Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Kampen mot rasismen kan bara bli framgångsrik om….
Tankar kring reaktionerna på SD-kampanjen i tunnelbanan… | e:sense: ”Det perspektiv jag vill lägga handlar om varför vi inte istället ser kreativa politiska kampanjer som vill stötta utsatta, minska segregationen, sänka trösklarna. Varför vi inte drabbas av konstruktiva budskap på annonspelare i tunnelbanan… som sedan sprids i sociala medier och väcker människors engagemang, mod och vilja till medskapande…. och nyskapande.
Vi pratar om att vi är oroliga för att rasism blir normaliserat. Det perspektiv jag vill lägga handlar om att VI (det etablerade politiska Sverige) borde se vad det är vi redan normaliserat… nämligen segregationen, de höga trösklarna på arbetsmarknaden, de höga ekonomiska trösklarna på bostadsmarknaden, de höga sociala trösklarna i våra gemenskaper, separerade samhällsstrukturer och komplexa regelsystem som knappast gagnar någon annan än de som avlönas för att upprätthålla regelverken.
Det vi kallar rasism kan säkert i vissa fall vara rasism. Låt oss fortsätta kämpa mot rasism. Men jag ser minst lika ofta att det etablerade ’goda’ makt-sverige omvandlar relevant samhällskritik till ’rasism’ för att få fortsätta leva i illusionen om att man är på ’de godas sida’ .. och sakta glida ur ansvaret för att situationen är som den är.”
Daniel Lundqvist har skrivit ett mycket tänkvärt inlägg på sin blogg. Det finns bara ett sätt att vinna kampen mot rasism och det är att undanröja missförhållanden.
Jag tror att vi alla vill ha bort tiggandet på våra gator och usla boendeförhållanden som drabbar dessa. Det bör ske genom att vi tar bort behovet av att tigga och ser till att alla människor har tillgång till bostäder. Saknas tillräcklig mängd bostäder (och det gör det ju uppenbarligen så får vi se till att bygga ifatt. Nu (och inte om fem år när nya planer antagits).
Segregationen är ett stort problem som bland annat kan motverkas genom att många fler arbetstillfällen skapas inom såväl offentligt finansierade som privata verksamheter. Självfallet behövs andra åtgärder också som att se till att vi får sammanhållna skolor och att boendeformer blandas, stadsdelar byggs ihop m..m.
Jag skulle precis som Daniel vilja se kampanjer i t.ex. tunnelbanan på teman som (gärna konkretiserade)
Bostäder till alla
Arbete åt alla
En sammanhållen skola
Neoliberalism As Water Balloon med Tim McCaskell
Neoliberalism As Water Balloon from Tim McCaskell on Vimeo: ””
Tim McCaskell förklarar på ett tydligt sätt inte bara vad neoliberalismen går ut på utan lyckas också beskriva klassamhället och hur olika grupper som kvinnor och minoriteter förhåller sig till detta. Det gör ju också att man förstår hur ofruktbart det är att ställa sådana grupper (de vertikala linjerna i McCaskells beskrivning) mot varandra. Nyliberalism illustrerat som en vattenballong är ju brilliant (om än med några år på nacken).
Neoliberalism As Water Balloon from Tim McCaskell on Vimeo.
Säg vad du vill – men riskera inte bara kritik utan att bli hängd
Emanuel Karlsten: Säg vad du vill – men var beredd på kritik – Kultur & Nöje – Göteborgs-Posten: ”Situationen anses så kritisk att några av landets mest profilerade mediemän börjat agera i informella aktionsgrupper. Skapar provokationer med syfte att rädda Sverige från ängslighet. Det var så komikern Henrik Schyffert förklarade det efter att han på internet skrev att han ville bajsa folk i ansiktet och sexuellt angripa människors ändar på olika sätt. ‘Om allt fler ropar bajs och kiss kanske ängsligheten lägger sig’, svarade han till SVT.”
