Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Kontrakt för samtycke
Kielotiskt knullkontrakt: “Halvt på skämt och halvt på allvar presenterar jag därför här en skiss till ett knullkontrakt à la Malmqvist och Kielos. Här kan man tänka sig oändliga variationer på utformningen, vad man behöver ange, lämpligt språkbruk och så vidare. Kommentarsfältet står till förfogande för detta ändamål!
Det kan ju också tänkas att ett sådant knullkontrakt är värdelöst – det skulle förmodligen inte rädda den tjej som blev hårdknådad av stureplanskräken, eftersom ett primitivt samtyckeskontrakt där fanns i SMS-form, men sedan upphävdes under akten. Hur löser man det med en samtyckeslag – det kontinuerligt omförhandlade samtycket?”
(Hittat via Kommunister, koalitioner och knullkontrakt.)
Blogge Bloggelito har alltså gjort ett svenskspråkigt kontrakt – kanske inspirerat av den video jag tipsade om för någon vecka sedan. Kul!
Tänk vad trevligt det vore att avbryta den förhoppningsvis ömsesidiga upphetsningen för att 1) diskutera detaljer och 2) sedan kontinuerligt försäkra sig om att det ursprungliga avtalet fortfarande gäller under hela akten. För säkerhets skull bör man ju också ha vittnen i båda leden så att inte tveksamheter uppstår. Kontraktet finns som pdf🙂
Technorati Tags:
Politik, Sexualitet, Erik Laakso, Blogge Bloggelito, Katrine Kielos
Sexualiteten en naturkraft
Jag gjorde verkligen ett allvarligt om än kortvarigt försök att förstå Kielos resonemang i söndags då jag hittade artikeln via Promemorian. Efter domar av det slag som utlöst hennes ambitiösa och kostsamma artikelförfattande blir jag nämligen fundersam – vad är det för mekanismer i vårt rättsväsende som leder till domar där den mediala bilden får en att uppleva det hela som ett hån mot den utsatta kvinnan och med vilken rätt kallas de män som utsätter kvinnor för sådant?
Jag lyckades dock aldrig förstå resonemanget – alltså att grundläggande rättsliga principer (som Kielos kallar liberala) om opartiskhet, objektiv, bevis etc skulle vara patriarklaa i sig själva för så måste man ju ändå förstå henne.
Eller som Ingemar, 36-årig man från Umeå uttrycker det:
Katrine, Catharine och rättsväsendet: “Sen har vi ett gäng amerikanska radikalfeminister med MacKinnon och Andrea Dworkin, nu död, i spetsen, som hävdar att liberal rätt är patriarkal, bl.a för att den eftersträvar opartiskhet och objektivitet, som MacKinnon hävdar är kvinnoförtryckande värden. Jag tycker att MacKinnon är rätt så extrem och jag tycker att det är konstigt att hon har blivit så pass inflytelserik som hon har blivit. Läs detta och se om ni tycker att Kielos verkar influerad.”
(Hittat via Bloggportalen.se.)
Ingemar tipsar också om denna video:
För mig är det nog så att Kielos resonemang blir omöjligt att följa när jag läser resonemang som detta:
“Den liberala rättstraditionen får välförtjänt huvudvärk när den tvingas hantera våldtäkt. När det gäller många andra brott fungerar uppsåtskriteriet utmärkt. Problemet att hantera våldtäkt beror på att när det gäller detta brott kan en och samma handling – samlaget – beroende på tolkning vara antingen sex, och då något som man som liberal absolut inte får tycka något om, eller en brottslig våldtäkt.
Premissen för hur lagen fungerar är att ”normal” manlig sexualitet inte kan vara övergrepp. Detta är den liberala rättsuppfattningens syn på brott.”
Om någon våldtar (och med det menar jag med våld, hot om våld eller möjligt våld tilltvingar sig en sexuell aktivitet) så har det väldigt lite med sexualitet att göra. Det har väldigt lita att göra med relation mellan könen även om nu det nästan bara är kvinnor som drabbas. Det handlar heller inte om mäns rätt till kvinnors kroppar för det är en vanföreställning att män idag i någon nämnvärd omfattning skulle hävda en sådan rätt. De som gör det är definitiva avvikare. De som våldtar är definitiva avvikare.
