Sök
Senaste inläggen
Arkiv
Kategorier
Taggmoln
Frihetlig var ordet sa Bull
Popcornsocialism | 之乎者也: “Den hårda socialdemokratiska modell som gäller, den med utopiska nollvisioner för allt, är nämligen ett ideologiskt missfoster som aldrig kan realiseras. Ju förr man inser det, desto snabbare kan socialdemokratin formulera en ny samhällelig frihetsvision av samma dimensioner som i fornstora dagar.”
Man kan förhålla sig till det socialdemokratiska partiets uppenbara kris på många sätt. “Åter till rötterna” är ett sådant som låter lockande men kan antingen – som dessvärre ofta blir fallet – leda till s.k. återställarpolitik (som om krisen kan jämföras med en baksmälla) eller – och mera konstruktivt – kunna leda till en formulering av partiets politik baserat på en analys av dagens samhälle utifrån den “historiska uppgiften”. Som medlem med en stark känsla för de grundläggande socialdemokratiska värdena som kan sammanfattas i frihet, jämlikhet och solidaritet är det det senare som tilltalar. Tilltalar därför att det erbjuder nya möjligheter att formulera politik som faktiskt innebär att människor får utrymme att växa utifrån sina egna val (frihet) i ett samhälle där alla har lika livschanser (jämlikhet) och där ingen lämnas utanför (solidaritet).
Niklas Dougherty / 倪阔乐 pekar på några områden där det egentligen är ganska självklart i vilken riktning vi bör gå. Det intressanta med detta är att att han gör det utifrån dvs inte är en medlem, att han ändå väl uppfattat de ideologiska utgångspunkterna och att här dessutom konturerna av ett politiskt spelrum framstår. Efter 5 år med högeralliansen ser vi ju att friheten för människor i vårt land inte ökar samtidigt som ojämlikheten ökar och solidaritet med utsatta sätts på undantag.
En konsekvent politik byggd på dessa grundläggande värderingar behövs. Utrymme på den politiska spelplanen finns för en sådan. Allt vi behöver göra är att formulera den – sakta men säkert beta av område efter område.
Skadereduktionism verkar vara en bra utgångspunkt – inte minst när det gäller drogpolitiken (och precis som Dougherty påpekar finns det ju exempel från andra områden där vi använt det framgångsrikt)
En politik som faktiskt skapar förutsättningar för tillväxt (som bland annat är en förutsättning för utveckling av gemensamt finansierade lösningar) är också nödvändig, verklig frihet har också bara den som kan försörja sig själv. Betyder t.ex. riktigt låga skatter för de med riktigt låga löner. Problemet är inte de arbetslösa utan bristen på jobb.
Utbildningssystemet måste säkra likvärdighet. Bort med återvändsgränder, Resurser efter behov. Likvärdig standard oavsett val av skola. Alla ska få utveckla den kompetens som behövs i framtidens samhälle.
Kampen för ökad frihet måste föras på många plan, allt från den enskildes utrymme att efter eget gottfinnande forma sitt privatliv till alla människors rätt till frihet från övervakning, krig och förtryck. Så hänger frihet ihop med solidariteten. Så blir ockupation, militär intervention åter förhatliga begrepp och otillständiga metoder.
Tillsammans i olika konstellationer kan välfärd byggas, byggas på gemensamt engagemang och egen kraft. Ett formulerande av ett folkrörelseideal för vår tid behövs där just engagemanget kan få utlopp, tas tillvara. Där fria människor tillsammans skapar lösningar som passar de egna behoven.
Technorati Tags:
Framtiden, Frihet, Jämlikhet, Narkotikapolitik, Niklas Dougherty, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, Solidaritet, Utbildning, 之乎者也
Så får lärare högre lön (i USA)
America’s biggest teacher and principal cheating scandal unfolds in Atlanta – Yahoo! News: "Ten states now use test scores as the main criterion in teacher evaluations. Other states reward high-scoring teachers with up to $25,000 bonuses – while low scores could result in principals losing their jobs or entire schools closing. Even as the number of scandals grows, experts say it remains fairly easy for teachers and principals to get away with ethical lapses.
