Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Varför bekymra sig om fakta?
Stå upp för klimatet: "Dessutom är det så att en stor del av exempelvis Volvos problem hänger ihop med att biltillverkaren på tok för sent förstått att kunderna inte vill ha bränsleslukande bensinbilar, utan efterfrågar fordon som är bättre för både miljö och plånbok. "
(Hittat via Länstidningen i Södertälje.)
När man läser artiklar skrivna av klimathotsfundamentalister till vilken man tydligen skall räkna Tomas Karlsson är det intressant att försöka analysera argumenteringen. Problemen för den svenska bilindustrin – av Karlsson exemplifierat med Volvo – är alltså att de inte anpassat sina produkter till efterfrågan.
Tittar man då på försäljningssiffrorna när det gäller nybilsförsäljning i Sverige kan man konstatera att
1. den minskat med över 10% under perioden januari till september 2008
2. att Volvo och Saab toppar nybilsföräljningen och att deras toppsäljande modeller har högre marknadsandel 2008 än 2007 (sept.)
3. att Volvo och Saab belägger de 4 första platserna när det gäller försäljningen av miljöbilar (E85) där den sämst säljande, Saab 9-5, ändå sålt 39% fler än Ford Focus som innehar plats 5.
Men varför skulle en ledarskribent ta reda på fakta?
Hyresvärdar skall göra polisens jobb?
Hyresvärden har ett ansvar – ta det: "Kultur- och fritidsnämndens ordförande Besim Aho (s), som i många år drivit kamp mot spelmissbruk inom den assyrisk/syrianska gruppen, var mycket tydlig i sitt budskap: ”Jag tycker att vi kan kräva att kyrkor och föreningar visar civilkurage och handlingskraft och rensar ut i sina egna led.”
Det är ett modigt – och helt rimligt – krav.
Udden är tydligt riktad mot familjerna Ataseven och Melkemichel. De är båda djupt engagerade i den syrisk-ortodoxa kyrkoförsamlingen S:t Afrem, där de sitter i styrelsen.
De är också ägare till flera fastigheter i Ronna och Geneta genom bolagen Ginatas och Melkemichel Invest – fastigheter där polisen vid åtskilliga tillfällen det senaste året avslöjat brottslig verksamhet. "
Tomas Karlsson, ledarskribent i LT, imponeras av Besim Ahos krav riktat till kyrkor och föreningar (vilken kyrka tillhör Aho undrar man förstås). Dessa skall tydligen rensa ut icke namngivna personer (eller Karlsson verkar mena att det är familjerna Ataseven och Melkemichel) ur sina led och skälet tycks vara att det bland personer som hyr lokaler av bostadsbolagen Ginatas och Melkemichel Invest kan finnas sådana som bedriver kriminell verksamhet. Låt oss alltså fullfölja denna tanke – alla fastighetsägare som kan beslås med att hyra ut någon lokal som sedan används till kriminell verksamhet skall agera mot dessa (vräka antar jag) och om de inte gör det bör de eventuella ägarna uteslutas ur kyrkor och andra gemenskaper de eventuellt är medlemmar i. En lätt svindlande tanke.
Eller så är det så att Tomas Karlsson egentligen bara tänker sig att tillämpa detta resonemang om dessa (ägarna) råkar vara syrianer/assyrier. Den tanken är inte riktigt lika svindlande men dessto obehagligare. Det kanske sticker Karlsson i ögonen att personer med syriansk bakgrund kunnat generera tillräckligt med kapital så att de kan ägna sig åt fastighetsaffärer – det måste väl vara något skumt?
Karsson fortsätter med att ge sig på Metin Ataseven:
Moderaten Metin Ataseven har i kommunfullmäktige visat engagemang för bland annat ungdomar som är på väg att falla in i kriminalitet i Saltskog. Det är bra. Minst lika bra vore om han visade ett större ansvar även när det gäller familjens fastighetsinnehav.
