Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Vilka får man döda
Händelser som den i fredags och reaktionerna som följde gör att en rad frågor dyker upp i mitt huvud. Flera rör hur vi förhåller oss till den sorg människor förstås känner när de förlorat nära och kära men också den sorg många delar med dessa. Många har uppenbarligen ett stort behov av att manifestera denna känsla publikt. Även om jag personligen inte känner behov av att lägga blommor på en olycksplats eller brottsplats har jag förstås full respekt för att det känns viktigt för andra.
Själv kände jag mig lättad när det visade sig att polisen lyckats gripa den huvudmisstänkte. Har så många gånger undrat över det faktum att misstänkta för terrorism nästan alltid skjuts ihjäl, vilket förstås försvårar utredningen, minskar våra möjligheter att förstå de mekanismer som leder fram till handlingar av det slag nu ganska många länder fått erfara. Vill ge polisen en extra eloge för ett utmärkt arbete så här långt.
En av de frågor som väckts hos mig gäller just frågan om att döda. Finns det situationer när det kan motiveras. Det enkla svaret är förstås att det bara är befogat i självförsvar och för att förhindra någon annan från att döda. Den principen ligger ju till grund för vår hittills allmänt accepterade syn på människors rätt till liv, vår totala aversion mot dödsstraff – grundläggande för vår människosyn skulle man kunna säga. Numera möter man dock en uppluckring av detta. Ofta möter man uppfattningen att t.ex. drönarattacker mot av ”någon” utpekade terrorister är acceptabelt. Då behövs plötsligt ingen rättslig prövning.
Denna syn luckrar också upp grundläggande värden i vår rättsuppfattning. Man stöter numera ganska ofta på uppfattningen att människor som kommit tillbaka från Mellanöstern och kan misstänkas deltagit i strider på Daesh sida ska antingen utvisas (även om de är svenska medborgare), övervakas eller fängslas. Inser det problematiska när det gäller bevisläget men för mig är det självklart att de måste få en rättssäker prövning. Noterar också att en sådan uppfattning var betydligt mindre vanlig när vi under 90-talet tog emot rätt många med liknande erfarenheter men då från Balkan. Verkar som om vårt försvar av de mänskliga rättigheterna blivit alltmer selektivt.
Såg filmen Eye in the Sky häromkvällen. Den belyser en del frågor kring om och när det är rätt att döda misstänkta (som anses skyldiga utan prövning)och till vilket pris, i det fallet sk collateral damage. Den belyser också en annan mycket viktig fråga om hur även det sanktionerade dödandet påverkar utförarna. Det är också en fråga som upptar mig en hel del. Vi tycker självfallet att människor som deltagit i dödande på Daesh sida bör ställas till svars för det och många tycker nog det är obehagligt att några kanske kan vandra runt på våra gator. Samtidigt finns det numera inte så få personer som deltagit i strider, dödat andra människor, i aktioner sanktionerade av den svenska staten. Hur har deras föreställningsvärld påverkats av det. Tror det t.o.m. finns någon form av mera nyligen definierad typ av PTS som just drabbar de som opererar drönar-attacker, dvs dödar på mycket långt avstånd.
Slutligen en helt annan men relaterad fråga som jag också ibland funderar på. I vår rättsordning ingår att en mordåtalad mentala status ska fastställas genom en rättspsykiatrisk utredning. Inte så sällan meddelas att vederbörande är frisk och kan dömas till fängelse. För mig framstår det som märkligt, det betyder ju att vi anser att någon som med berått mod dödar en annan människa är frisk – jag fattar helt enkelt inte det.
