Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Tips till Reinfeldt och Schlingmann
Reinfeldt gästade Lördagsintervjun – Ekot: ”– Det kanske är bättre att säga inrikes födda. Men det finns frågor kopplade till etnicitet som, hur många gånger man än försöker hävda att det är olämpligt att prata om detta. Så som flödet in till Sverige får vi växande problem med arbetslöshet och utanförskap, säger Fredrik Reinfeldt.
Det var i en intervju med nyhetsbyrån TT under ett arbetsplatsbesök som statsministern hävdade att det inte råder massarbetslöshet i Sverige eftersom arbetslösheten är lägre bland ’etniskt födda svenskar mitt i livet’.”
(Hittat via knuff.)
Försöker följa Reinfeldts resonemang när det gäller arbetslösheten (observera förresten att det omtalade uttalandet korrekt citerat lyder ”etniskt födda svenskar”). Först är det dock rimligt att konstatera att oavsett hur man räknar så råder inte massarbetslöshet i Sverige (och rådde inte heller 2006). I t.ex. Spanien råder däremot massarbetslöshet. Hos oss råder hög, alldeles för hög, arbetslöshet och inom vissa segment är problemen mycket stora – det gäller t.ex. ungdomar och människor med annan etnicitet (oftast hudfärg/namn) än svensk. Tror ,för att nu ge statsministern lite cred, att det är just det han vill diskutera/problematisera, sannolikt inte bara för att leda bort blickarna från regeringens uppenbara misslyckande när det gäller att skapa en tillväxtbefrämjande politik som bidrar till ökad sysselsättning (mätt som andel av den arbetsföra befolkningen).
Som jag förstår Reinfeldt ingår såväl RUT som restaurangmomssänkningen i de åtgärder regeringen vidtagit för att göra det lättare för just gruppen med annan etnicitet att hitta jobb – metoden är alltså att stimulera branscher med låga krav på på arbetskraftens kvalifikationer. Frågan som bör ställas är om det är en framgångsrik politik – dvs leder till ökad sysselsättning i gruppen. Än så länge tyder inte så mycket på det – tvärtom verkar det ju som om arbetslösheten faktiskt ökat just i den gruppen vilket statsministern förklarar med en ökad andel lågutbildade bland de som kommit de senare åren – alltså just de som borde haft nytta av åtgärderna. Rimligen är det väl också så att nyanlända med mycket bristfällig skolgång först måste ges en sådan för att inte hamna i ett låglöneträsk resten av sina liv här, för det önskar väl ingen.
Slutsatsen kan kanske bli att Reinfeldt faktiskt adresserar ett reellt problem, har vidtagit några åtgärder med begränsad effekt och verkar sakna idéer för att gå vidare. Ett tipp skulle kunna vara att satsa på att alla som saknar gymnasial treårig utbildning ges rätt till sådan. Då kpmmer deras anställningsbarhet att öka markant. Ett annat skulle kunna vara att minska den etniska diskriminering som förekommer i det svenska arbetslivet.
Att även moderaterna börjar komma till insikt om hur staten kan/bör användas står klart efter att ha tagit del av Per Schlingmanns artikel på Newsmill, även om han är lite oklar när det gäller distinktionen mellan stor och stark (men det kan ju bero på vår vana att beställa just en stor stark).
Politiska beslut syftar ofta till att uppnå beteendeförändringar och för att lyckas med detta krävs rätt politiska reformer och starka myndigheter.
Beteendeförändringar krävs ju just för att åstadkomma minskad etnisk diskriminering och Schlingmann verkar ha förstått att sitter man på statsmakten så förfogar man över instrumenten – reformer (lagstiftning) och implementering (via myndigheter).
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Ekot, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Fredrik Reinfeldt, Per Schlingmann, Massarbetslöshet, Etnicitet
Vad vet vi egentligen om skolan
Hur har kunskapsspridningen i skolan utvecklats? « Ekonomistas: ”Hur kan då Lärarnas riksförbund komma fram till att spridningen mellan starka och svaga elever ökat kraftigt? En anledning är att de jämför meritvärdespoäng och vid undersökningens startår, 1999, var meritvärdessystemet nytt. Lärarna var då osäkra på hur både IG och MVG skulle användas, vilket gjorde betygsskalan sammanpressad. Sedan dess har hela betygsskalan börjat användas i högre grad, vilket ökat spridningen i meritvärden. Detta betyder dock inte att kunskapsspridningen ökat i motsvarande grad.”