Tydligen borde Metin Ataseven utöver sitt engagemang i Moderaterna, sina studier och jobb tydligen agera någonslags privatpolis och ingripa mot förmodat kriminell verksamhet bland Ginatas hyresgäster (har ingen aning om Metin Ataseven överhuvudtaget är engagerad i Ginata). Att det är polisens uppgift verkar inte bekymra Tomas Karlsson, men så är det ju en syrian det gäller.
Jag är övertygad om att det t.ex. bland Telgebostäders hyresgäster finns sådana som bedriver kriminell verksamhet i bolagets lokaler. Enligt herr Karlssons resonemang skall alltså därför bolagets ägare dvs Telgekoncernen agera mot dessa hyresgäster. De behöver inte vara lagförda för att detta krav skall ställas och det är rimligen Kjell Hasslert och andra i koncernledningen som alltså personligen borde engagera sig i att identifiera och ingripa mot dessa element.
Vad skall man välja – islamofob eller homofob
Robsten blog: Hatbrottet i Tantolunden – Ett tips har kommit in: "Nattens händelse var inte bara ett hatbrott mot homosexuella, utan även ett hatbrott mot svenskar. Det är ett utmärkt exempel på det hat och oprovocerade våld mot både svenskar och homosexuella, som utomeuropeisk invandring är ekvivalent med.
Självklart har ingen av de stora tidningarna eller nyhetskällorna avslöjat att det handlade om tre araber som utförde handlingen mot två svenskar, och inte heller hur dessa araber förnedrade de två männen och deras nationalitet, t.o.m. en lång stund efter att en av dem låg knivhuggen på marken. Detta trots att dessa tidningar mycket väl har delgivits alla dessa detaljer.
Under knivmisshandeln säger araberna bl.a. till offren att “alla svenskar är bögar”, medan de sticker kniven i den ena av dem, helt oprovocerat.
I tidningen beskrivs det som ett “hatbrott” bara för att offren var homosexuella, men om det hade handlat om heterosexuella svenskar så hade det minsann inte kallats hatbrott, trots att det uppfyllde hela definitionen på detsamma, d.v.s. att gärningsmännen under brottet uttalar ett hat eller en bakomliggande orsak till angreppet baserat på offrens etnicitet. Nej, för våra kära politiker har nämligen sett till att lägga in ett undantag i lagen om “hatbrott”, nämligen att det inte räknas om offren är svenska, även om de just angrips för sin etnicitet, just snyggt va? "
(Hittat via knuff.se.)
Läs och lär, skulle jag vilja säga efter att ha tagit del av Robstens inlägg – här får vi en lektion i propaganda riktad mot utomeuropeiska invandrare i allmänhet, araber i synnerhet. Efter den något förvirrade inledningen, som jag valt att inte citera, där vi först får veta att Robsten haft kontakt med en av de attackerade männen, att han gjort klart att mail inte var tillräckligt underlag för att skriva om det för att sedan få veta att Robsten, efter samtal med vederbörande, denne ovetande valt att publicera berättelsen som alltså består av de tre första styckena ovan. Resten är en kritik av media för oviljan att publicera uppgifter om etnicitet på – i detta fall ännu inte gripna – gärningsmän respektive påståenden om den svenska s.k. hatbrottslagstiftningen.
Låt oss titta lite närmare på detta och börja med lagstiftningen. Hatbrottslagstiftningen visar sig bestå av ett stycke (nummer 7) i brottsbalkens 29 kap 2 §. Denna paragraf lyder i sin helhet som följer:
Såsom försvårande omständigheter vid bedömningen av
straffvärdet skall, vid sidan av vad som gäller för varje
särskild brottstyp, särskilt beaktas1. om den tilltalade avsett att brottet skulle få betydligt
allvarligare följder än det faktiskt fått,2. om den tilltalade visat särskild hänsynslöshet,
3. om den tilltalade utnyttjat någon annans skyddslösa
ställning eller särskilda svårigheter att värja sig,4. om den tilltalade grovt utnyttjat sin ställning eller i
övrigt missbrukat ett särskilt förtroende,5. om den tilltalade förmått någon annan att medverka till
brottet genom allvarligt tvång, svek eller missbruk av dennes
ungdom, oförstånd eller beroende ställning,6. om brottet utgjort ett led i en brottslig verksamhet som
varit särskilt noggrant planlagd eller bedrivits i stor
omfattning och i vilken den tilltalade spelat en betydande
roll,7. om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en
folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av
ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung,
trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande
omständighet, eller8. om brottet varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos
ett barn i dess förhållande till en närstående person.