Sanslöst meningslöst inlägg av Karlsten och lika löjliga ”provokationer” av Schyffert och andra. Kiss och bajs kombinerat med sex är inte frågan. Det handlar heller inte om att få kritik som Karlsten tycks tro utan om att bli attackerad, få schavottera, exkluderas för att man uttrycker en annan åsikt än den gällande. Hävdar man t.ex. att det är rimligt att kalla negerbollar för just det eftersom det är ett traditionellt namn på en produkt (som aldrig använts för att uttrycka rasism/missaktning) så blir man hudflängd. På samma sätt som det kan kännas tveksamt att uttrycka åsikter om benägenheten att anse att staten ska bestämma (genom utformandet av försäkringssystem) hur familjer hantera sin vardag dvs att vara för är ok men att vara emot kan rendera en kampanj.
Ibland lockas jag att tro att Jan Sjunnesson har en poäng
”Men vänd på frågeställningarna och fråga om svensken vågar vara kritisk till HBTQ-vurmen, multikulturalism, alla småbarn i förskola eller mot abort – då riskerar vi att bli mobbade av medier och kanske kan ha svårt att hävda oss på arbetsmarknaden. Riktiga fritänkare och dissidenter tolereras inte i det progressiva toleranta Sverige”
men tas ur det snabbt
Redan rasblandat och är lika trogen SD Min svensk- indiska dotter https://t.co/IAyTZeNwPv @janxikallio @westernreviews
— Jan Sjunnesson (@sjunnedotcom) June 20, 2015
Hur är det – har du rasblandat något idag? En renodlat rasistisk föreställning enligt min uppfattning.
Just när jag ska trycka på publicera undrar jag – får man säga detta i det här landet 🙂
Vad har vi lärt oss @oisincantwell
Kanske har vi inte lärt oss någonting | Oisín Cantwell | Kolumnister | Nyheter | Aftonbladet: ”Nu ville han (Tobias Rawet min anm.)varna. ’Om vi än en gång börjar dela in människor efter etnicitet, religiös tillhörighet, sexuell läggning eller något liknande så inleder vi färden till helvetet’.
Vad har vi egentligen lärt oss?”(Hittat via Aftonbladet.)
Är osäker på om att högtidlighålla specifika händelser bidrar till att vaccinera oss mot allt det extrema vi människor uppenbarligen är kapabla att göra mot varandra. Ibland undrar jag om det överhuvudtaget är möjligt att impregnera människor mot sådana handlingar ens genom att få dem att minnas, att aldrig glömma.
Funderar ofta på detta då vi uppenbarligen är beredda att spendera miljoner på att informera, på kampanjer, på program riktade till skolor. Har något av detta utvärderats i termer av eventuella förändringar av attityder? Minskade stödet till rasistiska organisationer efter bildandet av myndigheter som Forum för levande historia? Har antisemitismen minskat under dess existens?
Oisin Cantwell undrar
Vad har vi egentligen lärt oss? Balkan, Rwanda. Syrien och Irak.
och då räknar han bara upp en del av de senaste årtiondenas händelser som präglats av samma ofattbara extremism. Ibland behöver det inte ens karaktäriseras som extremism – tänk Gaza, Vietnam, Guantanamo, Chile, Kambodja …….
Läs gärna citatet från Tobias Rawet en gång till
Om vi än en gång börjar dela in människor efter etnicitet, religiös tillhörighet, sexuell läggning eller något liknande så inleder vi färden till helvetet
och fundera på vilka som har intresse av att vi delar in folk efter dessa (och en del andra kategorier), vilka som genom olika attribut arbetar för att dessa kategorier inte ska gå att förbise, vilka som tjänar på att folk ställs mot folk.
Var terroristerna i Paris verkligen förnärmade av Charlie Hebdo’s satir?
We think the Paris terrorists were offended by Charlie Hebdo’s satire. What if we’re wrong? – Telegraph: ”Here’s a theory. Terrorists aren’t offended by cartoons. Not even cartoons that satirise the Prophet Muhammad. They don’t care about satire. For all I know they may not even care about the Prophet Muhammad.
Instead, they merely pretend to be offended by cartoons, in order to give themselves a pretext to commit murder. Murder so horrifying, on a pretext so unWestern, that non-Muslims – blinded by grief and rage – turn on Muslims. Blame them. Persecute them. Burn their book, attack their mosques, threaten them in the street, demand their expulsion from Western societies. Actions that, in turn, scare Western Muslims, isolate them, alienate them. And thus drive some of them to support – and even become – terrorists.
Result: terrorists swell their ranks for a civil war they long to provoke non-Muslims into starting.”