Journalister vinklar för att inte gynna SD av #Sakine Madon
Journalister vinklar för att inte gynna SD | Sakine Madon | Expressen: ”Häromdagen ställde jag följande fråga i sociala medier: ’Ni som jobbat som/är journalister. Har ni varit med om att redaktionen velat tona ner eller undvika ämnen pga ’kan gynna sd’?’ Journalister i olika åldrar, män och kvinnor, med olika bakgrunder och från olika medier, hörde av sig. De som svarade offentligt på Twitter gav mestadels nej-svar, de hade inte stött på det. De som hörde av sig privat gav en mer bekymmersam bild.”
Sabine Madon är idag en av relativt få verkligt intressanta röster i den mediala diskussionen. Hon har dessutom tillgång till plats såväl i traditionell pappersbaserad som digital media. Frågan om huruvida media ska vara konsekvensneutral och hur dess nyhetsvärdering egentligen går till är också viktiga frågor – i synnerhet som medias företrädare ofta har en mycket hög svansföring när det gäller medias roll i sett öppet demokratiskt samhälle. Köper vi den tesen blir det ju oerhört viktigt at journalister och övriga som styr medias rapportering åtnjuter ett mycket högt förtroende och att de på olika sätt visar sig värda detta.
Låt oss ta detta med nyhetsvärdering som ett exempel. Vad är värt att rapportera som en nyhet och när det är avgjort vilken information är intressant i sammanhanget. Jag utgår t.ex. från att inte alla fall av sexuella trakasserier som anmäls till polisen blir artiklar och får stora rubriker i media. Någon avgör sålunda om det skall rapporteras och då är det väl ofta platsen/miljön, inblandade personer och dess relationer och omfattningen som avgör. Det kan förstås finnas olika typer av information av intresse för allmänheten/läsaren och frågor som då måste besvaras är om det har värde för dessa att ha tillgång till mer detaljerad information för att t.ex. kunna undvika att hamna i liknande situation. Sällan är det rimligt att publicera information som kan identifiera de inblandade innan någon dom avkunnats eftersom medial uppmärksamhet i sig ofta leder till föreställningen att den misstänkte/anklagade är skyldig. Att ange en grupptillhörighet innebär på motsvarande sätt att ett stort antal helt oskyldiga kan bli misstänkta vilket är mycket problematiskt. Sålunda skulle man kunna tänka sig att t.ex. en tidning beslutar sig för att vara återhållsam i sina publiceringar av misstänktas identitet eller grupptillhörighet. Då blir det inte Kommunalpolitiker trakasserade kvinna på hotell i Sundsvall utan Man misstänks ha trakasserat kvinna på hotell i Sundsvall. Denna typ av bedömning finner jag rimlig.
Jag tror att ovanstående resonemang är tillämpligt för i stort sett alla brottstyper liksom också andra typer av händelser som gäller någon form av klandervärt beteende. Offentliga personer/organisationer och företrädare för myndigheter, särskilt rättsvårdande sådana, kan dock i många fall undantas från denna återhållsamma princip då möjligheten att identifiera den misstänkte kan ha betydelse för det förtroende sådana åtnjuter, fortfarande problematiskt dock med tanke på att misstanke inte är samma som skyldig.
Åter nu till Sakine Madons krönika och två funderingar som dyker upp i läsningen av densamma. Krönikan baseras på att hon fått bekräftat efter att ha ställt en fråga på Twitter att (@sakine meddelade på FB att frågan var om inte att uppdaterar sålunda kl 23.20 den 16/1-16) det förekommer/it att tidningsredaktioner/journalister i sin nyhetsvärdering och också när det gäller vad som rapporteras tar hänsyn till om det skulle gynna ett visst politiskt part – i detta fall SD. För att läsaren ska kunna acceptera denna tes måste man helt och hållet lita på att Madon har samlat på sig ett tillräckligt stort material för att kunna adressera problemet annat än med en anekdotisk bevisföring. Hur många som besvarade frågan nekande kan man som läsare eventuellt skaffa sig en bild av eftersom hon anger att dessa gjorde det publikt, men antalet som bekräftade till henne privat framgår inte – inte heller vilka medier deras erfarenheter hämtats från. Man måste helt enkelt helt och hållet förlita sig på att Madon gjort en riktig bedömning. Det är faktiskt problematiskt och skulle vara en fråga man måste ställa sig ur ett källkritiskt perspektiv.
