Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Uteserveringspolicy
När vi i min kommundel (Hölö/Mörkö) hade att yttra oss över stadsbyggnadsnämndens förslag till riktlinjer angående uteserveringar drev jag linjen att vi skulle avstå från att yttra oss över detaljer i förslaget eftersom dessa i stort sett helt och hållet avsåg förhållanden i centrala Södertälje.
I LT kan jag sedan (i lördags) läsa att riktlinjerna antagits och att inga invändningar funnits. Det är kanske sant om man nu avser remissen till andra nämnder. Det finns dock en hel del synpunkter – ofta mycket kritiksa sådana – bland medborgare i vår stad, bland näringsidkare m.fl. Har dessa tillfrågats?
Enligt min mening är stadsbyggnadsnämnden helt fel ute med dessa riktlinjer. De lägger helt enkelt riktlinjerna på fel nivå dvs på för detaljerad nivå och ger dessa dessutom en alltför generell utformning. Det är ju t.ex. helt absurt att hävda att trägolv skulle vara fult vilket är vad som impliceras. Det beror ju helt på utformning och placering. Dessa får dessutom bara förekomma om lutningen är mer än 8 cm per meter – prova att ställa en full kopp kaffe i en sådan lutning!!!!!
Dessutom är det ju helt orimligt att fatta detta beslut bara några dagar innan alla uteserveringar skall utplaceras (alla näringsidkare har förstås antingen kvar utrustning som uppfyllde förra årets villkor alternativt har redan beställt ny sådan).
En uteservering skall förstås utformas så att den ansluter till den plats och den verksamhet till vilken den tillhör. Färgval måste därför kunna anpassas till t.ex. respektive etablisemangs färgval och till omgivningen – en färg för alla verkar milt uttryckt inskränkt.
Inflytande i skolan
Skolorna i Södertälje har under flera år brottats med ekonomiska problem. Under denna tid har vi haft ett system för tilldelning av resurser som till 93% består av en s.k. elevpeng. Redan på kommunal nivå är det svårt att få ett sådant system att ge en rimlig fördelning av resurserna som tar hänsyn till alla de olika faktorer som påverkar kostnaderna (lokalernas utformning, andel behöriga lärare respektive deras lönenivå, elevunderlagets sammansättning och förändringar etc.). Tack vare senare års tillskott till skolan och ett mycket uppoffrande arbete av personalen ser det dock nu ut som om vi dels får balans i alla skolors budget under läsåret, dels faktiskt förbättrar elevernas resultat.
Vi socialdemokrater vill dock fortsätta att öka resurserna till barn och ungdomar i den utsträckning som kommunens ekonomi tillåter. Särskilt vill vi att dessa ökningar skall gå till elever med behov av särskilt stöd och till de yngre barnen (i första hand i förskolan). Vi vill också fortsätta att arbeta för att öka andelen behörig personal. Några ofinansierade löften om t.ex. kraftigt höjda löner eller liknande vill vi dock inte ge utan istället vill vi öka den enskilda skolans självständighet att besluta om hur resurserna skall användas. På en enskild skola eller förskola kan man bäst avgöra om ökade resurser skall användas till minskade barngrupper, ökad personaltäthet i befintliga grupper eller användas på något annat sätt.
Som socialdemokrat vill jag också fortsätta att stärka och utveckla elevers och föräldrars inflytande över skolan. Bakom det ligger övertygelsen att ett för elever och föräldrar stärkt demokratiskt inflytande över skolan och lärandet ökar elevernas intresse och engagemang för skolan. En mot det övriga omgivande samhället mer öppen och av demokratiska samarbetsformer präglad skola stärker också kvalitén på de kunskaper skolan förmedlar. Även företagen i kommunen inkluderas i denna öppenhet och jag vill arbeta för ett ökat samarbete mellan dessa och skolorna.
Jag är också övertygad om att en ökad självständighet för skolorna tillsammans med ett ökat elev- och föräldrainflytande ger bättre förutsättningar för att utnyttja tillgängliga resurser optimalt på varje skola i kommunen. Alla skolor skall därför ha en egen styrelse i vilka föräldrar och elever har det avgörande inflytandet. Under den gångna mandatperioden har detta arbete påbörjats men det går för långsamt!
