Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Zetterströms skolpolitiska haveri
Den stora gåtan – skolpolitikens haveri : “Tänk om de partier som säger sig företräda ”dom där nere” äntligen kunde inse att sådant som ämneskunniga lärare, lugn och ordning i klassrummet, skriftliga prov och betyg är en livsnödvändighet just för elever från studieovana, socialt utslagna, fattiga eller icke-svensktalande familjer utan egna kontakter och gräddfiler in i samhället och arbetslivet.
Men då måste skolan avkommunaliseras och åter bli en statlig, nationell angelägenhet, likvärdig över hela landet och med en gemensam intellektuell grundattityd.
Se där någonting för vänstern att kämpa för! ”
Margareta Zetterström har skrivit av sig I Flamman. Hennes slutsats när det gäller skolpolitiken är intressant, intressant därför att hon lyckas förespråka (här något förenklat) en återgång till den skola överheten förr tyckte underklassen skulle gå i som lösningen på studieovanas problem. Dessutom – antagligen som utslag av någonslags adjunktfiktion – verkar hon ha missat att skolan i Sverige i stort sett alltid varit kommunal med varierande grad av detaljstyrning från staten. Fram till och med början av 90-talet var lärarnas tjänster och anställningsvillkor statligt reglerade men skolan lika kommunal som idag – apropå “intellektuell grundattityd”.
Utöver detta tycks hon ha uppfattningen att socialdemokratins skolpolitik har präglats av viljan att ha okunniga lärare och maximal oreda i klassrummet. Så långt blir ju bara hennes recept patetiska. När hon sedan argumenterar för att skriftliga prov och betyg är en livsnödvändighet för arbetarklassens barn blir man lätt förundrad. Betyg och prov gynnar förstås de studievana, de som kan läsa den medelklasskod som dominerar skolmiljön. Det är ju just de studieovana som garanteras de lägsta betygen.
Alla mår bra av att det ställs höga förväntningar på dem. Dessa uttrycks inte genom traditionellt borgerliga metoder för sortering (som betyg och prov) utan genom utmanande men uppnåelliga mål, engagerat ledarskap och en verksamhet som är legitim också i barnens ögon. Eller som Peter Andersson skriver
“Vi behöver en framtidsdebatt om hur vi stimulerar och tar tillvara den vilja att lära som finns hos alla första skoldagen. Varför slås den där ivern och lusten att lära sönder hos många elever direkt från skolstart? Hur vi ger just alla elever det stöd som krävs och hur resurser faktiskt fördelas efter behov.. Vad är det för kunskaper och färdigheter som behövs i framtiden? Tillsammans med frågor om lärarrollen och kompetensutveckling, elevinflytande, den röda tråden av lärande från förskola och livet igenom, och annat viktigt i skolans inre arbete bör det kunna ge socialdemokraterna ett utmärkt skolprogram inför nästa val.”
I en tid där allehanda tävlingar i TV och andra media baserad på faktakunskap (utan sammanhang) blir det allt viktigare att slå vakt om en mer nyanserad syn på vad kunskap är. Det är först när man utvecklar förmågan att analysera och förstå skeenden och sammanhang som man börjar närma sig det som borde vara målet. När Ali Esbati (också i Flamman) skriver att
“En vänster som slår vakt om enhetsskolan borde till exempel kunna sätta värde på nationella prov.”
så undrar man vilka andra öppna dörrar han tänker sparka in. Frågan är väl vad vi skall ha nationella prov till, vilka kunskaper de mäter eller hellre borde mäta, när vi skall ha sådana prov om de nu mäter något vi nationellt behöver veta. Att lärare förväntas kunna bedöma och diskutera elevers kunskapsutveckling måste väl ändå betraktas som självklart oavsett förekomsten av nationella prov.
Johanna Graf gillar både Esbati och Zetterström.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Utbildning, Skola, Ali Esbati, Margareta Zetterström, Flamman, Johanna Graf
På väg – Om drömmar, ilska och vilja (2)
På väg – Om drömmar, ilska och vilja: “Vad är det ”nya” med den här boken?
Den illustrerar en framtidsdebatt som just dragit igång. Det är inte bara en partiordförande som tar till orda, utan väldigt många olika personer, som sig bör i bred framtidsdebatt. Att här finns många frågor och ganska få svar – är ingen slump. Svaren ska vi söka, finna och formulera tillsammans tiden framöver. I debatt och framförallt i rörelse. Och samtalen kommer inte att stanna inom de traditionella partiramarna utan involvera fler”
(Hittat via Socialdemkokraterna i Stockholms län.)