Michael Deacon har presenterat en intressant och sannolikt korrekt teori. Terrorister använder från tid till annan olika former av ideologiska satser som försvar för sina handlingar men det är ju självfallet inte den faktiska drivkraften. I det enskilda fallet handlar det väl sannolikt om någon form av personlighetsstörning men som företeelse är det väl snarast uttryck för mer geopolitiska och/eller social motsättningar.
Själv vidarepublicerar jag gärna satirteckningar (som jag ofta gillar/skrattar åt) vare sig de handlar om katoliker, judar, muslimer, svarta, araber eller andra etniska/religiösa/politiska företeelser. Problemet jag har är att det oftast är oklart vilken copyright som gäller.
Jag tror däremot inte att jag därigenom riktar avgörande slag mot terrorister och inte heller att jag därmed gör en stor insats för yttrandefriheten. Den senare ser jag dock som oerhört viktig. Den bygger på att vi faktiskt respekterar allas rätt att ha en åsikt och att få uttrycka den. Respekt är en s.k. two-way-street – för att jag ska kunna avkräva någon annan respekt för min rätt måste jag respektera denna andres absoluta rätt. Precis samma gäller för begrepp som tolerans – jag kan inte förvänta telerans mot mitt sätt att leva om inte jag accepterar andras.
Absolut rätt innebär verkligen just det. Det spelar ingen roll hur föraktlig jag finner en åsikt eller en livsstil/kultur – det är just då som det verkligen prövas om jag hyser respekt, tolererar. Men för att det ska funka måste man också ha rätt att uttrycka sitt förakt, t.ex. i satirens form. Dit hade jag hoppats att vi kommit.
Nu är det ju snarare tvärtom – i den heliga identitetspolitikens namn har vi fått ett klimat där var och en istället för att tolerera andras åsikter getts rätt att känna sig kränkta av dessa. Istället för att avdramatisera uttryck (som bögarna gjorde med just begreppet bög) så har vi numera listor med ord/benämningar som inte får användas. Istället för att acceptera att vår syn på företeelser i världen ändras över tid så börjar vi acceptera att gömma undan gamla texter eller t.o.m. ändra i dem för att ”passa”. I sanning en tillbakagång, inte långt från vissa rörelsers bokbål.
För mycket -ist och hat
Några funderingar:
Idag är det inte längre möjligt att föra vettiga diskussioner. Den som försöker kommer att omedelbart mötas av en hord av ”motståndare” som snabbt kategoriserar debattören. Att syftet är att tysta är uppenbart. Tekniken som används är ofta att kategorisera i termer av rasist, feminist, antirasist eller någon annan -ist. Lika ofta används om motståndaren begrepp som inbegriper ”hat”.
När inte ist och hat räcker avfärdas människor genom att de bestäms tillhöra en kategori som inte har rätt att yttra sig i frågan. Detta drabbar undantagslöst vita medelålders män (som undertecknad även om jag inte drabbats särskilt) men ofta andra som inte har rätt attribut i form av hudfärg, etnicitet, kön eller liknande.
I min värld har alla rätt att yttra sig, alla har rätt att bli respekterade. Ingen ska mötas av kategoriseringar av sin person i debatten utan bara bemötas i sak (fast alla har också rätt att förbigå med tystnad).
Ska vi nu rensa ut de religiösa
Att bränna broar | 精神污染: ”Den svenska/västliga avståndskulturen har aldrig varit särskilt lyckosam. Man tar avstånd från Hamas, men det är en demokratiskt vald entitet man måste samtala med om man vill ha förändring. Man tar avstånd från Nordkorea och kräver det ena och det andra, men vill inte diskutera det som Nordkorea vill. Att ta avstånd från än det ena än det andra har blivit ett kriterium för deltagande i debatten, annars blir man utfryst och ignorerad.
Men det socialdemokratin gör här är bara att anpassa sig till en sverigedemokratisk verklighet. Man bränner därmed broarna och stänger dörren för muslimer. Resultatet blir att islam i Sverige radikaliseras snarare än reformeras.”
(Hittat via Knuff.)
Den gångna veckan har präglats av hetsjakten på Omar Mustafa, allt sedan EXPO anklagat honom för att han bjudit in personer som enligt uppgift gjort sig skyldiga till antisemitiska uttalanden:
Vi kallar det konsekvent antirasism.
