Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Har skolan överlevt sig själv?
Skolsystemet hör hemma i 1800-talet: “Skolan är en 1800-tals-institution som försöker undervisa 2000-talets barn. Många av de nyckelfärdigheter som är nödvändiga i dagens samhälle saknas helt i skolans undervisning. De bästa datorspelen bygger på lärandeprinciper som är betydligt bättre anpassade till den verklighet vi lever i idag, menar Jim Gee, internationellt erkänd forskare inom datorspel och lärande.”
(Via Kollegiet.)
Kanske försöker den gode forskaren Jim Paul Gee provocera lite men han har ju rätt. Skolan som institution skapades under 1800-talet, under den framväxande industrialismen. Då var disciplinering genom t.ex. tidspassning, auktoritära metoder, bestraffningar viktiga för ge rätt egenskaper hos de små slynglarna som skulle fostras till arbetskraft i fabrikerna. Detta sker i en brytningstid så det gamla agrara samhället påverkar också, därav följer indelningen av dagen i lektioner och av läsåret i terminer och lov. Det är inte så länge sedan vi fortfarande hade potatislov.
Då grundlades också de allmäna principerna för undervisning som gäller än idag – alla undervisas samtidigt och förutsätts göra allt (lära sig) i samma takt. Så länge vi hade ett parallellskolesystem gjorde detta inte så mycket – vid lämplig ålder kunde medel- och överklassens barn skiljas från pöbeln (jag vet faktiskt fortfarande familjer i vilket det är tradition att skicka barnen på internatskola vid sådär en 11-12 års ålder).
De yttre formerna inklusive lokalerna har alltså förhållit sig märkligt stabila under mer än 150 år. Man brukar säga att skolan är den enda verksamhet där en yrkesverksam från 1800-talet faktiskt skulle känna igen sig om han/hon på något mystiskt sätt skulle dimpa ner i dagens verklighet.
Under nu rätt lång tid har det gjorts försök att förändra dessa yttre former något men det har gått otroligt långsamt.
Det inre arbetet om uttrycket tillåts för att beskriva undervisningen har förstås förändrats något. Vi har dock kvar ämnen såsom slöjd som baseras på det gamla hantverkssamhället som fortfarande hade stor betydelse 1850. Nästan alla andra ämnen finns kvar och handlar nog i huvudsak om samma saker som då även om man ständigt försökt lägga till allt nytt. Världen har dock genomgått en fantastisk utveckling under tiden – den vetenskaplaga produktionen är enorm. Om vi alltså trodde att det 1874 gick att lära de små telningarna allt de behövde på 6 år så har vi nu förlängt skoltiden för alla till i princip 12 år. När vi 1994 införde teknik i grundskolan så fick vi äntligen ett ämne som åtminstone hade bäring på vår tid och förståelsen av vår omgivning men det har ännu 12 år efter införandet inte hittat sin form.
Frågan som Gee väcker gäller dock huruvida skolans arbetsmetoder och innehåll matchar 2000-talets behov. Hans svar är nej och han söker lösningar i dataspelens värld, dels därför att en del färdigheter/kunskap som är attraktiv idag (och kanske än viktigare i morgon) uppenbarligen erövras genom en del spel, dels därför att det finns en slags autencitet i lärandet som pågår under spelandet. Jag tror han har rätt när det gäller de fördigheter/kunskaper man kan tillägna sig under spelandet som problemlösning, samarbete. Jag tror däremot att det framtida lärandet borde bygga på en annan slags autencitet (bland annat för att det blir så oerhört kostsamt att ens försöka producera ett tillräckligt stort antal spel) som utgår från den lärandes egen lärprocess och utgår från en mer konstruktivistisk ansats – baserad på en slags kunskapsrpoduktion där kreativitet och skapande är framträdande metoder.
Technorati Tags:
IT i skolan, Politik, Socialdemokraterna, Utbildning, Skola, Kollegiet, James Paul Gee
USA ut ur Irak
Ceasefire Campaign | CeaseFire Now: “Sign Up Below to Call for a Diplomatic Solution Led by the International Community, and the Withdrawal of the US-Led Coalition from Iraq”
(Via Ceasefire Campaign | CeaseFire Now.)