Socialdemokraterna menar att det är lika viktigt för elever i skolan som för alla andra i samhället att i demokratiska former få vara med och bestämma över sin vardag, att känna delaktighet och att kunna påverka sin omgivning. Jag vill att Södertäljes gymnasieskolor skall delta i försöksverksamheten med lokala styrelser med elevmajoritet för att visa att elever vill och kan ta ansvar men också för att utveckla nya former för elevinflytande.
Socialdemokraterna är övertygade om att elever som känner delaktighet också tar ansvar för sina studier, för andra på skolan och för sin egen arbetsmiljö. Elever måste kunna påverka oavsett vilken skola de går i. Valet av skola ska kunna grundas på intresse och inte styras av några skillnader i möjlighet till demokratiskt inflytande.
På samma vis som vi alla ser starka fackliga organisationer som företräder de som arbetar som viktiga, måste vi också se organisationer som företräder elever och föräldrar som viktiga. De ska därför ha stöd från offentliga medel för att på ett bra sätt kunna företräda de över en miljon elever – och deras föräldrar – som går i skola i Sverige. Lokalt på varje skola skall det enligt min uppfattning vara rektors ansvar att ge det stöd som behövs för att elever och föräldrar skall kunna delta i beslutsfattandet t.ex. genom eleverna ges stöd att utveckla sina organisationer och genom att föräldraföreningar engageras i val av representanter till styrelserna.
Genom att koncentrera det politiska ansvaret till resurstilldelning och ett antal tydliga mål får skolorna och, via lokala styrelser, föräldrar och elever verklig makt. Inom ramen för de av riksdagen fastställda målen skall skolorna ha mycket stor frihet att själva utforma vägen att nå dessa.
Peter Karlberg
Ersättare (s) i Utbildningsnämnden
Pressmeddelande om flexibel skolstart
Dags för verkligt flexibel skolstart!
Sedan 1994 finns möjlighet för föräldrar (vårdnadshavare) som så önskar att begära att ett barn som fyller sex år under innevarande kalenderår får börja skolan och i alla avseenden jämställas med skolpliktiga barn. För detta krävs inga andra skäl än föräldrarnas begäran.
Om föräldrarna istället önskar att barnet skall börja skolan det kalenderår barnet blir åtta år krävs på motsvarande sätt också en begäran men därutöver också särskilda skäl.
- Självfallet är föräldrarna bäst skickade att göra bedömningar av barnens behov, säger Peter Karlberg, ersättare i Utbildningsnämnden.
Socialdemokraterna i Södertälje vill nu införa verklig flexibel skolstart för barn mellan 6 och 8 år..
- Vi vill se till att skolstarten blir verkligt flexibel och därmed anpassad till barnen. Det avgörande inflytandet över detta ska självklart ligga hos föräldrarna, fortsätter Peter.
För att valet skall kunna göras utifrån barnets behov måste alla kringbestämmelser ändras så att t.ex. det barn som skall börja skolan som 6-åring får delta i förberedelseklass på samma villkor som de ett år äldre barnen gör. Den kostnad som nu tas ut för dessa barn vill vi därför ta bort.
På samma sätt skall naturligtvis även deltagandet i förberedelseklass kunna skjutas upp för de barn som skall börja skolan vid 8-års ålder.
För mera information, kontakta;
Peter Karlberg
peter@karlberg.org
Budget och skolan
Idag kunde man läsa om utbildningsnämndens beslut att skjuta upp behandlingen av budget för skolan pga att det ser ut att bli för lite resurser – besparingskrav på verksamheten. Förra veckan satt jag på kommundelsnämndssammanträde i Hölö/Mörkö och diskuterade budgeten och fick då klart för mig att förhållandena var desamma för skolan också där. Ett av skälen som framfördes var att budgeten för 2001 byggde på densamma för 2000 men att de ökade kostnaderna för lärarlöner inte inkluderats vid beräkningen inför 2001 därför att den del av löneökningen som kom förra året kompenserats i annan ordning dvs inte ingick i budget/kostnad för 2000. Då kommer den heller inte med i budgeten för 2001 (som därmed automatiskt kommer att antingen vara underbudgeterad eller att framtvinga besparing/krav på extra anslag under året).
