Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Ontario Science Centre: Virtual Tour
Ontario Science Centre: Virtual Tour
Passde på att besöka Ontario Science Center både för att det är mycket kul (och lärorikt) och för att jag i egenskap av ordförande för Tom Tits har ett vad mans skulle kunna kalla professionelt intresse för själva företeelsen.
Ontarios Science Center känns mycket stort och innehåller mycket stora utställningsytor tillsammans med en Omnimax-biograf. Efter en eftermiddag där med mitt senaste besök med barnbarn på Tom Tits i fräscht minne känns det dock ganska likvärdigt i omfattning. En stor skillnad dock; här i Onario är det mesta mycket tillrättalagt, närmast fostrande i politisk korrekthet när det gäller klimatfrågan, samhällsfrågor i övrigt och man får egentligen ett lite för färdigt facit på de frågor som uppstår. Där är Tom Tits överlägset i det att – ibland lite för mycket – lämnas till den experimentlystne besökaren.
En riktigt rolig grej – en liten hall i vilket man uppmanas att bara gå på de svarta rutorna på golvet. Gissa vad det står på skylten när man komer fram?
75 år och rätt till hemtjänst
y satsning utan innehåll från stadshusmajoriteten: "- Att få ett brev från stadsdelsnämnden är bra men inte tillräckligt, säger Leif Rönngren (s), vice ordförande i Äldrenämnden.
– Och lika bra som det är med en förebyggande kontakt, lika dåligt är de att de säger nej till att erbjuda hämtjänst utan biståndsbedömning för alla över 75 år. Rimligen borde bra information gå hand i hand med bra service, men inte i moderaternas Stockholm"
Ovanstående är alltså socialdemokratisk politik i Stockholm. Samtidigt kan man i LT läsa att nationaldemokraterna kunnat använda sin vågmästarställning i kommunfullmäktide till att påskynda en utredning av samma sak i Södertälje – här dock i skön förening med övriga högerpartier. Kanske har jag fattat fel men hur kan det (s) i Stockholm vill inför vara något som vi (s i Södertälje) motarbetar genom att förslå löjligt lång utredningstid av en motion i ärendet som är flera år gammal. Detta är ju faktiskt pinsamt – vem f-n är ansvarig för denna hantering.
Mina föräldrar som flyttade från Linköping till Södertälje tidigare i år tilhör den aktuella åldersgruppen. De flyttade i detta avseende till en betydligt sämre kommun – i Linköping hade de förstås rätt till hjälp med städning m.m. utan biståndsbedömning. Detta borde vara fullständigt självklart och kräver inga utredningar – bara beslut och genomförande.
Tyvärr slår ju också den helt outgrundliga ändringen av resurstilldelningen i primärvården inom Stockholms läns landsting antagligen mot Södertäljebor i allmänhet och tydligen Lina-bor i synnerhet. Den vårdcentral mina föräldrar nyttjar skall “befrias” från över 6 miljoner koronor. Turligt nog är den tydligen privat och har därmed avtal med landstinget vilket gör att “befrielsen” komer först 2009.
Jga har inte studerat det nya resurstilldelningssystemet är konstruerat. Om det verkligen, som bland annat Ingela Nylund Watz hävdar inte innehåller någon form av hänsyn til socioekonomiska eller mer direkt ohölsorelaterat (ohälsa är ett sådant där ord jag ogillar) är det ju fullkomligt galet. Vem kan överhuvudtaget tänka ut ett system som inte relaterar til verkliga och kända skillnader?
Förresten – det tycks ju som om Södertälje drabbas särskilt hårt av detta – var är vår centerpartistiska förkämpe Tage Gripenstam? Inget pendeltåg till Hölö, kraftiga nedragningar i vården – vad säljer han ut nästa gång för att få sitta och sleva i landstingshuset?
Ägandeform är frågan – segregation är svaret
Uppsalaforskare föreslår skolnedläggningar: “Lägg ned storstadsskolor med de sämsta resultaten och sprid eleverna till skolor med de bästa resultaten. Det kontroversiella förslaget läggs fram av forskaren Anders Lindbom.”
När mina partikamrater hakar upp sig på ägandet och argumenterar mot friskolor så har jag invänt att det inte är ägandet/huvudmannskapet som är problemet utan valfriheten (och förstås segregerade upptagningsområden). När jag för ett antal år sedan satt i utbildningsnämnden i Södertälje försökte jag i samband med skolprogrammet (ny-, om- och tillbyggnad av grundskolor) föra in denna dimension i planeringen av den kommunala skolan – lyckades dock inte. Min idé var att helt enkelt placera skolor så att de får naturligt integrerande upptagningsområden.
