Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Institute of Education University of London
Institute of Education University of London
The Institute is the venue for the SC36 March 2007 workgroup and plennary meeting. This Sunday I have spent in workgroup 4 on Management and Delivery. Behind this title the work on MLR – Metadata for Learning Resources. The discussion so far has been to some extend focused on questions about the framework – but a little to much on the structure of the document and details.
Now – at the end of the day – the discussion moved towards more interesting things. What is the purpose of MLR, what should be mandatory, should anything be mandatory, which are the real value MLR can bring to the learning community.
Can you be conformant to MLR without using some mandatory MLR-element? For leagacy systems which uses other schemas perhaps the use of MLR would be just to add the specific learning information, not nessesary any mandatory, from MLR. This would suggest the “user” to create an application profile which consists of their legacy schema and part of MLR.
More on my weblog.
Technorati Tags:
ICT in schools, IT i skolan, SC36, Standard, Information Technology for Learning, Education and Training
Uppdrag skola
På vägen till standardiseringsmöte i London läser jag färdigt Fredrik Jeppesens bok Uppdrag skola. Om man bortser från att den är lite dåligt korrekturläst så har Jeppesen skrivit en klart läsvärd bok.
Jeppesen får sägas positionera sig som en varm anhängare av Lpo 94 och den svenska skolpolitik som dominerat under säkert 20 – 30 år. Det innebär också att han i rätt stor utsträckning kritiserar den skolpolitik som Jan Björklund står som främsta representant för. Han är också tydlig när det gäller de strukturer som bidrar till att man så ofta uppfattar skolan som trögrörlig.
Har man följt Jeppesens bloggande kommer dock inga överraskningar – i själva verket bygger en hel del resonemang i boken på inlägg från densamma. Han citerar också sig själv (och förstås många andra, inte minst från läroplanen). En snabb överblick – som också ger en bild av Jeppesens tro på att skolutveckling är möjlig och nödvändig – får man genom att läsa hans lista över rubriker han 2005 önskade få se i media.
Eftersom Jeppesen nog definierar sig själv som entrepenör har han dock en mycket positiv syn på konkurrensen som uppkommit genom det ökade antalet friskolor men med sin bakgrund som rektor under några få år i en kommunal skola också positiv till den kommunala skolans konkurrenskraft (med rätt ledning, vision, marknadsföring).
Som företrädare för den traditionella linjen där lärarutbildning likställs med kompetens att faktiskt vara lärare har man inte så mycket att hämta hos Jeppesen. För Jeppesen står eleven och dennes lärare fullständigt i centrum och skolans verksamhet skall utgå från detta (och inte de vuxna).
“Min poäng är att vi borde lägga ned kepsen och andra liknande skendiskussioner. Vi borde istället lägga all den tiden (50 miljoner minuter i värsta fall) på att diskutera hur vi skall hitta tekniker/arbetsmetoder som ger ökat lärande istället och hur vi genomför dem. Då skulle svensk skola bli en av världens bästa skolor resultatmässigt på fem – tio års sikt.”(Uppdrag skola, sid 96)
Technorati Tags:
Utbildning, Fredrik Jeppesen, Lärande
Unga, nätet och demokratin
KK-stiftelsen anordnade idag ett s.k. dialogseminarium med ovanstående rubrik. Peter Dahlgren, professor i Lund och Tobias Olsson berättade om sin forskning inom ramen för KK-stiftelsens satsning LearnIT. Även om inga särskilt revolutionerande resultat presenterades så bekräftades bilden av hur unga (de enda som undersökts) aktiva ungdomar använder nätet inom ramen för sitt engagemang. Tobias Olsson beskrev bland annat hur aktiva i alternativa rörelser använder nätet för att såväl producera som lagra kunskap och hur aktiva i mer etablerade politiska partier/ungdomsförbund använder det för att träna debatteknik.
En fråga som inte behandlades var beslutsfattandet i de alternativa rörelser vars aktivister väljer att delta i aktioner (lagliga) utan att göra större skillnad mellan olika “organisationer”. Det verkar som om dessa aktivister inte deltar i någon form av mötesverksamhet för att utmejsla den “politiska” linjen utan mer deltar i aktioner som de gillar. Var tar då demokratin vägen – även om aktionerna ibland syftar till att påverka beslutsfattare.
