Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Kommundelarnas vara eller icke vara
I den pågående diskussionen om kommundelsnämndernas vara eller inte vara har ett förslag framförts av Boel Godner. Förslaget påstås balansera mellan medborgarnas behov och önskemål över frågor som berör dem å den ena sidan och en effektiv organisation som hushållar med våra gemensamma resurser (skattepengar). Förslaget innebär att kommundelarna läggs ner och ersätts med nämnder i respektive geografiskt område som avlövas all makt förutom plan- och byggfrågor. Denna nya organisation skall enligt förslaget garantera lika fördelning i hela kommunen samtidigt som den tar tillvara lokalkännedom. Dessa nya nämnder ges därför en betydande men rätt oklar roll som initiativorgan och skall bereda ärenden som berör respektive område gemensamt med facknämnderna. Brukarinflytandet över skolorna i ytterområden föreslås också stärkas genom lokala styrelser för dessa.
Det balanserande som uppges vara skäl för förslagen behöver granskas. När det gäller medborgarnas behov och önskemål om inflytande över frågor som berör dem – det som vi brukar kalla demokrati – leder förslaget uppenbarligen till väsentligt minskat sådant inflytande genom att de nya nämnderna inte får något eget budgetansvar och inte kan fördela resurser mellan olika områden. Ett underförstått skäl för detta tycks vara att medborgarnas inflytande, enligt av utredningen genomförda enkäter, inte är tillräckligt mycket större i kommundelarna jämfört med inne i Södertälje. Detta kan emellertid diskuteras dels därför att det upplevda inflytande faktiskt är något större i kommundelarna, dels därför att de valda politikerna i stor utsträckning är väl förankrade i respektive kommundel och ”rör sig som fisken i vattnet” bland medborgarna. De flesta torde vara överens om att antalet förtroendevalda har ett tydligt samband med graden av demokrati och i den allmänna debatten brukar just minskningen av sådan beskrivas som ett problem. I kommundelsnämnderna finns ledamöter som möter medborgarna inte direkt som politiker utan som aktiva i föreningslivet och som deltagare i olika lokala aktiviteter.
När det gäller effektivt hushållande med de gemensamma resurserna tycks förslagsställaren utgå från att den nuvarande organisationen med kommundelar inte gör det. Detta är felaktigt och blir inte mer rätt för att förslaget om att lägga ner kommundelarna dammas av med förbluffande regelmässighet i samband med besparingsbehov. I kommundelarna har man lyckats effektivisera användandet av de tillgängliga resurserna väsentligt genom att skapa samverkan mellan olika verksamhetsområden – något som förstås inte är teoretiskt omöjligt mellan facknämnder men som det finns få exempel på i vår och andra kommuner.
Ett genuint problem finns dock vad avser resursfördelningen inom kommunen. Utredningar har visat att Hölö/Mörkö kommundel erhållit – relativt sett – för lite resurser för den pedagogiska verksamheten. Ett rimligt system för framräkning av resurser till såväl kommundelarna som facknämnderna krävs.
Alternativet till det framlagda förslaget är att fortsätta att utveckla kommundelarna. Den demokratiska rollen kan utvecklas genom att utöka kommundelsnämndernas befogenheter t.ex. med exploateringsfrågor, trafikfrågor och lokalfrågor. Medborgarna kan ges förslagsrätt till kommundelsnämnderna. Kommundelarnas beredningsorganisation kan förbättras.
Hushållningen med de gemensamma resurserna kan också förbättras. Baserat på ett rimligt fördelningssystem inom kommunen kan kommundelarna fortsätta sitt arbete med att optimera resursutnyttjandet i respektive kommundel. Där finns kunskapen om de lokala förutsättningarna och viljan att utveckla det egna närområdet. Med ett rimligt resursfördelningssystem både kan och vill kommundelsnämnderna ta gemensamt ansvar för hela kommunens ekonomi i minst lika hög grad som facknämnderna.