–In response to cheating scandals, some states and school districts have instituted tougher test-auditing standards, employing software that analyzes erasure rates and patterns. Meanwhile, the Obama administration is reforming NCLB to reduce pressure on teachers and principals. Education Secretary Arne Duncan said in June that NCLB “is creating a slow-motion train wreck for children, parents, and teachers.” On the other hand, an Obama administration proposal – to pay bonuses to teachers who improve test scores in their classes – may shift the stakes without lowering them."
Det är lätt att se att det ökade användandet av s.k. high-stake tests riskerar att frammana en undervisning som fokuserar på proven, fast då kallar vi det ju inte fusk oaktat vilka konsekvenser det får. När testerna som i USA har avgörande betydelse för elevernas betyg/möjlighet att gå vidare frestas förstås lärare att “hjälpa till”. Fullständigt katastrofalt blir det förstås när samma resultat ska användas för att avgöra lön/bonus till lärare och skolor. De förbättrade resultaten i Atlanta har gett skolchefen gott ryckte och utmärkelser och skolväsendet där extra resurser från t.ex. Gates Foundation. Hur tänkte man då?
Varför sänkt skatt och reformer (igen)
Varför sänkt skatt och reformer: “Såvitt jag förstår så finns det fortfarande två huvudlinjer vad avser skattesänkningar. Den ena baserar sig på att skattetrycket är för högt och att en sänkning finansierar sig själv. Av erfarenhet vet vi – som Andréasson också påpekar – att detta ä felaktigt. Den andra linjen konstaterar också att skattebördan – särskilt för låginkomsttagare – är för tung och att eventuellt uppkommet statsfinansiellt utrymme skall användas både för skattesänkningar och för reformer (läs förstärkningar inom områden som drabbats av besparingar de senaste åren).”
(Hittat via Peter Karlbergs arkiv.)
Lyssnade på partiledardebatten i riksdagen (i bakgrunden, här kommenterad av politiskt okunnig retorikexpert) igår vilket fick mig att minnas något jag resonerade om 1999. Det Alliansregeringen sysslat med sedan 2006 är precis det jag beskrev som den ena huvudlinjen – alltså sänkta skatter – inte bara som finansierar sig själva (vilket ju faktiskt inte funkar) utan dessutom som motor för flera jobb (vilket heller inte funkar). Huvudskälet till detta är att man bara får en begränsad ökning av den privata konsumtionen till priset av motsvarande minskning av den offentliga. Torde vara tämligen neutralt ur tillväxtsynpunkt. Självklart betyder inte detta konstaterande att skattesänkningar är fel. Tvärtom – så länge de koncentreras till de med låga löner (pensioner) så betyder de oerhört mycket – dock då måste de vara riktade just mot denna grupp och dessutom substansiella (och inte “finansierade” genom avgiftsökningar). Så har ju inte varit fallet hittills tyvärr. Även lönearbetare med relativt låga inkomster ska kunna försörja sig själva utan bidrag!
Om min egen kommun skrev jag då:
Jag som bor i Södertälje – en kommun med kraftigt eftersatt gatuunderhåll, stora brister i skolan m.m. – ser naturligtvis också behoven av att förbättra offentlig service men detta överskuggar inte behovet av att ge de ekonomiskt svaga väsentligt bättre möjlighter att leva på sin lön.
Sedan dess har vi faktiskt missat båda – skolan har inte fått de resurser som krävs samtidigt som de med lägsta lönerna inte fått sin position förbättrad. Just detta med löner håller på att bli något av en käpphäst för mig. Just nu reagerar lärare med viss rätt på sin relativa lönenivå. Själv ser jag faktiskt andra grupper av huvudsakligen kommunalt anställda som mer problematiska, särskilt verksamma inom vård och omsorg.
Technorati Tags:
Aftonbladet, Skola, Socialdemokratiska Arbeterepartiet, Södertälje, ekonomi
Återinför studentexamen?
”Dags att svenska skolan återinför studentexamen” – DN.SE: “Utan en objektiv resultatutvärdering får vi aldrig en bra skola. Därför är det nödvändigt att Sverige tar fram en modern studentexamen. När Olof Palme avskaffade den svenska studentexamen 1968 rev han ned skolans kontroll- och bedömningssystem. Utan uppföljning famlar vi i blindo. Vi vet inte hur kunskapsnivån förändras över tid eller vad reformer har för effekt. Dessutom utsätter vi eleverna för orätt visa betyg och bristande likvärdighet. Bristen på uppföljning är också en huvudorsak till lärarnas låga status och kompetens. För att få en objektiv och systematisk resultatutvärdering i skolan – som förutom elevernas måluppfyllelse också kontrollerar lärarnas skicklighet – är det nödvändigt att städa upp efter Palme och återinföra studentexamen, skriver Helena von Schantz.”