Lag (2003:408).
Enligt Robsten finns alltså ett undantag i denna lagstiftning som gör att “etniskt” svenska inte kan utsättas för brott av denna typ på grund av förövarens etniska ursprung. Jag kan inte hitta undantaget. Däremot torde förstås lagstiftningen i första hand ha tillkommit som en symbolhandling för att uttrycka minoriteters skydd mot trakasserier m.m. från majoriteten snarare än tvärtom.
Robstens krav på publicering av förövarnas etnicitet sker alltså baserat på ett ett av offren till honom uppgivit att det var araber. Så kan förstås vara fallet men SvDs rapportering tycks ha baserats på uppgifter från polisen och de beskriver händelsen så här:
– Det var två homosexuella som attackerades. Förövarna yttrade glåpord som anspelade på deras sexualitet och att de just hade kysst varandra. Sedan tog de fram knivar och krävde värdesaker, säger Therese Johansson, stationsbefäl vid Södermalmspolisen.
Strax efter ordväxlingen höggs det ena av de två offren i magen och föll ner till marken. Han fördes i ambulans till Karolinska universitetssjukhuset i Solna, där han låg för observation tidigt på morgonen.
Överfallet skedde strax före midnatt och under natten har polisen sökt efter tre gärningsmän, dock utan resultat.
– Vi har inte någon misstänkt i nuläget, säger Joakim Johansson, stationsbefäl vid Södermalmspolisen till SvD.se.
DN beskriver samma sak så här:
DET VAR STRAX EFTER MIDNATT som de tre gärningsmännen närmade sig paret på Zinkens väg vid Tantolunden i Stockholm genom att först fråga efter vägen. Sedan bad de att få låna en mobiltelefon.
– Efter det börjar oförskämdheterna och gärningsmännen uttalar sig negativt om parets sexuella läggning. Paret rånas på mobiltelefoner och värdesaker. Plötsligt tar en av gärningsmännen fram en kniv och hugger den ena av männen i magen, säger Mikael Ekman.
PARET, SOM ÄR MELLAN 25 OCH 30 ÅR GAMLA, flyr chockade från platsen och lyckas så småningom tillkalla ambulans. Den knivskurne mannen förs till Karolinska universitetssjukhuset i Solna.
Under natten har polisen hört vittnen och de båda offren. Polisen har fått ett bra signalement på gärningsmännen och säkrat vissa spår.
Underlaget för att ange etnicitet hos de misstänkta ännu ej identifierade eller gripna tycks svagt. Enda syftet med en sådan publicering skulle ju vara att misstänkliggöra den utpekade gruppen i allmänhet och skulle väl snarast i så fall kunna beskrivas som hets mot folkgrupp!
Robsten avslutar med att "Och inte bara undanhåller media sanningen, utan de försöker även samtidigt så ofta de bara kan insinuera att det är “nazister”, “skin-heads” eller dylikt som ligger bakom denna typ av brott, medan andelen sådana egentligen är försvinnande liten, näst intill ickeexisterande, jämfört med invandrarbrottsligheten av denna typ (och de flesta andra typer, för den delen).“. Därmed kan det ju vara intressant att ta del av den statistik som BRÅ nyligen ”http://www.bra.se/extra/faq/?module_instance=2&action=question_show&id=467&category_id=0">publicerade när det gäller just hatbrott (här skall anmärkas att BRÅ i denna kartläggning när de räknat brott motiverade av gärningspersonens negativa inställning till hudfärg, nationalitet eller etnisk bakgrund likställt det senare med utländsk bakgrund).
