Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
På distriktskongress
Idag är jag på Stockholms läns partidistrikts extra kongress, som om stadgeändringsförslaget antas kommer att var en årlig företeelse i fortsättninen. Distriktet är en organisation som av outgrundliga (och förstås historiska) skäl inte inbegriper Stockholms arbetarekommun men i övrigt omfattar hela länet eller som ofta skrivs lenet.
Kongressen inleddes med ett mycket bra tal av Pär Nuder. Det jag tyckte allra bäst om var hans resonerande kring vår rätt vanliga sammanblandning av roller – att vi ofta uppträder som eller i alla fall uppfattas mer som kommunalkamrerer, som generaldirektörer snarare än kommunalråd eller ministrar. Som arbetsgivare och förvaltare snarare än medborgarnas företrädare. Viktig diskussion. Tyvärr trillade samme Nuder dit bara några meningar efter genom att säga att det är vi som kommer att behöva rekrytera ny arbetskraft till den offentliga sektorn. Randanmärkning dock.
Uppdatering: Claes Nordmark rapporterar också härifrån.
Nu är vi mitt uppe i stadgediskussionen och den stora frågan tycks vara huruvida det skall vara en valkonferens inför fastställandet av våra kandidater inför val på landstingsmötet.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Kongress, Pär Nuder
Socialdemokraterna i Stockholms län – kongress
Socialdemokraterna i Stockholms län : ”
”
Fantastiskt! Jag har tidigare beklagat mig över hur illa distriktet sköter sin webbnärvaro. I morgon är det kongress – om detta finns inte ett ord. Den senaste nyheten är att Mona Sahlin förslagits som ordförande – pinsamt milt uttryckt. Ambitionen som uttrycks i kongresshandlingarna är att vi skall var öppna och kommunicera – någon kanske skulle praktisera lite. Ett av seminarierna handlar om hur vi skall använda medier – det finns lite att tala om (Jonas Morian som skall leda det har lite att tala om).
Technorati Tags:
Jonas Morian, Socialdemokraterna, Politik, Mona Sahlin, Kongress
SD möter lite motstånd
Martin Tunström: Sverigedemokraterna kan inte ta ansvar för landet: “I grunden är ju dessa två kort, ”ingen vill ta debatten med oss” och ”alla är emot oss”, djupt antiintellektuella och något som inte skall ha någon inverkan på hur folk skall rösta. Röstar gör man inte för att man tycker synd om partiet ifråga, utan det gör man för att man anser att de argument i realpolitiska frågor som partiet för fram är bra. ”
Till skillnad från Martin Tunström så tror jag definitivt att det är bra att ta debatt med Sverigedemokraterna också i TV. För detta finns flera skäl: Dels fungerar uppenbarligen inte vår traditionella strategi att ta debatten vid köksbordet, på arbetsplatser och gator och torg tillräckligt väl, dels så fungerar faktiskt “ingen vill ta debatten med oss” genom att SD använder det för att hävda att de etablerade inte törs för att SD säger obekväma sanningar.