Det finns förstås en hel rad påståenden i Helena von Schantz artikel som skulle kunna kommenteras (korrigeras) men det tänker jag inte göra. Istället väljer jag att återge en källa som kan kasta lite ljus över frågan om kunskapsutvecklingen och frågan om ev betygsinflation. Källan är Lars Brandell och KTHs test av nybörjarnas matematikkunskaper som genomförs årligen sedan 1997. Brandell finner följande efter att ha gått igenom testresultatens utveckling ställd i relation till samma nybörjares gymnasiebetyg:
De individuella resultaten varierar från 0 poäng (ingen korrekt löst uppgift) till 14 poäng (alla rätt). Det är också förhållandevis stora skillnader mellan genomsnittsresultaten för teknologerna på de olika utbildningsprogrammen vid KTH. Däremot är de små skillnader mellan testresultaten för kvinnor och män.
Det är ett starkt samband mellan gymnasiebetygen i matematik och testresultaten. Vissa år har studenter med gymnasiebetyget MVG i matematik i genomsnitt haft dubbelt så många poäng som studenterna med betyget G.
Många menar att vi i gymnasiet har en pågående betygsinflation, d.v.s. att kraven för ett visst betyg successivt minskas med tiden. Testresultaten tyder på att vi hade en betygsinflation under åren kring millennieskiftet, men också på att den har avstannat och att vi under de senaste sex, sju åren över tid haft i stort sett oförändrade betygskrav i matematik i den svenska gymnasieskolan.
De allra flesta nybörjarna på civilingenjörsprogrammen är i åldern 19 – 21 år. Det betyder att under de första tre åren som testet användes, dvs. under perioden 1997 – 1999 förändrades nybörjarpopulationen från en majoritet som gått i gymnasieskolan som den såg ut före år 1994 till en majoritet som gått 1994 års gymnasieskola. Under denna period skedde inga större förändringar i provresultaten. Vi har inga data om hur testet skulle ha utfallit om det använts för nybörjaromgångar före år 1997. men resultaten från perioden 1997 – 1999 ger inte något underlag för slutsatser att gymnasiereformen år 1994 i sig skulle ha påverkat testresultaten.
Slutsatserna blir däremot annorlunda om man studerar effekterna av 1994 års läroplan för grundskolan. År 1999 hade alla nybörjare vid KTH i grundskolan läst enligt den tidigare läroplanen (Lgr 1980). År 2002 däremot hade de flesta nybörjarna läst enligt 1994 års läroplan. Försämringen av testresultaten inträffade alltså när en allt större del av nybörjarkullen i grundskolan hade läst enligt den läroplan som infördes år 1994 (Lgr 94). Efter år 2002 har de årliga förändringarna i testresultaten varit marginella. Detta talar för att den nya läroplanen som infördes 1994 i grundskolan på något sätt är en orsak till de försämrade testresultaten.
Som framgår kan man alltså utlösa av dessa från skolväsendet fristående utvärdering av studenternas kunskaper att det åtminstone i ämnet matematik inte finns grund för antagandet om betygsinflation. Man kan alltså också konstatera att bortsett från en tydlig nedgång i testresultaten när huvuddelen av nybörjarna gått grundskolan enligt LPO94 så är resultaten sedan stabilt om än på den lägre nivån. En hypotes som Brandell inte prövar skulle ju kunna vara att ambitionsnivån i grundskolan helt enkelt sjönk till uppnåendemålens nivå i samband med det nya betygssystem som också infördes samtidigt. En följdfråga som är naturlig att ställa sig är ju också att om det – som Brandell visar – är i grundskolan nedgången stadfästs hur det kommer sig att inte gymnasieskolan förmår rätta till bristerna.
Technorati Tags:
Skola, Lars Brandell, Helena von Schantz, Utbildning, Läroplan
Tvinga alla elever att välja sin skola – leder till vad?