Som vanligt kan man konstatera att skolan knappast visar en särskilt utbredd förmåga att använda sig av tekniker för lärande som ungdomar använder utanför skolan.
Kultur till folket?
Man kan undra vad som är drivkraften bakom regeringens kulturpolitik. Självklart skall man både diskutera och förändra hur ett statligt (skattefinansierat) stöd till kultur skall se ut men dels bör det ju beslut föregås av debatt, dels bör man ha en ambition, någon slags mål. Nu verkar det som om man antingen bara har som mål att minska graden av skattefinansiering och då kan man ju inte tala om en kulturpolitik alls eller så är avsikten faktiskt att beröva människor med mindre inkomster möjlighet att överhuvudtaget ta del av ett rimligt varierat kulturutbud. För närvarande verkar det senare faktiskt vara drivkraften – kostnaden för det fria inträdet muséer är ju försumbar men effekten tydligen dramatisk.
Museerna förlorade var tredje besökare: “Publiken sviker sedan entréavgiften återinfördes på de statliga museerna. I snitt har museerna förlorat 35 procent av sina besökare. Arkitekturmuseet hela 83 procent.”
(Via Bloggportalen.se.)
Häromdagen skrev Rosemari Södergren om En bok för alla vars bidrag för utgivning av vuxenlitteratur (enligt SvD) hotas. Det tas också upp av andra t.ex. Enn Kokk.
Har vi alltså en regering vars agenda på detta område är att minska konsumtionen av kultur? Varför finns det då en kulturminister? Hur går detta ihop med skolministerns ambition (från artikel i SvD) att
“–Jag menar att vi i Sverige måste stärka de humanistiska bildningsidealen. I vår moderna värld räcker det inte att kunna zappa och surfa och messa, utan vi måste också ha kulturella förankringar.”
Currently playing in iTunes: I Didn’t Get It by The Chuck Hall Band
PS Twinglyeffekt 3 DS
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, DN, Rosemari Södergren, SvD, Skola, Enn Kokk, Jan Björklund, Kultur
Framtiden för utbildningsinstitutioner
JISC CETIS (centre for educational technology & interoperability standards anordnade en konferens förra året. Den finns dokumenterad på deras Wiki och jag citerar nedean ett litet avsnitt från diskussionen om vilka tekniker som deltagarna trodde skulle komma till mer allmänt användande i utbildningen (CETIS sysslar med universitetsnivån). Kan inte låta bli att reflektera över relationen mellan denna lista och av vissa (läs Björklund kanske) i vårt land som vill beslagta en del av dessa objekt!!!
CETIS 2006 Future of education institutions – CETISwiki: “We asked the delegates to suggest existing technologies which they thought were likely to become more widely used in educational institutions.
The suggestions included:
Lots more gadgets!
Spimes.
Advanced display technologies.
Sophisticated plagiarism detection systems.
Forum technologies.
Time shifted lectures (podcasts, video streaming, etc).
Increased bandwidth.
Improved video conferencing.
Gesture and speech technologies.
Mobile phones.
Audio culture.
Speech recognition.
Games and virtual learning (although one delegate disagreed that this would become more widely used).
Assessment technology.
Surveillance (one delegate suggested institutions might need to provide less technology, due to the need to comply with legal issues about logging people’s activities, which could be compromised by increased use of surveillance technology).
Integrated admissions and enrolments services (as Enterprise SIG Coordinator I hope for that one!).
Seamless interoperability.”
Kul att se att det också uttryckts lite oro inför de övervakningsmöjligheter som tekniken ger. Bara för ett par år sedan belönades en engelsk skola (av EUN) som försåg föräldrar information av typen vilka böcker eleverna lånade – då ryste i alla fall jag.
Vi ligger efter – beträffande användandet av Wikis, bloggar m.m. i mer officiella sammanhang. Här är alltså ett exempel på hur en brittisk myndighet använder just en Wiki – på MSU där jag jobbar satte vi upp en sådan för mer internt bruk för bara någon månad sedan. Myndigheten har ingen blogg såvitt jag vet.
Currently playing in iTunes: Voodoo Chile Blues by Jimi Hendrix & Jimi Hendrix Experience
Technorati Tags:
ICT in schools, IT i skolan, Politik, Utbildning, Skola, Jan Björklund, Mjuk infrastruktur, jisc cetis, wiki
Om IT i skolan
För den som är intresserad av vad som händer när det gäller användandet av IT i skolan finns det möjlighet att prenumerera på ett nyhetsbrev som ges ut av EUNs observatorium för ny teknik och utbildning med det insiktsfulla namnet Insight.