Problemet med debatten, som ju också blev tydligt igår då Mona Sahlin mötte Jimmie Åkesson i Kvällsöppet, TV4, är att kunna bemöta förenklade populistiska resonemang utan att hamna i komplicerade förklaringar av hur dessa bygger på felaktiga fakta. Tunström ger ett bra exempel när han försöker analysera Jimmie Åkessons uppgift om att man skulle kunna få fram 30 – 40 miljarder genom att stänga våra gränser:
“Jag förmodar att Åkesson refererar till Jan Ekberg, professorn i nationalekonomi, siffror. Men dessa siffror avser inte kostnaden för ett års invandring, utan vad kostnaden blir för samhället för att sysselsättningsgraden är lägre bland personer med utländsk härkomst och invandrarbakgrund som bor här och nu. [14] Därför skulle det inte räcka med att frysa invandringen utan man måste faktiskt på ett eller annat sätt få ut människor som har svenskt medborgarskap, som är utlandsfödda och som har utländskt bakgrund, och som inte har ett arbete. Återvandringsprogram, alltså ett frivilligt förfaringssätt med ekonomiskt stöd för att få människor att flytta, skulle ta allt för många år i anspråk för att vi skulle få tillräckligt effekt för att fram de ekonomiska medlen som behövs för de skattesänkningar som borgerligheten nu genomför och kommer att genomföra under mandatperioden. Men frågan är om det ens skulle gå på längre sikt med tanke på att otroligt många människor inte vill återvandra i och med att man rotat sig här, har barn som fötts i Sverige och som går i skolan här (med allt vad det innebär), lever i trygghet, har bostad och lever i ett fritt och demokratiskt samhälle. Det blir alltså ingen besparing på ”30-40 miljarder om året” som Åkesson pläderade för. [15]
För att få fram pengarna måste man göra det på ett betydligt snabbare sätt. En arbetsmetod som jag tror många Sverigedemokrater gärna skulle vilja tillgripa – jag citerar Sverigedemokraternas tidigare ordförande, Mikael Jansson, för åren 1995 till 2005 – är denna:
”Vi är inte för något frivilligt återvändande. Vi är för att de här människorna ska repatrieras, de som har asylinvandrat från främmande kulturer efter 1970. Vi talar alltså inte om västerländska och nordiska medborgare eller nordvästeuropiska medborgare. Det är inte den typen av invandring som pågått i sekler tillbaka, den kan vi klara av. Men vi kan inte klara av långväga invandring från kulturellt väldigt fjärran stående kulturer. Det kan vi inte klara av.” [16]”
SD använder ofta denna typ av siffror refererande till selektivt valda källor men som kan uppfattas som vederhäftiga. Att bemöta sådant i sak är nästan omöjligt i debatter vare sig dessa sker i TV eller lokalt. Få orkar lyssna/läsa på sådana diskussioner och politik handlar egentligen inte alls om statistik. Vi förlorade t.ex. en hel del i debatter med högeralliansen inför förra valet just genom att ifrågasätta hur de fått fram sin miljon i utanförskap. Vinner debatter i sådana frågor gör man genom att visa att man har en bättre politik för dessa oavsett hur många de är. Detsamma gäller arbetslösheten – det är inte hur man räknar antalet arbetslösa som vinner val utan att man kan presentera en politk som ger fler jobb.
Detsamma gäller förstås i debatten med SD. I den debatten gäller det att kunna peka på – precis som Mona Sahlin gjorde igår – vilken sorts samhälle vi vill ha (öppet, solidariskt, rättvist) och samtidigt visa att vi faktiskt har en politik som kan handskas med problem som faktiskt finns, arbetslöshet, bostadssegregation, skola etc. Det senare återstår ännu att göra fullt ut.
Henrik Brors recenserar gårdagens debatt bland annat så här:
“Mona Sahlin framstod som bättre förberedd för debatten med Sverigedemokraterna än folkpartiets och moderaternas partisekreterare. Hon tog upp några tydliga exempel på hur partiet skiljer sig från andra partier – att man inte tycker Zlatan Ibrahimovic är svensk, att partiet vill stoppa adoptioner från utlandet, att partiet vill stoppa aborter. Därmed markerade hon klart ett stort avstånd till Sverigedemokraterna.
Men det blir mer komplicerat att hålla avståndet när diskussionen kommer in på konkreta frågor som problemen i Rosengård i Malmö. De etablerade partierna har misslyckats med integrationen av många invandrare och Sverigedemokraterna enkla lösning: “Stoppa invandringen” blir därför svår att bemöta i en kort tv-munhuggning.”
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, DN, Solidaritet, Mona Sahlin, TV4, Yttrandefrihet, Sverigedemokrater, Jimmie Åkesson, Henrik Brors, Martin Tunström
Laakso på SVT Opinion
Erik Laakso kar skrivit en pessimistisk Vision 2020 målad med svarta färger. I Eriks vision har vi förlorat vår frihet som ett resultat av det demokratiska samhällets nedrustning med kriget mot terrorismen som skäl. Deprimerande och man hoppas ju att texter som dessa snarare skall mana till kamp (även om man blir helt förtvivlad när man ser hur vårt parti denna gång med Ulrika Messing i spetsen går i ledband och bara rycker lite lätt i kopplet).
