Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Sex (försäljning) en mänsklig rättighet
Att sälja sex är en mänsklig rättighet: “Birgitte Kofod Olsen, avd.chef på det danska nationella institutet för mänskliga rättigheter – IMR, påtalade igår att FN erkänner kvinnors rätt att sälja sexuella tjänster och att sexköpslagar är ett brott mot de mänskliga rättigheterna.
Birgitte Kofod Olsen säger att på kvinnornas kampdag den 8 mars är det för många som vill tala för sexarbetarnas sak och för få som vill tala om deras rättigheter.
Oj vad rätt hon har!”
Isabella Lund, som igår var rätt arg på svenska feminister, tipsar om en artikel på Institut for menneskerettigheter – det danska institutet för mänskliga rättigheter. Artikeln är en intervju med en avdelningschef, Birgitte Kofod Olsen. I intervjun konstaterar Kofod Olsen att
– Det er vigtigt at huske, at disse rettigheder og friheder er anerkendt af både FN’s kvindekonvention og i den danske lovgivning. Sagen er, at før staten må gøre indgreb i individets frihed og selvbestemmelsesret, så skal det godtgøres, at en indgriben er nødvendig og rimelig.
Når FN derfor skriver, at staten skal »…hindre enhver form for handel med kvinder og udnyttelse af kvinder ved prostitution«, så menes der altså ikke et totalforbud mod sexkøb, påpeger hun.
- Konventionen er derimod udtryk for det rettighedsperspektiv, jeg har foreslået i forhold til kvinder i prositution. Nemlig at staten først har pligt til at gribe ind, men når det er nødvendigt og rimeligt. Som fx over for det slaveri, som handlede kvinder er ofre for.
Detta är ju lite intressant. Kofod Olsen menar alltså att FNs konvention som naturligtvis vi också är bundna av faktiskt tilerkänner sexarbetare rätten att utöva sin verksamhet. I det ljuset blir ju vår märkliga ordning med kriminalisering av sexköpare ännun mera udda. Dessutom menar Kofod Olsen en lknande lagstiftning (som den svenska)
Det vil jo ikke fjerne prostitutionen. Det vil bare blive ulovligt og foregå i det skjulte. Så hellere en mere målrettet indsats mod menneskehandlen og den kriminalitet, der er forbundet med prostitution. På den måde bevarer vi også respekten for de mennesker, det handler om. Respekten for at de har deres frie ret, slutter hun.
Tänk om diskussionen kunde föras med liknande utgångspunkter också i vårt land – istället för med de moralistiska förtecken som nu dominerar.
Sex är bra – men vilken?
Mer sex åt folket: ”Det här, kära läsare, är en bra idé. Heja RFSU! Heja Apoteket (som inte borde säljas)!”
Catharina Ullström vill ha mer sex åt folket och tycker att det är bra att Apoteket nu börjar sälja sexleksaker. Man skall ta fram åtta artiklar (8) som skall få svenska folket att må bra. Alltså jag har inga som helst invändningar mot att Apoteket utvidgar sortimentet – men 8 artiklar för att de låt oss säga 7 miljonerna könsmogna, sexuellt mer eller mindre aktiva senskarna skall må bra!?!?
Minns att Karolina Ramqvist avslutade någon artikel förra året med
Det är trots allt det som är det mest förbjudna: Vilka ska man ha sex med och måste de vara riktiga människor?
Kanske har vi nu fått svaret – det är saker (för vi får ju inte ha det med människor som kan tänkas göra det mot betalning – sexarbetare) som är lösningen. Inte vilka saker som helst utan av RFSU och Apoteket noggrannt utvalda. Inte allt för kinky får man anta.