Tvinga alla elever att välja sin skola | Skola | Debattämnen | Debatt | Aftonbladet: “Lösningen är inte att avskaffa valfriheten, i stället borde vi göra den obligatorisk. Det är naturligtvis inte ett problem att de som använder skolvalet får en utbildning med hög kvalitet. Däremot instämmer förmodligen alla i att det är oacceptabelt att de som avstår från att välja anvisas sämre och ibland direkt undermåliga skolor. Det är med andra ord inte valfriheten som är problemet, utan bristen på aktiva val.”
Lite frestad förstås att kommentera kvalitetskraven som inte ställs på ledamöter (ex. Oskar Öholm) i Utbildningsutskottet men avstår. Istället fokus på sakfrågan. Om alla väljer uppstår kö till de populäraste (i vissa fall bästa) skolorna. Kö leder till behov av regelverk – kötid (alltså viktigt att välja kanske innan barnet fötts) eller lottning (rättvist om det gäller livschanser). Så långt vi nu vet är det också så att skolor med gott rykte (och eventuellt hög kvalitet) får problem – minskat söktryck – när andelen elever med annan än svensk bakgrund hamnar i flertal.
Öholm skriver vidare
“Kunskapsresultaten sjunker, lärarnas status har urholkats och skillnaden mellan skolor ökar.”
Nja, säger jag. Om svenska elevers resultat i internationella undersökningar sjunker är nog lite osäkert. Sådana undersökningar kalibreras oftast vid varje tillfälle vilket innebär att en sämre relativ placering på topplistan lika gärna kan förklaras av andras förbättrade resultat. Att lärarnas status ändrats från en tid när de var de bäst (enda) utbildade i byn till en tid när en rätt stor del av befolkningen (föräldrarna) har lika eller längre utbildning är väl självklart. Att skillnaden mellan skolor ökar är uppenbart – direkt följd av boendesegregationen förstärkt av effekter av det fria skolvalet (som forskning rätt tydligt visat).
Öholm igen
På gymnasieskolans område får vi helt nya program som stänger de återvändsgränder som idag lämnar nästan var tredje gymnasieelev utan de kunskaper de har rätt till.
Andra kanske skulle hävda att vi nu får fler återvändsgränder. Eleverna verkar ju i alla fall välja bort de varianter som stänger möjligheten att få en bred allmänbildning (ofta uttryckt som högskolebehörighet).
Technorati Tags:
Skola, Valfrihet, Oskar Öholm
Den delade skolan – forskning om segregationen
Hur vi förklarar den uppenbara segregationen i det svenska skolväsendet är förstås en viktig fråga – under förutsättning att vi också identifierar denna segregation som ett problem. Andes Trumberg ger i avhandlingen Den delade skolan med underrubriken Segregationsprocesser i det svenska skolväsendet (ISBN 978-91-7668-784-0)en bild av den lite komplexa bild som träder fram baserat på studier han gjort.
Trumberg, som är kulturgeograf, har använt sig av en kombination av kvalitativa och kvantitativa metoder. Studien är gjord i Örebro och gör nedslag 1992, 1998 och 2004 eftersom en av de företeelser han sökt synliggöra är eventuella effekter av det fria skolvalet.
Och Trumberg finner effekter. Föga förvånande är det så att skolor belägna i vad Trumberg kallar svenskglesa och resurssvaga områden är homogena avseende elevernas etnicitet och socioekonomiska bakgrund. Till denna bild bidrar påtagligt det fria skolvalet. Skolor i svensktäta och socioekonomiskt välbeställda områden präglas av samma homogenitet fast förstås med motsatta förtecken.
En grupp skolor tycks klara sig ifrån dessa effekter och istället få en positivt integrerande påverkan av det fria skolvalet, nämligen de skolor som ligger mer centralt och på “neutralt” område. Skolor som har ett naturligt upptagningsområde med båda typerna av områden i skolans närhet tycks drabbas hårt genom att medelklassföräldrarna i det svensktäta villaområdet redan från början väljer bort den närmaste skolan.
Trumberg konstaterar att valfrihetens betydelse för de segregerande processerna var relativt måttliga under 1990-talet för att sedan accelerera under 2000-talet. Han konstaterar också att lokala politiker och tjänstemän tycks stå handfallna inför denna utveckling.
