Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Sexbarnsfar som inte oroar sig
8 dagar: Oroad fembarnsfar undrar:
I själva verket är det naturligtvis en ödesfråga för varje nation om den långsamt tynar bort eller förmår reproducera sig. Det gäller i synnerhet små folk – vore jag balt eller georgier skulle jag vara extremt oroad. Att Ungern diskuterar fertilitet är självklart – de har bland Europas lägsta och dessutom lever sex miljoner ungrare utanför landets gränser.
Nu kan man förstås fundera på varför i tider med omfattande migration just den egna befolkningen (som tydligen i Lindgrens värld inte består av andra än sedan urminnes tider infödda) reproduktionsförmåga/lust är en avgörande fråga.
Såvitt jag vet så ökar Sveriges befolkning trots ett visst underskott i fertilitet (antar med svenskt ursprung), Därmed föreligger ju inget hot mot nationen i termer av att den ”långsamt tynar bort ”om man nu inte hävdar att det är antalet svenskar med rätt härstamning som räknas. Tror att det finns något begrepp för den inställnikngen, kan bara inte komma på det just nu 🙂
Övrigt tror jag att jag håller med Lindgren. I denna av nästan alla hyllade normkritiska tid borde förstås rådande kränkthetsnorm just utsättas för en kritikstorm.
Inte mitt krig av Boris Benulic
Inte mitt krig—releasefest 23/3 – Cultura Aetatis: Vi barrikaderar oss i Skyddsrummet på Södermälarstrand och pratar om förlaget och boken—och debatterar om den svenska vänstern och miljörörelsen har uppgått i staten.
Boris Benulic
Inte mitt krig
ISBN 978-91-984633-0-9
Jag var förstås där, har känt Boris Benulic sedan 70-talet även om kontakterna varit ytterst sporadiska sedan tiden i Röd Ungdom. Från den tiden minns jag rätt spännande diskussioner baserade på en del marxistiska studier. Studier som i mitt fall faktiskt börjat runt lite före 68 då jag som 14-åring kom i kontakt med SSU Spartacus i Linköping, också det en bra skola. I början av 80-talet är jag hemlös partipolitiskt och så förblir det under ganska lång tid. Kallades visserligen ”kommunisten från lärarhögskolan” av Göran Hammarberg i Flamman när vi i fullständig demokratisk ordning spräckte högerns hegemoni i SSCO. Och var nog med på mötet då Röd Ungdom slogs ihop med MLK 1983. Hur man kunde bli trotskist förstod jag aldrig.
Har ändå valt att betrakta mig som en av få marxister i vårt land, med tillägget frihetlig dock. Vet ju att Boris också betraktar sig som en sådan. Utifrån ett mer pragmatiskt perspektiv valde jag sedermera att bli socialdemokrat i den fåfänga förhoppningen att där möta människor intresserade av ideologiska diskussioner, av studier av vår omvärld och en vilja att formulera visioner för den tid när man faktiskt kan börja tala om en församhälligad produktion. När t.o.m. solidariteten försvann i och med den senaste regeringsbildaren saknar förstås också den plattformen allt värde.
Har nu också läst Boris bok. I den är marxisten i stort sett helt frånvarande. Utvecklingen beskrivs istället t.ex. som formad av charlataner till journalister. Deras ovilja att jobba förklarar enligt Boris tdningsbranchens svårigheter trots att vi på just det området har sett en enorm teknisk utveckling som framtvingar en omstöpning.
För övrigt verkar tesen vara att allt går utför på grund av människors, enligt min mening helt sunda önskan, vilja att minska lönearbetet för att kunna förverkliga sig själva. Att människor inte ens är beredda att jobba utan lön (vänta på) för att rädda ett företag från konkurs tycks reta Boris. Kan förstås utifrån företagarens perspektiv men..…
Brukar ibland, eftersom skolans digitalisering blivit mitt område, säga till de som hävdar att man måste lära sig att läsa och skriva med papper och penna att det faktiskt vore förvånande om just den tekniken var höjdpunkten i mänsklighetens utveckling. Får mig att tänka att det vore lika förvånande om dagens normala arbetsinsats för att få en lön som går att leva på skulle vara slutpunkten för en utveckling som historiskt sett verkligen handlat om att minska tiden för arbete för överlevnad. Vad vi ska göra med den tid vi därmed får fri tillgång till är ju en helt annan fråga.