Ser nu, som framgår av citatet ovan från Aftonbladet som rapporterar om en ny bok “Friskolor och framtiden – segregation, kostnader och effektivitet”, att jag föga förvånande har stöd hos åtminstone någon/ra forskare. I detta fall är det alltså Ander Lindbom i Uppsala som förespråkar en rätt drastisk metod – lägg ner skolor med de sämsta resultaten (i klartext de i de minst välbeställda ytterområdena). Nu tror jag inte att detta stöd hjälper – alltför många av mina partikamrater tycks tro att just ägandet i fallet skolor är en ideologisk principfråga och förstår dessvärre inte att den ideologiska frågan gäller alla barns rätt till en bra. likvärdig utbildning.
Solen lyser över sossar
Familjedagen på Wij begåvades med bra väder och periodvis ganska många besökare. Clownerna lockade både stora och små till mycket skratt och alla kaffedrickande gäster underhölls av den utomordentlige Rolf Jenner. Enda plumpen i protokollet var den dåliga uppslutningen när RaceWay spelade – var håller alla rockälskare vägen en söndagseftermiddag?
Mer bilder från familjedagen hittas inom kort på arbetarekommunens sida.
Södertälje – drömmarnas stad
Jag har som framgått tidigare funderat en del kring Maren-frågan och tycker fortfarande att kommnen hanterat denna fråga mycket bra. Det finns gott om utrymme att diskutera och att lämna förslag, det framtagna diskussionsunderlaget/förslaget har fungerat väl i den meningen att en hel del engagerat sig, mindre bra eftersom frågan i någon mening reducerats till att gälla Maren – altså mest själva vattenytans utbredning. Diskussionen borde förstås i första hand handla om vad vi vill med Södertälje stad – hur skall staden utvecklas och vad kan man göra för att nå dit.
En fråga om den mer praktiska utformningen av centrala delar av stan är dock möjligheterna att utifrån några skisser förstå hur det faktiskt skulle se ut i verkligheten. Om det skrev jag på Marenbloggen så här (som också resterande citat kommer från, vill bevara:-) dock med korrigering av skrivfel):
Tror faktiskt inte att det vare sig skulle vara svårt eller särskilt dyrt. Visualisering ger alltid bättre uppfattning av saker och ting. Riktigt kul hade det förstås varit att göra en SimCity-liknande 3D-version av stadskärnan med möjlighet för alla att lägga till, dra ifrån etc. Minns att jag såg en 3D-animering av resecentrum i Skövde (tror jag det var) där man kunde gå runt, se hur ljuset skulle falla vid olika tidpunkter osv.
Tänk om man kunde göra något motsvarande kring stadskärnan i Södertälje – särkilt kul om den tillät tittaren att ändra på förutsättningar som hushöjder, vattenytans utsträckning m.m.
Det slog mig också häromdagen att kanske tänker vi fel när vi fokuserar på området i inre Maren. Kanske skulle vi vända på perspektivet.
Vänd på den skiss som finns i diskussionsunderlaget – alltså förlägg huvuddelen av byggnationen på Marens östra sida och ta en del av vattnet i anspråk nedanför Paradiso (Hamnmagasinet heter det kanske numera). Då blir det visserligen långt mellan centrumdelarna men det kanske skulle kunna lösas med en kort automatisk linbana i vilket man svävar över Maren, med båtar etc. (alltså mellan “trappan” och kommersiella lokaler snett över). Kvar blir då den del av Maren som man faktiskt ser och den skulle då få folkliv urnt om i större utsträckning. Gallerian (om vi nu måste ha sådant – själv gillar jag stadsmiljö, möjligen övertakad men inte instängd) blir då naturlig att nå från Stadsparken, pendeltåget – man kan kanske bygga parkering under parken. Då får man också ett byggnadsmässigt samband med en ev exploatering (i framtiden) av spårområdet/gamla tullhuset.
PS Man får ju också ett samband med Slussen/Sydpoolen – man kan säga att man kortar avstånden i känslan om än inte i meter.DS
Motstånd mot att förändra har jag svårt med. Jag har aldrig förstått varför något – default – skall se ut just som det gör nu.
Vore kul – om nu det finns dokumentation – att få se hur området runt Maren och själva vattnets utsträckning sett ut genom historien, åtminstone sedan staden etablerades. För mig är det naturligt att tänka at vi människor utvecklar och förbättrar inte bara bevarar. Södertälje har rimligen förändrats en hel del inte minst på grund av sjöfarten, hamnverksamhet, kajbyggen, ändrad näringslivsstruktur etc Jag finner det rätt naturligt och positivt. Varje tid lämnar sitt bidrag och ofta dyker det numera upp någon som vill bevara det som någon annan tyckte var hemskt för t.ex. 50 år sedan. Finns ju t.ex folk som vill bevara plattan i Stockholm.