Sett ur mitt perspektiv blir skoldebatten allt mer bisarr. Det blir allt svårare att förstå vad som verkligen händer/har hänt itakt med att olika aktörer presenterar undersökningar eller argument för en det ena än det andra.
Det jag reagerar mest emot är dock den av någon slags nostalgi (omskrivning för önskan att öka skolans sorteringsfunktion) präglade synen att allt var bättre förr och att allt självklart blir bättre med statlig styrning (läs kontroll, uppföljning, inspektion etc):
Den svenska skolan – folkskolan – har alltid varit kommunal. Systemet präglades länge av ett parallelskolesystem som säkerställde att de redan priviligerades barn fick gå i särskilda skolor efter några år i folkskolan (realskola om någon minns). 1946 års skolkommission ligger till grund för införandet av enhetsskolan (försöksverksamhet) som sedemera blev 9-årig grundskola. Införandet av den senare skedde under ett tidsintervall på runt 10 år under 60-talet och först i början av 70-talet gick barn i landets alla kommuner 9 år i skola.
Under t.ex. 50-talet gick bara en bråkdel av landets unga vidare till gymnasiala studier. På några årtionden ökade denna andel till i princip alla i en årskull. Är det då märkligt att en del kommer att misslyckas, i synnerhet som inte gymnasieskolan i alla delar anpassade sig till denna förändring.
Under 90-talet gick vi från ett betygssystem som i princip ”godkände” alla – det gick att gå ut grund- respektive gymnasieskola med enbart ettor i betyg. Det nya systemet införde absoluta krav för godkänt som i jämförelse motsvarar dels ettor i det gamla, dels delar också av tvåorna. Sen blir någon förvånad/upprörd över att andelen som får icke godkänt i ett eller flera ämnen är förhållandevis stor.
De förändringar som genomfördes under 80-talet (slutfördes i och med det som kommit att kallas kommunaliseringen i början av 90-talet) innebar att 1) staten slutade att detaljreglera genom statsbidrag direkt kopplat till lärarlöner/tjänster – ett system som hade avsevärda negativa konsekvenser och som utsattes för betydande kritik och 2) statsbidragen till skolan, som alltså varit direktkopplade till antalet lärartjänster, bakades in i den stora påse som staten efter hänsyn tagen till enskilda kommuners förutsättningar räknar fram. Allt enligt devisen att beslut borde bli bättre om de fattas så nära verksamheten som möjligt; vem kan avgöra om en skola behöver en specialpedagog till – rektor, kommun eller en länsskolnämnd?
PS Till Jonas Vlachos vill jag dock säga att Skolverket faktiskt genomfört det som kallas Nationella Utvärderingen som faktiskt säger något om kunskapsutvecklingen genom nationella mätningar DS
Technorati Tags:
Kommunalisering, Politik, Skola, Skolverket, Utbildning, Jonas Vlachos
Peter Karlberg – Mitt 1:a majtal (del 1)
Peter Karlberg – Mitt 1:a majtal (del 1): ”Frihet, solidaritet och rättvisa är den paroll som alltid fått mig att demonstrera den 1:a maj”
Idag skulle jag nog sagt frihet, jämlikhet och solidaritet men i övrigt håller denna min tänkta inledning på ett 1 majtal. I morgon ska jag bära fana och delta vid 1 maj-firandet i Södertälje. Samling på Marenplan 11.30, avmarsch kl. 12.00 och tal på Stora torget.
Technorati Tags:
6-timmarsdag, Åsiktsfrihet, Boel Godner, demokrati, Frihet, Ibrahim Baylan, Ideologi, Jämlikhet, Politik, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Yttrandfrihet
Jag är absolutist
Currently playing in iTunes: I Only Have Love by Phantom Blues Band
Staffan Danielsson och demokratin…: ”På detta svarar Centerpartiet att problemet inte är de ensamkommande som kommer till Sverige idag, utan alla de som inte får komma hit. Det håller jag med om, men ska man ha debattförbud bara för det?