Lite intressant tycker jag också att det är att det ändå är så pessimistiska visioner vi hittills fått möta på SVT Opinion, själv har jag någon slags förkärlek för mer positivt målade visioner vilket ju framgår av den text jag inte blev ombedd att skriva:-)
Vi förlorade kriget och vi förlorade det stort: “Nej det var vi själva som med demokratiska medel röstade fram varje begränsning, varje frihetsbeskärande åtgärd och varje tankehinder. Till och med våra innersta privata sfärer tog vi ifrån oss själva och la under övervakning hos dem som vi okritiskt gav makten.
Vi förlorade kriget och vi förlorade det stort, vårt sätt att leva begravdes under massorna vid Ground Zero och vi lever nu frivilligt under massiv övervakning ända in under vår hud. Vid den obligatoriska läkarkontrollen började man redan 2012 sätta in mikrochipet som håller reda på vad vi gör, var vi går och vilka vi träffar.
Jag kan inte vara säker på att det inte har förmågan att hålla reda på vad vi tänker också, därför har många av oss helt slutat tänka, åtminstone fritt och frivilligt, vi vet vad vi ska tänka för att möta myndigheternas gillande så jag tänker så som jag varit med och beslutat.”
(Hittat via Erik Laakso | På Uppstuds.)
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, DN, Övervakningssamhälle, Bodströmsamhälle, 1984, Erik Laakso, Terrorism, Ulrika Messing
Sprutbytesprogram räddar liv
SvD: S vill starta sprutbytesprogram: “Starta ett program där missbrukare kan få byta till sig rena sprutor – nu dammar socialdemokraterna i Stockholms läns landsting av sitt gamla förslag i en ny motion. Men förslaget har tidigare kallats “en tragedi” av m-företrädare.”
(Hittat via Bloggportalen.)
Mina partikamrater har dammat av förslaget om att införa ett sprutbytesprogram i Stockholms län. Det är utmärkt och man kan undra varför vi inte redan har ett sådant. Som är väl känt innebär dagens delande av sprutor att såväl hiv som hepatit sprids vilket leder till stort lidande och död. Sprutbytesprogram skulle minska spridningsrisken och kanske också möjliggöra acceptans av vårderbjudande från en del.
Faktiskt förfärligt att läsa att moderater och folkpartister säger nej – hur många liv vill de ha på sitt samvete?
Läs för övrigt gärna Morians betraktelse i ämnet liksom Peter Anderssons eller varför inte Åsiktskanonen.
Technorati Tags:
Jonas Morian, Socialdemokraterna, Politik, Solidaritet, SvD, Narkotikapolitik, Peter Andersson
Egenmaktens död
Det var jag som dödade egenmakten, med kärlek: “Om egenmakt nu handlar om att socialdemokratin ska vara (mer) positiv till privatiserad vård – då tycker jag med Enn att vi lika gärna kan vara utan den. Dels för att begreppet då förfelas: inte ökar det människornas känsla av frihet och värdighet av att privata bolag tjänar pengar på driften av våra akutsjukhus. Och dels för att vi då tappar en chans att utveckla en egen socialdemokratisk ståndpunkt i viktiga frihetsfrågor.
Men det behöver inte vara så. Det måste finnas utrymme för en socialdemokratisk frihetsdiskussion som går bortom upplåtelseformerna för den offentligfinansierade välfärdsproduktionen. Jag tror fortfarande att egenmakt kan vara ett begrepp som går att använda i det sammanhanget. Om det blir så eller inte är fortfarande en öppen fråga. Men jag tror faktiskt att vi borde kunna ha lärt oss något av erfarenheterna från nittiotalets SSU.”
(Hittat via Enn Kokk om frihetlig socialism…..)
Lite roligt blir det när olika uttolkare ger sin version av begreppet egenmakt och des konsekvenser – alla igång därför att Mona Sahlin använde begreppet i en intervju i DN häromdagen. Både Enn Kokk och Johan Sjölander ger oss lite av historien – lite förenklat i Kokks version upphov till en del onda ting (särskilt privatiseringar) och i Sjölanders nästan en dödsruna men med antydan till potential. Jonas Morian refererar “När Mona Sahlin förklarar vad hon menar med det, så pratar hon om att lita till att individen både har och tar ett eget ansvar efter förmåga” och övergår sedan till att argumentera för alternativa (privata) driftsformer.