Under år 2007 uppgick det totala antalet anmälningar som identifierats som hatbrott till drygt 3 500, vilket är 8 procent fler än föregående år.
Av dessa bedömdes
• 70 procent (närmare 2 500) ha främlingsfientliga motiv
• 6 procent (drygt 200) ha islamofobiska motiv
• 3 procent (knappt 120) ha antisemitiska motiv
• 20 procent (nästan 725) ha homofobiska motiv.
Av alla hatbrott var 12% ideologiskt motiverade, dvs främlingsfientliga,
islamofobiska, antisemitiska eller homofobiska hatbrott som
motiveras av gärningspersonens högerextrema värderingar eller nationalsocialistiska ideologi. I absoluta tal handlar det alltså om lite över 400 brott och motsvarar en ökning från föregående år med 34%. Dessa 400 brott är alltså enligt Robsten “näst intill icke-existerande”. Mig leder uppgifterna dels till konstaterandet att det är oroväckande många brott av denna typ där det går att identifiera den ideologiska bakgrunden dels till att jag samtidigt också undrar över motivbilden hos övriga gärningsmän, var får de sin “inspiration” ifrån?
Åsiktstorpeden har också noterat den ambivialens som måste uppstå hos “rasistsympatisörerna när det börjar florera rykten att det var män med ursprung från mellanöstern1 som stod för knivdådet mot en homosexuell man”. Joshua_Tree har där gjort en bra kommentar som jag tar mig friheten att citera i sin helhet:
Jag, som står utanför det hela och inte riskerar att dra på mig kalhyggenas ilska vare sig för min etnicitet eller för min sexuella läggning, ser stor humor i det hela. Skrattet fastnar givetvis i halsen, men ändå. Jag ser framför mig hur man håller möten för att lägga upp strategin och bestämma sig för om man är för blatten för att han hackar ner bögar, eller om man ska känna sig tvungen att försvara bögarna för att de är vita.
Uppdaterat lite senare: Glömde referera Anders Svenssons genomgång och reflektioner med anledning av BRÅs rapport vilken är intressant.
Mera konspirationsteori i praktiken
Konspirationsteorier försvagar nejsägarnas trovärdighet
: “Någonting säger mig att ett stort antal bloggar nu kommer att spinna konspirationsteorier om det svenska rättsväsendet. Men ju grövre alla dessa påhopp blir desto mindre tror jag att nejsidans stöd från allmänheten blir.”(Hittat via knuff.se.)
Göran Pettersson med den något pretansiöst benämnda bloggen “Din ledamot i riksdagen” berömmer Ingvar Åkesson för tilltaget att JK-anmäla Henrik Alexandersson. Nu vimlar det ju av medpublicister så vi får väl en massrättegång i dessa massavlyssningens tidevarv. För det är ju som Pettersson hävdar intressant att få detta juridiskt prövat – får en generaldirektör släppa hemligstämplade uppgifter i debatten medan hans debattmotståndare lagförs när de ev. gör samma sak.
Just nu skall jag emellertid lägga fram min konspirationsteori:
Ingvar Åkesson är en hyfsat normal svensk myndighetschef med utomordentligt goda kontakter med och kunskap om arbete både i rättsväsendet och i regeringskansliet. Som alla generaldirektörer har han fortlöpande kontakt med ledningen för departementet, sannolikt genom möten och telefonsamtal med statssekreteraren/na.
En hyfsat normal svensk myndighetschef spelar inte solo. En sådan har – tror sig ha – inte bara det formella mandatet utan också genom de hyfsat täta kontakterna informell sanktion för alla beslut av betydelse.
En svensk normal myndighetschef deltar inte offensivt i den politiska debattet utan sanktion från sin departementsledning (om han/hon vill behålla jobbet). En svensk normal myndighetschef anmäler definitivt inte sina debattmotståndare till åtal med mindre än att åtminstone statssekreteraren är informerad – ibland är det ju bra om inte ministern (Sten Tolgfors) vet:-)
Att Ingvar Åkesson synts tämligen ensam som officiell försvarare av FRA är alltså förmodligen en mycket medveten strategi från försvarsdepartementets (och därmed regeringens sida). Jag tror resonemanget gått i riktningen att 1) politiskt ansvariga skall ligga lågt så det blåser över och 2) vi skickar fram Åkesson för att visa “öppenhet” vilket lite indirekt skall ta udden av en del kritik kring hemlighetsmakeriet.