Jag är invandringspositiv och vill låta många fler ensamkommande flyktingbarn komma hit och stanna här men vet att det finns problem att ta itu med. Om man inte diskuterar problemen så löser man dem inte. I det allmänna rättsmedvetetandet har myndigheterna hamrat in att 18 år är en helig gräns att hålla fast vid. Att inte våga ta diskussionen öppet om flyktingbarnen och antyda att 18-års gränsen inte är så viktig sticker många i ögonen, även folk som inte är Sverigedemokrater.
”
Definierar mig själv som extremist i flera avseenden. Ett av dessa är frågor som rör yttrande- och åsiktsfrihet. När det gäller dessa frågor är jag absolutist – för mig finns inga undantag – alla har rätt att uttrycka sin åsikt alldeles oavsett om den kan tänkas störa någon annan och självfallet också publicera den. Precis som Erik Laakso anser jag att åsikts/tankeförbud är farliga.
Så vad betyder då min extrema position i dessa frågor? Innebär förstås inte att framförda ståndpunkter ska stå oemotsagda. Tvärtom är det förstås så att yttrande- och åsiktsfriheten alltid gäller också meningsmotståndaren och att man faktiskt får tåla precis vad som helst – dåliga argument, extrema åsikter, personangrepp och annat. Det är ju just detta yttrandefriheten handlar om – rätten att uttrycka en åsikt hur extrem, hur avskyvärd, hur absurd den än må vara.
Tyvärr innebär förstås detta att vi får se en företeelse i debatten som stör mıg mycket – kategoriserandet av motståndaren. Så stämplas frekvent många som diskuterar aspekter av flyktingmottagandet som rasister – har man inte bättre argument så…. Precis på samma sätt som kritik av staten Israels politik ofta stämplas som antisemitism.
Är alltså Neuding rasist och bör hon som sådan associeras med Breivik, lite förenklat dagens stora fråga på Twitter. Ur mitt perspektiv är det rimligt att göra denna typ av association i den meningen att hennes argumentation tycks bygga på delvis samma lösan sand samtidigt som det är uppenbart att hennes argumentation också i sak måste bemötas då den bygger på generaliseringar när det gäller muslimer som om de gjordes om judar skulle bedömas som uppenbart antisemitiska. Innebär dock inte att jag vill begränsa hennes rätt/möjlighet att uttrycka dessa åsikter. Inte heller att jag finner det meningsfullt att stämpla vare sig henne eller Danielsson som rasister. Tvärtom – vi kommer aldrig att komma tillrätta med tilltagande rasism utan att alla varianter av åsikter/påståenden vädras.
Currently playing in iTunes: Who’s Gonna Fill Those Shoes by Buddy Guy
Riktigt problematiskt blir det i en av vår tids mest komplicerade frågor, religionens alltmer aggressiva framtoning ibland riktat mot vårt sekulära samhällsliv. Och då tänker jag på allt från Birro, aborter till civilisationernas krig.
Vad menar jag då med ”religionens alltmer aggressiva framtoning ibland riktat mot vårt sekulära samhällsliv”. Under hela min uppväxt/vuxna liv har utvecklingen gått mot att religionen alltmer förpassats till den enskildes privatliv. Man kan säga att denna utveckling kröntes när kyrkan skildes från staten. Denna utveckling innebar också att bärandet av religiösa symboler blev allt mindre framträdande/påträngande.
Under senare år (faktiskt egentligen de senaste 30) har det funnits en motsatt rörelse uttryckt t.ex. genom medialt genomslag för allehanda sektliknande rörelser (Livet Ord sannolikt den främsta kristna representanten). Numera vandrar det omkring präster fån ortodoxa kyrkor på stadens gator som tycks sätta en ära i att klä sig som man gjorde åtskilliga hundra år tillbaka i tiden. Sedan några år anordnas någon form av Golgata-vandring på samma gator under påsken. Ett intressant fenomen och jag vill på intet sätt begränsa rätten också till sådana uttryck men är konfunderad. Konfunderad därför att bärandet av symboler /specifik klädsel respektive demonstrativt offentligt utövande av religiösa ritualer ju syftar till att identifiera utövaren i första hand som tillhörig viss religion snarare än som medmänniska vilket jag faktiskt inte förstår.