Ledamöter i Hölö/Mörkö kommundelsnämnd
Peter Karlberg Ordförande(s)
Tage Gripenstam Vice ordförande©
Britt-Marie Lindell Vice ordförande(s)
Ewa Backlund Ledamot(s)
Peter Friström Ersättare(s)
Kerstin Stenberg Ledamot(mp)
Nora Olander Ledamot(kd)
Uteserveringspolicy
När vi i min kommundel (Hölö/Mörkö) hade att yttra oss över stadsbyggnadsnämndens förslag till riktlinjer angående uteserveringar drev jag linjen att vi skulle avstå från att yttra oss över detaljer i förslaget eftersom dessa i stort sett helt och hållet avsåg förhållanden i centrala Södertälje.
I LT kan jag sedan (i lördags) läsa att riktlinjerna antagits och att inga invändningar funnits. Det är kanske sant om man nu avser remissen till andra nämnder. Det finns dock en hel del synpunkter – ofta mycket kritiksa sådana – bland medborgare i vår stad, bland näringsidkare m.fl. Har dessa tillfrågats?
Enligt min mening är stadsbyggnadsnämnden helt fel ute med dessa riktlinjer. De lägger helt enkelt riktlinjerna på fel nivå dvs på för detaljerad nivå och ger dessa dessutom en alltför generell utformning. Det är ju t.ex. helt absurt att hävda att trägolv skulle vara fult vilket är vad som impliceras. Det beror ju helt på utformning och placering. Dessa får dessutom bara förekomma om lutningen är mer än 8 cm per meter – prova att ställa en full kopp kaffe i en sådan lutning!!!!!
Dessutom är det ju helt orimligt att fatta detta beslut bara några dagar innan alla uteserveringar skall utplaceras (alla näringsidkare har förstås antingen kvar utrustning som uppfyllde förra årets villkor alternativt har redan beställt ny sådan).
En uteservering skall förstås utformas så att den ansluter till den plats och den verksamhet till vilken den tillhör. Färgval måste därför kunna anpassas till t.ex. respektive etablisemangs färgval och till omgivningen – en färg för alla verkar milt uttryckt inskränkt.
Inflytande i skolan
Skolorna i Södertälje har under flera år brottats med ekonomiska problem. Under denna tid har vi haft ett system för tilldelning av resurser som till 93% består av en s.k. elevpeng. Redan på kommunal nivå är det svårt att få ett sådant system att ge en rimlig fördelning av resurserna som tar hänsyn till alla de olika faktorer som påverkar kostnaderna (lokalernas utformning, andel behöriga lärare respektive deras lönenivå, elevunderlagets sammansättning och förändringar etc.). Tack vare senare års tillskott till skolan och ett mycket uppoffrande arbete av personalen ser det dock nu ut som om vi dels får balans i alla skolors budget under läsåret, dels faktiskt förbättrar elevernas resultat.
Vi socialdemokrater vill dock fortsätta att öka resurserna till barn och ungdomar i den utsträckning som kommunens ekonomi tillåter. Särskilt vill vi att dessa ökningar skall gå till elever med behov av särskilt stöd och till de yngre barnen (i första hand i förskolan). Vi vill också fortsätta att arbeta för att öka andelen behörig personal. Några ofinansierade löften om t.ex. kraftigt höjda löner eller liknande vill vi dock inte ge utan istället vill vi öka den enskilda skolans självständighet att besluta om hur resurserna skall användas. På en enskild skola eller förskola kan man bäst avgöra om ökade resurser skall användas till minskade barngrupper, ökad personaltäthet i befintliga grupper eller användas på något annat sätt.