Vi har aldrig hävdat att Omar Mustafa är antisemit. Det vi har velat belysa är hans deltagande i legitimeringen av rasister. En legitimering han nu säger sig ha slutat med.
Detta blev upptakten till en veckas smutskastande av Omar Mustafa där olika människor försökt leda i bevis att han därför kan stämplas som antisemit påspätt med homofobi och en oacceptabel kvinnosyn. Det hela har bara blivit alltmer obehagligt eftersom det mesta handlat om skuld genom samröre med få konkreta bevis. Tvärtom så tydliggjorde Mustafa själv sin syn på dessa frågor i ett öppet brev publicerat i Aftonbladet. Resultatet av det hela blev att först Mona Sahlin (som framförde obestyrkta uppgifter om antisemitism) och sedan Stefan Löfven tog avstånd från Mustafa – synnerligen obehagligt vilket förstås slutligen ledde till att Mustafa avgick från alla uppdrag i partiet. För mig luktar det mycket islamofobi även om säkert en del som deltagit faktiskt haft skäl att ifrågasätta Mustafas åsikter – tänker främst på kvinnorna.
Ulf Bjereld har utförligt kommenterat händelseförloppet och bl.a ifrågasatt den källkritiska förmågan hos media kommenterat det hela liksom Staffan Lindström som har synpunkter på partiledningen:
Om Omar Mustafa var en olämplig kandidat till partistyrelsen borde han inte ha blivit nominerad. Var han inte en olämplig kandidat borde han ha försvarats. Nu viker sig partiledningen för en stark opinionsvind om en enskild individs lämplighet. Omar Mustafas avhopp från politiken är en logisk följd av den konflikträdsla som präglar vår partiledning och som skapar intrycket av att ord man använder i ett kongresstal bara är krimskrams för partisterna.
Också Marie Demker skriver bra om det hela:
Den totala brist på trovärdighet i frågor om mångfald och tolerans som socialdemokratin den här veckan har visat hade jag inte i min vildaste fantasi kunna föreställa mig att ett parti med regeringsambitioner skulle visa upp. Tolerans innebär att leva med det man inte tycker om, att vänja sig vid att de egna grundvärderingarna inte i alla sammanhang är den självklara referensramen. Det kräver politisk mognad.
Ingen har kunnat beslå Mustafa med något rasistiskt, anti-semitiskt eller kvinnoförnedrande uttalande eller handling av det slaget. Allt som visats upp är en jämmerlig radda misstänkliggöranden, rykten, sladder, moralpanik och gapighet. Och detta såväl från ledande socialdemokratiska företrädare som från dåligt pålästa journalister. Liksom den vanliga mobben på nätet.
För det socialdemokratiska partiet är beslutet att tvinga Omar Mustafa att avgå en total moralisk kollaps.
Till detta skulle jag vilja lägga följande funderingar: Vi har under rätt lång tid vant oss vid att leva i ett förhållandevis sekulärt samhälle. Till det bidrar att motsättningar mellan religion och politik varit lågmälda bland annat för att de dominerande samfunden sakta men säker dels accepterat att politiken ska vara skild från religionen, dels genom att de varit beredda att ompröva en hel del religiösa dogmer i takt med tiden. Det här är en utveckling som tagit lång tid – bara för att nämna några frågor under de senaste årtiondena som exempel; inställningen till abort, till homosexualitet och till kvinnans roll (i församlingen). Sannolikt har det haft betydelse att religiösa inte stängts ute från politiken utan kunnat delta i densamma. Är vi nu på väg att stänga den dörren och vad/vem tjänar på det?
Om man blir vald av en kongress är väl den stora frågan vem som är ansvarig. Med min syn på demokrati ligger hela ansvaret hos de som röstade för. Såvitt känt valdes partistyrelseledamöterna enhälligt. De som bör hudflängas är då rimligen kongressombuden. Såvitt jag sett har dessa inte ställts till svars. Jag gör det nu!
Det är inte partiledaren som väljer styrelseledamöter men denne måste förstås kunna hantera uppkomna frågor. Ett stort ansvar ligger förstås på de som nominerat (Veronica Palm m.fl.) och på valberedningen men det fråntar inte ombuden det direkta ansvaret.