Technorati Tags:
Erik Laakso, Flyktingpolitik, Främlingsfientliga, Ideologi, Invandring, Israel, Newsmill, Politik, Rasism, Torbjörn Jerlerup, Yttrandfrihet, Åsiktsfrihet, Religion
Lite tänkande en lördagkväll
Tänkande kan få troende att vackla – DN.SE: ”Analytiskt lagda personer är mindre benägna att vara troende än de som brukar gå på magkänsla. Det visar en kanadensisk studie som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Science.
En del människor med religiös övertygelse upplever sin tro som bergfast. Men en ny studie visar att personer som uppmanas att tänka analytiskt kan börja vackla i sin tro, om än bara lite.”
(Hittat via Knuff.)
Hittar ovanstående i mitt sökande efter lite tankestimulans så här en lördagskväll. 酩酊老翁 menar t.o.m. att religiösa (som väl kan likställas med troende) är oförmögna till logiska resonemang och refererar också till forskning refererad i Wikipedia. Göran Rosenberg däremot lyckas – kanske inte så övertygande – i en understreckare i SvD argumentera för mera religion i politiken
”Habermas hoppas för sin del att ett sådant möte kommer att väcka till liv ”sedan länge undertryckta, glömda, obrukade intuitioner som ligger begravda någonstans”. Taylor hoppas för sin del på en sekulär stat som inte gör skillnad på religiösa och icke-religiösa opinioner och värderingar. I dialogen mellan de båda filosoferna formas en ny förståelse för religionens roll och betydelse i det postsekulära samhället.”
Hela Rosenbergs resonemang (och sannolikt de båda refererade ”filosofernas”) framstår som rätt bisarrt.
En invändning mot Rosenberg (Habermas/Taylor) är förstås för alla uppenbar – religion har ett betydande inflytande i den sekulära staten (om vi t.ex. tar vårt eget land som utgångspunkt). Religiösa människor deltar utan problem och i betydande omfattning i det politiska livet. Lagstiftning och sedvänjor präglas i mycket hög grad av religion. I mitt eget parti är de religiösa t.o.m. organiserade i en egen partiorganisation. Om jag inte misstar innehåller vår konstitution krav på statschefens religionstillhörighet – bara som exempel.
En annan invändning som åtminstone jag har är att religionen ofta är organiserad, kapitalstark och därmed tar stor plats i samhällslivet – ofta helt oproportionerligt mot antalet aktivt engagerade. Religion är ett så väletablerat fenomen att Skatteverket effektuerar religiösa samfunds medlemsavgifter. Sekulära människor är av helt naturliga skäl inte organiserade på samma sätt. Det finns inga företrädare för de sekulära som staten/politiken kan samtala med.
En annan aspekt som pockar på uppmärksamhet i sammanhanget, men som ligger lite vid sidan av frågan om relationen mellan religion och politik är huruvida man kan/borde tala om vad som i de mer sekulära samhällena ibland ersätter religion. Mitt resonemang i det följande bygger på tesen att religion under stora delar av mänsklighetens historia fyllt flera funktioner – att hålla folk i herrans tukt och förmaning, kanalisera engagemang, erbjuda tröst i en eländig värld och hopp om något bättre (om än efter döden).
Att t.ex. arenaidrotterna och supporterskap fått ersätta både religiöst engagemang och blivit substitut för hoppet om en bättre värld är ju uppenbart. Men faktiskt är det så att nästan vad som helst kan ersätta ”tron” – det kan vara den egna kroppen (träning), det kan vara att man vet hur bra undervisning är och det kan vara bekännandet till en politisk idé`(eller faktiskt t.o.m. en bestämd organisation).
Det senare var en fundering jag fick i samband med läsandet av Anders Nilssons Hur länkar man till tystnaden?
