Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Framtidsseminariet som ingen kunde delta i
Ann-Charlotte Marteus: Ingen svär i s-kyrkan: “Pär Nuder och Mona Sahlin var huvudtalare, med uppgift att leverera något nytt och piggt utan att svära i kyrkan. Det gick förstås inte så bra.
Nuder är ingen naturlig talare och försöker kompensera det med svavelosande tal om “vägen till det klasslösa samhället” och “stenhård roffarkapitalism”. Men det tar liksom inte.
Annars lät han som Göran Perssons pojk. Dock utan att nämna faderskapet; han talade bara om Ingvar Carlsson och Palme.
Persson tycks för tillfället ha samma marknadsvärde som en pastor som har ertappats på loppmotell med brallorna i okristlig drapering.
Mona Sahlin är en utmärkt predikant. Hon talar om partiet som om det var en kyrka: “Jag växte upp i partiet.” Hon älskar sin kyrka och dess kärleksbudskap. Hon citerade: “Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.”
Det är ingen tvekan om hennes goda uppsåt. Hon vill att partiet ska vara ett ljus i dessa tider av “stress och sjuka kroppsideal” och andra jobbiga nutidsgrejer.
Jättefint. Mycket känslor. Men inte mycket – politik.
Hon förkunnade för all del att välfärden ska vara helt skattefinansierad och att det inte får göras vinster i vården.
Men det lät mer som budord än politik.”
(Via Expressen.)
När ABF anordnar seminarium om partiets framtid läggs det på en eftermiddag, som för att säkra att inga vanliga lönearbetande människor (medlemmar) skall ha möjlighet att delta. Får man tro Ann-Charlotte Marteus så sas dock ingenting av värde, förutom möjligen av “Aftonbladets ledarskribent Nisha Besara svor dock i kyrkan. Hon talade om slutenheten i partitoppen, om rädslan för oenighet och inre opposition – en bild som Nuder och Sahlin verkligen inte kände igen sig i. Verkligen. Inte.”
Jag tror Nisha har rätt, det finns faktiskt ingen fungerande intern diskussion i vilken flertalet engageras – om så i mycket begränsad omfattning. Tvärtom så fattas de avgörande besluten – oavsett nivå – i relativt begränsade slutna sällskap. I min arbetarekommun tas inga ordentliga politiska diskussioner (det hinns liksom inte med) och det mesta förvandlas till medskick för den inre kretsen att hantera. Sammanblandningen – åtminstone på kommunal nivå – mellan roll som representant/företrädare för kommunen sammanblandas regelmässigt med rollen som parti. Inte så att partiet är kommunen utan tvärtom så att den kommunala vardagen också blir partiets – avsaknad av politiska diskussioner och visioner blir följden.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Nisha Besara
Mera nudism
Vi måste alla bli genusnudister: “Jag hör invändningen: Jajaja, men poängen är att det inte BORDE vara någon skillnad mellan mäns och kvinnors överkroppar. Eller som en av tjejerna på bilden säger: ”Den här bilden är en motreaktion mot att kvinnobröst alltid uppfattas som sexuella.”
Visst, jag förstår. Bröst är mer än sex. De är en del av en normal kropp. De har andra funktioner. Men samma sak gäller för snoppar och snippor. Ändå uppfattas det, märkligt nog, lätt som sexuellt om man visar upp underlivet offentligt.
Tycker man att en djup orättvisa har avslöjats på Hjalmar Lundbohmsskolan i Kiruna kan man i konsekvensens namn bara dra en slutsats: vi måste alla bli genusdrillade nudister. Men i väntan på det undrar jag om vi inte, egentligen, förstår precis varför rektorn gjorde som han gjorde.”
(Via Aftonbladet.)
Ibland hittar Johan Hakelius en klart läsvärt poäng och säger det uppenbara. Själv tillhör jag dem som inte vill avsexualisera våra kroppar men som samtidigt inte har några svårigheter med avsexualiserad nakenhet. Motsägelsefullt kanske men så är det.
Nakenhet blir därmed något relativt problemfritt vare sig den förekommer i “verkligheten” eller avbildad. Sammanhanget blir helt avgörande men jag har svårt att i något som helst avseende hetsa upp mig över förekomsten av nakenhet (oaktat kön) även när inte jag förstår sammanhanget.
