Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Bloggande farligt för din hälsa
Memento Futurum: Farorna med att blogga: “Yossi lägger fram ett par argument man inte kan bemöta och det är en skrämmande sanning. En sanning som kan komma att förändra bloggosfären för evigt och i längden lösa problemet med överbefolkning…”
Viktig information särskilt för män:-)
Schyman – Unket
Aftonbladet: Schyman: Unket: “– Det är väldigt unket och rimmar illa att sprida sådant till Nobelpristagarna. Jag undrar hur man har diskuterat inom kåren och varför man arrangerar den här typen av ”underhållning”. Det låter som en fördomsfull inställning kring vad Nobelpristagarna skulle tycka var roligt.”
Och visst hittade Aftonbladet åtminstone en moraltant som tyckte det var “väldigt unket”. Kanske beror det på att det var ett 80-årigt tema:-) om än i en queerfeministisk(!) tappning.
Och när kommer moraltanterna
Strippar på efterfesten: “– Den var fantastisk, min son älskade den, säger Martin J Evans, nobelpristagare i medicin.
Aftonbladet var med på Nobelbankettens hemliga efterfest.”
Fantastiskt, Aftonbladet lyckas undvika chock-begreppet i en hel artikel som handlar om en show där bara bröst förekommit. Dock lyckas de göra efterfesten – denna urgamla tradition som delas mellan ett antal studentkårer i Stockholm – till en hemlig tillställning.
Martin J Evans som uppenbarligen gillade föreställningen har dock fått helt fel intryck, han säger enligt Aftonbladet att visvenskar är ett frigjort folk. Undrar om tjejerna som badade topless i ett badhus har samma uppfatning, om de få strippbarerna i Stockholm har samma intryck. När såg man senast striptease i SVT (förutom i USA-producerade filmer)?
Krossa familjen!
SSU: Den heterosexuella kärnfamiljen ett antifeminsitiskt projekt: “Samtidigt är normen om kärnfamiljen ett mycket tydligt uttryck för heteronormen som råder i samhället då man i ett utgångsläge förutsätter att familjebildning är förbehållet heterosexuella, och när viss acceptans för samkönade familjebildningar uppstår är det begränsat till en mycket snäv ram. Den heterosexuella kärnfamiljen är ett antifeministiskt projekt. SSU kräver att kärnfamiljen som norm krossas.”
Kan inte avhålla mig från att raljera lite över ett annat inlägg av Anton Bergsmark på Ung mening. Ovanstående är alltså hämtat ur SSUs handlingsprogram och är citerat från Bergsmarks inlägg, samme Bergsmark som raderat sina lätt förgripliga inlägg om vilket Jonas Morian skrev:
“Det är dessutom en otäck form av historierevisionism att plocka bort inlägg från en blogg eller annat nätforum när de får kritik. Idiotin var att skriva inläggen från början – inte att låta dem stå kvar. Den skada Anton Bergsmark ådragit SSU genom sina korkade texter repareras inte genom att färre människor får chansen att läsa dem.”
Men åter till Bergsmark, SSU och det antifeministiska projektet. Själv har jag ju deltagit i detta projekt under i stort sett hela mitt vuxna liv. Jag har dessutom engagerat hela min 6-barnsskara i detsamma. Mina föräldrar deltar fortfarande liksom deras föräldrar gjorde. Detta torde avgjort vara ett av historiens utan jämförelse längsta och dessutom mest finurligt uppbyggda projekt. Torde också vara rekord vad avser andel av befolkningen på jorden som deltar. Någon borde anmäla projektet till Guinness Rekordbok.
Samkönade äktenskap igen
Låt homosexuella få gifta sig – om de vill: “En kyrka som inte vill ge homosexuella som önskar leva på det sätt kyrkan tror på, rätten att använda ett kyrkans begrepp. Homosexuella som kräver rätten att leva i äktenskap, men inte vill leva under äktenskapsliknande former.
Bortom det mediala skenet fortsätter den verkliga konflikten.”
Carl Hamilton har skrivit en kolumn i Aftonbladet där han på ett lite anorlunda sätt problematiserar frågan om äktenskap, homosexuella, kyrkan, värderingar och livsstil. Annorlunda för att han pekar på att frågan om samkönade äktenskap inte är det verkliga problemet.