Jag har egentligen inget riktigt förhållande till begreppet. Det har jag däremot till den tradition av frihetlig socialism som Kokk referarar till bl.a. hämtat från Folke Fridell som också betydde mycket för mig när jag i tidiga tonår kom i kontakt med hans böcker, de har för övrigt fortfarande en hedersplats i boksamlingen. Bilden av begreppet som dessa fyra ger förvirrar.
Jag tilltalas mycket av Sjölanders fokus på makt i arbetslivet. Det är ett område som på något sätt kommit i skymundan. Vet dock inte om begreppet egenmakt passar särskilt för detta område. Jag relaterar det av någon anledning hellre till frigörelsen och bemyndigandet av den enskilda människan. Det är emellertid också ett område som vi saknar politik för och då handlar det inte om kundbaserad valfrihet utan verklig frihet att själv forma sitt liv. Alltså att ha möjligheter att reellt välja boende, familjeförhållande, utbildning, arbete etc. Det handlar om att ta bort så mycket hinder som möjligt för självförverkligande oavsett om det hanlar om val av livsstil, företagande eller tid för barnen.
Det handlar då också om det Kokk kallar brukarinflytande, bemyndigade medborgare måste som brukare kunna ha ett reellt inflytande över verksamheter av vilka de berörs (faktiskt på bekostnad av de anställda). Har dock svårt att se hur det skulle kunna handla om driftsformer. Den frågan tycker jag skall behandlas med extrem pragmatism – offentliga finansierade verksamheter skall bedrivas med stor aktsamhet om våra gemensamma pengar och verksamheterna kan då bedrivas i vilken regi som helst så länge de är kostnadseffektiva – något utrymme för vinster torde då inte finnas.
Technorati Tags:
Jonas Morian, Johan Sjölander, Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, DN, Enn Kokk, Mona Sahlin, Konkurrens, Egenmakt
Även (s) tar debatten
Mona Sahlin och Marita Ulvskog meddelar idag att också socialdemokraterna nu tar debatt med Sverigedemokraterna (SD) och att Sahlin alltså skall debattera med Jimmy Åkesson i TV4 senare i veckan. Detta är utmärkt även om vi hamnat lite på efterkälken. Jag uppskattar också motiveringen att vi inte gör det för att vinna väljare utan “för människovärdet och för ett samhälle som har viljan och ambitionen att bygga på solidaritet och respekt”.
Många av Mona Sahlins förespråkare brukar betona hennes förmåga att ta just denna typ av debatter. Skall bli verkligt intressant att se denna och jag önskar henne lycka till! Jag hoppas hon inte bara betonar människovärdet utan också solidaritetsaspekten.
Därför tar vi debatten med sverigedemokraterna: “Sverigedemokraterna är ett litet extremt parti på högerkanten. Det utmanar demokratins grundläggande idé om alla människors lika värde och rättigheter.
I dag kallar det sig för ”ett nytt parti”. Partisymbolen har ändrats och budskapet lagts till rätta. Partiledaren bär kostym och röd slips, borta är uniformer och skinnskallar. Främlingsfientligheten är inlindad i ord som ”trygghet” och ”tradition”. De skriver att de gjort upp med sin historia, men det räcker med att titta på deras hemsida för att hitta gamla välkända förslag. Invandrare ska återvända. Aborträtten ska inskränkas. Adoptioner av barn från andra länder ska begränsas. Och så vidare. Sammanhållande kitt – och det som skiljer ut detta parti från andra – är rädslan och föraktet för det som upplevs som annorlunda.
Vi socialdemokrater har valt att inte göra bisak till huvudsak, att inte blåsa upp den svenska extremhögern till ett större problem än den faktiskt är.”
(Hittat via Nina Unesi.)
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Solidaritet, Expressen, Mona Sahlin, TV4, Yttrandefrihet, Fri invandring, Nina Unesi, Mänskliga rättigheter, Sverigedemokrater, Marita Ulvskog, Fredrik Åkesson
Fred i Irak!!!