Är egentligen lite tveksam till kampanjer av detta slag men som organisatörerna skriver; valet i USA nyligen har skapat ett nytt läge, ett utrymme för en förändrad politik och det gäller att tala om att det finns en stark internationell opinion för att USA och dess koalitionsbröder skall lämna Irak. Uttryck görna din solidaritet med det irakiska folkets rätt till självbestämmande – skriv på.
Förhoppningen är att under denna vecka komma upp i 100 000 underskrifter. När motsvarande kampanj bedrevs under Israels terrorattack mot Libanon i somras uppnådde man 320 000 namn – det går alltså!
Technorati Tags:
Israel, Utrikespolitik, Politik, Socialdemokraterna, Libanon, Folkrätt
Även vi behöver diskutera a-kassan och…..
Diskutera a-kassan!: “I stället borde vi inom socialdemokratin våga föra en öppen diskussion om hur vi ska se på a-kassan i en värld och en tid som kräver omställningar i arbetslivet.”
(Via AiP.)
Nina Blomberg pekar på behovet att inte bara ryggmärgsmässigt kritisera högerkartellens förslag när det gäller a-kassan utan också faktiskt se till diskussionen om utformningen av densamma kommer igång inom socialdemokratin. Rätt så!
En som för fram konstruktiva tankar om detta är Erik Laakso som föreslår en
-Svensk flexicuritymodell med hög a-kassa och höjda tak, förkortad karenstid och anställningsskyddet i avtalen istället för i lagen.
-Riktade stöd såsom sänkta arbetsgivaravgifter, extra anställningsstöd och sänkt moms till hela tjänstesektorn enligt samma tankesätt som vi tidigare stöttat industrisektorn och byggsektorn.
-Konkreta förslag på riktade överskottsmedel för att anställa fler människor i offentlig sektor i riktiga jobb.
Poängen med Laaksos förslag när det gäller a-kassan är såvitt jag förstår att den skall vara så utformad att den stödjer en ökad rörlighet – det skall vara lättare att t.ex. säga upp sig för att skaffa nytt jobb genom förkortad karens, det skall inte innebära en särskilt stor belastning att under en kortare period vara arbetslö genom höjt tak (så att fler, de flesta får 90% av lönen). Rätt tänkt!
Både Blomberg och Laakso är överens om det viktigaste (vilket framgår av Laaksos punkter ovan) att det viktigaste trots allt är att det skapas nya jobb. Nya jobb inte bara inom privat sektor, inte bara inom offentlig sektor utan i båda. Jag tror att det var på denna punkt vi förlorade valet, vi framstod inte som det alternativ som skulle ge “arbete till alla” trots att det varit socialdemokratins adelsmärke i alla tider.
Också Jonas Morian kommenterar Blomberg och Laakso under rubriken Kloka sossar. Personligen skulle jag till frågan om a-kassan också vilja föra en diskussion om hur vi förhåller oss till stat och kommun, till av fria människor i förening organiserade system versus offentliga (statliga/kommunala) system. Det är inte bara a-kassan som vi “förstatligat” dvs gjort beroende av den “goda staten” vilket ju t.ex. vid maktskiften i samband med val gör systemen känsliga. Renodlade av lönearbetarna själva kontrollerade försäkringssystem skulle ge större uthållighet och också skapa större engagemang kring deras utveckling tror jag.
Tyvärr finns det en uppenbar risk att diskussionerna inom partiet drunknar i den i och för sig vällovliga ambitionen att bekämpa högeralliansens politik. Man kan nu – med viss förvåning – konstatera att partikamrater anser att de inte fått mandat att genomföra förändringar, någon tar den senaste opinionsundersökningen til intäkt för detta. Sånt är förstås bara trams! Vi tjatade om de katastrofer högeralliansens politik skulle för med sig – inga väljare kan ha missat det. Majoriteten av dem valde detta alternativ!
Självklart innebär inte detta att vi skall sluta kritisera, demonstrera och protestera men vi måste faktiskt mentalt erkänna att vi inte lyckades mobilisera väljarna mot detta i den avgörande omröstningen – valet!
Technorati Tags:
Demokrati, Solidaritet, Politik, Socialdemokraterna, Arbetsrätt, Jonas Morian, Högeralliansen, Erik Laakso
Det är kul att vara socialdemokrat
Undrar om det finns något annat parti i Sverige vars interna angelägenheter engagerar så många utanför partiet. Omsorgen om socialdemokratin, dess snart nyvalde ledare och förutsättningar för partiet att återkomma i regeringsställning är ibland rent av rörande. Så kan man känna inför SvDs ledare som idag bekymrar sig för att tid går förlorad om inte den politiska diskussionen som rimligen måste till efter valförlusten kommer igång snarast – ledarskribenten varnar för att ett alltför enkelt uppslutande bakom en av valberedningen framtagen kandidat till ny ordförande skall försinka denna diskussion.