Nu funkar inte strategin så det blir lite desperata aktioner. Tolgfors ansluter till debatten och ljuger vidare – JK-anmälan tyder ju på att man helt tappat kontrollen.
PS Att en fd officer som herr Pettersson inte hålls informerad förefaller med tanke på risk för läckage som tämligen självklart. DS
Fega journalister
Journalisterna vänder ryggen åt övergreppen: "Så varför tycker inte våra nyhetsjournalister att detta ämne är intressant? Det finns förstås flera svar, en del triviala som att moderna journalister har mindre tid till förfogande. Men det finns ju särskilda ”avslöjarredaktioner” i exempelvis SVT. De ägnar sig åt att angripa sjuksystrar och socialarbetare men har hittills inte varit i närheten av de största rättsövergreppen i vår tid.
Återigen, varför? Jag fick en stor del av förklaringen när jag intervjuades i SVT av etablissemangsjournalisten KG Bergström. Han undrade om jag inte riskerade min ”trovärdighet” genom att tjata om det som ingen annan skrev om. Jag hade ju inte mindre än fem gånger under det senaste året återkommit till våra nya antidemokratiska lagar. Så enkelt ligger det alltså till.
"(Hittat via Aftonbladet.)
Jan Guillou tar upp problemet med att journalister idag inte skriver om de antidemokratiska lagar vi redan har och det faktum att de inte heller skriver om de rättsövergrepp som numera är sanktionerade riktade mot vad som förefaller enbart vara muslimer. Inga andra tycks (ännu) kunna häktas utan bevis. Guillou exemplifierar från Sverige, Norge och Danmark och frågar – retoriskt – varför denna tystnad.
Guillous krönkia göms på Aftonbladets Plus-tjänst. Det är dock värt 19 kronor att läsa den!
Vad skall polisen göra (1)
Polisens effektivitet – hur ska den mätas?: “Enda vettiga måttet på om polisen gör ett bra arbete är om antalet brott minskar. Detta kan man se genom att brottsstatistken för ett antal vanliga brott som har förhållandevis låga mörkertal används för att mäta och avgöra polisens effektivitet. Polischefen Bengt Svenson vidhåller dock att det behövs den typen av mått som polisen använder idag, även om han har förståelse för kritiken. Hans “lösning” är dock ingen lösning på problemet. För att säga att det inte ska gå till på det viset löser ingenting. Det är klart att en del chefer vill ha det så, för dessa mått gör det enkelt för cheferna att jaga och kontrollera personalen. Men det är liksom inte det viktiga med polisen. Det viktiga är att brottsligheten går ner.”
Polisen jagar småbovar i stället för yrkesförbrytare är rubriken på en debattartikel i gårdagens DN. I den redovisar Polisförbundets ordförande Jan Karlsen en undersökning bland landets poliser. Det frågan gäller och som Anders svensson komenterar i citatet ovan är de senaste årens helt absurda styrningsteknik (signerat Bodström får man väl anta) som regering/riksdag/Rikspolisstyrelse tillämpat – fastställande av kvantitativa mål, inte för vilket resultat brottsbekämpandet skall ha utan, för hur många ingripanden som gjorts. Sålunda har man ingen ambition om att verkligen ta fast rattfyllersiter och lagföra dessa utan man har ambitionen att tvinga x antal att blåsa! Detta som ett exempel.
Poliser inser förstås det absurda och det är det som Karlsen redovisar. Nye rikspolischefen kommenterar i dagens DN
– POLISVERKSAMHET SKA inte vara någon pinnjakt och vi ska inte utföra någon polisjakt för att uppnå några statistiska mål – i den mån inte de uppsatta målen verkar för en bra och kvalitativt god verksamhet, säger rikspolischefen Bengt Svenson.