Äntligen – måste man utbrista – har det blivit fred i Irak. Landet är inte längre ockuperat och ingen riskerar liv och lem till följd av krigshandlingar. OBS – detta är inget skämt utan fastslaget av den svenska Migrationsöverdomstolen nedan refererat från Jan Guillous kolumn i Aftonbladet.
Det är lika mycket vett i domstolen som fred i Irak: “Enligt Migrationsverkets bedömning föreligger inte någon väpnad konflikt i Irak.”
Jodå, ni läste rätt. Man kanske skulle kunna tro att uttalandet är ett cyniskt skämt, eller en ren tanklöshet i fyllan och villan. Men icke så. Tvärtom är den sensationella bedömningen frukten av moget övervägande på Migrationsverket och tjänar som argumentation i ett mål i Migrationsöverdomstolen (målnummer: UM 23-06). Och Migrationsöverdomstolen har efter moget övervägande kommit fram till att man delar uppfattningen om icke krig i Irak.”
(Hittat via Aftonbladet.)
Technorati Tags:
Politik, Aftonbladet, Fri invandring, Irak, Rättsväsendet, Jan Guillou
Heimersson – hål i huvudet
Aftonbladets egen Per Ahlmark: “Staffan Heimersson kan inte ha varit helt fräsch då han skrev sin kolumn. I Norge var det tyskarna som ockuperade och i Afghanistan är det USA/Nato som är ockupanterna. I fallet med Norge så gjorde svenskar mycket för att stötta norrmännen och deras interna motståndsrörelse. När det gäller Afghanistan så har vi IFOR-soldater på plats, men på – ockupanternas sida.
Tycker möjligen Heimersson att vi borde deltagit på Hitlers sida i Norge?”
(Hittat via Jinge.)
Tänkte först när jag läste Heimerssons kolumn tidigare idag låta bli – den är bara för obegåvad och jag tvingas återuppta min valrörelsetradition att utnämna dagens “hål i huvudet”. Det handlar förstås inte om feghet när vi som nation valt att förhålla oss neutrala i väpnade konflikter – det är en strategi för att undvika krig. Svenskar är inte heller ett särskilt fegt folk vilket Heimersson verkar hävda. Att däremot skicka militär personal för att understödja ockupation verkar ju mindre välbetänkt, inte för att de eventuellt kan skadas utan för att ockupationen som sådan är fel. Jinge påminner om svenskar som gav stöd till norrmännens kamp mot ockupation. Ett annat exempel är de svenskar som stred på republikens sida under spanska inbördeskriget.
Technorati Tags:
Demokrati, Politik, Aftonbladet, Solidaritet, Staffan Heimerson, Utrikespolitik, Jinge, Staffan Heimersson
Johansson om skola
Currently playing in iTunes: Not if it pleases me by The Pilgrims
“Vårt parti har misslyckats att ge skolan rätt fokus”: “Barn och ungdomar går i skolan för att lära sig nya saker, för att utveckla ny kunskap och nya färdigheter. Skolans kunskapsuppdrag är dess huvuduppgift. Det är hur skolan lyckas med elevernas lärande som avgör dess legitimitet.
Socialdemokratin har under en tid uppfattats som ett parti som inte fullt ut sätter lärandet och kunskapen i centrum för skolans uppdrag och som inte tillräckligt väl lyckats skapa förutsättningar för alla elevers maximala lärande. Detta måste vi ändra på.
”
(Hittat via knuff.se.)
När man diskuterar socialdemokratiskt skolpolitik så kan man välja att sätta den i relation till den verklighet inom vilken den skall verka eller att sätta den i relation till den beskrivning av verkligheten som media och högeralliansen har. Ylva Johansson gör det senare – vår politik har inte satt lärandet i centrum. Jag tror det är fel utgångspunkt. Nu handlar hennes debattartikel om socialdemokraterna i Stockholms kommun och deras skolpolitik men eftersom den publiceras på DN Debatt blir den ju inte längre bara en lokal angelägenhet.