Med utgångspunkt i det faktum att ytterst få homosexuella faktiskt väljer att ingå den form av partnerskap vi haft sedan 1995 och det faktum att att sexuellt överförbara sjukdomar fortsatt ökar bland de homosexuella (männen) tolkar Hamilton som om det snarare handlar om ivsstil och värderingar, något som faktiskt borde diskuteras.
Det Hamilton hävdar är alltså egentligen att homosexuella i allmänhet har en annnan syn på kärlek, sexualitet och ömsesidighet än vad majoriteten i samhället har. Att den heterosexuella normen därmed inte handlar, i första hand, om sexualitet utan faktiskt om normer för samlevnad som skulle kunna vara giltiga oaktat sexuell läggning. Normer som kan sammanfattas i tvåsamheten och som genom i allmänhet relativt hög sexuelll trohet bland annat skyddar mot sexuellt överförbara sjukdomar.
Jag blir lite konfunderad av resonemanget. Inte kan man väl tillskriva människor som är homosexuella vissa värderingar och förutsätta att de har en viss livsstil? Möjligen om man tänker sig att de utgör en minoritet inom vilken en slags subkultur utvecklas som gör att en viss livsstil dominerar.
Tidigare har jag funderat i termer av att det finns ett ökande avstånd mellan sexualitetens grundläggande biologiska funktion (reproduktion) och vår (dvs den samhälleliga) synen på densamma. Alltså att så länge sambandet var starkt premierades just sådant som tvåsamhet och långvariga relationer (livslånga). När sambandet försvagas skapas möjlighet till förändrade värderingar vilket snarare premierar många partner och kortvariga relationer.
Är det alltså så att frågan om samkönade äktenskap i själva verket är ett ytterligare steg i förändringen av just synen på samlevnad överhuvudtaget, att en sådan reform inte alls är vad den synes vara – en bekräftelse på tvåsamhetens “seger” – utan tvärtom ytterligare en spik i tvåsamhetens kista?
Hitta sossebloggar
Bloggar – www.socialdemokraterna.se : "Var med och påverka!
Politik handlar om att tillsammans lösa gemensamma problem. På så sätt tar vi ansvar för varandra och för framtiden. Det är på oss det beror. Vad du tycker och gör spelar roll. Vi presenterar här på Agera! en rad olika sätt för dig att engagera dig på. Här hittar du verktyg att använda för att påverka politiskt. Vi socialdemokrater tror på engagemanget och på folkrörelsen. Och på människors deltagande i demokratin. För oss är Internet ett av verktygen för detta. Vi kommer kontinuerligt att uppdatera dessa funktioner och komplettera med fler verktyg."
Äntligen har partiets officiella pingtjänst för s-märkta bloggar kommit igång. Den presenterar mest lästa, senaste och vilket förstås är riktigt bra ett taggmoln. Jag saknar egentligen mest en redaktionell tjänst knuten till denna sida – skule vilja ha en slags kommenterande blogg i ansltning till pingtjänsten som lyfter fram diskussioner, synar argumentering etc. Undrar förresten om man riskerar att bli utslängd. Man skall tydligen hålla sig till följande regler:
• Pornografiska, rasistiska eller sexistiska yttranden.
• Hot, trakasserier eller lögner.
• Personliga angrepp eller ärekränkande inlägg.
• Inlägg som kan kränka berörda personer.
• Uppmaningar till brott eller annat som bryter mot svensk lag.
• Spam och annat oönskat material.
• Svordomar eller obscena ord.
• Kommersiella budskap.
Det händer ju att jag finner anledning att publicera bilder som av någon skulle kunna upplevas som pornografiska, vet inte heller riktigt säkert var gränsen för personliga angrepp går – jag har t.ex. angripit kamrat Bodström rätt hårt. Vad som är "oönskat material" känns ju lite gummipragrafaktigt. Svordomar händer det väl att man känner behov av att använda liksom obscena ord (vilka det nu är när vår vardag fyllts med amerikaniserade uttryck just på det temat. Om jag t.ex. berättar att jag skriver detta på en MacBook Pro som i kväll uppdaterats till Leopard och att jag tycker upplevelsen är närmast himmelsk – blir det ett kommersiellt budskap (det är ju i alla fall god reklam för Apple). Svårast har jag dock för "inlägg som kan kränka berörda personer". Numera blir ju folk kränkta av vad f-n som helst. Man kan ju t.ex. inte, som någon organisation nyligen gjorde på reklamskyltar hos SL, argumentera för att vi skall behålla nuvarande äktenskapslagstiftning utan att det studsar upp ett antal kränkta personer.