Insight Newsletter: “The Insight Newsletter brings you the latest articles published on Insight, EUN’s observatory for new technologies and education. The newsletter covers issues related to ICT policy and practice. It will appear every two months.”
Det senaste nyhetsbrevet är just nu inte publicerat på nätet men de tidigare är det. En artikel från det senaste numret refererar till en specialrapport The ICT Impact Report från vilken jag citerar rekommendationen när det gäller policy (det som vi antar att bland annat regeringen skall stå för):
“Future key aspects in the field of policy making are to support the transformation process and management of change, of which ICT is and enabler and amplifier. New competencies, such as team work, independent learning or higher order thinking skills are part of a new education context with ICT and should be formally taken up in national curricula and assessment schemes.(min markering) Concerning the continuous professional development of teachers, it will be important in the future to implement new forms of training; training that place in workplace environment, is part of peer learning, is much more personalized and adapted to the individual needs and wishes of teachers and in the long term helps to support lifelong learning of teachers. Initial teacher training, not tackled in this review, is also seen as an important area for improvement in the future. The evidence shows that ICT impacts most with e-mature schools. Policy makers should therefore work towards ensuring that the majority of schools (80 per cent by 2010 for example) reach this point. The value of high quality digital content, support services and highly motivated teachers in schools are essential in this respect.”
Hela rapporten, författad av Anja Balanskat, Roger Blamire och Stella Kefalla, som bygger på 17 olika studier från de senaste åren av ITs inverkan på lärande och undervisning (alltså både ur elev- och lärarperspektiv) finns som pdf-fil.
Currently playing in iTunes: It I Had Possession Over Judgment Day by Eric Clapton
Technorati Tags:
ICT in schools, EUN, IT i skolan, Politik, Utbildning
Drömmen om en skola för alla
Bevistade tidigare ikväll ett samtal om dagens och morgondagens skola som rubricerats just “Drömmen om en skola för alla”. Kombattanterna var Jan Björklund, skolminister, och Mats Wahl, författare. Domare var den f.d. skolministern Bengt Göransson, en av mina absoluta favoriter bland tidigare socialdemokratiska ministrar och en av få med någon intellektuell resning att tala om. Denna gång höll han sig dock helt i bakgrunden, egentligen helt förutom att han påpekade att vi i princip haft en kommunal skola sedan mitten på 1800-talet (under tiden från 20-talet och fram till slutet av 80-talet dock rätt kraftigt statligt reglerad). Salen i ABF-huset på Sveavägen var fullsatt.
Björklund och Wahls framträdande kan lite lätt förenklat beskrivas som en uppräkning av symptom på problem i svensk skola om vilka de dessutom tycktes rätt ense. De förslag, idéer, de valde att fokusera var i huvudsak symptombehandling. Skolans ordningsproblem dominerade och skolans innehåll nämndes i stort sett inte alls. Wahl efterlyste inslag i lärarutbildningen som tar upp vad man skulle kunna rubricera pedagogiskt ledarskap (alltså hur man gör som vuxen/lärare i skolan för att få rimlig auktoritet/ordning/respekt), en fråga som Björklund inte alls kommenterade trots att det ju hade varit ett gyllene tillfälle att reservera en del av den stora fortbildningssatsningen för att ge redan verksamma lärare lämpliga verktyg.
Jag gillade Björklunds sympatiskt ödmjuka framtoning när t.ex. frågan om eventuella kulturkrockars betydelse kom upp. Annars ledde inte heller publikens frågor till något samtal om orsaken till symptomen. Någon beskrev det vi alla kan se – om skolan förr kunde vara den plats som representerade både kunskap och social gemenskap så utsätts den idag för en mördande konkurrens i båda dessa egenskaper. Någon böjade för övrigt ställa detaljerade frågor om resusfördelningssystemet i Stockholm, lite av banan kan man säga.