Sen finns det förstås i politiska organisationer ofta en grund, en ideologisk bas som kan anammas utan att den blir trossatser. Socialdemokratins frihet, jämlikhet och solidaritet är sådana som måste få sin uttolkning i envar tid och alltså inte betyder exakt detsamma oavsett. Att jämlikhet dock i alla lägen betyder respekt för alla människors lika värde är förstås självklart. Inte heller demokrati dvs en man – en röst såväl i parti som på olika nivåer i styrandet av stat, kommun etc behöver vara en trossats utan ett rationellt val enligt devisen – bästa möjliga (såvitt vi nu vet). Tvekan om det är något jag personligen ser som svårförenligt med att ”få” kalla sig socialdemokrat.
Technorati Tags:
Anders Nilsson, demokrati, DN, Elitism, Frihet, Integritet, Johan Westerholm, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Wikipedia, Göran Rosenberg
S ett modernt parti?
Currently playing in iTunes: Walking Blues by Joe Bonamassa
S måste först bli ett modernt parti | Katrine Kielos | Ledarkrönika | Ledare | Aftonbladet: ”’Största S-lyftet sedan Palme’, ropar tidningarna om Stefan Löfvens opinionssiffror medan Socialdemokraterna upprepar sitt mantra om regeringens brist på visioner, lyckliga över att det äntligen börjar fastna. Det är naturligtvis utmärkt. Samtidigt inställer sig osökt frågan: har ni kollat er själva i spegeln?
Kanske är det rentav vad de gör. För dagens socialdemokrati verkar nästan lika rädd för visioner som Fredrik Reinfeldt själv och trivs rätt bra när den får ligga sked med regeringen i mittens rike, ängsligt kikande mot resultattavlan.”
Katrine Kielos fortsätter med att konstatera att förstagångsväljaren 2014 kommer att vara född 1996 (faktiskt 94 – 96). Hennes slutsats är att partiet saknar politik på den områden som engagerar dessa grupper och så nämner hon utrikespolitiken, miljöpolitiken och feministiska frågor. Tror hon har både rätt och fel på samma gång – tror nämligen att en intellektuellt hederlig pragmatisk politk passar dessa väljargrupper (lika bra som andra väljargrupper faktiskt) – kanske inte de högljudda men den stora delen av gruppen. Så här tänker jag:
Människor – oavsett ålder – vill kunna forma sina liv tillsammans med nära och kära (alltså bort med statsfeministiska (och andra) regleringar av privatlivet)
Människor – oavsett ålder – inser att så länge vi ser det som rimligt att tillåta vapenindustrier dessa också måste få sälja sina produkter (gör det bara helt transparent dvs offentliggör varje transaktion) t.ex. till Kina som är en viktig handelspartner och som vi ev. påverkar genom samarbete inte tvärtom.
Människor – oavsett ålder – vill njuta frukterna av den globala ekonomin, kunna röra sig fritt, turista och/eller bo på valbar del av vår jord. Miljöproblem löses därför genom utveckling inte inveckling.
Människor – oavsett ålder – vill njuta frukterna av den globala ekonomin, kunna välkomna andra från världens alla hörn, bo och jobba tillsammans. Tillsammans kan vi bygga en bättre värld för alla.
Människor – oavsett ålder – vill leva sitt liv utan övervakning (obs utan övervakning).
Tyvärr är det ju så att Kielos har helt fel när hon idylliserar Palme. Det var en kraftfull utomparlamentarisk mobilisering som drev Palme att ta klar ställning för folkrätten, för länders rätt till självbestämmande osv.
Måste förresten instämma i Jan Guillous problembeskrivning:
Det är inte så lätt för oss kulturmarxister, feminister etc heller. Också vi har ett val. Antingen att strunta i att diskutera idéerna om den islamistiska konspirationen med hänvisning till att de är så totalt befängda att de är dömda till att gå under av sig själva. Eller också att faktiskt ta debatten.
Jag vet inte vilken av dessa två tänkbara metoder som är sämst. Att på allvar debattera hotet från det muslimska barnafödandet är närmast intellektuellt förnedrande eftersom det helt enkelt är en alldeles för korkad föreställning som bygger på matematiska orimligheter och som förutsätter att alla muslimer ingår i denna hemliga konspiration, som de men inte vi (utom klarsynta sverigedemokrater) känner till, liksom teorin förutsätter att elakartad islamism är en genetisk egenskap som man föds till. Skall man behöva diskutera sånt? Jag tror inte ens att självaste Jimmie Åkesson skulle tycka det var kul, även om han pekat ut islam som det största hotet mot Europa sedan andra världskriget.
