållet i skolan:
Vi vill ge den nya 10-åriga grundskolan en ny läroplan och nya kursplaner anpassade till dagens och morgondagens samhälle. Vi vill öppna upp för nya ämnen och nya kunskaper men behålla de grundläggande värden som präglar dagens läroplan.
Det är förstås mycket bra men det hade behövts mycket mera utvecklade resonemang om utgångspunkterna för detta. Man kan inte överlåta detat till ett nationellt expertråd med de främsta forskarna (som vi ju vet slåss med näbbar och klor för just sitt ämne/områdes traditionella plats och innehåll på skolschemat) att tillsammans med företrädare för arbets- och samhällsliv utarbeta förslag.
Av materialet framgår att man gärna ser ett tydligare professionellat ansvar för måluppfyllelsen, dvs att politken skall fokusera på resultaten och professionen på metoderna. Det låter ju bra. Det skall dock inte ske hur som helst utan under ledning av ett av någon obestämd inrättat nationellt råd för vetenskapsbaserad metodutveckling som skall – likt Socialstyrelsen verkar det, ge ut tydliga riktlinjer och rekommendatioer om vilka metoder som ger dokumenterat resultat. Engagerad lärare (inte nödvändigtvis utbildad) som tror på sin egen metod tror jag brukar vara det vi vet ger bäst resultat – kanske en första rekommendation:-)
Själv tror jag betydligt mera på en lokalt driven skolutveckling som baserar sig på självvärdering (som kan stödjas av nationellt framtagna instrument), reflektion, kollegialt samarbete i form av utbyte av kunskap, ett vad man skulle kunna kalla forskande arbetssätt där man mera systematiskt, gärna i form av forskningscirklar eller liknande, kollektivt utvecklar metodkunskap. allt detta förstås med en relation till forskningen men inte i form av riktlinjer och rekommendationer utan i form av utbyte av kunskap och erfarenheter – men så tror jag ju på människors egen förmåga, också lärarnas.
I samband med 1994 års läroplan fanns en rätt spännande diskusion kring bildningsbegreppet. Det känns som om man borde damma av den och kanske särskilt läsa Broadys bidrag till läroplanskommittens betänkande igen. Rådslagsgruppen föreslår nämligen att
“Vi vill ge det klassiska bildningsbegreppet en tydligare plats i en modern och framtidsinriktad skola. Att kunskaper och bildning ger oss möjlighet till personlig utveckling, självförtroende, makt och frihet att styra våra liv. Att skolan är en del av det vi valt att ha gemensamt för att hålla ihop vårt samhälle och som står upp för värderingar om allas lika värde, demokrati och delaktighet.”
Här preciserar man bildningsbegreppet genom att ange att det är det klassiska man avser. Finns dock ingen precisering av vad man menar med klassisk (latin, grekiska på schemat?).
Skolmyndighetsutredningen | SOU 2007:79
Skolmyndighetsutredningen | SOU 2007:79: ”
Informationsspridning och informationsteknik
MSU har till uppgift att stödja kommuner och andra huvudmän när
det gäller användningen av informationsteknik. Inom ramen för
detta arbete har myndigheten byggt upp en ansenlig IT-kunskap.
CFL har till uppgift att inom vuxenutbildning och folkbildning
utveckla och sprida kunskap om arbetssätt och metoder vid
användningen av medieburet material som stöd för ett flexibelt
lärande. Verksamheten har gett CFL en hög kompetens inom området.
Skolverket har redan i dag huvudansvaret för att sprida information
om skolväsendet, förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen.
Skolverkets uppdrag behöver alltså inte förändras i denna
del när MSU och CFL avvecklas. Däremot innebär strukturförändringen
att det samlade ansvaret för informationsinsatser på
skolområdet koncentreras till Skolverket. Det kan t.ex. röra sig om
implementering av nya reformer eller i samband med andra aktiviteter
som kräver en nationell insats.” (sid 107)
Jag är lite imponerad av den Forsellska utredningen av myndighetsstrukturen. Självfallet läser jag den med lite professionelt färgade ögon – IT i skolan är ju så att säga en slags röd tråd i mitt yrkesverksamma liv sedan 80-talet faktiskt. Ovanstående följs av:
Till detta kommer det ansvar för
generell skolutveckling och generellt IT-stöd som ska övergå till
Skolverket från MSU och CFL. Dessa uppgifter är viktiga och
kvalificerade och ställer krav på utveckling och förnyelse.(sid 108)
Alltså skall det nya Skolverket överta ansvaret för detta område – utmärkt!