Själv hade jag en kort period som ordförande för polisnämnden i Södertälje polismästardistrikt för några år sedan. Jag gjorde då precis samma reflektion och framförde kritik mot att vi tvingades ha en verksamhetsplan full av dessa av Rikspolisstyrelsen angivna kvantitativa målen. Utrymmet för lokal anpassning var i själva verket knappast reell. Att effekten blev att “pinnjakten” prioriterades före åtgärder som, vilket Anders Svenssons pekar på, faktiskt skulle leda till att antalet brott minskar. I praktiken innebar det t.ex. att arbetet mot grov brottslighet nedprioriterades till förmån för att t.ex. uppnå x antal gjorda utandningsprov.
Jag gömmer mig igen, denna gång bakom Falkvinge
I en kommentar till ett tidigare inlägg hävdade en ny intressant bloggande kamrat vid namn Anders Nilsson att jag gömmer mig bakom andra(i det fallet Jan Myrdal). Jag fann den anklagelsen en smula märklig (löjlig kanske är bättre ordval) och tänker förstås fortsätta med att länka till, citera andra mer eller mindre kloka kommentarer i frågor som jag tycker är viktiga. Här kommer således ett nytt exempel på mitt gömmande:-)
Anders Wik, överdirektör för FRA, berättar…: "För att förstå det juridiska här, så behöver man veta att Europakonventionen har status som Sveriges grundlag sedan 1995. Bryter man mot Europakonventionen, så bryter man också mot grundlagen.
Inspelningen låter så här (länk till MP3 längre ner):
Rick: Men du, i samband med det… det var en grej du sade första gången vi träffades som jag har funderat på lite grann, och det var det här med hur FRA spanar på radio kontra kabel. Du nämnde vid något tillfälle att spaningen i luften som FRA har gjort i ett antal år stred mot Europakonventionen? Jag kollade upp artikel åtta, den lämnar ju massor av utrymme för nationell spaning av säkerhetstjänster och så vidare?
Anders Wik: Ja, men… Det gör den, men vad det inte… vad det… vad som också finns… nån slags prejudikat på, det är ju det att man ska ha… positivt lagstöd. Det räcker inte med att, att det inte är förbjudet.
Rick: Mhm-hm.
Anders Wik: Det måste alltså vara explicit tillåtet, det måste vara explicit sagt att här, den här myndigheten skall göra det här.
Rick: Okej, så det är det som…
Anders Wik: Integritetsintrånget skall alltså vara specificerat.
Rick: Okej, så det är det som ändras nu i och signalspaningslagen där man säger att –
Anders Wik: Ja.
Rick: …FRA har den här uppgiften? Och den har inte funnits tidigare, och det är det du menar som inte…
Anders Wik: Näe, den har funnits tidigare, men så här, på det här sättet så blir den laglig. Eller… eh… Man kan… Eller jag skulle säga det att… juristerna me- vill inte gå med på att…
“…den [uppgiften] har funnits tidigare, men på det här sättet så blir den laglig”. Så uttrycker sig överdirektören för Försvarets Radioanstalt efter att ha utförligt förklarat hur FRAs spaning i luften, som de gör redan idag, bryter mot Europakonventionen – och därmed grundlagen.
Här är inspelningen med det inciterade stycket (MP3, drygt 1 meg)."
(Hittat via knuff.se.)
Vi kan alltså konstatera att FRA-lagen som nu skall beslutas “bara” är ett försök att gära åratal av grundlagsbrott en liten smula mer legitimt. Vi kan alltså också konstatera att detta långvariga brott mot grundlagen uppenbarligen har skett medvetet och rimligen stått fullständigt klart för ansvariga ministrar. Vi kan också notera att dessa lagbrott inte väcker säsrkilt stor medial uppmärksamhet (den granskande journalistiken – vart tog den vägen) och att det såvitt jag vet inte heller startats några förundersökningar.