Kanske behöver vi förebilder – Ramqvist det att berätta att vi inte får det via svenska film i alla fall
FILMSEXET ÄR I OTAKT med tiden, samtidigt som det också kan vara vägledande. Och i så fall, hur skadligt är det? Hur mycket bättre hade vi mått om vi sluppit se alla sexsubjekt ta livet av sig på slutet och hur farligt är det för dagens ungdom att man bara kan visa kvinnor ha njutningsfullt sex om de väger två hundra kilo och har militärfetischistiska huvudbonader?
Nåväl – jag ser fram emot att shoppa i Apotekets lilla sexhörna (med hustrun kanske) och de goda råd vi där kan få.
Vi glömmer bort många gånger att det sexuella livet är en viktig del av hälsan. Det är också så att med väldigt många sjukdomar, och inte minst med mediciner, kan man få problem. Så det finns en nära koppling till vår ordinarie verksamhet. För oss är det här en del av livet, det är inget skamligt eller fult som man ska moralisera över, säger Eva Fernvall.
Varför vill folk handla det här på Apoteket?
- Jag tror att en hel del handlar om en känsla av trovärdighet. Vår personal kan mycket om läkemedel och hälsa och man litar på de råd man får från oss. Man vill nog också köpa de här artiklarna i en miljö som inte känns för spektakulär, utan ganska neutral, säger hon.
Några reflektioner kring Fernvalls uttalande:
Det sexuella livet är en del av hälsan – visst, men avses sex med partner, sex med eller utan relation, sex på egen hand. Och hur viktigt är sex med annan människa relativt sex med maskin/hjälpmedel ur hälsosynpunkt.
Sjukdomar kan ge problem – visst men det gäller väl inte bara dem som har en partner att lösa problemen tillsammans med, hur skall Apoteket hjälpa dem som saknar människa att ha problem med.
Personligen tror jag faktiskt – tvärtemot Fernvall – att just Apoteket, där man som regel möter människor man känner, kanske inte är den plats man helst köper sexleksaker (i mycket begränsat urval – jag kan inte komma över antalet alltså 8 utvalda produkter som skall lösa hela svenska folkets behov av hjälpmedel) men det är klart, kan man få en hjälpande hand, kanske en praktisk demonstration så kanske det blir en succé.
Heder åt Hedin
SvD anklagas för bloggcensur: “Ursprunget till diskussionen den här gången var en artikel i SvD i lördags. En 25-åring har dömts till fängelse för våldtäkt på en 11-åring han träffat via nätet. Flickans pappa uttalade sig i artikeln, detta väckte en del kommentarer.
SvD:s moderatorer tog bort ett par av dessa länkar. Efter den kritik vi fått har vi nu återställt länkarna igen. Vid närmare eftertanke var det inte motiverat att ta bort länkarna.
Men vi rör oss med mycket svåra etiska frågor och gränsdragningar och vi kommer nu internt på SvD.se att se över våra regler för modereringen av Twinglylänkarna.”
(Hittat via knuff.se.)
Ibland blir man ju riktigt glad. Bo Hedin gör inga försök att mörka vad SvD sysslat med (vilket alltså inte är någon inskränkning av yttrandefriheten utan en policy-fråga för SvD). Dessutom har man hörsammat kritiken från t.ex. Oscar Swartz och nu alltså återställt de borttagna länkarna. Heder!
Några exempel på sådant som alltså gjorde SvDs moderatorer nervösa är Blogge Bloggelitos text Det gör ont när knoppar brister liksom när Oscar Swartz skrev om och refererade till detta i Sexnegativ lördag. Swartz gick förstås hårt åt SvD i Svenska Dagbladet lyder mobben: Censurerar Swartz. I den artikeln refererar också Swartz Blogges Free Speech for the Dumb där han tydliggör varför vi har yttrandefrihet – alltså inte för att klia varandra på ryggen utan för att säkerställa att allas åsikter fritt kan uttryckas. Inte nödvändigtvis i viss tidning men principiellt – man har rätt att säga sin mening också om den uppfattas som obekväm, omoralisk, otillständig, äcklig, frånstötande, kränkande, oförskämd, sjuk av alla andra.