En del kan vi dock lära – det är därför jag helst ser klassisk stadsbebyggelse i stadskärnan. Det har enligt min upfattning visat sig ge bäst miljö för människorna; kringbyggda gårdar, vinden stiger över huskropparna, folk känner (till) sina grannar, det finns affärer, restauranger m.m. ut mot gatan som därför blir befolkad. Det är också därför jag är skeptisk till gallerior. De är verkliga centrumdödare, kolosser som alla måste gå runt när dörrarna stängts, ofta dessutom genomkommersialiserade lösningar med få eller inga mötesplatser som inte kostar pengar – det senare viktigt för ungdomar, äldre och a-lagarna.
Lika skeptisk är jag till idéer om bodar. Det finns inte längre utrymme ekonomiskt för den typen av verksamheter annat än på turistorter och bara under säsong. Blir alltså lätt ödsligt stora delar av dygnet och året.Södertälje präglas enligt min uppfattning snarare av storstad än av t.ex. Trosas småstadskänsla. Det är där man måste ta sin utgångspunkt – det är den riktiga stadens puls vi skall utveckla.
Själv bor jag på Mörkö i ett litet, i någon mening lite malplacerat, villaområde vilket skulle bli bättre om det fick svälla ut lite. Det heter Söräng och får väl antas vara byggt på något som förr var en äng. Det är helt rimligt nyttjande av mark som inte längre används för sitt tidigare ändamål och villor är förstås en rimlig boendeform på landet – de gamla torpen kan ju inte familjer bo permanent i numera och ön skulle vara rätt tom på folk om bara sommarstugevistelser gällde. Oaxen, ett stenkast härifrån,är ett bra exempel på hur man kan nyttja ett gammalt brukssamhälle – stora förändringar, modernt boende och förstås något som samtidigt minner om men ser väldigt annorlunda ut. Blir vi bara lite fler kanske vi kan få fungerande kollektivtrafik – att utveckla, bygga till, bygga nytt, fylla i, gräva ut, hugga ner, planetera nytt är normala tecken på mänsklig aktivitet som i stort sett präglar det mesta runt om oss. Den äng jag nu lever på är egentligen sjöbotten.
Vår framtidstro präglas starkt av dessa uttryck för mänsklig aktivitet. Södertälje är en industristad, vi har Scania och AstraZeneca precis inpå stadens centrum. Där finns en del av stadens själ och industriernas expansion påverkar förstås vår bild av staden – och då menar jag i första hand inte den synliga förändringen. Både det nya stadshuset och den pågående upprustningen av skolor är andra uttryck som ger tillskott till upplevelsen av en stad som utvecklas – en plats där saker händer, där det finns framtidstro. Så blir en ort attraktiv.
En viss varlighet krävs förstås:-)
Mera Maren
På väg hem från Fittja Äng där jag lyssnat på ett helt OK tal av Mona Sahlin (om man bortser från att Dogge Doggelito inte bara är hennes idol utan också förebild – för vad undrar man) passade jag på att göra en ny film i min serie av fantastiska filmer om Maren. Denna har jag mycket träffande valt att kalla Min fantastiska film om Maren, del 2.
Vad jag vill åstadkomma med min filmserie är att ge en känsla av hur central Maren-området är för alla Södertäljebor, hur horder av människor njuter av platsen. I förra filmen som var tagen under semestertid mitt på dagen lyckades jag bara fånga några få. Idag var lyckan bättre – faktiskt lite folk i den del man ser uppifrån Järnagatan. Längre bort var det dock folktomt. Dessutom kunde jag dokumentera de bojar som placerats ut av Föreningen Rädda Maren. Enligt Alarik von Hofsten har de dock missat en del och förstås inte alls försökt ge en bild av utvidgningen av vattenspegeln som skulle förstöra den vackra stenlagda plattan!
Jag saknade dock de 3500 personer runt Maren idag – de som hittils skrivit på namninsamlingen som föreningen bedriver men det var kanske för varmt, för soligt eller..?
Min fantastiska film om Maren, del 2.mov
Mona Sahlin sommartalar i Botkyrka
Mona Sahlin sommartalar i Botkyrka : “Mona Sahlin håller sitt sommartal i Botkyrka den 11 augusti. Kl. 13.00 börjar programmet och håller på till ca 16.00. Platsen är Fittja äng.”