I boken riktas kritik mot miljörörelsen, ganska skarp sådan. Särskilt gäller det olika former av certifieringar som mest verkar vara till för att finansiera organisationerna. Kritiken riktar sig dock inte särskilt mot hur miljörörelsen faktiskt kommit att bli ett utmärkt medel för att splittra kampen för ett bättre samhälle genom att i stor utsträckning göra den individuell. Som jag ser det kom den redan tidigt att bli den murbräcka som avväpnade vänstern och ledde in de som fortfarande identifierar sig som vänster (trots att de inte är det) i det identitetspolitiska träsket.
Apropå det senare så är jag övertygad om att det finns rasistiska strukturer i vårt land, i den frågan har Boris helt enkelt fel.
Med detta sagt, en spännande bok som avslutas med en genomgårg av händelserna kring Kraft & Kultur. Bara det värt en läsning.
Extremly upset, my wife denied visa
Today I experienced a decision made by the Royal Norwegian Embassy in Kampala witch in its essens can’t be described as anything but racist. For those who know me you know I don’t use that word lightly . So whats the story you might ask:
More than one and a half year ago I was introduced to a woman in Uganda on Facebook through her sister who I know here in Sweden. Rather fast we sort of klicked in so many ways and soon we found are selves in love. After a year it felt like we know each other and we decided to get married. I went to Uganda in August and met with her kids and family and we had this nice wedding and a fabulous week.
After that we continued our contact mostly on Messenger while applying for a permit for her to come to Sweden to stay. It took a couple of months to get all the paperwork ready, but as soon she had completed that application we applied for a visa for her to come and visit for some months – application for permit for your wife to join you in Sweden can take years. We wanna meet as much as possible during this time of course and its much easier for her to come than for me to go there because of work. And more importantly we would have the honeymoon we did not have time to celebrate in August.
Now the Royal Norwegian Embassy has denied her that visa with the motivation
”After considering different aspects of the application, the Embassy does not find the applicant to have sufficient ties to her home country, to outweigh the risk of the applicant remaining in the Schengen area past the date set by an issued visa.”
Read this one or two times, what does it mean. They have no reason to believe that a person who is married and who has applied to get a permit to unite with her husband should violate the conditions of a visa. That would be totally stupid. The only rationale for this motivation comes in some of the next sentences
”Reference is made to our experience that many applicants consider job and income prospects in Sweden and other Schengen countries be more attractive then in their home country.”
To me this means that she never will be allowed a visa, not because her case has been tried on its own merits (married and with an application for a permit to stay with her husband in Sweden submitted) but because she is african and coming from a poor country. That is called racism.
This makes me outraged. I am gonna do what ever I can to help my wife appeal – but my respect for the Royal Norwegian Embassy is severely damage.
Kommentar till Kyeyune om konflikthantering
Kan vi längre hantera verklig konflikt? — Kvartal: ”Vi har i dag svårt att föreställa oss att just en politisk konflikt – i dess ursprungliga, existentiella form – ens kan finnas. Nazister är ’fyllda av hat’, och jihadister är så känslostyrda att de egentligen inte är politiska på riktigt. Eller så är de helt enkelt förfördelade: deras bombningar är en ohjälplig följd av en lång historia av rasism, kolonialism, islamofobi – välj den orsak som passar. Problemet med detta tankesätt och de allt oftare förekommande förklaringar till terror och våld det genererar är inte bara att det infantiliserar människor, utan att det bygger på ett cirkelresonemang. Om man antar att någon som bär på i våra ögon felaktiga, hemska eller farliga åsikter enbart gör det på grund av sjukdom eller förfördelade, då blir resultatet i praktiken att inga andra åsikter egentligen existerar. De ståndpunkter som radikalt skiljer sig från våra egna kan helt enkelt inte räknas som ’riktiga’.
Varför försvarar då vänstern polygyni, och varför är liberaler så måna om att värna kriminella ungdomsgängs rätt till offentligheten? Kanske för att man i brist på fiender bara urskiljer offer. Om någon har en radikalt skiljaktig kvinnosyn så detta följden av vår rasism, eller av att någon inte lagt nog med pengar på ungdomsgårdar. När man avskaffar fienden kommer varje rationell, tänkande människa att visa sig vara helt liberal i sina åsikter. De som ännu inte är liberaler måste vara personer som är i behov av utbildning, coachning, eller ytterligare en drive för att avskaffa den strukturella rasismen i samhället.”
(Via kvartal.se.)
Läser oftast med god behållning texter av Malcom Kyeyune. Han vänder och vrider och lyckas därmed sätta lite fart på tänkandet. Funderar dock på om den ovan citerade slutsatsen är rimlig av flera skäl. Det första och mest uppenbara är att det definitivt finns konflikter som är är av just det slag som uppfyller Carl Schmitts definition. De flesta sådana konflikter i Sverige hanteras genom lagstiftning, ser vi en bit bortom landets gränser så är det inte särskilt ovanligt att de tar sig våldsammare uttryck.