Följande utdrag från Blogge är tänkvärt när det t.ex. gäller Aftonbladets hållning i dessa frågor:
Vi behöver inte nödvändigtvis försvara de åsikter som uttrycks och som är föremål för censur, men vi försvarar rätten att uttrycka dem.
Det sistnämnda är något som landets stora tidningar på sina ledarsidor länge har skrivit som ett slags bekännelse till det fria ordet. Den bekännelsen har sedan länge visat sig blott vara en läpparnas, och det finns i dag inte en enda tidning som är beredd att på allvar ställa sig på yttrandefrihetens sida. Exempelvis uttryckte Aftonbladets tidigare bloggbyföreståndare på Bloggvärldsbloggen, Lotta Holmström, stor glädje efter det att pedofil.se stängts ned av det psyksjuka drevet. Vad är det för jävla journalist som uttrycker glädje över att det fria ordet stryps?
Aftonbladets motivering till avstängningen av Maxibloggism är – och håll nu ordentligt för ögonen – följande: ”AB är iofs i princip för att debatter förs som C. har gjort, dvs från en s.k. värdeneutral utgångspunkt. En sådan ansats kan i sina bästa stunder vara mycket givande men eftersom man då lätt hamnar på kollisionskurs med andra utgångspunkter är det emellertid en i längden mycket svårhanterlig debattform. Inte bara för att den lätt urartar i personangrepp och dylikt, men också för att den underliggande andemeningen sett ur etisk-mänskliga utgångspunkter kan alltmer framstå som oförsvarlig.” Med andra ord: den moraliska majoriteten och drevet bestämmer vad som är tillåtet att skriva om på Aftonbladets bloggby.
Yttrandefriheten kan inte tas förgiven. Tvärtom så är den ständigt hotad och redan allvarligt inskränkt genom åsiktslagstiftning. Jag tror inte det är de stora mediekoncernerna som kommer att vara dess främsta förkämpe utan det krävs mobilisering av alla demokrater – tyvärr är ju inga partier oanfrätta av den anda som för närvarande råder där sexualfientligheten tycks motivera allehanda ingrepp.
Har Zaremba på fötterna?
När kränkta blir “kränktkultur”: “Vi påstås ha fått så mycket makt att vi kan spela på vårt övertag, “låtsas” vara kränkta, få förmåner och därmed förtrycka alla andra som egentligen bara vill väl.
—
Så länge det fortfarande inte är en merit att vara döv, svart, muslimsk, lesbisk kvinna i Svenskt Näringslivs styrelse kan vi nog inte tala om att det skett några större förändringar i praktiken sen valet.”
(Hittat via s-bloggar.)
En partikamrat har sällat sig till skaran som inte alls accepterar den beskrivning Zaremba gör av situationen på Lärarhögskolan. Tvärtom så refererar han till en några år gammal nyhetsartikel i DN som skall visa att Zaremba i själva verket återger fakta felaktigt (antagligen om det nu är samma fall som behandlas för att han inte skildrar verkligheten enligt anmälarnas uppfattning). Själv kontrollerade jag uppgifterna om situationen (inte enskilda fall) med en bekant som jobbar på Lärarhögskolan och fick Zarembas version i huvudsak bekräftad.
Det intressanta med Romsons text är dock att den dels ensidigt fokuserar på frågan om diskriminering på grund av sexuell läggning (det gör inte Zarembas artiklar), dels att han (Romson) å ena sidan hävdar att de kränkta inte alls vill ha/får några förmåner och å den andra sidan bara skulle anse att framsteg gjorts om just egenskapen att tillhöra en potentiellt kränkbar grupp var meriterande.
Själv har jag uppfattningen att just begreppet kränkt är oerhört problematiskt idag. Det har ingenting specifikt med t.ex. HBT-personer att göra. Folk blir kränkta av allt möjligt. Jag minns t.ex. att Göran Persson blev kränkt (eller snarare ansågs sig kränkt) när något företag använt en bild på honom i reklam. Ordet borde enligt lag reserveras för verkligt kränkande!!!