13:00-13:05 Christina Zedell, riksdagsledamot hälsar välkommen
13:05-13:25 Zinat Pirzadeh, konferencier
13:25-13:40 Alby Fejm
13:40-13:55 Sanna Carlstedt
13:55-14:00 Zinat Pirzadeh, konferencier
14:00-15:00 Mona Sahlins tal
15:00-15:15 Stand up Zinat Pirzadeh
15:15-15:30 Dogge Doggelito
15:30-15:50 Sanna Carlstedt
15:50-16:00 Katarina Berggrens tal med tack
Det tycks vara så att man enklast tar sig till Fittja Äng (med bil) genom att från E4:an köra mot Tumba/Alby och ta vänster in på Albyvägen – ängen ligger ända nere vid sjön. Alternativt kan man ta tunelbana till Fittja eller buss från Tumba.
Partiet ordnar direktbuss från Södertälje – kontakta Robert Rohammar senast i morgon – onsdagen den 8:e – om du vill åka med!
Maren – Södertäljes hjärta
Svårt det här med utveckling. Ibland känns det som om man diskvalificerat sig från att ha synpunkter genom att faktiskt vara lite partipolitiskt aktiv, men så kan det ju inte vara, jag har ju inte precis deltagit i någon omfattande intern diskussion. Alltså tar jag till mig den omfattande diskussion i frågan som utbrutit tack vare kommunens enligt min uppfattning närmast föredömliga initiativ. Man har alltså tagit fram ett förslag och låter sedan detta diskuteras fritt – efterfråga medborgarnas synpunkter.
Tyvärr så är det mesta som hörs gnäll. Gnäll på att tiden är för kort, gnäll på att man tagit fram ett förslag, gnäll på att man lagt ner pengar på att ha en ideskiss och inte minst gnäll på att man fokuserar Maren (och att det i förslaget finns en inte särskilt stor men doc förändring av vattenspegelns form och storlek).
Själv har jag alltid uppfattat Maren som en outnyttjad, ja kanske t.o.m. missbrukad resurs. Det är dött runt viken ungefär 90% av tiden, lite liv i anslutning till de få krogarna längst in några kvällar i veckan, lite liv några få dagar om året då något arrangeras.
Tog mig före att med mobilens hjälp dokumentera Maren-området idag runt 13.30 – alltså en vanlig dag med sannolikt rätt mycket semesterfirande. Lite grådaskigt men inte alls dåligt väder ca 22°.
Det enda gnällpikarna tycks överens om är att Maren skall bevaras precis som nu – kul eller hur! Möjligen kan man tänka sig lite småskalig bodverksamhet – Södertälje är väl ingen turistort som bara skall leva under sommaren?
För mig är det självklart att Maren skall ingå i staden dvs i en traditionell stadsbyggnadsmiljö. Det finns en rad hyfsat vackra stenhus mot Järnagatan – fortsätt i samma stil, inrym bostäder, affärer, krogar, discon och andra former av samligspunkter bio (teatrar finns redan). Stäng framförallt inte av/in något i galleriaform (som ju blir död yta efter stängningsdags). I andra städer finns exempel på hur man gör utemiljön trevligare genom att taka över gator men låt det vara helt öppet i ändarna så gångstråken kan leva dygnet runt.
Se framförallt till att inte gnällspikarna bosätter sig i centrum för då bädddar man snabbt för att allt skall vara ljudfritt, trafiken blockeras och stängningsdags ungeför när lusten att gå ut inträffar.
Några ungdomar från SSU i Södertälje skrev idag på LT Debatt – artikeln hittas inte hos LT men väl hos socialdemokraterna. Nu överdriver de förstås lite – inte står och faller Södertälje med hur man eventuellt beslutar i denna fråga men deras inlägg utstrålar en positiv framtidsanda som är tilltalande. Deras åsikter i sak stämmer också rätt väl med de åsikter jag möter när jag talar med ungdomar av olika sort.
Mer om förslaget finns hos kommunen och på Alariks Marenblogg.
För övrigt tycker jag att hela processen får anses hyfsat välskött. Debatten har kommit igång. Många engagerar sig – tyvärr dock några lite för trist gnälligt – och massor med synpunkter ramlar in. Kommunfullmäktige bör kunna ha ett bra underlag för sitt beslut under hösten!
Schori om Irak
Ingen bör utvisas hit: " Skulle Bushadministrationen erkänna det uppenbara, att inbördeskrig råder, vore detta lika med att medge ett strategiskt och militärt misslyckande med stora politiska konsekvenser.
Skulle svenska myndigheter förklara att krig råder, vilket är ännu mera uppenbart, skulle detta få konsekvenser för asylpolitiken.