Bodströmsamhället i sin prydno!
Klartecken från Ask för tjänstemän att berika sig
Staten och kapitalet: “Den senaste veckan har det uppdagats att poliser i flera fall har anställts av upphovsrättsindustrin i samband med utredningar. I minst ett fall tycks en polis ha löneförhandlat med antipiratbyrån samtidigt som en polisutredning pågick i ett ärende som rörde just piratkopiering.
Det är naturligtvis inte rimligt att myndighetsutövare tillåts försätta sig i jävssituationer, och därför har jag skickat en fråga till justitieministern:”
(Hittat via knuff.se (– andra kommenterande bloggar).)
Det är kanske inte så vanligt att jag har anledning att odelat utdela beröm till moderata riksdagsmän. I fallet Karl Sigfrid finns det dock anledning att göra det när det gäller hans agerande rörande förmodad korruption inom den svenska poliskåren. Nu har han också fått svar av justitieminsiter Beatrice Ask vilket Sigfrid själv kommenterar. Bakgrunden till frågan är förstås att filmbolaget Warner Brothers erbjöd polismannen Jim Keyzer ett guldkantat jobb i sex månader som tack för att hans insatser mot The Pirate Bay – ett jobb som han förhandlade under tiden han var ansvarig för förundersökningen och som han har tjänsteledigt för att utföra.
Precis som Christian Engström konstaterar är svaret faktiskt chockerande:
Det svar som Beatrice Ask faktiskt gav var ännu värre än vad jag hade befarat i mina värsta fantasier. Hon säger inte bara att hon inte tänker göra ett dugg den här gången. Hon gör sig dessutom besväret att betona att hon ser det som positivt att stora företag köper poliser som är involverade i förundersökningar där de själva är part.
– Att poliser blir erbjudna anställningar utanför myndigheten tycker jag är positivt. Det visar att den kompetens som de besitter är attraktiv, skriver Beatrice Ask i svaret.
– Det finns i dag inget som tyder på att regleringen kring detta missbrukas, avslutar hon svaret.
Jag vet inte vad man ska säga. “Döv, blind och galen” säger Rick Falkvinge på sin blogg. “Galopperande godtrogenhet” säger Anna Troberg. “Till salu: Svenska poliser“
summerar Humlan. “Tack!” gästbloggar Jan Lindgren ironiskt hos Opassande.
En annan moderat, Mary Jensen, som fattat och som inte vill ta til kraftord om Beatrice Ask skriver:
Det finns moderater som fattar det här med internet – kan ni inte tala med justitieministern och försöka förklara vad det hela handlar om. Framtiden… Detta är en generationsfråga och det handlar inte bara om fysisk ålder.
Som varandes statstjänsteman får man väl dock tacka justitieminstern för hennes svar, överfört till andra sektorer inom förvaltningen tycks det ju innebära nya möjligheter att berika sig:-), för det är väl inte begränsat till rättsväsendet?
Hittar för övrigt inte många av mina partikamrater i denna debatt!!!
Brottsling – en fråga om uppväxtvillkor
Det är antalet poliser, dumbom: “Det finns idag ca 35.000 poliser i New York (drygt dubbelt så hög
polistäthet som i Sverige). Nu genomför man en drive för att rekrytera nya
poliser. När polischefen Ray Kelly fick frågan om den viktigaste orsaken
till den minskande brottsligheten pekade han på ”Operation Impact”, som
innebär att man sänder stora grupper poliser till brottsdrabbade områden.”(Hittat via knuff.se.)
Tänk vad sådana som Per Gudmundson gör det lätt för sig. Ta för all del inte reda på något utan köp enklast tänkbara argumentering, strunta i forskning, välj det som passar den enfaldiga retoriken.
Anders Svensson har ägnat frågan lite djupare studium och svarar också på Gudmundssons förenklade bild av verkligheten.