Jag tror Sverigedemokraterna är mer roade av våldtäkt. Särskilt gruppvåldtäkt, som de tycks föreställa sig som typiskt för muslimer. Och sådant skall vi behöva diskutera? På fullaste allvar? Och upphöja en ren dårfinksideologi till politisk dagordning?
Nej, valet är inte lätt. Som politisk motståndare har Breivik klara fördelar framför Åkesson och hans kamrater.
Men de senare är på längre sikt mycket farligare.
Technorati Tags:
Aftonbladet, demokrati, ekonomi, Katrine Kielos, Politik, Socialdemokratiska Arbeterepartiet, Solidaritet, Sverigedemokraterna, 之乎者也, Jan Guillou
Avrundar lördagen
Currently playing in iTunes: Nantucket Sleighride (To Owen Coffin) by Mountain varvid man finner att alla hårdrockare eller vad de nu kallar sig kan slänga sig i väggen.
Henrik-Alexandersson.se: Frihet, principer, politik, makt och människor: ”I Sverige måste vi odla en mer öppen, frimodig och kritisk debattkultur. För det kan hända att det är det enda som nu står mellan oss och det totalpolitiserade, övervakade, centralstyrda, hemlighetsfulla, byråkratiska, korporativistiska, moralpaniska och rättighetsrelativistiska samhälle – som tycks vara den nuvarande partipolitikens logiska slutpunkt.”
Så långt Henrik Alexandersson.
Så lite Ingrid Carlgren.
Men varför blir det på detta viset? Varför tar inte skoldebatten fart?
Det enda svar jag kan komma på, är att den nuvarande skolideologin blivit så hegemonisk att de flesta har införlivat dess påståenden som självklara sanningar. T.ex. att den tidigare skolan var en flumskola, att det är kravlösheten som är problemet, att betyg måste man ha långt ner i åldrarna, att valfriheten är absolut nödvändig och något föräldrar och elever inte kan tänka sig att vara utan. Det finns också en rad osynliga, för-givet-tagna antaganden som aldrig diskuteras – som t.ex. att frihet är detsamma som valfrihet, att betyg är en nödvändighet för elevernas vilja att anstränga sig, att konkurrens mellan skolor höjer kvalitén på verksamheten, att det finns kunskap om hur en högkvalitativ undervisning ser ut.
Kerstin Berminge fortsätter envist med att ge oss lite alternativ till en fullständigt endimensionella propaganda som omgärdat västvärldens agerande när det gäller den arabiska våren.
I den kristna tidskriften N. America informeras vi om att USA:s utrikesdepartement har sponsrat ett dataspel som går ut på att döda Ghadafi. Intellektuellt och moraliskt vidrigare än så kan en stat nästan inte bete sig:
“Fall of Sirte” allows gamers to hunt and kill Col. Muammar Gadaffi and can be downloaded by anyone with a computer without age verification completely free of charge.(2)
Min översättning: Sirtes fall möjliggör för spelarna att jaga och döda Muammar Gadaffi och det kan laddas ner gratis av vem som helst som har en dator och spelet har ingen åldersgräns.I spelet, från Kuma Games, får vi också veta, är spelarna rebeller. De får hjälp av droner för att tvinga fram Gadaffi från sitt gömställe. Samma spelföretag släppte också ett spel efter mordet på Usama bin Laden, där spelare kunde jaga och döda bin Laden.
I denna anda läser jag om Breivik. Karin Pettersson skriver:
Breiviks argument, att vissa bebisar bär på en smitta, att muslimer hotar den västerländska demokratin genom att föröka sig, är en av grundteserna i den hatretorik som nu förpestar Europa. Den har företrädare i parlament efter parlament. Den ekar just nu i den franska valdebatten.
I Sverige var den länge förpassad till de yttersta utkanterna av det politiska samtalet.