Dagens politiska korrektör: Maciej Zaremba
Maciej Zaremba: så politiskt korrekt man kan bli: “Precis som när det gäller feminismen, som får representeras av det fåtal rabiata, hänsynslösa manshatare, gör låter Zaremba några få knäppgökar representera queerrörelsen och några knäppa studenter får gestalta likabehandlingslagens konsekvenser”
(Hittat via knuff.se.)
När jag tidigare skrev om Maciej Zarembas artiklar i DN på temat missbruk av lagen om likabehandling funderade jag faktiskt om det möjligen skulle kunna uppfattas som politiskt inkorrekt att 1) kritisera lagens tillämpning och dess effekter som Zaremba gör och 2) att uttrycka sig så att det kan uppfattas som stöd för hans teser. Jag har fått denna fråga besvarad: Enligt Roya på bloggen Roya och Matilda är det i själva verket Zaremba som är politiskt korrekt (och därmed förstås också jag m.fl.).
Det är emellertid inte nog med att Zaremba i denna fråga alltså är den politiskt korrekta (man blir ibland helt förstummad), han är dessutom ”uppenbart okunnig om diskriminering” och i själva verket så vet Roya att berätta att
Problemet på de flesta högskolor är att för få driver de här frågorna och när kårobligatoriet försvinner kommer det att bli ännu svårare.
Nu handlade förstås inte Zarembas artiklar så här långt om något annat än situationen på Lärarhögskolan i Stockholm (som numera är integrerad med Stockholms Universitet).
Så sammanfattningsvis:
Det är i Sverige 2008 politiskt korrekt att hävda att lagen om likabehandling (kan) missbrukas – på ett utpekat lärosäte.
Det är i Sverige 2008 politiskt korrekt att ifrågasätta att en eventuelt upplevd kränkning automatiskt skall betraktas som ett fall av diskriminering (och skadestånd utgå) – på ett utpekat lärosäte.
Det är i Sverige 2008 politiskt korrekt att ifrågasätta queerteorier.
Och så är det förstås väldigt politiskt inkorrekt att förespråka bibehållandet av kårobligatoriet, detta mot vår grundlagsskyddande föreningsfrihet stridande kvarvarande rest från den tid då universiteten uteslutande var hemvist för överklassens barn. Dessa demokratiska kamporganisationer mot diskrininering:-)
Ordningsmannen och sexköpsdebatten
Hur skriver vi egentligen | Svensson: “Nu ska det väl sägas att vi alla blir förbannade och trampar över ibland. Att vi alla går till överdrift och tar i för mycket ibland. Sådan är nu verkligheten. Men vi alla borde kanske tänka lite mer, innan vi skriver och postar. Men det är nu väldigt lätt att kasta sig över tangenterna och skriva ner precs vad man tänker. Det ser inte alltid så snyggt ut och är inte alltid så schysst.”
Det är klart man kan föra en seriös debatt|Svensson
Anders Svensson tycker å ena sidan att det sker övertramp i debatten (inte bara om) sexköpslagen. Å den andra hävdar han att det går att föra en seriös debatt. Å den tredje sidan att (under rubriken Sexköpslagen är inte en flopp)
“Men som sagt, ingen kan idag säga om lagen är en flopp eller om den är bra. Trots att en del verkar tro det. Men en bedömning av den är bra eller inte kan inte vila på felaktiga förväntningar. Vilket socialstyrelsens tidigare bedömning gör. En utredning är på gång.”
och å den fjärde att
“Låt oss vänta på den innan vi bestämmer oss för vad vi tycker om lagen. Jag lutar åt att lagen är bra. Andra lutar åt motsatsen.”