Ett annat är att Kyeyune inte gör någon distinktion mellan det tankegods som uttrycks i ideologiska termer och de faktorer som kan antas bidra till att detta appellerar på olika grupper. Det är rimligt, särskilt om man utgår från ”diverse skäggiga män från arton- och nittonhundratalen”, att utgå från att det finns grundläggande konflikter i samhället och att dessa tar sig olika uttryck. Också att maktförhållandena är sådana att motsättningar inom och mellan befolkningsgrupper alltid kommer att vara ett hinder för verklig framsteg.
Ett tredje är frågan om hur politiska konflikter, i Schmitts/Kyeyune mening, löses i mer generell mening. Kyeyune skriver
”…motsättningen måste snarare förstås i existentiella termer. En kvinna som vill leva i ett jämställt samhälle och en man som vill bevara gamla könsroller är i existentiell konflikt med varandra: deras olika anspråk på att få leva som människor utesluter varandra; själva existensen av en frigjord kvinna är negationen av den traditionelle patriarkens livsrum, och vice versa.”
Kyeyune väljer ett exempel som visserligen kan beskrivas som en existentiell konflikt men som inte berör de mera grundläggande motsättningarna i ett samhälle. Exemplet skulle ju kunna uppfylla kravet på att det ska finnas en fiende men denne behöver ju inte förintas, den kan omvändas/förändras vilket när det gäller denna typ av konflikter är det vanliga. Det kan ske genom information, utbildning, lagstiftning etc.
Migrationsverket kan läsa pdf och svarar
Alltid intressant att se hur andra myndigheter (jobbar ju själv på en sådan) hanterar kommunikation med människor. Finns en del i övrigt att önska när det gäller Migrationsverket. Jag ifrågasatte i mitt öppna brev huruvida Migrationsverket ljuger när de hävdar (i en nyhet, inte i sina rättsliga ställningstagande vilka jag inte har tillgång till) att de inte prövar asylsökandes sexualitet. Christer Lyck svara på något annat – så kan man ju också göra men man tänker väl oftast att det är ett slags politikersvar, inte något en ämbetsman ägnar sig åt.
En helt annan sak är ju att jag utgår från ett konkret fall som just nu ligger på verkets bord och som beskrevs i Expressen, i det perspektivet är det ju tämligen ointressant att Migrationsverket baserat på en granskning ska bedriva någon form av utvecklingsarbete. Pearl Kanyange och hennes dotterns framtid, faktiskt liv, hänger på om verket idag, i morgon ändrar sin bedömning, gör om, gör rätt.
Kan inte riktigt komma ifrån känslan av att detta drabbar afrikaner särskilt men det kanske är väl konspiratoriskt.
Hej Peter,
Tack för ditt mejl. Migrationsverket gör systematiska interna kvalitetsuppföljningar i syfte att säkra och utveckla kvaliteten i handläggningen i olika avseenden (utöver den kvalitetssäkring som bl a domstolarna står för i samband med att beslut i enskilda ärenden överprövas). En uppföljning av hur hbtq-prövningen fungerar har nyligen genomförts. Resultatet väntas bli klart nu i dagarna. Granskningen omfattar hur vi har använt det interna rättsliga ställningstagandet om hur vi ska pröva dess ärenden, det som du citerar ur. Resultatet kommer att ligga till grund för det fortsatta utvecklingsarbetet. Den dialog vi har med individer och organisationer som har kunskap och engagemang i frågorna är förstås också mycket värdefull.
Med vänliga hälsningar
Christer LyckInformatör
Migrationsverket
GD-stab
601 70 Norrköping
Telefon 010-485 5697www.migrationsverket.se
https:// twitter.com/migrationsverkuntitled
Från: GB-Migrationsverket
Skickat: den 12 juni 2017 10:19
Till: GB-GD-stab
Ämne: VB: Peter Karlberg – Öppet brev till Migrationsverket som ljuger eller….. 4.2.1-2017-65764Från: Peter Karlberg [mailto:peter@karlberg.org]
Skickat: den 10 juni 2017 10:39
Till: GB-Migrationsverket
Ämne: Peter Karlberg – Öppet brev till Migrationsverket som ljuger eller…..Hej!