Isobel Hadley-Kamptz i samma fråga apropå Paulina Neudings (delvis sanslösa, huvudlösa) skrivningar i Jerusalem Post :
Varje debatt kollapsar i huvudlösa anklagelser, som i sin tur är lätta att vifta undan, och så fortsätter dansen. Ja, vi måste se att Breiviks mord på tonåringar handlade om politik, om politisk terrorism. Ja, det finns ett generellt samhällsklimat där inte bara extremhögern utan också tongivande delar av borgerligheten, i Sverige likaväl som i resten av Europa, rört sig åt ett håll där invandring, och då primärt muslimsk invandring, mest ses som potentiella problem. Där allt färre står upp för att invandring i sig är bra, att pluralism är bra, att multikulturalism är vägen framåt i meningen att många olika kulturer visst kan leva fredligt sida vid sida, ofta flera olika inne i varje människa.
Och Sam Sundberg konstaterar samtidigt att
Dagens Sverige är ett avancerat övervakningssamhälle. 2009 infördes FRA-lagen, som ger Försvarets Radioanstalt möjlighet att avlyssna den nät- och telefontrafik som passerar landets gränser. Enligt organisationen Electronic frontier foundation blev Sverige därmed världsledande bland demokratier vad gäller övervakning av de egna medborgarna.
Nog att sova på!
Technorati Tags:
Flumskolan, Flyktingpolitik, Främlingsfientliga, Frihet, Henrik Alexandersson, Ideologi, Imperialism, Integritet, Internet, Invandring, Isobel Hadley-Kamptz, Karin Pettersson, Mångfald, SvD, Yttrandfrihet, Ingrid Carlgren, Kerstin Berminge, Sam Sundberg
Gillar Persson
Persson varnar Löfven för samarbete med V och Mp: ”-När jag hade lite inflytande över det här så hyllade jag uppfattningen att varje parti går fram med sitt eget program. Vi vet ju inte alls hur riksdagen kommer att se ut efter valet och att i förväg låsa sig vid vissa regeringsbildningar kan vara direkt skadligt för den svenska demokratin och parlamentarismen”
Visst har han rätt, den gode Persson. Han varnar ju dock inte för samarbete med V och MP utan uttrycker precis samma uppfattning som jag försökte torgföra när det begav sig, nämligen att man inte ska kopiera Alliansens strategi att utforma ett regeringsalternativ tillsammans med andra inför ett val utan gå till val på sin egen politik. Endast då får väljarna möjlighet att uttrycka sin uppfattning eftersom vi inte har något ”second best”-alternativ på valsedlarna.
Persson säger dock inte mycket om politiken. Det kanske han borde, han är väl fortfarande medlem i partiet antar jag. Tycker Mikael Romero gör en bra analys
”Det finns nämligen en allvarlig sjuka inom det socialdemokratiska partiet . Ett beteende som på sikt hotar att underminera dess samhällsförändrande kraft. Att tänka som förr är rätt och vänster. Att tänka nytt om framtiden är fel och höger. Och i skyttegravarna förändras verkligheten.
Egenmakt kan inte reduceras till en fråga om vänster eller höger. Det är istället en fråga om att vitalisera en mer än hundraårig tradition som handlar om att ge människor verktyg att frigöra sig från krafter utanför deras kontroll. Egenmakt handlar om att ge människor ökad makt att själva förändra sina liv. Det finns inga system eller offentliga lösningar som kommer att lösa livets alla problem. Politiken kan inte i dess alla delar lägga livet till rätta, men politiken kan och bör rätta till det som ligger i vägen för livet.”
Självklart ska politiken röja väg, självklart ska människor ha möjlighet att växa. För att uttrycka det lite pompöst; socialdemokratins historiska uppgift är att befria arbetarklassen från lönearbetets bojor. Det innebär inte – som en del tycks tro – att alla ska göra klassresor även om sådana är självklara utan att man också som lönearbetare ska kunna förverkliga sig själv, sina drömmar, sitt livs önskningar.
Westerholm har också kommenterat Romero och DNs ledare. Högberg också. Säkert flera proressiva på t.ex. Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
demokrati, DN, Ideologi, Johan Westerholm, Peter Högberg, Politik, s-bloggar, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Stefan Löfven, Mikael Romero, Egenmakt
Senaste kommentarerna