Som socialdemokrat vill jag också fortsätta att stärka och utveckla elevers och föräldrars inflytande över skolan. Bakom det ligger övertygelsen att ett för elever och föräldrar stärkt demokratiskt inflytande över skolan och lärandet ökar elevernas intresse och engagemang för skolan. En mot det övriga omgivande samhället mer öppen och av demokratiska samarbetsformer präglad skola stärker också kvalitén på de kunskaper skolan förmedlar. Även företagen i kommunen inkluderas i denna öppenhet och jag vill arbeta för ett ökat samarbete mellan dessa och skolorna.
Jag är också övertygad om att en ökad självständighet för skolorna tillsammans med ett ökat elev- och föräldrainflytande ger bättre förutsättningar för att utnyttja tillgängliga resurser optimalt på varje skola i kommunen. Alla skolor skall därför ha en egen styrelse i vilka föräldrar och elever har det avgörande inflytandet. Under den gångna mandatperioden har detta arbete påbörjats men det går för långsamt!
Socialdemokraterna menar att det är lika viktigt för elever i skolan som för alla andra i samhället att i demokratiska former få vara med och bestämma över sin vardag, att känna delaktighet och att kunna påverka sin omgivning. Jag vill att Södertäljes gymnasieskolor skall delta i försöksverksamheten med lokala styrelser med elevmajoritet för att visa att elever vill och kan ta ansvar men också för att utveckla nya former för elevinflytande.
Socialdemokraterna är övertygade om att elever som känner delaktighet också tar ansvar för sina studier, för andra på skolan och för sin egen arbetsmiljö. Elever måste kunna påverka oavsett vilken skola de går i. Valet av skola ska kunna grundas på intresse och inte styras av några skillnader i möjlighet till demokratiskt inflytande.
På samma vis som vi alla ser starka fackliga organisationer som företräder de som arbetar som viktiga, måste vi också se organisationer som företräder elever och föräldrar som viktiga. De ska därför ha stöd från offentliga medel för att på ett bra sätt kunna företräda de över en miljon elever – och deras föräldrar – som går i skola i Sverige. Lokalt på varje skola skall det enligt min uppfattning vara rektors ansvar att ge det stöd som behövs för att elever och föräldrar skall kunna delta i beslutsfattandet t.ex. genom eleverna ges stöd att utveckla sina organisationer och genom att föräldraföreningar engageras i val av representanter till styrelserna.
Genom att koncentrera det politiska ansvaret till resurstilldelning och ett antal tydliga mål får skolorna och, via lokala styrelser, föräldrar och elever verklig makt. Inom ramen för de av riksdagen fastställda målen skall skolorna ha mycket stor frihet att själva utforma vägen att nå dessa.
Peter Karlberg
Ersättare (s) i Utbildningsnämnden
Pressmeddelande om flexibel skolstart
Dags för verkligt flexibel skolstart!
Sedan 1994 finns möjlighet för föräldrar (vårdnadshavare) som så önskar att begära att ett barn som fyller sex år under innevarande kalenderår får börja skolan och i alla avseenden jämställas med skolpliktiga barn. För detta krävs inga andra skäl än föräldrarnas begäran.
Om föräldrarna istället önskar att barnet skall börja skolan det kalenderår barnet blir åtta år krävs på motsvarande sätt också en begäran men därutöver också särskilda skäl.
- Självfallet är föräldrarna bäst skickade att göra bedömningar av barnens behov, säger Peter Karlberg, ersättare i Utbildningsnämnden.
Socialdemokraterna i Södertälje vill nu införa verklig flexibel skolstart för barn mellan 6 och 8 år..
- Vi vill se till att skolstarten blir verkligt flexibel och därmed anpassad till barnen. Det avgörande inflytandet över detta ska självklart ligga hos föräldrarna, fortsätter Peter.
För att valet skall kunna göras utifrån barnets behov måste alla kringbestämmelser ändras så att t.ex. det barn som skall börja skolan som 6-åring får delta i förberedelseklass på samma villkor som de ett år äldre barnen gör. Den kostnad som nu tas ut för dessa barn vill vi därför ta bort.