Efter att ha läst denna utomordentligt välskrivna avhandling gör jag följande reflektioner när jag överför Trumbergs resultat på min egen hemkommun:
Det hade varit vettigt att erbjuda nyanlända barn skolgång i andra områden än där de bor.
Det hade varit vettigt att behålla skolan i Östertälje i kommunal regi och bygga ut den för att kunna ta hand om barn från gamla Östertälje, Glasberga och Fornhöjden.
Det hade varit vettigt att inte bygga upp en ny skola i Hovsjö utan förlagt den på en mer centrumnära plats.
Det är helt fel att etablera skola i Ritorp.
Är det antingen eller, eller hur läser vi forskning
Har katederundervisning vetenskapligt stöd? svar: Nej.: "John Hattie är med sin analys av 800 metastudier, innefattande sammanlagt 50 000 enskilda studier, en av dem vars forskning utbildningsdepartementet tagit stöd mot när de nya skrivelser, som Björklund famöst presenterat, tagits fram. Mycket riktigt är det Hattie definierar som “Direct Instruction” en faktor som har mycket hög effektstorlek. Direct Instruction kvalar in på plats 26 av 138 över de olika undersökta områdena och som också kontrasteras mot mer “elevaktiva” arbetssätt som “inquiry-based”, “problem-based” och “web-based” learning, som återfinns från plats 96 och nedåt.
Skriver alltså John Hattie under på katerundervisningsmodellen? Ett stort förbehåll ska göras vid en läsning av Hattie; vilken effekt ett visst moment på en given skola skulle ge, avgörs alltid av de unika förutsättningarna som varje skola har. Men ett ännu större förbehåll, och ett som i sig dömer ut katederundervisning, är Hatties definition av Direct Instruction. Hattie inleder så här (s. 204ff):
Every year I present lectures to teacher education students and find that they are already indoctrinated with the mantra ‘constructivism good, direct instruction bad’. When I show them the results of these meta-analyses, they are stunned, and they often become angry at having been given an agreed set of truths and commandments against direct instruction. Too often, what the critics mean by direct instruction is didactic teacher-led talking from the front [alltså vad vi här kallar katederundervisning]; this should not be confused with the very successful “Direct Instruction” method as first outlined by Adams and Engelmann (1996).
“
Björn Kindenberg har gått till källan, dvs studerat vad vi egentligen vet om undervisning – för dagen är det John Hattie som får vara guru byggt på den enorma meta/meta-studie han gjort av vad som faktiskt påverkar resultaten i skolan. Hattie har inte bara sammanställt detta utan faktiskt med statisktiska metoder kunnat beskriva i vilken grad de olika faktorerna påverkar och därefter rankat dem. Som framgår av citatet ovan rankas alltså direct instruction som nummer 26 på listan över 138 faktorer. Eftersom Kindenberg väljer att ställa en del frågor som rör förutsättningarna för att kunna ägna sig åt direct instruction i dagens skola (klasstorlek, lärarnas övriga uppgifter, kompetens osv) kan det finnas skäl att peka på några andra faktorer i Hatties lista (observera att Hattie hävdar att allt under ,4 knappast har någon betydelse alls). Graden av betydelse anges här i anslutning till respektive faktor med plats på listan inom parantes.
Elevens egen bedömning 1,2 (1)
Fullständigt outstanding när det gäller relevans för resultaten är elevens egen förmåga att bedöma sitt lärande. Då undrar man förstås hur utvecklar eleven den förmågan.
Formativ bedömning 0,9 (3)
Microteaching 0,88 (4)
Lärartydlighet 0,75 (8)
Återkoppling/feedback 0,73 (10)
Betydligt högre på listan än direct instruction men fortfarande med relativt lika effekt kommer ett antal faktorer som rimligen hör till lärarens professionella förmåga och det är väl t.ex. rimligt att anta att feedback bidrar till elevens egen förmåga till bedömning så på något sätt torde väl saker hänga ihop. Likaså är det väl rimligt att microteaching (som för övrigt förklaras väl av Per Kornhall i skriften Inget slår en skicklig lärare) är en viktig del i lärarens arsenal av metoder likaväl som direct instruction.