Problemt tror jag huvudsakligen ligger i objektivitetskravet. Handlingar som begås i slutna rum och utan andra vittnen än de inblandade blir nästan omöjligt att utreda. Om den utnyttjade varit berusad är det dock rätt enkelt. Om den utnyttjade har skador finns ingen tvekan.
Men Kielos hävdar att “En person född till kvinna löper mycket högre risk att bli våldtagen någon gång under sitt liv än att själv våldta. För män råder motsatt samband” vars första del är helt rätt (som far till 5 flickor har jag haft anledning att reflektera över det), men är andra delen rätt? Alltså löper en person född till man mycket högre risk att våldta än att själv våldtas. Löper överhuvudtaget flertalet män risk att våldta? För att det skall vara sant måste också Kielos hävdande att ” män varje dag har sex med kvinnor i tron att det är sex medan kvinnorna samtidigt upplever sig bli våldtagna” vara sant. Som man har jag förstås lite svårt att acceptera det, sannolikt beroende på att jag uppfattar sex som en i det närmaste oundgänglig del i ett förhållande mellan i mitt fall två personer av motsatt kön, kanske en av de starkast sammanhållande krafterna i relationen, en kärleksakt.
Lite annorlunda ställer det sig förstås när sex används på annat sätt, alltså inte som en del av en om än mer eller mindre långvarig kärleksrelation utan blir en aktivitet i sig självt, lusttillfredställelse för stunden alternativt som någon slags vara för vilket man köper sig något (tillträde till inneställen eller dylikt). Jag kan i och för sig föreställa mig mer tillfälliga förbindelser som då snarare bygger på en lika tillfälligt uppflammande attraktion men ömsesidigheten är ju av helt avgörande betydelse. Situationer med fler inblandade än två har jag mycket svårt att finna ens teoretiskt intressanta. Man kunna säga att jag upplever att sexualiteten (som är en stark och dominerande drift) utgör grunden för reproduktionen som i sig bland oss som bland en del andra djur är huvudsakligen monogam (av det enkla skälet att vår avkomma kräver långvarig omvårdnad) som därmed konstituerar parbildningar. Varelser av motsatt kön är därför konstant potentiella alternativ – därav mer eller mindre intressanta. Det beskriver Kielos som att “En kvinna som rör sig i det offentliga rummet upplever dagligen hur hennes kroppsliga integritet kränks av blickar, händer och kommentarer.”
Kanske är jag helt enkelt för gammal eller för monogam eller kan mina reflektioner avfärdas helt enkelt med att jag är av manligt kön?
Technorati Tags:
Politik, Sexualitet, Personligt, Katrine Kielos, Arena
Familjepolitiken
En annan fråga som väckte mycket diskussion på arbetarekommunens årsmöte var min motion angående familjepolitiken. Här radade ett antal debattörer upp sig som argumenterade för den nu gällande majoritetsuppfattningen 333, dvs att föräldraförsäkringen skall förändras så att det blir obligatoriskt för föräldrarna att ta ut en tredjedel var och att den resterande kan användas enligt eget gottfinnande. Problemet är dock att det inte går att bestämma problemet:-)
När man lyssnar på de debattörer som alltså förespråkar att män skall tvingas vara hemma minst en tredjedel av den tid föräldraförsäkringen tillåter slås man av att dessa tycks ha uppfattningen att livet i övrigt inte skall påverkas av att man väljer att skaffa barn. En i sanning märklig inställning!
För mig är valet att skaffa barn ett någorlunda rationellt val vilket inneburit (eftersom vi skaffat rätt många) att min familjs liv påverkats i alla möjliga avseenden. Vårt val av boende, vårt val av transportmedel, vårt sociala liv och graden av engagemang i arbete/föreningsliv. För mig/oss har det varit ett självklart “pris” att betala (om man väljer att betrakta det som en kostnad). I själva verket utfaller ekvationen till vår fördel – glädjen, tillfredsställelsen, lyckan av att ha en stor familj och se sina barn växa upp överväger lätt “kostnaden”.
I grunden tror jag ligger att jag betraktar livet från ett rätt biologiskt perspektiv. Att skaffa barn är en grundläggande drift som handlar om att se sina gener föras vidare. Att se sina barn i sin tur skaffa egna barn innebär en slags oöverträffad lycka just för att det innebär att man ser sig själv få “evigt liv”, även om man inte medvetet skulle tänka eller uttrycka sig så.