Själv har jag uppfattningen att det faktiskt är orimligt att tro att det går att bekämpa t.ex. rasistiska föreställningar genom att försöka frisera verkligheten. Tvärtom kan man ju säga att de senaste 10-15 årens erfarenheter bevisar motsatsen. Det har ju varit en bärande del av just SDs retorik att hävda att mainstream-media just ägnat sig åt att inte berätta sanningen. Hur kan det alltså ens vara möjligt att journalister och annat media-folk alltså ägnat sig åt just det?
Låt oss ge upp yttrandefriheten och rättssamhället för att skydda oss mot terrorismen
“@deray: And tell him you're French. pic.twitter.com/M5NLvouISl” POWERFUL
— Renzo Olivari (@Renzo_Olivari) January 17, 2015
Den senaste tidens diskussioner och händelser i skuggan av terroristangreppet mot Charlie Hebdo ger upphov till många tankar. Ska man t.ex. som Herman Lindqvist dra slutsatsen att
Yttrandefriheten är inte absolut och obegränsad, står inte över alla andra lagar. Det borde vara en lika stor rättighet att få värna sin egen tro och sina värderingar utan att bli hånad.
Tror inte det, eller snarare betraktar detta som en helt obegriplig argúmentationslinje. Yttrandefriheten måste i varje ögonblick vara överordnad risken att yttrandet av någon uppfattas som hån, som kränkande. Det enda andra kan kräva är att få göra sammalunda. Tyvärr kommer Fredrik Virtanen fram till samma omöjliga slutsats som Lindqvist.Han tycker uppenbarligen illa om allt häcklande (och där finns förstås också makten även om han självfallet undviker den i sin listning).
Jag tycker inte att en teckning som finns på SD-ledaren Jimmie Åkesson, avbildad som kackerlacka besprutad av alla andra partier, är meningsfull. Den retar bara upp de redan uppretade SD-männen ännu mer – på samma vis som sexism, klassförakt, criphån, rasistiska stereotyper, homofobi etcetera ökar motsättningar.
Då kommer Sakine Madon (en av dessa, antar jag, för Virtanen så förhatliga liberalerna) fram till en rimligare hållning
Rättsväsendet bör förstås koncentrera sig på reella hot och uppvigling, inte jaga uttryck som kan såra eller uppröra. I en demokrati måste man lära sig att leva med risken att känna sig kränkt.
Författaren Salman Rushdie, som retade upp islamister redan på 80-talet, har uttryckt det bäst: ”Vad är yttrandefrihet? Utan friheten att förolämpa, upphör den att existera.”
Men låt oss för lämna den enligt min mening enkla frågan om yttrandefrihet och fundera lite kring hur vi då ska förhålla oss till terroristerna (egentligen oaktat vilken ideologi eller religion de använder för att försvara sina brott. I veckan började man diskutera hur vi ska hantera de som återvänder från att ha deltagit i strider under IS fana i Irak eller Syrien. Någon tidning uppmärksammade att politiker i Örebro valt att fundera på om man kan förebygga att dessa fortsatt kommer att hamna utanför det svenska samhället och om det faktum att de kan ha traumatiserats av sina upplevelser i krig kan motivera viss beredskap att hjälpa dem hantera det. Så får man förstås inte tänka – antar att motståndarna till detta tycker att det är bättre att vi har krigsvana människor med trauman vandrandes runt på våra gator utan försörjning och stöd. Ett exempel på den senare inställningen framförs av Devin Rexvid i SvD.