Bevara äktenskapet
Aftonbladet: “Osmakligt” : “RFSL rasar mot affischerna mot homoäktenskap
Budskapet i reklamen i tunnelbanan är ”Bevara äktenskapet: Mamma, pappa, barn”.
– Kampanjen är osmaklig och stötande för homo- och bisexuella, säger Jerry Adbo på RFSL.”
(Hittat via knuff.se.)
Så är de kränkta ute på krigsstråt igen. Denna gång kränks tydligen homo- och bisexuella av förekomsten av en reklamkampanj som förspråkar nu gällande svensk lag. Ligger vi verkligen så illa till när det gäller det demokratiska samtalet att man ens kan tänka tanken att det i sig är kränkande för någon att uttrycka en åsikt????
Jan Myrdal, en av undertecknarna av det upprop som ligger bakom kampanjen, argumenterar i SvD för att behålla äktenskapet som en institution förbehållet tvåkönad samlevnad. Läs gärna den argumentationen som jag tycker håller rätt långt. Själv har jag bland annat skrivit:
Försöker man särskilja dessa frågor får man en tydligare bild av vad det handlar om. Vi lever i en kultur (och detta tycks vara gemensamt för de flesta kulturer) där samlevnadsformerna reglerats av staten i första hand med utgångspunkt i reproduktionsperspektiv och därmed sammanhängande ägande- och arvsfrågor. Historiskt sätt har det inneburit att monogama förhållanden föredragits framför andra former – ett sätt att “garantera” faderskapet och att lägga försörjningsfrågan för avkomman på rätt personer. Tidigare var det förstås nödvändigt på grund av avsaknad av andra metoder för att fastställa det senare. Bara i områden där av olika skäl betydande kvinnoöverskott uppkommit är det vanligt med andra former av typen månggiften.
Historiskt har för övrigt oftast funnits en blandning av statlig och religiös sanktionering av dessa former – därav det faktum att vi nu kan tala om äktenskapslagstiftning (alltså själva användandet av begreppet äktenskap) där den religiösa uppfattningen om äktenskapets natur sammanblandats med de mer civilrättsliga aspketerna på samlevnad. Så har det alltså inte alltid varit och behöver förstås inte heller vara fortsättningsvis
.
En intressant aspekt av den för dagen gällande likriktningen av åsikter just kring äktenskapet – man blir ju nästan idiotförklarad om man ens vill diskutera i termer av att vi inte skall ha könsneutral äktenskapslagstiftning – är ju frågan om heteronormen. Ett sådant begrepp kan ju naturligtvis analyseras utifrån olika utgångspunkter – t.ex. bara som en bestämning av vad som är det normala i betydelsen vanligast. Man kan också betrakta det som uttryck för en konvention, inte nödvändigtvis sanktionerad norm, som det råder varierad grad av konsensus kring. Det finns ju en mängd normer som i någon mening reglerar våra liv – just för att efterföljandet av normen betraktas som normalt. I olika sammanhang får brott mot sådana normer konsekvenser, allt från viss uppmärksamhet eller stillsamt tolererande till kraftfullt avståndstagande och då normen kodifierats i lag eventuellt straff.
Frågan är altså enkel – är det fel att det finns normer i samhället som helt enkelt utgår från vad som är vanligast och därför av flertalet uppfattas som normalt? Blir sådana normer automatiskt kränkande för den som av olika skäl inte passar in? Hur långt är vi i så fall beredda att driva tesen om att norm som bygger på vanligast och mest accepterade per definition är felaktiga/kränkande och alltså bör bekämpas?
För att ta ett exempel som ligger nära detta område – sexualiteten – så har vi ju en norm som säger att kvinnor som säljer sex är horor och som sådana föraktliga, mindre vetande, offer. För dessa kvinnor är det naturligtvis så att de drabbas av det s.k. horstigmat – en mycket kraftfull reaktion från den normföljande majoriteten. Det är ju t.o.m. så att sådana som uttnyttjar sådana sexuella tjänster också drabbas av en statlig sanktion, dvs gör sig skyldiga till brott också i lagens mening. Uthängda som torskar blir de ju i den normföljande majoritetens ögen. Här har vi alltså ett exempel på en grupp som bryter mot normen (monogam sexualitet inom eller i rimlgt nära anslutning till någon slags kärleksförhållande) – är det alltså då fel på denna norm, som ju egentligen om vi bortser från moraliska övertoner bara är uttryck för vad som är vanligast och accepterat av de flesta?