Technorati Tags:
Politik, Aftonbladet, Moralpanik, Sexualitet, Nudism, Johan Hakelius
Naken-skandal
Margots kollega i naken-skandal: ” Det tyska magasinet Focus säger sig ha bilder av Verheugen på en nudiststrand i Litauen. Bilderna föreställer en nästan naken Verheugen, men än värre är att hans stabschef Petra Erler, 48, återfinns på bilderna. Endast iklädd keps”
(Via Aftonbladet.)
Alltså tycker Aftonbladets rubriksättare att det är skandal att uppträda naken på en nudiststrand. Tillika tycker Aftonbladets webbredaktör att det är en nyhet att någon uppträtt naken på en nudiststrand. Rätt patetiskt.
Technorati Tags:
Politik, Aftonbladet, Moralpanik, Sexualitet, Nakenskandal
Moralpanik eller
Har som vanligt svårt att bli upprörd på sådant pressen tycker att jag skall uppröras över.
Aftonbladet: Moderat valupptakt med baddräktsmodeller
Med hjälp av baddräktsmodeller inleder den moderata riksdagsmannen Göran Lindblad sin valupptakt i Göteborg. Arrangemanget på restaurang Valand har väckt kritik. Men Göran Lindblad är oförstående. – Det här är inte värre än H&M:s kampanjer, säger han, till aftonbladet.se.
Man kan ju förstås undra vad det är herr Lindblad vill signalera men lika relevant är frågan vad Aftonbladet vill – är det att det är huvudsakligen damer som kommer att uppträda, att de är r vad man kallar lättklädda (svårt att visa badmode med mera kläder på). Numera verkar det ju som om vi förväntas ta anstöt av lite hud – det vägra i alla fall jag att göra. Personligen tyvkte jag den avdramatisering av såväl nakenhet som sexualitet som skedde under min uppväxt är något att slå vakt om. Innebär inte at jag vill ha hela det offentliga rummet nerkletat med sådant men det kan jag markera genom hur och vad jag handlar.
Technorati Tags: politik, moralpanik, kvinnosyn, mediekritik
Man kan vara polyamorös också
I sovrummet har staten inget att göra: “Äktenskapsbalken borde ersättas med en neutral samlevnadsbalk
Alla ska ha rätt att älska vem de vill, så många de vill, hur de vill. Detta är det jag brinner för, och det är det budskap jag vill föra fram”
(från Klara Gratte i Aftonbladet.)
Det pågår diskussioner här och var kring huruvida det finns en skala utmed vilken vår syn på sexualitet och samlevnad rör sig. Enligt vissa kan det nu helt politiskt korrekta synsättet när det gäller homosexuellas rätt till traditionella heterosexulla statligt sanktionerade samlevnadsformer uppfattas som ett steg utmed dennna skala. Om vi glider (och denna skala faktiskt finns) var är vi då på väg – vilka former av sexualitet och samlevnad kommer att vara politiskt korrekta i morgon?
Som sagt – om det finns en skala – ger oss Klara Gratte glatt en glidning utmed densamma. Hon argumenterar för att staten överhuvudtaget inte skall lägga sig i vilka konstellationer som vill leva tillsammans med eller utan sexuella relationer (dock begränsat till myndiga) uppenbarligen främst för att legitimera vad hon kallar polyamorösas val (vilket jag tror är flera “fruar/män”).
Technorati Tags:
Swedish, Politics, Politik, Sexualitet, Äktenskap
Jag kan förstå Grattes resonemang utifrån principiella utgångspunkter – man kan verkligen diskutera vad som skall regleras i lag som berör våra privata förhållanden men det gäller så mycket mer än bara sex och samlevnad. För att också acceptera hennes resonemang (argumenten är ju inte så starka) så måste man nog analysera vad syftet är med nuvarande regler och förstås konsekvenserna i förhållande till dessa syften av en ändring.
Att hon begränsar sig till myndiga är naturligtvis också politiskt korrekt idag med all uppmärksamhet som riktas mot pedofiler. Vad händer när vi om några år är mogna att sänka myndighetsåldern till 16 år?
Stickspår: Det är väl för övrigt inga lagar som idag hindrar t.ex. en 16-17-åring från att leva tillsammans med en eller flera av samma eller motsatt kön (eller både och). Är man tillräckligt osams med föräldrarna kan man nog med lite energi t.o.m. få myndigheternas sanktion (bidrag). Det gäller väl egentligen bara att se till att ingen inblandad är för gammal (eller för ung).