Statistisk uppföljning av verksamhetens förutsättningar, kostnader och resultat blir en fortsatt viktig uppgift för Skolverket. För
att skapa ett empiriskt underlag för inriktningen av utvärdering, kursplanearbete och rektorsutbildning är det av avgörande betydelse
att myndigheten har tillräcklig kapacitet för analys av uppföljningsresultaten.
Det är också angeläget att den kompetens som
i dag finns på de skilda skolmyndigheterna tas till vara i Skolverket
och förstärks, särskilt på IT-området.
Här ligger väl ett implicit erkännade av vårt arbete bland annat med mer infrastrukturella frågor relaterade till användandet av IT i skolan, väldigt bra tycker jag.
Följande uppgifter bör betraktas som sådana kärnuppgifter som
bör ankomma på staten och som utredningen anser ska inordnas i
Skolverket:
• generella utvecklingsinsatser inom prioriterade områden och
därmed sammanhängande uppgifter som hantering av statsbidrag,
• ansvaret för statlig rektorsutbildning,
• viss kompetensutveckling, och
• stöd till användning av informationsteknik.
(sid 116)
När utredaren mer specifikt redogör för vad som skall föras från nuvarande MSU till skolverket återkommer som synes just stödet till användandet av informationsteknik. Detta utvecklas vidare:
När det gäller uppgiften att stödja användningen av informationsteknik bedömer utredningen att detta är en vital och angelägen fråga på skolområdet som staten bör ta ett ansvar för.
Myndigheten har bl.a. byggt upp ett antal webbplatser som kan tas tillvara. Viss verksamhet och kompetens på området bör därför
föras till det nya Skolverket (se avsnitt 4.3.3).(sid 117)
Undantaget är eTwinning som förs till Internationella Programkontoret. Sammantaget och vid denna snabba scrollning av förslaget just på detta område alltså ett rätt bra resultat. Nu skall jag bara ta reda på hur ansvarig minister, herr Björklund, kommenterar detta.
Till kritiken av En ny skolpolitik (1)
Som ett resultat av ett pågående rådslag angående skolan har Rådslagsgruppen under ledning av Marie Granlund och Ulla Lindqvist nu producerat ett förslag kallat “En ny skolpolitik – för kunskap, respekt och lust att lära”. Jag har tidigare kritiserat utgångspunkterna för rådslaget (ibland får man för sig att ansvaraiga för de senaste årtiondets visionslösa socialdemokratiska skolpolitik också medverkat både i frågeformulerandet och i författandet av förslaget men det är väl inte möjligt?) och formerna för själva rådslaget under vilket ingen diskussion förts annat än i relativt slutna grupper – inte dem emellan. Nu skall tydligen inte heller förslaget diskuteras brett utan antas av förtroenderådet om någon/ra veckor. Det presenterades faktiskt som vår nya skolpolitik i partiets monter på Skolforum de senaste dagarna – det tyckte jag faktiskt var lite uppseendeväckande men eftersom jag var där i min professionelal egenskap fanns inget utrymme att diskutera (för mig).
Partiet hade idag ordnat två minihearingar på Skolforum med mycket få lyssnande, en med Svenskt Näringsliv och en med Barnverket. För Rådslagsgruppen fanns Marie Granlund på plats och tillställningarna modererades av förre statssekreteraren Johnny Nilsson. Granlund och Svenskt näringsliv var så långt jag lyssnade rörande överens, Barnverket försvarade snarast den skola som den nu gällande läroplanen borde ha gett. Men jag lyssnade å andra sidan bara en liten kort stund på båda övningarna.
Vad finns då att säga om förslaget?
Jag har hittills bara skummat texten och tänker närma mig den på lite olika sätt. Saknade dock i mer generela termer en vision – vad vilja socialdemokraterna på skolområdet? Svaret på den frågan är förstås inte vårt sedvanliga lite teknokratiska perspektiv kryddat med lite retorik utan måste ges i ljuset av vad skola och utbildning har för roll en bra bit in på 2000-talet. När nuvarande läroplan fastställdes 1994 hade vi precis börjat se fenomenet Internet men via modem (om någon minns), inte många ungdomar hade mobil, ingen hade mobilkamera, ingen hade hört talas om iPod än mindre podcast och videocast. Ingen hade börjat blogga och Wikipedia fanns såvitt jag minns inte ens som företeelse (men där kan jag ha fel). När man i rapportens andra stycke alltså talar om att “Dagens unga lever i en ny tid.” så är det ett understatement. Vi lever alla i en ny tid och dagens unga skiljer sig från oss vuxna genom att de är digitala infödingar – och vi är de digitala immigranterna. Att så är fallet bekräftas ju t.ex. av den taffliga hanterigen av rådslaget där de digitala möjligheterna inte missbrukats för det hade man kunnat leva med utan inte brukats vilket är pinsamt.