För att exemplifiera detta med symptom och symptombehandling: Björklund konstaterar helt riktigt att andelen elever som läser B-språk (vanligen tyska eller franska) har minskat kraftigt de senaste 15 åren. Lösningen han verkar tänka sig är att begränsa valmöjligheten/premiera val av sådant språk. Detta är emellertid bara en möjlig lösning om det är så att problemet uppstått på grund av elevers taktikval – det är “jobbigt” med språk tyckte/trodde Björklund. Om problemet är att ungdomar inte ser en framtid där dessa språkkunskaper är värdefulla (inte för att komma in på universitet utan i livet) så funkar ju inte lösningen särskilt väl. Det skulle ju dessutom kunna vara så att ungdomarna gör en helt riktig analys. Personligen har jag försökt få alla mina barn intresserade av ett b-språk och alla 6 har också läst tyska eller franska. Samtidigt kan de ju se att jag aldrig använder min skoltyska men väl rör mig i internationella sammanhang som helt domineras av engelska. Själva konverserar de rätt obehindrat på engelska inte tack vare skolan utan snarare tack vare musiktexter, filmer och kanske mest väsentligt nätet.
Den här frågan är rätt central eftersom man kan hävda att förutom teknikämnet som introducerades för alla i grundskolan så sent som 1994 så ser såväl ämnesstruktur, innehåll som timplan i princip ut som det alltid har gjort. Världen har dock förändrats och det enda vi vet om framtiden är att den inte kommer att se ut som idag. I de anglosaxiska länderna talar man om “21st century skills” och i vårt grannland Norge har man kompletterat de vanliga baskunskaperna med “digital kompetense”. Den diskussionen efterlyser jag också i vårt land.
Förresten så avhandlades förstås mobiltelefonerna. Björklund refererade till ambitionen att ge lärarna rätt att beslagta sådana medan Wahl tyckte att det inte var lärarnas uppgift utan att föräldrarna skulle ringas in för att göra det. Vilken idioti, vilken värld lever de i undrar jag? Att man inte talar i telefon i sammanträdesrum (klassrum) är ju rätt självklart även om det blir allt vanligare att alldeles vanliga vuxna bara ursäktar sig lite och tar samtalet ändå). Jag stänger aldrig av mina mobiler, stänger bara av ljudet. Själv har jag också sett exempel på hur elever utan uppmaning använder kameran i telefonen för att t.ex. dokumentera experiment i fysik. Mobilen innebär att man alltid har en minräknare med sig. Man skulle kunna publicera både bilder och text på en blogg och därigenom dokumentera arbetat/lärandet. Runt om i världen pågår pedagogiskt inspirerat utvecklingsarbete kring hur man mer systematiskt kan använda mobilerna. Wahl vill att vi skall ringa in föräldrarna!!!!!
Technorati Tags:
Skola, Utbildning, Bengt Göransson, Jan Björklund, Mats Wahl
Svensk eller religiös domstol
Det behövs kvinnor som imamer så klart: “Vad som vore ett steg till en lösning är nog att det behövs kvinnor som imamer.”
(Via Kulturbloggen.)
Rosemari Södergren framför sin idé efter att ha citerat Mahmoud Khalfi, imam med ansvar för familjefrågor i moskén på Söder och ordförande i Islamiska förbundet, som i DN efterlyst samhällets stöd (alltså skattefinansiering av fler imaner). Säkert skulle kvinnliga imaner kanske prioritera arbetet annorlunda men min vana trogen så anser jag religiösa angelägenheter vara enbart de berördas angelägenhet – i detta fall alltså en fråga för troende muslimer.
Rosemaris inlägg fick mig emellertid att läsa Khalfis DN-artikel vilket fick mig att ställa helt andra frågor. Khalfis idé tycks vara att dels ge imanerna någonslags roll under det rättsliga förfarandet i samband med en skilsmässa, dels att utforma någonslags äktenskapskontrakt som t.ex. när det gäller vårdnadstvister skall ha överhöghet gentemot vår lagstiftning.
“Tanken är att kontoret ska agera parallellt med tingsrätten i skilsmässoprocesser. En imam eller en jurist kunnig i muslimsk rätt ska vara med vid rättens beslut och ge det sitt godkännande, om det inte strider mot religionen.
- Verksamheten ska ha ett slags officiell status för att underlätta för muslimska familjer att leva i Sverige enligt svensk lag och islamisk lag, säger Mahmoud Aldebe.
Svåra tvister ska avgöras av en kommitté eller skickas vidare till en religiös domstol i ett muslimskt land. För att undvika sådana situationer ska medlingskontoret hjälpa par att upprätta juridiskt bindande äktenskapskontrakt. Den part som i strid med kontraktet driver igenom en skilsmässa förlorar vissa rättigheter, till exempel vårdnaden om barnen eller rätt till sin del av parets gemensamma tillgångar.