Att erbjuda kurativa insatser till jihadister som stridit för en av samtidens mest brutala islamistgrupper och individer som själva med stor sannolikhet begått bestialiska handlingar mot oskyldiga människor, kan vara en provocerande politisk åtgärd. Förslaget är provocerande då de ”traumatiserade jihadisterna” inte är överlevande från sådana naturkatastrofer som Estonia eller tsunamin 2004. Snarare tvärtom, de har utsatt barn, kvinnor och män för trauma, förnedrat, våldtagit, förslavat, handlad med, korsfäst, halshuggit och massakrerat dem.
Rexvid tycks ha uppfattningen att eventuella insatser för att rehabilitera hemvändande IS-krigare skulle vara någon form av belöning, kanske t.o.m. en stimulans för fler att åka. Den linjen är nästan för absurd för att bemöta. Att vi snarast av ren självbevarelsedrift har ett intresse av att de kan återanpassas till ett rimligt normalt liv verkar ha undgått Rexvid. Man får en känsla av att det snarast är ”en öga för ett öga, en tand för en tand” som gäller, detta helt oavsett om den enskilde gjort sig skyldig till de förbrytelser som uppenbarligen gjorts i IS namn. Tyvärr är det ju också så att även om en del av de hemvändande också gjort oursäktliga handlingar så är det nog få av dem som kommer att kunna lagföras och sannolikt ännu förre som kan förväntas dömas.
Något om JOME – hemtjänsthärvan
Gunduz advokat: ”Inte skyldig till något” – Södertälje – www.lt.se: ””
(Hittat via LT.)
JOME är ett företag i hemtjänstbranschen. Nu tycks myndigheter, såväl statliga som polis, åklagare m.fl. som kommunala ha bestämt sig för att framgångsrika sådana drivna av syrianer ska vi inte ha i Södertälje. Jag kan ju ha fel men det tycks mig som om det är fullständigt orimligt att som gjorts antyda att ett sådant företag skulle utföra tjänster till äldre som inte har rätt till hemtjänst. Detta av det enkla skälet att det är kommunen som beslutar om antal timmar, över detta har förstås företaget inget inflytande. Kanske kan några fler ansökt om hemtjänst när de vetat att de kan få den utförd av ett företag med förankring i den egna gruppen men det är fortfarande helt och hållet kommunens ansvar att bevilja sådan.
Vidare har det antytts att det skulle vara skumt att JOME haft många anställda med nystartsbidrag. Jag kan ju ha fel, men såvitt jag förstår (vet) så är det arbetsförmedlingen som beviljar dessa och de syftar till att ge människor som varit arbetslössa länge en väg in till eller tillbaka till arbete. Om nu JOME anställt många sådana så är det ju utmärkt, t.o.m. vällovligt då det ger fler (sannolikt mest kvinnor) riktiga jobb.
Jag kan ju ha fel, men effekten av det närmast brutala ingripandet mot JOME i samband med misstankar om oegentligheter är helt oacceptabla. För det första drabbas förstås de äldre som valt att få sin hemtjänst via företaget, hade varit rimligare att sätta det under förvaltning så att tjänsterna hade utförts som vanligt. För det andra drabbas personalen, hade varit rimligare att låta de fortsätta att utföra tjänsterna. För det tredje drabbas förstås ägarna/ledningen för företaget. Oavsett om de är skyldiga till det de misstänks för eller inte är frihetsberövande (av i åtminstone något fall småbarnsmammor) helt orimligt, de är såvitt jag vet inte misstänkta för någon verksamhet som framkallar fara för liv och lem.
Jag är f-t trött på hur vi nu tycks acceptera helt oproportionerliga ingripanden mot människor! Förhindra mord och andra våldsbrott klarar vi inte men spärra in människor som i värsta fall fifflat lite ekonomiskt klarar vi! Slå sänder en ekonomisk verksamhet klarar vi tydligen utmärkt!