Det man kan notera är att Svensson inte alls berör lagen ur ett principiellt perspektiv, vilket väl faktiskt får betraktas som ett krav om man nu anser att en seriös debatt är önskvärd/möjlig. Istället betraktar han den uteslutande ur ett pragmatiskt perspektiv och där dess effekter vad gäller att minska prostitutionen (i allmänhet) och “hjälpa” de prostituerade tycks vara de viktigaste kriterierna.
Om man nu börjar med de pragmatiska aspekterna utifrån Svenssons resonemang kan man konstatera att en effekt av sexköpslagen ju är att vi har mindre kunskap om prostitutionens omfattning, villkor etc sedan den ju de facto kriminaliserats genom att den ena parten, köparen, begår brott. Det gör ju att denna part inte kan undersökas i någon vettig mening eftersom de knappast kan förväntas ge sig tillkänna. Prostituerade, som oavsett skäl för sin verksamhet, måste också bedriva sin verksamhet i lönndom eftersom de annars riskerar att exponera sina kunder som då kan komma att straffas. Konstruktionen är korkad om ambitionen är att “hjälpa” de prostituerade ur sin yrke.
Men just denna ambition, att “hjälpa” sexarbetare att lämna sin verksamhet är ju i sig den kanske viktigaste frågan.
Att vi bör ha ett samhälle där människor som utsätts för brott får hjälp är vi väl sannolikt alla överens om. För de sexarbetande gäller med nuvarande lagstiftning att de “utsätts” för brott genom att utöva sin verksamhet – torsken begår ju brott när han betalar. Kanske klarar han sig om han låter bli att betala trots avtal om det? Tänker förespråkarna för sexköpslagen att det är leverantören av tjänsten som efter avslutad transaktion skall polisanmäla sina kunder?
Att vi också vill ha ett samhälle där männniskor som har en eller annan form av missbruksproblematik skall kunna få vård är vi sannolikt också överens om. Eftersom sexköpslagen tvingar prostituerade att bedriva verksamheten i lönndom hjälper den ju inte till att få kontakt med de missbrukande sexarbetarna. Eftersom sexköparen redan begått brott kan man knappast tänka sig att han/hon skulle göra socialen uppmärksammade på en missbrukande sexarbetare. På vilket sätt ger lagen bättre möjligheter att hjälpa missbrukande sexarbetare?
Samma gäller förstås människor som av andra skäl i egentlig mening inte valt att prostituera sig. Lagen tvingar dessa att dölja sin verksamhet. Möjligheterna att hjälpa minskar.
För den grupp av sexarbetare som i verklig mening fritt valt denna verksamhet är ju lagen absurd. Lagen sänder ju ut signalen att själva företeelsen – att ta betalt för sex – inte accepteras i vårt samhälle. Det illustrerades ju synnerligen väl av Maria Wtterstrand i en TV-debatt häromveckan där hon hävdade att lagen inte kan tas bort eftersom det just skulle signalera att det är OK att köpa sex.
Och det är då vi kommer till det centrala – alldeles oavsett vilka effekter sexköpslagen ger i termer av ökad/minskad prostitution, ökad/minskad trafficing osv. Enkelt uttryckt – varför vill vi utplåna prostitutionen? Varför vill vi inte ha prostituerade? Varför får man inte ta betalt för sexuella tjänster? Varifrån kommer denna föreställning?
För att göra frågan enkel, tydlig och personlig:
Om jag vill kan jag på vägen till jobbet helt legitimt köpa massage. Den massagen utförs av en människa som använder sin kropp för att utföra tjänsten. Fortfarande helt legitimt får massören utföra dessa tjänster på hela min kropp och ta betalt för detta. Massören åtnjuter vår respekt och har en laglig verksamhet.
Dock – om syftet med massagen vore att ge mig sexuell tillfredsställelse så skulle jag enligt sexköpslagen vara en brottslig om jag utnyttjade möjligheten/tjänsten. Massören skulle plötsligt inte längre respekteras för sitt yrkesval/kunnande utan kallas hora och anses vara i behov av hjälp att komma ur sitt förfärliga leverne (alldeles oaktat om det var ett helt fritt val).