Fick svar på tidigare mail indikerande att Migrationsverket inte har tillgång till webbläsare varför ni inte kunnat öppna mitt öppna brev till vilket jag länkat. Bifogar därför detta öppna brev som pdf med förhoppningen att ni åtminstone på någon dator har tillgång till något program som kan öppna denna fil.
https://peter.karlberg.org/2017/06/08/oppet-brev-till-migrationsverket-som-ljuger-eller/
Skriv gärna på namninsamlingen!!!
Högerpopulister och rasister festar på Grand Hôtel
Ulf Bjereld: Högerpopulister och främlingsfientliga festar på Grand Hôtel: ””
(Hittat via Ulf Bjerelds tweet.)
Det här med hur man bäst bekämpar rasister och högerpopulister är uppenbarligen mycket svårt. Det verkar helt enkelt gå åt h-e för de flesta. Om det är något vi lärt oss de senaste decennierna är det att hittills tillämpade strategier, i synnerhet när de tillämpas samtidigt är helt kontraproduktiva. Samtidigt som de oftast syftar till att i realiteten beröva dessa rasister och högerpopulister arenor på vilka de kan sprida sitt förhatliga budskap och där det enda som uppnås är att de kan fortsätta att dra på sig offerkoftan (som ju nu är rätt sliten) och vältra sig i alla bekräftelser de får på att main stream media och etablissemanget är emot dem och med allehanda taskspeleri försöker utmanövrera dem.
Vad de med närmast imponerande skicklighet lyckas åstadkomma är ju att en enorm uppmärksamhet riktas mot just försöken att stoppa, försöken att hindra, försöken att överrösta medan de nästan helt undgår politisk argumentation i sak (även om det förstås förekommer också). Vi blir tillsynes mer upprörda av att en lokalägare hyr ut sin lokal till någon förhatlig än av att Václav Klaus tilldelas ett pris som kallas ”European Freedom Awards” och det problematiseras bara lite.
Mitt enkla recept är att ingen borde bjuda denna typ av extremister på någon som helst uppmärksamhet rörande demonstrationstillstånd, möten etc. Att de får samma möjligheter som alla andra att hyra lokaler m.m. Att vi som ogillar deras politik fortsatt kritiserar den kraftfullt i sak. Men att vi som ogillar deras politik fokuserar på att vinna stöd för en annan.
För övrigt anser jag att den svenska regeringens politik vad avser flyktingfrågan förtjänar vårt förakt.
Känner mig udda
Identifierar mig som människa
En av alla dessa miljarder
Ser alltid en annan människa
I alla dessa möten
Som nu blivit många
Ibland begränsas kommunikationen
Av starka andra identiteter
Fostrad till en solidarisk varelse
Med alla som förtrycks
Med alla som flyr
Ser en värld
Där solidariteten glömts
Där människor dör
För vår bekvämlighet
Oändligt trött
Oändligt besviken
Röstade britterna mot EU eller mot invandring?
Har Sverige något ansvar för det brittiska uttåget?: ”En sak är säker. Det här folkomröstningsresultatet är sannolikt mer än en kritik mot vad som uppfattas som en övertung Brysselbyråkrati som inte förmått leverera, en reaktion på hur ett antal av EU:s toppolitiker i Bryssel men framförallt i sina hemländer inte förmått hantera flyktingkrisen och dess komplikationer i tid.
I delar av Brexitkampanjen har det också funnits en uttalad kritik mot den fria rörligheten på EU:s inre arbetsmarknad, som lett till att ett stort antal östeuropeer från bland annat Polen kommit till England för att arbeta.
Således var det invandringen mer än det eventuella demokratiska underskottet i Bryssels korridorer som kom att fälla utslaget och skaka om EU i dess grundvalar.”
(Hittat via DEBATTBLOGGEN.)
Kan bara konstatera att Andreas Henriksson har helt rätt i sin analys av Brexit-omröstningen. Det finns förstås de som gärna vill fokusera på att det resultatet skulle återspegla en medveten kritik mot hur EU kommit att fungera men det har inte varit en avgörande fråga. Tyvärr så hamnar ju just EU-kritiker (i synnerhet de som alltid varit det) i mycket dåligt sällskap nu när högerpopulismen används som murbräcka för att ställa människa mot människa. folk mot folk, arbetare mot arbetare. Tror man kan hävda att det också är omhuldandet av identitetspolitiken som starkt bidragit till att det numera är så lätt att tillskriva etniska, religiösa grupper egenskaper som möjliggör splittrande av grupper där de gemensamma intressena egentligen borde vara överordnade.