16-åring inlåst av Säpo
16-åring inlåst av Säpo i förebyggande syfte – Debatt – www.gp.se: ”För första gången har Säpo lyckats övertyga både socialkontor och Kammarrätten om att en ung muslim som tänker fel, en så kallad islamist, kan frihetsberövas fast han själv inte begått något brott, skriver Gösta Hultén.”
(Hittat via Simon Fors.)
Om detta är sant är det förstås groteskt. LVU ger möjlighet tillvård av unga även utan deras samtycke i följande fall:
2 § Vård skall beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Lag (2003:406).
3 § Vård skall också beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende.
Huvudregeln är dock att vården ska ske i samråd med vårdnadshavare och i fallet med en 16-åring i samråd med denne.
Frågan är förstås 1) om Gösta Hultén har rätt när han hävdar att det är den unges tänkande som här är motiv för åtgärden och 2) i så fall vad i LVU som kan användas som motiv. Som framgår av citatet ovan finns inte åsikter med bland de uppräknade faktorerna.
Får man tro de av Per Gudmundson refererade domarna så är det den unges umgänge och risken för att han skulle rekryteras till krigstjänst som utgör motivet:
Kammarrätten skriver i sin dom (målnr 3706-12):
”Av utredningen i målet framkommer bl. a. uppgifter från rikskriminalpolisen om att xxx befinner sig i en kriminell miljö och riskerar att rekryteras till krigstjänst utanför landet. Vid tidpunkten för det omedelbara omhändertagandet fanns indikationer på att xxx var på väg att lämna landet för att delta i väpnad konflikt.”
Förtjänar att anmärkas att Gudmundson faktiskt namnger den unge och redogör med namns nämnande för hans familjeförhållande (ytterst anmärkningsvärt får man säga).
Att som 16-åring befinna sig i en kriminell miljö (vad det nu är och om uppgiften är korrekt) torde falla under kriterierna för tvångsvård. Den unges far är död och såvitt framgår en mor som bor i Egypten så frågan om vårdnadshavaren utövar sitt ansvar kan/bör kanske ställas.
Blev förstås upprörd när jag läste Hultén, något mera tveksam när jag läst utdragen ur domarna. Vem kan man lita på?
Technorati Tags:
Åsiktsfrihet, demokrati, Integritet, Kriminalitet, Per Gudmundsson, Religion, Gösta Hultén, LVU
Förundersökning mot Håkan Juholt
Förundersökning mot Håkan Juholt | Nyheter | Aftonbladet: “– Vår ambition är att detta ska handläggas så snabbt som möjligt för alla inblandades skull, säger Björn Ericson till Aftonbladet.”
I sak har jag bara följande kommentar när det gäller den aktuella frågan om hyresersättning. Det är fullständigt orimligt att man inte av sig själv skulle förstå att man inte har rätt till ersättning för hela hyran när man är sambo. Det har ingenting med regelverket att göra – förstår man inte en så uppenbar sak finns det anledning att……
Lite mera inom parantes kan jag väl också undra vad det är för ideologiska ställningstaganden som ligger bakom beslut att begära ersättning för hyreskostnaden när man har inkomster i storleksordningen 140 000 kr per månad – fattar förresten heller inte varför vår partiledare ska ha lön i samma storleksordning som statsministern.
När det gäller det juridiska har Mårten Schultz utrett det bra.
Sen undrar jag förstås över åklagarens uttalade målsättning att prioritera handläggningen av detta, ska detta ärende gå före andra, vilken skada drabbas i så fall de som får vänta, gäller inte alltid i samband med förundersökningar att alla inblandade har stort intresse av att handläggningen sker skyndsamt. Helt enkelt – gör åklagaren skillnad på folk och folk (och i så fall på vilken grund)?
Technorati Tags:
Aftonbladet, Elit, Håkan Juholt, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Socialism
Kontanthandel är pengatvätt och Götblad
”Så ska vi stoppa den grova brottsligheten i Södertälje” – DN.SE: "Väldigt stora penningsummor är i omlopp i Södertälje vid fastighets- och företagsköp. Det finns tillfällen då köparen velat betala med flera tiotals miljoner kronor i kontanter.