Yttrandefriheten väger lätt
Demokratin väger tydligen lätt: "Trots att Jonas Morian och Blogge Bloggelito redan skrivit tydligt och bra om den här frågan så finner jag anledning att ta upp saken. Det är nämligen anmärkningsvärt när politiker tycker saker och vill använda lagstiftning för att få sitt eget tyckande till norm. Naturligtvis handlar det om porr, det gör ofta det när symbolpolitiken slår till. Bakgrunden är alltså den motion till riksdagen som de två socialdemokraterna Veronica Palm och Sylvia Lindgren skrivit, om att förbjuda de bilar som cirkulerar i Stockholm med ljusreklam för porrklubbar."
Det här med synen på yttrandefrihet och/eller demokrati är svårt – i alla fall för de som inte har en principiell syn på frågan utan låter sig styras av den egna åsikten, moralen. I debatten om reklamen för strippklubbar i Stockholm blir detta tydligt. Såväl Morian, Laakso och Bloggelito har förstås rätt i sak. Man har faktiskt inte yttrandefrihet (som väl utöver den allmänna rösträtten, föreningsfrihet och tryckfrihet får anses vara fundamentet i en demokrati) om man inskränker densamma, alldeles oavsett skäl. Och skälen är som vi vet många – numera blir ju människor kränkta av det mesta – ironi, satir, andras åsikter, bilder – samtidigt som vi lever i en tid där exponeringen av det mesta vida överträffar våra föreställningar (åtminstone för oss som kommit upp lite i åren). För många och här kan man ge många exempel men t.ex. Bengt Silverstrand gör det enkelt för sig. Han skriver att
"Det är hur berörda kvinnor uppfattar saken som är det intressanta i sammanhanget. Och detta har man i en demokrati och i yttrandefrihetens namn både rätt att tycka och motionera om i riksdagen."
Ingen har väl ifrågasatt deras rätt att uttrycka sin åsikt, problemet utgörs ju av att de önskar i lag begränsa i detta fall näringsidkares rätt att informera om (göra reklam för) sin produkt och att de gjort det i form av en motion till riksdagen vilket indikerar att de inte förstår att detta är en inskränkning av yttrandefriheten i moralistisk anda. För om de förstått detta hade de förstås inte motionerat – goda socialdemokrater som de får förväntas vara. Socialdemokrater försvarar nämligen just de grundläggande demokratiska värdena och bekämpar andras åsikter – inte deras rätt att uttrycka dem.
En annan som också försöker göra det lätt för sig – man vill ju så gärna stå på den kränktas sida – är Lukas Romson. Han inser dock kopplingen till den vikiga grundfrågan – synen på yttrandefrihet som en grundpelare i demokratin men lyckas begränsa den till vad han godtyckligt kallar "opinionsbildningsmöjligheter". Någon sådan gräns är naturligtvis inte möjlig att dra om man vill hävda yttrandefriheten. Romson skriver:
"Resonemang om yttrandefriheten är dessutom allvarligt, det är att göra den en björntjänst. Yttrandefrihetens syfte är att främja medborgarans opinionsbildingsmöjligheter. Inte att främja företagens möjligheter att tjäna pengar. Det finns näppeligen något opinionsbildande i kvadratmeterstora reklambilder för porrklubbar, argumentet om yttrandefrihet håller inte."
Jag skulle t.o.m. vilja hävda att just därför att det finns moralister som vill fördriva porr till skumma bakgator, att handlas under disk hos tobakisterna (som det var på 50-talet) och i det moderna samhället till Internet och till satellitTV-kanalerna så kan man faktiskt se också kommersiellt motiverad reklam för strippklubbar som ett inlägg i debatten även om det inte är det primära syftet. Lägger förresten särskilt märke till att Romson bara diskuterar den
"objektifierande och sexualiserande bild av kvinnor som den kommersiella heteroporren sprider"
– hur är det med annan porr? Samtliga som har invändningar mot den absoluta yttrandefriheten har dock en poäng. Demokratin kräver att alla skall ha rätt at ha en åsikt och att uttrycka densamma. För att det skall vara meningsfullt krävs förstås inte bara att jag har rätt att uttrycka den hemma vid köksbordet utan också i sammanhang där min röst kan bli hörd dvs offentligt, publikt, i valfritt medie. Mot detta står att jag naturligtvis också har rätt att avstå från att lyssna, ta del av vad andra har att säga. I det offentliga rummet blir det tydligt att detta kreerar en konflikt. Vill man värna yttrandefriheten blir dock valet ganska enkelt – rätten att yttra en åsikt, rätten att publicera en bild går före rätten att slippa höra eller se. Det finns ingen anledning att känna sig kränkt av att någon annan har en annan åsikt, gillar att visa bilder jag själv finner anstötliga – slå på det egna filtret och ge nyckeln till samma filter till barnen.