Denna biologiska utgångspunkt gör också att jag ser skillnader mellan män och kvinnor som positiva och självklara. Inte när det gäller makt och inflytande utan när det gäller förhållandet till just fortplantningsprocessen – alltså sexualiteten, graviditeten och föräldraskapet. Bara för att ta ett uppenbart exempel – män blir inte gravida, bär således inte det växande barnet inom sig i 9 månader och har inte (normalt) förmåga att föda och amma barnet under den första tiden. Vi, dvs kvinnor och män, får mot denna bakgrund möjlighet att spela lite olika roller i våra relationer till de växande barnen. Det tror jag är bra och att barn behöver!
Problemet när det gäller jämställdhet ligger enligt min uppfattning i att frånvaro från arbetsplatser idag ofrånkomligen leder till att man förlorar i karriär, lön och pension. Istället för att söka den individuella lösningen som innebär att familjers fria val skall inskränkas och (oftast) män skall tvingas till större frånvaro från arbetet så borde man söka samhälleliga (system) lösningar. Om man börjar bakifrån borde alltså tid man ägnar åt egna barn berättiga till samma pension som om man arbetat motsvarande tid.
När det gäller lön och karriär blir det svårare: För det första lever vi i en tid där lönen i ökad utsträckning sätts individuellt och efter mer eller mindre uttalade kriterier vad avser prestation. Hur man i en sådan situation kompenserar för att en medarbetare förlorat i kompetens och eller prestationsförmåga genom frånvaro vet jag inte. För det andra vet jag heller inte hur man tillförsäkrar någon lika möjligheter till karriär när denna varit frånvarande under en längre tid. Ett vet jag dock och det är att det inte är rimligt att svaret på dessa frågor skall vara att försämra alla föräldrars möjligheter (i relation till de som väljer att avstå från att skaffa barn) för att ge sken av att vara jämställd.
En sak till vet jag – om man överhuvudtaget betraktar frågan om att skaffa barn som ett projekt som inte skall påverka livet i övrigt så har man inte fattat grejen!
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Sexualitet, Personligt, Familjepolitik, Föräldraförsäkring, Arbetarekommun
Kvotera mera!
Erik Sundström identifierar i vad han kallar en politisk spaning frågan om att öka medlemsinflytandet och interndemokratin och tar utseendet av förtroendevalda i det socialdemokratiska partiet som exempel. En process som lämnar mycket i övrigt att önska – jag skulle väl hävda att valet av ny partiordförande kanske är det främsta men Sundström har hittat andra exempel.
/ AiP: “Vad är då lösningen? I första hand: Ställ folkrörelsetanken i centrum. Förtroende kommer underifrån, från medlemmar och ledamöter. Öppna debatten och öka medlemsinflytandet närhelst någon ska utses, såväl på arbetarekommunmötet som när partiledare ska utses. Beakta inte bara geografi och ålder utan även kön, etnicitet, och sexuell läggning. Och acceptera att kompetens är viktigare än lång och trogen tjänst.
Dags att vädra, Mona. Du kan, du vill, du törs.”
(Via Jonas Morian | PromeMorian.)
Om man läser Sundström bokstavligt så utgör tydligen kompetens bara ett rimligt kriterie efter att man beaktat geografi, ålder, kön, etnicitet och sexuell läggning. Och kompetensen skall tydligen bara väga tyngre än lång och trogen tjänst. Med den medicinen kommer vårt parti aldrig att få fram de bästa företrädarna till ledande positioner.
Enligt SvD avslöjar Nalin Pekgul att det fanns en hemlig kvinnopakt för att stoppa en man från att efterträda Göran Persson. Och så fick vi en kandidat som funnits med i toppen de senaste 15 åren – lysande!