Här avgår man först och talar sedan: “Varför är det så tyst?
Var är debatten bland dem som har en framtid i partiet, inte bara en bakgrund? Jämför med debatten i moderaterna efter katastrofvalet 2002. Då inleddes en övergripande översyn som snarast gick för långt; partiet slängde för mycket av sitt idégods överbord. Men partiet tog
åtminstone väljarraset på allvar.
*
Snart kommer en ny partiordförande att materialiseras. Valberedningen har sett ljuset och rörelsen låter sig villigt
frälsas. Partiet enas bakom sin nya ledare och alldeles strax framstår valet som självklart, ja historiskt oundvikligt.
Leden sluts. Ännu mer tid går förlorad.”
(Via SvD.)
Och SvD har förstås rätt – särskilt när det så ofta i partiet väljs folk utan att någon egentligen efterfrågar dennes inställning till politiska frågor. Alla är vi väl goda socialdemokrater och valberedningen har getts förtroendet att sålla bort de besvärande:-)
Så sent som igår var jag med om något i detta avseende revolutionerande. På medlemsmöte i Södertälje arbetarkommun, vars huvudpunkt var nominering av kandidater till nämnder och styrelser i kommunen, inträffade nämligen något osannolikt i samband med nomineringen av kandidat til ordförandeposten i utbildningsnämnden. Valberedningens förslag utmanades plötsligt av en motkandidat som själv gick fram och argumenterade – för övrigt på ettt närmast briljant sätt – för att han (det var Thomas Johansson) skulle utses istället. Själv tänkte jag stödja honom genom att också argumentera för men blev så imponerad av hans egen framställning att jag avstod, dessutom trodde jag inte att han tänkte ställa upp så jag blev faktiskt helt överraskad.. Allra roligast i sammanhanget var förstås att han också vann omröstningen.
På en annan punkt blev det också strid – nämligen när det gäller nominering av nämndemän till Södertälje tingsrätt. Det är ganska fantastiskt att det i arbetarekommunen finns så många som är intresserade av detta uppdrag. I valberedningens förslag (kanske skall förklara att det är arbetarekommunens styrelse som är valberedning i dessa ärenden) fanns bara några få yngre föreslagna så när denna fråga kom upp gick Tora Hansjons upp och argumenterade för att tre yngre medlemmar skulle väljas. Eftersom partiet har 21 nämndemän hade vi alltså plötsligt 24 kandidater och det krävdes omröstning. Någon begärde att åldern på samtliga föreslagna skulle redovisas. Jag tror det blev avgörande då det kändes som om valberedningens förslag nästan enbart bestod av 50, 60 år gamla och äldre. Två av de förslagna tre ungdomarna blev också valda – kul för det är viktigt att nämndemännen någorlunda återspeglar olika befolkningsgrupper, erfarenheter m.m.
Mötet blev rätt långt och när vi skulle diskutera styrelsens förslag till inriktning vad gäller kommunens budget var alla rätt trötta och trots att vi alla haft flera timmar att läsa gjorde Anders Lago en lite för lång föredragning. Någon långdragen diskussion blev det alltså inte. Själv valde jag att diskutera två frågor – den första gällde partiets inställning till de löneskillnader som finns mellan olika yrkesområden och som särskilt drabbar kvinor inom vård. Mitt förslag var att partiets uppfattning skall vara att kommunen skall ha en särskild pott för att rätta till detta utöver den vanliga lönepotten. Det tyckte inte Susanne Bergström som i egenskap av kommunalråd och arbetsgivare inte kunde ställa sig bakom detta. Ytterligare ett bra exempel på hur vi i partiet blandar samman roller. Det är självklart partiets uppgift att driva en politik som i detta fall attackerar orättvisa löneskillnader. Det är lika självklart våra kommunalråds uppgift att i stundande förhandlingar driva att desssa skillnader skall försvinna och att vi när vi ikläder oss rollen av arbetsgivare i kommunen också skall göra det.