Jag hämtar ovanstående från den officiella presentationen av boken. Själv har jag nu lät den – tog väl ca en timme – och tycker följande:
Initiativet är utmärkt. Samlat ger boken uttryck för just den mer öppna attityd som är så viktigt att åstadkomma, ett intryck som till stor del också präglade den distriktskongress jag nyss bevistade. Man skulle kunna säga att boken rätt väl återspeglar det Mona Sahlin uttrycker i sitt förord “alla skall med men vart?” i den meningen att den inte ger några svar, möjligen också missar att ställa frågor men det beror lite på hur man läser den. En styrka i boken är att de korta citat från Sahlins installationstal varvas med både många citat från kongressdebatten och med längre artiklar om än inte långa om för mig ofta helt okända personer. De har förstås inte alltid samma åsikt som jag har men de utgör ju bara inlägg i den framtidsdebatt jag hoppas aldrig tar slut.
Samtidigt finns det förstås skönhetsfläckar – mest när det gäller den grafiska formen som enligt min uppfattning är usel. Det finns en tanke bakom formen när det gäller typsnitt, teckenstorlek etc men det blir bara jobbig.
Formen för presentationen av de personer som leder de fyra arbetsgrupperna Jobb, Välfärd, Vår värld och Vårt klimat är också tråkig, samma frågor med knappast urskiljbara skillnader i svaren från 8 personer – ganska meningslöst. Denna min åsikt förstärks förstås av att jag avskyr floskler av typen “brinner för” och “utmaningar”. Snart får vi foga “berättelser” till den listan.
Läs boken . tillhör du inte dem som fått den hemskickad så beställ här! Se den som ett inspel i en diskussion som måste fördjupas och vidgas för att kunna handla om väsentligheter.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik
Föräldrar – behöver barnen dem?
Efterträdare till Leijonborg: “Noterar att folkpartiet har långt kvar till att bli ett jämställt parti. En av partiets ledande företrädare Marit Paulsson har enligt DN sagt till TT att Cecilia Malmström är olämplig som partiledare.
– Hon är en ung kvinna med två små barn. Då är det inte lämpligt att bli partiledare.
Istället förespråkar Paulsson Björklund. DN skriver:
Cecilia Malmström har två tvååringar hemma – men även Björklund har småbarn: en tvååring och en femåring.”
(Hittat via Åsa Westlund.)
Rätt fantastiskt att Marit Pålsen gör denna skillnad på män och kvinnor, huruvida Folkpartiet delar denna uppfattning framgår väl egentligen inte – så Åsa Westlund drar kanske lite långtgående slutsatser. Intressant är dock den egentliga grundfrågan – går det eller är det lämpligt att personer med små barn tar på sig den typ av uppdrag som ett partiledarskap innebär. Det är ju faktiskt lite svårt att tänka sig att man ställer in medverkan vid viktiga överläggningar/debatter pga sjukt barn även om det självklart borde vara helt legitimt. Å andra sidan är det självklart bara den enskilda individen och dennes familj som kan ta ställning – vi andra skall högaktningsfullt avstå från att döma.
Westlund avslutar med att konstatera att “Det finns gott om människor både i partipolitiken och utanför som anser att de “vet” att det inte är bra för kvinnor att ta på sig politiska uppdrag, eller för den delen jobba heltid, när de har småbarn.” Jag skulle vilja komplettera det påståendet med att det finns gott om folk i politiken som inte respekterar att människor – män och kvinnor – fritt skall kunna välja om de vill jobba mindre än heltid alternativt inte jobba alls medan barnen är små (med fritt avses här ha faktisk ekonomisk möjlighet att välja och att dessutom inte utsättas för andra människors föraktfulla utsagor om man gör ett sådant val).
Technorati Tags:
Politik, DN, Personligt, Familjepolitik, Jan Björklund, Lars Leijonborg, Åsa Westlund, Cecilia Malmström, Marit Pålsen
På väg – om drömmar, ilska och vilja
Framtidsdebatten kan börja: “I brevlådan i dag fick jag en skrift betitlad ”På väg – om drömmar, ilska och vilja”. Avsändare var socialdemokraterna, och i boken varvas utdrag från Mona Sahlins installationstal från extrakongressen med korta intervjuer med såväl s-gräsrötter och ledande företrädare som vanliga, samhällsengagerade medborgare. ”
(Hittat via Jonas Morian | PromeMorian.)
Också jag fick boken igår men kom förstås hem försent för att hinna läsa den. Skälet till att jag fick den var dock att jag i fredags besvarade en förfrågan från en pressekreterare i partiet som frågade om jag var intreserad. Han skriver ” Boken är tänkt som ett startskott för framtidsdebatten i partiet och ska gå till samtliga medlemmar.” vilket tydlgen också Politikerbloggen snappat upp. Lite senare kommer mina kommentarer kring boken.
Technorati Tags:
Jonas Morian, Socialdemokraterna, Demokrati, Politik
Vilka går ur akassan?