Klasstorlek 0,21 (106)
Lärarutbildning 0,11 (124)
Lite mera problematiskt är förstås att finna att klasstorlek och lärarutbildning tycks ha mycket liten påverkan på resultaten. Kindenberg tycks dock bortse från detta i de mer retoriska avsnitten i sin artikel. Och förstås – frågan om huruvida det finns några gränser t.ex. vad gäller klasstorlek vid vilken microteaching elller direct instruction inte skulle vara möjlig är förstås relevant, men ger Hattie svaret?
Technorati Tags:
Skola, Skolverket, Skollyftet, Björn Kindenberg
Många berättelser blir det
: "I dessa Zaremba-dagar, i dessa Skolras-dagar, i dessa Björklund-dagar, så känns det nästan subversivt att vilja berätta en annan historia om skolan. Och ändå VET jag och alla som någon gång har satt sin fot på riktigt ute i skolan, att om det finns något pedagogiskt nyckelord så är det just GLÄDJE.
Det finns en berättelse om ett lärarlag i Gällivare som testar – och lyckas! – med ett helt nytt sätt att närma sig andragradsekvationer.
Det finns en berättelse om lärandets glädje. Delandets glädje. Glädjen av att få träffa vänner och kollegor. Glädjen i att upptäcka. Glädjen i att växa. Glädjen som kommer av samhörighet. Glädjen som finns i väl fungerande grupper. Det finns HUR MÅNGA SKOLOR SOM HELST i Sverige där både elever och personal trivs och presterar.
Det finns faktiskt studier som tydligt visar att det finns ca 5% dåliga skolor i Sverige (kanske t o m upp till nästan 10% enligt vissa). Det innebär således att 95% av de svenska skolorna INTE är dåliga. Det är väl en bra siffra? 🙂 Jag undrar om 95% av de svenska journalisterna är bra? Om 95% av de svenska sjukhusen är bra? Om 95% av de svenska företagen är bra? Den här medialt obekant positiva bilden av skolan stämmer väl med kundnöjdheten i svenska förskolor och skolor och den rimmar mycket väl med min egen bild av svenska skolor.
Jag har de senaste åren varit runt på en oändlig mängd skolor, från Malmö i söder till Kiruna i norr. Jag har haft ett par hundra rektorer i skolbänken och mött tusentals lärare i olika sammanhang. Jag har haft massor av möten med skolpolitiker och skoltjänstemän. Min bild är entydig: Svensk skola mår riktigt bra. Den vädrar morgonluft. Den är definitivt på väg till en ny, spännande plats. Den vill inte tillbaka till Eskilstuna 1952. Den tekniska utvecklingen, omvärldens skeenden och de nya styrdokumenten driver på en oerhört spännande utveckling just nu. För kanske första gången sedan vi FICK skola i Sverige på 1800-talet så mobiliseras nu enorma krafter för att möta framtidens utmaningar – med helt nya metoder, verktyg och förhållningssätt. Och då är det få som tar mörkermän på riktigt allvar!"
Hans Renman beskriver väl den underliga situation som uppstått i det att nästan den enda bild av svensk skola som ges utrymme är en bild av katastrof, elände och kaos. Detta samtidigt som vi kan konstatera att t.o.m. den lilla men dock negativa tendens som tycks prägla resultaten inte står i rimlig proportion till den uppmärksamhet de får. Dock – till del kan man förstå detta på grund av den medielogik som gäller. Den stora frågan är dock vilka underliggande syften som tjänas genom att ledande medier såsom DN bedriver ren kampanj-journalistik – vems/vilkas ärenden gås.
Hans Renman efterlyser den andra berättelsen och ger massor av exempel:
Visst finns det en annan berättelse om den svenska skolan än den som går i moll och är klädd i säck och zaremba-aska.
Och det finns en berättelse om en magnifik danstjej i åk 7 som trodde hon var dålig på NO och matematik men som – på internet, via sociala media och genom ett ett ämnesintegrerat projekt – plötsligt förstår vad friktion och motstånd är och som nu älskar naturvetenskap och vill bli forskare.
På TÄNK OM gillar vi det salutogena perspektivet. Vi gillar att förstärka, förbättra, pusha, coacha, peppa, lyssna och komma med de goda exemplen. Det tror vi är en bättre väg till skolutveckling än genom förakt och förtal.