Den andra frågan jag tog upp gällde användandet av IT i skolan – med fokus på att göra Södertälje till en kommun som faktiskt fördereder sina barn och ungdomar för 2010 och 20020-talets arbetmarknad och vuxenliv. Mitt förslag var att vi skulle satsa på att bli en av de första kommunerna i Sverige som utrustar alla elever med de verktyg de behöver i skolarbetet – just nu en bärbar dator (kan ju i morgon vara något annat – framtiden är svår att förutse). Mitt förslag gäller förstås också all personal i skolan och det finns förstås en del andra detaljer att fixa såsom projektorer i alla arbetsrum (klassrum) etc. Detta tyckte anders Lago i och för sig var riktigt men inte just nu – personligen undrar jag hur många genereationer av barn vi skall lämna efter innan det finns lite kraft att satsa riktigt på skolan.
Även jag blev för övrigt nominerad – till ordförande i Tom Tits!!!
PS Jag funderar – inspirerad av Thomas Johansson – på att kandidera till partiordförandeposten. Skall se om jag kan formulera en vettig plattform för detta – den kommer i så fall här inom kort. Om inte annat kanske det kan tvinga ut folk på banan:-) DS
Technorati Tags:
Södertälje, Politik, Socialdemokraterna, Utbildning, Anders Lago, Susanne Bergström, Thomas Johansson
Assyriskt land i Irak?
Vi har rätt till ett eget land: “Assyrierna har inte haft en egen stat sedan huvudstaden Ninves fall på 600-talet före Kristus. Därefter fanns det mindre kungadömen för folkslag som talar arameiska, – som till exempel Adiabene och Hatra som överlevde under korta perioder.
Assyrier (syrianer och kaldéer) har i tusentals år massakrerats, förföljts och därför decimerats. Nu kan det äntligen vara slut på det. En skyddszon i samma område som tidigare var deras imperiums huvudstad, Ninve, ser ut att bli verklighet.
Den kurdiska regeringen vill utvidga den kurdiska zonen i norra Irak. De använder sig av sin assyriske finansminister Sarkis Aghajan till att uppmana assyrier (syrianer och kaldéer) att ansöka om en skyddszon hos den kurdiska regeringen. Denna kan i sin tur kräva en autonomi med visst självstyre i Ninveprovinsen åt assyrier (s och k) från FN, USA och dess allierade. Den provinsen tillhör idag det arabiskdominerade Irak. ”
(Via Nuri Kino.)
Det verkar – baserat på den information Nuri Kino förmedlar – som om det pågår ett rätt aktivt arbete med att i ett första steg etablera en skyddszon för assyrier (Kino brukar förtydliga och inom parantes lägga till syrianer och kaldéer) i anslutning till den kurdska i Irak. I svenska media brukar man inte hitta mycket om detta om ens något.
Bortsett från det självklara i att också denna folkgrupp har rätt att existera och utvecklas så kan jag inte låta bli att undra över huruvida den utsedda provinsen är befolkad och i så fall av vilka. Bebos den i huvudsak av assyrier idag och kan alltså en autonom provins etableras utan att andra folkgrupper måste trängas undan?
Technorati Tags:
Utrikespolitik, Politik, Nuri Kino, Assyrier, Syrianer
Öppen källkod i offentlig sektor
Vänstern slår ett slag för öppen källkod: “I motionen lyfter vänsterpartiet fram demokratiaspekten. Partiet anser att it ska vara ett område där alla ska kunna utveckla sin kreativitet fritt när det gäller att använda program, anpassa dem, förbättra dem och dela med sig av dem och pekar på att denna frihet i dag är beskuren och styrd av multinationella företag.”
(Via IDG.)
Vänsterpartiet – eller i alla fall vänsterpartisten Peter Pedersen, har motionerat om att offentlig sektor skall gå över till öppen källkod 2009. Liknande initiativ finns t.ex i Danmark. Skall försöka få tag i motionen – det är ju i princip ett utmärkt initiativ.
Skall också bli intressant hur denna motion tas emot i riksdagen både av mina s-märkta partikamrater som inte precis utmärkt sig i frågan och av regeringen som ju kan hämta inspiration från högerpolitiker i både Norge och Danmark.
Technorati Tags:
Demokrati, Open Source, Politik, Socialdemokraterna, Öppen källkod
Sveriges största sekt?