PS Läs för övrigt gärna också Paul Ronges analys av bristen på krishantering DS
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots,
s-bloggar
och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Aftonbladet, demokrati, Etnicitet, Identitet, Ideologi, Jämlikhetsanden, Mona Sahlin, Netroots, Newsmill, Partiledare, Paul Ronge, Politik, Religion, Sexualitet, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Ulf Bjereld
Solidaritet måste vara gränslös
Kanterna hårdnar på svenskheten | Tiden: ”Det är därför som 90-åriga Ganna Chyzjevska kunde utvisas till Ukraina trots att hon var dement, synskadad och hade läkarintyg på att hon inte klarade sig själv. Hon ansågs inte ha tillräckliga skäl att göra Sverige till sitt land under sina sista levnadsår.
Dessutom kommer allt fler förslag med syfte att skärpa linjen mellan svenskar, beroende på vilken etnisk eller religiös bakgrund de har. Folkpartiet, det näst största högerpartiet, återlanserar med jämna mellanrum språktest för medborgarskap, obligatorisk gynekologisk undersökning av högstadieflickor och burkaförbud. Även diskussionen om man ska dra in föräldrapenningen till barn som är födda utomlands har aktualiserats.
Sverigedemokraternas fasad har rämnat och företrädare som Almqvist kommer och går. Men politiken den består och bärs upp av etablerade partier, vars företrädare aldrig skulle säga blatte och hora offentligt. Det oroar mig mer än en väsande fascist med en illa sittande kavaj över brunskjortan.”
Hittat via
Skrev den här krönikan direkt efter SD:s järnrörsskandal. Är mer rädd för moderaterna än vad jag någonsin varit för SD tidenmagasin.se/artiklar/kante…
— Somar Al Naher ☪ † (@somaralnaher) 2 februari 2013
Eller som Karin Pettersson uttryckte det
Nu kör Moderaterna på riktigt. Nu blir det läskigt. Migrationsministern: Dagens asylinvandring inte hållbar – DN.SE dn.se/nyheter/sverig…
— Karin Pettersson (@AB_Karin) 1 februari 2013
Tror Al Naher har en viktig poäng. Det är inte SD vi i första hand ska vara rädda för (om inte annat har de bidragit till att en hel del buskagitation blivit synlig – och det är faktiskt bra) utan när andra partier anammar en politik baserad på problemdefinitioner baserade på etnicitet, religion och/eller kultur. Just nu verkar det vara delar av Moderaterna som är i farten – främst företrädd av vår migrationsminister Tobias Billström.
Att sådana idéer får fäste i en del borgerliga partier är förstås naturligt givet att inget av dessa vårdar det liberala arvet, även om i just denna diskussion det i övrigt hårt trängda Centerpartiet verkar ha en annan utgångspunkt
– Det är ett försök att hitta en enkel lösning på ett komplicerat samhällsproblem. Det är i andra änden man måste börja. Det stora problemet är att det är så det tar så lång tid för nyinflyttade att komma i jobb. Jag tycker att vi borde tillsätta en grupp skyndsamt som kan titta på arbetsmarknaden så att vi kan börja titta på reformer som kan lösa problemen i stället för att begränsa för de som vill komma till vårt land, säger Johan Hedin, Centerpartiets migrationspolitiska talesperson.
Nu ska vi förstås också komma ihåg att Sverige inte har någon invandring att tala om. Vi tar emot flyktingar som, om de beviljats asyl, också får ta hit anhöriga. Det verkar väl rätt rimligt. Därutöver verkar vi under beteckningen arbetskraftsinvandring ha infört någon slags slavhandel. Och så finns det förstås folk som återvänder.
Skulle vi vara sant solidariska med människor i vår omvärld borde vi tillåta invandring i betydligt större omfattning. Tänker ofta på de många svenskar som utvandrade under 1800-talets senare del – hur skulle det ha funkat för dem om USA då haft dagens invandringspolitik eller en politik motsvarande dagens svenska. I en globaliserad värld är det märkligt att vi inte ser på tillvaron ur ett globaliserat perspektiv, att vi solidariserar oss med alla de som har det sämre än oss. När kapitalet kan röra sig fritt och utnyttja människor i andra länder är det ju märkligt att förvägra dessa människor att t.ex. röra på sig om det krävs för att hävda sin rätt, hävda sitt människovärde, skapa sig en framtid. Arbetare i alla länder förenen er är som jag skrivit tidigare fortsatt en helt aktuell paroll.