Kanske har vi som gillar det vi ser varit för dåliga på att höja våra röster? Kanske borde vi tidigare ha berättat:
- Att det händer oerhört spännande saker kring skapande och publicerande av media samt inom 21st century skills på Mediegymnasiet i Malmö?
- Att Sveaskolan i samma stad jobbar föredömligt med globala frågor, liksom med nya grepp på NO-undervisningen?
- Att i Arboga har man gjort det mesta rätt, från kommunledning och ned? Här ser man medvetna skolor som blomstrar – t ex Stureskolan och Gäddgårdsskolan.
- Att Irstaskolan i Västerås ligger långt fram när det gäller mycket, bl a 1:1 och hållbar utveckling?
- Att samma stad har Skiljeboskolan – som genomgår en av landets mest spännande metamorfoser?
- Att Karlbergsskolan i Köping har fantastiska lärare och lärarlag – extra bra på att dela med sig, på att vattna och blomma? Och att staden har bra rektorer?
Renman nämner fler exempel men detta ger ett smakprov. Andra försöker också lyfta fram mer positiva berättelser t.ex. på Skollyftet. Kan dessa försök rubba den bild DN m.fl. trummat in?
Technorati Tags:
Skola, tänk om, Hans Renman
Vad vi mäter med tester
Standardized Tests and Foul Shooting: Look Out, Michael Jordan!: “Upon further consideration, I’ve decided to join the crowd and embrace the common wisdom about PISA, SAT, and other standardized test results. What changed my mind was when I realized how awesomely powerful the principles that drive the acceptance of these results really are. You see, simply by applying them, I can prove to you that I am a better basketball player than Michael Jordan.”
I vår tid har vi förenklat studiet av skolresultat till avläsning av testresultat. Mycket stor betydelse tillmäts t.ex. internationella studier såsom Pisa som bygger just på standardiserade tester av ungdomar i en lång rad länder. Den ranking man bygger på dessa resultat används sedan för att motivera skolreformer och åtminstone i vårt land till att nyanslöst beskriva hela skolväsendet som en katastrof. Kanske inte helt rimligt, åtminstone inte om man följer John Seners resonemang som är riktigt underhållande.
Technorati Tags:
Skola, PISA, John Sener
Oense med den gode Anders Nilsson
En av mina absoluta favoriter i bloggvärlden är Anders Nilsson. I nästan allt han skriver är jag enig. Nu har jag emellertid hittat ett inlägg från hans tangentbord i vilket jag nog inte är enig ens om en enstaka bokstav. Nilsson har läst DN och skriver under rubriken Skolan förfaller och debatten med den. Om Zaremba och skolan. När det gäller kritiken av Zarembas artikelserie finns många att hänvisa till. En av dessa är Björn Kindenberg som på Newsmill skriver
Till att börja med uppgifterna om skolframgångar i Zarembas artiklar. Zaremba tecknar ett hjälteepos, där modiga lärare och skolledare slåss mot pedagogikprofessorernas, skolverkets, lärarutbildningarnas och skolutvecklararnas demoniska anhang. I en sådan berättelse måste monstren besegras och hjälten vinna. Därför måste dessa skolor bli framgångsrika i Zarembas epos.
Vi kan titta på Minervaskolan, som nämns i söndagens DN-artikel om skolan. Enligt uppgift i artikeln är den “bäst i länet”. Skolverket presenterar inte jämförande statistik om skolor på länsnivå (rimligt, eftersom skolan är kommunal och inte tillhör landstinget). Om man jämför skolor på kommunnivå (Umeå kommun) så utmärker sig inte Minervaskolan. Andelen godkända elever är 80%, vilket placerar den i mitten av de 15 kommunala skolorna för det senaste året, även om det faktiskt är över riksgenomsnittet (76%). Man ser också att skolan ligger ganska långt under det värde som kan förväntas med tanke på faktorer som andel pojkar och föräldrarnas utbildningsbakgrund, det så kallade SALSA-värdet.
Även min chef Helen Ängmo har gått i svaromål och bemött en del av Zarembas tendensiösa, osakliga skriverier under rubriken Skolverket bemöter grundlösa påståenden.
Varför en god tänkande man som Nilsson faller för Zarembas på anektodisk evidens uppmålade bild av svensk skola överstiger min fattningsförmåga.
Technorati Tags:
Skola, Skolverket, Maciej Zaremba
Senaste kommentarerna