Sekterismen i partiet: “En fri, öppen och levande debatt är ett måste för ett demokratiskt parti i det tjugoförsta århundradet. Den tiden är slut få all diskussion ska hållas internt och i slutna rum, de framväxande generationerna ställer inte upp på det sättet att bedriva politik.”
(Via På Uppstuds.)
Har lyckas missa dagens tydligen mest uppmärksammade uttalande – gjort av Leif Pagrotsky i en TV-soffa i morse. Herr Laakso tar uttalandet till intäkt för att tala lite om hur partiet bör fungera för att behålla legitimitet i dagens värld. Jag tror han har rätt och det finns ett antal socialdemokrater som bloggar och som går i frontlinjen för detta – tar upp frågor som annars bara diskuteras internt, för fram idéer som inte är helt politiskt korrekta osv. Dock – det finns en alltför stor mängd socialdemokrater som inte tilltalas av detta, som aldrig går ut till folk med ett inbjudande anslag, som inte utsätter sina funderingar för granskning (eller ens för möjligheten att kommentera) och som inte heller diskuterar på de många bloggarna.
Huruvida Pgrotsky har rätt i sin analys – att vi missade medelklassväljarna i storstad – är lätt att verifiera. Vi fick storstryk i Stockholm. Mycket för, enligt min uppfattning, att vi inte för en mer renodlad, traditionell om man så vill, politik för utjämning av klassklyftor och kanske viktigast av allt för jobb till alla. En sådan politik attraherar nämligen långt bredare grupper än kärntruppen.
Ett roligt sätt att avgöra om Pagrotsky i övrigt har rätt hittar jag hos Jonas Morian:
Det faktum att traditionalisten Göran Greider i SVT-soffan i morse inte höll med Leif Pagrotsky, stärker min övertygelse om att Pagrotsky har rätt.
Technorati Tags:
Demokrati, Politik, Socialdemokraterna, Jonas Morian, Leif Pagrotsky, Erik Laakso
Minns Nicaragua
Bedrövlig Nicaraguarapportering: “I rapporteringen inför förra veckans val i Nicaragua, sades i flera media att skälet till att Sandinisterna förlorade valet 1990 berodde på att de inte lyckats bekämpa fattigdomen. För det första är detta inte sant. Fattigdomen bekämpades. För det andra var det enskilt viktigaste skälet till att Sandinisterna förlorade, att USA ställde folket inför ett praktiskt ultimatum: antingen fortföljer vi vår terrorism gentemot er, eller så röstar ni bort sandinisterna. En viss bakgrundshistoria kan här vara på sin plats, med andra ord.”
(Via Tony Johansson.)
Tony Johanssons skriverier är oftast intressanta men hans skrivande är lite oberäkneligt – uppehållen ibland så långa att det blir tråkigt att besöka hans blogg. Häromdagen kom ett bra inlägg i vilket herr Johansson ger oss en liten historielektion som kan vara bra att ta del av – åtminstone för alla dem som inte har den amerikanska statsterrorismen som drabbade Nicaragua under Ronald Reagans ledning i färskt minne.
Technorati Tags:
Demokrati, Utrikespolitik, Politik, Socialdemokraterna, Statsterrorism, Folkrätt, Tony Johansson
Ryan Ghadban: Mitt brev till kongressen!
Ryan Ghadban: Mitt brev till kongressen!: “However, I strongly oppose the fact that you see the Hamas as the greatest obstacle for peace. As much as I do not support their values nor their ideological beliefs, one has to accept the fact that in the last, democraticly held elections, they were the winning party. They are actually the choice of the people. One can go on and on denouncing them, however it will not bring about peace, it will only further isolate an already exhausted and opressed people. In true means of achieving peace, one also has to learn and try to understand why a party like Hamas was elected in the first place. One has to look at the core essence of the reasons. And one of the greatest reasons would indeed be the illegal, and brutal Israeli occupation. The people want change, yet for the last 30 years the Fatah party, with its scandals and corruptionscemes, has been ruling, with no change or very little, for the daily lives of the people.
In denouncing the elected party in occupied Palestine, and as has been done until now, isolating them from the world, what message do we give to the people? ‘Democracy is only good, if you vote for what we want you to vote for’”
(Via Ryan Ghadban.)
Ryan Ghaban ger sig i kast med att inte bara skriva väl underbyggt om situationen i Palestina och konsekvenserna av den israeliska statsterrorismen, han agerar också som i det ovan citerade brevet till Keith Ellison. Ellison är nyligen vald till ledamot i USAs kongress och Ghaban har kollat upp hans inställning till Israels ockupation, vägar till fred i området m.m.