Över 150 000 har struntat i a-kassan: “Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens (IAF) statistik visar att cirka 152 000 personer då fortfarande inte har betalat.”
(Hittat via Aftonbladet.)
Utöver de som alltså riskerar att uteslutas pga obetalda avgifter har tydligen 31 000 mera aktivt valt att gå ur akassan, Det som inte framgår av rapporteringen i media är vilka som går ur/låter sig straffas ut. Är det huvudsakligen lågavlönade som helt enkelt inte längre har råd? Är det fast anställda som bedömmer risken att bli arbetslösa som liten och väljer att spara några hundralappar? Är det äldre med kort tid kvar till pension som ser avgiften som mer eller mindra onödig eller i alla fall inte värd kostnaden?
Jag försöker finna svaren på dessa frågor via IAF utan att lyckas. Det enda jag lyckas utröna är att minskningen är störst i akassan SeA. ca 20% eller runt 3500 förlorade medlemmar sedan december. SeA har SFHL (folkhögskollärare), TUll – KUST samt Försvarsförbundet som huvudmän men de flesta medlemmarna i kassan är tydligen inte fackligt organiserade.
I övrigt är det svårt att se något egentligt mönster, öviga kassor har det minskat med mellan 1 och 9 % med några få undantag som ökat t.ex Hamnarbetarnas.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Aftonbladet, Arbetslöshetsförsäkring, E24
Ingen skall utsättas för godtyckligt intrång i … korrespondens
Tillsätt en integritetsminister: “Det är hög tid att damma av artikel 12 i
FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna:
“Ingen ska utsättas för godtyckliga intrång i privatliv, familj, hem eller korrespondens, inte heller för attacker på ära och rykte. Alla har rätt till lagligt skydd mot sådana intrång och attacker.”
Aldrig förr har väl denna grundläggande rättighet suttit så trångt, rätten att slippa bli kartlagd, avlyssnad och tjuvtittad på. Det är inte längre staten som är problemet i första hand, utan den rasande teknikutvecklingen. Envar sin egen spion med agentväska och lösskägg.
”
(Hittat via knuff.se.)
Vet inte om Niklas Ekdals idé om en integritetsminister löser några problem. Vet inte heller om hans stora förtroende för
“Jag litar på Mikael Odenberg, H G Wessberg och Ulrica Messing. Jag litar till och med på Thomas Bodström, särskilt sedan han avgick som justitieminister och fick tillbaka sina advokatinstinkter.”
överhuvudtaget har någon mening. Det är ju dessa herrar och damer, med bistånd av andra såväl i regeringen som riksdagen, som nästan utan tanke leder oss mot det övervakningssamhäle som vanligtvis går under beteckningen Bodströmsamhället.
H G Wessberg skulle jag aldrig lita på, Odenberg vet jag egentligen ingenting om. Att Bodström saknar all trovärdighet i dessa frågor är väl uppenbart för alla som följt hans gärning som justitieminister. Varför Ulrika Messing saknar det som varje socialdemokrat borde ha – en ryggmärgsreflex mot all integiritetskränkande lagstiftning förstår jag inte.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Thomas Bodström, DN, Övervakningssamhälle, Bodströmsamhälle, Mikael Odenberg , Ulrika Messing, Mänskliga rättigheter, Niklas Ekdal
Problem i Kielos recept på debattstrategi mot SD
Katrine Kielos: Problem i Sahlins debattstrategi mot SD: ”Jag tyckte att Sahlin delvis var ganska bra mot Jimmie Åkesson men som påpekats av andra bloggare hade det varit nödvändigt att hon var än mer överlägsen. ”
(Hittat via Jonas Morian | PromeMorian.)
Katrine Kielos har receptet på hur Mona Sahlin skulle ha kunnat vara mera överlägsen i debatten med Jimmie Åkesson (partiledare för Sverigedemokraterna – SD). Kanske inte så svårt så här i efterhand och efter några dagar reflekterande – betydligt svårare första gången i ett debattprogram i TV4 där formatet faktiskt gynnar förenklade populistiska budskap. Till skillnad från andra så tror jag att själva företeeelsen – att en socialdemokrat offentligt debatterar en sverigedemokrat – har mycket stor betydelse. Alltför länge har sverigedemokrater kunnat legitimera sitt budskap med att de etablerade partierna inte vågar debattera – underförstått att orsaken skulle vara att de dvs SD har rätt.
Kielos har tre punkter i sitt recept. Den första – att bekräfta position – är förmodligen helt korrekt och demonstrerar ett av socialdemokratins problem idag, vi uppfattas ha bristande verklighetsförankring dvs inte förstå folks vardag. Den andra – att attackera premisserna för SDs existens – är mera problematisk. Kielos gör det också pinsamt lätt för sig genom att bara “kräva” att någon annan skall prestera bevis för ett antal påståenden (uttryckta i frågeform).