Vart leder dagens syn på HBT?
Hittar Stefans synpunkter kring äktenskap melan andra än man och kvinna via Promemorian, den senare har retat sig rätt kraftigt på Stefans åsikter. Tittar man lite närmare på Stefans uppfattning finner man att han blandar ihop tre saker. Den första handlar om relationen mellan den juridiskt bindande formen för samlevnad sanktionerad av staten och eventuella religiösa cermonier sanktionerande detta förhållande. Det andra handlar om synen på samlevnad mellan andra parter än man och kvinna. Den tredje handlar om konsekvenserna av den idag politiskt korrekta synen på s.k. HBT.
Stefan skriver:
CUF är inte kloka: “Jag frågar mig hur man kan besluta och uttala sig så urbota dumt om en sak som äktenskapet. Enligt min mening så råder det en starkt överdriven politisk korrekthet idag över frågor som t.ex homosexualitet. Allt som tidigare sågs som abnormt är nu någon slags norm. I den uppfattningen vet jag att jag har nästan alla partier “emot” mig. Även socialdemokraterna. Men jag skulle aldrig låta detta tysta mig i min uppfattning.
För mig är äktenskapet ett förbund mellan man och kvinna. Min egen uppfattning om detta skulle jag aldrig tvinga på någon annan men jag kräver respekt för min tro.”
(från Sannblogg.)
Om vi börjar med den första frågan så menar tydligen Stefan att på grundval av den traditionella synen på äktenskapet som har starkt stöd i de flesta religioner bör statens reglering av detsamma vila. Det betyder att staten skall sanktionera bara samlevnad mellan man och kvinna som varande äktenskap. Den uppfattningen förstår jag inte – lagstiftningen bör självfallet vara helt neutral i förhållande till religösa uppfattningar i ett sekulariserat samhälle.
Technorati Tags:
Politics, Politik, Sexualitet, Äktenskap, Religion, HBT
Technorati Tags:
SannBlogg
Den andra frågan handlar om synen på samlevnadsformer mellan andra än man och kvinna. Att vi valt att sanktionera man/kvinna-relation har väl sannolikt sin historiska förklaring i 1) behovet av att reglera arvsförhållanden utan att behöva träffa särskilda avtal och 2) kunna fastställa faderskap i en tid när detta inte kunde göras på laboratorier. I någon mån kan det ju också tänkas ha varit ett sätt att reglera konkurrensen om partner.
Idag är det förstås mycket lättare attt träffa avtal, alla är läs-och skrivkunniga, juridisk hjälp ekonomiskt överkomlig etc. Vi kan också fastställa faderskap utan att förlita oss på att parterna är monogama inom äktenskapets ram. Frågan är därmed om vi behöver statligt fastställda former för samlevnad?
Den tredje frågan som Stefan egentligen adresserar indirekt när han blandar in andra former av sexualitet (än hetero och HBT) har förstås inte med samlevnad att göra. Uppenbarligen har homosexuella vilja, och numera får de också, leva tillsammans i av staten sanktionerade förhållanden. Vilken typ av samlevnad bi- och transsexuella vill ha vet jag inte och jag tror för närvarande inte att t.ex. trepartsrelationer (för bisexuella) sanktioneras inom ramen för partnerskapslagen (men jag kan ha fel).
Det Stefan verkar vilja diskuera är just vad den idag politiskt korrekta uppfattningen att homosexuella skall ha lika rättigheter som heterosexuella kan komma att leda till. Naturligt är väl då att detta också skall gälla andra typer av sexuella läggningar. Var går då gränsen för vad som är en “naturlig” sexuell läggning. HBT-rörelsen har ju utvidgat vad som bör anses normalt men var går gränsen. Stefan exemplifierar med pedofili och tidelag och får därmed en mängd motreaktioner. Det är synd för detta borde faktiskt diskuteras.
Själv försökte jag någon gång starta en diskussion kring konsekvenseran av vår “nya” syn på sexualitet. Den traditionella normen har format vårt samhålle i hög grad. Så har vi t.ex. skilda omklädningsrum för män och kvinnor, självklart beroende på den sexualla laddning vi tillskriver nakenhet. Homosexuella borde ju med samma logik inte få klä om i samma rum som personer av samma kön. Hur blir det då med bisexuella – egna omklädningsrum eller?