Så om vi vill föra en seriös debatt om sexköpslagen behövs inga utvärderingar, det som behövs är att reda ut varför vi skall ha en lagstiftning som kriminaliserar köp av sexuella tjänster när vi inte kriminaliserar annat användande av kroppen för utförande av tjänster. Måste andelen kvinnor i verksamheten vara tillräckligt stort (och i så fall varför)? Måste andelen missbrukare inom yrket vara över en viss nivå (och i så fall varför)? Helt enkelt varför är det syndigt att köpa sex – för det är ju i själva verket den traditionella hycklande kristna sexualmoralen det handlar om?
Avkriminalisera torskarna
Jag har varit tveksam till den s.k. sexköpslagen länge men blivit alltmer övertygad om att den är skadlig för de som den sägs skydda, dvs sexarbetarna och att den egentligen bara är uttryck för en hycklande kristen sexualmoral. Sex får bara utövas inom ramen för äktenskapet, bara med en partner, bara med en partner av motsatt kön etc. Likaväl som sexarbetarna gärna stigmatiseras så gäller ju detsamma för sexköparna, de s.k. torskarna.
Stötte via knuff.se på en tråd av inlägg som ganska seriöst punkterar de argument som brukar användas för sexköpslagen. Det första – tankar från en glädjeflicka – slår fast just det – INGET ARGUMENT I SEXKÖPSDEBATTEN HÅLLER.
Underförstått och mellan raderna, verkar det mest frånstötande med sexköp vara själva den ekonomiska transaktionen. Det är okej att tycka det, men det är inte okej att kräva, att andra ska tycka samma och absolut inte okej, att göra en grupp till kriminella utifrån den åsikten.
Visst går ofta pengar och makt hand i hand. men jag har svårt att tänka mig, att någon av alla de kunder jag mött, någonsin tänkt att….. “nu betalar jag och då har jag makt och rätt att göra vad jag vill med Greta garbo.” Det funkar inte så och det vet alla vi som frivilligt säljer sex.
Det är vi som gör upp förutsättningarna och det är vi som sätter priset. Sedan sker oftast mötet med ömsesidig respekt.Nu kan jag i och för sig, också tycka att man inte ska behöva betala för att få sexuell stimulans och njutning. Men verkligheten stämmer inte alltid överens med ens önskningar och det är väl bra att möjligheten finns för de som så önskar.
Nu väntar jag bara på att den kriminella stämpeln på dessa ska tas bort. Enligt mig, är inget av ovanstående argument hållbara. Inget som gör det rätt att få fortsätta stigmatisera och göra livet svårt för sexsäljarna och för att fortsätta kriminalisera sexköparna.
Hos Minatankar1s Weblog krossas (och det är inga överord) Josefin Brinks argumentering (hämtad från hennes blogg och från en artikel på SvT.
“Att samhället ska säga; “Vi hade fel. Det är okej att köpa sexuella tjänster. Det är en rättighet som vi var dumma nog att inskränka. Kör igång.”
Jag har aldrig sett någon motståndare mot sexköpslagen säg att köp av sexuella tjänster är en rättighet. Har du?
Att köpa sex är ingen rättighet!
Sex är aldrig en rättighet, med eller utan pengar inblandat.Debatten handlar överhuvudtaget inte om hurvida det är en rättighet att köpa sex eller inte, utan hurvida detsamma ska vara kriminaliserat. Här föreligger en väsentlig skillnad och jag förutsätter att en politiker har tillräckligt med fungerande kraft innanför pannbenet att inse skillnaden.