Mot denna akgrund börjar jag min läsning/granskning. Första frågan är hur förslaget behandlar denna nya tid ungarna lever i och jag söker därför efter användandet av ordet “digital” och NeoOffice svarar “Search key not found”. Inte möjligt tänker jag och söker på “Digital” trots att jag vet att NeoOffice redan vid den första sökningen borde hittat detta – “Search Key not found) får jag igen. Försöker med IT och får samma resultat. Försöker med “teknik” och får tre träffar (och blir förstås förhoppningsfull) som dock vid närmare granskning inte alls rör skolans tillgång till, användande av den för våra barn fullständigt naturliga tekniken de omges av (och om 10-15 år säkert kommer att använda ännu mer och på för oss nu obekanta sätt i helt nya typer av produkter och miljöer).
Blir trött och avbryter granskningen för denna gång.
Krossa familjen!
SSU: Den heterosexuella kärnfamiljen ett antifeminsitiskt projekt: “Samtidigt är normen om kärnfamiljen ett mycket tydligt uttryck för heteronormen som råder i samhället då man i ett utgångsläge förutsätter att familjebildning är förbehållet heterosexuella, och när viss acceptans för samkönade familjebildningar uppstår är det begränsat till en mycket snäv ram. Den heterosexuella kärnfamiljen är ett antifeministiskt projekt. SSU kräver att kärnfamiljen som norm krossas.”
Kan inte avhålla mig från att raljera lite över ett annat inlägg av Anton Bergsmark på Ung mening. Ovanstående är alltså hämtat ur SSUs handlingsprogram och är citerat från Bergsmarks inlägg, samme Bergsmark som raderat sina lätt förgripliga inlägg om vilket Jonas Morian skrev:
“Det är dessutom en otäck form av historierevisionism att plocka bort inlägg från en blogg eller annat nätforum när de får kritik. Idiotin var att skriva inläggen från början – inte att låta dem stå kvar. Den skada Anton Bergsmark ådragit SSU genom sina korkade texter repareras inte genom att färre människor får chansen att läsa dem.”
Men åter till Bergsmark, SSU och det antifeministiska projektet. Själv har jag ju deltagit i detta projekt under i stort sett hela mitt vuxna liv. Jag har dessutom engagerat hela min 6-barnsskara i detsamma. Mina föräldrar deltar fortfarande liksom deras föräldrar gjorde. Detta torde avgjort vara ett av historiens utan jämförelse längsta och dessutom mest finurligt uppbyggda projekt. Torde också vara rekord vad avser andel av befolkningen på jorden som deltar. Någon borde anmäla projektet till Guinness Rekordbok.
Ingen varg – vad skall vi då skrämmas med?
Läser just nu en spännande avhandling skriven av Elza Dunkels, numera alltså doktorerad på Umeå Universitet. Avhandlingen heter Bridging the distance och är mycket lättläst faktiskt, rekommenderas därför varmt. Dock inte bara för att den är lättläst utan kanske i mycket högre grad för att den tar upp barns strategier på Internet baserat på faktisk kunskap om detta. Dunkels har nämligen frågat barnen – ett rätt revolutionerande arbetssätt när man vill närma sig frågan om hur just barn hanterar “farorna” på nätet.
Dunkels säger bl.a.
“…I suggest that it is the educational institutions rather than the students that are threatened by the consequenses of the knowledge gap between digital natives and immigrants.”
Digitala immigranter och infödda är en kategorisering hon hämtat från Marc Prinsky. Kan inte låta bli att tänka i de kategorierna när jag läser Anton Bergsmark som på bloggen Ung mening uttrycker sig så här:
“Det är därför partiet centralt är korkade som skapar sin jävla pingtjänst, partikulära åsikter av kreti och pleti om vafan som helst kommer aldrig leda någonvart, det skall vara organiserat bloggande om det skall vara. Det som partiet inte förstår är att man med denna övervärdering av bloggandet bara ger vita medelklassmän ännu mer utrymme att tolka och förstå verkligheten utifrån deras perspektiv, och hur det kan gynna våra ideologier socialismen och feminismen förstår jag inte. ( Andra bloggar som kommenterarping tjänsten 1, 2, 3 )”
Den här mannen tillhör ju rimligen de immigranter eller immigranters barn som hamnat utanför och det illustrerar ett problem som Dunkels tar upp:
“The student who have no or little access to computers and the Internet still have to rely on the educational system to be updated..”