För mig är det uppenbart att vi hamnat i ett särintresse/representativitetsmoras. Bara de politiskt korrekt identifierade grupperna nämns – vart tog t.ex. funktionshindrade vägen. Vi har ju hamnat helt snett när sexuell läggning kan bli ett urvalskriterie när det gäller val till förtroendeuppdrag, på individplanet är det något som inte ens borde kunna tänkas diskuteras. Skall vi kräva att alla nominerade skall redovisa med vilket kön de föredrar att knulla? Måste denna “kvotering” gälla i de respektive undergrupperna dvs skall var tredje kvinna på en lista vara lesbisk? Hur stor prcent skall vara transor – vi har ju redan haft varannan damernas? Eller handlar det som så ofta annars att man skall kunna peka på att vi visst har fler bögar och/eller flator på ledande positioner än andra?
Jag är en medelålders gift heterosexuell man med såvitt min fars släktforskning visat några hundra år av etnisk svensk bakgrund utan lång och trogen tjänst tillhör därmed den enda grupp där enligt Sundströms kriterier kompetens fäller avgörandet. Inte konstigt att jag inte får tillräckligt många röster t.ex. när det valdes till kongressen:-)
Vart tog förresten poltiken vägen. Ingen kan väl på fullt allvar mena att socialdemokrater har samma inställning i alla frågor. Borde inte den absolut viktigaste frågan röra just det?
Currently playing in iTunes: 33 Years by Muddy Waters
PS Twinglyeffekt 1 DS
Technorati Tags:
Jonas Morian, Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Sexualitet, Personligt, SvD, Mona Sahlin, Partiledare, Partiordförande, Kongress, Göran Persson, Erik Sundström
Vill vi verkligen veta?
Björn Fridén konstaterar att regeringsformen garanterar att varje medborgare är skyddad mot avlyssning, öppnande av brev etc. Han konstaterar helt riktigt att Odenberg inte förstår att detta rimligen också borde omfatta digitalt producerade motsvarigheter. Apropå det inte helt ovanliga argumentet “den som inte har något….) ställer Fridén den lite fyndiga frågan om herr Odenberg skulle kunna tänkas redovisa sina onanivanor så att vi kan avgöra om – eller snarast om inte – de innebär något brottsligt:-) Han har väl inget at dölja!
Alliansfritt Sverige: Februari 10, 2007- Redovisa dina onanivanor Odenberg!: “”6 § Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot […] undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande. Lag (1976:871).”
Odenberg står fast vid punkten, som han presenterade på en presskonferens, att all irrelevant information som man råkar avläsa genast ska förstöras.
Det är därför rimligt att kräva av försvarsministern att han redovisar sina onanivanor. Brukar han runka i duschen? Brukar han tänka på någon annan än sin fru vid sådana tillfällen? Använder han sig av en termos med makaroner? Naturligtvis är det viktigt att vi får in denna information, och om det visar sig att Odenbergs onanivanor inte innebär något brottsligt så ska vi naturligtvis förstöra informationen. Odenberg har väl inget att dölja? Eller?”
(Via nyligen.se.)
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Sexualitet, Övervakningssamhälle, Bodströmsamhälle, 1984, Björn Fridén, Onani
Sexfilm för trafiksäkerhet
Bröstchocken som får trafikforskare att rasa: ” Väg- och trafikforum hålls varje år i ett samarbete mellan de nordiska länderna. Som namnet antyder är det normalt sett en tillställning utan ekivoka utsvävningar.
Årets upplaga blev annorlunda.
När de blev Danmarks tur att hålla föredrag trodde de övriga deltagarna knappt sina ögon. Kampanjfilmen som används för att få danskarna att sänka hastigheten innehåller flera kvinnor som står och håller upp vägskyltar – topless. ”
(Via knuff.se.)
Ibland kan jag bara inte låta bli att kommentera Aftonbladets nymoralism. Är det inte nakenskandaler, troschocker så är det bröstchocker. Vad har de egentligen för nyhetsvärdering och vad har de för rubriksättare. Journalisten lyckas dessutom få det till att vara en sexfilm!!!
Det hela blir ju inte mindre parodiskt av det faktum att VTI enligt informatören Helena Sederström har protesterat till danskarna. Nu törs man väl snart inte hälsa på brorsan i Köpenhamn.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Moralpanik, Sexualitet, Nakenskandal, Mediekritik, Personligt, VTI
Sex som arbete
Blogge Bloggelito sågar Linna Johansson fullständigt när han visar hur hennes argument i prostitutionsdebatten havererar genom användandet av det inte helt ovanliga knepet att jämföra äpplen och påron (eller trattkantareller som Blogge valt som uttryck).