Själv har jag lite svårt att argumentera för sexköparnas sak av den enkla anledning att jag mig veterligen bara har känt en person som tillhör denna skara. Icke dessto mindre kan jag hysa förståelse för att det finns personer som av olika skäl vill köpa sexuella tjänster och från min horisont är det svårt att skilja den typen av tjänster från många andra – massage är väl det som ligger närmast tillhands genom att det innebär att massören arbetar med kroppen och det för kunden rimligen kan vara behagligt, någon form av njutning. I princip skiljer det sig ju bara genom vilka kroppsdelar som masseras.
För den som betraktar sexköpare som moraliskt suspekta, som monster som betalar för andras kroppar (som om vi talade om slavhandel, vilket uselt argument) kan en artikel i Göteborgsposten vara upplysande.
Förlåt dem ty de veta icke vad de göra
Katrine Kielos: Väljarnas engångsligg: “Partiet kände sig anklagat, tyckte att det hade offrat allt för den här relationen, nästan spruckit i sömmarna för saneringspolitiken, kompromissat, förhandlat, slitit sitt ideologiska hår tills det knappt fanns något kvar och nu äntligen kunde man 2006 lägga den första budgeten med något annat än bara nedskärningar. För vems skull trodde folket egentligen att socialdemokratin hade gjort allt det här?! För folkets skull naturligtvis!
Socialdemokratin förväntade sig tacksamhet. Inte allt det här:
vi-måste-prata-för–jag-tror-att-jag-kanske-är-lite-förälskad-i-någon-annan. Partiet bet ihop med stereotyp manlig standardreaktion nummer två:
»Jaha ni är inte nöjda. Vad vill ni ha då!? Säg vad ni vill ha så fixar vi.«
Men folket ville inte ha mer saker. Folket ville känna sig sett. Folket började bli irriterat och ville gräla. Ville hitta något konkret som kunde bevisa den där känslan man hade, att socialdemokratin faktiskt inte längre älskade en.
»Titta du har inte städat i garaget! Det ligger jättehöga arbetslöshetssiffror där! Det här bevisar att du inte bryr dig om mig!«
Socialdemokratin reagerade med stereotyp manlig standardreaktion nummer tre:
»Sluta tjata! Jag vet om det! Varför tror du att jag har svårt att sova på nätterna! Jag ska fixa det (jobben kommer, jobben kommer, jobben kommer…)«”
(Hittat via Esbatis kommentarer och Promemorian.)
Katrine Kielos får faktiskt till det riktigt bra – hon beskriver det svenska folkets förhållande till såväl den tidigare socialdemokratiska regeringen /partiet/Persson och till Reinfeldt och högeralliansen.
En gång är ingen gång brukar man väl säga – skall vi alltså förlåta “folket”?
Försvar av den kristna sexualmoralen
Granska sexköpslagen!: “Sexköpslagen väcker starka känslor. Det är i sig inte negativt, kanske snarare fullt normalt, för lagen var radikal när den klubbades 1999 och den är radikal idag. Annars skulle jag inte ha satt mig i SVT-studion med förhoppningen att åtminstone hinna med ett argument eller två. Jag ville berätta varför jag försvarar sexköpslagen, varför jag är fruktansvärt rädd att Sverige ska intryck av kontinentens länder som valt att legalisera.”
(Hittat via Att arbeta som eskort.)
Andreas Gustavsson oroar sig för vad ett avskaffande av sexköpslagen skulle skicka för signaler. Kanske att fria medborgare har rätt att själva bestämma om de vill ha sexuelt umgänge och att de då också har rätt att avtala om eventuell ersättning?
Det skall enligt Andreas Gustavssons uppfattning vara brottsligt att köpa en medmänniska. Observera att detta tycks vara det enda område där man kan om man betalar för en tjänst/ett arbete som utförs med kroppen anses köpa en medmänniska. Låt mig vara extremt tydlig:
Om jag vill ha kroppslig massage enkom för min egen njutning är det enligt Gustavsson antagligen helt ok, jag köper inte massös(r)en (medmänniskan). Om jag vill ha kroppslig massage som innebär sexuell njutning är det enligt Gustavsson fråga om köp av massös(r)en (medmänniskan).