Man får alltså här bekräftat tesen om att utbildningssystemet – i generell mening – ännu har en bra bit kvar för att uppfylla den rollen.
Samkönade äktenskap igen
Låt homosexuella få gifta sig – om de vill: “En kyrka som inte vill ge homosexuella som önskar leva på det sätt kyrkan tror på, rätten att använda ett kyrkans begrepp. Homosexuella som kräver rätten att leva i äktenskap, men inte vill leva under äktenskapsliknande former.
Bortom det mediala skenet fortsätter den verkliga konflikten.”
Carl Hamilton har skrivit en kolumn i Aftonbladet där han på ett lite anorlunda sätt problematiserar frågan om äktenskap, homosexuella, kyrkan, värderingar och livsstil. Annorlunda för att han pekar på att frågan om samkönade äktenskap inte är det verkliga problemet.
Med utgångspunkt i det faktum att ytterst få homosexuella faktiskt väljer att ingå den form av partnerskap vi haft sedan 1995 och det faktum att att sexuellt överförbara sjukdomar fortsatt ökar bland de homosexuella (männen) tolkar Hamilton som om det snarare handlar om ivsstil och värderingar, något som faktiskt borde diskuteras.
Det Hamilton hävdar är alltså egentligen att homosexuella i allmänhet har en annnan syn på kärlek, sexualitet och ömsesidighet än vad majoriteten i samhället har. Att den heterosexuella normen därmed inte handlar, i första hand, om sexualitet utan faktiskt om normer för samlevnad som skulle kunna vara giltiga oaktat sexuell läggning. Normer som kan sammanfattas i tvåsamheten och som genom i allmänhet relativt hög sexuelll trohet bland annat skyddar mot sexuellt överförbara sjukdomar.
Jag blir lite konfunderad av resonemanget. Inte kan man väl tillskriva människor som är homosexuella vissa värderingar och förutsätta att de har en viss livsstil? Möjligen om man tänker sig att de utgör en minoritet inom vilken en slags subkultur utvecklas som gör att en viss livsstil dominerar.
Tidigare har jag funderat i termer av att det finns ett ökande avstånd mellan sexualitetens grundläggande biologiska funktion (reproduktion) och vår (dvs den samhälleliga) synen på densamma. Alltså att så länge sambandet var starkt premierades just sådant som tvåsamhet och långvariga relationer (livslånga). När sambandet försvagas skapas möjlighet till förändrade värderingar vilket snarare premierar många partner och kortvariga relationer.
Är det alltså så att frågan om samkönade äktenskap i själva verket är ett ytterligare steg i förändringen av just synen på samlevnad överhuvudtaget, att en sådan reform inte alls är vad den synes vara – en bekräftelse på tvåsamhetens “seger” – utan tvärtom ytterligare en spik i tvåsamhetens kista?
Rådslagsarbetet – skola
Currently playing in iTunes: Hands On It by The Smokin’ Joe Kubek Band
Socialdemokraternas rådslagsgrupp om skolan presenterar i dag en plattform för ny socialdemokratisk skolpolitik.: “Plattformen lyfter fram fem huvudprioriteringar som grund för det fortsatta förnyelsearbetet av den socialdemokratiska skolpolitiken.
– Kunskap för en ny tid – åtgärder för att förbättra resultaten i grundskolan
– En skola som ger alla samma chans – åtgärder för att bryta segregation och skillnader i skolresultat
– En skola med valfrihet och mångfald – åtgärder för att nå en sammanhållen skola
– En ny gymnasieskola för morgondagens arbetsliv – åtgärder för att förnya gymnasieskolan
– Sverige ska ha världens bästa pedagoger – åtgärder för att stärka lärare och skolledare”
I fredags presenterade rådslagsgruppen om skolan en plattform för en ny socialdemokratiskt skolpolitik.Listningen ovan är kanske inte så upphetsande och det gick heller inte att få tag på själva texten vare sig på partiets hemsida eller på den mer interna Sosserian. Lite kontaktande runt bland partivänner gav dock resultat så jag bifogar här dokumentet i sin helhet. Först och främst förstås i ett öppet standardiserat domumentformat, som pdf eftersom det är läsbart för alla men också i en ordinalversion (Word). Varför partiet använder ett proprietärt format är obegripligt och hänsynslöst.