För prostitution
: "Å ena sidan ska insatserna mot trafficking och barnprostitution stärkas, å andra sidan ska det vara lagligt att köpa och sälja sex.
“Ett steg framåt”, säger Göran Lindblad"
(Hittat via knuff.se.)
DN från vilken ovanstående är hämtat refererar till Aftonbladet som källa – hittar inte den på nätet (det är tydligen TT som är DNs källa till refererandet). Reagerar dock på rubriksättningen – bara för att man är för att det skall vara lagligt att köpa och sälja sex måste man inte vara för prostitution. Svårt att förstå?
Om man gör bedömningen att prostitution inte går att utrota är det rimligt att inta en mer skadebegränsande hållning. Ett naturligt ställningstagande är då att man förordar att prostitution i alla avseenden skall vara legaliserat och kanske också att erbjuda prostituerande läkarkontroller, ordnade arbetsformer m.m. Helt enkelt se till att de kommer in i “systemet”. Det skulle förstås i stort sett helt rycka undan grunden för trafficking (med undantag för underåriga).
Jag förespråkar inte prostitution (varken som potentiell köpare eller som yrkesval) men tycker att herr Lindblad har rätt när det gäller legalisering. Att han inte vågar frondera mot vår kontraproduktiva sexköpslag är att beklaga.
Så talas maktspråk mot ”hororna”
Jag stöder dig, Johanna P Altenstedt! Du har rätt och jag tycker att du ska stå på dig.: "Isabella Lund som eskorten “heter”, har drivit en kampanj mot journalisten Johanna Altenstedt. Altenstedt som är en offentlig person, som har sitt riktiga namn på bloggen måste debattera mot en overklig person. Debatten blir orättvis. Johanna Altenstedt har helt rätt när hon kräver att få diskutera med en riktig person. Om hon inte får diskutera mot den riktiga Isabella Lund så får det vara. Men det fattar inte Isabella Lund. Hon fortsätter agitera mot Johanna från sin anonyma ringhörna. Ingen vet något om Isabella, eftersom hon kräver fullständig anonymitet. Fullständig anonymitet."
Isabella Lund (inte hennes riktiga namn) har försökt artikulera sexarbetarnas situation och lyckats ganska bra med det. Hennes åsikter är dock inte särskilt politisk korrekta i dagens Sverige varför hon portats från Dagens Nyheter (Twingly) och nu senast blivit hotad av någon bisarr personlighet vid namn Johanna P Altenstedt.
Altenstedt som tillhör de politiskt korrekta när det gäller synen på sexarbetare hotar att avslöja Isabella Lunds identitet eftersom Altenstedt tillhör de som angrips av Lund just när det gäller åsikter i frågan. För mig är det självklart att här 1) respektera Isabella Lunds rätt att uppträda anonymt och lika självklara rätt att utöva sin grundlagsskyddade yttrandefrihet och 2) kraftigt fördöma dem som i uppenbart nedsättande syfte betecknar människor (obs människor) som hädar sin rätt att vara just sexarbetare för horor.
Tyvärr måste det senare nu drabba min partikamrat Nina Unesi som på fullt allvar tycks försvara Altenstedt. Unesi avslutar sitt inlägg så här:
Isabella tillåter inte längre kommentarer. Johanna tillåter inte kommentarer. Jag tillåter kommentarer, fast inte i detta inlägg. Allt i den icke-anonyma-bloggatmosfärens namn, den sfär som jag försöker bygga upp.
En logik som jag faktiskt inte ens förstår trots idogt funderande:-(
Andra har skrivit bra ur lite olika perspektiv om denna konflikt t.ex. Blogge Bloggelito, Deep Edition, LouiseP, opassande, Enligt Min Humla m.fl.
Senaste kommentarerna