På samma sätt skall naturligtvis även deltagandet i förberedelseklass kunna skjutas upp för de barn som skall börja skolan vid 8-års ålder.
För mera information, kontakta;
Peter Karlberg
peter@karlberg.org
Ersättning när bussen inte går
Det blir allt vanligare att hävda det rimliga i att enskilda skall få ersättning när t.ex. de allmänna kommunikationerna inte fungerar. SLs resegaranti är ett sådant exempel. Nu krävs att den skall gälla om också hissar är ur funktion. Det kan ju anses rimligt ur ett rättviseperspektiv (men man kan ju undra vad som gäller om jag hindras att med bil ta mig till buss/pendeltåg i tid – sådant händer ju i snöovädrenas spår). Jag tycker dock att själva principen bör diskuteras. Först betalas en del av kostnaden med skattemedel och en del av resenären – god princip. Sedan skall enskilda resenärer ersättas för t.ex. taxiresor pga förseningar. Var tas de pengarna ifrån – ökad skattefinansiering eller ökade bljettpriser (eller besparingar i verksamheten). Verkar inte riktigt logiskt.
Ett annat problem med ersättningen är att den är svår att utnyttja för en del. Mina barn har t.ex. sällan tillräckligt med pengar med sig för att kunna bekosta en taxiresa hem när bussen inte går. I Järna och framförallt vid den hållplats i Hölö där de råkat bli strandsatta finns dessutom ingen telefon eller möjlighet att vänta vare sig på buss eller taxi i skydd för väder och vind. Förr fick man en kupong av SLs personal – sådant verkar inte längre möjligt.
Budget och skolan
Idag kunde man läsa om utbildningsnämndens beslut att skjuta upp behandlingen av budget för skolan pga att det ser ut att bli för lite resurser – besparingskrav på verksamheten. Förra veckan satt jag på kommundelsnämndssammanträde i Hölö/Mörkö och diskuterade budgeten och fick då klart för mig att förhållandena var desamma för skolan också där. Ett av skälen som framfördes var att budgeten för 2001 byggde på densamma för 2000 men att de ökade kostnaderna för lärarlöner inte inkluderats vid beräkningen inför 2001 därför att den del av löneökningen som kom förra året kompenserats i annan ordning dvs inte ingick i budget/kostnad för 2000. Då kommer den heller inte med i budgeten för 2001 (som därmed automatiskt kommer att antingen vara underbudgeterad eller att framtvinga besparing/krav på extra anslag under året).
Någonstans är detta uttryck för systemfel. Jag har som politiker ingen som helst möjlighet att med de underlag som presenteras fatta rimliga beslut. Har vi usla handläggare eller är vår ekonomiredovisning usel? Eller har vi gett förvaltningen fel förutsättningar – dvs är vi usla politiker?
Konsekvensen är att vi inte kan driva skolpolitik utan förvandlas till tämligen dåliga administratörer. Viktigaste frågan blir budget och inte verksamhetens inriktning och resultat.
PS Det senare något retoriska påståendet gäller faktiskt min hittilsvarande erfarenhet av kommundelsnämndsarbetet som helhet. Någon form av politisk verksamhet kan man knappast säga att det är fråga om. Utrymmet för att bedriva en offensiv socialdemokratisk politik existerar inte. DS
Bredband, master för mobil m.m.
Vi har en del frågor att diskutera som hänger samman med kommunens framtida konkurrenskraft. Beroende på våra prioriteringar kommer vi att framstå i lite olika dager.
Vad gäller bredband så har enligt den information som tillställs medborgarna ännu ingenting hänt när det gäller glesbygdsfrågan som ju är en punkt på 77-punktslistan. Den frågan är oerhört viktig då den kommer att ha stor betydelse för människors val av bostadsort. Den har också betydelse för möjligheterna att t.ex. arbeta på distans och därmed för miljön (främst vad gäller transportbehoven) liksom för möjligheterna at bedriva olika typer av verksamhet utanför de absoluta tätortskärnorna. Vem ansvarar för detta och hur/när kommer arbetet igång – det tar ju lång tid från ax till limpa eller från utredning/förslag till ett förverkligande?