Men svarta pengar måste bli vita. Penningtvätt görs på många sätt. En väg är branscher som omsätter mycket pengar i kontanter: krogar, kaféer, nätpoker, frisörer, med flera.
Företag som drivs av kriminella ställer till stor skada. Skatter och avgifter betalas inte. Samhället förlorar många miljarder i intäkter och konkurrensen snedvrids naturligtvis och hederliga företagare kan tvingas lägga ned sin verksamhet.
I Södertälje kan vi se att den organiserade brottsligheten är uppbyggd som en triangel med tre nivåer.
I triangelns bas, nivå 3, finns de som misshandlar, säljer narkotika, mördar, eller vad som krävs av praktiskt arbete. Omskrivna ledaregestalter är oftast personer på den här nivån. De flesta finns i polisens register.
Nivå 2 i triangeln består av människor som underlättar den illegala verksamheten. Där kan principiellt finnas en kamrer på en bank, en offentlig tjänsteman, någon jurist och kanske rent av någon politiker. De finns sällan i brottsregistret..
I triangelns topp, nivå 1, sitter de som styr, planerar och hämtar hem de stora pengarna. De kommer aldrig i närkontakt med brotten utan har stort avstånd till morden, narkotikahandeln och annat som lägger basen för deras förmögenhet. De förekommer inte i polisens register.
Verksamheten är svår att tränga igenom. Det är än svårare när personerna också tillhör andra slutna kretsar, där lojaliteten är viktigast och problem löses internt. Många upplever sig inte som direkt kriminella, men kraven på lojalitet är starka.
En sluten krets kan lappa över en annan. Intressegrupper, föreningar och företag går ihop. Det är svårt att skilja det ena från det andra.
"
Carin Götblad skriver i DN om hur grov organiserad brotslighet bekämpas i Södertälje i en unik och omfattande insats där massiv polisinsats kompletteras med samarbete med andra myndigheter. Artikeln nämner inte någon specifik grupp men några företrädare för Assyrian-Chaldean-Syriac Association (ACSA), Özcan Kaldoyo och Olle Wiberg uppfattar att Götblads artikel pekar ut och i polemik skriver de
Det som är oroande är att Carin Götblad drar in hela kollektivet av framåtsträvande kristna invandrare från Mellanöstern, assyrier-kaldéer-syrianer – och hela yrkeskategorier som de ofta tillhör – i den kriminella gruppen.
Precis som i sina ursprungsländer är människorna från den här gruppen påfallande ofta dynamiska och aktiva i att bedriva affärsverksamheter. Det förekommer givetvis stora penningsummor i fastighetsaffärer och vid företagsköp. I det här fallet gör inte Carin Götblad någon skillnad mellan den överväldigande majoriteten seriösa affärer från de affärer som även de kriminella givetvis gör.
Carin Götblad pekar ut de branscher och yrkesgrupper som just ägs av personer från de grupperna i Södertälje, som krogar, frisörer och caféer.
Götblad svarar med att beskriva Kaldoyo/Wibergs artikel som märklig. I sanning en märklig debatteknik använd av en hög statlig tjänsteman. Än märkligare är faktiskt att hon försöker friskriva sig genom att peka på att hennes ursprungliga artikel inte nämner någon specifik grupp vid namn – för det är just det enda hon inte gör. I övrigt är det för varje läsare uppenbart vilka folkgrupper hon beskriver och artikeln är sannolikt ett aktstycke som applåderas främst av ND och SD, alldeles oaktat att vi förstås alla vill se grov brottslighet bekämpad.