Här tror jag Kielos har direkt fel och hennes råd skulle innebära att lyssnaren fick se ett bollande med siffror och refererande till undersökningar/forskning som TV-mediet inte tål och där SD är mycket effektiva. De har hela tiden svårkontrollerade “fakta” till stöd för sin uppfattning – svårkontrollerade under pågående debatt och oftast väldigt selektivt utvalda. Så använder de sig gärna av uppgifter av typen det är bara 5% som är riktiga flyktingar, gärna på ett sätt som gör att lyssnaren bibringas uppfattningen att detta är ett statiskt förhållande och ingen motdebattör klarar förmodligen av att i direktsändning motbevisa eller förklara – om nu uppgiften i sig är korrekt – sammanhang.
Kielos tredje punkt är farlig. Den skulle försätta (Mona i detta fall) i en position som skulle gett Jimmie Åkesson i stort sättt alla trumf på hand. Skryta med vad vi gjort (men inte ha något att komma med idag) är ju just vad han anklagar socialdemokraterna för att göra. Om man säger till honom att “Jag tror att det här är en av de saker som ni Sverigedemokrater helt enkelt inte förstår. Ni är en del av en europeisk rasistisk rörelse. Ni förstår helt enkelt inte de värden om jämlikhet och solidaritet som det här landet är byggt av.” så innebär det faktiskt att man säger detsamma till SDs väljare, jag tror ingen vill höra att de “helt enkelt inte förstås”, jag tror att det möjligen skulle kunna vara något som man själv kom fram till men aldrig något som en partiledare skall skriva någon på näsan.
Jag tror alltså att Kielos recept är fel. Jag tror också att effekten av att Sahlin mötte Åkesson är långsiktigt positiv, i synnerhet om det inspirerar andra socialdemokrater att ta denna debatt varhelst tillfälle ges. Jag tycker också att Sahlin klarade sig efter omständigheterna väl och är övertygad om att det är av feghet Reinfeldt väljer att avstå även om hans officiella motivering
“Han ska inte ges en millimeter mer uppmärksamhet, utan hela utgångspunkten ska va ra att synliggöra och göra någonting åt de samhällsproblem som hans parti profiterar på utifrån en perverterad syn på vad de problemen grundar sig på, sade Fredrik Reinfeldt.”
är god i den bemärkelsen att det är genom att ha en politik som ger fler jobb i synnerhet för människor i områden med hög arbetslöshet som är det effektivaste vapnet.
Technorati Tags:
Jonas Morian, Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, SvD, Joel Malmqvist, Mona Sahlin, Partiledare, Arbetarekommun, Katrine Kielos, Sverigedemokrater, Jimmie Åkesson
Seminarium om det demokratiska samhället på nätet
Kamraten Jonas Morian föreläser under rubriken Bloggar, chatt, nättidningar och communities – Det demokratiska samtalet på nätet som inledning på seminariet.
Bland annat kommenterar Jonas det jag påpekade igår – nämligen att distriktet har en lite outvecklad organisation för att sköta sin webb. I övrigt utgör första delen av hans föredrag en bra genomgång av hur partiets syns på nätet och hur man kan synas på detsamma.
Därefter diskuterade Jonas en idé till hur vi skulle kunna skapa en plattformsoberoende redaktion (istället för en tidning) som gör material som säljs till andra, alltså en slags frilansgrupp med gemensamma grundvärderingar. Enligt Jonas finns det reportage, feature och andra typer av material som kan tänkas efterfrågas men som idag inte produceras. Intressant men lite svårbedömt tycker jag.
Technorati Tags:
Jonas Morian, Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Kongress
Ser vi/är vi verkligheten?
Brita Lejon belyser, mot bakgrund av vår historia av att varit bra på att ha en politik som stora delar av befolkning uppfattat som riktigt (och ofta direkt tjänat på), frågan om huruvida vi verkligen har koll (mitt uttryck), verkligen vet hur folk har det, vilka deras önskningar är, vilka krav dagens medborgare ställer på ett gott liv. För hundra år sedan var detta “lätt”, idag betydligt svårare.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Brita Lejon
Partikongress med demokratitema
Distriktsstyrelsen fick stryk i fråga om hur våra företrädare i landstinget skall utses – dessutom rätt rejält när det gäller röstresultatet. Ett bra exempel på att det är valda ombud som när de är alerta bestämmer i partiet.
Nu övergår vi till dagens tema som inleds med att Brita Lejon, tidigare demokratiminister, håller ett anförande förstås just om demokrati. Passar ju också bra då partidistriktet funnits i 100 år – en aktningsvärd ålder.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Brita Lejon, Kongress
Senaste kommentarerna