För det första: Skolan är verkligen en förvaringsplats. Vårt samhälle skulle inte fungera om vi inte kunde lämna våra barn, helt säkra på att de tas väl om hand, till dagis, till skola och fritids. Varför hymla med detta? Det finns inte ens plats för någon större mängd 16 – 19-åringar i arbetslivet varför vi ju i praktiken måste förvara ungdomarna fram t.o.m. 19.
För det andra: Barn och ungdomar lär sig hela tiden. Eftersom vi har institutionaliserat delar av den tid de har (dagis, skola) både kan och bör vi se till att den används optimalt dvs till mer systematiskt stött lärande och personlig utveckling i övrigt. Eftersom möjligheterna att lära påverkas av en massa faktorer som t.ex. hur man mår fysiskt/psykiskt, sociala relatioer etc måste man förstås i en skola också hantera sådant.
För det tredje: När vi har denna möjlighet att systematiskt stödja lärandet bör vi utifrån ett socialdemokratiskt perspektiv se till att det sker så att alla barn ges lika möjligheter att lära och se till att de extra resurser finns som behövs för detta.
För det fjärde: Själva innehållet i kunskapsuppdraget måste diskuteras. För att hårddra lite – dagens läro- och kursplaner präglas fortfarande av att vara en (dålig?) kompromiss byggd på det gamla parallellskolessystemet. Någon i verklig mening djupgående analys av vilka kunskaper medborgare i framtiden alla behöver har aldrig gjorts. I den anglosaxiska världen talar man t.ex. om 21st century skills, i Norge har man lagt till digital kompetense som den femte basfärdigheten.
Daniel Kallos frågade någon gång på 80-talet om inte det faktum att blivande mellanstadielärare inte klarade mellanstadiets matematik borde få oss att fundera över innehållet i matematiken snarare än att fundera över lärarstuderandes svårigheter med densamma. Har vi överhuvudtaget sorterat ut något?
För det femte: Vi vet numera en hel del om hur lärande går till, vi vet t.ex. att olika människor har olika lärstilar, vi vet att lärande är en aktiv handling. Har vi förstått vad det innebär när det gäller förutsättningar i det fysiska rummet, i den sociala miljön, när det gäller tillgång till de verktyg man behöver?
För det sjätte: Vår tid skapar faktiskt helt nya förutsättningar för lärandet just genom att vi utvecklat nya verktyg. Det är fullt möjligt för en svensk 12-åring idag att lära sig spanska hemifrån. Det kan finnas mycket bättre resurser som kan nås via nätet än vad en enskild skola/lärare kan erbjuda. Organisationen av skolan utmanas – man kan delta i undervisning som ges på en annan skola etc.
Det handlar definitivt inte om “att söka ny kunskap på internet” utan om att använda digitala verktyg för att processa information, för lärandet nödvändig kommunikation och för kreativ produktion i samband med omvandlandet av information till kunskap.
Jag tror faktiskt alla är överens om vikten av skolans kunskapsuppdrag. Det vi däremot inte är överens om är hur man skapar en miljö i skolan som befrämjar alla barns lärande. Högeralliansen med Björklund i spetsen har valt en auktoritär tradition – piskan – som uppfostringsmetod och för att “motivera”. Vi har hittills stått för något annat – tycker Ylva Johansson att vi skall sluta med det och bara vara lite “snällare”.
Lärarna skall få välja pedagogiska metoder skriver fru Johansson. Inte när det gäller uppföljningen av elevernas kunskapsutveckling dock som hon tycker skall följa av kommunen fastställd plan. Har en skola “allvarliga svårigheter” att nå målen skall det åtgärdas genom att fullmäktige beslutar – inte lärarna alltså – om en handlingsplan. I samband med det senare kommer också en fullständigt obegriplig mening “Svenska språkets ställning bör särskilt uppmärksammas” – obegriplig därför att det bara verkar gälla när fullmäktige skall anta en handlingsplan, obegriplig för att det inte framgår på vilket sätt och med vilket syfte.
Updaterat: Ser att några andra partikamrater kommenterat fru Johanssons artikel; Eva Rundkvist och Peter Andersson
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, DN, Skola, Språk, Lärande, Ylva Johansson
Senaste kommentarerna