För de härskande har nationalism alltid varit ett medel för att undertrycka befolkningen. För de undertryckta har solidaritet alltid varit vapnet i striden. Hoppas att alla sossar tar upp den kampen igen, inte bara i ord utan i handling. Det betyder att vara solidarisk i praktiken, inte bara slå vakt om vårt utan inkludera andra. De problem vi har ska definieras rätt – vi har för stor arbetslöshet, vi har bostadsbrist, vi klarar inte att ge alla en bra skolgång. Inget av detta har med etnicitet att göra utan kräver politik för att få fler ska få arbete, för att fler ska få en bra bostad och för att skolan ska ge alla chansen!
Mer om vad sossar och andra progressiva tycker på Netroots, s-bloggar och Socialdemokraterna.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Arbetarklass, Etnicitet, Fascism, Flyktingpolitik, Främlingsfientliga, Frihet, Ideologi, Invandring, Karin Pettersson, Klass, MUF, Politik, Rasism, Religion, Skola, Socialdemokratiska Arbeterepartiet, Solidaritet, Sverigedemokraterna, Somar Al Naher, Moderaterna
Alexandersson, Frihetsfronten, Sjunnesson och Carlqvist – hänger det ihop
Henrik-Alexandersson.se: Frihetsfrontens talarkväll: ”Talare är Jan Sjunnesson, lärare och skribent – som talar kring sin kommande bok: The Swedish Story – From extreme experiment to normal nation.”
I veckan har tydligen Jan Sjunnesson talat på Frihetsfronten. Gjorde mig lite nyfiken eftersom jag följer Sjunnesson på Twitter, därför ögnat utkast till första kapitlet i den kommande boken på hans blogg och faktiskt blivit lite fundersam när han för ett tag sedan retwweetade Ingrid Carlqvist även om jag då inte reflekterade särskilt över det – följer henne inte. Häromdagen såg jag dock en tweet
@lennartbucht Tog mig 8 timmar och 10 A4 att skriva detta. Refuserat av Newsmill pga spretigt. Sant tyvärr @sakine @newsmillpm
— Jan Sjunnesson (@sjunnedotcom) 26 januari 2013
och upptäckte då ett inlägg av Sjunnesson från 1 augusti 2012 med rubriken SVERIGE VÄRLDENS MESIGASTE LAND MEN SNART INTE MER (versaler i original, min anm.). I den artikeln skriver Sjunnesson bland annat
Vad journalister skulle göra blir inte gjort. Fakta undanhålls och smyger fram via halvrasistiska webbsidor och grupper. Undantagsvis jobbar några journalister utan betalning, Lars Åberg, Lasse Granestrand, Inger Carlqvist, Merit Wager och Gunnar Sandelin t ex, eller anonymt, som journalisten Julia Ceaser m fl bloggare. Att ens diskutera med dem har blivit att ge sig in i guilt by association – taktik som redaktörer och vissa journalister ägnar sig åt utan att diskutera sakfrågan. Själv har jag träffat två av dem och inte hållit med dem i allt men beundrar deras mod för vilket några av dem fått betala ett högt ekonomiskt och mänskligt pris; artiklar refuseras, de nekas jobb, de bemöts inte, de kan inte stå för sina åsikter öppet och deras kompetens ifrågasätts. (Sjunnesson har stavat Carlqvists förnamn fel men länken går till Ingrid Carlqvist, min anm.)
Började då fundera på eventuellt samband mellan Alexandersson, Frihetsfronten, Sjunnesson och Carlqvist eftersom Sjunnesson ledde mig in på tankar om gult by association. Den förstnämnda jobbar åt Piratpartiet i Bryssel och är libertarian, Frihetsfronten är ett nätverk för libertarianer och nyliberaler, Sjunnesson är enligt egen utsago frihetlig och liberalkonservativ och Carlqvist är en av två chefredaktörer för Dispatch International som t.ex. publicerar artiklar av denna typ (publicerad 2012-09-20, författare Helmuth Nyborg):
Västvärldens politiker är i full gång med att förstöra sina egna demokratier och välfärdsstater. Genom den massiva invandringen av människor med betydligt lägre IQ rasar våra länder i rask takt ner mot den gräns där demokratin inte längre går att upprätthålla – ett genomsnittligt nationellt IQ under 90.