Får man säga hora?
Yngling åtalad för sexuellt ofredande: “En 16-årig pojke misstänks ha kallat en jämnårig skolkamrat för hora. I går hölls rättegången i Södertälje tingsrätt. ”
(från LT.)
Det här är intressant tycker jag. Många hävdar ju att språket hårdnat mellan ungdomar och frågan väcker en hel del uppmärksamhet. Själv minns jag från 70-talet hur en tjejkompis faktiskt lyckades förvåna mig en hel del när hon berättade att hon och hennes dåvarande pojkvän skrek könsord till varandra när de grälade. Det ingick aldrig i min vokabulär under gräl:-)
I Södertälje blir man alltså åtalad för att ha använt ordet hora.
Technorati Tags:
Stockholm, Södertälje, Moralpanik, Swedish, Sexualitet, Yttrandefrihet
I Stockholm blir sådana som Dominika Peczynski istället faktiskt störda över att hennes dotters dagisfröken reagerat på att dottern använt samma ord. Fru Peczynski uppmanar i en artikel i Aftonbladet tjejer att – för att stärka självförtroendet tror jag – öva på att säga könsord. Hon meddelar också att:
Tänk om jag, Gud förbjude, VILL att min dotter ska svära? Tänk om jag tycker att dagisfröken inte ska lägga sig i hur jag pratar med mitt barn. För det är väl inte olagligt i alla fall? Tänk om jag inte vill att min dotter ska växa upp och bli en präktig fröken som sitter och ler med stängd mun och huvudet på sned? För det är precis så det är. Hon är ju min dotter och jag vill att hon ska vara som jag.
Övandet beskriver fru Preczynski så här (observera att hon faktiskt tänkt sig att det skall kännas naturligt att använda könsord för att uttrycka sig med mer emfas). Kanske har den åtalade 16-åringen också använt orden på det sättet?
En övning kan vara att man på morgonen, innan man går till jobbet övar på att säga alla könsord man kan framför spegeln. Det kommer att kännas besvärligt och du kommer att fråga dig själv om det verkligen är tillåtet att ta så fula ord i sin mun. Men redan efter ett par dagar märker du att det känns naturligare. Det är då du kan börja tillämpa ditt nya språk på andra människor.
Betraktar mig inte som särskilt pryd men reagerar ändå på användandet av just könsord som förstärkningsord. Finner dem dock inte särskilt nedsättande/förolämpande – mest olämpliga. Det är ju sammanhanget som avgör förstås. Skulle också reagera om mina barn oavsett kön började öva enligt dessa anvisningar.
Homoäktenskap i kyrkan
Kändisar i upprop mot homovigslar i kyrkan: ” Ska människor av samma kön få gifta sig i kyrkan? Den frågan diskuteras just nu av regeringens äktenskaps- och partnerskapsutredning. Nästa år ska utredningen vara klar och under tiden höjs röster för och emot en könsneutral lagstiftning.
I februari skrev en rad representanter från olika religiösa samfund en debattartikel i Svenska Dagbladet där de protesterade mot tanken att även par av samma kön ska få säga ja framför altaret.
Efter det har fler anslutit sig. Bland andra proffsboxaren Paolo Roberto.
– Självklart har homosexuella rätt att ingå äktenskap. Men för dem finns ju sambolagen. Det är ju ungefär samma lag, säger han till aftonbladet.se.
– Äktenskapet är till för att skydda barnet. Det står i FN:s barnkonvention.
Men framförallt oroar sig Paolo Roberto för hur det blir om den nya lagen kommer ta ifrån negativa kyrkor rätten att viga människor.
– Då skulle ju inte jag kunna gifta mig i min kyrka, den katolska kyrkan, eftersom de är emot äktenskap mellan homosexuella.
Förutom Paolo Roberto stöds uppropet också av förre moderatledaren Carl Bildts fru Anna Maria Corazza Bildt, läkaren och samhällsdebattören Christina Doctare, författaren Jan Myrdal och journalisten Siewert Öholm.”
(från Aftonbladet.)
Precis som Paolo Roberto uttrycker sig i artikeln är det självklart att homosexuella skall ha rätt att ingå äktenskap. Såvitt jag förstått är så också fallet idag – om inte så borde det vara det.