Skolrådslagsrapport.odt
Skolrådslagsrapport.pdf Skolrådslagsrapport.doc
Eva Rundkvist har, liksom jag, en del kritiska synpunkter kring hur man agerar i rådslagsarbetet:
Förresten apropå Kielos som lyckades bli lite Beckettsk´ häromsistens med en annan träffsäker formulering om “I väntan på rådslaget” så är jag just nu sur på partajet.
Endera har man rådslag. Eller inte. Har man rådslag så betyder det lyssna. Ge feedback, förankra och lite sånt. Inte kasta in ett utbildningspolitiskt program i fredags eftermiddag som ingen vet vad det handlar om och påstå att man lyssnat till ett rådslag och att det är liktydigt med förnyelse. Och som man får sitta och gissa sig till innebörden av eftersom huvuddokumentet tydligen inte ska vara lätt tillgängligt. Jag hittar det i alla fall inte!
Duger inte. Duger verkligen inte. Bakläxa. IG. Underkänt. Också i det är fallet behöver vi tycka om. Fast på riktigt den här gången.
Här i min lokala verklighet har jag (minst) tre rektorer som engagerat sig och skrivit direkt till partiet. Har de fått svar? Och om det nu är så bråttom, åtminstone en reaktion av typen; Tack för ditt engagemang, här får du våra slutsatser, vad tycker du om dem? Och kanske en enkel förklaring till den forcerade takten i skolrådslaget.
Det går att åtgärda. Gör det, och gör det snabbt.
Varför skulle man annars engagera sig i några rådslag? Slagkraften i rådslagen avgörs av råden. Inte av slagen.
Detta är en grundregel som borde vara självklar: Man ska vara det man säger.
Öppenheten avgörs inte av hur rummen möbleras utan av attityden i en hel organisation. Om den attityden styrs av hemligheter, så blir organisationen sekteristisk.
Om organisationen styrs av öppenhet, så blir det roliga offentliga bataljer, men intrycket som består är det öppna, välkomnande.
Jag tar mig friheten att citera hela stycket om rådslaget från Eva Rundkvist. Hennes blogg är ofta synnerligen läsvärd och hon skriver också (i samma inlägg) om sin Kami Kaze-grupp – fyndigt får man säga.
Hitta sossebloggar
Bloggar – www.socialdemokraterna.se : "Var med och påverka!
Politik handlar om att tillsammans lösa gemensamma problem. På så sätt tar vi ansvar för varandra och för framtiden. Det är på oss det beror. Vad du tycker och gör spelar roll. Vi presenterar här på Agera! en rad olika sätt för dig att engagera dig på. Här hittar du verktyg att använda för att påverka politiskt. Vi socialdemokrater tror på engagemanget och på folkrörelsen. Och på människors deltagande i demokratin. För oss är Internet ett av verktygen för detta. Vi kommer kontinuerligt att uppdatera dessa funktioner och komplettera med fler verktyg."
Äntligen har partiets officiella pingtjänst för s-märkta bloggar kommit igång. Den presenterar mest lästa, senaste och vilket förstås är riktigt bra ett taggmoln. Jag saknar egentligen mest en redaktionell tjänst knuten till denna sida – skule vilja ha en slags kommenterande blogg i ansltning till pingtjänsten som lyfter fram diskussioner, synar argumentering etc. Undrar förresten om man riskerar att bli utslängd. Man skall tydligen hålla sig till följande regler:
• Pornografiska, rasistiska eller sexistiska yttranden.
• Hot, trakasserier eller lögner.
• Personliga angrepp eller ärekränkande inlägg.
• Inlägg som kan kränka berörda personer.
• Uppmaningar till brott eller annat som bryter mot svensk lag.
• Spam och annat oönskat material.
• Svordomar eller obscena ord.
• Kommersiella budskap.