I min kommundel diskuteras nu master. Det är också en fråga som har stor betydelse både vad gäller landskapsbild, oro för strålning m.m. men som samtidigt har stor betydelse för utbyggnaden av infrastruktur och därmde för täckningen av de mobila näten i vår kommun. Samtidigt meddelades att någon form av gemensam policy är under utarbetande – av vem och vilka inbjuds diskutera denna? Här gäller ju viktiga och politiska avväganden där risken är stor att nationella prioriteringar (utbyggnad av heltäckande nät) kommer att ställas mot lokala intressen enligt devisen "gärna full täckning men inga master på min tomt".
Varför sänkt skatt och reformer
debatt@aftonbladet
Lage Andréasson, ordförande Pensionärernas Riksorganisation, pekar den 6 juni på att Aftonbladets ledarsida den 27 juni 1999 angriper regeringen för att inte komma med förslag om sänkta skatter samtidigt som allt fler avstår från nödvändig tandvård eftersom kostnaderna för den enskilde nu är för stora. Angreppet baseras på att tandvårdskostnader (och all annan offentlig service) med nödvändighet måste bli ännu dyrare om skatterna sänks. Detta samtidigt som han hävdar att skattedebatten inte för isoleras från samhällsekonomin och de krav medborgaren har (observera i Andréassons värld bara krav på den gemensamma sektorn).
Såvitt jag förstår så finns det fortfarande två huvudlinjer vad avser skattesänkningar. Den ena baserar sig på att skattetrycket är för högt och att en sänkning finansierar sig själv. Av erfarenhet vet vi – som Andréasson också påpekar – att detta ä felaktigt. Den andra linjen konstaterar också att skattebördan – särskilt för låginkomsttagare – är för tung och att eventuellt uppkommet statsfinansiellt utrymme skall användas både för skattesänkningar och för reformer (läs förstärkningar inom områden som drabbats av besparingar de senaste åren).
Andréasson sällar sig dock inte till någon av dessa linjer utan förespråkar att alla resurser används för att öka statsbidragen till allt. Han bortser dock helt från att utsatta grupper som t.ex. låginkomsttagare och ensamstående föräldrar (kanske även en del pensionärer) inte bara är beroende av statsbidragsberoende tjänster utan faktiskt också har ett alldeles vanligt konsumtionsbehov – att kunna betala hyra, el, mat, tandläkare m.m. och kanske få några kronor över till nya kläder eller varför inte en semestervecka (det är fortfarande många som inte kommer iväg en enda vecka). Bättre sjukvård, handikappomsorg, skola eller barnomsorg förbättrar inte dessa gruppers privata ekonomiska situation som också försämrades kraftigt under 90-talets dåliga år.
Andréassons bristande analys av medborgarnas behov utgör dock bara en upprepning av det synsätt som enligt pressen genomsyrar kommunalpolitiskt (heltids)engagerade socialdemokratiska företrädare som ser de kommunala behoven inte ur de enskilda invånarnas perspektiv utan från ett mer kameralt kommunekonomiskt sådant. Jag som bor i Södertälje – en kommun med kraftigt eftersatt gatuunderhåll, stora brister i skolan m.m. – ser naturligtvis också behoven av att förbättra offentlig service men detta överskuggar inte behovet av att ge de ekonomiskt svaga väsentligt bättre möjlighter att leva på sin lön.
Alltså – använd de resurser som skapas genom allt starkare statsfinanser till att både sänka skatter och ökade resurser till sektorer inom offentlig sektor där de görr bäst nytta.
Peter
Senaste kommentarerna