Ghaban agerar också i andra fall, så har han t.ex. följt nyhetsrapporteringen kring det senaste mer flagranta exemplet på israelisk statsterrorism – beskjutningen av Beit Hanun – och inte bara noterat att vissa tidningar såsom DN och Expressen hade en “oförklaring” fördröjning av sin rapportering utan också gjort sig besväret att ringa upp respektive redaktion. Intressant läsning.
Ghaban refererar också till en läsvärd artikel i SVD skriven av Jamila al-Shanti. Artikeln har också varit publicerad i The Guardian.
Yesterday at dawn, the Israeli air force bombed and destroyed my home. I was the target, but instead the attack killed my sister-in-law, Nahla, a widow with eight children in her care. In the same raid Israel’s artillery shelled a residential district in the town of Beit Hanoun in the Gaza Strip, leaving 19 dead and 40 injured, many killed in their beds. One family, the Athamnas, lost 16 members in the massacre: the oldest who died, Fatima, was 70; the youngest, Dima, was one; seven were children. The death toll in Beit Hanoun has passed 90 in one week.
Technorati Tags:
Demokrati, Israel, Hamas, Palestine, Utrikespolitik, Politik, Socialdemokraterna, DN, SvD, Ryan Ghadban
Moderna myter
SvD: Den gamla medicinen ger ju ingen bot: “Förre kommunministern Sven-Erik Österberg anförde de rödgröna vid riksdagens extradebatt om a-kassan i går. Det gick faktiskt inget vidare. Huvudpoängen i hans första inlägg var att de borgerliga mörkat sin a-kassepolitik och att det först var när valet var klart som den kom fram.
Ursäkta, men vad hade Österberg för sig under valrörelsen? Den handlade ju nästan bara om arbetsmarknadsfrågor, i alla fall när de borgerliga förde ordet. Att socialdemokraterna helst ville tala om annat kan man lasta många för – men inte arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin.”
(Via SvD.)
SvD kommenterar på ledarplats gårdagens debatt om försämringarna av a-kassan. Där refereras Sven-Erik Österberg som verkar ha lyckats med konststycket att vara helt frånvarande under valrörelsen. Visserligen stämmer det rätt bra med min bild – minns inte henom särskilt väl från den tiden – men så frånvarande kan han väl inte varit att han missade att försämringarna av a-kassan var rätt dominerande i högeralliansen valrörelse och att vi andra socialdemokrater gjorde vårt bästa för att uppmärksamma väljarna på konsekvenserna av detta.
I denna fråga citeras för övrigt Jonas Morian som i sin blogg PromeMorian liksom andra konstaterat att det faktiskt är rimligt att förvänta sig att regeringen faktiskt försöker genomföra det de fått mandat för i valet. Att vi är många som är emot förändringen ändrar ju inte detta faktum, inte ens om det finns många som ångrar hur de la sin röst i valet. Vi skall naturligtvis fortsätta att kritisera försämringen, argumentera emot dess genomförande och framför allt påvisa dess negativa konsekvenser, i synnerhet när dessa visar sig (som en del av oss vet har ännu inga faktiska förändringar skett även om man ibland kan tro det).
I slutet på ledaren i SvD kommer ledarskribenten in på en kärnfråga som jag tidigare skrivit om bl.a. tidigare idag. Det är frågan om huruvida arbetslöshetsförsökringen skall vara en statlig verksamhet eller en “privat”. Som jag ser det borde den här typen av trygghetssystem bygga på gammal hederlig kollektiv solidaritet och organiseras som en riktig försäkring hos vanliga försäkringsbolag eller ett för ändamålet bildat (i så fall kanske med de fackliga organisationerna som huvudmän). Erik Laakso harsom jag refererat tidigare uppenbarligen likartade tankar.
Om det nu inte vore så att Folksams vd och styrelse befann sig på en annan planet så skulle det ju varit kul att se dem ge sig in i debatten och kanske till och med komma med ett rejält inspel.
Technorati Tags:
Demokrati, Solidaritet, Ekonomi, Politik, Socialdemokraterna, Jonas Morian, Högeralliansen, Erik Laakso, a-kassa, arbetslöshetsförsäkring, Folksam
Senaste kommentarerna