Det betyder dock inte att alla med vigselrätt måste viga homosexuella. För borgerliga vigselförättare bör det vara ett personligt val men varje kommun bör ha skyldighet att se till att det finns vigselförättare som åtar sig sådana vigslar.
När det gäller präster (motsv.) i olika kyrkor bör frågan avgöras av respektive kyrka. Det är inte rimligt att – även i ett sekulariserat samhälle som Sverige – påtvinga kyrkor som av tradition haft vigselrätt en ordning där de i strid med sin religiösa uppfattning tvingas viga homosexuella alternativt tvingas avstå från denna vigselrätt.
Möjligen är det så att äktenskapslagstiftiningen som sådan borde ses över (alltså inte vem sim har rätt att viga). Kanske borde inte staten genom lagen överhuvudtaget reglera våra privata förhållanden annat än genom att erbjuda ett ramverk inom vilket mer civilrättsliga avtal mellan parterna i sambo/särbo-förhållanden kan reglera sina och eventuella barns rättigheter. Om sedan någon vill ha sin kyrkas välsignelse må det också vara en helt privat angelägenhet och en inomkyrklig fråga.
Jag tror för övrigt att det är så i många andra länder att vigseln i kyrkan är just en privatsak och att äktenskapet i laglig mening ingås i någon form av borgerlig cermoni/registrering. Det kunde kanske vara en mer rimlig modell om nu staten måste reglera/sanktionera själva förhållandet.
Technorati Tags:
Demokrati, Politics, Sexualitet, Äktenskap
Bodström backar lite
Bodström backar om övervakning: “Regeringen backar från förslaget att Försvarets radioanstalt fritt ska få följa all telefon- sms- och e-posttrafik som går till och från Sverige. Förslaget är inte tillräckligt rättssäkert och ska därför göras om, sa justitieminister Thomas Bodström i Ekots lördagsintervju.
”Inte tillräckligt rättssäkert”
– Jag tycker inte att det ursprungliga förslaget var tillräckligt rättssäkert. Nu jobbas det om och vi får väl se vad försvarsdepartementet kommer fram till, säger Thomas Bodström.”
(från Ekot.)
Om man nu tar Thomas Bodström på orden har han alltså upptäckt att ett, men observera hittills egentligen bara ett, av alla de förslag till ökad kontroll och övervakning han varit ansvarig för nu åtminstone tillfälligt dras tillbaka: det är utmärkt men det krävs mera för att Bodström skall kunna återövra åtminstone mitt förtroende. Han har hittills både konkret genom sina förslag och i de patetiska försöken att försvara desamma uppvisat en brist på genuin förankring i arbetarrörelsens långa kamp för frihet för den enskilda människan från just övervakning och förtryck.
I samma artikel rapporteras att han oroas över hur frikännandet av pastor Green (ni vet han som använde bibelcitat) utnyttjas av personer fientligt inställda till homosexuella. Verkar som om Bodström i detta fall överväger att skärpa hetslagstiftningen. Det är inte rätt metod. Se till att folk med unkna åsikter kommer fram i ljuset så att vi kan diskutera dessa – bjud dem inte på möjligheten att misstänkliggöra demokratin genom att sätta munkavle på dem!
Fick tips om artikeln från vännen Lars Ilshammar.
Technorati Tags:
Demokrati, Bodström, Kontrollsamhälle, Freedom of speech, Swedish
Prostitution en mänsklig rättighet?
Juanita Henning: Kriminalisering bygger på en feministisk villfarelse: “På den politiska agendan för rörelsen för ett fritt, klokt och självmedvetet samhälle står därför det juridiska accepterandet av prostitution, rätten till en reglering av anställningsförhållandena inom prostitutionen samt arbetstagarskydd och socialförsäkringsskydd. De prostituerade behöver rättigheter – inte för att ta sig ur prostitutionen utan för att utöva den under människovärdiga omständigheter. Prostitution är en mänsklig rättighet.
För att motarbeta denna sociala önskan framförs i media offentligt ofta åsikten att prostitution är oskiljaktigt förknippad med våld, tvång, exploatering och människohandel. Denna livslögn i det borgerliga samhället beror på otillåtlig generalisering och dramatisering av enstaka fall. Man förtiger att våld är resultatet av samhällets marginalisering av prostitution och inte av prostitutionsverksamheten som sådan.