“Alla vet” ju nämligen vilka folkgrupper som äger krogar, frisörsalonger, fastigheter, nätpoker etc i Södertälje. Alla vet ju vilka som mördats, vilka som utsatts för mordförsök, vilka som polisen misstänkar för än det ena, än det andra. Kaldoyo/Wiberg drar bara exakt samma slutsats som de flesta andra och finner det oacceptabelt att hela grupper pekas ut. Jag håller med.
Götblad insinuerar/antyder och döljer det bakom t.ex. formuleringar som ovan citerat:
Där kan principiellt finnas en kamrer på en bank, en offentlig tjänsteman, någon jurist och kanske rent av någon politiker.
Det är riktigt obehagligt men tyvärr inte alls ovanligt. I ett rättssamhälle är det ett grundkrav att polisen inte offentliggör misstankar riktade mot personer som enkelt kan identifieras förrän de faktiskt har grund för åtal.
Götblad tycker att vi alla ska hjälpa till i kampen mot den grova brottsligheten genom att
avstå från att nyttja svarta varor och tjänster. Begär kvitto. Undvik kontantbetalningar. Den svarta ekonomin förutsätter kontantbetalningar.
Beslutar mig för att dra mitt strå till stacken och bojkottar därför Friluftsboden Outdoor Equipment som i reklamblad jag fann i min brevlåda igår (trots att reklam undanbedes) skriver
Vi tar inte kort, endast kontant betalning.
Detta alltså i en butik som säljer dyra märkesvaror flera mil från närmaste uttagsautomat – synnerligen suspekt:)
Technorati Tags:
DN Debatt, Södertälje, Carin Götberg, Özcan Kaldoyo, Olle Wiberg, Assyrier, Kaldéer, Syrianer
Fullständiga nollor
Utveckla fler lagliga vägar att ladda ner: “Kommissionen för upphovsrätt och tillgänglighet på nätet. Med anledning av den snabba teknikutvecklingen och den ständiga strömmen av alternativa såväl lagliga som olagliga distributionskanaler samt ett i högsta grad föränderligt konsumentbeteende riskerar lagen att vara överspelad redan när den träder i kraft i april 2009. Det finns till exempel redan idag en rad olika sätt att skydda sin identitet för den som vill surfa anonymt. Denna utveckling för med sig såväl hot som möjligheter för både kulturskapare och konsumenter. Och det är också en utveckling som måste följas aktivt och med en ständig handlingsberedskap från regeringen. Vi föreslår därför att en Kommission för upphovsrätt och tillgänglighet på internet tillsätts. Kommissionen ska följa utvecklingen, rapportera till regeringen samt föreslå åtgärder.”
(Hittat via (s) är för Ipred.)
I en del sammanhang är absolut tystnad en dygd. Just detta är ett sådant. Om jag skulle skriva vad jag egentligen tycker om den debattartikel Tomas Eneroth och Eva-lena Jansson skrivit angående IPRED antar jag att jag skulle kunna bli stämd för ärekränkning. Det är min absoluta förhoppning att detta inte är sanktionerat av partiledningen, om så skulle vara fallet kan jag bara konstatera att partiets ledning befolkas av snedseglare.
Jag skall bara kort ta upp några frågor:
1. Upphovsrätten så som vi känner den är ett borgerligt påfund av 1800-talssnitt och den har tjänat ut sin roll. Nu krävs en liten gnutta nytänkande (men det saknas tydligen helt)
2. Inga polisiära befogenheter får lämnas till privata aktörer – det är rättsvidrigt, förkastligt och därmed oacceptabelt.
3. Den korporativism som genomsyrar förslaget om att tvinga upphovsrättsinnehavarae att gå ihop i en organisation hör inte hemma i en demokratisk stat. Fascism kallas sånt med ett anant ord även om det känns fel att använda i ett inlägg riktat mot partikamrater.