Med hjälp av kontrakt minimeras risken för skilmässor i tingsrätten, som strider mot islam, resonerar Mahmoud Aldebe. Därmed blir det heller inga problem att få svenska domslut accepterade av muslimska länders religiösa domstolar.”
Jag tycker att den gode imanen är ute och cyklar. Om en kvinna vill ha skilsmässa är det förstås fullständigt oacceptabelt att densamma kan ifrågasättas/förhindras av religiösa regler. Att tvister i samband med skilsmässor skulle “lösas” av av en kommitté eller ännu värre religiös domstol i annat land är lika orimligt. Äktenskapsförord finns ju redan institutionaliserat i svensk lagstiftning men kan – hoppas jag – inte användas för att reglera sådant som vårdnad om gemensamma barn i samband med en skilsmässa.
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Politik, Familjepolitik, Rosemari Södergren, Mahmoud Khalfi, Skilsmässa
FRAs nyttiga idioter
Oscar Swartz :: Texplorer: FRAs nyttiga idioter: “Ser ni inget problem med det bara för att det är just era nördar som skall sitta och analysera kopiorna? Staten skall ha en kopia av rubbet! Ungefär som om posten vore tvunget att öppna varje brev, kopiera innehållet och sända in till regeringskansliet där en stab av nördar snabbt ögnar igenom allt för att se om ordet Muhammed eller Afghanistan förekommer och då lägger brevet åt sidan för specialister att noggrannare analysera.
Nej, Ingvar Åkesson och Anders Wik! Ni kanske är snälla. Men det är ju kossan också. Men kossan blir mjölkad och när hon tjänat ut blir hon slaktad och sönderhuggen till grytbitar, kalops och köttfärs.
Det är inte FRA vi nödvändigtvis vi klagar på. Det är regeringen. Staten. Vi klagar på de riksdagsmän som tänker ge order till en telearbetare att ansluta svenska folket till en statlig superhjärna som skall ta emot kopior av allt vi gör på nätet och säger via telefon. För all framtid. ”
(Via Oscar Swartz :: Texplorer.)
Och jag undrar varför detta inte genererar kampanjer liknande Aftonbladets klimatpajaseri i svenska press. Här föreslås en så omfattande avlyssningsverksamhet att allt tal om källskydd och yttrandefrihet blir parodiskt och de svenska ledarskribenterna gnyr knappast.
Varför genererar inte förslag som detta omfattande protester från alla de som kommer att utsättas för övervakningen – och det är ju faktiskt alla. Internet- och mobiltrafik har ju den egenskapen att den tar snabbaste vägen – alltså lika gärna krossar en gräns om det är ett effektivt sätt att ta sig fram.
Å andra sidan – när LT ställer frågan “Ska lärare få tillrättavisa olydiga Södertäljeelever fysiskt?” svarar 58% av de 1727 som nu svarat på frågan ja!! Vad f-n är det för fel på folk:-(
Technorati Tags:
Socialdemokraterna, Demokrati, Politik, Aftonbladet, Övervakningssamhälle, Bodströmsamhälle, 1984, LT, Södertälje, Kommunikationer, Utbildning, Oscar Swartz
Matte på arabiska, farsi….?
Matte på hemspråk hjälp för godkänt: “I projeket har elever med modersmål som arabiska, farsi, somaliska och sorani erbjudits tvåspråkig matematikundervisning på fem skolor. Eleverna har oftast haft en lärare som både varit utbildad i matematik och modersmål.
Försöket har utvärderats av Eva Norén, universitetsadjunkt på Lärarhögskolan och Sara Ramsfeldt, lärare på Sätraskolan. Betygsmässigt har det varit svårt att utvärdera. Men många elever har uppnått godkänt och högre resultat. Men framför allt har de flesta eleverna fått en positiv syn på matematik och deras självkänsla har ökat.
– Lärare fokuserar ofta på elevernas brister i svenska. Det kan leda till att eleverna omedvetet bemöts som okunniga även i andra ämnen, säger Eva Norén.”
(Via DN.)
Och i Landskrona förbjöd man andra språk än svenska…………………
Technorati Tags:
Utbildning, Skola, Språk, Landskrona, Eva Norén
Senaste kommentarerna