Kriminaliseringen av kunderna som går till prostituerade skyddar dessa inte mot våld utan är en primitiv strategi för diskriminering av prostitutionen. Ingen skulle komma på den absurda idén att skydda taxichaufförer, kioskinnehavare eller bensinmacksföreståndare mot deras kundkrets.
Strategin för en kriminalisering av dem som är kunder hos prostituerade beror på feministernas stora missuppfattning, att prostitution är patriarkalisk och kvinnofientlig. Det är en villfarelse. Det är inte prostitutionen som är patriarkalisk utan männens exklusiva rätt att utnyttja sexuella tjänster inom ramen för prostitution.
Emancipation skulle innebära att båda könen kunde göra anspråk på en sådan rättighet. Den nuvarande alliansen mellan konservativa feminister och statsmakten innebär inte ett historiskt perspektiv som pekar mot framtiden. Alliansen äger inte bara rum på de prostituerades och deras kunders bekostnad utan siktar till samhällets kontroll över kvinnans sexualitet och hennes konceptionsförmåga, bland annat i syfte att höja födelsetalet.
”
(från Aftonbladet.)
Juanita Henning, en socialarbetare (enligt Aftonbladet) som är initiativtagare till Dona Carmen, en förening för de prostituerades sociala och politiska rättigheter i Frankfurt, argumenterar för legalisering av prostitution. Hon och Aftonbladet för därmed en diskussion som är långt ifrån politiskt korrekt i vårt land. Det är därför ett tilltalande tilltag bara genom att det reser en fråga som nästan inte får diskuteras.
För en heterosexuell medelålders gift man som lever i ett monogamt (tror jag) förhållande och som fostrats i den allmänt rådande “enheten mellan sexualitet och kärlek” är hennes argument dessutom rätt provocerande.
De prostituerade behöver rättigheter – inte för att ta sig ur prostitutionen utan för att utöva den under människovärdiga omständigheter. är t.ex. ett rätt rimligt krav – ett krav som vi uppfattar som självklart vid all annan “yrkesutövning”.
Enheten mellan sexualitet och kärlek som har favoriserats av det borgerliga samhället har sedan länge varit utsatt för en erosionsprocess, som bland annat är dokumenterad vid övergången från livslång monogami till seriell monogami. är ju en odiskutabel iaktagelse av sakernas tillstånd men känns lite främmande när man varit gift (med samma kvinna kanske skall tilläggas) i mer än 25 år. Skvaller- och kvälspress lever ju dock ganska högt på att sälja den serialiserade monogamin bland kändisar vilket ju stödjer Hennings argument.
Det är inte prostitutionen som är patriarkalisk utan männens exklusiva rätt att utnyttja sexuella tjänster inom ramen för prostitution. Emancipation skulle innebära att båda könen kunde göra anspråk på en sådan rättighet. är ju också egentligen helt logiskt men svårsmält då historien så entydigt beskriver hur just kvinnor utnyttjats och förnedrats. Å andra sidan är det ju möjligt att idag uppnå betydande kändisskap genom att “sälja” sig till ekonomiskt valbärgande män (företrädesvis) och dessutom göra stora pengar på att sälja historien.
Alliansen äger inte bara rum på de prostituerades och deras kunders bekostnad utan siktar till samhällets kontroll över kvinnans sexualitet och hennes konceptionsförmåga, bland annat i syfte att höja födelsetalet. är ju också svårt att köpa för en sexbarnsfar som ju då agerat samhällets redskap och bidragit mycket aktivt till höjandet av födelsetalen.
Frågan är – om man väljer att bortse från den mer extrema feministiska argumenteringen mot prostitution – om det via en legalisering är möjligt att uppnå det Henning eftersträvar: På den politiska agendan för rörelsen för ett fritt, klokt och självmedvetet samhälle står därför det juridiska accepterandet av prostitution, rätten till en reglering av anställningsförhållandena inom prostitutionen samt arbetstagarskydd och socialförsäkringsskydd.
Frågan är också om hennes argument att Man förtiger att våld är resultatet av samhällets marginalisering av prostitution och inte av prostitutionsverksamheten som sådan. är riktigt?
Technorati Tags:
Moralpanik, Prostitution
Senaste kommentarerna