4. Fildelning är en teknik, som när Eneroth och Jansson växte upp hade sin motsvarighet i kopiering av kassetter, som används för såväl idag laglig som olaglig kopiering. Enkelt uttryckt (och grovt generaliserat) finns det två typer som ägnar sig åt fildelning; de som annars inte haft tillgång till det delade och de som tack vara fildelningen senare köper. Ingen drabbas egentligen eftersom alternativet inte är köp.
5. Eneroth och Jansson har rätt på en enda punkt:
Det måste vara mycket tydligt att huvudsyftet med den nya lagstiftningen är att komma åt den fildelnings som sker i kommersiell skala,
Men fel när de accepterar att detta skall hanteras i civilrättsliga processer.
Det är särskilt angeläget med proportionalitet när det som i detta fall gäller civilrättsliga processer där resursstarka organisationer kan komma att ställas mot enskilda individer.
Upprätthållandet av lag är och bör förbli en uppgift för rättsväsendet allena.
6. Av citatet ovan framgå att Eneroth och Jansson vill ha en kommission med någonslags beredskap mot t.ex. tekniker för anonymisering m.m. Att vi skall rätt att uppträda anonymt på nätet är lika självklart som att vi skall kunna delta i en demonstration, gå på ett möte utan att vår identitet får efterfrågas/röjas. Förslaget luktar illa.
Bomb skakade studenthotell | Nyheter | Aftonbladet
Bomb skakade studenthotell | Nyheter | Aftonbladet: "En av eleverna har stått i köket och tillverkat en hemmagjord svartkrutsbomb som plötsligt exploderade.
–Polisen betraktar inledningsvis explosionen som en olyckshändelse och har inga brottsmisstankar.
"
Självklart – det finns ingen anledning att misstänka någon form av brott vid misslyckad bombtillverkning.
Kan dock tänka mig några frågor, som är det inte lite vårdslöst att tillverka bomber i köket eller vad skulle bomben användas till.
HAX om Queen Silly
Henrik-Alexandersson.se: Queen Silly: "Till att börja med är det intressant att drottningen gång efter annan kommer undan med att göra politiska uttalanden i dessa frågor. Inte minst som hennes linje är extremt känslig i relation till yttrandefriheten och tryckfriheten. Hade hon talat kärnkraft eller skatter hade hon blivit tillsagd att sitta ner och hålla tyst. Men att vilja begränsa de demokratiska fri- och rättigheterna går alltså bra. Det är märkligt och anmärkningsvärt.
Det finns skäl att vara kritisk mot de lagar mot barnporr som redan har införts. De resulterar i att polisen sätts att jaga runkpellar istället för att fokusera på själva övergreppen, som sker vid produktionen. Det är också tveksamt om det verkligen skall vara olagligt att inneha någon som helst form av information – oavsett om den är i form av bild, text eller något annat.
Att staten gjort det olagligt att inneha en viss form av information – det är i sig rent oerhört."
(Hittat via knuff.)
Henrik Alexandersson har nautrligtvis fullständigt rätt när han kommenterar drottningens uttalanden i Ekots lördagsintervju. Hon vill alltså införa en tittsförbudslag i Sverige som skall göa det brottsligt att “systematiskt” titta på barnporr (innehav är som bekant redan förbjudet). Man undrar om det inte är produktionen av varan som är problemet?
På Dumheterna kommenteras också detta:
Pappskallen drottning Silvia instämmer med sextalibanen Solveig Riberdahl i att vi skall ha en “tittförbudslag” i Sverige (SvD, AB, DN). Exempelvis “barnpornografi” skall då bli olagligt att inte bara “inneha” utan även att “se”. Bevisbördan att du inte har sett “barnpornografi” faller givetvis på dig.
Vi har redan betydande inskränkningar av de demokratiska fri- och rättigheterna som inskränker den personliga integriteten och innebär omfattande möjligheter till övervakning av medborgare – också vid ringa eller ingen brottsmisstanke. Upprätthållande av tittförbud torde kräva ytterligare övervakningsresurser. När kommer tankeförbuden?
Senaste kommentarerna