Blogge skriver bland annat:
Så det handlar om arbete. Vad vi kan tillåta människor att arbeta med. Det kan tyckas vara en rimlig Ansatz. Personer som kan laga mat får också bedriva näring i samma syssla, nämligen att laga mat åt andra på restaurang. Detsamma gäller personer som kan ge massage, de kan ge massage åt andra yrkesmässigt. Bara de inte rör vid kuken (eller motsvarande). Gud nåde den massör som masserar fel ställe så att champagnen sprutar ur flarran. Där går gränsen, enligt lag, ty i samma ögonblick kuken är involverad är det förtryck, våld och patriarkat på gång.
Så där kan vi hålla på en längre stund, att rada upp olika saker människor kan ta sig för på sin fritid och som de också kan göra i en mer yrkesmässig roll, mot betalning. Gillar man att dansa är det fritt fram att också dansa professionellt, i tävlingar eller genom att öppna dansskola. Man kan till och med dansa kring en stång på en strippklubb, men om man börjar med mer avancerad avklädning i samband med detta säger lagen stopp. Ty då vaknar kuken hos åskådaren, och då är det könsförtryck, våldtäkt och djuriskhet. Sexskräck.
Knulla är något alla gör på sin fritid, men här säger lagen definitivt stopp för en mer yrkesmässig hantering av denna ädla sport. Det får man inte tjäna pengar på. Såvida det inte finns en kamera som spelar in förloppet i syfte att publicera innehållet förstås – då griper grundlagen in och skyddar handlingen. Man får alltså knulla för pengar, förutsatt att det handlar om fotografisk (men inte scenisk) framställning. Linna Johansson säger sig ha sett en helvetes massa fler porrfilmer än Petra Östergren, varför det är rimligt utgå från att Johansson faktiskt är för pornografi och rätten att spela in sådan film. Så varför går det inte för sig om man helt enkelt tar bort kameran? Varför kan man inte knulla på en scen framför en publik, om man kan göra exakt samma sak inför en kamera? Och varför skulle man inte kunna göra det privat, på tu man hand med någon som betalar en större timpenning än porrproducenten? Se där ett par kniviga frågor Linna Johansson inte är mäktig att besvara. Orsak: sexskräck. Q.E.D.
Det är faktiskt mycket svårt att frigöra sig från den bild av motståndet mot sexköp som tonar fram, som inspirerat snarare av sexskräck och nymoralism än som inspirerat av en verklig analys av vad som kan/får utföras mot betalning. Än mer problematiskt är väl dock maktfrågan. Oaktat vilken tjänst som säljs så kan man ju hävda att köparen har någon form av maktrelation till säljaren. Din arbetsgivare har ju alltid makt över dig som arbetssäljare. Skiljer sig den relationen från andra när det handlar om sex? Exemplifierar man den prostituerade med en missbrukande kvinna som tvingas sälja sin kropp för att finansiera fortsatt missbruk förefaller det ju så. Så även om exemplet är kvinnor som tvingas prostituera sig av sina hallickar, inte minst sk. trafficing. Är exemplet istället sådana som Isabella skulle man ju kunna hävda motsatsen.
Uppenbart har vi en inkonsekvent lagstifting, knulla mot betalning är tillåtet om det sker framför kamera men inte om det sker utan densamma. En utvärdering av sexköpslagen, som bland annat RFSU krävt (enligt artikel i Arbetaren) vore nog på sin plats. Också Isabella skriver bra om detta och har desutom valt att illustrera sitt inlägg snyggt!
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Moralpanik, Sexualitet, Blogge Bloggelito, Isabella, Prostitution, Sexköpslagen
Gift dig inte med en svensk?
Präst varnar unga för blandäktenskap: “Det är den nya tv-kanalen Suryoyo Sat i Södertälje som nyligen börjat sända sina första program i över 80 länder.
Ett av dem, som återkommer gång på gång i rutan, handlar om blandäktenskap.
Det är Norrköpingsprästen Josef Dag som håller föreläsning med assyrisk/syrianska ungdomar i Linköping.
Och hans budskap är enkelt: Undvik helst blandäktenskap.