Det händer ju att jag finner anledning att publicera bilder som av någon skulle kunna upplevas som pornografiska, vet inte heller riktigt säkert var gränsen för personliga angrepp går – jag har t.ex. angripit kamrat Bodström rätt hårt. Vad som är "oönskat material" känns ju lite gummipragrafaktigt. Svordomar händer det väl att man känner behov av att använda liksom obscena ord (vilka det nu är när vår vardag fyllts med amerikaniserade uttryck just på det temat. Om jag t.ex. berättar att jag skriver detta på en MacBook Pro som i kväll uppdaterats till Leopard och att jag tycker upplevelsen är närmast himmelsk – blir det ett kommersiellt budskap (det är ju i alla fall god reklam för Apple). Svårast har jag dock för "inlägg som kan kränka berörda personer". Numera blir ju folk kränkta av vad f-n som helst. Man kan ju t.ex. inte, som någon organisation nyligen gjorde på reklamskyltar hos SL, argumentera för att vi skall behålla nuvarande äktenskapslagstiftning utan att det studsar upp ett antal kränkta personer.
SKatteverket ute och fiskar
350.000 nätanvändare kartlagda: "Företaget Bahnhof hotas av vite, eftersom de vägrar lämna ut kunduppgifter till skatteverket.
I dag kan aftonbladet.se avslöja att .SE (Stiftelsen för internetinfrastruktur) redan har lämnat ut sina kunduppgifter till skatteverket. "
Bahnhof har i alla fall sagt nej vilket hedrar dem. Något som hedrar .se kan jag inte finna i detta.
Jag har haft besök från Skatteverket på min blogg. Fåfäng som jag är har jagförstås trott att någon på verket var intresserad av vad jag skriver. Nu verkar det väl mera sannolikt att de kartlägger eventuella inkomster – tji fick dom!
Vi vill inte kontrollera hela svenska internet
Aftonbladet: “Vi vill inte kontrollera hela svenska internet” :
"Ointresserade av det privata
Kunduppgifterna som Skatteverket begär in rör inte enstaka fall där man redan tidigare har en brottsmisstanke.
I stället begär man in ett brett underlag, som i Bahnhofs fall alla webbhotellkunder från 2004 till 2006. Det innebär att många kunder blir kontrollerade, trots att skatteverket inte misstänker de enskilda personerna för något. Många av de som blir kontrollerade behöver alltså inte ha gjort något olagligt.
Tror du att folk kan känna sig kränkta av ert sätt att arbeta?
– Den frågan har jag fått förut. Men vi vill exempelvis inte titta på vilka som har besökt en viss porrsajt. Det är fullständigt ointressant för oss, för det finns ingen beskattning i den frågan. Vi skulle inte ha något nytta av den information och vi får inte hämta in sådan information heller."
Aftonbladet redogör för Skatteverkets mycket underliga sätt att bedriva verksamhet. Man tycker sig tydligen ha rätt att kräva att Internetleverantörer och webbhotell, service providers, lämnar ut omfattande uppgifter om alla sina kunder. Det är förstås helt oacceptabelt och ett exempel på rent missbruk av makt. Det är ett direkt kränkande av den personliga integriteten och borde – om nu inte gäällande lag räcker – förbjudas. Enligt en annan artikel i Aftonbladet så kräver alltså Skatteverket in följande:
Uppgifterna som Skatteverket vill ta del av rör Bahnhofs webbhotellkunder mellan åren 2004 till 2006. Skatteverket uppger i en skrivelse till Bahnhof att de vill ta del av kunduppgifter som namn, adress, personnummer, datum för check-in och check-out, fakturerade belopp och samtliga domännamn.
Observera att jag inte här använder ordet kränkande i den närmast parodiska form det används av alla möjliga individer och grupper i det offentliga samtalet idag. Jag använder det i dess mera traditionella mening just i sammanhanget personlig integritet. Den skall vi skydda. Inga uppgifter om enskilda bör få samlas in som inte är nödvändiga för viss verksamhet. I de flesta fall innebär det att bara uppgifter som skall användas vid beräkning av skatt skall få samlas in av Skatteverket. Så finns det ju t.ex. regler för vilka uppgifter banken, arbetsköparen och andra måste lämna. Även här är det förstås rimligt att huvudregel är att uppgifter om konsumtion bara får granskas i det fall misstanke om brott föreligger. Kunder hos en service provider som Bahnhof gör sig ju bara skyldiga till konsumtion med vilken Skatteverket intet har att skaffa. Bara om man i något enskilt ärende har behov av att efterforska eventuella inkomster kan man tänka sig att de ens skulle få fråga – kräva borde vara begränsat till brottsutredning och beslut från domstol.
I denna fråga tycks ju Skatteverket infört omvänd bevisbörda – alla är skyldiga tills motsatsen bevisats!
Senaste kommentarerna