Någonstans är detta uttryck för systemfel. Jag har som politiker ingen som helst möjlighet att med de underlag som presenteras fatta rimliga beslut. Har vi usla handläggare eller är vår ekonomiredovisning usel? Eller har vi gett förvaltningen fel förutsättningar – dvs är vi usla politiker?
Konsekvensen är att vi inte kan driva skolpolitik utan förvandlas till tämligen dåliga administratörer. Viktigaste frågan blir budget och inte verksamhetens inriktning och resultat.
PS Det senare något retoriska påståendet gäller faktiskt min hittilsvarande erfarenhet av kommundelsnämndsarbetet som helhet. Någon form av politisk verksamhet kan man knappast säga att det är fråga om. Utrymmet för att bedriva en offensiv socialdemokratisk politik existerar inte. DS
Varför sänkt skatt och reformer
debatt@aftonbladet
Lage Andréasson, ordförande Pensionärernas Riksorganisation, pekar den 6 juni på att Aftonbladets ledarsida den 27 juni 1999 angriper regeringen för att inte komma med förslag om sänkta skatter samtidigt som allt fler avstår från nödvändig tandvård eftersom kostnaderna för den enskilde nu är för stora. Angreppet baseras på att tandvårdskostnader (och all annan offentlig service) med nödvändighet måste bli ännu dyrare om skatterna sänks. Detta samtidigt som han hävdar att skattedebatten inte för isoleras från samhällsekonomin och de krav medborgaren har (observera i Andréassons värld bara krav på den gemensamma sektorn).
Såvitt jag förstår så finns det fortfarande två huvudlinjer vad avser skattesänkningar. Den ena baserar sig på att skattetrycket är för högt och att en sänkning finansierar sig själv. Av erfarenhet vet vi – som Andréasson också påpekar – att detta ä felaktigt. Den andra linjen konstaterar också att skattebördan – särskilt för låginkomsttagare – är för tung och att eventuellt uppkommet statsfinansiellt utrymme skall användas både för skattesänkningar och för reformer (läs förstärkningar inom områden som drabbats av besparingar de senaste åren).
Andréasson sällar sig dock inte till någon av dessa linjer utan förespråkar att alla resurser används för att öka statsbidragen till allt. Han bortser dock helt från att utsatta grupper som t.ex. låginkomsttagare och ensamstående föräldrar (kanske även en del pensionärer) inte bara är beroende av statsbidragsberoende tjänster utan faktiskt också har ett alldeles vanligt konsumtionsbehov – att kunna betala hyra, el, mat, tandläkare m.m. och kanske få några kronor över till nya kläder eller varför inte en semestervecka (det är fortfarande många som inte kommer iväg en enda vecka). Bättre sjukvård, handikappomsorg, skola eller barnomsorg förbättrar inte dessa gruppers privata ekonomiska situation som också försämrades kraftigt under 90-talets dåliga år.
Andréassons bristande analys av medborgarnas behov utgör dock bara en upprepning av det synsätt som enligt pressen genomsyrar kommunalpolitiskt (heltids)engagerade socialdemokratiska företrädare som ser de kommunala behoven inte ur de enskilda invånarnas perspektiv utan från ett mer kameralt kommunekonomiskt sådant. Jag som bor i Södertälje – en kommun med kraftigt eftersatt gatuunderhåll, stora brister i skolan m.m. – ser naturligtvis också behoven av att förbättra offentlig service men detta överskuggar inte behovet av att ge de ekonomiskt svaga väsentligt bättre möjlighter att leva på sin lön.
Alltså – använd de resurser som skapas genom allt starkare statsfinanser till att både sänka skatter och ökade resurser till sektorer inom offentlig sektor där de görr bäst nytta.
Peter
Senaste kommentarerna