I båda fallen, om än på vitt olika nivåer, ägnar man sig åt ett illusionsmakeri som undergräver allmänhetens förtroende för den offentliga makten och förorsakar omfattande mänskligt lidande.
Sverige borde hålla sig för god för dylikt taskspeleri. Vi talar om ett land där var femte irakier antingen dödats eller sårats, fördrivits ur landet eller blivit flykting i sitt eget land. Ett land som är i snabbt förfall och där inga statliga institutioner kan garantera någons säkerhet och där all fiktion om nationell samling är bortblåst eller bortsprängd. Där finns dessutom krigförande utländsk trupp som av de allra flesta uppfattas som ockupationsmakt. De amerikanska soldaterna i Irak är nu långt flera än antalet soldater i samtliga 18 av FN:s fredsmissioner och vars kostnad också vida överstiger FN:s totala budget för fredsbevarande operationer."
Pierre Schori skriver i dagens Aftonblad. Artikeln borde förstås också ha undertecknats av Mona Sahlin. Den uppfattning som Schori ger uttryck för borde också Yilmaz Kerimo, s-märkt riksdagsman från Södertälje också ta till sig – jag kritiserade hans uttalanden i LT beträffande just denna situation häromdagen. Schori kallar Sveriges officiella hållning för taskspeleri, det gäller för herr Kerimo också!
Att vi absolut skall ha fullständigt öppna gränser för folk som flyr från ockupationens Irak är solklart! Att börja dribbla om att bara vissa (icke-muslimer får man anta) skulle vara hotade av de konflikter som blossat upp i kölvatnnet till denna ockupation är oförsvarligt. Schori refererar bl.a. till systematiska våldtäkter som Diane King rapporterat i en artikel i International Herald Tribune den 8 juli (Schori uppger som framgår att den publicerats i New York Times den 9 juli):
“Än mera upprörande är den amerikanska antropologen Diane Kings artikel (”Using rape as a weapon”, NYT 9/7) om systematiska våldtäkter av samma typ som i Balkan, Rwanda och Darfur. King har forskat i Irak sedan 1995, framför allt i irakiska Kurdistan.
Hennes bärande tes är att när en medlem av en folkgrupp våldtar en kvinna från en annan folkgrupp, och hon menar att dessa brott begås av representanter från alla folkgrupper, så är detta våldförande förutom ett enskilt vidrigt övergrepp också en systematisk krigsmetod. Genom att ”så sitt frö i en fiendes sköte” förstärks övergreppet och leder till kvinnans stigmatisering och utstötning från den egna gruppen men också till att hennes barn kan ses som en potentiell fiende i hennes egen kropp. King avslutar sin artikel med en vädjan om att alla makthavare i Irak bär ett ansvar för att så slut på denna galenskap.”
Men det är väl bara muslimer som skall skickas tillbaka?
Södertälje – en kommun?
Sedan mycket länge finns en del spänningar i Södertälje kommun som härör från det faktum att så mycket av intresse och uppmärksamhet fokuseras på centralorten – Södertälje stad – och så lite sådant kommer ytterområdena till del. Olika åtgärder har prövats t.ex. en nu mer än 15-årigt kommundelsnämndshistoria och en kommundelning. Den senare skedde när Nykvarn bröt sig ur. Den förra lever än även om kommundelsnämnderna ofta behandlats styvmoderligt av de centralt belägna kontor de är beroende av och knappast försetts med möjligheter och mandat att ge just medborgarna i respektive kommundel mer faktiskt inflytande.
Bara några små exempel:
Efter senaste omgången av kommundelningsdiskussioner beslöt kommunen att arbeta för en mer sammanhållen kommun. Det var för tre (3) år sedan. I morgon är det viss dags att komma igång (med undantag för någon utställning som var på stadshuset inne i stan). Denna passivitet – eftersom ansvaret förstås lagts centralt – är ju bara ytterligare ett tecken på hur perifert man ser ytterområdena, trots att vi väl har en stadsdirektör som rimligen passerar åtminstone två av kommundelarna på väg till jobbet.
Så länge man inte upplever att företrädare för kommunen talar om hela kommunen, tänker hela kommunen och handlar som om vi är en kommun kommer förstås ytterområdenas medborgare att betrakta kommunen med skepsis. Kanske kunde vi få det bättre om vi fick bestämma själva, tänker man lätt.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Södertälje, Hölö, Mörkö, Kommunikationer, Anders Lago, Järna, Södertälje kommun, Kommundel, Kommundelning, Tullgarn, Oaxen
Senaste kommentarerna