Aggressivitet i propagandan gör också att allt mer brutala aktioner kan befaras. Tillsammans med de fortfarande enstaka terrorattentat som drabbar europeiska länder kommer tyvärr dessa motsättningar att öka, alltfler utsättas för rasistisk motiverade kränkningar. Bara en politik som sätter klassperspektivet i första rummet, som kan ena de splittrade bakom en vision som utjämnar klyftor, som säkerställer att allas grundläggande behov av trygghet i form av försörjning, bostad och utbildning tillgosses kan motverka detta. Helt enkelt en politik som aldrig tvekar när det gäller alla människors rätt till ett värdigt liv oavsett ursprung. Tyvärr finns det ju inte längre någon sådan motkraft, vilket skrämmer. Tvärtom ser vi ju nu en helt bortkollrad socialdemokrati som inte förmår leda – inte klarar att staka ut vägen.
Jag har många problem – här ett till
För ungefär ett halvår sedan påbörjade jag en lite serie betecknad Jag har många problem. Dags att ta itu med ett annat – rasismen!
Kanske borde skriva kampen mot rasism men det är just den jag har problem med. Under hela efterkrigstiden (efter andra världskriget som slutade 1945 för den som missat) har utbildningsväsendet byggts ut i de flesta länder. Vi har därmed rimligen en alltmer välutbildad befolkning. Detta till trots verkar rasistiska uppfattningar inte minska, tvärtom verkar rimligare att hävda. Frågan blir då om tesen att ökad kunskap skulle skydda mot förenklad och fördomsfull världsbild är falsk – vi har väl ändå hyst förhoppningar.
Generellt kan man väl konstatera (och jag känner inte till forskning som motbevisat) att den höjda kunskapsnivån inte skapat människor som förmår se bortom den egna gruppens särintresse. Inte ens den påtagliga globaliseringen, ökat resande, migration har inneburit någon större ändring på det. Inte heller aldrig så ambitiösa kampanjer har haft någon märkbar effekt – t.ex. ”Om detta må vi berätta” verkar inte ha märkbart minskat antisemitismen. Så frågan blir om det kan vara så att kampanjer har en tendens att få motsatt effekt?
Intressant är ju också att notera att under senare år har kampen mot rasism ofta riktats mot högerextrema grupper till vilket jag räknar SD. Sådan kamp har ofta förts i form av motdemonstrationer, försök att störa möten, under en period genom att försvåra hyrandet av lokaler, isolering etc. Finns det något stöd för att det varit en framgångsrik strategi? Har vi inte snarare kunnat notera en direkt motsatt effekt – ju mer militant motståndet varit desto framgångsrikare har rasistiska ideologier blivit.
Rasism är ett utmärkt exempel på motsättningar inom underklassen som gynnar överklassen. Såväl rasismen som sådan som antirasismen tenderar att bli ofarliga rörelser (sett ur överklassens perspektiv) därför att de tilldrar sig som strider inom underklassen. Egentligen handlar alltså frågan om att bekämpa rasism snarare om att bekämpa bristen på jämlikhet och solidaritet i samhället. Tror att ett politiskt arbete för att ena folk i arbetet för att skapa drägliga levnadsvillkor för alla skulle vara långt effektivare för att utrota rasism en aldrig så ”vällovliga” kampanjer, initiativ, insatser…. Ett samhälle där alla faktiskt har likvärdiga förutsättningar att bygga ett liv, klara sin försörjning, fixa sitt boende, ge sina barn en framtid at se fram emot!
Vad är detta?
Tittar mig omkring och konstaterar att det hos mig och hos mina grannar bor det idag betydligt färre personer per hus än det gjorde när de flesta av oss hade barn hemma. Har någon frågat om några av oss kan hyra ut till en flykting?
Tittar mig omkring när jag är ute och går eller åker bil och ser mängder med fritidshus där ingen vistas i veckorna och många där ingen alls vistas så här års. Har någon frågat alla dessa husägare om de kan hyra ut till flyktingar?
Tittar på Blocket bostad och hittar just nu 6 959 bostäder att hyra. Har någon kollat uppe dessa?
Så j-a svårt kan det väl inte vara att ragga fram fler tillfälliga tak-över-huvudet.
Även om det skulle komma 200 000 flyktingar i år så motsvarar det inte ens 2 % befolkningsökning – det måste man väl klara av.
Det är och får aldrig ens antydas att det är vår ”kapacitet” som sätter gränser för solidariteten. Det är uteslutande behovet av skydd för flyktingar som avgör den gränsen. Tänk bara tanken att du själv skulle fly och på vägen möta en (med)människa som säger ”Nej vi har inte plats för dig – återvänd”. Det är kris i de länder folk flyr från – inte här!!
Senaste kommentarerna