Det finns alltså inget som egentligen tyder på att antalet poliser är den enskilt viktigaste faktorn. Tvärtom tycks legaliseringen av aborter vara den viktigaste orsaken till att man fått en minskad kriminalitet. Lite osäkerhet finns vad jag förstår beträffande effekten av den ökade polisiära närvaron – den tycks skrämma bort kriminella (vart tar de vägen?). För vår del handlar det otvetydigt om att skapa gynsamma uppväxtvillkor för barn och ungdomar – jobb till föräldrarna, vettiga boendeförhållanden, bra skola osv.
Vad skall vi vara rädda för?
Samlad svensk strategi ska bekämpa terrorism: “Det är viktigt att regering och myndigheter visar medvetenhet om att det finns en hotbild också i Sverige och att denna måste tas på stort allvar. Det är också viktigt att tydliggöra kravet på rättsäkerhet. Alla åtgärder mot terrorism, också de mest ingripande, ska vara grundade på våra värderingar om respekt för de mänskliga rättigheterna och grundvalarna för vårt öppna samhälle.”
(Hittat via knuff.se.)
Så avslutar de två ministrarna Beatrice Ask och Carl Bildt en gemensam debattartikel i gårdagens DN. Företrädare för samma regering som genomfört ingripande integritetskränkande avlyssningsmöjligheter. Fattar inte dessa människor att de redan gett efter för terroristernas mål att slå sönder vårt demokratiska, öppna samhälle genom att via oftast små men många inskränkningar av de demokratiska fri- och rättigheterna. Var i London för någon månad sedan – där videoövervakas man överallt. Så blir det snart också här.
Många har kommenterat detta:
Nu ska vi alltså ha en nationell plan för att bekämpa terrorismen i Sverige, samt den eventuella terrorverksamhet som finns i Sverige men riktas mot andra stater. Vi måste vara lite mer rädda. Allt för att värna om vårt öppna, demokratiska samhälle och vår respekt för mänskliga rättigheter.
Bildt och Ask skriver också att förbättringar gjorts, och nämner här bland annat de nya möjligheterna att bugga svenska medborgare, men att mer måste göras. Vad det här innebär, rent konkret, står inte att läsa i artikeln. Men visst ringer varningsklockorna, och de ringer tämligen högt. Catharina Ullström
Björn Fridén skriver:
Det enda som händer är att man börjar ta regeringen på ännu mindre allvar. Ett bra sätt att minska terrorhotet är att inte haka på USA:s bombkrig stup i kvarten, att inte gå med i Atlantpakten, och framför allt, det viktigaste- att hålla sig borta från att tumma på rättstatens grundprinciper. De som hävdar sig vilja bekämpa terrorismen är i regel ett större hot mot demokratin är terroristerna någonsin kan drömma om.
Bästa argumenten hittar man hos Rawia Morra:
Men det mest förfärliga i detta sammanhang är talet om att Sverige är en “viktig bidragsgivare” för att höja kapaciteten i de länder som saknar kapacitet till en effektiv rättssäker terrorbekämpning. Vill Ask och Bildt tala om för oss att Sverige bidrar till säkerhetspoliser som kastar folk från balkonger på fjärde våningen medan deras fruar och barn ser på? Är vi till exempel med och finansierar den egyptiska säkerhetspolisen som fängslar och torterar hivsmittade och homosexuella?
I så fall: Håll tyst om det Ask och Bildt. För tro det eller ej, så sent som i onsdags lovsjöng man Sverige på ett av de populäraste teveprogrammen i arabvärlden som det mest humana och rättframma landet i världen. Bara så där i förbigående. Utan några som helst inledningar eller avslutningar. Sveriges bild är fotfarande ljus ute i världen. Försök att inte solka ner det med era så kallade insatser. Sveriges bästa skydd mot terrorismen är stå på de svagas sida och våga säga: Nej! När ett nej är det som behövs för att förhindra statsterrorism och ödeläggelse av hela länder och samhällen. Det är det som behövs för att ni ska slippa få hit folk som ni upplever som hotfulla.
Läs alltså Morras hela text!
Fundera också över följande diagram jag lånat från Fridén
Vad bör vi alltså vara rädda för?
Senaste kommentarerna