Den enda slutsats som är möjlig att dra av detta är att det handlar om djupt liggande från århundraden av kristet kulturellt inflytande inspirerad sexualmoral.
Av just det skälet upprörs jag över att Gustavsson kallar sexköpslagen radikal – den har ingenting med radikalitet att göra utan är ett utslag av en tämligen extremt reaktionär syn på sexualiteten. Synen på främst kvinnan som ett självständigt subjekt saknas, hennes självklara lika rätt, som män, att bestämma över sin sexualitet förnekas.
Något helt annat är att det finns sannolikt alldeles för många prostituerade som far illa. Så var det i de flesta branscher innan arbetarna genom facklig kamp såg till att förbättra förhållandena. Prostituerade förnekas denna rätt att organisera sig idag faktiskt främst genom kriminaliserandet av sexköpare. Den utformning lagen har är så klurig att en sexualmoralist som Gustavsson på fullt allvar kan argumentera så här:
Vad vi ser är en lobbykampanj, och den drivs av ett fåtal prostituerade som hittat meningsfränder i extremliberaler. Man önskar sig organiseringsrätt, man önskar sig legalisering. Se individen, säger man. (Och glömmer som regel sexköparen, som är den kriminaliserade parten.)
Här har vi alltså en man som försöker misstänkliggöra enskilda prostituerade genom att beteckna dem som företrädare för en lobbykampanj och dessutom låta sig uppbackas av extremliberaler. Tala om härskarteknik!!!!
PS Andreas (om du läser detta) jag såg debatten och för mig framstod Susanne Dodillets argumentering där hon exemplifierade det kotsägelsefulla i att å ena sidan kräva att kvinnor skall ha rätt att bestämma helt självständigt över sina kroppar när det gäller abort medn å den andra sidan förvägra dem rätten att bestämma om de vill använda samma kropp för att utföra sexuella tjänster mot betalning. Vad är det som är svårt att fatta med det??????? DS
Skrota sexköpslagen snarast
Kort om debatten: ”Isabella klarade sig bra1. Det kändes ibland som att hon försökte gripa över för mycket på en gång, men det är förståeligt. Maskeringen gjorde kanske inte underverk för trovärdigheten, men bättre än att delta via telefon med förvrängd röst.
Josefin Brink är gapig och kan inte säga prostitution. Hon tycker inte om sexmoralism och ägnade sig sen åt just det.”
Jag håller med Joshen. Möjligen har jag kanske en något mera negativ upplevelse av Josefin Brink prestation under debatten att redovisa. Jag trodde hon hade en viss intellektuell kapacitet och blev dörfär rätt förvånad när hon inledningsvis vecklade in sig i ett synnerligen obegåvat resonemang kring hur sexköpslagen inte alls ingrep mot de prostituerade utan bara inriktade sig på kunderna. Vilken annan yrkeskår skulle uppfatta sig som “ej berörd” om kunderna plötsligt kriminaliserades?
Samma snurr blev det ju när hon först deklarerar att hon inte gillar sexmoralism och sedan faktiskt hänger sig åt densamma!!!
Själv tycker jag också att Isabella är ytterst modig som, om än lätt maskerad, framträder på detta sätt. Möjligheten att någon känner igen henne (på ögonen, på rösten, på kroppsspråk är ju ganska stor och hon riskerar ju inte bara att därmed exponera sina kunder som ju är “grova brottslingar” utan långt viktigare anmälan till socialen och risk att få sitt föräldraskap ifrågasatt.
Mannen från ETC gav ett konstigt intryck (Andreas Gustavsson). Han försökte ge sken av att hans uppfattning i frågan uppstått då han åkt till fotbolls-VM för att intervjua prostituerade häromåret. Är det någon som kanske minns diskussionen inför detta och kraven på bojkott/förbud då?
Dock – det är faktiskt ett stort framsteg att debatten kommer till stånd.
Senaste kommentarerna