– Jag rekommenderar att man gifter sig med någon i sin egen
kultur för att undvika kulturkrockar och för att bevara sin kultur och traditioner. Varje gång en syrian gifter sig med en svensk förlorar vi något från vår kultur, säger han.”
(Via LT.)
Även om Josef Dag enligt artikeln försöker mildra sin uppfattning genom att klargöra att han om ett svensk-syrianskt par vill gifta sig inte försöker stoppa det framgår det ändå lite senare att han inte bara har problem med blandäktenskap i allmänhet utan tydligen alldeles särskilt om en muslim är inblandad. Hans budskap till de assyriskt/syrianska ungdomarna känns faktiskt lite problematiskt.
Technorati Tags:
Politik, Sexualitet, Personligt, LT, Familjepolitik, Blandäkenskap, Assyrier, Syrianer
Barn versus karriär
Currently playing in iTunes: Voodoo Chile Blues by Jimi Hendrix & Jimi Hendrix Experience
Om risken att åren går och inte hinna skaffa barn: “Jag skriver inte detta för att säga något emot Gottliebs debattinlägg. Det är bara små funderingar jag fick kring det här med barn och familjeliv. Jag tror det är bra att han går ut och påminner människor om att inte vänta för länge med att skaffa barn, om de vill ha barn. För livet går alltid vidare och åren går och kropparna åldras. Det blir nog aldrig perfekt tid för att skaffa barn och det är bara att ta emot dem och välkomna dem när de kommer.”
(Via Kulturbloggen.)
När jag läste Claes Gottliebs artikel i Expressen gjorde jag ungefär samma reflektioner som Rosemari Södergren på Kulturbloggen. Gottlieb skrev: Vi bör alltså planera för vår familjebildning betydligt tidigare i livet än vad som nu sker.
En omorientering och omprioritering alltså. Redan före 30-årsåldern är det kanske klokt att börja tänka på hur familjen ska utvecklas.
Södergren konstaterar att Livet är rätt oförutsägbart. Att planera för kärleken och för liv är väl omöjligt. Det blir sällan som du tänker dig.
Samtidigt lever vi alltså i ett land där vi förmodligen har ett av världens bästa föräldraförsäkringssystem och en hög nivå på barnbidrag till alla. Å den andra sidan har vi ett närmast absolut krav på att föräldrar också skall arbeta (och därmed en förskoleverksamhet i världsklass – dagis finns till alla) vilket ställer orimliga krav på familjerna. Barn kostar inte bara pengar utan framför allt tid, tid som många idag har svårt att sätta av (ibland verkar folk inte ens inse detta i förväg!).
Om vi alltså bortser från det grundläggande rekvisitet – att man behöver ha hittat någon som man vill ha barn med vid rätt tidpunkt i livet – kvarstår alltså en del hinder. Hinder i form av krav på möjligheter att studera/arbeta och att karriären inte negativt skall påverkas av att man har barn. Detta är förstås orimliga krav och skapar prestationsångest hos allt för många. Den respektlöshet som drabbar föräldrar (i synnerhet kvinnor) som väljer att prioritera familj/barn bidrar också starkt till detta. Själv blir jag uppriktigt förbannad när jag stöter på den nedlåtande attityd som möter särskilt mödrar som vill ägna sina barn mycket tid dvs inte arbeta/arbeta deltid när de är små.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Sexualitet, Familjepolitik, Föräldraförsäkring, Rosemari Södergren, Expressen
Mera naket
Elever strippade sig nakna på skolshow: ” – De kom in med kläder på sig, men tog av sig kläderna under dansen. Men de strippade inte helt, berättar eleven.
Men när eleverna gjorde samma nummer på kvällen valde de kvinnliga deltagarna i dansnummret att klä av sig tills de var helt nakna på överkroppen. ”
(Via Aftonbladet.)
Det är ju fantastiskt! Läs noga ovanstående – detta renderar en “förstaplats” på aftonbladet.se.
Och så rapporterar Hildebrand (utbildningschef) att de ansvariga (lärarna)är mycket upprörda och Aftonbladet berättar att de emottagit reaktioner från “flera” åskådare, bl.a. en elev som tycker att det liknar en porrshow.
Moralpanik?
Technorati Tags:
Aftonbladet, Moralpanik, Sexualitet, Nakenskandal, Mediekritik
Senaste kommentarerna