Skillnaderna i fertilitet och den massiva invandringen av lågintelligenta från syd till nord förklarar varför Europa och USA blir dummare för varje dag som går. Dessvärre förstår de tongivande politikerna och akademikerna inte orsaken och inser inte vilka katastrofala konsekvenser denna demografiska förvandling kommer att få.
Antar att ovanstående citat räcker för att konstatera att Dispatch International torde räknas till de halvrasistiska, Sjunnessons beteckning, och som framgår ovan beundrar han sådana som Carlqvist för deras mod. Det Dispatch International emellertid huvudsakligen verkar ägna sig åt är att sprida idén om civilisationernas krig, det mellan islam och västvärlden:
De som planlade och utförde 9/11 var fullständigt på det klara med att angreppet var ännu ett slag i det krig mellan islam och resten av världen som har pågått i 1400 år, och att vi som är de tilltänkta offren för islams angreppskrig gör klokt i att inse detta faktum.
Våra ledare vägrar att göra detta, men vi och våra vänner runt om i världen bör sluta följa de ledare som vill föra oss mot avgrunden.
Här är det alltså inte frågan om samband av typ gult by association utan verkar vara mera rent och rakt. Om vi alltså antar att relationen Carlqvist/Sjunnesson är just så hur förhåller sig då detta till Frihetsfront/Alexandersson. Ett sådant verkar svårt att etablera, Frihetsfronten är t.ex. för mångfald och öppna gränser. Sjunnesson har på sin politiska önskelista
Minska invandringen till dansk nivå Minska islamiseringen Utöka säkerhetspolisens befogenhet Inför en litteraturkanon i skolan Utökad rätt till signalspaning för polis och Säpo Skärpta straff
Inte särskilt kännetecknande för libertarianer tänker jag. Finner att jag gärna skulle velat vara med på Frihetsfrontens talarafton i veckan – hittar inget referat/video – tips emottages tacksamt.
Technorati Tags:
Frihet, Henrik Alexandersson, Ideologi, Rasism, Jan Sjunnesson, Ingrid Carlqvist, Dispatch International, Frihetsfronten
Some can not improve – blacks and Hispanics?
Important update: I have to apologize to Ben Wildavsky. I have made an accusation of him expressing racist views and now find out that he actually argued the total opposite. I strongly urge every reader of this post to read his WSJ review and you will see that he disagree strongly with Murray. Murray however seems to be the one totally responsible for the idea of some people having inherent intellectual limitations. I am deeply sorry for not reading the whole article which hopefully would have prevented me from this mistake.
When Learning Has a Limit – WSJ.com: ”The problem with American education, according to Mr. Murray, is not what President Bush termed the ’soft bigotry of low expectations’ but rather the opposite: Far too many young people with inherent intellectual limitations are being pushed to advance academically when, Mr. Murray says, they are ’just not smart enough’ to improve much at all. It is ’a triumph of hope over experience,’ he says, to believe that school reform can make meaningful improvements in the academic performance of below-average students. (He might have noted, but doesn’t, that such students are disproportionately black and Hispanic.)
Thus students are being steered toward college when many should be directed toward jobs for which they are better suited. At the same time, Mr. Murray argues, we’re giving short shrift to the academically gifted, who ought to be offered a rigorous education appropriate to their abilities rather than having their classroom experience dragged down by low-IQ underachievers.”
(Hittat via Old Whigs tweet.)
This is a quote from Wall Street Journal and the author is Ben Wildavsky, former education editor of U.S. News & World Report, and a senior fellow at the Kauffman Foundation and a visiting fellow at the Brookings Institution. Wildavsky agree with the idea of Charles Murray from his book Real Education that some students (which I have not read therefore unclear how many and who they are) just are not smart enough. Although Wildavsky know who they are – black and Hispanic. Could you imaging an article in a Swedish major newspaper publishing the same kind of explicit rascist views.
However, the issue is of course valid. Could it be that some people just are not smart enough to make meaningful improvements in academical performance. I would say, with some extreme exceptions, that this is not true. Peoples capabilities to improve are almost endless. They can be hampered by their background, socio-economic and other, by circumstances and of course by a school system that do not support them.
Technorati Tags:
Skola, Utbildning, Wall Street Journal, Charles Murray, Ben Wildavsky
Senaste kommentarerna